Andra Händelser:

• Yrke: Godsägare på Bulltofta gård

Noteringar:

Sedan han 1852 avlagt studentexamen, reste han utomlands för att studera lantbruksskötsel. Efter att hava genomgått lantbruksakademien i Eldena, hemkallades han tillfölje faderns död 1854 och fick strax efter uppnådd myndighetsålder övertaga Bulltofta gård, där han sedermera bodde och verkade hela sitt liv. Under hans flitiga och insiktsfulla ledning blev denna gård efter hand en värklig mönstergård och en exponent på huru högt lantbruket i Skåne utvecklat sig vid tidpunkten för hans levnad. Corps-de-logiet blev av honom ombyggt på ett storslaget sätt, så att även det värdigt representerar en skånsk lantgård. Ludvig Kockums rika erfarenhet och beprövade duglighet blev helt naturligt tagen i anspråk för många allmänna värv. Han kallades under åtskilliga år till ledamot av hästpremieringsnämden och till ledamot av bestyrelsen för Allmänna Svenska lantbruksmötena i Malmö åren 1881 och 1896, för vilket senare han utsågs till vice ordförande. Han blev ledamot i styrelsen för Alnarps lantbruksinstitut, invaldes till ledamot av Malmöhus läns Hushållningssällskap och i dettas förvaltningsutskott samt blev detta sällskaps vice ordförande 1893 och några år därefter det sammas ordförande. Han blev utsedd till hedersledamot i Lantbruksakademien. Under åren 1876-96 var han riksdagsman i första kammaren och innehade därvid en viktig och inflytelserik roll i det politiska livet. Hans åsikter och omdöme inhämtades gärna av regeringschefen, statsminister Boström, som högt värderade honom. Då den store, kraftige mannen efter slutat livsverk den 2 april 1905 oväntat ändade sina dagar, utgjorde detta en oersättlig förlust i vida kretsar. Ludvig Kockum blev gift den 16 maj 1866 med Anna Charlotta /Lotten/ Halling (dotter av borgmästaren Carl Christian Halling och Helena Margaretha Lundberg), född den 20 augusti 1835, död den 11 februari 1912. Lotten Kockum blev genom sitt giftermål ledarinna av ett stort och gästfritt, skånskt lanthus. Hon visade sig fullt vuxen denna ställning, som hon utfyllde på ett mönstervärt sätt såväl i egenskap av husmoder, som värdinna. Särskilt som värdinna ställdes allt högre krav på henne, ju mera mannen gick upp i det politiska livet. Med klokhet och takt uppfyllde hon dessa anspråk. Hennes hem och äktenskap blev synnerligt lyckligt. Hon förstod att följa och fullt gå upp i mannens intressen och var honom ett gott stöd. Man har om dessa makar med rätta uttalat att de kompletterade varandra på ett harmoniskt sätt. Hon var kanske den kvinna i Skåneland, som satt inne med de största kunskaperna och kännedomen om sin tids politiska förhållanden och personligheter. Hon var härför högt värderad av ledande män icke blott inom provinsen utan även i landets politiska händelsers medelpunkt, i huvudstaden. - Men även åt kärleksverk egnade hon sig genom att helst i tysthet och obemärkthet sprida glädje och tröst åt behövande. Efter sin mans död ägde hon och bebodde Bulltofta, som efter henne tillföll makarnes fosterson, godsägaren Paul Werner.

Carl gift Anna Charlotta (Lotten) Halling den 16 Maj 1866. Anna (dotter till Carl Christian Halling och Helena Margareta Lundberg) föddes den 20 Aug 1835. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Godsägare

Johan gift Anna Brita Bergh Okt 1813. Anna (dotter till Petter Bergh och Christina Ifversson) föddes den 15 Sep 1794; dog den 2 Dec 1867 i Malmö. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Rådman i Malmö

Noteringar:

"Efter skolstudier kom han i sämskmakarelära hos fadern. Sedan han blivit gesäll, sändes han utomlands för vidare utbildning. Hemkommen ingick han icke i faderns affär, som avsett var, utan övergav sitt hittillsvarande yrke för att ägna sig åt annat. Anledningen härtill var, att han förälskat sig i en ung flicka, som fadern antagligen icke gillade såsom svärdotter. Hon var visserligen icke medellös, ty hon hade 1763 fått 600 daler i fädernearv, och då hennes moder just dött, d. 18. 11. 1769, blev hennes arv efter henne c:a 1690 daler surt, vilka dock lågo i den av hennes fader i livstiden bedrivna bryggerirörelsen och i hans gård. Orsaken till den äldre Kockoms ogillande får därför sökas i andra förhållanden och kanske även i båda kontrahenternas ungdom - de voro 1769 icke mer än respektive 21 och 16 år gamla. Henrik "Kockum" (så skrev han och hans efterkommande namnet) genomdrev dock sitt beslut, sökte och fick d. 3. 3. 1770 burskap som bryggare, varpå han övertog sin avdöde svärfars bryggeri. Han hade nämligen gift sig med sin käraste strax på våren detta år. Han fortsatte emellertid ej länge med bryggerirörelsen, ty redan 1773 återgick han till sitt ursprungliga yrke och övertog samtidigt av fadern, som försonat sig med honom, dennes affär samt den stora gården på Östergatan, där affären bedrevs. Han köpte av fadern 1779 även dennes därintill liggande och iboende gård. De gamla husen åt Östergatan ombyggde han, varvid det ännu befintliga boningshuset uppfördes. Henrik Kockum skötte och utvecklade affären, så att den gav ett glänsande resultat. Detta gav honom medel till andra spekulationer och förvärv, vilka gjorde honom till en efter den tidens begrepp rik man. Det var dock ej blott som sådan, han vann anseende, utan tillfölje sina personliga inneboende egenskaper samt tillfölje ådagalagd klokhet och duglighet icke minst i allmänna värv. Han blev därför i kommunalt hänseende mycket anlitad och betrodd. Sålunda blev han d. 31. 1. 1774 ledamot av stadens äldste och för en tid, fr. o. m. d. 11 febr. 1792 till d. 14 febr. 1795, dessas förman. Vidare blev han, särskilt från och med 1791, upprepade gånger adjungerad ledamot av rådsturätten och erhöll såsom sådan rådmans titel. I alla handlingar upphör han därför från och med denna tid att såsom hittills kallas faktor. Utom den stora gården å Östergatan ägde rådman Henrik Kockum en gård i Kalendegatan, n:r 297, samt det av honom år 1816 uppförda lantstället Henrikslust, vilket, beläget vid nuvarande Amiralsgatans förlängning och Henrik Smithsgatan, ännu finnes kvar. Han hade dessutom efter hand förvärvat den stora Bulltoftagården nära Malmö. Rådman Henrik Kockum avled den 12 augusti 1825, nära 77 år gammal. Han jordfästes i Caroli kyrka och begrovs å nya begravningsplatsen vid Gustav Adolvs Torg. Behållningen i Henrik Kockums bo utgjorde c:a 25,000 rdr bco. Barnens mödernearv hade dessförinnan utbetalts. Det lyste till hans första äktenskap den 11 mars 1770, och antagligen blev han gift den därpå följande april månad med Bengta Sofia Holm (dotter av bryggaren Christian Holm och Christina Joensdotter), född den 8 februari 1753. Hon avled redan vid 33 års ålder den 14 maj 1786 tillfölje en tärande feber. Kockum gifte sig för andra gången den 29 oktober 1786 med Gunilla Ruhe (dotter av färgaren Johan Daniel Ruhe och Magdalena Berckhan), född den 25 juni 1764, död den 4 april 1809."

Henrik gift Gunilla Ruhe den 29 Okt 1786. Gunilla (dotter till Johan Daniel Ruhe och Magdalena Berckhan) föddes den 25 Jun 1764 i Malmö Karoli (M); dog den 4 Apr 1809 i Malmö Karoli (M). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Lantbrukare, Handelsman

Petter gift Christina Ifversson. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Rådman i Malmö

Noteringar:

"Lars Kockum var ledamot av stadens äldste 1762, Riksdagsman 1769-72 och blev rådman sistnämnda år. Liksom fadern skrev han sitt namn Kockom. Först gick han i sämskmakarlära hos fadern men när han blivit gesäll begav han sig ut i världen för att söka sin utkomst på egen hand. När han återvände hamnade han i Malmö och fick plats hos sämskmakare Jochum Pfeiffers änka, Anna Christina Jönsdotter, med vilken han förlovade sig. Innan giftermålet blev av dog hon emellertid 1743 22/8. När han gifte sig 1744 med Anna Christina Ruhe köpte han för 810 daler smt en gård vid Östergatan med gammalt nr. 116 och satte här upp eget garveri. Här bodde han till 1756 då han köpte sig en större gård. Dessutom ägde han många andra gårdar i Malmö. 1745 blev han mästare och erhöll samma år burskap. 1766 fick han tillstånd att idka "ratlask skinns beredning". I 17 år drev han sin garverirörelse, som gick raskt framåt och 1773 fick sonen Henrik övertaga densamma. Den var då den andra i ordningen inom denna industri med ett tillverkningsvärde av 900 daler smt (G.Clemensson: Malmö stads historia s. 163). Han var mycket skicklig i sitt fack och dessutom god ekonom och blev med tiden en burgen man. Bouppteckningen visar en behållning av c:a 4.626 riksdaler specie. Han vann högt anseende för ovanlig klokhet och duglighet och hade sina medborgares fulla aktning och förtroende." (Vissa uppgifter från Släkt o Hävd 1964/2) Utdrag ur utredningen "Släkten Kockum" av Alvar Platen i Malmö Fornminnesförenings Minnesskrift 1909-1919: "Som yngling kom han i sämskmakarelära hos sin fader. Bliven gesäll begav han sig ut i världen för att fullkomna sig och söka sin utkomst på egen hand. Därunder hamnade han i Malmö, varest han fick plats hos sämskmakare Jochum Pfeiffers änka Anna Christina Jönsdotter. Med henne blev han efter någon tid förlovad. Emellertid blev det tilltänkta giftermålet med henne icke av, ty hon insjuknade svårt och avled den 22 augusti 1743. Redan dessförinnan eller i juli samma år ansökte han i sämskmakarämbetet att bliva antagen till mästare. Hans ansökan mottogs välvilligt, enär änkan och hennes barn därigenom skulle bliva "konserverade", varför han fick löfte om bifall, såsnart han framvisat sina läro? och födelseattester. Efter änkans död blev till obehaglig överraskning hans ansökan avslagen. Han vände sig då den 7 påföljande september till magistraten med begäran om handräckning för att erhålla mästerskap itrots av sämskmakareämbetets uppställda hinder. Tio dagar senare resolverade magistraten, att hinder icke förefunnos för Kockom, att förfärdiga mästerstycke, och att om det för gott erkändes, han skulle i ämbetet intagas samt att han sedan fick utöva sitt hantverk här. Dock dröjde det ända till den 13 februari 1745, innan han, sedan han blivit mästare och avlagt ed, fick burskap. Hans trolovades frånfälle var naturligtvis en svår sorg och jämväl missräkning för den framåtsträvande unge mannen. Visserligen var hon icke vidare förmögen, men ägde dock sin iboende gård n:o 121, nu n:o 23, vid Ostergatan, med däri inhysta garveri, som Kockom skött för henne och naturligtvis påräknat att fortsätta. Denna plan fick nu uppgivas. Änkefru Pfeiffers hus och kvarlåtenskap fick försäljas, varigenom hennes två döttrar blevo tillförsäkrade vardera c:a 430 dlr smt. Alldeles lottlös blev Kockom dock icke, ty änkan hade på sitt yttersta förklarat att han skulle få 100 daler smt. Denna summa utlades också kontant till honom av sterbhuset. Kockom (denna skrivform av namnet brukade han i likhet med fadern) tappade icke modet tillfölje de motgångar, som sålunda mötte. Det dröjde icke länge, innan han lät trösta sig. Påföljande år förlovade han sig med en dotter av färgare Henrik Ruhe och gifte sig snart därpå med henne. Samma år eller 1744 den 12 oktober köpte han för 810 daler smt. en gård på Östergatan med gammalt n:o 116 och satte här upp ett eget garveri. Troligtvis fick han svärfaderns bistånd härtill, ty själv ägde han icke mycket vid denna tid. Han måtte varit mycket skicklig i sitt fack och dessutom god ekonom, ty affären gick så bra, att han med tiden blev en burgen man. Men han vann icke endast bärgning, utan även ett högt