Andra Händelser:

• Yrke: Affärsman

Noteringar:

Efter slutad skolgång vid latin och tekniska skolorna i Malmö, blev han som trettonårig satt in i polytekniska skolan i Hannover. Sedan han vid denna tagit polyteknisk studentexamen 1858, genomgick han bergsakademien i Freiburg, 1858-60, och därefter bergsakademien i Leoben 1860-61, där han avlade bergsingenjörsexamen. Sålunda rustad med goda tekniska kunskaper, senare ytterligare vidgade under utländska resor och studier, erhöll han anställning hos fadern, en tid å Wirums bruk och senare å Malmökontoret, och blev snart, efter ådagalagd duglighet, dennes högra hand. Efter faderns död 1875 fortsattes dennes affärer gemensamt för samtliga barnens räkning, för att senare, såvida de icke redan voro det, ombildas till aktiebolag. De svårigheter, vari de Kockumska verken iråkat vid tiden för Frans Kockum d. äa död?och det därpå följande krisåret 1876, icke blott övervunnos genom den yngre Frans Kockums energi samt kloka och dugliga ledning, utan braktes dessa verk upp till en storartad och framgångsrik utveckling. Frans Kockum intog efter faderns död, ehuru den yngste av sönerna, tack vare en outtömlig arbetsförmåga, en ovanligt skarp affärsblick och stor administrationsförmåga en ledande ställning inom de Kockumska verken. Hans förmåga var högt uppskattad även utom dessa, varom de förtroendeuppdrag vittna, som kommo honom till del, såväl vid enskilda affärsföretag, som vid offentliga värv. Härvid bidrogo, förutom nyss skildrade egenskaper, hans karaktärs trofasta och ädla drag samt hans älskvärda och vinnande sätt. Av hans många befattningar skola vi här nämna: styrelseledamot i, och efter äldste broderns död, verkställande direktör för F. H. Kockums Tobaksfabriks AB, verkställande direktör för Kockums Jernverks AB, Konga AB, Matssons Bryggeri AB, ordförande i styrelsen för Kockums Jernverks AB, styrelseledamot i och vice ordförande för Kockums Mekaniska Verkstads AB, styrelseledamot i Svenska Tändsticksfabriks AB, Skånska Litografiska AB, Malmö Nya Ångfartygs AB, Rederiaktiebolaget Sverige-Tyskland, Skånes Enskilda Bank, Bredåkra-Tingsryds Järnvägs AB, Skånska Sockerfabriks AB i Landskrona, Malmö tekniska skola och Malmö Navigationsskola, ordförande i styrelsen för Rederiaktiebolaget Öresund och för Bergverksaktiebolaget Freja, ledamot och vice ordförande i styrelsen för fastighetsaktiebolaget Centrum. Han var dessutom under flere år invald i stadsfullmäktige i Malmö samt av regeringen utsedd till ledamot av järnvägsrådet. Av yttre utmärkelsetecken bar han riddarkorsen av Nordstjärne, Vasa och danska Dannebrogsordnarne. Frans Kockum var visserligen i främsta rummet affärsman och som sådan en av landets främste, men han var samtidigt en kulturelt intresserad person. Sången höll han högt i värde. Av skön konst och antikviteter var han stor vän. Därom vittnade det vackra hem, han och hans hustru inrett åt sig i tobaksfabrikens hus vid Västergatan, där de gladde sig åt att med gammaldags gästfrihet upprätthålla familjens traditioner. Detta gällde även sommarhemmet, villan Bjersund, en härlig tillflyktsort, som han skapade av det forna tegelbruket i Bjerred. Ännu under Kockums sista år kunde man ofta få se honom till häst, med en elegant och hurtig hållning. Lång och smärt, rak och spänstig verkade han ständigt ungdom, vartill även bidrog hans livliga och vakna sinnelag. Hans enkla och flärdfria väsen och tillbakadragna sätt höll honom kanske för mången i skymundan, men hans verkliga värde var så mycket mera känt och uppskattat av dem, som stodo honom nära. Frans Kockum avled den 18 februari 1910 i en ålder av närmare 70 år. Han blev den 18 april 1877 å Rönneholm invid Malmö gift med Laura Louise Platen (dotter av hovstallmästare Carl Theodor Ernst Platen och Margaretha Helena Beata Catharina Sjöcrona), född den 7 juli 1851 på Gångvad. Louise Kockum och F. H. Kockums sterbhus donerade år 1910, i överensstämmelse med Frans Kockums i livstiden uttryckta önskan till Malmö stad ett kapital i aktier uppgående till ett värde av 100,000 kronor. Härav skulle 20,0001 kronor tillfalla vardera av latin?, real?, tekniska? och borgareskolorna, sålunda att räntorna skulle användas till stipendier för beredande av fortsättningsstudier för välartade ynglingar vid dessa läroverk. Änvidare skulle 10,000 kronor tillfalla vardera av Malmö navigationsskola och Malmö arbetsstuga. Efter mannens död föll på Louise Kockums lott det ansvarsfulla värvet att stå i spetsen för förvaltningen av dennes efterlämnade betydliga förmögenhet. Tack vare sin medfödda begåvning samt den klokhet och omtanke, hon i alla sina handlingar nedlade, skilde hon sig med framgång från detta ofta vanskliga åliggande. Sedan av sterbhusdelägarna bildats ett aktiebolag under namn av Kockums Förvaltningsaktiebolag, i syfte att för gemensam räkning förvalta större delen av deras egendom, blev Louise Kockum ordförande i dettas styrelse och förblev alltså huvudledaren i företaget. Hennes krafter och bistånd togs naturligtvis mycket i anspråk vid samhällets filantropiska och sociala arbeten. Hon deltog med öppen hand vid avhjälpande av verkliga behov och vid stödandet av sådana företag, hon ansåg vara ändamålsenliga. Här skall nämnas att hon var ordförande i styrelsen för Malmö arbetsstuga. Var den insats, hon gjorde i den mera officiella välgörenheten, av betydande omfång, var den, hon enskilt och i det tysta i en storartad skala utövade, än mer välsignelsebringande. I dessa okändas led lever, efter hennes bortgång, hennes minne i mångas djupt tacksamma hjärtan. Men hjärtan förstod hon att vinna överallt genom sitt sinnes ädelhet och sitt taktfulla, något försynta, samt alltid fina och korrekta uppträdande, vilket icke minst gjorde sig gällande vid upprätthållandet av det Kockumska hemmets gamla traditioner. Det var därför helt naturligt att hon blev en av samhällets mera bemärkta och värderade personligheter samtidigt med att hon i familjens sköte och i intimare kretsar var den oförglömligt älskliga modern och sanna vännen. Louise Kockum ägde hus i Malmö samt landstället Bjersund vid Bjerred. På det vackra Bjersund, som hon så högt älskade och omhuldade, avled hon efter endast en timmes sjukdom den 26 augusti 1920.

