Andra Händelser:

• Yrke: Brukspatron, Läkare i Sunnerö, Skatelöv

Noteringar:

Johan von Emmertz tillhörde en släkt som synes vara föga känd. Hanvar född den 30 juni 1656 i Stockholm som son till köpmannenAlbrecht Emers eller von Emersen. Denne tillhörde huvudstadenstyska församling och i denna döptes Johan liksom tre äldre syskontill honom.(Församlingens födelsebok har formen Johannes, men isenare källor kallas han genomgående för Johan). Han har som giftpåträffats redan på 1680-talet som handelsman och fältskär iKarlshamn, där intill 1706 åtminstone tio barn föddes. (V TorsåsHembygdsförenings årsskrift 1953). Johan gifte sig 1688 med Maria Dorothea ChristophersdotterZaulitz. I slutet av 1600-talet var han chirurgus, fältskär och handelsmani Karlshamn. I slutet av 1600-talet bodde han på Ronnebygatan iKarlshamn. Se boken "Karlshamns historia" del 1 sidan 66. Allabarnen är födda i Karlshamn. I tidskriften "Släkt och Hävd" år1984 sid. 164 sägs att "unge personen Olof Uhr lär barberarämbetethos mäster Johan von Emmertz." ... Från Blekinge och Bräkne Härads domböcker hämtas följande enl.Vanja Jonassons debattinlägg i "Rötter 23 mars 2000": 1698-05-23 (Film JR 397) Tubbaryd med inbygget uppbjudes av Karlshamns stads Chirurgo mäst.Johan Emmertz som han köpt av välb-ne Herr Överste Löjtnanten ochKommendanten Köningzfelt för 300 Cr Smt. Per Söfrensson iSölvesborg begärde lagfarten på Tubbaryd med nybygget må vila intill dess aktionen emellan Herr Överste Löjtnanten honom vinnerslut 3 gånger. 1700-01-22 Olof Åkesson i Kölja instämt Sven Månsson i Kölja, som ärhuvudsvag. Sven knivskurit Olof. Olof begär kompensation dels förutlägg till Stads Barberaren i Karlshamn mäster Johan von Emmertzsom kurerat honom, dels för sveda och värk. Nämns görs Svenshustru Inga. 1701-11-05 Uppbud (Film 1871 och 1872) 5/16 dels Tubbaryd Sk av Borgaren i Karlshamn Johan von Emmers,köpt av handelsmannen Christoffer Faust för Salig TullnärenSchotings arvingar dottern Lenchen con Schotin. 1702-02-20 Uppbud 5/16 (5/26) dels Skatteh Tubbaryd av Borgaren Johan von Emmers iKarlshamn 2 gånger. 1702-05-20, þ 23 5/16 dels Skatteh Tubbaryd för Stadskirurgen i Karlshamn, Johanvon Emmers 3 gånger. 1709-10-26, þ 14 Fasta på 5/16 delar av Skattehemmanet Tubbaryd för Bruks PatronJohan von Emmers. 1710-07-12 þ 14 5/8 dels Sk Tubbaryd av Prosten i Karlshamn och Asarum OlausOrstadius köpt av Bruks Patron Johan von Emmers och h.h. MadameMaria Zaulich 1 gång. 1710-10-24 Uppbud 5/8 dels Sk Tubbaryd av Prosten i Karlshamn Olaus Orstadius köptav Brukspatron Johan von Emmers 2 gånger. 1711-02-07 Uppbud 5/8 dels Tubbaryd av Prosten och Kyrkoherden i Karlshamn ochAsarum Olaus Orstadius som han av Brukspatron Johan von Emmers ochdess h Maria Zaulich för 1000 C Smt. tillhandlat efter köpebrev 15september 1709, uppbjuds till Kungl. Majt. och Kronan 3 gånger. 1712-10-31 Uppbud 1 1/3 dels Frälseh Hunnemara samt 3/4 dels Städje Frälseh Öjavadav Över Auditeuren Johan Langenhielm köpt av Contra..