.jpg)
.jpg)
Bo Lindkvist Hemsida
Min Släktforskning.
Noteringar
Träffar 4,201 till 4,250 av 7,881
| # | Noteringar | Länkad till |
|---|---|---|
| 4201 | Emellan måndagen den 10 january och tysdagen den 11 dito war Per Ibs och hustrun Birte Andersdotter aff St. Biddinge, deras son ANDERS födt klockan 4 om morgonen och wart christnad den 13, öfver dopet hölt jordegumman Elsa Knud Bendigs af Ölöf Östra Wemmenhög sochn. Faddrarna woro: Anders? Jeppsson, Jeppa Swensson, Hans Jepsson af Beddinge, Anna Frans Lars af Beddinge, Bendta Nils Jepssons, pigan Ingry Jeppesdotter. | Persson, Anders (I1316)
|
| 4202 | Emellan måndagen och tisdagen klockan 12 om natten war den 30 april war Frantz Lars och hustrun Anna Andersdotter deras son LARS födt och war christnad christi himmelsfärdsdag, öfver dopet hölt jordegumman Kari Per Madz af Beddinge. Faddrarna woro Nils Persson, Per Jeps, Ola Jönsson, Måns Mattisson af Stora Beddinge, Truls Andersson af Svenstorp, Per Mårtensson af Lilla Beddinge, Anna Lars Madz, Ingar Jep Svens, Kersti Per Lars, Bodela Andersdotter af Beddinge. | Fransson, Lars (I1394)
|
| 4203 | Emellan söndagen den 3 och måndagen den 4 marty klockan 10 om natten war Bengt Ohls och hans hustru Bendta Larsdotter af Lindby deras son CHRISTOFFER födt, och war christnad onsdagen den 6 marty, öfver dopet hölt jordegumman Kari Ohla Lars af Lindby honom. Faddrarna woro följande Truls Andersson, Nils Knudsson, Mårten Knudsson af Lindby,pigan Berta Ohlsdotter och Marna Christensdotter af ibm , bonden Pär Jönsson af Svenstorp. | Bengtsson, Christoffer (I737)
|
| 4204 | Emigrerade till USA på grund av att de var baptister, eftersom de blev förföljda i Sverige. | Svensson, Karl Magnus (I39358)
|
| 4205 | Emund gamle. Kung av Sverige ca mellan 1050 och 1060. Född i slutet av 900-talet. Döpt samtidigt som brodern Anund, därefter uppfostrad i Venden. Efterträdde Anund ca 1050 som den siste av Ynglingaätten. En son, Emund eller Anund, avled före fadern till följd av förgiftning under ett fälttåg mot kvänerna (finnarna?). Emund har fått ett dåligt eftermäle och bär i många medeltida urkunder tillnamnet "slemme", uttolkat av Äldre Västgötalagens kungakrönika som att han var "slisker och ej god att motsätta sig i ty mål, han ville främja". Enligt Adam av Bremen var Emund en ljum kristen. Denna anklagelse beror dock främst på att han gynnade sin biskop Osmundus (Åsmund), som hade östlig, bysantinsk orientering och tillsammans med kungen motarbetade de tyska prästerskapet. Under Emunds regering skedde den första kända gränsdragningen mellan Danmark och Sverige; den ägde rum efter ett möte mellan Emund och Sven Estridsen. Om han därvid avträtt Blekinge, för vilket han beskylles, är osäkert. Med Emunds död omkring 1060 utslocknade Ynglingaätten på manssidan. Hans gravplats är okänd | Olofsson, Emund "den gamle" (I91264)
|
| 4206 | en af kong Sven III Grates nærmeste rådgivere i perioden 1151-54, fra omkring 1160 i Valdemar I den Stores råd, død efter 1173. Byen Pedersborg er formentlig opkaldt efter | Torstensen, Peder (I97760)
|
| 4207 | En fullständigt obekräftad tanke men ändå intuitivt trolig är att denna Elsa är syster till den Mats Jöransson, å Katslösa nummer 7, som förekommer på annat håll i detta släktregister. | Jöransdotter, Elsa (I163)
|
| 4208 | En svensk 800-tals kung som dock har fått mycket uppmärksamhet i sagorna är Anunds son Erik. Även om just Hervararsagan bara berättar att Erik efterträdde sin far som kung i Uppsala och regerade vid samma tid som Harald Hårfager enade Norge. Denna händelse dateras traditionellt till år 872, men betydligt mer källkritiska historiker hävdar att det skedde först omkring år 900. De flesta historiker tror dock numera att det skedde någon gång på 880-talet.I Snorre Sturlassons Heimskringla har Erik fått efternamnet Emundsson, vilket är felaktigt ifall Anund Uppsala verkligen var hans far. Men Heimskringla innehåller i praktiken all kunskap vi har om honom och därför har efternamnet Emundsson blivit det hävdvunna. I den boken har Snorre en längre episod om hur det gick till när Värmland, Dalsland och Bohuslän erövrades av Harald Hårfager. Enligt Snorre hade sveakungen Erik Emundsson vid den tiden lagt under sig dessa landskap samt Västergötland. Utöver detta hade även flera hövdingar och annat folk längs Oslofjorden erkänt sveakungens överhöghet. Harald Hårfager återvände då till denna region för att återupprätta sitt välde där och bestraffade dem som hade svikit honom. Därefter var det Värmlands tur där den mäktigaste bonden hette Åke. Han hade tidigare varit trogen Haralds far Halvdan Svarte men hade nu gått över till sveakungens sida. När Harald var i antågande bestämde Åke sig för att bjuda in både honom och sveakungen Erik Emundsson till ett gästabud, och för detta ändamål lät han bygga ett nytt långhus där Harald och hans män skulle huseras medan svearna fick nöja sig med det gamla. På samma sätt serverades Harald och hans män med nya kärl och dryckeshorn medan svearna fick använda de gamla. Efter gästabudet erbjöd också Åke sin son Ubbe som tjänare till Harald. När Erik Emundsson sedan frågade Åke varför denne hade behandlat Harald bättre fick han svaret att det berodde på att Erik var gammal medan Harald var i sina fulla blomning. Erik Emundsson blev då så ilsken att han dödade honom med sitt svärd. När Harald fick höra detta ville han hämnas Åke och förföljde Erik Emundsson ända till gränsen till