Andra Händelser:

• Yrke: Åbo på Katslösa Nr 15

Noteringar:

Den 3 juli hor:2ma ante M, natus. Ola Lars son i Warmlösa, mater Hanna Börjesdotters son HANS, bapt. den 10 ejusdem. Susept. Boel Per Ols ibm. Testes: Hans Williamsson, Måns Frifelt, drängen Sören Larsson, Truls Börjesson, Marna Åke Dines, Anna Petter Lars, Boel Anders Börjes i Warmlösa.





Dec. 17 dog Jan. 5 1815 begrofs Åboen Hans Olsson på nr. 15 iKatslösa."





Följande protokoll ur Uppbuds- och lagfartsprotokollen i Ljunits härads dombok, sommartinget 1802:"Till förmyndare för omyndiga barnen, gossen Ola och flickorna Carna, Hanna och Gunilla, hvilka efter deras, den 2dra Febr: innewarande år med döden afledna moder, hustrun Ingeborg Trulsdotter på No. 15 Katslösa, uti mödernearf bekommit, hwarthera 23 Rdr. 30 Sk. enligt utredning den 17:e sidstl:na February. Warder deras fader, åboen Hans Olsson i Kattslösa, enligt... härigenom lagligen förordnad, med åläggande, at berörda penningar som inalles utgöra 94 Rdr. 24 Sk. behörigen förränta."



Hans Olssons tragiska bortgång har lämnat mycket omfattande spår i Ljunits härads dombok, då brott inledningsvis ej kunde uteslutas. Dock konstaterades att Hans Olsson själv icke varit vållande till olyckan. Obduktionsläkaren kunde dessutom konstatera att Hans Olsson vid olyckstillfället ej varit berusad. Till yttermera visso intygadeKatslösas kyrkoherde, Lars Hellman, att Hans Olsson "ägde wackerChristendomskunskap, redigt begrepp, wisade mycken wördnad wid denheliga nattwarden, war sällan saknad i kyrkan och i umgänget foglig ochbyen wärdig". Hans Olsson tilläts således att begravas i vigd jord.I "Bilagor till Katslösa dödbok" (HI:1/LLA) återfinnes ett "utdrag afprotokollet, hållet wid urtima ting med Ljunits Härad i Stora Herrestad d. 27 December 1814". Detta ting hölls således i den tingssal i dettingshus i Stora Herrestad, som i dag är muséum. Protokollet lyder,efter smärre förtydliganden sålunda:"Då genom den nu hållna rannsakningen ingen omständighetförekommit som med skäl kunnat föranleda till misstanke emot någon atthafva föröfvat det wåld å åbon Hans Olsson från Katslösa, som enligtRegements- och Medecinae Doctoren och Chirurgie Magistiren Ulfsberg den 18 i denna månad utgifne besigtningsattest ostridgt förorsakat hans den 16de förutgående timade död, och då om ock någon upplysning härom för närwarande vunnits det warit utom gränsen för denna Häradsrättsdomsrättighet att dermed widtaga annan åtgärd, än hänskjuta ytterligareransakning härom till wederbörlig domstol, sedan det blifwit upplyst attstället å hwilket Hans Olsson funnits sanslös och följeaktligen äfvenfått sitt banesår, är beläget å Ystads mark. Alltså finner urtimahäradsrätten, med förvisande af målet i denna omständighet till behörigdomstol, att der upptaga, om ytterligare skäl dertill skulle föranleda,sig obehindrad att skräda till pröfning och bestämmande af Hans Olssonsbegrafningssätt. Och emedan bemälte Herr Medecinae Doctorsbeskrifningsattest fullkomligt styrker, att Hans Olsson långt ifrån attwara af drycker öfverlastad, troligen fått ett starkt slag öfverhufvudet och under detta tillstånd antingen sjelf kommit i denställningen emellan så kallade wagnstjufvan och hjulet - då de öfrigeskadorne tillfogats - eller att densamme tillfogat honom slaget underafdånandet blifwit bragdt i denna ställning och att Hans Olsson dödt afkallbrand efter en föregången stark inflammation, såsom en följd afföröfvade våldsamheter. Enär det är afgjordt att Hans Olsson icke själfsig lifwet afhändt - kyrkoherde Hellmans utgifne prästebevis derjemteupplyser att Hans Olsson i lyfstiden ägt wacher christendomskunskap ochredigt begrepp - finner urtima häradsrätten med tillämpning af 13:e cap.3:e paragrafen Missgärningsbalken skjäligt tillstödja och förordna detHans Olssons döda kropp må ärligen och på wanligt sätt begrafvas."(handlingen har "å Ljunits härads urtima tingsrätts vägnar"undertecknats av J.H.Efwerlöf)



