Bo Lindkvist Hemsida

Min Släktforskning.

Noteringar


Träffar 7,851 till 7,853 av 7,853

      «Föregående «1 ... 154 155 156 157 158

 #   Noteringar   Länkad till 
7851 Ätten Sinclair eller Saint-Clair, såsom namnet ursprungligen skrevs, är en av Skottlands äldsta och förnämligaste släkter. Den omtalas först på 1100-talet, då en William Saint-Clair av konung David I erhöll baroniet Rosslyn. En av dennes ättlingar, även med namnet William, är känd från tronstriderna efter konung Alexander III:s död och var därefter en av Skottlands ledande män i dess motstånd mot engelska konungen Edvard I, men blev tillfångatagen av engelsmännen i slaget vid Dunbar 1296. Hans äldste son, sir Henry Sinclair, död 1330, konung.Robert Bruces vän och medhjälpare, hade sonen sir William, dödad 1330 av morer i Spanien på en färd till det heliga landet. Han var gift med Isabella, dotter och arvtagerska till Malise, Jarl av Stretheam, Caithness och Orkneyöarne, och hade sonen Henry, död omkring 1400, som 1379 av norske konungen Håkan erkändes som jarl av Orkneyöarna. Dennes sonson William Sinclair, född omkring 1404, död 1480, blev även erkänd som jarl av Orkneyöarna under norska kronans överhöghet 1434, men avstod, sedan Norges konung avträtt öarna till Skottland, sina rättigheter till dessa åt den skotska kronan 1471. Han var skotsk stor amiral och kansler samt erhöll 1455 skotsk peersvärdighet med titlarna lord Sinclair och earl av Caithness. Under förra hälften av 1600-talet gingo tre sinsemellan nära besläktade medlemmar av släkten, David, Anders och Frans Sinclair, i svensk krigstjänst och blevo var för sig under olika nummer introducerade på riddarhuset såsom svenska adelsmän. I vilket släktskapsförhållande den gren av släkten, till vilken de hörde, stod till ovanstående, är icke utrett. Såsom grenens äldste kände stamfader upptaga släktregistren en Henry, lord Sinclair, som stupade vid Flodden 1513, gift med Margaret, dotter av Patrik Hepburn, earl av Bothwell. Hans son William, lord Sinclair, död omkring 1550, och gift 1515 med Elisabet, dotter av William Keith, earl Marishal, blev fader till Henry, lord Sinclair, gift 1:o med Janet, dotter av lord Lindsay, 2:o med Elisabet, dotter av lord Forbes. Denne Henry uppgives i andra giftet haft sonen Henry Sinclair, gift med Margaret Sutherland, dotter av lord Duffus. Som sistnämnda Henrys son upptaga släktregistren en John Sinclair, gift med Margaret Ballantyne, dotter av lord Stanhouse, och som dennes son även en John Sinclair, herre till Seba och Brobster, gift med Marie, dotter av lord Blantyre, vilken hade sönerna John, William och James. Av dessa uppgives John vara fader till Frans Sinclair, naturaliserad Sinclair, nr 444, William fader till David Sinclair, naturaliserad Sinclair, nr 626, och James farfader till Anders Sinclair, naturaliserad Sinclair, nr 965.Denna härledningskedja, åtminstone vad beträffar de senare släktleden, lider utan tvivel av stora felaktigheter. Den förste John Sinclair, vilken enligt släktregistren hade bröderna David och William, kan, om hans farfarsfar gifte sig 1515, icke gärna vara född tidigare än i mitten av 1560-talet, och kan således näppeligen vara farfars farfar till Frans och David, vilka tydligen voro födda senast 1610. Ännu osannolikare synes vara, att han skall varit farfars farfars far till den 1614 födde Anders Sinclair. Sannolikt förhåller det sig så, att släktled och personer med lika förnamn förväxlats och eventuellt fördubblats. Emellertid finns för närvarande ingen möjlighet att utreda släktskapen mellan stamfäderna för de svenska ätterna Sinclair, vilka dock sannolikt voro sins emellan nära befryndade.Litteratur: R. W. Saint-Clair, The Saint-Clairs of the Isles being a history of the sea-kings of Orkney and their scottish successors of the surname of Sinclair (Auckland, 1898). L. A. Morrsion, History of the Sinclair family in Europe and America (Boston, 1896). Sinclair till Seba, William (I37710)
 