Götaland. Därefter vände Harald tillbaka och lade under sig Värmland och allt land väster om Göta älv samt dödade alla män som var trogna sveakungen.Trovärdigheten i Snorres berättelse är väl högst tvivelaktig, men den rymmer en kärna av sanning. Det område som Harald och Erik stred om låg under 800-talet inom den danske kungens maktområde. Men en försvagning av den danska kungamakten i slutet av detta sekel hade tydligen skapat ett maktvakuum som gjorde det möjligt för Harald Hårfager att, med konkurrens från sveakungen, ena Norge. Den Erik Emundsson som nämns i Heimskringla är förmodligen identisk med den Erik Väderhatt som omnämns av Saxo Grammaticus och Olaus Magnus. Saxo anger dock att hans far var Ragnar Lodbrok. Tillnamnet Väderhatt ska ha syftat på att han hade god vind under sina vikingatåg på andra sidan östersjön. Snorre Sturlasson nämner även att Erik Emundsson dog tio år efter Norges enande, ifall det stämmer bör det ha skett omkring 895. | Emundsson (Anundsson), Erik "Väderhatt" (I90216)
|
| 4209 | En tänkbar fader i Kristianstad till denna Ingeborg Lydersdotter är Lyder Nybuhr.Framförallt hans ovanliga förnamn gör honom till en tänkbar fader. Lyder Niebur varborgare/handelsman i Kristianstad från 1620. Han var brorson till stadens förste byfogde Johan Niebur (död 1617), gift med SidzeleBirte Boström skriver:"Om Lyder Nybuhr har jag hittills följande uppgifter. Han dog d.3 dec. 1654 (Kristianstad C:1). Bouppteckning efter honom hölls d.7 dec. 1654. Han efterlämnade änkan Anne. Inga barn nämns. Skiftet hölls 1656 och jag har för mig att jag sett i detta, men är ej säker. Jagtycker mig minnas att änkan Anne var boende på hospitalet i Kristianstad och att dödsboet efter Lyder var behäftat med mycket skuld., men detta kan jag ha läst i bytinget. Med anledning av att inga barn nämns till Lyder, avfärdade jag honom. Kanske var detta lite förhastat. Möjligheten finns ju att barnen inte nämndes för att det inte fanns något i arv till dem." | Nybuhr, Lyder (I102799)
|
| 4210 | Enkan Gunnila Jönsdotter i Örsjö 74 år dog av andtäppa | Jönsdotter, Gunnela (I134)
|
| 4211 | Enl 1671 års jordebok (sid 497 - pict 261-62) skriven på Sandby nr 4, som bytts till nr. 22Peder Sadtzersson lämnade 1671 ett dokument (nr 196, sid 291) från måndagen den 18 maj 1616, som visar att fadern Sadtzer Mogenssøn förvärvat fastigheten Sandby nr 4. Hans hustru hette Karen Jonsdotter.Dokument 192 är signerat 21/2 1659 av bl.a. Peder Sadtzersson och handlar om den svenska regleringen av fastigheterna där större delen av Sandby beskttades som kompensation för att man förlorat Bornholm, det s.k. "Bornholms vederlag".År 1671 ägde Peder Satzersson bl.a. 1 häst, 1 killing, 2 stutar, 2 ungstutar, 1 kviga, 5 får och 2 gäss.Sandby nr 4 under danska tiden delades upp i tre enheter:Sandby nr 8 [Olof Persson], nr 9 [Peder Christiersson] och nr 22 [Peder Satzersson]1681 brukade Måns Persson och Peder Satzersson samma gård (nr 22) där det fanns en notering att en länga brunnit upp och återuppbyggts.Peder Christiersson nämns 1681 som utfattig och gården bristfällig.År 1697 var ägarna:Sandby nr 8 [Måns Persson], nr 9 [Christoffer Persson] och nr 22 [Peder Satzersson]Det finns en namne Peder Satzersson på Borrby nr 43/61, som ärvde fastigheten 10/2 1636 (biakt nr 187, 1671) av brodern Swänd Satzersson.I jordrev. 1671 nämns här sonen Satzer Persson, 15 år. I dokumentet från 1636 sägs det att Peder Satzersson kom från Sandby. Dock är det inte samma person, eftersom PS i Borrby nämns som "oduglig" (för krigstjänst), medan PS i Sandby betecknas som "värbar".Sandby nr 22 i 1697 års hfl. | Sassersson, Per (I21060)
|
| 4212 | Enligt bouppt. i Ljunits häradsrätt 13/2 1762 efter åbon Ola Tuvesson i Trunnerup, nämns dennes änka Bengta Jepsdotter vara kusin till Helge Nilssons hustru i Katslösa. | Trullsdotter, Elsa (I148)
|
| 4213 | Enligt domboken 1618 köpte Oluf Persson till Brevik och hans hustru Ingrid Persdotter hela Dångemåla gård av före detta fänriken Håkan Nilsson i Frösjöhult och Måns Djursson. | Persson, Olof (I41611)
|
| 4214 | Enligt domboken 1621 blev Håkan Nilssons hustru Ingeborg Gudmundsdotter 15 år våldtagen av Håkan Håkansson 18 år i Klasamåla. | Nilsson, Håkan (I31551)
|
| 4215 | Enligt domboken 1650 säges hon ha stulit ett pengaskrin från Nils Mickelsson i Hornanäs. Nils Matsson som skulle ha ärvt det, säger att han är syskonbarn med Karin. | Svensdotter, Karin (I31646)
|
| 4216 | Enligt domboken 1668 skulle Kerstin varit gift med Nils i Elsemåla, men att hon var barnlös. Hon var syster till Börje Persson i Gröndal. | Persdotter, Kerstin (I31586)
|
| 4217 | Enligt domboken blev han vådaskjuten under ett vargaskall, de kunde ej hitta vem som sköt honom. | Nilsson, Jöns (I791)
|
