Andra Händelser:

• Yrke: Kung i Sverige

Noteringar:

Hade redan före 1177 gett gåvor till Gudhems kloster. Den förste som låter sig begravas i Varnhems Klosterkyrka. Tog sig med några man till Näs på Visingsö och slog ihjäl Kung Karl Sverkersson den 12 april 1168. Utropade sig sedan till Kung. Dog på Göta-Gård i Eriksberg socken i Gäsene Härad i Västergötland den 8 april 1199.





Knut Eriksson, död 1196, kung av Sverige ca 1167- ca 1195, son till Erik den helige och drottning Kristina.Då fadern dräptes, flydde Knut troligen ur riket. Han återkom omkring 1167, dödade Karl Sverkersson på Visingsö och utropades till kung. Han stred därefter flera år mot olika tronpretendenter, främst Karls brorsöner Kol och Burislev, men även dessa besegrades och dödades och han erkändes som gemensam kung 1169..Med jarlen Birger Brosa som medhjälpare förde Knut en kraftfull politik. En handelstraktat med Henrik Lejonet och Lübeck ledde till starkt tyskt inflytande på näringslivet, men Knut hade också andra västeuropeiska kontakter. Han återupptog den inhemska myntningen.År 1180-1190 blev Mälaren en insjö, sundet en strid ström och skeppade varor måste omlastas på Stadsholmen, där Knut anlade en köping med kunglig kastal för upptagande av tull. Därmed blev han Stockholms verklige grundläggare.Knut var en av Sveriges medeltids allra duktigaste kungar. Knut Erikssons dotter Sigrid giftes bort med den duglige riksjarlen Magnus Broka av folkungätten.Knut Eriksson dog en naturlig död på Eriksbergs kungsgård i Gäsene härad, Västergötland, och begravdes i Varnhem. Eftersom han efterlämnade fyra minderåriga söner valdes huvudmannen för den Sverkerska släkten, Sverker Karlsson, till kung.

Familj/Make/Maka: Cecilia Johansdotter. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

1. Sigrid Knutsdotter föddes 1169.
2. Knut Knutsson föddes 1172; dog 1205.
3. Helena Knutsdotter föddes 1174.
4. Erik X Knutsson föddes 1180; dog den 10 Apr 1216.
5. Joar Knutsson dog 1205.
6. Jon Knutsson dog 1205.

Andra Händelser:

• Yrke: Kung i Sverige

Noteringar:

