Noteringar:

Den jarl som dominerade svensk rikspolitik på 1220-, 1230 och 1240-talen hette egentligen UIf Karlsson. Han var son till jarl Karl döve, som stupade i strjd mot esterna vid Leal år 1220. Men det är som ”Ulf fase” jarlen har gått till historien. Ingen forskare vet exakt vad ordet ”fase” (eller ”fasi,” som det står i dåtidens källor) betyder. Den vanligaste tolkningen ger dock vid handen att det skall uttydas som ”den fasansfulle” eller ”den förskräcklige”.Överhuvudtaget är Ulf fase något av en gåta. Det saknas förklaring till hur han lyckades klamra sig fast vid makten så länge, trots att landet härjades av tronsstrider mellan kungarna Erik Eriksson och Knut långe samt andra stormän. Det är inte heller känt hur hans långa ämbetsperiod slutade, om han störtades av kung Erik och Birger Magnusson (Birger jarl), eller om han dog en fredlig död 1248.Däremot är det känt att hans son Karl Ulfsson under 1250-talet valde att lämna Sverige och söka sig till de tyska korsriddarna i Baltikum. Han slutade vid deras sida mot litauerna i slaget vid Durben den 13 juli 1260. Karls död tolkades som en kristen martyrdöd och avsatte talrika spår i de historiska källorna, medan omständigheterna vid Ulf fases eget frånfälle är och förblir oklara.

Andra Händelser:

• Yrke: Jarl

Noteringar:

Karl "den döve" var jarl av Folkungaätten och farbror till Birger Jarl, Stockholms grundare. Karl var halvbror till jarlen Birger, som i isländska källor kallas Brosa (vilket betyder "den leende").Karl Bengtsson hör till de personer i den svenska historiens gryning som är nämnda i flera källor. Han är omnämnd i Hakonarsagan, en kungasaga som skildrar den norske kungen Håkon Håkonsson, och där ges han tillnamnet "Döve". I ett dokument, daterat 1219, kallas han jarl, ett av de högsta ämbetena i riket.Vid denna tid tävlade tyska och danska korsfarare i Baltikum om att karva ut egna terretorier med underkuvade, nödtorftigt kristnade, baltiska och finsk-ugriska bönder som ovillig arbetskraft på åkrar och fält. Svenska herremän ville också ha en bit av kakan, vilket ledde till att biskop Karl deltog i ett krigståg i österled.Expeditionen leddes av kung Johan Sverkersson. Till en början hade fälttåget framgång och kungen inrättade sitt högkvarter i Leal (nuvarande Lihula). Här övertog svenskarna en fornborg, belägen på en hög kulle och skyddad av branter på tre sidor. Med basen säkrad ryckte hären vidare in i Estland. Befolkningen underkuvades och tvingades acceptera kristendomen genom dop. Efter, som han ansåg, väl förrättat värv återvände kung Johan till Sverige.Men sedan gick allt snett: Öselborna stormade borgen Leal och segrade. Biskop Karl stupade den 8 augusti 1220 tillsammans med jarlen Karl "den döve" och det svenska väldet i västra Estland gick förlorat.Den 29 november 2001 kunde Statens historiska museum ropa in en riksklenod på auktion i Stockholm: en sigillstampav brons, som tillhört medeltidsjarlen Karl Bengtsson. Det unika föremålet klubbades för ett rekordbelopp, 800 000 kronor. Den ansenliga köpeskillingen samlade museet in bland en rad privatpersoner, stiftelser, fonder och andra välvilligt inställda. Säljare var en anonym privatperson.

Andra Händelser:

• Yrke: Jarl i Östergötland, Riddare, Herre till Bjälbo

Noteringar:

Bengt snivil eller snivel, svensk högreståndsperson som ska ha levt på 1100-talet, men endast känd från 1400-talsskrifter. Enligt Saxo var han son till Folke den tjocke och prinsessan Ingegärd Knutsdotter av Danmark.Barn:Birger Bengtsson (känd som Birger Brosa)Magnus Bengtsson (Magnus Minnisköld)Karl Bengtsson (känd som Karl Döve)Folkungaätten är den etablerade benämningen på en medeltida svensk kungasläkt som också ibland i litteraturen kallas för Bjälboätten. Till Folkungaätten räknas en del av de personer som agnatiskt härstammade från Bengt snivil. Han hade tre kända söner, Birger, Magnus och Karl.Släkten brukar indelas i ett antal grenar och med Folkungaätten avses i allmänhet den gren som utgick från Birger jarl och i ett antal generationer från och med Birgers son Valdemar Birgersson kom att inneha kungamakten. Gällande de andra grenarna, se länkar nedan.Namnet Folkungaätten menas ibland vara efter en Folke Filbyter, vilken emellertid inte är en historisk person. Beteckningen infördes 1616 av Johannes Messenius som hämtade uppgifterna från en i senare avskrift bevarad 1400-talskälla. Enligt denna källa härstammade både Birger Jarl och de av hans politiska motståndare som kallades folkungar från personer med namnet Folke.Den ofta förekommande uppgiften att "folkungar" närmast skulle vara en "partibeteckning" framfördes först av Rolf Pipping som hans personliga uppfattning och senare gav Erik Lönnroth Pipping sitt stöd. Uppfattningen bygger på jämförelser med norska förhållanden och de där förekommande beteckningarna "kuvlungar" och "ribbungar" m fl.Beteckningen Bjälboätten efter ättens stamgods Bjälbo i Östergötland kunde eventuellt vara en mer adekvat benämning för släkten eftersom Bjälbo är det tidigaste kända godset i dess ägo; dock är Folkungaätten sedan länge etablerat i historievetenskaplig, särskilt medeltidsgenealogisk, litteratur. Valet av beteckning är en historievetenskaplig konvention och som sådan en stipulativ definition. Den kan alltså varken vara rätt eller fel, bara mer eller mindre adekvat. Det som tvingar fram en dylik konvention är att släkten i fråga själv inte kallade sig någonting alls.Folkungaätten dog ut i slutet av 1300-talet med Erik Valdemarsson (d.y.). Carina Stridlund