| 4218 | Enligt dopnotis i Sjörups kyrkbok 1788, där H.O. var fadder till systern Karnas barn, varhan då dräng i Snårestad. Senare gift med Sissa Nilsdotter, född i Stenby 1768.Håkan Olsson förekommer, som kärandepart, i ett tämligen utdraget misshandelsmål iLjunits härads dombok med början den 22/2 1798 (mål 2) och avslutning den 8/5 1798 (mål 4). Håkan Olsson hade en söckendag i januari varit i Ystad och på hemväg därifrån slagitfölje med rusthållaren Jöns Tusson och drängen Anders Jönsson från Solberga, som han träffat vid "Krutbodgrinden" (alldeles väster om nuvarande Svarte). Drängen, Anders Jönsson, hade "för ros skull tagit honom i handen, hvarvid Jöns Tusson framkommit och med sin piska eller snärt gifwit honom tvenne slag öfwer ena armen, af hwilka likwäl hwarken blånad eller blodwite blifwit". Håkan Olsson förklarade i rätten att någon oenighet aldrig funnits mellan dem tidigare och egentligen inte heller senare. Vittnet Mats Olsson intygade denna version och berättade att han sett hur drängenAnders Jönsson och Håkan Olsson, vid "Krutbodledet" - "utom ovänskap tagit hwarann i handen samt att Jöns Tusson therwid framgådt och med sitt snärteskaft, utan någon synlig onska slagit Håkan 2ne gånger öfver armen". Målet uppsköts till nästa ting. Enligt ett protokoll i Ljunits härads dombok daterat den 2/2 1814 (mål nummer 11) innehade Håkan Olsson från Måsby även titeln "fjerdingsman". | Olsson, Håkan (I512)
|
| 4219 | Enligt en notis i en Rusthållsförändringsförteckning (LLA/Malmöhus Läns Landskontor/GIab:03 - kart. 1751-1764) övertog Ola Hansson fädernesgården Steglarp nummer 3 år 1751: "Rusthåll nr. 72 Steglarp nr. 3 ½ mt. Rusthållare Hans Larsson transp. Denna rustningsdel på sonen Ola Hansson emot 200 Dr. Smts. avgift til de andra syskonen och lifstidsuppehälle, genom skrift af d. 5 Juny år 1751." Ola Hansson var välbeställd nämndeman och efter honom upprättades givetvis bouppteckning, daterad den 18/1 1760 (Vemmenhög 1760:8). Sonen Hans var ende arvingen.Tillgångarna värderades till 1.600 daler silvermynt - en ansenlig summa på den tiden. Skulderna i sin tur uppgick till 463 daler - gården värderades till 300 daler silvermynt. I boet fanns en till 16 daler värderad silverbägare och två kröningspenningar av "glorevördigaste deras Kongelige Majestäter Konung Carl 12te och Konung Fredric den 1ste". Vidare fanns det något för en bonde i denna trakt så ovanligt som en käpp av spanskrör. Vissa uppgifter från Helmer Frennings släktforskning, i valda delar redovisad i Släkt och Hävd nr. 1 och 2 1972. | Hansson, Ola (I2870)
|
| 4220 | Enligt en odaterad men otvivelaktigt mycket gammal "Underrättelse om leyerställen på kyrkiogården uti Wester Ahlstad, som är fördelt uthi wissa parter, til hwart hemman uthi socknen särdeles part, genom påhlar, som ähro numrerade efter hemmanen" (införd i kyrkboken) låg Nils Hanssons gravställe (med nummer 10) "emellan klockehuset och kyrckian". | Hansson, Nils (I2656)
|
| 4221 | Enligt faderns bouppteckning från 1773 var denna Karna detta år gift med Sven Tufvesson i Villie. Enligt moderns bouppteckning från 1784 var hon då däremot gift med Jeppa Mårtensson i Södra Villie. Denne Jeppa var född 27 /6 1745 och enl. forskn av Ivar Olsson i Snårestad son till Mårten Mårtensson och Boel Mårtensdotter. | Larsdotter, Karna (I2819)
|
| 4222 | Enligt gamla uppgifter skall Folke ha kommit till Sverige ca 1095 med sina tre söner från Anjou. År 1092 skall han ha blivit fråntagen sin vackra maka Bertrande de Monfort av den franske kungen Filip I, son till Ingegerd, dotter till Olof Skötkonung, och Jaroslavs dotter Anna i gifte med Henrik I.Uppgifterna om Folke "Filbyter" är osäkra. | Folke Filbyter (I91320)
|
| 4223 | Enligt Hervarar saga och Ragnar Lodbroks saga skulle han ha varit en av Ragnar Lodbroks söner, och skall ha deltagit i faderns erövring av Paris.Björn erhöll enligt sagan sitt tillnamn järnsida eftersom han aldrig blev skadad i strid. Detta förklarades med hans mors användning av sejd för att göra honom osårbar. Enligt Hervarar saga fick han Svitjod i arv från sin far medan brodern Sigurd Ormiöga ärvde resten av Skandinavien. De andra Lodbrokssönerna hette Ivar Benlös och Vitsärk.Enligt sagorna skall Björn ha grundat en ny svensk kungaätt, Björn Järnsidas ätt. Enligt Johan Peringskiöld var Björn begravd i Björnshögen vid Husby på Munsö i Mälaren. Flera av hans ättlingar kom att ges namnet Björn. Han fick två söner, Refil och Erik Björnsson, och den sistnämnde skulle enligt sagan ärva Svitjods tron efter honom. | Ragnarsson Järnsida, Björn (I102896)
|
| 4224 | Enligt Hfl skulle hon vara född 1705. Men hon kan också vara född omkring 1701. | Jönsdotter, Märta (I24746)
|
| 4225 | Enligt Kinnevalds härads dombok 1710, finns ett testamente efter Sven Runnegren, där det står att Mattias Bålling och Elsa Runnegren var gifta.1710 bild 400, sid 71 | Runnegren, Sven (I27311)
|
| 4226 | Enligt Kinnevalds härads dombok 1710, finns ett testamente efter Sven Runnegren, där det står att Mattias Bålling och Elsa Runnegren var gifta.1710 bild 400, sid 71 | Bålling, Mattias (I32089)
|
| 4227 | Enligt KKL1716 bodde de på Örsjö Nr 14, Jöns står som dräng. Dopnotiser i Skurup 1718 och 1721 visar att de bodde i Örsjö. Någon gång mellan 1722 och 1727 flyttade familjen till Hunnestad Nr 17 i Skårby. De förekommer som dopvittne hos Bengtas bror Lars Sandberg 1727, 1729, 1738 och 1743. | Andersson, Jöns (I4505)
|
| 4228 | Enligt moderns bouppteckning från år 1757 var Kerstina då gift med Måns Hansson i Östra Vemmenhög. När faderns bouppteckning den 15/8 1774 förrättades var hon omgift med frälseåbon Nils Olsson i Ö.Vemmenhög. Dessa uppgifter bekräftas gott och väl av vigselboken för Ö.Vemmenhög. | Trulsdotter, Kerstina (I357)
|
| 4229 | Enligt Ridderstad skulle han ha varit" Hertig av Anjou i Normandie, varifrån han inkommit till Östergötland cirka 1095 ." Troligen var han i allafall invandrare." Sitt namn skall han ha fått av att han i Frankrike skulle ha hetat "Foulques Rechin"och blivit av Kung Filip tvångsskild från sin fru Bewrtradas. Han skall av detta ha blivit väldigt bitter på filip = "Filbiter" ".Redan 1070 inkom flyktingar från England undan Wilhelm Erövraren. Folke skall enligt Olof Dalin ha varit en av dem | Folke Filbyter (I91320)
