Andra Händelser:

• Yrke: Rusthållare på Vallby Nr 15

Bengt gift Ingar Nilsdotter. Ingar (dotter till Nils Mattsson och Dorothea Persdotter) föddes cirka 1720 i Vallby Nr 15, Östra Klagstorp (M). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Mjölnare i Persemölla, Rusthållare på Almaröd Nr 5 och Nr 7

Noteringar:

Nyårsdagen vardt Bengt Persson och Arrina Andersdotters af Persemölla, lilla son OHLA christnat och född förrige 4de dagen juhl om aftonen klockan 8, till dopet bar honom mansens egen moder Sissa Bengtsdotter af Klagstorp. Faddrar: drängen Ohla Persson af Klagstorp, Truls Andersson af Röemölla, Tyke Westessons hustru af Sandåkra, Anna Jönsdotter af Brännemölla, Anna Lars Nilssons ifrå Solberga.





Olof Bengtsson övertog Persemölla efter fadern, vid dennes bortgång.Utdrag ur Helmer Frennings utredning publicerad i Släkt o Hävd 1972:"Vid tinget 1727 hade Mårten Andersson, rusthållare å Almaröd 1, instämt rusthållarenOlof Bengtsson för ärekränkning, vid två skilda tillfällen. Först hade Mårtens kumminhageblivit uppbökad av Olofs svin. När den senare inte ville stänga av sitt område, så att svineninte skulle komma ut, släppte Mårten sin hund på svinet som dödades. Olofs hustru lät då tjänstefolket släpa bort svinet till Mårten Anderssons port, "varav kom många hårda ord".På Mårtensdagen hade byamännen stämma på samlingsplatsen, för att tala om riksdagen. Viddetta tillfälle hade Olof Bengtsson yttrat: "Lort och skit gör de i Stockholm vidRiksdagen och när de kommer hem rider de på getabock med en björnskinnsluva och ljuger folk fulla i gårdarna". Mårten Andersson hade då gett svar på tal och sagt att "hans saligfar - somalltså varit riksdagsman - var i Stockholm som en brav karl och även således kom därifrån,jämväl att han red på en sådan häst som han mäktade, så att Olof icke nu borde bruka på hans döda mun". Vid tinget sade sig Olof icke veta, att han sagt sådant, utan menade att det måste ha skett i dryckenskap."

Olof gift Karin Svensdotter. Karin (dotter till Sven Tufvesson och Kerstina Persdotter) föddes den 21 Jan 1695 i Sandåkra Nr 29, Skurup (M); dog den 11 Sep 1741 i Persemölla, Svenstorp (M). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Den 25 january hafde Suend Tuesen och Kirstin Pehrsdotter en dotter till christendoms som blef kallat KARINE och var födt måndagen den 21 january i middagsstunden, jordemodern Kari Tröls Westessons bar det också till dopet. faddrar: Hans Nilsson i Hylteberga, Anders Jensen i Sandåkra, vestre Pehr Nilsson, Bente Olla fiskares Christenza Anders Adamssons.

Andra Händelser:

• Yrke: Rusthållare på Vallby Nr 15

Nils gift Dorothea Persdotter. Dorothea (dotter till Per Andersson och Ingrid Nilsdotter) föddes i Vallby Nr 15, Östra Klagstorp (M). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Nämndeman, Mjölnare i Persemölla, Svenstorp

Bengt gift Arna Andersdotter cirka 1687. Arna (dotter till Anders Trulsson och Anna Trulsdotter) föddes den 31 Jan 1658 i Skurup (M); dog den 27 Aug 1712 i Persemölla, Svenstorp (M). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Den 31 januari föddes Anders Trölssons barn i Skurup. ARRINA. Faddrar: Olla Westesson, Jens Hansson, Niels Trölsson, Weste Olsson, Anna Möllers, Benta Anders Tröls, Lutze Olas.





A.A. förekommer å sid. 55 i Frennings släktutredn. "Släkt o Hävd 1972:1-3": "Arna Andersdotter gift 1) ca 1675 med Ola Nilsson f. senast 1652, död 1684-6 i Persemölla, som han övertog efter svärfadern. 2 söner och 3 döttrar är kända. I A.A:s andra äktenskap med Bengt Persson föddes 3 söner och 2 döttrar varav ena dottern dog ung. Äldste sonen i 2 giftet kallades som seden bjöd Olof efter moderns avlidne förste man och hölls vid dopet av mannens moder Sissa Bengtsdotter av Klagstorp. Olof övertog efter faderns död Persemölla, som sedan gått i släkten. Gården delades 1784 i två hälfter, varav den ena, som ärvts även i kvinnliga led, numera kallas Persegård, medan den andra till vilken lades den nu nedlagda kvarnrörelsen behållit namnet Persemölla och hela tiden gått från far till son.





