Andra Händelser:

• Yrke: Rusthållare Västra Vemmenhög Nr 10

Rasmus gift Mereda Svensdotter. Mereda (dotter till Sven Tufvesson och Kerstina Persdotter) föddes cirka 1706 i Sandåkra Nr 29, Skurup (M). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Åbo på Västra Vemmenhög Nr 10

Nils gift Mätta Mårtensdotter cirka 1696. Mätta föddes cirka 1666; dog den 14 Jul 1739 i Nr 10, Västra Vemmenhög (M). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Åbo i Skurup, Hylteberga, Ugglesjö, Sandåkra 29 och 7, Rusthållare i Hassle-Bösarp 14

Noteringar:

: "Enligt Persemöllaanteckningarna var han "medelmåttig till växten och av beskedligt sinnelag". I källorna framstår han som en driftig jordbrukare. Var enligt jordeboken 1681 åbo på 1/1 hemman i Skurups by varunder han även brukade 1/1 hemman i Hylteberga och 1/3 hemman i Ugglesjö. Från 1686 var han åbo på 1/1 hemman i Ugglesjö men hade före 1690 enligt detta års jordebok flyttat till 1/1 mt nr. 29 i Sandåkra, som han brukade till 1715. Åren 1700-1713 brukade han härunder även 1/2 mt nr. 7 i samma by. Alla de nämnda låg i Skurups socken och var utom det sista, som var utsocknes frälse under Näsbyholm, insocknes frälsehemman under Svaneholm. Senast 1709 hade han också erhållit städja på rusthållshemmanet 2/3 mt. krono nr. 14 i Hassle Bösarps by dit han flyttade 1715. Gift 1 med Kerstina Andersdotter. "Levde 1687 i Ugglesjö, Skurup fg. (M) (Katekis 1687 Vemmenhögs kontrakt). Levde mellan 1691 och 1716 i Sandåkra, Skurup fg.. (M). Flyttade ca: 1716 från Sandåkra, Skurup fg.. (M) till Hassle-Bösarp Nr.14, Hassle-Bösarp fg. (M) " Dödsdatum fr. bouppt. Utdrag ur boken "Skurups och Hassle-Bösarps Historia", kap. 1658-1782 av Alf Erlandsson. "Som nedan kommer att visas, blev det stora nordiska kriget, 1700-1718, en svår prövningstid för rusthållarna i Skåne. I Hassle-Bösarp klagade rusthållarna 1717 över att påfrestningarna varit stora, och att rusthållen försvagats. Men de klarade sig över krisen och gick sedan bättre tider till mötes. Efter kriget gjordes åter en uppryckning av rusthållet. Hassle-Bösarps rusthåll förstärktes med s. k. augmentshemman, från vilka rusthållarna fick vissa penningsmedel anslagna, men som de i övrigt inte hade någon dispositionsrätt över. Vid detta tillfälle gjordes åter en beskrivning av jordmånen i Hassle Bösarp: ". . åkern, dels sidlänt och dels höglänt, består av röd och blå lerjord, samt till en del mager sand, är skarp att en del icke lönar mödan att så eller bruka . . . Ängen sur och sidlänt, giver uti vitår ringa bergning, mulbete ganska ringa på backar . . . Med 1726 års indelning stabiliserades rusthållen, och man kan säga, att därmed avslutades det indelningsarbete, som hade påbörjats av generalguvenören Ascheborg 1680-81. 1726 års indelning blev i stort sett bestående århundradet ut. Vi skall ta del av ett par interiörer från rusthållarna i Hassle-Bösarp, vilka interiörer är bevarade tack vare, att man råkat i tvist om rätten till ett par rusthåll och vänt sig till myndigheterna med digra inlagor. Vi får veta, hur det gick till när rusthållen av- och tillträddes och hur de ärvdes. Är 1751 satt som rusthållare på ett rusthåll i Hassle-Bösarp en gammal änka vid namn Kierstena som varit gift mod rusthållaren Sven Tufvesson. Rusthållare hade hon blivit genom arv efter Tufvesson. Detta år uppstod emellertid tvist om arvsrätten till rusthållet. Två av änkans barnbarn Sven Olsson och Sven Larsson vände sig till länsstyrelsen i ärendet. De påstod att deras mostrar: ". . . sig samlat, och utan vår vilja eller vetenskap övertalat vår gamla modermoder och deras moder, att sedan hon rusthållshemmanen nr 1 och 14 i ovannämnda by (Hassle-Bösarp) . . . under sina änkoår skall sägas hava statt, samma rusthållsdelar . . . nu till vår moster, Rasmus Nilssons hustru, avstå, där likväl vi ingen halvöre i arv fått efter vår avledne moderfader Sven Tufvesson . . . änskönt vi efter våra avledne mödrar, äga var, lika så stor arvsrätt i rustningen och munderingen av benämnde hemman, som våra mostrar var särskilt . . .". Det uppges vidare att den gamla rusthållareänkan var ". . .mycket över 80 år gammal och mest i barndom gående". De båda kusinerna föreslog nu att rusthållet skulle klyvas i två lika stora delar. De båda mostrarnas män nämndemannen Nils Hansson i Kallsjö i Skurups socken och rusthållaren Rasmus Nilsson i V. Vemmenhög, inkom med svarsskrivelse. De hävdade, att "efter vår kära svärmoder (rusthållsänkan) äro 33 barnabarn", vilka alla ju var lika mycket släkt med henne som de båda klagandena. Skulle rusthållet delas i 33 delar, blev det inte mycket för var. Det vore bättre att rusthållet såldes och köpeskillingen sedan delades mellan de arvsberättigade. Beskyllningen att de skulle utnyttja den gamla änkans ålderdomssvaghet av visar de med kraft: ". . . Vad det vidkommer, att vi skulle hava tubbat vår gamla, och som berättas, i barndom gående svärmoder, så förtjänar den berättelsen ej annat svar, än (att) den som ljuger bör i följe av lag och kungl. förordningar plikta . . ." - Detta svar fick de båda kusinerna att tänka om. Den 26 mars 1751 inlämnade de en ny skrivelse till landshövdingen, vari de sade sig "i betraktande av lång och obehaglig träta funnit rådeligast, bäst och nyttigast, uppå vår kära mosters . . . trägna begäran, härigenom vår färde klagan och påstående återkalla." Först år 1752 ägde skifte av rusthållare rum. Då överlät rusthållerskan Kierstina Persdotter - vid städsmålskommissionens sammanträde i Dalby 1752 1/6 - rusthållet till sin dotter Mereda Svensdotter och hennes man rusthållaren Rasmus Nilsson mot ersättning av 400 Dal Smt "till de övriga barnen och arvingarna. Det refererade tvistemålet illustrerar, att man ägde full arvsrätt till innehavet av rusthåll samt att innehavaren kunde avyttra rätten att inneha rusthållet, trots att det var kronan som ägde gården."