|
| 4230 | Enligt systern Beretas barns födelsenotis i Katslösa kyrkbok 1749 och ännu enligt systern Elsas dito i samma födelsebok 1751 var denne Jöns Trulsson då bosatt i Skivarp. Det var han också i systern Kerstinas barns födelsattest i Ö.Vemmenhögs kyrkbok 1752. I moderns bouppteckning av år 1757 - och även faderns 1774 - uppges han vara hemmansåbo i Mossby och här kvarstannade han till sin bortgång 1779 varom V.Nöbbelövs kyrkbok förmäler: "October 3 begrofs frälseåboen från Måsby Jöns Trulsson, som dödde den 26 föregående september af en tärande sjukdom. Han war 69 år gammal." Bouppteckning efter Jöns Trulsson förrättades den 15/12 1779. Flertalet släktskapsförbindelser bekräftas här. Han var gift med Hanna Nilsdotter och hade med henne flera barn. Något år in på 1800-talet övertog brorsdottern (Anders T:s dtr) Bengta och hennes man Lars Mattsson övertagit Mossby nummer 1 - eller är namnöverensstämmelsen en tillfällighet, det är frågan? | Trulsson, Jöns (I352)
|
| 4231 | Enligt traditionen skulle Styrbjörn varit hövding över Jomsvikingarna, och blev sedermera besegrad av Erik Segersäll vid slaget vid Fyrisvallarna efter att han angripit dennes kungasäte i Uppsala.Enligt Styrbjarnar þáttr Svíakappa ("Tåten om Styrbjörn Sveakämpe") i Flatöboken skall hans egentliga namn varit "Björn", och han krävde sin rätt till halva riket när fadern, som samregerat med Erik, plötsligt dog då han var tolv år gammal, ett krav som han enligt tidens sedvänjor uttryckte genom att sätta sig på sin fars gravhög. Erik ansåg dock honom alltför ung och erbjöd honom att bli medregent om han väntade tills han fyllt sexton, och en annan medregent utsågs under tiden. Han fann sig dock inte i detta och ställde till med bråk, och för att bli av med bråkmakaren gav Erik sin brorson, som han kallade "Styrr-Björn" på grund av hans vildsinthet och stridslystnad, en flotta med 60 skepp och skickade iväg honom på vikingatåg. På sin färd, som han inledde med att bekämpa och besegra den nyvalde medregenten, kom Styrbjörn att inta borgen Jomsborg på ön Wollin där Jomsvikingarna höll till.Han besegrade sedan danske kungen Harald Blåtand och äktade dennes dotter Tyra Haraldsdotter. Efter detta utrustade han, med stöd av Harald, ett härtåg mot Sverige. De begav sig sjövägen mot Uppland, men när Styrbjörn landstigit och började tåga mot Uppsala, vände Harald och seglade hem igen. Vid ett slag som varade i tre dagar vid Fyrisvall utanför Gamla Uppsala besegrades Styrbjörns här fullständigt av Erik och den mobiliserade sveahären, och Styrbjörn själv stupade.Styrbjörn Starke kan mycket väl vara historisk, men dokumentationen avseende historiska källor måste uppfattas som ytterst svag. | Olofsson, Styrbjörn "Starke" (I91212)
|
| 4232 | Enligt vad som framkommit delvis genom forskning i danska arkiv bodde Tue Suendsen och hans familj inledningsvis i Tingaröds by i V.Nöbbelövs socken. I Krågarps by fanns, enligt jordebok i Köpenhamns Rigsarkiv, en Sven Tussen vid 1500-talets slut. Han är givetvis en tänkbar fader till denne Tue men uppgiften har ej kunnat verifieras och får därför betraktas som ett rent antagande. Denna tanke bekräftas i viss mån av sonen Peder Tuesens levnadsbeskrivning. Tue S. och hans maka återfinnes just försvenskningsåret 1658 i Södra Villie. Tue Suendsen köpte gården den 14 december 1650 av borgaren i Ystad Tönnes Hansson som i sin tur hade köpt den av sahl. afgången Haagen Lauritzon. Bonden Thue Suendsen värbar, har en son Suend Thuesen 1671. | Suendsen, Tue (I217)
|
| 4233 | Enligt Villie kyrkoräkenskaper var B.N. kyrkvärd där mellan 1728 och 1734. Han övertog med tiden smedsysslan från sin fader och var först verksam i Villie och därefter i Varmlösa. Sedermera avlöstes han i smedjan av svärsonen, Peter Larsson Frifeldt. Av Örsjö kyrkoräkenskaper framgår att Börje Nilsson i Villie utfört en hel del reparationer i denna kyrka, bl.a. 1716: "Smeden Börie Nillss för åtskjilligt småt arbete 2:16 (daler och ören silvermynt), 18 (lispund..?) kalk 9:00, 200 taktegel 4:00, 2 staplar - 1 till kyrkioporten och 1 till wapenhusdörren 1:20". 1723 förekommer Börje Nilsson från Södra Villie samt Matz Persson från Örsjö som faddraråt Nils Andersson och Else Jönsdotters barn i Lindby, Svenstorp. Släktforskare Sven Hansson, Malmö skrev:"Börje Nilsson föddes på kyrkogathuset nr. 25 S.Villie son till smeden Nils Persson. Hanövertog faderns syssla. Som smed gjorde han en del arbeten bl.a. i Örsjö kyrka. 1716 på nr. 25 Börje Nilsson h. flicka Ingry inhyses Bengta Nils Jöns. Flyttar strax därefter, 1726, 1728 finns han på S.Villie nr. 17 och har brodern Fredrik som dräng. År 1739 är han på Varmlösa nr. 2 i Katslösa. Efter Börjes död övertog svärsonen Peter Frifelt smedsysslan i Varmlösa by. | Nilsson, Börje (I187)
|
| 4234 | er maaske den Peder Grubbe, som 1322 var Medudsteder af et Vidne af Sjællands Landsting om, at Hr. Peder Grubbe paa Fru Margrethe Hr. Henrik Albertsens Efterleverskes Vegne, skødede Gods til St. Agnete Kloster, og atter nævnes 6 Marts 1323, var død 14 April 1338. | Grubbe, Peder (I92871)
|
