Andra Händelser:

• Yrke: Kung av Sverige

Noteringar:

Han skiljde sig från Sigrid och gav henne Götaland.Slogs mot sin egen brorson Styrbjörn starke i slaget vid fyrisvollum.Delade riket med sin bror.Hjälpte Waldemar i Gårdarike mot hans brorKung av Sverige omkring mellan 970 och 995. Olof och skall ha varit hans samregent. Död av sjukdom (sötdöden) ca 995 i Gamla Uppsala (Enligt Snorre Sturlason). Dödsåret sätts till sannolikt 995, knappast före detta år. Erik är mest berömd för sin seger över en vikingahär vid Fyrisvollum (ca 985). Vad som berättas om denna strid är sägner; man kan blott säga, att han vann slaget. Efter denna seger har han fördrivit Sven Tveskägg från Danmark (ca 988) och regerat där till sin död, varefter Sven återtog sitt rike. Erik skall i Danmark ca 990 ha övergått till kristendomen men kort därefter återfallit i den gamla tron.

Erik gift Sigrid "Storråda" Tostesdotter. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Inga säkra bevis finns för Sigrids existens och hennes existens bestrids av många moderna historiker. Olika historiska källor ger divergerande uppgifter om Sigrid Storråda: isländska källor, Saxo, Adam av Bremen, Carl Grimberg, danska och polska källor. I Svensk uppslagsbok har L. Weibull en version och i Släkt och Hävd finns en annan version av professor Sten Carlsson.Enligt Saxo och vissa isländska källor skall Sigrid först ha varit gift med sveakungen Erik Segersäll, med vilken hon fick sonen Olof Skötkonung. Efter Eriks död (eller möjligtvis några år tidigare) drog hon sig tillbaka till sina gods i Västergötland. Efter frierier av småkungar, som Sigrid gjorde sig kvitt genom att bränna dem inne, kom hon och Norges kung Olav Tryggvason överens om giftermål. Det kom dock till en dramatisk brytning och Sigrid gifte sig i stället med Danmarks kung Sven Tveskägg Slaget vid Svolder i Öresund (utanför Ven?) skall ha varit en följd av hennes uppvigling av maken, Danmarks kung, och sonen, Sveriges kung, mot Olav Tryggvason av Norge._____________________________________________________________________Efter att ha studerat olika källor, kan vår uppfattning om Sigrid Storråda sammanfattas på följande sätt:Sigrid Storråda var förmodligen dotter till den västergötske vikingen och hövdingen Skoglar- Toste. Hon gifte sig med Erik Segersäll och födde sonen Olof Skötkonung c:a år 975. Men Erik försköt (skilde sig från) sin gemål Sigrid och gifte om sig med en polsk prinsessa, som i Norden tog namnet Gunhild. Giftemålet var ett led i Eriks Östersjöpolitik. Gunhild blev sedan änka, när Erik dog år 995.Sigrid kan ha varit 20-25 år när hon skildes från Erik. Efter att ha skilt sig från Erik, flyttade Sigrid förmodligen en tid till sina gods i Västergötland, men därefter till Danmark. Sonen Olof följde med i en form av landsflykt till Danmark, där Sigrid gifte om sig med Danmarks kung Sven Tveskägg. Hon bör då ha varit c:a 25 år gammal. Enligt dansk historia hade Sven Tveskägg fyra barn - 2 söner, Harald och Knut (den store) och 2 döttrar. Sigrid var med säkerhet mor till två söner och en dotter. Äldst var sonen Harald, som bör ha fötts c:a år 994 medan Knut föddes c:a 997.Erik Segersäll höll Danmark som erövrat land fram till sin död 995, därefter fick Sven Tveskägg i Danmark sitt rike och sin krona tillbaka. Den första statsmannagärning, som Olof Skötkonung utförde, var att insätta Sven Tveskägg och sin mor Sigrid Storråda på Danmarks tron. År 1013-1015 sände Olof trupper från Sverige för att hjälpa sin halvbror Knut den store i hans fälttåg att erövra England.Sigrid bör ha dött c:a år 1000; dödsåret varierar i olika källor från 995 (vilket förefaller omöjligt) till 1013. Efter Sigrids död gifte Sven Tveskägg om sig med Eriks änka, den polska prinsessan Gunhild. Men Sven var tydligen inte nöjd med sin nya maka, eftersom han senare även försköt henne. Gunhild flyttade då till Vendland (Pommern), där brodern Boleslav I av Polen (992 - 1025) var kung, men efter Svens död år 1014 hämtade Harald och Knut den store hem henne igen till Danmark.Sigrid Storråda liv kan sammanfattas på följande sätt: Hon var gift med två kungar, Erik Segersäll i Sverige och Sven Tveskägg i Danmark.Hon var mor till tre söner, vilka alla blev kungar: Olof Skötkonung, Knut den store och Harald. En av dem blev Europas mäktigaste furste - Knut den store av Danmark. Hon var dotter till en svensk storman, som antagligen bodde i Västergötland, är en stor historisk kvinna, som bör få ett eftermäle i historien bland den heliga Birgitta och unionsdrottningen Margareta.(Uppgifterna om Sigrid Storråda är mycket osäkra och skall därför läsas mycket kritiskt.)