Sven gift Kerstina Persdotter den 13 Mar 1691 i Tullstorp (M). Kerstina (dotter till Per Andersson och Malena Jönsdotter Kock) föddes cirka 1671 i Nr 3, Tullstorp (M); dog Mar 1755 i Nr 14, Hassle-Bösarp (M). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Förekommer i Helmer Frennings släktutredning, publicerad i Släkt & Hävd 1972. Utdrag ur boken "Skurups och Hassle-Bösarps Historia", kap. 1658-1782 av Alf Erlandsson. "Som nedan kommer att visas, blev det stora nordiska kriget, 1700-1718, en svår prövningstid för rusthållarna i Skåne. I Hassle-Bösarp klagade rusthållarna 1717 över att påfrestningarna varit stora, och att rusthållen försvagats. Men de klarade sig över krisen och gick sedan bättre tider till mötes. Efter kriget gjordes åter en uppryckning av rusthållet. Hassle-Bösarps rusthåll förstärktes med s. k. augmentshemman, från vilka rusthållarna fick vissa penningsmedel anslagna, men som de i övrigt inte hade någon dispositionsrätt över. Vid detta tillfälle gjordes åter en beskrivning av jordmånen i Hassle Bösarp: ". . åkern, dels sidlänt och dels höglänt, består av röd och blå lerjord, samt till en del mager sand, är skarp att en del icke lönar mödan att så eller bruka . . . Ängen sur och sidlänt, giver uti vitår ringa bergning, mulbete ganska ringa på backar . . . Med 1726 års indelning stabiliserades rusthållen, och man kan säga, att därmed avslutades det indelningsarbete, som hade påbörjats av generalguvenören Ascheborg 1680-81. 1726 års indelning blev i stort sett bestående århundradet ut. Vi skall ta del av ett par interiörer från rusthållarna i Hassle-Bösarp, vilka interiörer är bevarade tack vare, att man råkat i tvist om rätten till ett par rusthåll och vänt sig till myndigheterna med digra inlagor. Vi får veta, hur det gick till när rusthållen av- och tillträddes och hur de ärvdes. Är 1751 satt som rusthållare på ett rusthåll i Hassle-Bösarp en gammal änka vid namn Kierstena som varit gift mod rusthållaren Sven Tufvesson. Rusthållare hade hon blivit genom arv efter Tufvesson. Detta år uppstod emellertid tvist om arvsrätten till rusthållet. Två av änkans barnbarn Sven Olsson och Sven Larsson vände sig till länsstyrelsen i ärendet. De påstod att deras mostrar: ". . . sig samlat, och utan vår vilja eller vetenskap övertalat vår gamla modermoder och deras moder, att sedan hon rusthållshemmanen nr 1 och 14 i ovannämnda by (Hassle-Bösarp) . . . under sina änkoår skall sägas hava statt, samma rusthållsdelar . . . nu till vår moster, Rasmus Nilssons hustru, avstå, där likväl vi ingen halvöre i arv fått efter vår avledne moderfader Sven Tufvesson . . . änskönt vi efter våra avledne mödrar, äga var, lika så stor arvsrätt i rustningen och munderingen av benämnde hemman, som våra mostrar var särskilt . . .". Det uppges vidare att den gamla rusthållareänkan var ". . .mycket över 80 år gammal och mest i barndom gående". De båda kusinerna föreslog nu att rusthållet skulle klyvas i två lika stora delar. De båda mostrarnas män nämndemannen Nils Hansson i Kallsjö i Skurups socken och rusthållaren Rasmus Nilsson i V. Vemmenhög, inkom med svarsskrivelse. De hävdade, att "efter vår kära svärmoder (rusthållsänkan) äro 33 barnabarn", vilka alla ju var lika mycket släkt med henne som de båda klagandena. Skulle rusthållet delas i 33 delar, blev det inte mycket för var. Det vore bättre att rusthållet såldes och köpeskillingen sedan delades mellan de arvsberättigade. Beskyllningen att de skulle utnyttja den gamla änkans ålderdomssvaghet av visar de med kraft: ". . . Vad det vidkommer, att vi skulle hava tubbat vår gamla, och som berättas, i barndom gående svärmoder, så förtjänar den berättelsen ej annat svar, än (att) den som ljuger bör i följe av lag och kungl. förordningar plikta . . ." - Detta svar fick de båda kusinerna att tänka om. Den 26 mars 1751 inlämnade de en ny skrivelse till landshövdingen, vari de sade sig "i betraktande av lång och obehaglig träta funnit rådeligast, bäst och nyttigast, uppå vår kära mosters . . . trägna begäran, härigenom vår färde klagan och påstående återkalla." Först år 1752 ägde skifte av rusthållare rum. Då överlät rusthållerskan Kierstina Persdotter - vid städsmålskommissionens sammanträde i Dalby 1752 1/6 - rusthållet till sin dotter Mereda Svensdotter och hennes man rusthållaren Rasmus Nilsson mot ersättning av 400 Dal Smt "till de övriga barnen och arvingarna. Det refererade tvistemålet illustrerar, att man ägde full arvsrätt till innehavet av rusthåll samt att innehavaren kunde avyttra rätten att inneha rusthållet, trots att det var kronan som ägde gården."