Den 27 augusty dödde Bengt Perssons hustru i Pärsemölla, vid namn Arrena Andersdotter, då hon var 56 år gammal och blef begrafven den 9 augusty.

Andra Händelser:

• Yrke: Åbo i Skurup, Hylteberga, Ugglesjö, Sandåkra 29 och 7, Rusthållare i Hassle-Bösarp 14

Noteringar:

: "Enligt Persemöllaanteckningarna var han "medelmåttig till växten och av beskedligt sinnelag". I källorna framstår han som en driftig jordbrukare. Var enligt jordeboken 1681 åbo på 1/1 hemman i Skurups by varunder han även brukade 1/1 hemman i Hylteberga och 1/3 hemman i Ugglesjö. Från 1686 var han åbo på 1/1 hemman i Ugglesjö men hade före 1690 enligt detta års jordebok flyttat till 1/1 mt nr. 29 i Sandåkra, som han brukade till 1715. Åren 1700-1713 brukade han härunder även 1/2 mt nr. 7 i samma by. Alla de nämnda låg i Skurups socken och var utom det sista, som var utsocknes frälse under Näsbyholm, insocknes frälsehemman under Svaneholm. Senast 1709 hade han också erhållit städja på rusthållshemmanet 2/3 mt. krono nr. 14 i Hassle Bösarps by dit han flyttade 1715. Gift 1 med Kerstina Andersdotter. "Levde 1687 i Ugglesjö, Skurup fg. (M) (Katekis 1687 Vemmenhögs kontrakt). Levde mellan 1691 och 1716 i Sandåkra, Skurup fg.. (M). Flyttade ca: 1716 från Sandåkra, Skurup fg.. (M) till Hassle-Bösarp Nr.14, Hassle-Bösarp fg. (M) " Dödsdatum fr. bouppt. Utdrag ur boken "Skurups och Hassle-Bösarps Historia", kap. 1658-1782 av Alf Erlandsson. "Som nedan kommer att visas, blev det stora nordiska kriget, 1700-1718, en svår prövningstid för rusthållarna i Skåne. I Hassle-Bösarp klagade rusthållarna 1717 över att påfrestningarna varit stora, och att rusthållen försvagats. Men de klarade sig över krisen och gick sedan bättre tider till mötes. Efter kriget gjordes åter en uppryckning av rusthållet. Hassle-Bösarps rusthåll förstärktes med s. k. augmentshemman, från vilka rusthållarna fick vissa penningsmedel anslagna, men som de i övrigt inte hade någon dispositionsrätt över. Vid detta tillfälle gjordes åter en beskrivning av jordmånen i Hassle Bösarp: ". . åkern, dels sidlänt och dels höglänt, består av röd och blå lerjord, samt till en del mager sand, är skarp att en del icke lönar mödan att så eller bruka . . . Ängen sur och sidlänt, giver uti vitår ringa bergning, mulbete ganska ringa på backar . . . Med 1726 års indelning stabiliserades rusthållen, och man kan säga, att därmed avslutades det indelningsarbete, som hade påbörjats av generalguvenören Ascheborg 1680-81. 