| 4235 | Er neppe forskjellig fra den Niels Knudsen, som 1279 solgte Gods paa Helgenæs til Kapitlet i Aarhus og 1282 til samme gav Gods i Støvring H., var 1284 en af Dommerne, der i Nyborg afsagde Kjendelsen i en Arvetrætte mellem Kong Erik og Hertug Valdemar paa den ene og Dronning Sophie, Ingeborg af Norge og Frøknerne Jutta og Agnes paa den anden Side, udlagdes 1287 smst. for Delagtighed i Kongemordet og dømtes selv fredløs, rømte til Norge, fik ved Kongemødet paa Hindsgavl 1295 sit Gods tilbage, dømtes paany i Helsingborg 1305 for Kongemordet. | Knudsen Porse Kyrning, Niels (I39154)
|
| 4236 | er vel den „Tesmar" Grubbe, som 1307 synes at have staaet i Grev Gerhards Tjeneste, idet han da som Forlover beseglede dennes Forlig med Lybæk.den 1307 nævnte Tesmar G. var muligvis dog af en meklenborgsk Slægt. [2 | Jensen Grubbe, Ingemar (I92873)
|
| 4237 | er vel den Jakob Nicklesøn, der var medlover for kong Eriks fred med hertug Erik 1315 i Nyborg, var 1320 til vitterlighed på Viborg Landsting, nævnes 1323 som Ridder til vitterlighed for Niels Brok på Viborg Landsting (Jacobus Niclæ), 1325 til vitterlighed for Stig Nielsen, beseglede 1326 hertug Valdemars håndfæstning som den sidste i rækken af ridderne; nævnes 1328 til Eskjær, da han besegler med broderen (se ovfr.), var 1339 til Vitterlighed for et på Haderslev Herredsting afsluttet godskøb og forekommer senest 1341, 15. juli, i Lejren ved Kærbylund ved Kallundborg (der belejredes af kong Valdemar) som medlover for den af kongen med Hansestæderne sluttede Fred.Gyldenstierne1) (S. 7, 9 L.) Hr. Jakob Nielsen havde vist en Søn Niels Jepsen (Trap 4. Udg. VI. 87), der havde 2 Døtre (GI. jy. Tingsvidner S. 2, L. 25 f.) (N). [4] | Nielsen Gyldenstierne, Jakob (I92879)
|
| 4238 | Erengisel Jonsson Ort: Öljehult Socken: Hoby1671-08-16: Kronobefallningsman Lars Jönsson med order från jordrevningskommissarierna att åtta förnuftiga dannemän skall granska och syna alla skogar bestående av ek, bok och furu. Varje gårds skog skall specificeras. Grevliga skogar, adliga skogar, geistliga skogar och kronoskogar skall granskas sedan de blev lagda under svenska kronan, och då särskilt ollonskogar, skeppsvirkesskogar. Följande dannemän skall granska skogarna; Trued Nilsson i Kölja, Jöns Svensson i Dala, Olof i Elsebråne, Måns Jonsson i Bengtsboda, Olof Månsson i Hovmansbygd, Mats Haraldsson i Kullemåla, Karl Jönsson i Ämneboda, Jöns i Askaremåla, Sven Månsson i Silpinge, Sven Månsson i Grårör, Nils Persson i Öljehult, Erengisel Jonsson i Öljehult, Per Jonsson i Hjärtonemåla, Sporre-Sven i Lindås, Jöns Matsson i Tockarp och Anders Persson i Halahult. | Jonsson, Erngisel (I2334)
|
| 4239 | Erengisle Petersson (son av Peter Bonde, Tab. 1), till Kedjenäs (Kianäs) i Älghults socken, Kronobergs län. Väpnare 1319-1350. Gift med Bengta, som levde ännu 1350-03-30, då barnen med föräldrarnas samtycke skiftade sitt fäderne och möderne i fyra brorslotter (även dottern fick en brorslott). Troligen dotter av riddaren Ragvald Puke.Barn:Ragvald Puke. Väpnare. Se Tab. 11.Peter Bonde. Väpnare. Se Tab. 14.Filip Bonde, till Vanborg i Köpings socken. På Öland erhöll vid skiftet 1350-03-30 Kedjenäs mm. Sålde de gods han ägde i Orlunda i Strå socken, Östergötlands län till sin broder Peter 1360-01-12 nämnes ännu 1367.Ingeborg Erengisledotter, levde ännu 1361, då hennes broder Filip till henne pantsatte Kedjenäs. Gift före 1345 med den småländske frälsemannen Nils Uddsson, som levde ännu 1358. | Petersson Bonde, Erengisle (I37598)
|
| 4240 | Erhöll 1575 konfirmation på stamgodset Schwessien i Pommern. | Virgin, Urban (I92360)
|
| 4241 | Erik Abrahamsson (Leijonhufvud) (död 1520), riksråd. Son till Abraham Kristiernsson (Leijonhuvud) och Birgitta Månsdotter (Natt och Dag). Avrättad den 8 november 1520 i Stockholms blodbad. Gift 18 januari 1512 i Söderköping, Sankt Laurentii, Östergötland, med Ebba Eriksdotter (Vasa).Barn:Abraham Eriksson (år 1512- år 1556) Anna Eriksdotter (? - 1540) Birgitta Eriksdotter (år 1514 - år 1572) Margareta Eriksdotter (år 1516 - år 1551) Sten Eriksson (år 1518 - år 1568) Märta Eriksdotter (år 1520 - år 1584) | Abrahamsson Lejonhufvud, Erik (I92519)
|
| 4242 | Erik Abrahamsson (översiktstab 1, son av Abraham Kristiernsson, tab 2), till Ekeberg samt Loholmen i Erska socken, Älvsborgs län. Förekommer som riddare 1499-10-31. Satt i riksrådet vid en dess dom i Stockholm 1509-06-15. Sändes 1509 av Svante Nilsson Sture med viktiga brev till Jakob Ulfsson. Deltog i Borgholms belägring 1510. Var hövidsman på Örebro slott 1511. Var fasteman å herr Sten Stures morgongåva 1511-11-17 i Stockholm. Ståthållare över Västergötland 1512. Hövidsman över Västergötland 1513-01-07. Förekommer under de följande åren bland riksens råd. Var ännu 1518-09-29 hövidsman på Örebro och i Västergötland. Övergick efter Sten Sture den yngres död till konung Kristian och tillfångatogs av den Sturevänliga allmogen, men blev lösslåppt före Stockholms dagtingan. Undertecknade 1520-03-06, bland riksens råd fredsfördraget med Danmark, 1520-09-05 med Sveriges och Danmarks råd konung Kristians försäkran till fru Kristina (Gyllenstierna) och 1520-09-07 med svenska riksrådet Stockholms slotts överlämnande till konung Kristian. Kallas lagman i Värmland och Dalarne, då han 1520-09-07 underskrev rådets förklaring, att riket tillhörde konung Kristian på grund av arv. Halshuggen 1520-11-08 på Stockholms Stortorg. Gift 1512-01-18 i Söderköping med Ebba Eriksdotter (Vasa), död 1549-11-21 i Vreta kloster och begraven i Linköpings domkyrka, dotter av riddaren och riksrådet Erik Karlsson (Vasa) till Norrby och Anna Karlsdotter (av Vinstorpasläkten). Fru Ebba erhöll i morgongåva 1,000 mark örtuger i fasta