Andra Händelser:

• Yrke: Kung av Danmark

Noteringar:

Valdemar I ("den store"), 1131-1182, dansk kung 1157, postum son till Knut Lavard. Valdemar kämpade 1154–1157 om kronan med Knut Magnusson och Sven Grate. År 1157 delade de riket varvid Jylland tillföll Valdemar Men Sven lät strax efteråt mörda Knut och dödades själv i samband med ett slag mot Valdemar. Denne var nu ensam kung i riket. Han råkade snart i strid med ärkebiskop Eskil som krävde oberoende för kyrkan och denne tvangs 1161 till flera års exil. Däremot fick Valdemar under hela sin regering helhjärtat stöd in- och utrikespolitiskt av Roskildebiskopen Absalon, som 1177 blev Eskils efterträdare på ärkestolen. Bl.a. angrep de i samverkan de hedniska venderna och intog 1169 Rügen -en början till den expansion längs Östersjöns sydkust som fullföljdes av Valdemars söner Knut Valdemarsson och Valdemar II "segraren".

Familj/Make/Maka: Tove. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

1. Christoffer Valdemarsen föddes cirka 1149; dog cirka 1173.

Valdemar gift Sofia Wolodarowna av Minsk 1157 i Viborg. Sofia (dotter till Volodar Glebovitj Fst av Minsk och Ryksa av Polen) föddes 1141; dog den 5 Maj 1198. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

1. Sophie Valdemarsdatter föddes cirka 1159; dog cirka 1208.
2. Knud VI Valdemarsen föddes cirka 1163; dog den 12 Nov 1202.
3. Valdemar "Seir" Valdemarsen föddes den 28 Jun 1170; dog den 28 Mar 1241 i Vordingborg.
4. Ingeborg Valdemarsdotter föddes cirka 1175; dog 1238.
5. Helena Valdemarsdotter föddes cirka 1176; dog den 22 Nov 1233.
6. Rikissa Valdemarsdotter föddes cirka 1178; dog den 8 Maj 1220.

Andra Händelser:

• Yrke: Hertig i Slesvig, Obotriternas Kung

Noteringar:

Knut (Knud) Lavard, född 12 mars 1096, son till kung Erik Ejegod i Danmark; hertig i Schleswig, dansk jarl i Sönderjylland.Tillnamnet Lavard, ursprungligen "hlaford", betyder ordagrant "brödutdelaren" och är samma ord som det engelska "lord". Beteckningen syftar förmodligen på Knuts militära styrka som ledare för en hird, vars stridbara medlemmar "åt hans bröd".Knut "stred hela livet mot vikingar". Under kung Niels regeringstid (1104-1134) var Knut jarl över södra gränsområdet. Han spelade en framträdande roll under striderna mot venderna, som utförde plundringståg. Danskarna försökte gå till motangrepp med ett ledungståg 1113, som slutade med nederlag för kung Niels. Under 1100-talets första decennier växte också en allt starkare centralstyrelse fram. Kungen omgav sig med ämbetsmän och den gamla hirdens betydelse minskade. Men Niels saknade inte problem. Ett sådant gällde tronföljden. Landet var forfarande ett valrike och det var inte givet att Niels skulle efterträdas av sonen Magnus. Situationen komplicerades av att de tidigare kungarna nu hade vuxna söner som trädde fram som tronpretendenter. Främst bland dessa var Knut Lavard. Han liknade i mycket sin far Erik Ejegod och åtnjöt stor popularitet, både bland folket och stormännen. Som främste vapendragare hade han sin äldre bror Erik. Den tredje brodern Harald Kesja, som delvis ägnade sig åt sjöröveri, hade dock få anhängare. Ytterligare en kandidat fanns, Henrik Skadelår som var son till Svend Estridsens son Svend (som dog strax innan Niels valdes till kung 1104). Han slöt sig till Niels och Magnus. Er urladdning och en strid mellan de två rivaliserande grupperna var att vänta, den kom 1131. På julen 1130 bjöd kung Niels på gille i Roskilde. Många stormän mötte upp, bland dem Knut Lavard. Festen pågick i fyra dagar. Efteråt stämde den svenske kungen Magnus Nilsson och Knut möte i Haraldsted Skov (skog) norr om Ringsted. De infann sig där den 7 januari år 1131. De båda kungasönerna samtalade en stund, men plötsligt gick några beväpnade män som legat i bakhåll till anfall och högg ned Knut Lavard.Mordet väckte stort uppseende. Knut begravdes i Ringsted, rykten spreds om mirakler vid hans grav, att en källa bröt fram på platsen. Knut Lavard helgonförklarades 1169 av sin postume son Valdemar I (Valdemar den store 1131-82). Knut Lavard är skrinlagd i S:t Bendts kyrka i Ringsted 1170. Knut blev dyrkad i Skara stift under 1200-talet den 7 januari. Efter 1258 ägde Alvastra kloster en bild av Knut Lavard skuren av valrossben. Efter 1600-talet är Knut Lavards dag flyttad till 13 januari och kallas än idag "Tjugondag Knut".