üden Albrechtvon Emmers arvingar och dess pupillers förmyndare 1 ggr. ... Brukspatron Johan von Emmerts, som 1709 förvärvade Lessebo Bruk,var av tysk härkomst och till yrket ursprungligen läkare. Som"chirurgus och barberare" var han i slutet av 1600-talet verksam iKarlshamn. Genom sitt giftemål med Maria Dorotea Zaulich, dottertill brukspatronen Christoffer Zaulich på Ålshults järnbruk ochTorne Hammare, blev han 1696 jämte sin svåger Magnus Blominnehavare av dessa företag. Detta sambruk upphörde 1709, då vonEmmertz lämnade Ålshult och ensam övertog Torne. Han saknadesåledes icke erfarenhet om småländsk järnhantering, då hansamtidigt med övertagandet av hela Torne blev ägare av LesseboBruk. När von Emmertz övertog Lessebo, låg verksamheten vid järnbruketså gott som nere. De svårigheter att anskaffa malm och kol, somföreträdarna haft att kämpa med, mötte även den nye ägaren.Malmhämtningen hade visserligen underlättats genom att bruket fåtttillgång till Rottnens sjömalm, men denna kunde endast förvärvasmed ökade kostnader. Kriget medförde också efter nederlaget vidPoltava större påfrestningar på näringslivet genom ökadearbetslöner, minskad tillgång på arbetskraft, dryga skatter ochandra förhållanden. Den nye bruksägaren ställdes således införstora svårigheter. I främsta rummet gällde det att åter sätta bruket i stånd.Masugnen, dammarna och rännorna var nämligen vid von Emmertztillträde till stor del odugliga, hamrarna endast "någorlundabehållna" och "brukshusen i grund nedruttna". Masugnen ochhamrarna måste därför undergå en grundlig reparation, som synes hafullbordats 1711. Efter nya förbättringsarbeten 1714 höll masugnenstånd till 1720, då det befanns nödvändigt att ommura den, innannågon blåsning kunde företas. Ny hytta uppfördes 1723, men iövrigt inskränkte man sig till mindre omfattande arbeten, och 1726stod man åter inför nödvändigheten att ombygga såväl masugn somhammarsmedja. När von Emmertz 1728 försålde Lessebo, hade dessaarbeten dock ännu icke kommit till utförande. Se vidare om Johan von Emmertz på Lessebo Bruk i GustafClemenssons bok "Lessebo 1658-1856". Johans intresse torde ha koncentrarats på Torne hammare och degårdar, som han ägde i dess närhet. För att driva upp bruksdriftenvid Lessebo fordrades kraftigare tag än von Emmertz var mäktig.Han nämns 1725 "gammal och sjuklig" och då bruket vid denna tidför att kunna drivas krävde omfattande reparationer ochnybyggnader, föredrog han att lämna Lessebo. Genom överenskommelseden 14 november 1727, som bekräftades genom salubrev den 6 april1728, försålde han för 5.500 dr smt Lessebo bruk med masugn,hammarsmedja, knippsmedja, pappersbruk, såg och kvarn, LesseboBruksgård, en fjärdedel i Lessebo Östregård, kallad Hanemålen,samt rustningsrätten av hemmanet Ormeshaga Lillegård på 1/4mantal. Köpare var Daniel Schröder, som var halvbror till sonenAbraham Emmertzþ hustru Emerentia Schröder. Johan von Emmertz avled den 15 februari 1736 på Sunnerön iSkatelöv, som ligger på gränsen mellan Västra Torsås och Skatelöv.Han var då 79 år och 8 månader gammal. Ingen bouppteckning. Enl. V Torsås Hembygdsförenings årsskrift 1953 avled Märta Zaulich1696 och ledningen av Ålshult och Torne övertogs av hennes mågar,Magnus Blom, gift med Märta Zaulich och Johan von Emmertz, giftmed Maria Dorothea Zaulich. Blom och von Emmertz drevbruksrörelsen tillsammans till 1709. I början av 1700-talet varTorne hammare åter nedrutten och synes ha ombyggts hösten 1702.Vid ålshults masugn inträffade den 16 augusti 1705 en olycka, idet att pipan störtade ned och fördärvade hela masugnsfyllet.Brukspatronen Blom begärde året därpå hjälp av bergstinget. Hanuppgav då att kostnaderna för reparationen komme att ruinerahonom, om han ej fick hjälp. Masugnen blev också uppbyggd och vari gång år 1707. År 1708 sysselsattes vid Ålshult och Tornesammanlagt 29 personer. Ålshult gjorde vid denna tid bomber ochkanonkulor för amiralitetets räkning. Tillverkningen anges 1705till 355 skeppund årligen. Några uppgifter om hur mycket som viddenna tid tillverkades