1726 års indelning blev i stort sett bestående århundradet ut. Vi skall ta del av ett par interiörer från rusthållarna i Hassle-Bösarp, vilka interiörer är bevarade tack vare, att man råkat i tvist om rätten till ett par rusthåll och vänt sig till myndigheterna med digra inlagor. Vi får veta, hur det gick till när rusthållen av- och tillträddes och hur de ärvdes. Är 1751 satt som rusthållare på ett rusthåll i Hassle-Bösarp en gammal änka vid namn Kierstena som varit gift mod rusthållaren Sven Tufvesson. Rusthållare hade hon blivit genom arv efter Tufvesson. Detta år uppstod emellertid tvist om arvsrätten till rusthållet. Två av änkans barnbarn Sven Olsson och Sven Larsson vände sig till länsstyrelsen i ärendet. De påstod att deras mostrar: ". . . sig samlat, och utan vår vilja eller vetenskap övertalat vår gamla modermoder och deras moder, att sedan hon rusthållshemmanen nr 1 och 14 i ovannämnda by (Hassle-Bösarp) . . . under sina änkoår skall sägas hava statt, samma rusthållsdelar . . . nu till vår moster, Rasmus Nilssons hustru, avstå, där likväl vi ingen halvöre i arv fått efter vår avledne moderfader Sven Tufvesson . . . änskönt vi efter våra avledne mödrar, äga var, lika så stor arvsrätt i rustningen och munderingen av benämnde hemman, som våra mostrar var särskilt . . .". Det uppges vidare att den gamla rusthållareänkan var ". . .mycket över 80 år gammal och mest i barndom gående". De båda kusinerna föreslog nu att rusthållet skulle klyvas i två lika stora delar. De båda mostrarnas män nämndemannen Nils Hansson i Kallsjö i Skurups socken och rusthållaren Rasmus Nilsson i V. Vemmenhög, inkom med svarsskrivelse. De hävdade, att "efter vår kära svärmoder (rusthållsänkan) äro 33 barnabarn", vilka alla ju var lika mycket släkt med henne som de båda klagandena. Skulle rusthållet delas i 33 delar, blev det inte mycket för var. Det vore bättre att rusthållet såldes och köpeskillingen sedan delades mellan de arvsberättigade. Beskyllningen att de skulle utnyttja den gamla änkans ålderdomssvaghet av visar de med kraft: ". . . Vad det vidkommer, att vi skulle hava tubbat vår gamla, och som berättas, i barndom gående svärmoder, så förtjänar den berättelsen ej annat svar, än (att) den som ljuger bör i följe av lag och kungl. förordningar plikta . . ." - Detta svar fick de båda kusinerna att tänka om. Den 26 mars 1751 inlämnade de en ny skrivelse till landshövdingen, vari de sade sig "i betraktande av lång och obehaglig träta funnit rådeligast, bäst och nyttigast, uppå vår kära mosters . . . trägna begäran, härigenom vår färde klagan och påstående återkalla." Först år 1752 ägde skifte av rusthållare rum. Då överlät rusthållerskan Kierstina Persdotter - vid städsmålskommissionens sammanträde i Dalby 1752 1/6 - rusthållet till sin dotter Mereda Svensdotter och hennes man rusthållaren Rasmus Nilsson mot ersättning av 400 Dal Smt "till de övriga barnen och arvingarna. Det refererade tvistemålet illustrerar, att man ägde full arvsrätt till innehavet av rusthåll samt att innehavaren kunde avyttra rätten att inneha rusthållet, trots att det var kronan som ägde gården."