Frans gift Laura Louise Platen den 18 Apr 1877. Laura (dotter till Carl Theodor Ernst Platen och Margaretha Helena Beata Catharina Sjöcrona) föddes den 7 Jul 1851 i Gångvad, Össjö (L); dog den 26 Aug 1920 i Malmö. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Grundare av Kockums Mekaniska Verkstad

Noteringar:

Frans Henrik föddes i Malmö i det hus, som fordom låg där Sydsvenska Dagbladets fastighet nu är uppförd (detta skrevs 1919), och som på den tiden ägdes och beboddes av hans föräldrar. Det var den 27 september 1802. Han döptes i hemmet den sept. Efter slutade studier blev han bokhållare på sin faders kontor. Redan vid denna tid hade han, så ung han var, gjort sig så välkänd att han av alla sina vänner och bekanta var mycket högt skattad och åtnjöt stort förtroende. Glad, älskvärd och öppen var han gärna med i goda sällskap, men var samtidigt stadgad och ordentlig samt ytterst flitig och arbetsam, varjämte han ådagalade ett för sin ålder ovanligt utvecklat förstånd. Vid den krasch, som uppstod efter hans faders plötsliga död den 30 maj 1825, bibehöll den 23-årige Frans, oaktat sin djupa sorg, sitt lugn i känslan av sitt ansvar gent emot moder och syskon, vilka nu stodo utan tillgångar. Tack vare hans förut skildrade egenskaper gingo faderns borgenärer in på det förslag, han framlade för dem, att få arrendera fastigheterna n:o 517-528 och den däri inhysta handelsaffären och tobaksfabriken. Kontrakt härom undertecknades d. 1 aug. 1825. Följande år lyckades han erhålla sådan kredit och finansielt understöd, att han kunde på konkursauktionen efter fadern den 29 mars inropa nämda fastigheter jämte fabriken för 20,000 rdr. banko, samma belopp som fadern 5 år tidigare förbundit sig betala. Den 16 okt. detta år, 1826, erhöll han kommerskollegiums stadfästelse på att få fortsätta tobaks- och snusfabrikation, och då han dessutom samma år erhållit burskap såsom borgare i staden, var han nu vid 24 års ålder sin egen herre och ägare av en stor fabrik. Det var djärvt men duktigt gjort av den unge Kockum, ty han stod då med som man säger två tomma händer. Det enda egna kapital han hade att insätta, var duglighet, arbetsamhet och en okuvlig energi. Med dessa egenskaper som hjälptrupper, tydligtvis hans arv från morfadern, på vilken han i sitt väsen i mycket bråddes, tog han modigt upp kampen och gick segrande ut från, den. Hans förtroendemän blevo visst icke jävade i sin goda uppfattning om honom. Tobaksfabriken uppdrev han inom några år genom modernisering beträffande såväl den maskinella utrustningen som fabrikatens beredningssätt och sammansättning, ävensom genom fördelaktiga inköp av råmaterial, till att bliva en särdeles vinstgivande affär och en av de främsta i landet, i likhet med vad den var på Frans Suell d. y:s tid. Denna fabrik blev också alltsedan hans så att säga mjölkko, som försåg honom med medel till alla de många andra affärer och företag, den outtröttligt verksamme och iniatiativrike mannen antingen själv grundade, inspirerade, var intresserad uti eller förlagsman för. Ar 1866 överläts tobaksfabriken till F. H. Kockums tobaksfabriksaktiebolag, i spetsen för vilket fortfarande Kockum kvarstod. Aren 1840-41 anlade han på södervärn i Malmö ett tidsenligt gjuteri med mekanisk verkstad, en anläggning som med tiden växte ut till en storartad betydelse och senare utvidgades med varvsanläggning vid hamnen. Det var storindustrien, som gjorde sin entre i Malmö. Det var första steget till storstaden Malmö, ty detta för sin tid betydande företag som, 1866 ombildat till aktiebolag, ännu fortlever i Kockums Mekaniska Verkstads aktiebolag, har spelat en viktig roll i stadens fenomenala utveckling. Efter att flera år hava studerat vitbetssockerindustrien i Tyskland samt undersökt och utexperimenterat möjligheterna för den samma i vårt land, införde Kockum vitbetssockertillverkning vid den gamla sockerfabriken i