vid Torne har ej påträffats. Det tillåtnasmidet var 100 skeppund stångjärn eller samma kvantitet sombergmästaren 1689 satt som maximum för hammarens kapacitet. Fördetta erlades ett skeppund i hammarskatt årligen, antingen härsmides litet eller mycket. Av senare uppgifter att döma är dettvivelaktigt, om den tillåtna maximikvantiteten uppnåddes någotår. I sin relation 1710 säger bergmästaren, att här smiddes litetmen gott arbetsjärn. År 1709 köpte Johan von Emmertz Lessebo järn- och pappersbruk, dithan också flyttade från Karlshamn. Samtidig separerade han ochBlom. Von Emmertz blev ensam ägare till Torne och Blom tillÅlshult. Ålshult och Torne räknades dock fortfarande som ett bruk.Genom ett kontrakt som upprättades och som torde ha gällt så längeTorne hade privilegier på stångjärnssmide, förband sig Ålshult atttill Torne leverera erforderligt spilljärn för tillverkning av dentillåtna kvantiteten stångjärn. Amiralitetets beställningar vid Ålshult upphörde omkring 1710,vilket även torde ha återverkat på Torne. Avsättningen på järnfrån Torne blev ringa, men detta berodde ej enbart på krigsoronutan kanske också i lika hög grad på konkurrensen från detnärbelägna Huseby. Vid detta bruks hammare tillverkades nämligen,liksom vid Torne, endast grövre stångjärn, som gick till Skåne,samt bruksjärn. Johan vin Emmertz hade också svårt att få folktill sina bruk. Vid Lessebo fanns 1713 endast 21 personeranställda, medan Ålshult vid samma tid hade 31 och Huseby 46. År1718 hade Lessebo och Torne tillsammans 25 anställda, vilket sägsvara hälften av vad som behövdes, men flera hade ej kunnatanskaffas. Hur många som anställda enbart vid Torne vid denna tidframgår ej av relationerna och bergstingsdomböckerna, ur vilkadessa uppgifter hämtats. Att döma av mantalslängderna för dennatid torde antalet arbetare vid Torne ha varit omkring 10, av vilkatre arbetade vid härden. I början och mitten av 1720-talett nybyggdes Torne hammaresuccessivt. 1723 byggdes en ny härd och något år senare nybyggdessjälva smedjan. Dammarna och rännorna nämns dock under flera årvara i behov av reparation. Omkring 1725 synes den ena av de tvåhärdarna ha tagits ned. Den murades aldrig mera upp. Det tillåtnasmidet ansågs mycket väl kunna utsmidas vid en härd. Redan under Johan von Emmertz tid på Lessebo, troligen från år1716, och ännu på 1740-talet synes Torne ha skötts av sonen Cortvon Emmertz, kanske inte alltid på bästa sätt. På bergstinget 1727kärade Lars Larsson i Grimslöv till Cort von Emmertz för ett lassjärn, som han hade tillhandlat sig året innan. Detta järn hadebefunnits vara så grovt och illa slaget, att Lars Larsson ejkunnat få det sålt. Han ville nu ha pengarna åter eller ett lassgott järn i stället. Cort von Emmertz lovade så småningom att LarsLarsson till hösten skulle få fyra skeppund gott järn i ställetför det oanvändbara. Johan von Emmertz sålde 1728 Lessebo till Daniel Schröder ochflyttade till Sunnerön. Han var emellertid gammal och sjuklig. Mankan inte märka att hans bosättning där innebar något uppsving förTorne. I början av 1730-talet hade sålunda hammaren endast 2-4arbetare. Johan von Emmertz avled den 15 februari 1736 på Sunnerön, enligtdödboken 79 år och 8 månader gammal. Hans änka, Maria DorotheaZaulich, står sedan som ägare av Torne till sin död.G 1680 m MARIA DOROTHEA ZAULICH, f 1664 i V. Torsås (G), d 1748 i V. Torsås (G). Bosatt i Sunnerö, Skatelöv (G). Barn:DOROTHEA VON EMMERTZ, f 1690, d 1761COURT VON EMMERTZ, f 1693, d 1752ABRAHAM VON EMMERTZ, f 1696, d 1772