Andra Händelser:

• Yrke: Sveakung

Noteringar:

Erik Emundssons efterträdare blev sonen Björn som enligt Hervararsagan "härskade länge". Snorre Sturlasson preciserar regeringstiden till "femtio vintrar". Enligt den isländska genealogin ska han även ha varit far till Erik Segersäll och Olof. Utöver detta är den enda information vi har om Björn Eriksson ett avsnitt ur Olav den heliges saga från Heimskringla, där Torgny lagman berättar för Olof Skötkonung hur hans företrädare hade skött sig:När det blev tyst sade Torgny: "Sveakonungarnas lynne är annorlunda nu än det var förr. Min farfar Torgny kunde minnas uppsalakonungen Erik Emundsson och berättade om honom att han när han var i sin bästa ålder hade ledung ute varje sommar och drog till olika länder. Han lade under sig Finland och Karelen, Estland och Kurland och drog vida omkring i österled. Man kan ännu se de jordfästningar och andra stora byggnadsverk som han byggde. Och ändå var inte han inte så överlägsen att han inte lyssnade på vad hans män hade att säga. Min far Torgny var en lång tid hos konung Björn. Han lärde känna hans vanor. Björn regerade hela sitt liv med stor kraft och utan att förlora något. Han var god mot sina vänner. Jag kan minnas konung Erik Segersäll . Jag var med honom i många härfärder. Han utvidgade svearnas rike och försvarade det hårdfört. Det var gott för oss att komma till tals med honom.Torgny Lagman är bevisligen inte påhittad av Snorre Sturlasson, men det tal som Snorre låter honom utbrista får nog betraktas som en av de litterära friheter Snorre tog när han skrev sina kungasagor. De isländska uppgifterna om Björn Eriksson tros annars komma från Are Frodes "Æfi Sviakonunga" som dessvärre har gått förlorad. Are har i sin tur förmodligen använt sig av någon isländsk skaldevisa. Teoretiskt skulle Björn Eriksson ha kunnat vara son till Erik Emundsson och far till Erik Segersäll, men det det skulle i så fall innebära att Björn och Erik Segersälls regeringstider täcker in en tidsperiod på över 100 år. Dessa regeringstider går dessutom inte att kombinera med Adam av Bremens uppgifter om en kung Ring som ska ha regerat ca 935 med sina söner Erik och Emund samt en Emund Eriksson som ska ha varit sveakung på 960-talet. Med största sannolikhet är därför den isländska genealogin inte komplett och Björn Eriksson har då använts för att fylla igen en stor lucka. För att förtydliga problematiken finns det längst ned på denna sida ett diagram med tre alternativa genealogier baserade på isländska sagor, Adam av Bremen och Saxo Grammaticus.