En genomgång av detta nära 50-sidiga rättsprotokoll ger, tack vare många detaljerade vittnesmål, en viss bild av vad som egentligen hände den ödesdigra dag då Hans Olsson, efter ett besök i Ystad, förolyckades så svårt att han senare avled. Dock ger alla uppgifter och vittnesmål ett mycket rörigt och svårsammanställt intryck. Dock tycks händelseförloppet ha varit det följande: Måndagen den 12:e december 1814 hade Hans Olsson begivit sig från hemmet i Katslösa till Ystad redan på morgonen eller tidiga förmiddagen. Ett av vittnena, nämndemannen NilsJönsson från S.Villie 13 som också själv satt med i rätten, hade klockanett på middagen den aktuella dagen inne i Ystad sammanträffat med HansOlsson. De två hade tillsammans gästat en så kallad matbod "der de tagitsig hwardera en sup brännvin och sedermera åtskillts". Nils Jönssonframhöll dock i sitt vittnemål, att Hans Olsson vid detta tillfällevarit fullkomligen frisk och inte visat minsta tecken på fylleri "ellerha varit af drycker öfverlastad". Inte heller hade han sagt något om atthan skulle ha varit "i oenighet med någon i staden eller att hanbefarade att resa därifrån". Andra vittnen var åbon Anders Mattsson från Södra Villie ochskräddaren Lars Mattsson från samma ställe. Anders M. berättade att även han varit i Ystad den aktuella dagen. Vid klockan fyra eller fem på eftermiddagen begav han sig hemåt och påträffade då, på Möllebackarna (vid västra möllan) mellan Ystad och Killesjö, Hans Olsson liggandes i gropen och hans häst och vagn stående bredvid. Runt omkring stod en samling människor, bland andra bröderna Bengt och Nils Andersson från Ljungstorp i Gussnava, handskmakaregesällen Sjödahl från Ystad samt handelsmannen Christian Sylvans drängar Jöns Larsson och Jöran Nilsson från Ystad. Alla dessas vittnesmål förefaller tämligen samstämmiga. De bägge bröderna Andersson hade också varit i Ystad, för att lämna brännved, men hade kommit till platsen redan "i skymningen", det vill säga en stund före Anders Mattsson. De båda drängarna - som för övrigt varit sysselsatta med att sprida gödsel på sin husbondes åkrar utanför sta'n - hade varit allra först på plats. De var tvungna att spänna ifrån bägge hästarna för att få loss Hans Olsson, som haft huvudet under vagnen och den ena armen mellan vagnens mittelskaklar. Drängarna hade frågat Bengt och Nils Andersson om inte de kunde ta med sig Hans Olsson hem "och wårda honom", vilket de sa' sig kunna göra. Alla hjälptes åt att lägga upp den medvetslöse Hans Olsson ihans egen vagn "som derefter kördes af Bengt Andersson". Samtidigt hade denne Bengt lagt sin egen lapprock om H.O. "för att freda honom mot kylan. Anders Mattsson hade framhållit att "han kände Hans Olsson som en beskedlig karl". Handskmakargesällen Sjödahl berättade att han i skymningen gått från Ystad för att uträtta ett ärende hos traktören Malmlöf på krogen Brostorp ett stycke utanför sta'n. Han passerade då sällskapet som stod runt Hans Olssons vagn varvid han av Sylvans drängar tillkallats för att hjälpa till att bära upp "en karl med vilken hästarna våldränt". NärHans Olsson lastats i sin vagn fortsattes färden till Brostorp där bland andra Sjödahl gick in för att uträtta sitt ärende. De bägge traktörerna, Sjöberg och Malmlöf, hade kommit ut för att bese Hans Olsson "som de trodde war af drycker öfverlastad". Anders Mattsson hade gått in på Brostorp "för att förstärka sig med en sup brennevin" och även inviterat de båda bröderna. Dessa hade emellertid "icke welat supa" utan föredrog att fortsätta mot hemmet i Ljungstorp i Gussnava, med Hans Olsson på vagnen.Bröderna medtog honom till sitt hem, eftersom de inte visstevem han var eller var han hörde hemma. När de kom in i Nils Anderssonshage i Gussnava hade "blod runnit ur hans huvud", samtidigt som han iförvirrat tillstånd yttrat: "var och en derå som var lysten, äten dettaför jag har inte warit läns på brännewijn i mitt hus på tre år". Brödernaförklarade i rätten att ingen av dem dittills trott att Hans Olssonstillstånd varit så allvarligt "utan hade ansett att det var en följd afi öfwerflöd förtärdt brännvijn". En stund efter att de fått in honom påen bänk bredvid kakelugnen i stugan hade han börjat prata och då berättat att han hörde hemma i Katslösa. Han hade då bett att få stanna hos vittnet över natten och så skedde samtidigt som Nils Andersson"hemskickade Hans Olssons hästar och wagn". Dagen därpå hade han bett att få kvarstanna ytterligare någon dag, trots att hans son kommit ditför att hämta hem honom till Katslösa. Ytterligare en dag senare, onsdagen den 14:e december, hade han yttrat att "han väl nu fick resahem, antingen han lefde eller dog" och samma dag avhämtades han av sinson. Kronolänsman Berlin anklagade bröderna Bengt och NilsAndersson för att de förvärrat situationen och rentav varit vållandetill Hans Olssons död, då han ansåg att de inte tagit tillräckligt välhand om honom. De försäkrade emellertid "på det högtidligaste att deicke på något sätt missvårdat Hans Olsson utan tvertom på allt sättvarit måna om honom och efter sin öfwertygelse således handlat rätt". Demenade att anledningen till att han kvarstannat hos dem så länge var atthans tillstånd var så dåligt att han endast "kunde tala några begripligaord" Det obduktionsprotokoll som "Medicine doctor, Chirurgie magister, Regements- och Sjukhusläkare Johan Er. Ulfsberg utfärdade lyder sålunda: "Hans Olsson var av stark kroppsbyggnad, inemot 60 år gammal och något fetlagd. Oaktat att endast två dagar passerat sedan han dog, var han angripen av röta och av rutten luft och så utspänd att han för sina bekanta var föga kännlig. Överallt på kroppen fanns kringströdda stora svarta blåsor, innehållande ett stinkande grönbrunt vatten. Huden var på hela kroppen liksom marmorerad med bruna, röda, gröna och blå fläckar som på flera ställen hade lossnat. Ansiktet var utspänt och pösigt och överdraget med en grön färg som sträckte sig över största delen av huvudskålen, nedåt öronen och något bakåt halsen. Inomhuvudskålen fanns betydliga extravasetioner av blod som bar stämpel avnågot våld mot huvudet. Hur och på vad sätt detta våld skett kan ickemed säkerhet sägas.Bröstet hade varit utsatt för en ganska stark tryckning och påinsidan syntes förödande extravasetion av blod eller inflammation.Lungorna på vänstra sidan var likt fastväxta. För övrigt syntes allaandra av bröstets innanmäten ha haft känning av stort våld och en dårpåföljande gruvlig inflammation. Uti buken var alla inälvorna friska ochsunda, utom magen som varit inflammerad. Alla bukens innanmäten varganska blodtomma, bleka och sladdriga. Kroppen företedde nu ettmärkvärdigt skådespel. Över axlarna, skulderbladen och något uppåthalsen syntes en ganska stor blod extravasetion. Vid skärning i dennavar tjockt och svart blod överallt infiltrerat till ett stycke nedåtryggen. Vid djupare undersökning fanns andra, tredje och fjärderyggkotorna avbrutna samt fasthängande vid köttet. Mitt över högraskulderbladet har huden ett stort sår, fyra tum långt av sargatutseende och fyllt av sand och smuts. Alla dessa funna omständigheter sammantagna, jämfört med tiden från det att Hans Olsson blev så illa medfaren till dess han dog samt den lilla sjukdomshistoria jag av den dödes anförvanter kunnat samla, bevisar att Hans Olsson dött av kallbrand som följd av en stark föregående inflammation. Det synes även klart att ett stort våld förövats på den döda kroppen. Hans Olsson tycks ha legat krökt, med bröstet mot något hårt och ryggen samt högra axeln vilande mot ett hjul, som under sin beständiga gång nött hål på axeln. Allt förnuft säger att Hans Olsson antingen varit överlastad av starka drycker, eller att han av någon annan människa fått ett starkt slag över huvudet och därvid dånat. Något skäl till det förstnämnda finns icke i den döda kroppen, men väl till det senare. Jag antager att Hans Olsson först fått ett starkt slag överhuvudet och därvid dånat och under detta tillstånd antagligen självkommit ner mellan vagnen och hjulet, då de senare skadorna tillfogats.Eller också har han av densamme som tillfogat honom slaget, underavdånandet blivit bragd i denna ställning för att dölja alla spår somkunde leda till upptäckande om rätta förhållandet."Denna tragiska historia blev emellertid Hans Olssons slut. Hur alltgått till förblir en väl förborgad hemlighet som han tog med sig i graven.