Johan gift Maria Dorothea Zaulich. Maria (dotter till Christopher Zaulich och Märta Fredriksdotter) föddes cirka 1664 i Västra Torsås (G); dog den 17 Mar 1748 i Västra Torsås (G). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Enligt åldersuppgift är Maria Dorothea Zaulich född omkring 1664,kanske i V. Torsås, dotter till brukspatronen Christopher Zaulichoch hans hustru Märtha. Maria Dorothea Zaulitz och Johan fick 11 barn,alla födda iKarlshamn, varav två dog innan de hunnit bli ett år. Barn: Maria Albrekt Dorothea född 1690-07-19 Märtha född 1691- död 1691 Court född 1693-05-06 Göran född 1695-11-02 Abraham född 1696-11-18 Märtha född 1699-07-19 död 1699-07-26 Märtha född 1702-06-28 Jakob född 1703-09-03 Margareta född 1706-10-12 Efter makens död 15 februari 1736 står hans änka, Maria DorotheaZaulich som ägare till Torne till sin död. Året efter mannens död begärde hon hos bergstingsrätten att fåanta så mycket folk, som erfordrades till att driva bruket. Dettafann sig denna så mycket mindre kunna förvägra henne som bruketendast hade sju anställda och rätten nogsamt visste, att dennaarbetskraft ej var tillräcklig. Några uppgifter om antaletarbetare vid Torne de närmaste åren därefter ha icke stått att få,men 1743 fanns där en hammarsmedssven, som förrättademästarsysslan, en lärdräng, en kolgosse, två sågskärare, fyrafamnvedshuggare och körare och två kolare. Av dessa arbetade detre förstnämnda vid härden. Antalet arbetare vid Torne håller sigsedan några år framåt omkring 9-11 för att vid 1750-talet vissa åruppgå till 16-17, däribland en tid en bruksskogvaktare. Det storaflertalet av dessa arbetare utgjordes av famnvedshuggare, kolareoch dagsverkskarlar. Det förefaller som om dessa arbetare i regelha varit från trakten. Möjligen kom däremot smederna och derasgesäller från andra bruk, även om det bland dessa kanske harfunnits några som från far till son ha stannat vid Torne hammare.Som helhetsbedömning kan sägas att rekryteringen på 1700-talett ärhelt annan än under Tornes grundläggningstid med dess starkainslag av valloner. Maria Dorothea Emmertz, född Zaulich, avled på Sunnerön den 17mars 1748 i en uppgiven ålder av 84 år. I bouppteckningen efterhenne, som icke förrättades förrän den 29 maj 1749, värderadesTorne stångjärnshammare med en fotkvarn, i anseende till attingenderas villkor stode att förbättra på grund av brist på vattenoch närheten till andra hamrar och kvarnar, till endast 1.400 drsmt. Sundet upptogs i värde till 500 dr och Kassamåla, på vilkethemman den avlidna sålt skatterätten till åborna, till 430 dr.Sunnerön hade makarna Emmertz redan 1715 givit till sonen Cort.Bland övriga tillgångar kan nämnas ett parti tackjärn om 44skeppund, som värderades till 220 dr. Samtliga tillgångar i boetvärderades till 6.928 dr. I denna summa var inräknat vad barnentidigare fått (3.613 dr), men ej en osäker fordran hos en son,handelsmannen Albrekt Emmertz, på 2.963 dr. Sonen Abraham Emmertzinlämnade en förteckning på dödsboets skulder, som uppgick till2.229 dr., varför till delning fyra bröder och fyra systraremellan återstod endast 1.085 dr. smt. (Albrekt Emmertz ansågs hafått ut sin del). Det långa dröjsmålet med bouppteckningen - över ett år förgick juefter dödsfallet innan den förrättades - torde ha hängt samman mednågra affärstransaktioner mellan arvingarna, där sonen löjtnantenAbraham Emmertz var huvudpersonen. Åtskilliga månader förebouppteckningen hade han löst ut några av syskonen ochsyskonbarnen med sammanlagt 1.800 dr. smt. Därvid värderades enbrorslott till 400 och en systerlott till 200 dr. smt. Denna affärgenomfördes under häftig konkurrens med bruksherrarna på Ålshult,bröderna Olof och Gulich Bergquist, den förre bruksägare och densenare bruksinspektor. Därunder kom det till en så häftigsammanstätning mellan Abraham Emmertz och Gulich Bergquist attEmmertz tillfogade sin antagonist blodvite, för vilket hannaturligtvis blev stämd inför tinget. Den av allt att dömasynnerligen lyckade affären krönte Abrahamn Emmertz genom attomedelbart efter bouppteckningen av brodern Cort von Emmertzförvärva hemmanet Sundet för 500 dr. smt. Köpebrevet är dateratden 1 juni 1749. Åtskilliga år efter dessa händelser (målet avgjordes vid Allbohäradsrätts höstting 1762, þ 88) blev Abraham Emmertz stämd avsystern Maria Emmertz' barn, Johan, Christian och Maria Thurau(Thuro), på innestående arv efter morbrodern Cort von Emmertz.Syskonen Thurau påstod bl a att ej allt hade upptagits till sitträtta värde och en del inte alls i bouppteckningen 1749 efterMaria Dorothea Zaulich. Kärandena företräddes av inspektor GulichBergquist på Ålshult, som till bestyrkande av påståendet uppvisadeett utdrag ur Stockholms kämnärsrätts protokoll den 26 januari1759. Enligt detta vittnade pigan Sara Månsdotter, edligen avhörd,att hon hört Abraham Emmertz vid samtal med hustrun efter hansmoders begravning säga, att om de skulle köpa gården Sundet ochbergsegendomen så ville han ge 6.000 dr smt och ännu mera, om deicke kunde få dem för denna summa. Vidare ansåg käranden Sunnerönvara värd 1.600 dr smt och ville att köpet skulle återgå, då Cortvon Emmertz som svagsint var satt under förmyndare då köpetgjordes upp. Emmertz hänvisade till värderingsmännens uppgifter ibouppteckningen efter modern och uppgav att han sedermeraöverenskommit med sina syskon att på varje brorslott skulle falla800 dr smt och på varje systerlott i proportion därtill (hälften).Häradsrätten ogillade syskonen Thuraus anspråk, då varkenbouppteckningen eller köpet av Sunnerön överklagats och värderadeCort von Emmertz tillgångar på grundval av bouppteckningen ochköpebrevet till 1.300 dr smt(arvslotten efter modern till 800 droch försäljningssumman för Sunnerön till 500 dr)G 1680 m JOHAN VON EMMERTZ, f 1656 i Stockholm (Tyska förs.), d 1736 i V. Torsås (G). Brukspatron, Läkare i Sunnerö, Skatelöv sn (G). Barn:DOROTHEA VON EMMERTZ, f 1690, d 1761COURT VON EMMERTZ, f 1693, d 1752ABRAHAM VON EMMERTZ, f 1696, d 1772