Andra Händelser:

• Yrke: Hövding i Uppland

Noteringar:

Skoglar Toste var enligt den isländska sagotraditionen en mäktig storman och viking sprungen ur den västgötska myllan. Skoglar (Skauglar) omnämns av både Saxo och Odd Snorresson m.fl.Under 900-talet var han en rik storman med ansenliga gårdar i såväl Västergötland som i Värmland och skall enligt en källa ha bott på borgen Aranäs. Namnet Skauglar kom sig av att valkyrian Skagul sades följa honom på hans vikingafärder och ständigt såg till att han segrade.En runsten i Yttergärde berättar att Toste förmodligen var den förste viking som krävde danagäld i England år 970, vilket betydde att man fick betala i silver för att slippa härjningar - en form av utpressning. För inkomsterna av denna lukrativa rörelse kunde Toste köpa stora landområden i Vadsbo härad, Närke och Värmland.Delar av dessa jordagods finns upptecknade i Valdemar den andres jordabok från 1231. I boken kallas dessa gårdar för Sigridslevet, alltså det som Toste lämnade till Sigrid att leva av. Ännu 1231 var gårdarna ärvda i åtta rakt nedstigande led från Toste

Andra Händelser:

• Yrke: Sveakung

Noteringar:

En svensk 800-tals kung som dock har fått mycket uppmärksamhet i sagorna är Anunds son Erik. Även om just Hervararsagan bara berättar att Erik efterträdde sin far som kung i Uppsala och regerade vid samma tid som Harald Hårfager enade Norge. Denna händelse dateras traditionellt till år 872, men betydligt mer källkritiska historiker hävdar att det skedde först omkring år 900. De flesta historiker tror dock numera att det skedde någon gång på 880-talet.I Snorre Sturlassons Heimskringla har Erik fått efternamnet Emundsson, vilket är felaktigt ifall Anund Uppsala verkligen var hans far. Men Heimskringla innehåller i praktiken all kunskap vi har om honom och därför har efternamnet Emundsson blivit det hävdvunna. I den boken har Snorre en längre episod om hur det gick till när Värmland, Dalsland och Bohuslän erövrades av Harald Hårfager. Enligt Snorre hade sveakungen Erik Emundsson vid den tiden lagt under sig dessa landskap samt Västergötland. Utöver detta hade även flera hövdingar och annat folk längs Oslofjorden erkänt sveakungens överhöghet. Harald Hårfager återvände då till denna region för att återupprätta sitt välde där och bestraffade dem som hade svikit honom. Därefter var det Värmlands tur där den mäktigaste bonden hette Åke. Han hade tidigare varit trogen Haralds far Halvdan Svarte men hade nu gått över till sveakungens sida. När Harald var i antågande bestämde Åke sig för att bjuda in både honom och sveakungen Erik Emundsson till ett gästabud, och för detta ändamål lät han bygga ett nytt långhus där Harald och hans män skulle huseras medan svearna fick nöja sig med det gamla. På samma sätt serverades Harald och hans män med nya kärl och dryckeshorn medan svearna fick använda de gamla. Efter gästabudet erbjöd också Åke sin son Ubbe som tjänare till Harald. När Erik Emundsson sedan frågade Åke varför denne hade behandlat Harald bättre fick han svaret att det berodde på att Erik var gammal medan Harald var i sina fulla blomning. Erik Emundsson blev då så ilsken att han dödade honom med sitt svärd. När Harald fick höra detta ville han hämnas Åke och förföljde Erik Emundsson ända till gränsen till Götaland. Därefter vände Harald tillbaka och lade under sig Värmland och allt land väster om Göta älv samt dödade alla män som var trogna sveakungen.Trovärdigheten i Snorres berättelse är väl högst tvivelaktig, men den rymmer en kärna av sanning. Det område som Harald och Erik stred om låg under 800-talet inom den danske kungens maktområde. Men en försvagning av den danska kungamakten i slutet av detta sekel hade tydligen skapat ett maktvakuum som gjorde det möjligt för Harald Hårfager att, med konkurrens från sveakungen, ena Norge. Den Erik Emundsson som nämns i Heimskringla är förmodligen identisk med den Erik Väderhatt som omnämns av Saxo Grammaticus och Olaus Magnus. Saxo anger dock att hans far var Ragnar Lodbrok. Tillnamnet Väderhatt ska ha syftat på att han hade god vind under sina vikingatåg på andra sidan östersjön. Snorre Sturlasson nämner även att Erik Emundsson dog tio år efter Norges enande, ifall det stämmer bör det ha skett omkring 895.