Knud gift Ingeborg av Kiev 1116. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Kung av Danmark

Noteringar:

Erik I Ejegod, kung i Danmark 1095-1103.Eriks äldre bror Olof blev kung 1086, efter mordet på deras äldre bror Knud. Rykten spreds att mirakler inträffade vid den döde kungens grav och Erik såg i detta en politisk möjlighet; böndernas uppror under Oluf hade skett mot Guds vilja. Erik stödde den helgonkult som börjat utvecklats kort tid efter Knuds död och olyckarna stärkte det parti som stött Knud och vars ledare nu var Erik. Efter brodern Olof Hungers död 1095 valdes Erik till kung och "snart vek den förhatliga hungersnöden och Guds hämnd bort från folket", som det står i Roskildekrönikan. Erik fick tillnamnet Ejegod, "den ständigt gode". Men krönikan står i grunden på Olofs sida: "Men om detta överflöd var Eriks förtjänst och hungersnöden Olofs skuld, när nu ingen av dem förtjänade vad som skedde, det ver bara Han, som känner till allt innan det sker, och som ordnar allt, när och hur Han vill". Nödåren var inget som kunde skyllas på Olof, och Erik kunde inte ta åt sig äran av de goda åren, i synnerhet som han "fann på många orimliga och orättfärdiga lagar". Erik Ejegod fortsatte som kung att verka för Knuds kanonisering. Han reste till och med som pilgrim till Rom och fick i Bari 1098 påven Urban III:s bifall. Han verkade även för att ett ärkestift skulle inrättas i Lund direkt under påvestolen, helt fritt från Hamburg-Bremerstiftets inflytande. När frågan inte löstes snabbt nog påkallade Erik ett nytt möte i Rom. Påven Urban II dog den 29 juli 1099 och efterträddes av Paschalis II (1099-1118).Den 19 april 1101 lades Knuds kvarlevor i ett helgonskrin som placerades i Sankt Knuds kyrka krypta i Odense som ännu finns kvar. Danmark hade fått ett helgon.Erik deltog år 1101 tillsammans med kung Inge d. ä. Stenkilsson av Sverige och kung Magnus Barfot av Norge i trekungamötet i Kongahälla (nuvarande Kungälv) för att sluta fred mellan länderna. Om Eriks egenskaper som regent är inte mycket känt. Han tycks i likhet med Knud den helige ha arbetat för att stärka kungamakten och han gjorde det i samförstånd med kyrkan. Han var gift med en stormannadotter, Bodil, och hennes brorson Asser blev den nye biskopen i Lund. Kyrkan och kungamakten var lierade och gav varandra sitt stöd.Saxo Grammaticus skildrar Erik som en man, som till kropp och ande var en stor man, men skriver också kritiskt om kungen, som beskylls för att vara konstant otrogen mot sin fagra drottning Bodil, en tapper kvinna som var begåvad med en ängels tålamod.År 1103 for Erik på pilgrimsfärd till det heliga landet. Eriks förbindelser med påven syftade inte bara till att få Knud helgonförklarad. Han tog en av flera traditioner vägen över Rom, där påven-på gästens begäran-till slut gick med på att låta Danmark få ett eget ärkebiskopsdöme. Ärkesätet kom att ligga i Lund. Detta var en stor händelse, eftersom det under senaste halvseklet förts en bitter kamp om den kyrkliga överhögheten över Nordens länder mellan de tyska prelaterna i ärkebiskopdömet Hamburg-Bremen och England, som hade nära band till Danmark. Från och med nu utgjorde Norden en egen kyrklig enhet utanför Bremens inflytande.Ärkebiskopdämet Lund omfattade till en början hela Danmark, Norge, Sverige, Island, Rügen (som ännu inte kristnats) samt i praktiken även de öar i Nordatlanten, som var knutna till den norska monarkin. Det är ingen överdrift att påstå att Lund i och med detta blev ett viktigt maktcentrum.År 1104 blev Asser Nordens förste ärkebiskop. Året dessförrinnan hade Erik och drottning Bodil gett sig iväg på en ny pilgrimsresa. Deras son Harald Kesja hade tillsammans med Asser satts att styra riket. De kungliga resenärerna kom till Konstantinopel och fortsatte sedan till Cypern. Där avled Erik Ejegod 1103. Drottningen forsatte till Jerusalem; traditionen berättar att hon insjuknade och slutade sina dagar på Oljeberget.Utom äktenskapet hade Erik barnen Erik II (Emune), Benedict och Ragnhild - även Harald Kejsa kan ha varit född utom äktenskapet.