Hans gift Ingeborg Trulsdotter den 1 Dec 1780 i Katslösa (M). Ingeborg (dotter till Truls Mårtensson och Kerstina Andersdotter) föddes den 9 Apr 1752 i Nr 15, Katslösa (M); dog den 1 Feb 1802 i Nr 15, Katslösa (M). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

1. Ola Hansson föddes den 10 Dec 1781 i Nr 15, Katslösa (M).
2. Karna Hansdotter föddes den 14 Maj 1784 i Nr 15, Katslösa (M); dog den 7 Feb 1820 i Skivarp (M).
3. Mårten Hansson föddes den 1 Jul 1786 i Nr 15, Katslösa (M); dog den 17 Dec 1788 i Nr 15, Katslösa (M).
4. Hanna Hansdotter föddes den 10 Feb 1789 i Nr 15, Katslösa (M); dog den 22 Dec 1861 i Nr 1, Katslösa (M).
5. Gunnel Hansdotter föddes den 30 Jan 1792 i Nr 15, Katslösa (M); dog den 22 Maj 1862 i Nr 5, Katslösa (M).
6. Mårten Hansson föddes den 1 Jan 1794 i Nr 15, Katslösa (M); dog 1794 i Nr 15, Katslösa (M).

Hans gift Bengta Jönsdotter den 5 Mar 1802 i Katslösa (M). Bengta (dotter till Jöns Mattisson och Mätta Olofsdotter) föddes den 5 Mar 1781 i Varmlösa Nr 5, Katslösa (M); dog den 23 Jun 1863 i Katslösa (M). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

1. Ingeborg Hansdotter föddes den 8 Jun 1803 i Nr 15, Katslösa (M); dog i Nr 15, Katslösa (M).
2. Ingeborg Hansdotter föddes den 17 Feb 1805 i Nr 15, Katslösa (M); dog den 9 Apr 1874 i Varmlösa Nr 11, Katslösa (M).
3. Mätta Hansdotter föddes den 20 Sep 1807 i Nr 15, Katslösa (M); dog 1807 i Nr 15, Katslösa (M).
4. Mårten Hansson föddes den 26 Okt 1809 i Nr 15, Katslösa (M); dog den 1 Feb 1860 i Lund.
5. Nils Hansson föddes den 9 Apr 1812 i Nr 15, Katslösa (M); dog den 10 Feb 1866 i Norra Vallösa Nr 3, Sjörup (M).
6. Lars Hansson föddes den 11 Aug 1814 i Nr 15, Katslösa (M); dog 1816 i Nr 15, Katslösa (M).

Andra Händelser:

• Yrke: Rusthållare på Varmlösa Nr 12, Katslösa

Noteringar:

Den 27 november föddes och den 3 december christnades corporalens Lars Frifelts son från Warmlösa, nom. OLA. Testes: Hans Nilsson ibm., broderen Jacob Jönsson från Ystad, hustru Mätta Åstrads, hustru Anna Nilsdotter af Siörup socken.





Den 7 januari dödde och den 22 dito begrofs rusthållaren Ola Larsson i Warmlösa, 41 år 6 veckor gammal, blifvit om natten villfahren, och fallit uti en grop så att han kommit under hästar och vagn samt blifvit i vatnet qväfvd strax wid Snårestad.





Den tråkiga olyckan som berövade Ola Larsson livhanken finns ej upptagen i Ljunits härads ordinarie dombok. Observera det märkliga faktum att också Ola Larssons son Hans 1814 dog under liknande omständigheter som sin fader!!

Ola gift Hanna Börjesdotter den 24 Mar 1755 i Katslösa (M). Hanna (dotter till Börje Nilsson och Karna Andersdotter) föddes cirka 1715 i Södra Villie Nr 17, Villie (M); dog den 29 Jan 1788 i Varmlösa Nr 12, Katslösa (M). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Då Hanna Börjesdotter efter andre makens bortgång 1769 ånyo blev änka överlät hon gården, Varmlösa nummer 12, till äldste sonen från första äktenskapet, Nils Hansson. Uppgiften verifieras av en notering i en Rusthållsförändringsförteckning från samma år (Landskontoret/LLA), så lydande: "Borrby kompani 55 Warmlöse: Enckian Hanna Börjesdotter updragit besittningen härå till sin sohn Nils Hansson hvilken till sina öfriga syskon betalar 100 daler silfvermynt samt gifwer till sin moder lifstids uppehälle, likmätigt skrift d: 27 Jan. 1769





Den 29 januari dog och den 10 februari begrofs änckan Hanna Börjesdotter uti Warmlösa 72 åhr gammal, ålderdomskrämpor.

Noteringar:

Den 24 marty copulerades drängen Ola Larsson och änkian Hanna Börjesdotter ifrå Warmlösa.

Andra Händelser:

• Yrke: Corporal på Nr 4 Varmlösa, Katslösa

Noteringar:

Korpral vid Skånska Tremänningsreg., Åbo å Varmlösa 4, Tillsyningsman. Född 1693 i Katslösa (Varmlösa 10). Död 15/2 1746 i Katslösa (Varmlösa 4). I jordeboken 1690 anges nr. 4 i Varmlösa vara 1/8 mt. krono, anslaget kavalleriet som rusthåll. I mtl. 1700 och 1710 var hemmanstalet reducerat till 1/16 mantal, en skattelindring, alltså. 1721 var nr. 4 öde, men i mtl. 1727 fanns där corperal Frifelt. Lars Frifeldt var son till Åstrad Hansson och hans hustru i Varmlösa. Av allt att döma var han född och uppväxt i utpräglad bondemiljö och hans broder Hans Åstradsson övertog föräldragården, Varmlösa 10. Emellertid lät Lars Frifeldt, av någon anledning, i slutet av år 1717 eller möjligen början av 1718 värva sig till Skånska Tremänningskavalleriregementet. I 1718 års generalmönsterrulla återfinnes han som andrekorpral vid tredje korpralskapet, Livkompaniet - befäl för 32 ryttare och av någon anledning just detta enstaka år benämnd Lorenz Frifeldt. I rullan uppges han vara 24 år gammal och skåning till börden. Hans häst var en 9-årig svartbrun vallack med vit höger/bakfot. I 1719 års mönsterrulla har han förflyttats till andra korpralskapet vid Majorens kompani, där han blev ensam korpral. Han efterträdde Peter Ingelström som förflyttats till Livkompaniet och benämnes nu Lars Frifeldt. En ny springare fick han, även om den inte tycks ha erbjudit mycket bättre prestanda än den förra. Även nu var det en svart/brun vallack med vänster bakfot vit, 10 år gammal. Denne fyrfotade vän följde sedan Frifeldt tills han lämnade militärlivet bakom sig.