Andra Händelser:

• Yrke: Kontrollör i Karlshamn, Linkrämare i Stockholm

Noteringar:

Med Albrecht von Emersen inkommer släkten till Sverige, då modernAnna Lüdeman som änka flyttar med barnen till Stockholm1627.Albrecht är yngst av fem syskon. Albrecht von Emersen (Emers) blir köpman och borgare i Stockholmoch tillhör Tyska församlingen där. Han gifter sig i Stockholm medMaria Witholtz. Avlider där 1659-11-05. En slant ges till kyrkan11/11 vid hans begravning. Barn: Erik Georgius född 1650-01-20 Albrecht född 1651-07-29 Anna född 1652-12-13 Johan född 1656-06-30 Enligt Vanja Jonassons debattinlägg i "Rötter 23 mars 2000 kanföljande hämtas från Blekinge och Bräkne Härads domböcker: 1-3.4.1687 (rullfilm JR394) Kontrollören i Karlshamn Albrecht von Emmertz låtit uppbjudaSternö gård i Asarum Socken 3 ggr. Uppbud 1712-10-31 1 1/3 dels Frälseh Hunnemara samt 3/4 dels Städje Frälseh Öjavadav Över Auditeuren Johan Langenhielm köpt av Contra..üden Albrechtvon Emmers arvingar och dess pupillers förmyndare 1 ggr.G m MARIA WITHOLTZ. Barn:JOHAN VON EMMERTZ, f 1656, d 1736

Albrecht gift Maria Witholtz. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Maria Wittholtz är dotter till Cort Wittholtz och hans hustru AnnaMeijer, som bor i Gamla stan i Stockholm. Föräldrarna är av tyskbörd och sannolikt är Maria född i Stockholm. Maria gifter sig med Albrecht von Emmertz, som är född i Hamburg iTyskland, men kommer till Sverige 1627 tillsammans med sin moderAnna Lüdman. Paret får fem barn. Barn: Erik Georgius född 1650-01-20 Albrecht född 1651-07-29 Anna född 1652-12-13 Johan född 1656-06-30

Andra Händelser:

• Yrke: Brukspatron i Sunnerö, Skatelöv, Ägare till Ålshults bruk i Ryd

Noteringar:

Christopher Zaulich är enligt uppgift en dansk ofrälseman, enligten annan yngre relation (1738) av holländsk härkomst. Barn: Anna Catharina Maria Dorothea född 1664 Marta född 1672-09-05 Ägare till Ålshults bruk i Almunryds församling och Torne Hammare."Gyllenhielms man på Huseby under järnbrukets första tid, AntoniusSchwarts (Suers), etablerade sig efter ett par år som egenföretagare och grundade ett konkurrentföretag i det närbelägnaTorne. Såväl masugn som stånghammare var i drift redan 1631, mendet blev endast Torne hammare som kom att bestå en längre tid."(Boken Historia om Småland av Lars-Olof Larsson sid. 180) Vid bergstinget 1744 uppvisade de dåvarande ägarna till Ålshultoch Torne ett på tyska avfattat köpebrev av den 19 juni 1664,enligt vilket Johan och Paulus von Schoting till ChristopherZaulich sörsålde Ålshults brik med alla dess tillhörigheter,bestående av masugn, hammare, dammar och dylikt samtbesättningsrätten till Ålshults gård, hammargrunden vid Torne omtvå tunnlands vidd, skattegården Sunnerön, Sundet om ett halvtskattehemman och Timmerön i Åsnen. Timmerön sägs vid dettatillfälle (1744) för inte så länge sedan vara från bruket vunnenoch lagd under ett rusthåll. De båda Schotingarna var borgare iRonneby; Paulus var systerson till Arnold de Rees; Johan uppges ibergmästarerelationen 1694 ha varit intressent med de Rees. Den nye ägaren hade knappt tillträtt Ålshult och Torne förränåborna i Tvetaryd, Torsås by, Årenäs, Slagestorp, Ringshult ochÅsen klagade dels över den skada, som åsamkades dem genomuppdämning av vattnet vid Torne hammare, dels över en intäkt vidSunnerön, som skulle ha beviljats en skrivare - vars namn dockicke utsatts - vid bruket och sedan vidare ha konfirmerats påEhrengisle Olofsson, den kände stamfadern till släkternaCavallius, Cavalli, Cavallin och Hyltén-Cavallius. Målet var förevid borgrätt i Vrankunge den 24 januari 1665 med Härlundafriherreskaps allmoge, då de nämnda åboarna företräddes av Börje iTvetaryd. Zaulich gjorde beträffande uppdämningen av vattnetgällande att bönderna hade fått vederlag härför, men Börjereplikerade, att endast två frälsebönder hade "tagit skäl därföre"men inte de andra. Zaulich sa sig inte vilja tillfoga dem någonskada och gick nu med på att ej dämma upp vattnet längre än tillvalborgsmässotid och att därefter icke åter inhämta och tillstämmadet förrän vid Mathei tid (21 september). Beträffande intäkten sa sig Zaulich ej vilja stå efter denna utanallenast få njuta det som av ålder och med rätta tillhört Tornebruk. Han ville dock nyttja mulbete i proportion till sina ägor. Bönderna begärde även att få njuta sin gamla fädrift i norr ochsöder utmed Torne, vartill Zaulich svarade att han inte visstenågot om deras hävd härvidlag eller varifrån den var kommen ochansåg att denna sak borde uppskjutas till Arnold de Rees hemkomstför att utredas av honom. Borgrätten beslöt också om uppskov tillvidare syn och rannsakan. Uppgift om att sådan syn ägt rum haricke påträffats. Den första tiden efter övertagandet av Ålshult och Torne boddeZaulich på Sunnerön, som i början av 1650-talet bebotts avnyssnämnde Ehrengidsle Olofsson, men senare flyttade han tillGrövik i Almundsryd, där han avled något av åren 1678-1680.Eftersom han var närvarande på häradstinget 16/9 1678 i Kinnevaldshärad, men nämns "salig 14/6 1680. (V. Torsås Hembygdsförenings årsbok 1953) Marianne Arvidsson säger i debattinläg i "Rötter" 23 maj 2000följande: "Jag har Christoffer Zaulich i mina papper som andre make tillMärta Fredriksdotter, född??, död 1696. Hon var tidigare gift medbruksägaren Hubert de Besche. Om Christoffer Zaulich har jagföljande uppgifter. Han var arrendator på Åryds Bruk. Hanbetecknas som holländare eller vallon, var först bisittare tillbergmästaren Johan Dreffling. Arrenderade från 1662 Ryds bruk, ägtav major N V Rosebquist, övertog 1664 Ålshults Bruk, Almundsryd sn(nämnd där 1669) med Torne Bruk, V.Torsås socken av brödernaSchoting och 1678-80 på sin gård Grövik, Almundsryds sn. Märta Fredriksdotter fortsatte driften efter sin makes död. Honåteruppbyggde Torne Bruk 1689. G 2 m MÄRTA FREDRIKSDOTTER, d (bg 1696) i V. Torsås (G). Bosatt i Grövik, Almundsryd sn. Barn:MARIA DOROTHEA ZAULICH, f 1664, d 1748