7852 Önder Knutsson (son av Knut Andersson, Tab. 1), till Ökna. Gift med Anna Knutsson Lillie af Ökna, Önder (I37416)
 
7853 Östen Warnerbring var en mångsidig musikant och underhållare. Han startade sin första jazzklubb tillsammans med en kompis i Malmö. Den hette "12th street Club". Han spelade saxofon och klarinett, men visade sig också vara en sångare av klass. Inte för inte kallades han ofta för "Östen med rösten". 1952 började han som professionell musiker och fick framträda för soldaterna i Sydtyskland med ett band som hette "Totty Wallén och hans vilda vikingar". Han sjöng sedan med olika orkestrar i Malmö och Helsingborg. Vid sidan av musiken försökte han att skaffa sig ett vanligt jobb. Han var springpojke på Sydsvenska Dagbladet, plåtslagare på Jönssons rör (2 dagar), provade lyckan som försäkringsman på Skandia, var inspelningschef på grammofonbolaget Oktav och journalist på Skånska Dagbladet.I slutet av 1950-talet upptäcktes Östen av Arne Domnérus och fick sjunga på Nalen, Chinavarietén och i folkparkerna. Fram till 1963 hade han ett eget dansband. Han knöts till Simon Brehms skivbolag Karusell och åkte på turné med Veckorevyns talangjakt Flugan tillsammans med bl a Laila Westersund och Mats Bahr.Östens stora genombrott som soloartist kom 1965 med låten En röd blomma till en blond flicka. Sedan kom skivframgångarna tätt bl a Sommarvind, Det måste va sången och glädjen, Femton minuter från Eslöv, Glöm ej bort det finns rosor och Du borde köpa dig en tyrolerhatt. Genom åren hade han ca 40 låtar på Svensktoppen.I slutet av 1960-talet stod Östen på toppen av sin karriär och gjorde flera bejublade krogshower på Berns och Hamburger Börs. Han ställde upp i Melodifestivalen flera gånger och vann 1967 med Som en dröm.Tillsammans med Cornelis Vreeswijk och Ernst-Hugo Järegård gjorde han succé med krogshowen Lyckohjulet, den sista showen som spelades på gamla Hamburger Börs innan lokalen stängdes.Under 1970-talet sökte han nya musikaliska vägar och kom allt längre och längre bort från schlagerbranschen. Han började i stället ägna sig åt visor och tonsatte dikter av kända poeter som bl a Hjalmar Gullberg, Fritiof Nilsson Piraten, Nils Ferlin och Gustaf Fröding.Han flyttade hem till Skåne och gjorde karriär i Danmark. 1979 var han programledare i TV för en egen jazzserie I morgon e de lörda´. Tillsammans med Eva Rydberg fick han publiken att skratta i en rad krogshower, deras komiska danspar Curt och Majken blev populära både i Sverige och i Danmark. Efter en hjärtinfarkt på 1980-talet drog Östen ner på tempot en aning och sågs inte lika ofta på estraderna längre.Östen var även en skicklig textförfattare, han skrev poetiska texter som Folkets Park och Kärleken till livet, men kunde lika gärna skriva burleska och humoristiska alster som De va längesen jag plocka några blommor och Hon miste den i natt på hotell Kramer m fl.I början av 1990-talet kom cd-skivan Om himlen och Österlen och samlingsalbumet Östens bästa. Östens sista album Piraten, Bombi Bitt och jag, utkom 2003.Östens sista framträdande skedde inte på skånsk mark utan på Kanarieöarna där han roade svenska turister. Han avled på sitt hotellrum i San Augustin den 18 januari 2006. Warnerbring, Östen (I22622)
 

      «Föregående «1 ... 154 155 156 157 158

Denna sajt är byggd med The Next Generation of Genealogy Sitebuilding v. 13.0.1, skapad av Darrin Lythgoe © 2001-2021.

Underhålls av Bo Lindkvist.