Erik gift Bodil Thrugotsdotter 1086. Bodil (dotter till Thrugot "Fagrskinna" Ulvsson och Torgunna Vagnsdotter) dog 1103 i Oljeberget vid Jerusalem. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Mstislav gift Kristina Ingesdotter 1095. Kristina (dotter till Inge "den äldre" Stenkilsson och Helena Totilsdotter) dog den 18 Jan 1122. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Prinsessa av Sverige

Andra Händelser:

• Yrke: Kung av Danmark

Noteringar:

Den norske kungen Harald "Hårdråde" fick sitt tillnamn p g a sin hårdhet mot stormännen. Harald skickade oavbrutet norska vikingaflottor att förhärja Danmarks kuster, och Sven Estridsson, som en augustikväll 1062 angriper honom vid mynningen av Nissan utanför Hallands kust, lider själv ett förkrossande nederlag. Flera hundra vikingaskepp deltog enligt källorna i slaget utanför Halmstad. Harald Hårdråde lyckas personligen erövra Svens skepp sedan Sven själv med nöd klarat sig i land. Fred sluts i alla fall till sist på norsk-danska gränsen i Göta älv.Sven var gift fyra gånger och hade utomäktenskapliga barn. Fem utomäktenskapliga barn blev kungar i Danmark - utöver dessa fem söner är ytterligare tio utomäktenskapliga söner och fyra döttrar nämnda i de historiska källorna.I början av 1800-talet menade P E Lindskog att Gudhems kloster grundats ca 1052 av en kvinna vid namn Gunhild. Förhistorien till detta var att hon år 1048 hade gift sig med den skånskbördige danske kungen Svend Estridsen, son till Sven Tveskäggs dotter Estrid. Det var f.ö. troligen Svend som var en av Adam av Bremens främsta sagesmän. I en skolie i Adams verk får vi vet att man kom över de svenska bergen för att hämta den fromma drottning Gunhild.Men väl gifta insåg kyrkan genom den Hamburgske ärkebiskopen Adalbert att Svend och Gunhild båda var alldeles för nära släkt med varandra, så efter hot om bannlysning fick Gunhild år 1049 ett skiljobrev. Gunhild har menats ha varit en dotter till Anund Jakob, och maken var då hennes kusin. Men hon kan också ha varit Anunds änka, Adam skrev ju att hon var drottning.År 1049 vandrade drottning Gunhild hem igen, till Västergötland och till Gudhem som var ett av hennes gods. På gränsen mellan Halland och Västergötland träffade hon Stenkil som var på väg till hennes förre man Svend Estridsen för att få stöd för att kunna bli kung. Med sig hade han dekanen Adalvard som av Adam av Bremen lär ha beskrivits som en "ödmjuk, gästfri och i övrigt förträfflig västgöte". Adalvard blev senare biskop i Skara.

Andra Händelser:

• Yrke: Dansk storman

Thrugot gift Torgunna Vagnsdotter. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Vladimir gift Gytha av England 1070. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Kung av Sverige

Noteringar:

Inge d.ä., ca 1055-1110, kung i Sverige eller möjligen endast i Västergötland. Han regerade troligen från 1079 till 1110, med avbrott 1084-1087. Han var son till Stenkil. Inge gynnade kristendomen och lät tillsammans med hustrun Helena anlägga nunneklostret i Vreta. Inge fördrevs c:a 1084 för en tid av sin hedniske svåger Blot-Sven, men dödade senare denne. Mordet skedde på Toströn i Mälaren. Hans förbindelser med påven är omvittnade i ett brev från Gregorius VII 1080, i vilket han kallades "Ingo gloriosus Suetonum Rex - Inge, svearnas ärorike konung". Under Inges regering hölls ett fredsmöte ("trekungamötet") i Kongahälla, nära det nuvarande Kungälv, då Inges dotter Margareta Fredkulla giftes bort med kung Magnus Barfot av Norge.Uppgiften om att Blot-Sven skulle varit svåger till Inge är mycket osäker. En källa anger att Inge dog 1112.Inge blev i sin barndom skickad till Holmgård (Novgorod) i Ingermanland för att uppfostras och sägs där ha växt upp tillsammans med kung Jarepolk Waldemarsson. Inge var 11 år och fortfarande i Holmgård när hans far dog. Inge blev 1079 vald till kung i Sverige som en arvtagare till Stenkil, men blev fördriven från Uppsala 1084 av allmogen då han vägrade blota. Hans svåger Blotsven erbjöd sig då att blota om han fick bli kung. Det tyckte allmogen var ett bra förslag och utsåg honom till kung. Inge lär ha vistats på Axavalds slott i Västergötland under tiden. Blot-Sven var gift med en syster till Inge d.ä. Inge var samtidigt gift med Mö eller Helena, en syster till Blot-Sven. Inge återvände 1085 eller 1086 till Svealand och dödade Blot-Sven och blev därefter ensam kung i Sverige till sin död 1112. Han tillsatte flera biskopar, byggde kyrkor och utväxlade brev med påven.Inge grundade Vreta kloster som det första nunneklostret i Sverige c:a 1110, tillsammans med sin hustru Helena, som efter Inges död blev dess första abedissa. Grundplåten till klostret var andelar i ett flertal gårdar runt Vreta såsom Kungsbro, Mjölorp, Lilla Wreta, Brunnby, Håckla och Broby vid södra änden av Tåkern. Det stora gårdsinnehavet i de centrala delarna av Östergötland tyder på ett starkt engagemang i denna bygd. De kan visserligen ha kommit till Inge vid hans giftermål med Helena vilket donationsbrevet tyder på då bägge två står som donatorer. Tyvärr finns donationsbrevet inte bevarat i original.Traditionellt anses Inge vara knuten till Västergötland men varför skulle han i så fall anlägga det första klostret i Sverige i Östergötland? Snarare tyder det på att han har sina rötter i närheten av Vreta. I avskriften av donationsbrevet som gjorts av Rasmus Ludvigsson står även att Kung Inge är begravd i Vreta, så även hans drottning Helena. Då Inge d.y. aldrig var gift med någon Helena måste detta avse Inge d.ä. Det är tämligen rimligt att tänka sig att han vill bli begravd på den plats där han satsat på att bygga upp ett kloster vid denna tidpunkt då många fortfarande var hedningar. Enligt den först på 1400-talet tillkomna Prosaiska krönikan skall Inge ha segrat i fem strider i Skåne och innehaft detta landskap i 3 år men blivit mördad där i sin säng. Denna historia har i lilla rimkrönikan kompletterats med att han begravts i Varnhem. Det som är egendomligt i sammanhanget är att Inge den äldre var mesta tiden verksam i Västergötland. Inge från Levene, förtäljer legenden, bodde som kung på kungsgården i Ytterberg i Hornborga och hade sitt jaktslott i Ingatorp, några rejäla stenkast från Hångers by där han skall ha dött. Han är också omtalad som begravd på Hångers ödekyrkogård men flyttad 1212 till Varnhems klosterkyrka och sägs ligga under en sten utan inskription i mittgången i klosterkyrkan.(Sverige och dess regenter)I närheten av Hånger låg kung Inge den äldres hovgård, och kungens vilorum blev Hångers kyrkogård. Han dog omkring 1110 och gravsattes här under en huggen häll, 7 fot lång och 3 fot bred med bilden av ett svärd inristad på den flata översidan. Vid hällens båda gavlar har stått huggna kors, sådana man ser på kungagravarna vid Varnhem. Efter hundra år, omkring 1212, flyttades kung Inges stoft till Varnhem. I Varnhems klosterkyrka finns också ett minnesrum över honom med en tumba och en minnestavla som Johan III lät uppföra 1574 under ledning av Rasmus Ludvigsson, med följande inskription: "Konung Inge Stenkilsson (Inge d.ä. ) minnesrum Här ligger begraven Ingo, Svea och Gjöta konung, med thet namnet den tredje. Han älskades storligen af sina undersåtare efter han styrde Sverige medh drängskap och bröt aldrig Sveriges lag, the i varje landskap vedertagne voro, han vandt Skåne med fäm strider under Sverige igen, och hade thet i try åhr, under sin hand. Ena natt varsdt han i sina säng mördad av skåningarna åhr MLXIV (1064), då gingo Wästgjöte til och boro honom hem til Axavald, och sade sig aldrig försvinna den skadan. Han jordades i Warnhem och under sin sten här fridoger hvilar." Inskription på tumban "Här ligger Kung Inge, som aldrig något företog mot landet o styrde riket med myckan trohet, förenade Skåne med fäderneslandet, sedan Danskarna blivit fem gånger besegrade. Han föll i Skåne för mördarhand år 1064. Anm. Tumban är endast ett minnesrum. Graven är belägen i mittgångens västra del." Det verkar som om Rasmus Ludvigsson enbart studerat Lilla Rimkrönikan när han skapat minnesrummet. Dessa uppgifter stämmer dåligt med övriga källtexter. Likaså dödsåret. Man får nästan en känsla av att det inte är samma person som omtalas här. Det kan vara så att det är fråga om en västgötsk kung som man senare har blandat ihop med Inge d.ä. Gamla hedniska sättet att räkna årets början från längsta natten blev nu ändrat till 1 januari enligt det romerska sättet, cirka 1080.

Inge gift Helena Totilsdotter. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Giftes med Inge den äldre för att han skulle stärka banden mellan släkterna och för att han skulle få större makt i Östergötland. I sin brudgåva från sin far fick hon förmodligen ett flertal gårdar runt Vreta Kloster