Andra Händelser:

• Yrke: Kung i Sverige

Noteringar:

Kung i Sverige från 1222-1229 och 1234 (ev. redan 1232)-1250. När Johan Sverkersson dött år 1222 som den siste av sin släkt på manssidan, var det fritt fram för Eriksönerna igen. Det blev Erik Eriksson, kallad "den läspe och halte" som valdes till tronföljare. Erik Eriksson var endast c:a89 år gammal, när han kröntes till kung 1224. Under hans minderårighet styrdes riket först av ett kollegium. Erik var en svag regent, som försökte ta sig ton mot sitt råd av inflytelserika biskopar och stormän. På grund av sin uppstudsighet fick han till och med dra sig tillbaka från tronen några år, när en av hans förmyndare, Knut Holmgersson Långe, gjorde uppror 1229 med hjälp av folkungapartiet och besegrade Eriks anhängare vid ”Olustrom” (möjligen Ostra, i Sundby socken i Södermanland). Erik fördrevs från tronen och flydde till Danmark. Efter Knuts död 1234 återvann han makten; ett nytt uppror slogs ner av hans svåger, Birger, som blev jarl 1248 och Eriks allsmäktige rådgivare. Under Eriks sista tid som kung framträdde hans jarl Birger Magnusson mer och mer som den verklige ledaren. Erik var gift med Sune Folkessons dotter Katarina, dotterdotter till Sverker d. y. Han dog barnlös 1250 och därför utslocknade även den Erikska ätten. Sitt tillnamn har han fått efter Erikskrönikans uppgift om att han var "något så läsper vid" och att "halta det var ock hans sed".

Familj/Make/Maka: Katarina Sunesdotter (Folkungaätten). Katarina (dotter till Sune Folkesson (Folkungaätten) och Helena Sverkersdotter) dog 1252. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Kung i Sverige

Noteringar:

Kung 1208-16 Blir som första Svenska Kung krönt av ärkebiskop Valerius. Mötte både 1208 och 1210 sin motståndare med västgötska trupper..Skänkte gods i Västergötland till Alvastra kloster.Dog på Näs på Visingsö där han mest vistades.





Erik Knutsson död 1216, svensk kung 1208-1216, son till kung Knut Eriksson.Efter faderns död uppfostrades Erik Knutsson och hans bröder sannolikt av kung Sverker d.y. men deltog ändå 1205 i en upprorsrörelse mot kungen. Upproret krossades i slaget vid Älgarås i Västergötland där Erik Knutssons bröder stupade.Erik Knutsson flydde till Norge men återkom efter ett par år och vann kronan genom att den 31 januari 1208 besegra Sverker vid Lena i Västergötland. År 1210 försökte Sverker återerövra makten men stupade vid Gestilren.Om Erik Knutssons regering är föga känt men uppenbart är att han vann stöd från såväl Danmark som kyrkan. Med en flotta på över 1000 fartyg drog kung Valdemar av Danmark i krig mot Estland och i ett sjöslag segrade Valdemar och befäste därigenom sin makt över Östersjöområdet. Detta skapade oro i Sverige eftersom danskarna nu behärskade alla inloppen till Östersjön, som därmed var ett danskt innanhav. I anfallet mot Estland deltog ca 60000 danskar.Erik var gift med Rikissa, dotter till Valdemar den store av Danmark. Han är den förste svenske kung om vilket det är känt att han krönts 1210 i gamla Uppsala "invid S:t Eriks ben" av ärkebiskop Valerius.Erik Knutsson dog av "tvinsot" och är begravd i Varnhems klosterkyrka. Han var postum far till Erik Eriksson.

Erik gift Rikissa Valdemarsdotter 1210. Rikissa (dotter till Valdemar "den store" Knudsen och Sofia Wolodarowna av Minsk) föddes cirka 1178; dog den 8 Maj 1220. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Prinsessa av Danmark

Andra Händelser:

• Yrke: Kung i Sverige

Noteringar:

Hade redan före 1177 gett gåvor till Gudhems kloster. Den förste som låter sig begravas i Varnhems Klosterkyrka. Tog sig med några man till Näs på Visingsö och slog ihjäl Kung Karl Sverkersson den 12 april 1168. Utropade sig sedan till Kung. Dog på Göta-Gård i Eriksberg socken i Gäsene Härad i Västergötland den 8 april 1199.