Sven gift Kerstina Persdotter den 13 Mar 1691 i Tullstorp (M). Kerstina (dotter till Per Andersson och Malena Jönsdotter Kock) föddes cirka 1671 i Nr 3, Tullstorp (M); dog Mar 1755 i Nr 14, Hassle-Bösarp (M). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Förekommer i Helmer Frennings släktutredning, publicerad i Släkt & Hävd 1972. Utdrag ur boken "Skurups och Hassle-Bösarps Historia", kap. 1658-1782 av Alf Erlandsson. "Som nedan kommer att visas, blev det stora nordiska kriget, 1700-1718, en svår prövningstid för rusthållarna i Skåne. I Hassle-Bösarp klagade rusthållarna 1717 över att påfrestningarna varit stora, och att rusthållen försvagats. Men de klarade sig över krisen och gick sedan bättre tider till mötes. Efter kriget gjordes åter en uppryckning av rusthållet. Hassle-Bösarps rusthåll förstärktes med s. k. augmentshemman, från vilka rusthållarna fick vissa penningsmedel anslagna, men som de i övrigt inte hade någon dispositionsrätt över. Vid detta tillfälle gjordes åter en beskrivning av jordmånen i Hassle Bösarp: ". . åkern, dels sidlänt och dels höglänt, består av röd och blå lerjord, samt till en del mager sand, är skarp att en del icke lönar mödan att så eller bruka . . . Ängen sur och sidlänt, giver uti vitår ringa bergning, mulbete ganska ringa på backar . . . Med 1726 års indelning stabiliserades rusthållen, och man kan säga, att därmed avslutades det indelningsarbete, som hade påbörjats av generalguvenören Ascheborg 1680-81. 1726 års indelning blev i stort sett bestående århundradet ut. Vi skall ta del av ett par interiörer från rusthållarna i Hassle-Bösarp, vilka interiörer är bevarade tack vare, att man råkat i tvist om rätten till ett par rusthåll och vänt sig till myndigheterna med digra inlagor. Vi får veta, hur det gick till när rusthållen av- och tillträddes och hur de ärvdes. Är 1751 satt som rusthållare på ett rusthåll i Hassle-Bösarp en gammal änka vid namn Kierstena som varit gift mod rusthållaren Sven Tufvesson. Rusthållare hade hon blivit genom arv efter Tufvesson. Detta år uppstod emellertid tvist om arvsrätten till rusthållet. Två av änkans barnbarn Sven Olsson och Sven Larsson vände sig till länsstyrelsen i ärendet. De påstod att deras mostrar: ". . . sig samlat, och utan vår vilja eller vetenskap övertalat vår gamla modermoder och deras moder, att sedan hon rusthållshemmanen nr 1 och 14 i ovannämnda by (Hassle-Bösarp) . . . under sina änkoår skall sägas hava statt, samma rusthållsdelar . . . nu till vår moster, Rasmus Nilssons hustru, avstå, där likväl vi ingen halvöre i arv fått efter vår avledne moderfader Sven Tufvesson . . . änskönt vi efter våra avledne mödrar, äga var, lika så stor arvsrätt i rustningen och munderingen av benämnde hemman, som våra mostrar var särskilt . . .". Det uppges vidare att den gamla rusthållareänkan var ". . .mycket över 80 år gammal och mest i barndom gående". De båda kusinerna föreslog nu att rusthållet skulle klyvas i två lika stora delar. De båda mostrarnas män nämndemannen Nils Hansson i Kallsjö i Skurups socken och rusthållaren Rasmus Nilsson i V. Vemmenhög, inkom med svarsskrivelse. De hävdade, att "efter vår kära svärmoder (rusthållsänkan) äro 33 barnabarn", vilka alla ju var lika mycket släkt med henne som de båda klagandena. Skulle rusthållet delas i 33 delar, blev det inte mycket för var. Det vore bättre att rusthållet såldes och köpeskillingen sedan delades mellan de arvsberättigade. Beskyllningen att de skulle utnyttja den gamla änkans ålderdomssvaghet av visar de med kraft: ". . . Vad det vidkommer, att vi skulle hava tubbat vår gamla, och som berättas, i barndom gående svärmoder, så förtjänar den berättelsen ej annat svar, än (att) den som ljuger bör i följe av lag och kungl. förordningar plikta . . ." - Detta svar fick de båda kusinerna att tänka om. Den 26 mars 1751 inlämnade de en ny skrivelse till landshövdingen, vari de sade sig "i betraktande av lång och obehaglig träta funnit rådeligast, bäst och nyttigast, uppå vår kära mosters . . . trägna begäran, härigenom vår färde klagan och påstående återkalla." Först år 1752 ägde skifte av rusthållare rum. Då överlät rusthållerskan Kierstina Persdotter - vid städsmålskommissionens sammanträde i Dalby 1752 1/6 - rusthållet till sin dotter Mereda Svensdotter och hennes man rusthållaren Rasmus Nilsson mot ersättning av 400 Dal Smt "till de övriga barnen och arvingarna. Det refererade tvistemålet illustrerar, att man ägde full arvsrätt till innehavet av rusthåll samt att innehavaren kunde avyttra rätten att inneha rusthållet, trots att det var kronan som ägde gården."

Noteringar:

Fredagen den 13 marty copulerades encklingen af Sandåkra by och Skurups socken Svän Tufvesson, med ett mycket vackert testimonio och tillstånd sedel ....... af hans kyrkioherde H. Malte Klow Skurup, med nämndemannen Per Jönssons stifdotter här af Tullstorp Kirsten Persdotter ...... ..... var förre bonden uti Hovgården Per Andersson och modern ............ Per Jönsson, Mallena Jönsdotter.

Andra Händelser:

• Yrke: Bonde på nr 15, Vallby, Östra Klagstorp från 1663

Per gift Ingrid Nilsdotter den 3 Mar 1699 i Källstorp (M). Ingrid (dotter till Nils Persson och Görel Hansdotter) föddes cirka 1680 i Toarp, Källstorp (M). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Den 3 marty vigde hr Mickell i Espö bonden Pehr Andersson i Waldby och Nils Pehrs dåtteri Toarp Ingri.