Noteringar:

Fredagen den 13 marty copulerades encklingen af Sandåkra by och Skurups socken Svän Tufvesson, med ett mycket vackert testimonio och tillstånd sedel ....... af hans kyrkioherde H. Malte Klow Skurup, med nämndemannen Per Jönssons stifdotter här af Tullstorp Kirsten Persdotter ...... ..... var förre bonden uti Hovgården Per Andersson och modern ............ Per Jönsson, Mallena Jönsdotter.

Tuve gift Mereda Andersdotter cirka 1645. Mereda (dotter till Anders) föddes cirka 1627 i Skurup (M); dog cirka 1703 i Nr 7, Solberga (M). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Förekommer i Helmer Frennings släktutredning i Släkt & Hävd 1972: "Merreda Andersdotter född senast c:a 1627, kanske i Skurups socken, där även brodern Adam bodde. Tack vare ett förmyndarskapsmål (Vemh. domb. 7/2 1716), där sonen Sven Tuvesson i Sandåkra och flera av hans halvsyskon nämns, kunde deras mor spåras." I första äktenskapet med Tuve föddes minst två söner. I andra äktenskapet med Nils Trölsson (f.1625 d.1668) åbo Hylteberga 1 föddes minst en son och tre döttrar. I tredje giftet är endast en dotter känd.

Andra Händelser:

• Yrke: Åbo på Nr 3 i Tullstorp

Per gift Malena Jönsdotter Kock. Malena (dotter till Jöns Svensson Kock och Sissa) föddes cirka 1651 i Nr 11, Önnarp (M); dog den 23 Jun 1736 i Nr 3, Tullstorp (M). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Den 23 juny klockan 10 förmiddagen dödde Magdalena Jönsdotter i Tulstorp, som var 85 åhr gammal och begrofs den 7 july.