Andra Händelser:

• Yrke: Brukspatron i Sunnerö, Skatelöv, Ägare till Ålshults bruk i Ryd

Noteringar:

Christopher Zaulich är enligt uppgift en dansk ofrälseman, enligten annan yngre relation (1738) av holländsk härkomst. Barn: Anna Catharina Maria Dorothea född 1664 Marta född 1672-09-05 Ägare till Ålshults bruk i Almunryds församling och Torne Hammare."Gyllenhielms man på Huseby under järnbrukets första tid, AntoniusSchwarts (Suers), etablerade sig efter ett par år som egenföretagare och grundade ett konkurrentföretag i det närbelägnaTorne. Såväl masugn som stånghammare var i drift redan 1631, mendet blev endast Torne hammare som kom att bestå en längre tid."(Boken Historia om Småland av Lars-Olof Larsson sid. 180) Vid bergstinget 1744 uppvisade de dåvarande ägarna till Ålshultoch Torne ett på tyska avfattat köpebrev av den 19 juni 1664,enligt vilket Johan och Paulus von Schoting till ChristopherZaulich sörsålde Ålshults brik med alla dess tillhörigheter,bestående av masugn, hammare, dammar och dylikt samtbesättningsrätten till Ålshults gård, hammargrunden vid Torne omtvå tunnlands vidd, skattegården Sunnerön, Sundet om ett halvtskattehemman och Timmerön i Åsnen. Timmerön sägs vid dettatillfälle (1744) för inte så länge sedan vara från bruket vunnenoch lagd under ett rusthåll. De båda Schotingarna var borgare iRonneby; Paulus var systerson till Arnold de Rees; Johan uppges ibergmästarerelationen 1694 ha varit intressent med de Rees. Den nye ägaren hade knappt tillträtt Ålshult och Torne förränåborna i Tvetaryd, Torsås by, Årenäs, Slagestorp, Ringshult ochÅsen klagade dels över den skada, som åsamkades dem genomuppdämning av vattnet vid Torne hammare, dels över en intäkt vidSunnerön, som skulle ha beviljats en skrivare - vars namn dockicke utsatts - vid bruket och sedan vidare ha konfirmerats påEhrengisle Olofsson, den kände stamfadern till släkternaCavallius, Cavalli, Cavallin och Hyltén-Cavallius. Målet var förevid borgrätt i Vrankunge den 24 januari 1665 med Härlundafriherreskaps allmoge, då de nämnda åboarna företräddes av Börje iTvetaryd. Zaulich gjorde beträffande uppdämningen av vattnetgällande att bönderna hade fått vederlag härför, men Börjereplikerade, att endast två frälsebönder hade "tagit skäl därföre"men inte de andra. Zaulich sa sig inte vilja tillfoga dem någonskada och gick nu med på att ej dämma upp vattnet längre än tillvalborgsmässotid och att därefter icke åter inhämta och tillstämmadet förrän vid Mathei tid (21 september). Beträffande intäkten sa sig Zaulich ej vilja stå efter denna utanallenast få njuta det som av ålder och med rätta tillhört Tornebruk. Han ville dock nyttja mulbete i proportion till sina ägor. Bönderna begärde även att få njuta sin gamla fädrift i norr ochsöder utmed Torne, vartill Zaulich svarade att han inte visstenågot om deras hävd härvidlag eller varifrån den var kommen ochansåg att denna sak borde uppskjutas till Arnold de Rees hemkomstför att utredas av honom. Borgrätten beslöt också om uppskov tillvidare syn och rannsakan. Uppgift om att sådan syn ägt rum haricke påträffats. Den första tiden efter övertagandet av Ålshult och Torne boddeZaulich på Sunnerön, som i början av 1650-talet bebotts avnyssnämnde Ehrengidsle Olofsson, men senare flyttade han tillGrövik i Almundsryd, där han avled något av åren 1678-1680.Eftersom han var närvarande på häradstinget 16/9 1678 i Kinnevaldshärad, men nämns "salig 14/6 1680. (V. Torsås Hembygdsförenings årsbok 1953) Marianne Arvidsson säger i debattinläg i "Rötter" 23 maj 2000följande: "Jag har Christoffer Zaulich i mina papper som andre make tillMärta Fredriksdotter, född??, död 1696. Hon var tidigare gift medbruksägaren Hubert de Besche. Om Christoffer Zaulich har jagföljande uppgifter. Han var arrendator på Åryds Bruk. Hanbetecknas som holländare eller vallon, var först bisittare tillbergmästaren Johan Dreffling. Arrenderade från 1662 Ryds bruk, ägtav major N V Rosebquist, övertog 1664 Ålshults Bruk, Almundsryd sn(nämnd där 1669) med Torne Bruk, V.Torsås socken av brödernaSchoting och 1678-80 på sin gård Grövik, Almundsryds sn. Märta Fredriksdotter fortsatte driften efter sin makes död. Honåteruppbyggde Torne Bruk 1689. G 2 m MÄRTA FREDRIKSDOTTER, d (bg 1696) i V. Torsås (G). Bosatt i Grövik, Almundsryd sn. Barn:MARIA DOROTHEA ZAULICH, f 1664, d 1748

Christopher gift Märta Fredriksdotter cirka 1660. Märta föddes cirka 1626 i Tunaberg (D); dog 1696 i Västra Torsås (G). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Barn i äktenskapet med Christipher Zaulich: Anna Catharina Maria Dorothea född 1664 Marta född 1672-09-05 Marianne Arvidsson säger i debattinläg i "Rötter" 23 maj 2000följande: "Jag har Christoffer Zaulich i mina papper som andre make tillMärta Fredriksdotter, född??, död 1696. Hon var tidigare gift medbruksägaren Hubert de Besche. Om Christoffer Zaulich har jagföljande uppgifter. Han var arrendator på Åryds Bruk. Hanbetecknas som holländare eller vallon, var först bisittare tillbergmästaren Johan Dreffling. Arrenderade från 1662 Ryds bruk, ägtav major N V Rosebquist, övertog 1664 Ålshults Bruk, Almundsryd sn(nämnd där 1669) med Torne Bruk, V.Torsås socken av brödernaSchoting och 1678-80 på sin gård Grövik, Almundsryds sn. Märta Fredriksdotter fortsatte driften efter sin makes död. Honåteruppbyggde Torne Bruk 1689." Märtha, efternamn som ogift ej känt, som fortsatte bruksdriftenefter mannens död till dess hon själv avled 1696, begravd 24/4 iV. Torsås. Knut Drefling, bergmästare i distriktet, inspekterade 1689 bl aÅlshults bruk. Detta innehades då av Christopher Zaulich änka,madam Märta Zaulich. Hon hade för några år sedan tagit sig för att"alldeles ånyo reparera och uppbygga en hammare utan attdessförinnan ha inhämtat tillstånd från kungl. bergskollegium. Vidinspektionen förklarade madam Zaulich att hon ej vetat av annat änatt när en hammare var alldeles bofällig, så skulle man ha rättatt bygga upp den på nytt utan att behöva söka tillstånd härtill.Om hon inte hade hammaren till att utsmida de järn som föll vidgjutningen i masugnen kunde hon icke betjäna sig av denna utanmåste lämna den öde. Hon hade dock i alla år erlagt kontribution(skatt) för dessa bruk. Hon framhöll också, att alla där på ortenbetygade och bekände att hammaren var dem till stor nytta. Dekunde där få köpa redskapsjärn, hästskor och annat som"betarveligt" var. Annars var de kringboende tvungna att resa 6till 8 mil i den oländiga marken efter sådan vara. Det bör härnämnas att Huseby då låg öde och åter kom igång först följande år.Bergmästaren framhåller också i sin berättelse till bergskollegiumatt där det funnits masugn hade det också varit tillåtet att inejden uppbygga hammare för att smida det tackjärn somtillverkades vid masugnen och som inte brukades till gjutningen.Den "elaka" och långa vägen var också