jordagods. Erhöll 1532-05-06 förläning på alla konungssaker av sina egna lantbor. Erhöll 1536-02-19 Långared och Bergsten i Västergötland i förläning och fick 1536-02-24 tillstånd att återbörda de gärdar, som av hennes föräldrar skänkts till Långareds kyrka. Erhöll 1536-10-06 Glanshammars socken och Vreta kloster i förläning samt 1538-05-24 Bobergs fiärding och 1539-10-11 hela Bobergs härad. Erhöll 1546-10-11 tillåtelse att återbörda de gods biskop Kettil skänkt till Linköpings domkyrka.Barn:Abraham Eriksson, född 1512 el. 1513. Riksråd och ståthållare. Död 1556. Se tab 4.Brita Eriksdotter, född 1514, död 1572-03-25 på Brånäs. Gift 1531-09-00 med riddaren och riksmarsken Gustaf Olofsson Stenbock Stenbock (grevl. ätten Stenbock, nr 12), född 1504, död 1571.Anna Eriksdotter, född troligen 1515. Föll och slog ihjäl sig på Örebro slott.Margareta Eriksdotter (drottning Margareta Leijonhufvud), född 1516, före 1516-01-25 på Ekeberg, död 1551-08-26 på Tynnelsö och begraven 1560-12-21 på samma gång som sin gemål i Uppsala domkyrka i Gustavianska gravkoret i Uppsala domkyrka förmäld 1536-10-01 i Uppsala med sin moders syssling konung Gustaf I i hans 2:a gifte, född 1496-05-12 (?1497-05-03), död 1560-09-29.Anna Eriksdotter, född troligen 1517, död 1540 på Örebro slott och begraven i Vadstena klosterkyrka. Gift med riksrådet Axel Eriksson (Bielke, nr 8), i hans 1:a gifte, född omkring 1500, död 1559.Sten Eriksson, friherre och greve född 1518. Se grevl. ätten Lewenhaupt, tab 1.Märta Eriksdotter, kallad Kung Märta, född posthuma 1520-12-24 på Ekeberg, död 1584-01-15 på Stegeholm och begraven i Sturegraven i Uppsala domkyrka. Gift 1538-03-03 på Nyköpings slott med riddaren och riksmarsken Svante Stensson Sture, greve Sture (Natt och Dag, nr 13), född 1517, död 1567. | Abrahamsson Lejonhufvud, Erik (I92519)
|
| 4243 | Erik Arvidsson (son av Arvid Eriksson, Tab. 3), till Sydänmaa i Karuna socken, Brödtorp i Pojo socken och Grabbacka i Karis' socken. Väpnare. Beseglade bland adeln Västerås arvförening 1544-01-13. Häradshövding i Raseborgs län 15491558. Fick 1550-06-17 Nurmi gård i Viborgs socken på behaglig tid och 1562-07-30 halvparten av prästräntan i Hollola socken. I slottsloven på Viborg 1555. T. f. befallningsman på Nyslott 155810. Beseglade konung Gustaf I:s testamente 1560-06-30. Fogde på Nyslott 1563. Död 1566 i Stockholm och begraven i Riddarholmskyrkan, där hans vapen uppsattes. Han anklagades 1562 av konung Eriks nämnd för att hava försummat kröningen och för att icke hava varit k. maj:t följaktig till England, ehuru han varit därtill förordnad, men ursäktade sig med att han den tiden vistades i Reval. Uppgives hava blivit riksråd kort före sin död, men återfinnes icke i någon rådslängd eller i riksregistraturet. Gift 1545-01-18 på Grabbacka, då han i morgongåva gav fasta jordagods till ett värde av femhundra marker och fyra bönder i Gribbleby i Karis' socken samt dessutom i förbättring hundra mark örtug i lösa pengar, med sin moders styvdotter Beata Grabbe, som ligger begraven i Karis' kyrka, dotter av hövidsmannen på Viborg Nils Månsson Grabbe, av finsk frälsesläkt, och hans 1:a fru Elin Claesdotter.Barn:Arvid Eriksson Stålarm, till Grabbacka samt Lindö i Tenala socken. Född omkr. 1549. Var ryttmästare för en fana finska ryttare 1571. Kallas överstekvartermästare och rumormästare 1579. Häradshövding i Lill-Savolaks' härad 1580-12-07. Kapten på hertig Carls skepp Gripen 1581. Fick s. å. 1/6 skattehemman i Tenala socken i förläning på behaglig tid och 1583-05-29 alla de dagsverken i Tenala, vilka hittills icke varit förlänta. Amiral över finska skeppsflottan 1584-07-14 (ny fullm. 1585-05-07). Ånyo amiral över nämnda flotta 1588-08-291589. Överste för finska knektar 1590 och följde armén till Ryssland. Slog fienden vid Pskov 1591-08-00. Ståthållare på Narva 1592-06-10 och slöt såsom sådan stillestånd med ryssarna 1593. Stadfästad i ståthållarskapet samt överste för alla knektar i Livland och Ryssland 1594-06-20. Kommissarie till underhandlingarna med Ryssland 1594, vilka följdes av fredsslutet i Täyssinä 1595-05-18. Stod under de följande årens strider mellan konung Sigismund och hertig Carl på den förstnämndes sida. Ståthållare i Finland och befälhavare över finska krigsmakten 1597-07-01 (fullm, av konungen). Måste överlämna Keksholm till ryssarna s. å. 3/9. Blev, då hertig Carl s. m. landsteg invid Åbo, slagen nära Kuppis och måste lämna slottet utan hjälp, varför det föll i hertigens händer s. å. 30/9. Gjorde sig åter till herre över slottet och landet vid jultiden s. å. Avseglade 1598-07-05 med omkr. 3,000 man till Sverige för att där förena sig med konungens här och anlände, efter att på vägen hava landstigit på Åland och förgäves uppmanat Kastelholms slott att giva sig, till Gröneborgs hamn norr om Stockholm s. å. 25/7, men måste återvända med oförrättat ärende (det s. k. Korvtåget). Företog i okt. s. å. ett nytt landstigningsförsök i Sverige, vilket likaledes misslyckades. Avsatt från befälet som krigsöverste s. å. 20/11, men kvarstod som ståthållare på Åbo. Måste uppgiva slottet till hertigen 1599-09-09 och jämte andra av konungens anhängare i Finland ställd till rätta inför en av hertigen tillsatt kommission s. å. 7/11. Dömd till döden och utförd till avrättsplatsen men där benådad och förd till Stockholm. Leddes ännu s. å. två gånger till avrättsplatsen men ånyo benådad. Insatt på Gripsholms slott 1600-04-03. Frigiven 1602-08-28 