Kung 1150-60 i Svealand. Blev dödad utanför Uppsala domkyrka 1160.Han for omkring i hela sitt rike och sökte sitt folk och for fram på en rättan kunglig väg. Han dömde rättan dom, utan avseende på vänskap eller penningar, och ingen orättan dom för räddhågas eller hats skuld. Han försonade dem som voro i ofred med varandra, han frälsade de fattiga från deras förtryckare, han styrkte de rättvisa, men de vrånga ville han ej tåla i sitt rike, utan gjorde var och en rätt. Han var allmogen så kär, att den villigt gav honom tredje parten av all sakören, som efter landslagarnsa tillhörde konungens fatabur, men han vägrade att sådant mottaga och sade sig ha nog av sitt eget. Detta beröm tillfaller väl egentligen kung Erik som lagskipare, men såsom lagskipning i de äldre tiderna tillika är lagstiftning, så omtalas också konung Erik som lagftiftare. I en svensk kungalängd, som tillhörslutet av fjortonde eller början af femtonde århundradet, får han tillnamnet "laggifware". Företalet till den hundra år äldre Uplandslagen, säger att i denna lag förfäderne skolasörjas, Erik den helige, Birger jarl och Kung Magnus, och lagen själv åberopar uttryckligen i svarsmål konung Eriks lag.Traditionen om en sådan lag är således mycket bestämd. Den kan spåras ännu längre ned i tiden. Då ärkebiskop Gustaf Trolle och Sveriges råd år 1520 skulle ge Christian denandre stadfästelse på allt Sveriges rike, åberopa de "konung Eriks skrivna lag. Vi kan således inte tvivla att Sverige har att tacka konung Erik för åtskilliga av sina gamla lagar. Hela förhållandet med hans lagstiftning kan dock inte utvisas. Var den kanske ett införande av en del kristligt-sociala grundsatser i de gamla hedniska lagarna? Det anförda stället av Uplandslagen säger konung Erik har givit sin lag i faders och sons och den helige andes namn."Erik Jedvardson vistades som Sveakonung i Upsala. Det dåvarande Upsala var den ort, som nu kallas Gamla Upsala. Där, i själva hedendomens hjärta, hade kristendomen svårt att fästa sig. Den uppslog således sina tempel på något avstånd från den förnämsta orten. Närmare Fyrisåens utlopp, vid det så kallade östra Aros (det nuvarande Upsala), på den kulle, som av lätt insedd anledning heter Herrans berg, låg ett Heliga Trefaldighets tempel. Där höll kung Erik sin gudstjänst den 18 Maj 1160. Under det han var i kyrkan berättades honom, att fienden var nära staden, varför det var rådligast att genast ta till vapen. Kungen svarade "låt mig fortsätta min gudstjänst. Jag hoppas till Gud, att det som här därav kan återstå, skall på ett annat ställe fullbordas." Och så förblev han i kyrkan. Men när gudstjänsten var slut, väpnade han sig först med korstecken och sedan med jordiska vapen. Och han mötte fienden manligen. Men dessa var kung Erik överlägsen. Han fick många sår och föll omsider. Fienderna sargade och hånade hans lik. Så skapades den gamla legenden efter en levande, vördnadsfull och utan tvivel trovärdig tradition. Fienden var en prins Magnus av Danmark, son av den så kallade Henrik Skatelår. Denne Henriks fader hette Sven och var en av Sven Estridsons många söner. Henrik själv var således syskonbarn med Knut Lavard, Erik Emun och flera. Han är bekant både för Saxo och Isländarne. De senare kalla honom halte, en benämning som noga lär motsvara den mindre klara skatelår. Han hade till gemål en svensk prinsessa, Ingrid, dotter av Ragnwald och sondotter av Inge den äldre. Genom detta möderne kunde hans son Magnus ha anspråk på Sverige, och det var dessa anspråk som han ville utföra genom anfallet på kung Erik. Men, säger legenden, mot svensk lag, "som förbjuder utlänningar att regera i Sverige." Vid sitt anfall skall han ha haft biträde av en svensk hövding. Det är obekant vem det var. Magnus lyckades så vida att kungen föll. Även Sverker den äldre föll för en dansk prins wid namn Magnus Henriksson. Det var utan tvivel samma person, som efter varandra undanröjde de båda kungarna. Efter Sverkersfall lär Magnus ha satt sig i besittning av Götaland och derifrån ha infallit i Svealand. Kanske for han med sin krigshär på skepp över Mälaren. Det är i annat fall svårt att förstå, hur han så plötsligt kunde vara i hjärtat av kung Eriks rike.

Erik gift Kristina Björnsdotter. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Erik den heliges far hette Jedvard och att döma av namnet hade han engelskt påbrå (Edvard).(Källa: Maja Hagerman - Spåren av kungens män)

Jedvard gift Cecilia Svensdotter. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Prins i Danmark

Björn gift Katarina Ingesdotter. Katarina (dotter till Inge "den äldre" Stenkilsson och Helena Totilsdotter) föddes 1100; dog 1170. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Prinsessa av Sverige

Noteringar:

Inge den äldres yngsta barn, dottern Katarina, blev efter 1120 gift med den för tapperhet berömde prinsen Björn Järnsida, son till den danske namnkungen Harald Kesja (riksföreståndare i Danmark 1103-04), och dennes gemål Ragnhild, dotter till kung Magnus Barfot av Norge. Harald Kesja, som hade fyra äktdödda och elva illegitima barn, var själv frilloson till kung Erik Ejegod av DanmarkI äktenskapet föddes omkring 1125 dottern Kristina som redan 1134 blev faderlös, då prins Björn mördades på uppdrag av sin farbror Erik Emune.Sannolikt kort före 1150 blev hon gift med den uppsvenske namnkungen Erik Jedvardsson, sedemera Erik den helige, som 1150 erkändes som kung av svearna och senare 1156 också av götarna.Under fyra år, 1156-60, har Kristina varit drottning över hela sveaväldet. Hon gjorde sig därvid främst känd för sin bittra fiendskap mot det av Sverkersätten ca 1150 grundade Varnhems kloster, vars munkar tvangs lämna landet och söka skydd i Danmark.I sitt äktenskap med kung Erik hade Kristina fyra barn, sönerna Knut, (sedmera kung) och Filip samt döttrarna Margareta (gift med kung Sverre av Norge) och Kartarina ( gift med den norske stormannen Niels Blake).Hon blev änka 1160 vid kung Eriks fall utanför Trefaldighetskyrkan i Östra Aros (Uppsala) och torde ha räddat sig samman med kungens tromän och den blott elvaårige sonen Knut. Troligen medtog de den döde kungens huvud med krona.Kristina dog förmodligen i början av sin son kung Knuts regering, kanske omkring 1170, i så fall femtio år gammal.