Lars Frifeldt tjänstgjorde under tre regenter och var med andra ord - åtminstone i början av sin karriär - en sann "karolin". Efter Karl XII:s död i Norge 1718 blev systern, Ulrika Eleonora, Sveriges nya regent - om än blott under något års tid. 1720 tillträdde en ny ätt Sveriges tron och denna nya era inleddes med Fredrik I som regent. Detta tycks emellertid icke ha inneburit några nämnvärda förändringar för militärerna. 1720 var av allt att döma sista året som Lars Frifeldt finns med i Skånska Tremänninskavalleriregementets rulla. Han var nu 27 år gammal och hade drygt tre års tjänstgöring bakom sig. Som korpral vid Majorens kompani hade han 35 man under sig. Av dem var 30 skåningar, två smålänningar, en bleking, en västgöte och en östgöte. I uniformen för Majorens kompani - där Frifeldt tjänstgjorde - ingick vid 1720 års mönstring följande persedlar (enligt rullan): blå kappor med gult foder, blå rockar med underfoder och mässingsknappar, dito rockar men utan foder, blå underfodrade västar med mässingsknappar, hattar utan gallon, svarta halsdukar, handskar, gehäng, karbinrem, byxor, stövlar med sporrläder och sporrar. Därtill kom nya värjor och patronkök. 1720 eller 1721 tycks Frifeldt ha slutat sin militära bana och 1723 gifte han sig med Sjörupsklockarens dotter.



Utdrag ur Sjörups kyrkbok: "d. 5 mars copolerades corporalen välborne och välagtade Lars Frifeldt med dygdesamma och Gudfruktiga jungfrun Gunell Jönsdotter i Siiörop". Lars Frifeldt var ju egentligen född och uppvuxen på en annan av Varmlösas gårdar. När han i samband med giftermålet flyttade till Varmlösa nummer 4 upprättades någon form av kontrakt mellan honom och hans broder, Hans Åstradsson. Av denna handling, daterad 1724, framgår att Varmlösa 4 var "ett surt och osunt ställe och så alltid varit". Gården hade således, innan L.F. övertog den, varit öde en längre tid. Av ett salubrev daterat den 7/4 1723 (se Ingelstads Häradsrätt/Småprotokoll AIIa:1/Uppbuds o Inteckningsprotokoll Liunitz Hds ordinarie Sommarting 16/5 1728) framgår att Lars Frifeldt köpte Varmlösa 4 av Jöns Nilsson, handlingen lyder sålunda: "Till Tingsrätten inlefwererade förafskiedade Corporalen Manhafting Lars Frifelt ett Sahlesbref dat: d. 7 april 1723 af innehåll at Jöns Nillsson i Warmlösa till förbem:te Corporal afhänt bårtsålt 1/16-dels brik i Rusthållet no. 44 beläget i Warmlösa By, Liunits Härad och Katzlösa Sockn för hwilket säljaren bekommit 20 Dr. Srmt: Hwilcket Kiöpebref uplästes Exhibierades och efter Corporalen Frifelts begiäran sålunda till Protokoll fördes, hwaraf honom Extract bewiljades" På Varmlösa 4 framlevde Frifeldt sina dagar till sin bortgång 1746.





Den 5 februari klockan 10 om aftonen dödde corporalen Lars Frifelt i Warmlösa och blef begrafven den 14 ejusdem. AEt 53 år.

Lars gift Gunnela Jönsdotter den 5 Mar 1723 i Sjörup (M). Gunnela (dotter till Jöns Månsson och Catharina Margareta Samuelsdotter) föddes den 1 Dec 1703 i Nr 17, Sjörup (M); dog den 9 Nov 1768 i Varmlösa Nr 4, Katslösa (M). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Den 1 december föddes min lilla dotter och christnades den 4 ditto och wart kallat GUNNEL.





I Sjörups födelsebok 1703 har Gunnels fader, klockaren Jöns Månsson, skrivit: "Den 1 December föddes min lilla dotter..." Denna lilla dotter växte upp och i 1716 års mantalslängd nämns en Gunnel som piga hos kyrkoherde Engelholm i Sjörups prästgård - möjligen är det samma Gunnel. I vilket fall som helst gifte hon sig 1723 med korpralen Lars Frifeldt i Varmlösa. Gunnel blev 65 år gammal.





Den 9 november dödde och den 24 begrofs änckan Gunella Jönsdotter i Varmlösa, 65 år gammal, siukdomen ålderdom och bräcklighet.

Noteringar:

Den 5 marty copolerades corporalen och wälachtade Lars Frifelt med dygdesamma och gudfruktiga jungfrun Gunnel Jönsdotter i Siörup.

Andra Händelser:

• Yrke: Smed, Kyrkvärd, Åbo på Södra Villie Nr 17 och Varmlösa Nr 2, Katslösa

Noteringar:

BÖRGE, född i S. Villie emellan den 16 och 17 mars af föräldrar Nils Pehrsson och Anna Christina Lehnartsdotter, christnat den 20 juli. Testes: Pehr Tufvesson, Anders Tufvesson, Olof Jönsson, Tufve Pährsson, Elna Andersdotter, Karna sahl. Friderich bar barnet. Jordemoder Karna Nils Ohls i Katslösa.





Enligt Villie kyrkoräkenskaper var B.N. kyrkvärd där mellan 1728 och 1734. Han övertog med tiden smedsysslan från sin fader och var först verksam i Villie och därefter i Varmlösa. Sedermera avlöstes han i smedjan av svärsonen, Peter Larsson Frifeldt. Av Örsjö kyrkoräkenskaper framgår att Börje Nilsson i Villie utfört en hel del reparationer i denna kyrka, bl.a. 1716: "Smeden Börie Nillss för åtskjilligt småt arbete 2:16 (daler och ören silvermynt), 18 (lispund..?) kalk 9:00, 200 taktegel 4:00, 2 staplar - 1 till kyrkioporten och 1 till wapenhusdörren 1:20".



1723 förekommer Börje Nilsson från Södra Villie samt Matz Persson från Örsjö som faddraråt Nils Andersson och Else Jönsdotters barn i Lindby, Svenstorp. Släktforskare Sven Hansson, Malmö skrev:"Börje Nilsson föddes på kyrkogathuset nr. 25 S.Villie son till smeden Nils Persson. Hanövertog faderns syssla. Som smed gjorde han en del arbeten bl.a. i Örsjö kyrka. 1716 på nr. 25 Börje Nilsson h. flicka Ingry inhyses Bengta Nils Jöns. Flyttar strax därefter, 1726, 1728 finns han på S.Villie nr. 17 och har brodern Fredrik som dräng. År 1739 är han på Varmlösa nr. 2 i Katslösa. Efter Börjes död övertog svärsonen Peter Frifelt smedsysslan i Varmlösa by.