Landskrona, i vilken han var medintressent och till vilkens ledare antogs en tysk fackman. Landskrona sockerfabrik övertogs 1853 av ett på Kockums initiativ bildat aktiebolag, Skånska Sockerfabriksaktiebolaget, för vilket han sedan i dess styrelse och som dess ordförande nedlade ett förtjänstfullt arbete i nära 22 år. Sedan detta bolag lyckats genomkämpa en del kritiska år, utvecklades denna industri till en oanad höjd och mäktig betydelse för hela landet. Långt därförut eller 1846, inköpte han Örmo järnverk, masugn och gjuteri med tillhörande gårdar och skogar. Hans bruksrörelse, som därmed börjades, ökades senare genom ytterligare förvärv, såsom Kallinge bruk med valsverk och spikfabrik samt Ronneby fabrik för förtenta kärl. Dessa undergingo, försåvitt där icke förekommo rena nyanläggningar, storartad utveckling. Av Örmo bruk har senare fram= gått Konga aktiebolag, samt av Kallinge- och Ronnebyverken, Kockums Järnverksaktiebolag. Han inköpte Wirums kopparverk, Rumma, Ramsta, Skatö, Sohlstad och Lebo koppargruvor i Småland. Wirum med underlydande kostade 290,000 rdr. rmt. Dessa bruk avyttrade han efter en del år till ett engelskt bolag. Tegelbruket i Lomma, senare utvecklat till även cementfabrik, blev under hans ledning en betydande industri, som han dock sålde 1871. Av andra hans företag skall nämnas Gellivare malmfält. För exploaterande av detta bildades ett bolag, vari ingingo, utom Kockum ett antal skånska godsägare, R. Tornerhielm, J. Stjernblad, H. Ramel, H. Stjernsvärd och J. von Schwerin. Affären visade sig snart så dålig, att den kanske blivit ruinerande, om man icke efter ett spännande förspel, lyckats bliva av med malmfälten. Kockum förlorade c:a 30,000 rdr. härpå, så nog fick han erfara att det är ej guld allt som glimmar, men det fick han allt känning av mer än den gången. Han var en tid ägare av Stadt Hamburgs värdshus i Malmö. I Höganäs stenkolsverk var han stor intressent. I Malmö var han intressent och grundare av flera industriella anläggningar, såsom Malmö gaslysningsaktiebolag, anlagt 1852, vars ordförande han vari många år, Malmö Manufakturaktiebolag med dess stora bomullsspinneri, Malmö Ångbåtsaktiebolag, Malmö Franska Angkvarnsaktiebolag, Benmjölsaktiebolaget, Tändsticksfabriken Phoenix, Malmö Porslinsfabrik. Varje stort och gagnande företag kunde påräkna hans intresse och kraftiga medverkan. Även utomlands dels ägde han, dels var han intressent i flera affärsföretag, såsom tobaks-, såp- och porterfabriker i Åbo i Finland, mekanisk verkstad i Fuzes Abony i Ungarn och utvärdshuset Klingenberg i Kristiania. Till styrande och ledande av alla dessa verk räckte hans arbetsförmåga till. Motgångar och svikna förtroenden, som mer än en gång kommo i hans väg, kunde icke nedslå hans elastiska sinnelag och omutliga handlingskraft. Kanske han i somligas tanke var väl optimistisk och ville omfatta för mycket och ibland åsidosatte nödig försiktighet, men dessa, som så dömde, togo ej med i betraktande det storslagna i hans sinne och hans vettskådande blick, som ej kunde nöja sig med vardagslivets vanliga skrapkor. När stormen kom i hans liv - och den kom mer än en gång i form av dåliga konjunkturer, andra affärshus fall och obevekligt stränga kreditorer - kunde den ej fälla honom till marken, såsom det torde gått en var annan, utan han höll sig upprätt, stödd av sina vänners och medborgares eniga och fasta förtroende och bistånd. Trots motigheter och bekymmer lyckades han leda sina företag framåt till allt storslagnare och mäktigare former, icke blott till sin egen tillfredsställelse, utan till det allmännas gagn. Till Malmö stads uppsving har han genom sin verksamhet inom staden i icke ringa mån bidragit, ja, kanske varit en av de huvudsakliga tillskyndarna. Men det var icke endast Malmö, som fick gott av hans företag. Många andra orter, provinsen Skåne och hela landet rönte spår härav och fingo del av