Christopher gift Märta Fredriksdotter cirka 1660. Märta föddes cirka 1626 i Tunaberg (D); dog 1696 i Västra Torsås (G). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Barn i äktenskapet med Christipher Zaulich: Anna Catharina Maria Dorothea född 1664 Marta född 1672-09-05 Marianne Arvidsson säger i debattinläg i "Rötter" 23 maj 2000följande: "Jag har Christoffer Zaulich i mina papper som andre make tillMärta Fredriksdotter, född??, död 1696. Hon var tidigare gift medbruksägaren Hubert de Besche. Om Christoffer Zaulich har jagföljande uppgifter. Han var arrendator på Åryds Bruk. Hanbetecknas som holländare eller vallon, var först bisittare tillbergmästaren Johan Dreffling. Arrenderade från 1662 Ryds bruk, ägtav major N V Rosebquist, övertog 1664 Ålshults Bruk, Almundsryd sn(nämnd där 1669) med Torne Bruk, V.Torsås socken av brödernaSchoting och 1678-80 på sin gård Grövik, Almundsryds sn. Märta Fredriksdotter fortsatte driften efter sin makes död. Honåteruppbyggde Torne Bruk 1689." Märtha, efternamn som ogift ej känt, som fortsatte bruksdriftenefter mannens död till dess hon själv avled 1696, begravd 24/4 iV. Torsås. Knut Drefling, bergmästare i distriktet, inspekterade 1689 bl aÅlshults bruk. Detta innehades då av Christopher Zaulich änka,madam Märta Zaulich. Hon hade för några år sedan tagit sig för att"alldeles ånyo reparera och uppbygga en hammare utan attdessförinnan ha inhämtat tillstånd från kungl. bergskollegium. Vidinspektionen förklarade madam Zaulich att hon ej vetat av annat änatt när en hammare var alldeles bofällig, så skulle man ha rättatt bygga upp den på nytt utan att behöva söka tillstånd härtill.Om hon inte hade hammaren till att utsmida de järn som föll vidgjutningen i masugnen kunde hon icke betjäna sig av denna utanmåste lämna den öde. Hon hade dock i alla år erlagt kontribution(skatt) för dessa bruk. Hon framhöll också, att alla där på ortenbetygade och bekände att hammaren var dem till stor nytta. Dekunde där få köpa redskapsjärn, hästskor och annat som"betarveligt" var. Annars var de kringboende tvungna att resa 6till 8 mil i den oländiga marken efter sådan vara. Det bör härnämnas att Huseby då låg öde och åter kom igång först följande år.Bergmästaren framhåller också i sin berättelse till bergskollegiumatt där det funnits masugn hade det också varit tillåtet att inejden uppbygga hammare för att smida det tackjärn somtillverkades vid masugnen och som inte brukades till gjutningen.Den "elaka" och långa vägen var också ett hinder för transport avtackjärnet till andra hamrar. Bergmästaren kunde icke finna annatän att återuppbyggandet av Ålshults hammare skett av"enfaldighet". Det hade på många år ej hållits något bergsting däri trakten, varför brukens folk ej hade kunnat få höra kungl.bergsordningarna och bergskollegii resolutioner rörande sådanaverk. Då hammaren syntes vara nyttig och gagnelig för traktenhemställde bergmästaren att den skulle få stå kvar mot attvederbörlig hammarskatt erlades. Där kunde enligt bergmästarensberäkningar icke smidas ens 100 skeppspund årligen "så förvattulösas skull som för mangel på tackjärn". Bergskollegium svarade icke direkt på bergmästarens hemställan,men man kan förmoda, att denna bidragit till utfärdandet av encirkulärskrivelse till bergmästarna den 4 mars 1690.Bergskollegium hade nämligen vid denna tid fått fleraframställningar om tillstånd till reparation och synes då frånfall till fall ha meddelat sådant tillstånd. I den nämndacirkulärskrivelsen lämnas nu hamrarna utom bergslagen tillståndatt utan ansökan hos kollegium reparera verken bäst de behagadeoch bergmästarna ålades att befordra att verken hölls i gång.Dessa fick dock ej omändras så att de kunde tillverka mera än denu hade tillstånd till av den anledningen att de då skulle tvingasköpa kol och ved hemligen (till förfång för andra bruk). Även om här ej direkt utsägs, att det är Torne hammare, som madameZaulich ånyo uppbyggt, behöver nog inget tvivel råda om att så ärfallet. I en bergmästarrelation 1694 berättas ganska utförligt ombruken i Kronobergs län och då även om Ålshult och dess hammare,som kallas Torne hammare och som "ligger tvenne mil från masugneni Torsås socken på skattekronohemmanet Tårna ägor uto en ström".Malmen till masugnen togs i sjön Åsnen och fördes sjövägen två miltill bruket. Kolen till hammaren köps av grannarna på allehandaägor. Särskilt goda strömmar hade varken Ålshult eller Torne,"dock bliver vattnet till verkens behos med försiktighetmesnagerat, jämväl ock med långa rännor fört igenom skogen ifrånsjälva ådran fram till bruken, icke utan stor bekostnad". Vidmasugnen avsattes till kronan vart tionde skeppund av det somframställdes. Tillverkningen beräknades till 3½ skeppund om dygnetdå masugnen var igång. Tillverkningens storlek skiftade år från årpå grund av vinterns obeständighet, dock blåstes det åtminstone 8veckor och mestadels därutöver. Mest göts här kakelugnar, somutfördes till Karlshamn, samt grytor och redskap till alunbruket iSkåne (Andrarums alunbruk). Minsta delen göts till tackjärn,vilket gick till hammaren för att där utsmidas till stångjärn.Detta stångjärn, som var kallskört, d.v.s. hade hög fosforhalt,köptes av skåningar. För Torne betalades i årlig hammarskatt ettskeppund stångjärn med 22 daler silvermynt (dr smt), (prisernakunde variera år från år och fastställdes av bergskollegium). Detmärke som åsattes järnet från Torne var TR. Märta Zaulich avled 1696 (i testamente efter henne skänktes den 24april 1696 4 dr till Västra Torsås kyrka). Ledningen av Ålshultoch Torne övertogs av hennes mågar, Magnus Blom, gift med MärtaZaulich, och Johan von Emmertz, gift med Maria Dorothea Zaulich. (V. Torsås Hembygdsförenings årsskrift 1953).G 2 m CHRISTOPHER ZAULICH, d 1679 i Almundryds sn. Brukspatron i Sunnerö, Skatelöv sn (G). Barn:MARIA DOROTHEA ZAULICH, f 1664, d 1748G 2 m HUBERT DE BESCHE, f 1582, d 1658. Bruksägare i Nävekvarn.