och återfick sitt säteri Lindö och sina övriga förbrutna gods s. å. 7/9. Lagman i Karelen s. å. 8/9. Krigsöverste i Livland jämte Anders Lennartsson s. å. 18/9. Erhöll i förläning Lautkangar i Sagu socken 1603-04-21 samt under Norrköpings besluts villkor åtskilliga gods i Pargas', Kimito och Pojo snr 1604-06-02. Fördes efter nederlaget vid Weissenstein s. å. 1/9 fängslig till Stockholm och dömd till döden 1605-05-02, men för femte gången benådad på avrättningsplatsen och insatt i livstidsfängelse på Gripsholm. Död där barnlös 1620-05-00 (mellan 513) samt bisatt i Kärnbo kyrka Södermanlands län men sedan förd till familjegraven i Tenala kyrka. Gift 1579-09-07 på Villnäs i likanämnd socken med Elin Fleming, född 155(3), död 1603-01-16 och begraven i Tenala kyrka, där hennes epitafium finnes, dotter av fältöversten Herman Fleming (nr 4) och Gertrud Håkansdotter (Hand, nr 59).Hebbla Eriksdotter, död före 1623-09-15, då arvskifte hölls efter henne och mannen. Hon ägde såsom arvegods bl. a. Sydänmaa samt erhöll 1619-09-23 bekräftelse på mannens förläning av Jordhult, Kulltorp, Ljustorp och Syserum, alla i Tuna socken, Kalmar län. Gift 1584 före 1/10 med landshövdingen Arvid Knutsson Drake (af Hagelsrum, nr 90), död 1618.Christina Eriksdotter, begraven 1611-05-05 i mannens grav i Åbo domkyrka. Gift med ståthållaren på Åbo slott Hans Eriksson till Brinkkala, adlad 1576-08-12, död 1608 på Brinkkala och begraven s. å. 30/10 i Åbo domkyrka, där hans vapen uppsattes.Axel Eriksson Stålarm. Fänrik. Död omkr. 1616. Se Tab. 5.Elin Eriksdotter, död 1618 och begraven i Pojo kyrka. Hon fick 1602-01-14 försäkran att obehindrad uppbära räntan av Haga säteri med underlydande hemman i Janakkala socken, som hennes avlidne make testamenterat till konung Johan III. Utverkade 1615-03-15 genom hertig Johan av Östergötland att samma testamente återkallades, varefter hon gav Haga till sin systerdotter Beata Wachtmeisters man Claes Claesson Uggla. Gift med ståthållaren på Kexholms slott med Lasse Torstensson Ram, av en ointroducerad finsk frälsesläkt, till Brödtorp i Pojo socken, död 1596.Beata Eriksdotter, levde änka 1601. Gift 1:o med fältöversten Hans Wachtmeister (farfader till riksrådet och riksstallmästaren Hans Wachtmeister, friherre Wachtmeister af Björkö, nr 31), död 1590. 2:0 Med löjtnanten vid en ryttarfana Claes Vietinghoff.Carin Eriksdotter. Gift med slottsloven Christer Mattsson (Björnram, nr 300), död 1599. | Arvidsson, Erik (I51120)
|
| 4244 | Erik Axelsson, adlad Hillebard (uppgives varit naturlig son till landshövdingen Axel Axelsson Stålarm och Elisabet Ramin), till Torarp och Katrineholm i Svenarums socken, Jönköpings län samt Denningarum i Broby socken, Kristianstads län. Kom 1612 i tjänst. Var löjtnant vid Östgöta infanteriregemente 16271. Kapten därst. 16281. Kapten vid Jönköpings regemente 16291. Regementskvartermästare därst. 16421. Adlad 1646-05-23 (introd. 1656 under nr 629). Major 16471. Överstelöjtnant 1661-04-02. Kommendant i Kalmar 1661-07-20. Död 1676-11-10 och begraven i Svenarums kyrka, där hans vapen uppsattes. Gift med Catharina von Witten af Stensjö, dotter av kaptenen Casper Witte, adlad von Witten af Stensjö, nr 450, och Anna von Rassfelt.Barn:Axel, till Torarp, Säby, Norrhult och Katrineholm. Fänrik vid Jönköpings regemente 1655. Löjtnant därst. 1656. Kaptenlöjtnant 1658. Kapten 1659-03-22. Stupade på Fyen s. å. 1. På hans begravningsvapen i Svenarums kyrka kallas han »överste för ett regemente Smålands infanteri».Elisabet, född 1632-12-05 på Torarp, död 1701-09-14 på Grunnevad i Valstads socken Skaraborgs län och begraven 1702-03-10 samt sedan nedsatt i Bockska familjegraven i Adelövs kyrka Jönköpings län. Gift 1649-09-09 i Kolberg m, kaptenen Lennart Bock af Näs, nr 50, född 1627, död 1683.Beata, levde änka 1688. Gift med majoren Sten Lood i Småland, nr 157.Anna Catharina. Gift med överstelöjtnanten Paul Bethun, död 1677, fader till Paul och Herkules Bethun, natural. Bethun, nr 1402.Johan, född 1635 (1645?) 30/8. Fänrik vid Jönköpings regemente 16591. Löjtnant därst. 16661. Död 1668-03-07 på Torarp. 'Efter honom uppsattes en sorgfana i Svenarums kyrka.'En dotter. Gift med Jakob Stålhammar.Agneta Catharina, död 1689 och begraven s. å. 22/6 i Solberga socken, Jönköpings län. Gift med kaptenen Conrad von Gertten, adlad von Gertten, nr 749, död 1677.Brita, levde jämte mannen ännu 16956 och var såsom änka bosatt på Nykulla Backagård i Tjureda sn3 Kronobergs län. Gift 1661 med löjtnanten Hans Carlsson Lundins, farbroder till assessorn Johan Lundins, adlad Lillienadler, nr 1385.Anna, levde ännu 1703, bosatt i Skoglösa2 i Önnestads socken, Kristianstads län. Gift 1:o med löjtnanten Nils Eketrä, nr 137, död 1676. Gift 2:o före7 1687-11-12 med kaptenen Georg von Vietinghoff, död 1716-02-11 på Hönjarum i Ousby socken4 Kristianstads län.Erik, född 1646. Överste. Död 1716. Se Tab. 2.Georg. Förare vid Jönköpings regemente 1662. Var löjtnant därst. 16751. Kaptenlöjtnant 16781. Kapten s. å. 26/9. Död 1699-09-14 i Wismar. Han bevistade slaget vid Fehrbellin samt belägringarna av Wolgast, Stettin och Bohus 1679.Christina, född 1653. Gift 1669 med majoren Vilhelm Douglies, nr 821.Catharina, död 1705-02-20 och begraven i Hästveda kyrka Kristianstads län. Gift 1:o med överstelöjtnanten Per Lennartsson Ulfsax, nr 108. Gift 2:o 1697 med ryttmästaren Edvard Vilhelm von Rechenberg, av en adlad men ej introd. ätt5, i hans 1:a gifte (gift 1:o 1668-03-08 med Anna Runneberg, född 1641-08-13 i Vadstena, död 1696-08-31, dotter av tygmästaren Håkan Arvidsson Runneberg och Brita Törnsköld, nr 234, samt syster till Arvid Runneberg, adlad von Runnenberg, nr 966), död 1702 8/5 och begraven i Hästveda.2 | Axelsson Hillebard, Erik (I51114)