Andra Händelser:

• Yrke: Kung i Svealand

Noteringar:

Kung 1084-87 i Svealand. Begravd på hedniskt vis i den s.k. Svenshögen vid Broby i Uppland

Sven gift N Stenkilsdotter. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Giftes bort med Blotsven för att stärka banden mellan Västergötland och Östergötland. Hennes bror Inge gifte sig med Blotsvens syster Helena av samma skäl

Andra Händelser:

• Yrke: Riksföreståndare i Danmark

Noteringar:

I danska källor är Harald skildrad som en av seklets värsta våldsverkare och horkarlar. Harald Kesja dödades av sin egen halvbror Erik II (Emune).





Harald Kesja, död 1135, var en dansk prins, oäkta son till Erik Ejegod. Far till Olof Haraldsson och Björn Haraldsson Järnsida.Harald Kesja sattes enligt uppgift att styra över riket vid faderns pilgrimsfärd till Jerusalem. Vid underrättelsen om dennes död blev dock inte Harald utan hans farbror Nils kung av Danmark. Harald och hans halvbror Erik Emune gjorde då år 1130 uppror mot sin farbror, kung Nils av Danmark. Efter mordet på Knut Lavard hoppades han på att kunna bli tronkandidat, men då han inte lyckades få stöd för detta bytte han dock senare sida. Efter att Nils son Magnus stupat i slaget vid Foteviken 1134 erkändes han av farbrodern bli som kung. Han vistades därefter på Jylland där han hade talrika anhängare, men överrumplades 1135 av Erik Emune, som fångade och avrättade honom och alla hans söner. Endast en, Olof Haraldsson lyckades undkomma.

Harald gift Ragnhild Magnusdotter. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Kung av Sverige

Noteringar:

Inge d.ä., ca 1055-1110, kung i Sverige eller möjligen endast i Västergötland. Han regerade troligen från 1079 till 1110, med avbrott 1084-1087. Han var son till Stenkil. Inge gynnade kristendomen och lät tillsammans med hustrun Helena anlägga nunneklostret i Vreta. Inge fördrevs c:a 1084 för en tid av sin hedniske svåger Blot-Sven, men dödade senare denne. Mordet skedde på Toströn i Mälaren. Hans förbindelser med påven är omvittnade i ett brev från Gregorius VII 1080, i vilket han kallades "Ingo gloriosus Suetonum Rex - Inge, svearnas ärorike konung". Under Inges regering hölls ett fredsmöte ("trekungamötet") i Kongahälla, nära det nuvarande Kungälv, då Inges dotter Margareta Fredkulla giftes bort med kung Magnus Barfot av Norge.Uppgiften om att Blot-Sven skulle varit svåger till Inge är mycket osäker. En källa anger att Inge dog 1112.Inge blev i sin barndom skickad till Holmgård (Novgorod) i Ingermanland för att uppfostras och sägs där ha växt upp tillsammans med kung Jarepolk Waldemarsson. Inge var 11 år och fortfarande i Holmgård när hans far dog. Inge blev 1079 vald till kung i Sverige som en arvtagare till Stenkil, men blev fördriven från Uppsala 1084 av allmogen då han vägrade blota. Hans svåger Blotsven erbjöd sig då att blota om han fick bli kung. Det tyckte allmogen var ett bra förslag och utsåg honom till kung. Inge lär ha vistats på Axavalds slott i Västergötland under tiden. Blot-Sven var gift med en syster till Inge d.ä. Inge var samtidigt gift med Mö eller Helena, en syster till Blot-Sven. Inge återvände 1085 eller 1086 till Svealand och dödade Blot-Sven och blev därefter ensam kung i Sverige till sin död 1112. Han tillsatte flera biskopar, byggde kyrkor och utväxlade brev med påven.Inge grundade Vreta kloster som det första nunneklostret i Sverige c:a 1110, tillsammans med sin hustru Helena, som efter Inges död blev dess första abedissa. Grundplåten till klostret var andelar i ett flertal gårdar runt Vreta såsom Kungsbro, Mjölorp, Lilla Wreta, Brunnby, Håckla och Broby vid södra änden av Tåkern. Det stora gårdsinnehavet i de centrala delarna av Östergötland tyder på ett starkt engagemang i denna bygd. De kan visserligen ha kommit till Inge vid hans giftermål med Helena vilket donationsbrevet tyder på då bägge två står som donatorer. Tyvärr finns donationsbrevet inte bevarat i original.Traditionellt anses Inge vara knuten till Västergötland men varför skulle han i så fall anlägga det första klostret i Sverige i Östergötland? Snarare tyder det på att han har sina rötter i närheten av Vreta. I avskriften av donationsbrevet som gjorts av Rasmus Ludvigsson står även att Kung Inge är begravd i Vreta, så även hans drottning Helena. Då Inge d.y. aldrig var gift med någon Helena måste detta avse Inge d.ä. Det är tämligen rimligt att tänka sig att han vill bli begravd på den plats där han satsat på att bygga upp ett kloster vid denna tidpunkt då många fortfarande var hedningar. Enligt den först på 1400-talet tillkomna Prosaiska krönikan skall Inge ha segrat i fem strider i Skåne och innehaft detta landskap i 3 år men blivit mördad där i sin säng. Denna historia har i lilla rimkrönikan kompletterats med att han begravts i Varnhem. Det som är egendomligt i sammanhanget är att Inge den äldre var mesta tiden verksam i Västergötland. Inge från Levene, förtäljer legenden, bodde som kung på kungsgården i Ytterberg i Hornborga och hade sitt jaktslott i Ingatorp, några rejäla stenkast från Hångers by där han skall ha dött. Han är också omtalad som begravd på Hångers ödekyrkogård men flyttad 1212 till Varnhems klosterkyrka och sägs ligga under en sten utan inskription i mittgången i klosterkyrkan.(Sverige och dess regenter)I närheten av Hånger låg kung Inge den äldres hovgård, och kungens vilorum blev Hångers kyrkogård. Han dog omkring 1110 och gravsattes här under en huggen häll, 7 fot lång och 3 fot bred med bilden av ett svärd inristad på den flata översidan. Vid hällens båda gavlar har stått huggna kors, sådana man ser på kungagravarna vid Varnhem. Efter hundra år, omkring 1212, flyttades kung Inges stoft till Varnhem. I Varnhems klosterkyrka finns också ett minnesrum över honom med en tumba och en minnestavla som Johan III lät uppföra 1574 under ledning av Rasmus Ludvigsson, med följande inskription: "Konung Inge Stenkilsson (Inge d.ä. ) minnesrum Här ligger begraven Ingo, Svea och Gjöta konung, med thet namnet den tredje. Han älskades storligen af sina undersåtare efter han styrde Sverige medh drängskap och bröt aldrig Sveriges lag, the i varje landskap vedertagne voro, han vandt Skåne med fäm strider under Sverige igen, och hade thet i try åhr, under sin hand. Ena natt varsdt han i sina säng mördad av skåningarna åhr MLXIV (1064), då gingo Wästgjöte til och boro honom hem til Axavald, och sade sig aldrig försvinna den skadan. Han jordades i Warnhem och under sin sten här fridoger hvilar." Inskription på tumban "Här ligger Kung Inge, som aldrig något företog mot landet o styrde riket med myckan trohet, förenade Skåne med fäderneslandet, sedan Danskarna blivit fem gånger besegrade. Han föll i Skåne för mördarhand år 1064. Anm. Tumban är endast ett minnesrum. Graven är belägen i mittgångens västra del." Det verkar som om Rasmus Ludvigsson enbart studerat Lilla Rimkrönikan när han skapat minnesrummet. Dessa uppgifter stämmer dåligt med övriga källtexter. Likaså dödsåret. Man får nästan en känsla av att det inte är samma person som omtalas här. Det kan vara så att det är fråga om en västgötsk kung som man senare har blandat ihop med Inge d.ä. Gamla hedniska sättet att räkna årets början från längsta natten blev nu ändrat till 1 januari enligt det romerska sättet, cirka 1080.

Inge gift Helena Totilsdotter. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Giftes med Inge den äldre för att han skulle stärka banden mellan släkterna och för att han skulle få större makt i Östergötland. I sin brudgåva från sin far fick hon förmodligen ett flertal gårdar runt Vreta Kloster