Den 22 juli dödde Börie Nilsson i Warmlösa och blef begrafven den 31 ejusdem. AEt 65 år.

Börje gift Karna Andersdotter. Karna dog cirka 1732 i Södra Villie Nr 17, Villie (M). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Åbo på nr 10 Varmlösa, Katslösa

Noteringar:

Dräng, Åbo, Kyrkvärd. Död 29/3 1730 i Katslösa (Varmlösa 10). En Åstrad Hansson var i unga år dräng hos "söndre Ola Andersson" i Norra Vallösa - numret på gården går ej att härleda. Även en kvinna med samma namn som hans tillkommande hustru, Mätta Persdotter, tjänade här som piga...säkert ingen tillfällighet. I Villie/Örsjö kyrkbok delen för under "Utomäktenskapliga barn 1688" en Åstrad Hansson i Örsjö nämnd som dopvittne: "D. 16 Sept. Christnades ett oäckta i Örsjö kyrckia wid nampn Kirsten. Kirstenna Anders Matts i Sohlberga bar det till dopet. Moderen ...... Hansdotter af Torsiö o Solberga, Faderen uty lag, Lars Trulsson i Almarö. Test: Åstre Hansson i Örsiö, Anna Lars Anders och Kirstena Nils Anders ibm. Detta barnet döde och blef begrafwet d. 21 oct. i samma åhr."





Den 29 marty dödde Åstrad Hansson i Warmlösa.

Åstrad gift Mätta Persdotter cirka 1691 i Katslösa (M). Mätta (dotter till Peder Ottesen och Else Larsdatter) föddes Mar 1658 i Katslösa (M); dog den 6 Nov 1742 i Varmlösa Nr 10, Katslösa (M). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

I N.Vallösa nämns på 1680-talet en piga med namnet Mätta Persdotter, hon tjänade hos "söndre Ola Andersson". På samma ställe fanns en dräng med namnet Åstrad Hansson. Sannolikt var det alltså här som dessa blivande makar lärde känna varandra. Något som styrker resonemanget är att Mätta - enligt nedannämnda domboksprotokoll - hade större delen av sin släkt i Sjörup och Vallösa. Mätta Persdotter var, enligt ett domboksprotokoll (Ljunits renoverade domböcker) från 5/5 1691 (se avskrift nedan), systerdotter till Michel Larsson i Fuglie, Skårby. I samma protokoll nämns flera av Mättas bröder och svågrar. Att Mätta hade en broder vid namn Otte Persson är således ställt utom varje tvivel. I Villies dödbok förekommer på datumen 16/4 1675 en Else Per Ottes i S.Willie, 50 åhr". Denna kvinna skulle således ha varit född 1625 - ett fullt tänkbart födelseår på Mättas moder. Det som styrker teorin att dess Else och Per Ottesson är föräldrar till syskonen Persson/-dotter är dels de ovanliga namnkombinationerna Per Ottesson respektive Otte Persson. När Per Ottessons hustru visar sig heta Larsdotter i efternamn är "saken klar". Mätta Persdotter var systerdotter till Michel Larsson, som var broder till Per Ottes' fru Elsa Larsdotter, som i sin tur alltså var moder till såväl Mätta Persdotter som till hennes syskon Otte, Olof och Ziphora. Namnet Else/Elsa förekommer sedermera på flera olika håll bland ättlingarna. När Mätta Persdotter och hennes make Åstrad Hanssons son Hans döptes den 24/1 1701 fanns bland faddrarna en Ellse Pärsdotter...troligen en syster till Mätta som i så fall fått moderns förnamn. Till yttermera visso hade två av Mättas bröder, Otte och Olof, döttrar med namnet Else. Det ovannämnda domboksprotokollet, daterat 4:e och 5:e maj 1691 lyder sålunda: "Per Mårtenson i Varmlösa, Otto Person ibm, Åstrad Hanson ibm och Oluf Person i Grafvstorp Cit. Oluf Kiempe Söndra Willie tillkiärandes honom för han ormhult (?) och uthan släktens samtycke tillhandlar sigh dhet åboende gårdh i Söndra Willie, som ähr Crono Skatte hemman och dhe å mödernes vägnar till skatte rättigheten säga sigh äro börde rätten emot dhet Oluf Kiempe ähr uthom släkten och i stillhet, uthan dheras consens till precticerat sigh gården af Michaell Larsson, som för dhetta skattehemman bebodt, men genom döden nyligt afgången och erfvingarna medh opbuden protesterat som med extract af protocollet bewysas EX Datis d. 13 october 1690 och d. 9 Febr. 1691. Derjemte insinuerade klaganderen (en) copia af sith contract som Michaell Larson och Ola Jönsson Kiempe sins emellan slutet om hemmanet nytiande i 12 åhrs tyd och sedan dhet aför--. Dat. d. 4 Aprilis 1678 i Norra Willighe opesesendet sielfwa orginal som straxt åtherberoerades. Svaranden ähr till vedermähle berättande sig intet hafva härmoth föra vydhare ähr åberopa sigh köbebref som för Rätten insinuerades. Dat. S.Willighe d. 28 Dec. 1689. Oluf Jönson som ähr Reus prelenderar sina uthlagda Penge efter kiöpebrefvets innehåld 64 dahl. smt och dhete nu af Klagandes som giöre sigh ägandet till Börd Rätten. Hvaremot dhe svarande honom sigh inga Penga fått af Oluf Jönson derföre kunna dhe icke heller åtherställa honom några medhel seyandes derföre sigh förbudit Oluf Jönson innan han pengene hade lefvererat till Michael Larsson sluta något kiöp emedan Michael ey mehr mecktig afhända gården till någon uthom släkten så länge någon i börden var som villia dhen sigh tillhandla och värderigs bethala. Rätten tillfrågade parterna om dhe något mehr hafva i denna saak att införa hvartill dhe å båda syder svarade Ney, altså Resolverade Rätten sålunda. RESOLUTION: Såsom förnimes Oluf Jönson Kiempe i Söndra Willie Kipt Een half gårdh af Michael Larssons ibm, som Michael Larsons Sösterbarn hafva bördrätt till aldheles dhen vitterligen skiedt och vidh opbuden på Härads Tinget genast potesterat och nu ytterligare dhetsamma yrka och påstå Arfs Rätten, dhet Rätten öfver något och Skiäligt pröfvas att Michael Larssons Systersöner som ähr Oluf Persson i Grafstorp, Otto Persson i Warmlösa samt dheras svågrar Per Mårtensson i Warmlösa och Åstrad Hansson ibidem, behålla dhess arf och bördsrätten aldheles o=klanderh och tillrädha dhen gårdh i Söndra Willie, som Oluf Kiempe kiöpt af Michael Larsson och dhet till förstkommande Philiphi Jacobi 1692. Anbelangande Refusion som Oluf Kiempe Pretenderat för utlagdh Kiöpeskilling efter dhen kiöpeslut Innehåldh lembnas honom dhes till frytt tilfahla conde behranden. Lagl. att söckia i compensatis Expensis. "





Den 6 november om natten dödde änkian Mätta sahl. Åstrad Hans i Warmlösa och blef begrafven den 14 ejusdem. AEt 84 år 8 m.