ett hinder för transport avtackjärnet till andra hamrar. Bergmästaren kunde icke finna annatän att återuppbyggandet av Ålshults hammare skett av"enfaldighet". Det hade på många år ej hållits något bergsting däri trakten, varför brukens folk ej hade kunnat få höra kungl.bergsordningarna och bergskollegii resolutioner rörande sådanaverk. Då hammaren syntes vara nyttig och gagnelig för traktenhemställde bergmästaren att den skulle få stå kvar mot attvederbörlig hammarskatt erlades. Där kunde enligt bergmästarensberäkningar icke smidas ens 100 skeppspund årligen "så förvattulösas skull som för mangel på tackjärn". Bergskollegium svarade icke direkt på bergmästarens hemställan,men man kan förmoda, att denna bidragit till utfärdandet av encirkulärskrivelse till bergmästarna den 4 mars 1690.Bergskollegium hade nämligen vid denna tid fått fleraframställningar om tillstånd till reparation och synes då frånfall till fall ha meddelat sådant tillstånd. I den nämndacirkulärskrivelsen lämnas nu hamrarna utom bergslagen tillståndatt utan ansökan hos kollegium reparera verken bäst de behagadeoch bergmästarna ålades att befordra att verken hölls i gång.Dessa fick dock ej omändras så att de kunde tillverka mera än denu hade tillstånd till av den anledningen att de då skulle tvingasköpa kol och ved hemligen (till förfång för andra bruk). Även om här ej direkt utsägs, att det är Torne hammare, som madameZaulich ånyo uppbyggt, behöver nog inget tvivel råda om att så ärfallet. I en bergmästarrelation 1694 berättas ganska utförligt ombruken i Kronobergs län och då även om Ålshult och dess hammare,som kallas Torne hammare och som "ligger tvenne mil från masugneni Torsås socken på skattekronohemmanet Tårna ägor uto en ström".Malmen till masugnen togs i sjön Åsnen och fördes sjövägen två miltill bruket. Kolen till hammaren köps av grannarna på allehandaägor. Särskilt goda strömmar hade varken Ålshult eller Torne,"dock bliver vattnet till verkens behos med försiktighetmesnagerat, jämväl ock med långa rännor fört igenom skogen ifrånsjälva ådran fram till bruken, icke utan stor bekostnad". Vidmasugnen avsattes till kronan vart tionde skeppund av det somframställdes. Tillverkningen beräknades till 3½ skeppund om dygnetdå masugnen var igång. Tillverkningens storlek skiftade år från årpå grund av vinterns obeständighet, dock blåstes det åtminstone 8veckor och mestadels därutöver. Mest göts här kakelugnar, somutfördes till Karlshamn, samt grytor och redskap till alunbruket iSkåne (Andrarums alunbruk). Minsta delen göts till tackjärn,vilket gick till hammaren för att där utsmidas till stångjärn.Detta stångjärn, som var kallskört, d.v.s. hade hög fosforhalt,köptes av skåningar. För Torne betalades i årlig hammarskatt ettskeppund stångjärn med 22 daler silvermynt (dr smt), (prisernakunde variera år från år och fastställdes av bergskollegium). Detmärke som åsattes järnet från Torne var TR. Märta Zaulich avled 1696 (i testamente efter henne skänktes den 24april 1696 4 dr till Västra Torsås kyrka). Ledningen av Ålshultoch Torne övertogs av hennes mågar, Magnus Blom, gift med MärtaZaulich, och Johan von Emmertz, gift med Maria Dorothea Zaulich. (V. Torsås Hembygdsförenings årsskrift 1953).G 2 m CHRISTOPHER ZAULICH, d 1679 i Almundryds sn. Brukspatron i Sunnerö, Skatelöv sn (G). Barn:MARIA DOROTHEA ZAULICH, f 1664, d 1748G 2 m HUBERT DE BESCHE, f 1582, d 1658. Bruksägare i Nävekvarn.