Knut Eriksson, död 1196, kung av Sverige ca 1167- ca 1195, son till Erik den helige och drottning Kristina.Då fadern dräptes, flydde Knut troligen ur riket. Han återkom omkring 1167, dödade Karl Sverkersson på Visingsö och utropades till kung. Han stred därefter flera år mot olika tronpretendenter, främst Karls brorsöner Kol och Burislev, men även dessa besegrades och dödades och han erkändes som gemensam kung 1169..Med jarlen Birger Brosa som medhjälpare förde Knut en kraftfull politik. En handelstraktat med Henrik Lejonet och Lübeck ledde till starkt tyskt inflytande på näringslivet, men Knut hade också andra västeuropeiska kontakter. Han återupptog den inhemska myntningen.År 1180-1190 blev Mälaren en insjö, sundet en strid ström och skeppade varor måste omlastas på Stadsholmen, där Knut anlade en köping med kunglig kastal för upptagande av tull. Därmed blev han Stockholms verklige grundläggare.Knut var en av Sveriges medeltids allra duktigaste kungar. Knut Erikssons dotter Sigrid giftes bort med den duglige riksjarlen Magnus Broka av folkungätten.Knut Eriksson dog en naturlig död på Eriksbergs kungsgård i Gäsene härad, Västergötland, och begravdes i Varnhem. Eftersom han efterlämnade fyra minderåriga söner valdes huvudmannen för den Sverkerska släkten, Sverker Karlsson, till kung.

Knut gift Cecilia Johansdotter. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Kung av Danmark

Noteringar:

Valdemar I ("den store"), 1131-1182, dansk kung 1157, postum son till Knut Lavard. Valdemar kämpade 1154–1157 om kronan med Knut Magnusson och Sven Grate. År 1157 delade de riket varvid Jylland tillföll Valdemar Men Sven lät strax efteråt mörda Knut och dödades själv i samband med ett slag mot Valdemar. Denne var nu ensam kung i riket. Han råkade snart i strid med ärkebiskop Eskil som krävde oberoende för kyrkan och denne tvangs 1161 till flera års exil. Däremot fick Valdemar under hela sin regering helhjärtat stöd in- och utrikespolitiskt av Roskildebiskopen Absalon, som 1177 blev Eskils efterträdare på ärkestolen. Bl.a. angrep de i samverkan de hedniska venderna och intog 1169 Rügen -en början till den expansion längs Östersjöns sydkust som fullföljdes av Valdemars söner Knut Valdemarsson och Valdemar II "segraren".

Valdemar gift Sofia Wolodarowna av Minsk 1157 i Viborg. Sofia (dotter till Volodar Glebovitj Fst av Minsk och Ryksa av Polen) föddes 1141; dog den 5 Maj 1198. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Kung i Sverige

Noteringar:

Kung 1150-60 i Svealand. Blev dödad utanför Uppsala domkyrka 1160.Han for omkring i hela sitt rike och sökte sitt folk och for fram på en rättan kunglig väg. Han dömde rättan dom, utan avseende på vänskap eller penningar, och ingen orättan dom för räddhågas eller hats skuld. Han försonade dem som voro i ofred med varandra, han frälsade de fattiga från deras förtryckare, han styrkte de rättvisa, men de vrånga ville han ej tåla i sitt rike, utan gjorde var och en rätt. Han var allmogen så kär, att den villigt gav honom tredje parten av all sakören, som efter landslagarnsa tillhörde konungens fatabur, men han vägrade att sådant mottaga och sade sig ha nog av sitt eget. Detta beröm tillfaller väl egentligen kung Erik som lagskipare, men såsom lagskipning i de äldre tiderna tillika är lagstiftning, så omtalas också konung Erik som lagftiftare. I en svensk kungalängd, som tillhörslutet av fjortonde eller början af femtonde århundradet, får han tillnamnet "laggifware". Företalet till den hundra år äldre Uplandslagen, säger att i denna lag förfäderne skolasörjas, Erik den helige, Birger jarl och Kung Magnus, och lagen själv åberopar uttryckligen i svarsmål konung Eriks lag.Traditionen om en sådan lag är således mycket bestämd. Den kan spåras ännu längre ned i tiden. Då ärkebiskop Gustaf Trolle och Sveriges råd år 1520 skulle ge Christian denandre stadfästelse på allt Sveriges rike, åberopa de "konung Eriks skrivna lag. Vi kan således inte tvivla att Sverige har att tacka konung Erik för åtskilliga av sina gamla lagar. Hela förhållandet med hans lagstiftning kan dock inte utvisas. Var den kanske ett införande av en del kristligt-sociala grundsatser i de gamla hedniska lagarna? Det anförda stället av Uplandslagen säger konung Erik har givit sin lag i faders och sons och den helige andes namn."Erik Jedvardson vistades som Sveakonung i Upsala. Det dåvarande Upsala var den ort, som nu kallas Gamla Upsala. Där, i själva hedendomens hjärta, hade kristendomen svårt att fästa sig. Den uppslog således sina tempel på något avstånd från den förnämsta orten. Närmare Fyrisåens utlopp, vid det så kallade östra Aros (det nuvarande Upsala), på den kulle, som av lätt insedd anledning heter Herrans berg, låg ett Heliga Trefaldighets tempel. Där höll kung Erik sin gudstjänst den 18 Maj 1160. Under det han var i kyrkan berättades honom, att fienden var nära staden, varför det var rådligast att genast ta till vapen. Kungen svarade "låt mig fortsätta min gudstjänst. Jag hoppas till Gud, att det som här därav kan återstå, skall på ett annat ställe fullbordas." Och så förblev han i kyrkan. Men när gudstjänsten var slut, väpnade han sig först med korstecken och sedan med jordiska vapen. Och han mötte fienden manligen. Men dessa var kung Erik överlägsen. Han fick många sår och föll omsider. Fienderna sargade och hånade hans lik. Så skapades den gamla legenden efter en levande, vördnadsfull och utan tvivel trovärdig tradition. Fienden var en prins Magnus av Danmark, son av den så kallade Henrik Skatelår. Denne Henriks fader hette Sven och var en av Sven Estridsons många söner. Henrik själv var således syskonbarn med Knut Lavard, Erik Emun och flera. Han är bekant både för Saxo och Isländarne. De senare kalla honom halte, en benämning som noga lär motsvara den mindre klara skatelår. Han hade till gemål en svensk prinsessa, Ingrid, dotter av Ragnwald och sondotter av Inge den äldre. Genom detta möderne kunde hans son Magnus ha anspråk på Sverige, och det var dessa anspråk som han ville utföra genom anfallet på kung Erik. Men, säger legenden, mot svensk lag, "som förbjuder utlänningar att regera i Sverige." Vid sitt anfall skall han ha haft biträde av en svensk hövding. Det är obekant vem det var. Magnus lyckades så vida att kungen föll. Även Sverker den äldre föll för en dansk prins wid namn Magnus Henriksson. Det var utan tvivel samma person, som efter varandra undanröjde de båda kungarna. Efter Sverkersfall lär Magnus ha satt sig i besittning av Götaland och derifrån ha infallit i Svealand. Kanske for han med sin krigshär på skepp över Mälaren. Det är i annat fall svårt att förstå, hur han så plötsligt kunde vara i hjärtat av kung Eriks rike.