Andra Händelser:

• Yrke: Klockare i Sjörup

Noteringar:

Jöns Månsson förekommer tämligen flitigt i Lunds Domkapitels arkiv: FIIe:1 nr. 82 - odat 4 sid, FIIe:8 nr. 03 - 1698 7 sid, FIIe:8 nr. 63 - 1700 4 sid, FIIe:14 nr 94 - 1719 3 sid, FIIe:15 nr 09 - 1720 4 sid.Dessa brev och skrivelser har mycket information att ge om Jöns Månsson. Flera av dem utgör klagoskrifter ang. dåliga löneförhållanden. Något av breven har skrivits tillsammans med flera andra klockare i trakten. Innan J.M. erhöll sin klockaretjänst i Sjörup undervisade han ungdomen i Skivarps socken i religion. Detta hade han skött mycket bra och "alltid varit ärlig och nykter". I Lunds Domkapitels arkiv finns bland annat en del av hans ansökningshandlingar till klockareplatsen i Sjörup. Hans betyg från förre arbetsgivaren, kyrkoherden Jonas Wahr i V.Nöbbelöv och Skivarp, lyder sålunda: "Såsom närvarande ungekarl Jöns Månsson hafver sedan förleden Påsketid åhr 1697 till dato, sig till informator för ungdomen i Skifvarps sochn låtit, och om sitt förhållande uthi samma sin tienst, af undertecknade ett attestum begärer, ty kan jag ej annat om honom Jöns Månsson betyga än att han uthi samma sin tienst och uthi förbemälte tyd hafver warit flytig och ungdomen både till församlingens och mitt uthi theres Christendoms stycken informerat, och illiest uthi sitt lefverne warit stilla, sachtmodig och nykter, at honom förden skull medh skiäl i ett gott wittnesbörd meddehlas. Nöbbelöv d. 9 February Anno 1698 //Jonas Wahr." Tjänsten i Sjörup tillträdde Jöns Månsson 1698 som efterträdare till avlidne Mauritz Sörensson. Även i Sjörup undervisade han, parallellt med klockaresysslorna, barn och ungdom i kristendomskunskap och i skrivning. En kombination av klockareyrket och skolmästartjänsten var vanlig på den tiden och även långt senare. Av hans ansökningshandlingar att döma var han en mycket duktig sångare men sämre som talare. Endast en kort tid efter det han tillträtt klockaretjänsten i Sjörup förekommer han i Ljunits härads renoverade dombok, på datumen 22/6 1699 (mål nummer 22). Han var då kallad till tinget som vittne i ett mål "angående slagzmåhl" varigenom bonden Bror Larsson i Tingarödh" blivit utsatt. Av protokollets innehåll får man en aning om hur umgänget i bygden kunde se ut i slutet av 1600-talet: Bror Larsson hade en dag förliden vår hälsat på hos Jöns Månssons i Sjörup. Vid samma tillfälle hade även svarandena i detta mål varit på besök, nämligen drängarna Christopher Larsson i Sjörup samt Per Jönsson och Jacob Andersson. Drängarna och Bror "kommo uti något ordhkast medh hvarandra", varvid Bror lämnade stugan och gick ut på gården, dit klockaren en stund tidigare gått ut för att hugga ved. Bror Larsson berättade för klockaren att de tre drängarna "dhe truga at willia hafva lyfvit af mig dher inne". I samma stund kom en av drängarna, Christopher Larsson, ut på gården och försökte övertala Bror att komma in igen. När övertalningsförsöket misslyckades tog drängen tag i Bror Larsson och slog omkull honom, därute på gårdsplanen. Ungefär samtidigt kom ytterligare en av de tilltalade drängarna, Per Jönsson, ut på gården. Med en käpp som han hade i handen slog han Bror några slag i huvudet och samtidigt kom även den tredje, tilltalade drängen ut från boningshuset. När även han gick till attack mot Bror Larsson ingrep klockaren så att Bror kunde undkomma och fara hem till Tingaröd. Bror Larsson var givetvis närvarande vid detta ting. Han berättade att han "af dessa drängier blivit så illa hanterat så at hans axel och kropp var heelbla". Detta verifierades även av länsmannen som "besichtigadt Bror Larson och befunnidt att dhet vänster skullderbladh på honom varit blått". Enligt protokollet berättade Bror även "att hans hufvud var så slagit sampt heela hans kropp att han dheraf måst 14 dagars tyd hållas vyd sängen". Ett annat vittne i målet, Pehr Jacobsson, berättade att också han varit inne hos klockarens vid tillfället ifråga. En av de tilltalade drängarna - Per Jönsson - hade då framtagit en kniv. Klockarens hustru hade då genast reagerat och tagit denna ifrån honom. När denne Jönsson nu, inför sittande tingsrätt, tillfrågades vad han skulle använda kniven till uppgav han "att han tagit fram knyfven att karfva tobak medh, och som dhe andre finge see knyfven fara dhe alle pa honom så att han intet fick karfva någon toback". (målet uppsköts)



År 1699 gifte sig Jöns Månsson med ("konserverade") sin företrädares änka, Catharina Margareta Samuelsdotter. När hon dog, 1748, överlät Jöns Månsson sitt ämbete till sonen Jacob Sjöberg och flyttade samtidigt till den andre sonen, Jöns Sjöberg, som var kronolänsman i Stora Herrestad. Där bodde Jöns Månsson ännu vid sitt frånfälle den 23:e april 1749. Under många år i början av 1700-talet var det Jöns Månsson som skötte kyrkbokföringen i Sjörup. Detta framgår klart av dottern Gunnels födelsenotis 1703, där han skriver "min lilla dotter".





Den 9 may blef klockaren Jöns Månsson begrafven, som blef död den 23 aprilis i St. Herrestad därest han sedan Michaeli tid i förledet åhr hade varit hos sin son länsmannen Jöns Siöberg AEt 79 år 2 månader.



Den 23 april dödde i Herresta cronolämdzmannens Jöns Siöbergs fader Jöns Månsson, blef begrafven i Siörup, därest han tillförne warit klåckare, 83 åhr gammal.