Andra Händelser:

• Yrke: Burgercapitän i Hamburg, Tyskland

Noteringar:

Jürgen von Emersen d.y. ingår 13 oktober 1598 äktenskap med AnnaLüdman. Hon är änka efter Anthon Grabow. Paret får följande barn:Georg Anna född 1608-12-11 Catharina född 1611-10-13 Cilli född 1613-01-16 Margaretha född 1613-01-16 Albrecht född 1615-12-18 Jürgen d.y. är borgare i Hamburg före 1596. Han svor ny borgaredden 22 november 1603. Under åren 1619-1627 tjänstgör han somBürgerkapitän vid S:t Petri regemente, sjätte kompaniet. Jürgen d.y. är den äldste kände vapenbäraren på den svenskaEmertz-släktens fädernelinje. Därför är det naturligt att hansvapen återtagits som Släktföreningens släktvapen. Att självavapenskölden är kluven: två rättsbalkar resp. bevingad örnfot,innebär troligtvis att han förenat sitt fädernevapen med sittmödernevapen. I färg ska Släktföreningens vapen se ut så här: Fältet medrättsbalkarna ska ha silverbotten och svarta balkar. Fältet medörnfoten ska ha blå botten, örnfot i guld samt vinge i svart.Hjälmprydnaden ska vara svart. Hjälmtäcket svart med silverfoder.Hjälmen stålgrå. Ovanstående färgfördelning får inte ändras. Rekonstruktionen avdet gamla släktvapen har utförts i samarbete med heraldiskexpertis. G 1598 m ANNA LÜDEMAN. Bosatt i Hamburg, Tyskland. Barn:GEORG VON EMERSEN, d 1641MARGARETHA VON EMERSEN, dp 1614, bg 1694ALBRECHT VON EMERSSEN, f 1615, d 1659