|
| 4245 | Erik Axelsson, till Näs. Väpnare 1450 och 1470. Gift med Cecilia Olofsdotter i hennes 2:a gifte (gift 1:o med Sven Månsson Pik, som i vapnet förde en mussla, levde 1462), dotter av väpnaren och häradshövdingen Olof Jönsson, till Erikstad, av gamla stenbocksätten, och hans (?1:a) fru Estrid Körning.Barn:Knut Eriksson: riksråd. Se Tab. 2. | Axelsson (till Näs), Erik (I51128)
|
| 4246 | Erik Birgersson, död 1275, son till Birger Jarl. Erik hade en medfödd, ärftlig bindvävssjukdom, som orsakade komplikationer i skelettet, vilket konstaterats vid öppningen av graven i Varnhem 2002. Vanliga kännetecken är lång kroppslängd (han var 178 cm), långa fingrar, deformering i bröstkorgen, missformade bröstben, skolios och trång tandställning. Sjukdomen har tolkats som Marfans syndrom.Erik slöt sig till brodern Magnus Ladulås uppror mot deras bror, kung Valdemar. Bröderna besegrade 1275 Valdemar vid Hova, och då Magnus blev kung samma år upphöjdes Erik till hertig. | Birgersson (Folkungaätten), Erik (I92662)
|
| 4247 | Erik Björnsson är en av Sveriges sagokungar och en av Björn Järnsidas söner. Enligt Hervarar saga efterträdde han sin far som kung av svearna. Han hade en kort regeringsperiod och efterträddes av sin brorson Erik Refilsson | Björnsson, Erik (I102894)
|
| 4248 | Erik den heliges far hette Jedvard och att döma av namnet hade han engelskt påbrå (Edvard).(Källa: Maja Hagerman - Spåren av kungens män) | Thordsson Bonde, Jedvard (I91334)
|
| 4249 | Erik Emundssons efterträdare blev sonen Björn som enligt Hervararsagan "härskade länge". Snorre Sturlasson preciserar regeringstiden till "femtio vintrar". Enligt den isländska genealogin ska han även ha varit far till Erik Segersäll och Olof. Utöver detta är den enda information vi har om Björn Eriksson ett avsnitt ur Olav den heliges saga från Heimskringla, där Torgny lagman berättar för Olof Skötkonung hur hans företrädare hade skött sig:När det blev tyst sade Torgny: "Sveakonungarnas lynne är annorlunda nu än det var förr. Min farfar Torgny kunde minnas uppsalakonungen Erik Emundsson och berättade om honom att han när han var i sin bästa ålder hade ledung ute varje sommar och drog till olika länder. Han lade under sig Finland och Karelen, Estland och Kurland och drog vida omkring i österled. Man kan ännu se de jordfästningar och andra stora byggnadsverk som han byggde. Och ändå var inte han inte så överlägsen att han inte lyssnade på vad hans män hade att säga. Min far Torgny var en lång tid hos konung Björn. Han lärde känna hans vanor. Björn regerade hela sitt liv med stor kraft och utan att förlora något. Han var god mot sina vänner. Jag kan minnas konung Erik Segersäll . Jag var med honom i många härfärder. Han utvidgade svearnas rike och försvarade det hårdfört. Det var gott för oss att komma till tals med honom.Torgny Lagman är bevisligen inte påhittad av Snorre Sturlasson, men det tal som Snorre låter honom utbrista får nog betraktas som en av de litterära friheter Snorre tog när han skrev sina kungasagor. De isländska uppgifterna om Björn Eriksson tros annars komma från Are Frodes "Æfi Sviakonunga" som dessvärre har gått förlorad. Are har i sin tur förmodligen använt sig av någon isländsk skaldevisa. Teoretiskt skulle Björn Eriksson ha kunnat vara son till Erik Emundsson och far till Erik Segersäll, men det det skulle i så fall innebära att Björn och Erik Segersälls regeringstider täcker in en tidsperiod på över 100 år. Dessa regeringstider går dessutom inte att kombinera med Adam av Bremens uppgifter om en kung Ring som ska ha regerat ca 935 med sina söner Erik och Emund samt en Emund Eriksson som ska ha varit sveakung på 960-talet. Med största sannolikhet är därför den isländska genealogin inte komplett och Björn Eriksson har då använts för att fylla igen en stor lucka. För att förtydliga problematiken finns det längst ned på denna sida ett diagram med tre alternativa genealogier baserade på isländska sagor, Adam av Bremen och Saxo Grammaticus. | Eriksson, Björn (I90205)
|
| 4250 | Erik Emune, född omkring 1090, död 18 juli 1137, kung av Danmark 1134-1137. Oäkta son till Erik Ejegod.Erik blev tidigt jarl på Lolland och lät 1131 utropa sig till kung, sedan hans halvbroder Knut Lavard blivit mördad av Magnus Nilsson. Först förlorade han flera slag, men till slut segrade han i det stora slaget vid Foteviken, i sydvästra Skåne, 1134, över sin farbror Nils och dennes son Magnus. Han fick då tillnamnet Emune, "den minnesvärde".Efter slaget vid Foteviken blev Erik Emune hyllad som kung på Sankt Libers hög vid Lund. Han tog Lund som säte och gjorde staden till Danmarks huvudstad.1135 lät Erik avrätta sin halvbroder Harald Kesja och tio av dennes söner. 1136 anföll han Rügen, intog Arkona och tvingade invånarna att för en kort tid anta kristendomen. Den 18 september 1137 mördades Erik på tinget i närheten av Ribe av stormannen Sorte Plov och blev begravd i Ribe domkyrka.Erik gifte sig 1130 med den ryska furstinnan Malmfrid av Kiev, dotter till storfurst Mstislav av Ryssland. Hon hade tidigare varit gift med den norske kungen Sigurd Jorsalafarare, men blivit förskjuten. | Eriksen, Erik II "Emune" (I96513)
|