Jöns gift Catharina Margareta Samuelsdotter 1699 i Sjörup (M). Catharina (dotter till Samuel Söffresen Ellbom och Marna Hansdotter Wernich) föddes cirka 1664 i Ystad (M); dog den 26 Mar 1748 i Nr 17, Sjörup (M). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Denna Catharina Margareta var först gift med Sjörupsklockaren Mauritz Sörensson. Efter hans död 1697 fick hon hans efterträdare, Jöns Månsson, till ny man. På prästlikt manér "konserverade" han änkan, trots att hon var några år äldre än han själv. Men dessa makar fick många år tillsammans, ty C.M.S dog inte förrän 1748.





Den 26 marty klockan 9 om förmiddagen dödde klockarens Jöns Måns hustru i Siörup och blef begrafven den 13 april, nom Cathrina Margreta Samuelsdotter AEt 84 år 3 månader.

Andra Händelser:

• Yrke: Kyrkvärd och Smed på nr 25, Södra Villie

Noteringar:

Nils Pedersen var född i Örsjö som son till Peder Tufvesson och dess hustru (ostyrkt uppgift). Senare i livet blev Nils smed ("blacksmed" - svartsmed, grovsmed) i Villie där han bodde i ett kyrkans gathus med nummer 25 i byn. Denna fastighet tycks ha varit en anrik smedja, ty redan i Lunds Stifts Landebog av år 1569 står den noterad som den "smedie" som "aarligen till kircken giffuir landgillespendinge". Men åter till Nils Pedersen. Av allt att döma hade han ett gott anseende som smed, med tämligen nära samarbete med bland annat Villie kyrka - i flera avssenden, faktiskt. Framförallt framgår det av kyrkoräkenskaperna att han tämligen ofta anlitades för renoveringsarbeten i kyrkan men även på så sätt att Nils' svägerska, hans hustrus syster, var gift med den minst sagt danskfientlige Villieprästen Fredrik Jensen (se vidare Karen Lehnertsdotter). Nils Persson förekommer i Ljunits härads renoverade dombok den 7/11 1693, utdrag ur rättsprotokollet: "Per Jönsson i S.Willie efter Härads Rätten påskrifves intenfocuteric Resolution till att bevysa sin giorda beskyllning på Nembdeman Ola Jönsson Kiempe att uthskiält alla dem som i byöhlet wohro nu instämbde Nils Persson, Lars Olsson och Nils Larsson alla i S.Willie boendes att wittna i samma Sak emot hvilket wittnesmåhl Ola Jönsson Kiempe protesterade att emedan dhe alla ähro hans Sakgifvare och Skiäncka honom samma beskyllning obefogat på frya dhe dherföre ey admitterat må hvilket Rättligen pröfvar att dhe som i Styfvan wohro icke admitterade blifva. Ola Jönsson Kiempe i S.Willie att bevysa huru Per Jönsson ibm öfverfallit hans hustru i ållermansöhlet nu instämbt Nils Perssons hustru Anna Christina Lennartsdotter och Nils Jönsson ibm, att wittna sin sanningh i dy måhl. Anna Christina Lennartsdotter påropades men Abs. för den skull pliktar hon tre d. Nils Jönsson sammaledes Abs. och pliktar 3 d. Efter ventilerande af saken emedan dhe å båda syder i Dybiten om bewyst till sin sak gifvandes bestyrkiande och de äro byman sammans intet weta med hvar andra emot ähr det som ährligt och godt är altså och Emedan Per Jönsson å Egen och byamännens wägnar söckte nu förlyckning låfva och gode vänner hvar icke det skier hafva dhe sigh Lageligt Sluut och förwänta och gåfvo hvarandra händer derpå för Rätten att denna förening obrötsligen hållas skall." Vid ett ting den 29:e oktober 1695 (Ljunits härads renoverade dombok) var Nils Pedersen instämd av Segert Werre, Skivarps förste gästgivare. Denne hade enligt gällande privilegium ensamrätt ifråga om utminutering av alkohol på en viss omkrets runt gästgivaregården. Nils Pedersen anklagades nu för att på marknadsdagen i Villie, Trefaldighetsdagen år 1695, ha sålt öl och brännvin, något som han själv bestämt förnekade. I den svårlästa domboken står att läsa: "Benekandes sigh intet haft något kroghåll uthan dhå marknad der war förleden Helig Trefalldighheet Söndagh och intet öhl fants i byen annorstädes, blef öfwerluppen af der warande folcket och dhå icke kunde bortgifwa något för intet, som är en fattig man, tagandes nu hustrun till wittne att hon och hännes mann dess uthom alldrigh hålla krogh, dett åthskillige af dhem betyga." Rätten ansåg att smedmästaren och hans hustru skulle frias från anklagelsen, "så länge giästgifwaren intet kan bewijsa". Vid målet framkom dessutom att Segert Werre självsvåldigt lagt beslag på den kanna, ur vilken smedhustrun skulle ha serverat sitt brännvin, och i samband därmed "tillfogat henne någon wåldsamhet". Rätten ålade Werre att genast återlämna den beslagtagna kannan till smeden. (textavsnittet hämtat ur Peter Larssons "Från Brasan till Gästis"). Att Nils Pedersen verkligen anlitades för renoveringsarbeten i både Villie och andra kyrkor bekräftas icke minst av kyrkoräkenskaperna. I Villies kyrkoräkenskapsbok för år 1691 finns han representerad på flera poster och här bekräftas även uppgiften om att han var kyrkvärd: "Smeden Nils Persson af dito (kyrk-)värdar utj arbetslön för hängslor, stickklinkor och handgrepp till kyrkioporten, handgiordt, för des eget jern, jämwähl för 50 st. blysöm till att fästa 4 st. blyskiffwor med tillyka med mera han giordt wifordres quittens - 4 daler 6 öre." ----- "Smeden Nils Persson bekommit för des arbetslön af Cassans för 3ne par hängslor han giordt till stollsdören i kyrkan. Des quittens - 18 öre." ----- Katslösa kyrkoräkenskapsbok 1697: "Smeden Nills Persson för Skålepannan och Järnringen till klockeaxeln bekommit efter attest den 14 octob: 1695 af pastor verifierat fol - 2 daler 16 öre." Smedsysslan i Villie övertogs sedermera av Nils Pedersens son Börje.





1684 finns han i hemmet i Örsjö, men inte 1687. Möjligen var Nils Pedersen gift 2 gånger eftersom han får barn 1685 och 1686, men det kan vara en annan Nils smed.I dödboken för Villie finns ingen notis om en annan Nils smed eller en hustru till Nils Pedersen, frågan om det första giftet får stå öppet.