Jurgen gift Anna Ludeman den 13 Okt 1598. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Bosatt i Hamburg, Tyskland. Anna Lüdeman ingår den 13 oktober 1598 äktenskap med Jürgen vonEmersen d.y. Hon är då änka efter Anthon Grabow. Paret fårföljande barn, nämligen Georg Anna född 1608-12-11 Catharina född 1611-10-13 Cilli född 1613-01-16 Margaretha född 1613-01-16 Albrecht född 1615-12-18 Med sonen Alberdt von Emersen (1615-59) inkommer släkten tillSverige, då modern Anna Lüdeman som änka flyttar med barnen tillStockholm 1617. Albertdt blir handelsman och borgare i staden ochavkomlingarna blir verksamma bl a som köpmän, bruksägare,militärer, ämbetsmän, läkare och präster.G 1598 m JÜRGEN VON EMERSEN D.Y., f 1555 i Hamburg, Tyskland, d 1627 i Hamburg, Tyskland. Burgercapitän i Hamburg, Tyskland. Barn:GEORG VON EMERSEN, d 1641MARGARETHA VON EMERSEN, dp 1614, bg 1694ALBRECHT VON EMERSSEN, f 1615, d 1659

Andra Händelser:

• Yrke: Borgare och Köpman i Gamla Stan, Stockholm

Noteringar:

Cort Wittholtz är en till synes väl aktad borgare och köpman iGamla Stan (Södra kvarteren) i Stockholm i början av 1600-talet. Vid taxeringen 30 november 1613 har Cort hustru, 1 dräng och 2pigor. Till Älvsborgs lösen 1613 betalar han 16 öre. 1614 har hanlika många tjänare och betalar 16 r.daler till Älvsborgs lösen.1615 bor även hustruns syster hos dem. 1616 och 1617 har han 1dräng och 1 piga och betalar 14 r:dlr i skatt för vardera åren1616 o 1617 till Elfsborgs lösen (fjärde och femte terminen). Den7 januari 1618 betalar han 20 Loodh i skatt och den 4 januari 161960 Loodh i skatt. Allt enl. Stockholms Tänkeböcker. I Stockholms Tänkeböcker (Domböcker) i början av 1600-taletförekommer Cort Wittholt ofta i samband med husaffärer. Hanförekommer i några fall också som medlare i tvistemål. Ett av målen den 18 augusti 1617 gäller "Huussbreff Petter Seijerspå Öster långatan" och börjar enligt följande: "Item kom för retten erligh mann Cort Wittholt wår medhbårgerefulmÿndigh och mechtigh aff dÿgdesamma quinna, hustru Anna, saligframlidne Petter Seijers effterlåthne enkia, och på hennes wegneråhr (15)97 kiöptt ett stenhuus, och liggiande grundh, belägitöstan till vthj S: Johannis grändh hörnehuseet öfwerst på sÿdhersijdhona at s: framlidne Nils Anderssons fordom borgere här istaden ithem hans mågh wälbÿrdigh Måns Eloffsson till Säby ..." Den 2 juni 1617 säljer Cort Wittholtz ett stenhus till JörgenLogan för 300 penningar och 60 Dal:r. Huset är beläget i GamlaStan och beskrivs enligt följande: "belägit här i staden westentill, uthj Jost von Hattingz grändh på norre sijdan nest nedan förthet huus som Mårten Nilsson uthj boor, som är det öfuerste huseeti gränden, hollandes vthj lengden tiugufÿre al:r och uthj breddentijo al:r ..." Om Logan i sin tur säljer huset förbehåller sigWittholtz hembudsrätt. Den 12 maj 1618 finns följande protokollering: "Kort Wiholdt,jnwånare i Staden, presenterede i rätten ett kiöpebreff opå thengården, han medh sin hustru hadhe ärft, så wäll som the andrehennes medsÿskon effther salig Hans Meijer, huilkett bref wälb.Måns Erichson till Relunda, wäpnare, hat vtgiffuit anno etc. 1575,förmälandes thet hans wälb:t hadhe sålt be:te gårdh medh för hwssoch jordh ått Hendrich Förrådh, salig Hans Meijers hustrus fadher,för halt annat hundrade slagne daler, och begärdade han sammagårdh stadzens breff." Den 2 maj 1618 hålls följande rättegång: "Kom för rätten ErichMatzson, jnwånare her i förstaden, och gjorde Kortt Withålthandstrechningh opå een gårdh, han aff honom köpt hafuer för 120daler sampt kläde till een kassiacka i äreskenck, och presenteredeförbe:te Kortt Withåldt Erich Matzsons vtgifne kiöpe bref på sammagårdh vnder hans medh fleere gode mäns signetet, dat. den 2 aprill1618. Doch tilsade Kortt, att Erich Matzson skall boo ett åhrifrån denne dato i samma gården vtan leego, men sedan skall hanförsee sigh annorstedz eller giffua hwsslego. Curt Wittholtz dör 28/12 1631 och begravs i Stockholm 4/1 1632.G m ANNA MEIJER, d (bg 1644) i Stockholm (Storkyrkan). Barn:MARIA WITHOLTZ

Cort gift Anna Meijer. Anna (dotter till Hans Meijer och N Henningsdotter) dog den 7 Aug 1644 i Stockholm. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Gift 2:o 29/12 1633 med Fredrik Whode. Begravd i Stockholms Storkyrka 7/8 1644.G m CORT WITTHOLTZ, d 1631 i Stockholm (A). Bosatt i Stockholm (A). Barn:MARIA WITHOLTZG 1633 m FREDRIK WHODE.