den rika skörd; som uppstått av det utsäde, han så flitigt och villigt gav bort. Vi behöva endast tänka på hans initiativ till den nutida vitbetsockerindustrien inom landet, för att lättast kunna fatta detta. Det var således icke endast av sina egna affärer, fast så nära sammanknutna med andras, som Kockum var intresserad. Han hade en vaken blick och livlig medkänsla för det allmännas bästa och tog därför hänsyn härtill vid startandet av sina egna företag. Sin födelsestad älskade han högt och deltog med glädje i arbetet för den sammas framåtskridande, så mycket hans strängt upptagna tid medgav. Bland kommunala befattningar, han innehade, skall här nämnas, att han var ledamot av hamndirektionen och av fabriks- föreningens fullmäktige samt av direktionen för tekniska skolan. Han blev ledamot av "stadens äldste" 1831 samt var stadsfullmäktig åren 1863-75. Som. offentligt erkännande av hans gagnerika verksamhet blev han tilldelad Nordstjärneordens riddarekors, vilket på den tiden var en för en affärsman hög utmärkelse. I det enskilda livet var Kockum en god make och fader. I hans och hans blida makas vackra och patriarkaliska hem fördes ett gästfritt hus, där tack vare värdens och värdinnans älskvärdhet gästerna trivdes förträffligt. Sitt vinterhem hade han inrett i morfaderns forna våning i det gamla Jörgen Kockska huset vid Västergatan, där även tobaksfabriken var inrymd inåt gården, ända tills det nuvarande fabrikskomplexet 1874, blev uppfört. Sitt sommarhem, kallat Holmen, hade han, sedan tomten därtill 1839 blivit inköpt, så småningom anlagt, fulländat och förskönat, så att det blev en av stadens vackraste sevärdheter, där det, uppfört i ädel stil, låg inbäddat i yppig, lummig grönska mellan Rönneholmsvägen och tomter, å vilka senare mekaniska verkstaden anlades. Kockums trofasta karaktär, hjärtegodhet, glada lynne och livliga väsen förskaffade honom många personliga vänner och beundrare bland såväl högre, som lägre stående, men inga ovän ner, ty även hans motståndare måste hysa odelad aktning, för den ädle och geniale mannen. Han trivdes gärna i goda vänners sällskap, där han hade tillfälle att utbyta tankar och få nya intryck. Han var därför medlem av sådana sällskap som Amaranthen och Knutsgillet, i detta senare mångårig stolsbroder. Kockum var sedan den 7 juni 1829 gift med ,Christiana (Jeanna) Dorothea Beijer (dotter av stadsläkaren, doktor Gottfried Beijer och Agneta Maria Halling), som var född natten mellan den 2 och 3 december 1805. (Kyrkoboken angiver henne vara född den 2:dre, men i familjen firades hennes födelsedag den 3:dje, och den daton finnes även å kravmonumentet). Mellan Frans och Jeanna Kockum existerade en sällsynt lycklig och innerlig äktenskaplig förening, som varade här på jorden i 48 år, och som ej ens brast i döden, ty de följdes åt. Jeanna Kockum, som vårdat sin svårt insjuknade man, fick själv intaga sjukbädden, för att först gå bort. Hon avled den 8 februari 1875. Då man varsamt underrättat den sjuke mannen härom, hade han sagt sig skola följa henne. Så skedde, ty den 12 Februari avsomnade han i sitt 73:dje år. Hur högt han var skattad och hur allmänt avhållen han var, gav sig tillkänna då hans och hans makas stoft samtidigt fördes till viloplatsen å kyrkogården vid Gustav Adolvs Torg. Den som var med vid den färden, kan icke förgäta den storslagna, gripande anblicken av detta kolossala sorgetåg med de två blomsterhöljda kistorna i spetsen. Det utgjordes icke blott av familjemedlemmar, släktingar och vänner, medarbetare och underordnade såsom vid vanliga större begravningar. Nej, det var så gott som hela stadens innevånare, som dels voro med i processionen och dels mött i en väldig massa, tätt packad, kantande vägen längs de gator och torg, där processionen skred fram och önskande att därmed giva uttryck av sitt deltagande i den allmänna sorgen. Hela staden stod sörjande vid båren.