Nils gift Anna-Christina Lehnertsdotter cirka 1690. Anna-Christina (dotter till Lehnert Jensen (Lund?) och Margrete Nielsdatter) föddes den 15 Mar 1663 i Sandåkra, Skurup (M); dog (efter 1716) i Södra Villie Nr 25, Villie (M). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Den 15 mars föddes Lehnert Jens barn i Sandagr. ANNA CHRISTINA. Faddrar: Välborne Axel Gyldenstierna, Willem Ravn, Susanna, Bente H. Peders, Malena i Kiälsö.





Värt att notera är att den Axel Gyllenstierna som var vittne vid denna Anna-Christinas dop i mars månad 1663, själv hade en dotter med samma namn (obekräftad uppgift) - var det möjligen så att Lehnerts dotter uppkallades efter denna herrskapsfröken?. Anna-Christna Lehnertsdotter nämns vidare i något sammanhang Villie kyrkbok på datumen 27/4 1692. Dock är notisen ganska oläsbar. Anna Christina Lennartsdotter förekommer i Ljunits härads renoverade dombok den 7/11 1693, utdrag ur rättsprotokollet: "Per Jönsson i S.Willie efter Härads Rätten påskrifves intenfocuteric Resolution till att bevysa sin giorda beskyllning på Nembdeman Ola Jönsson Kiempe att uthskiält alla dem som i byöhlet wohro nu instämbde Nils Persson, Lars Olsson och Nils Larsson alla i S.Willie boendes att wittna i samma Sak emot hvilket wittnesmåhl Ola Jönsson Kiempe protesterade att emedan dhe alla ähro hans Sakgifvare och Skiäncka honom samma beskyllning obefogat på frya dhe dherföre ey admitterat må hvilket Rättligen pröfvar att dhe som i Styfvan wohro icke admitterade blifva. Ola Jönsson Kiempe i S.Willie att bevysa huru Per Jönsson ibm öfverfallit hans hustru i ållermansöhlet nu instämbt Nils Perssons hustru Anna Christina Lennartsdotter och Nils Jönsson ibm, att wittna sin sanningh i dy måhl. Anna Christina Lennartsdotter påropades men Abs. för den skull pliktar hon tre d. Nils Jönsson sammaledes Abs. och pliktar 3 d. Efter ventilerande af saken emedan dhe å båda syder i Dybiten om bewyst till sin sak gifvandes bestyrkiande och de äro byman sammans intet weta med hvar andra emot ähr det som ährligt och godt är altså och Emedan Per Jönsson å Egen och byamännens wägnar söckte nu förlyckning låfva och gode vänner hvar icke det skier hafva dhe sigh Lageligt Sluut och förwänta och gåfvo hvarandra händer derpå för Rätten att denna förening obrötsligen hållas skall."



"Hur jag kom på att Anne Christine Lennartsdotters första make kanske är identisk med Börje Kock, är ganska enkelt. Jag utgick från vigseln i Skurup och antog att H. stod förHerr. Sedan var det bara att söka i Herdaminnet. Han efterlämnade änka och barn. Se Lunds stifts Herdaminne II:7, sid 490-491, "Efter B.K:s död har dennes bror, kh. Per Magirus i Snöstorp, 1689 14/6 anhållit om annus gratiae et beneficii för änkan och hennes barn." ---------------"Margrete Nielsdotters broder kan vara - styrkt till säkerhet av nedannämnda bouppt. efter deras far - kyrkoherden Påvel Nielsen på Ivö. För detta antagande måste vi gå till Margretes dotter Anne Christine Lennartsdotter. Hon vigdes som bekantmed H. Börje Pedersen d. 3 jan. 1680 i Skurup. Denne herr Börge Pedersen bör vara identisk med prästen Börje Kock ( Birgerus Petri Magirus), som 1677 fick kallelse till Föeslöv ochGrevie i Bjäre kontrakt. ( Lunds stifts herdaminne II: 10, sid. 402), men som år 1681 flyttadestill Billeberga och Tirup i Rönneberga kontrakt. Han framstår som en milt sagt, mindresympatisk man, och dog d. 28 maj 1689, efterlämnande änka och barn. Hustrun uppges i LSH. heta Anna Catharina, men är väl om mina antagande stämmer, den samma som Anne Christine Lennartsdotter.I ett brev av d. 23 apr. 1688 skriver kyrkoherden i Södervidinge Knut ChristensenHög, att Börje Kock var gift med hans svågers Cornficius Ibinsulanus syskonbarn. Cornficius var son till kyrkoherden på Ivö Påvel Nilsson. ( Luns stifts herdaminne II: 7, sid. 487-491.)Anne Christine Lennartsdotter är känd i S. Villie, Ljunits hd., från år 1692. Hon är dågift med smeden Nils Persson och de får sonen Börge detta år. I S. Villie katekismilängd 1703finns på S.Villie nr.25 gths., Nils Persson, hustru Anna Christina, dotter Ingeborg Börjesdotteroch sonen Börje Nilsson. Hon har alltså en dotter Ingeborg från sitt det tidigare äktenskapet. En son i detta första äktenskap är förmodligen Lennart billgren, f. omkr 1680, ryttare i Skånska husarregementet, avskedad p.g.av sjuklighet 1724, gift med Anna Elisabeth/ LiskenCarlsdotter i Börringe 1709. De flyttade från Börringe till S. Villie år 1726. Hustrun och derasdotter Anna Christina Lennartsdotter återfinner vi som dopvittnen på Nils Perssons och Anne Christine Lennartsdotters barnbarns dop.Tidsmässigt passar allt in med mina antagande, så också den troliga sonen Lennarts antagna namn Billgren, som kanske anspelar på födelseorten Billeberga. Det är alltsåfullt möjligt, att Cornficius Ibinsulanus och Anne Christine Lennartsdt. är syskonbarn(kusiner).Enligt Cavallins Lunds stifts herdaminne 5, var Corfits Ibinsulanus son till PaulusNicolaus Christianstadensis ( Pål/ Påvel Nilsen från Kristianstad), som blev prästvigd 1651 tillIvö och Kiaby. Påvel Nielsen dog 1679. Hans övriga barn var Henrik, Ingeborg, Brita, Margreta, Anna och Karen." --------------"Idag har jag varit på landsarkivet och sett i de brev och den bouppteckning jag nämnt tidigare. I brevet som Börje Kocks hustru nämns vid namn och som var skrivet av hans bror kyrkoherden i Snöstorp, Halland, står tyvärr, mycket klart och tydligt, Anna Cahtarina.Man tycker att Petrus Magirus borde veta vad hans svägerska heter, eller? Möjligheten finnsförstås att han inte var så bekant med henne, med tanke på avstånd och dylikt. Jag undrar också om namnet Catharina skulle kunne vara synonymt med Christina. Har ju sett Karna och Karin skrivas Katarina. Faktum kvarstår trots allt. Ingen annan Herr Börje Pedersson finns merän Börje Kock."