Erik gift Kristina Björnsdotter. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Jarl

Noteringar:

Danske Kung Sven Grathes länsman i Halland var Carl, tillhörande det kungliga huset. Han hade en skön gemål och en syster, som var änka. Johan upptändes av kärlek till dessa, bortförde och skändade dem. Detta blev en anledning till krig. Sven trodde tillfället var bra. Kung Sverker var gammal och overksam, partier delade landet. Sven inbröt således i de småländska landskapen Finnveden och Värend. Han valde vintern då man bäst kunde färdas i landet. Den hjälp han räknade med från Knut och Waldemar erhöll han dock inte. Sverker skall ha lämnat landet och bönderna åt sig själva. Men dessa försvarade sig duktigt. Danskarna överfölls av bönderna både i öppen terräng och i bakhåll och de förlorade fälttåget. Anledningen till kriget är bekant bara för Saxo. I berättelsen om dess förloppoch utgång överensstämmer Knytlingasagan noga med Saxo. Fälttåget pågick 1152-53. Ett romerskt sändebud gjorder resor i Skandinavien i sin kyrkas ärende år 1152. Detta sändebud sökte förgäves att avråda Sven från det tilltänkta fälttåget i Sverige.Johan blev för sitt kvinnoröveri ihjälslagen av allmogen på tinget.-1152.Han var Jarl.

Andra Händelser:

• Yrke: Hertig i Slesvig, Obotriternas Kung

Noteringar:

Knut (Knud) Lavard, född 12 mars 1096, son till kung Erik Ejegod i Danmark; hertig i Schleswig, dansk jarl i Sönderjylland.Tillnamnet Lavard, ursprungligen "hlaford", betyder ordagrant "brödutdelaren" och är samma ord som det engelska "lord". Beteckningen syftar förmodligen på Knuts militära styrka som ledare för en hird, vars stridbara medlemmar "åt hans bröd".Knut "stred hela livet mot vikingar". Under kung Niels regeringstid (1104-1134) var Knut jarl över södra gränsområdet. Han spelade en framträdande roll under striderna mot venderna, som utförde plundringståg. Danskarna försökte gå till motangrepp med ett ledungståg 1113, som slutade med nederlag för kung Niels. Under 1100-talets första decennier växte också en allt starkare centralstyrelse fram. Kungen omgav sig med ämbetsmän och den gamla hirdens betydelse minskade. Men Niels saknade inte problem. Ett sådant gällde tronföljden. Landet var forfarande ett valrike och det var inte givet att Niels skulle efterträdas av sonen Magnus. Situationen komplicerades av att de tidigare kungarna nu hade vuxna söner som trädde fram som tronpretendenter. Främst bland dessa var Knut Lavard. Han liknade i mycket sin far Erik Ejegod och åtnjöt stor popularitet, både bland folket och stormännen. Som främste vapendragare hade han sin äldre bror Erik. Den tredje brodern Harald Kesja, som delvis ägnade sig åt sjöröveri, hade dock få anhängare. Ytterligare en kandidat fanns, Henrik Skadelår som var son till Svend Estridsens son Svend (som dog strax innan Niels valdes till kung 1104). Han slöt sig till Niels och Magnus. Er urladdning och en strid mellan de två rivaliserande grupperna var att vänta, den kom 1131. På julen 1130 bjöd kung Niels på gille i Roskilde. Många stormän mötte upp, bland dem Knut Lavard. Festen pågick i fyra dagar. Efteråt stämde den svenske kungen Magnus Nilsson och Knut möte i Haraldsted Skov (skog) norr om Ringsted. De infann sig där den 7 januari år 1131. De båda kungasönerna samtalade en stund, men plötsligt gick några beväpnade män som legat i bakhåll till anfall och högg ned Knut Lavard.Mordet väckte stort uppseende. Knut begravdes i Ringsted, rykten spreds om mirakler vid hans grav, att en källa bröt fram på platsen. Knut Lavard helgonförklarades 1169 av sin postume son Valdemar I (Valdemar den store 1131-82). Knut Lavard är skrinlagd i S:t Bendts kyrka i Ringsted 1170. Knut blev dyrkad i Skara stift under 1200-talet den 7 januari. Efter 1258 ägde Alvastra kloster en bild av Knut Lavard skuren av valrossben. Efter 1600-talet är Knut Lavards dag flyttad till 13 januari och kallas än idag "Tjugondag Knut".

Knud gift Ingeborg av Kiev 1116. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Volodar gift Ryksa av Polen den 5 Jun 1135. Ryksa (dotter till Boleslaw III "Krzywousty" Fst av Polen och Salome av Berg-Schelklingen) föddes den 22 Apr 1116. [Familjeöversikt] [Familjediagram]