Frans gift Christiana (Jeanna) Dorothea Beijer den 7 Jun 1829 i Malmö. Christiana (dotter till Gottfried Beijer och Agneta Maria Halling) föddes den 12 Feb 1805 i Malmö; dog den 8 Feb 1875 i Malmö. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Hovstallmästare

Carl gift Margaretha Helena Beata Catharina Sjöcrona. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Lorens (son av Henrik Kockum och Bengta Sofia Holm, tab. 9), född den 6 maj 1773, gick efter slutade skolstudier i garverilära hos fadern och blev gesäll. Otillfredsställd med denna verksamhet, slog han om och blev köpman samt erhöll 1800 burskap som handlande, varefter han idkade huvudsakligen spannmålshandel. Han köpte 1800 gården n:o 31 b vid Östergatan av fadern för 4000 rdr bco. Här hade han sin bostad till 1810, då han flyttade till Östergatan n:o 3. Han bytte nämligen då bort sin hittills iboende gård till borgmästare C. M. Nordlindh mot dennes gård Adelgatan n:o 4 (Tunnelns hus) med en mellanavgift för sin del av 15666 rdr. 32 sk. bco., för att samma dag bortbyta denna gård till major P. D. Silfverskjöld mot dennes gård n:o 3 Östergatan, varvid han fick 6,666 rdr. bco. i mellanavgift. I sitt nya hus på Östergatan bodde Kockum sedan till 1824, då han sålde det till kammarrättsrådet E. Quensel för 12,000 rdr. bco, för att inflytta i tobaksfabrikens, det forna Jörgen Kocks, hus. Han hade nämligen 1821 av svärmodern övertagit hennes affär eller den stora firman Frans Suell samt alla hennes fastigheter för en nominel köpesumma av 54,500 rdr. bco. Det gällde att rädda ett sjunkande skepp och Kockum tog modigt befälet på skutan, och kanske han lyckats i sin svåra uppgift, om han fått leva lälnge nog. Av de Suellska fastigheterna bortbytte han 1825 Möllevången till landshövdingen friherre M.Stackelberg mot två hus i Hälsingborg och kontant 20,000 rdr. bco. Det var dock ej hela Möllevången, ty en del därav om c:a 10 tunnland sålde han samma år till fabrikör Georg Heintze för 3,000 rdr. bco. Lorens Kockum lär hava varit en ovanligt intagande och vänsäll man. I affärer var han driftig och djärv oaktat många motgångar. Han dog i Köpenhamn den 31 maj 1825, jordfästes i Caroli kyrka och nedsattes i nya begravningsplatsen vid Gustav Adolfs Torg. Sedan den 19 oktober 1801 var han gift med Anna Sofia Suell, dotter av kommerserådet Frans Suell och Anna Catharina av Trolle, född den 28 mars 1777 och död den 17 mars 1831.

Lorens gift Anna Sophia Suell den 19 Okt 1801 i Malmö. Anna (dotter till Frans Suell och Anna Catharina af Trolle) föddes den 28 Mar 1777 i Malmö; dog den 17 Mar 1831 i Malmö. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Stadsläkare, Doktor i Malmö

Gottfried gift Agneta Maria Halling. [Familjeöversikt] [Familjediagram]