Bengt gift Ulfhild Björnsdotter. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Jarl i Östergötland

Noteringar:

Folkungaätten sägs härstamma från Folke den tjocke.Folkungaätten, medeltida stormannaätt, av vilken endast ett fåtal medlemmar tillhörde folkungarnas parti. Ätten konstruerades i efterhand av bl.a. Olaus Petri, och dit fördes medlemmar ur vitt skilda släkter.Ätten sägs härstamma från Folke den tjocke (1100-talet), vars mytiske farfar skulle ha varit Folke Filbyter. Bland medlemmarna märks jarlen Birger Brosa (död 1202), vars son Filip Birgersson (död 1200) blev jarl i Norge. Birger Brosa sägs också ha haft sonen Folke Jarl, ledare för folkungapartiet, samt bröderna Karl Jarl (död 1220) och Magnus Månesköld. Den sistnämnde hade flera framstående söner, bl.a. Birger Jarl. Dennes son Valdemar valdes till svensk kung 1250, och genom brodern Magnus Ladulås, dennes son Birger Magnusson och sonson Magnus Eriksson stannade tronen inom ätten till 1364.Det mest använda Folkungavapnet var ett lejon över tre bjälkar, som nu ingår i Sveriges riksvapen.

Folke gift Ingegerd Knudsdatter cirka 1082. Ingegerd (dotter till Knud "den helige" Svendsen och Adele av Flandern) föddes 1085. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Dansk prinsessa

Noteringar:

Ingegärd Knutsdotter av Danmark, även kallad Ingerd, född mellan 1080/85, var en prinsessa av Danmark. Hon blev en anmoder till Bjälboätten.Hon var dotter till kung Knut den helige av Danmark och Adele av Flandern och syster till Cecilia Knutsdotter av Danmark . Då hennes far avsattes år 1086 lämnade hennes mor Danmark och återvände till Flandern, medan Ingegärd och hennes syster följde med sin farbror Erik och hans hustru Bodil, som blev deras fosterföräldrar, till exil i Sverige. Systrarna blev båda gifta med svenska stormän. Cecilia återvände till Danmark, där hon omtalas 1131, men det finns inga uppgifter om att Ingegärd ska ha gjort detsamma.Ingegärd var gift med Folke den tjocke och mor till Bengt Snivil.

Andra Händelser:

• Yrke: Prins i Danmark

Björn gift Katarina Ingesdotter. Katarina (dotter till Inge "den äldre" Stenkilsson och Helena Totilsdotter) föddes 1100; dog 1170. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Prinsessa av Sverige

Noteringar:

Inge den äldres yngsta barn, dottern Katarina, blev efter 1120 gift med den för tapperhet berömde prinsen Björn Järnsida, son till den danske namnkungen Harald Kesja (riksföreståndare i Danmark 1103-04), och dennes gemål Ragnhild, dotter till kung Magnus Barfot av Norge. Harald Kesja, som hade fyra äktdödda och elva illegitima barn, var själv frilloson till kung Erik Ejegod av DanmarkI äktenskapet föddes omkring 1125 dottern Kristina som redan 1134 blev faderlös, då prins Björn mördades på uppdrag av sin farbror Erik Emune.Sannolikt kort före 1150 blev hon gift med den uppsvenske namnkungen Erik Jedvardsson, sedemera Erik den helige, som 1150 erkändes som kung av svearna och senare 1156 också av götarna.Under fyra år, 1156-60, har Kristina varit drottning över hela sveaväldet. Hon gjorde sig därvid främst känd för sin bittra fiendskap mot det av Sverkersätten ca 1150 grundade Varnhems kloster, vars munkar tvangs lämna landet och söka skydd i Danmark.I sitt äktenskap med kung Erik hade Kristina fyra barn, sönerna Knut, (sedmera kung) och Filip samt döttrarna Margareta (gift med kung Sverre av Norge) och Kartarina ( gift med den norske stormannen Niels Blake).Hon blev änka 1160 vid kung Eriks fall utanför Trefaldighetskyrkan i Östra Aros (Uppsala) och torde ha räddat sig samman med kungens tromän och den blott elvaårige sonen Knut. Troligen medtog de den döde kungens huvud med krona.Kristina dog förmodligen i början av sin son kung Knuts regering, kanske omkring 1170, i så fall femtio år gammal.