anseende för ovanlig klokhet och duglighet samt sina medborgares fulla aktning och förtroende. Fällberedare Kockoms namn förefinnes därför tidigt, och ofta i Malmö stads handlingar. Kockom behöll icke den ovan nämnda gården längre än till 1756, då han den 6 februari tillbytte sig mot denna en större väster därom liggande gård med gammalt n:o 118 & 119 jämte tillhörande lego våningar n:o 111-115, eller nuvarande n:o 21 Östergatan. För denna gård gav han 1700 daler smt. med kvittning av 1000 daler smt. för den förra. Han tillköpte 1760 ytterligare den öster intill liggande gården. I 17 år bodde han och bedrev han sin garveriaffär i dessa gårdar, tills han, hunnen 52 års ålder, år 1773 överlät garveriet till sin son Henrik, till vilken han samtidigt även sålde den stora gården n:o 118?119. Den mindre öster därom belägna gården behöll han samt bodde där, tills han 1779 sålde även den till sonen samtidigt med att han inköpte gården n:o 608, nu 7 b, vid Södergatan, dit han själv inflyttade. Sedan hans hustru här avlidit, sålde han gården 1782 och lär hava bosatt sig i förhyrd lägenhet vid Kyrkogatan. Ännu några av Kockoms fastighetsaffärer skall här anföras. År 1751 köpte han gården n:o 85 i Rundelsgatan. Gården n:o 58 & 59 i Grönegatan köpte han 1775 på auktion för 615 daler smt, men sålde den åter 1779 för 100 rdr. specie. Han var dessutom en tid ägare av en del av Möllevången. Han köpte nämligen på auktion den 9 maj 1763 efter avl. borgmästare Josias Hegardt jorden n:o 2 i Möllevången och den 4 aug. 1764 av faktor C. L. Hegardt de s. k. Demsterska jordarna på nordsidan därom samt den 21 okt. 1765 för 4900 daler smt. av hovjägmästare J. L. von Gröniger dels husen n:o 6 och 8 vid Södra Förstaden, dels 2 jordar i Möllevången. Den sålunda sammanköpta egendomen delade han senare i två lotter mellan sonen Henrik och svärsonen Thomas Nicklasson. Kockom tyckes hava haft ett något häftigt lynne. Detta framgår av följande händelse. Borgerskapets kavallerikår hade en sammankomst 1764, varvid diskussion uppstod om en person, som sökt inträde i kåren, skulle antagas eller icke. Lars Kockom, som vid den tiden var korporal vid kåren, uppstod då och förfäktade livligt sin rätt att ensam besluta om antagandet. Motsagd, blev han grov i munnen och begagnade så hårda, anstötliga ord mot såväl officerarne, som manskap, att hela kåren råkade i uppror och förklarade sig ej vilja tjänstgöra, förrän upprättelse vunnits. Kockom, som snart ångrade sin överilning, fick framföra sin ursäkt till den inför magistraten årådhuset i och för detta ändamål uppkallade kåren. Från och med den 15 februari 1762, då Kockom invaldes till ledamot av stadens äldste, blev han allt mera anlitad i kommunala och allmänna värv. Till 1769 års riksdag blev han vald som en av stadens ombud i borgareståndet. Hans riksdagsmandat förnyades till den viktiga riksdagen 1771?72. Under sitt vistande vid sistnämnda riksdag blev han den 1 aug. 1772 så gott som enhälligt vald till rådman. Han tillträdde detta ämbete i september samma år och bibehöll det till sin död. Vid sidan av denna nya befattning hade "rådman Kockom", såsom han hädanefter benämndes, förordnande att hava tillsyn över hamnbyggnaden samt från den 20 febr. 1773 att vara syssloman för den s. k. von Conowska ladugården. Lars Kockom avled, nära 71 år gammal, den 23 maj 1790. Vid bouppteckningen efter honom utgjorde behållningen c:a 4626 riksdaler specie. Härav tillföll sonsonen Johannes enligt testamente en sjättedel eller c:a 771 rdr. specie och varje barn 1927 rdr. specie. Kockom var sedan 1744 gift med ?4~ Christina Ruhe (dotter av färgaren i Malmö Henrik Ruhe och Gertrud Persdotter), född den 19 augusti 1725, död den 4 september 1782."

Lars gift Anna Christina Ruhe 1744. Anna (dotter till Henrik Ruhe och Gertrud Persdotter) föddes den 19 Aug 1725 i Malmö Sankt Petri (M); dog den 4 Sep 1782 i Malmö Karoli (M). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Färgare i Malmö

Johan gift Magdalena Berckhan. Magdalena (dotter till Björn Berckhan och Gunilla Maria Nilsdotter) föddes den 5 Nov 1731 i Malmö Sankt Petri (M); dog den 20 Dec 1766 i Malmö Karoli (M). [Familjeöversikt] [Familjediagram]