.jpg)
.jpg)
Bo Lindkvist Hemsida
Min Släktforskning.
Noteringar
Träffar 4,251 till 4,300 av 7,881
| # | Noteringar | Länkad till |
|---|---|---|
| 4251 | Erik Holmstensson (översiktstab 1, son av Holmsten Johansson, tab 3), till Sonstorp samt Tuna i Rystads socken, Östergötlands län, vilket han 1451-07-20 tillbytte sig, och varest han en tid bodde, men återflyttade sedan till Sonstorp. Var häradshövding i Bråbo härad 1442-01-28. Riddare vid konung Karl Knutssons kröning (Sb.) 1448-06-29. Riksråd 1450-06-10 vid riksdagen i Arboga, då riksrådet tillstyrkte konung Karl Knutsson att avstå Norge. Satt jämte två andra riddare för rätta i Linköping 1458-04-17. Var 1471-09-04 i Vadstena bland de riksråd, vilka uppsade konung Kristiern I tro och lydnad. Levde ännu 1478-08-15, då hans hustru Gunnur med hans samtycke skänkte jord till Alvastra kloster, men var död 1479-09-14, då arvskifte förrättades efter honom. 'Han utfärdade ett gåvobrev av 1475-08-24, varmedelst han för sin faders själ och med sin hustrus samtycke gav Kattorp på Östbo ägor till klockarbol för Hällestads klockare. Har 1478-01-02 (octava S:ti Stefani) givit en till Kattorp lydande, men i förra brevet undantagen humlegård till samma klockarebol. Gift 1432-07-28 på Sonstorp (morgongåvobrev) med Gunnur Torbernsdotter. Gjorde sitt testamente 1489-08-02 i Vadstena, då hon gav gods till klostret som själagift för sig, sin avlidne man och bägges deras föräldrar, men levde ännu 1500-07-29, då hon gav gods till Vreta kloster för sig, sin husbonde och "begges våra barns lägerstad och för begges våra föräldrar, som där hvila ". Dotter av väpnaren och häradshövdingen i Vartofta härad Torbern Kärling (sparre) och Katarina Tubbesdotter.Barn:Birgitta Eriksdotter. Ingavs av föräldrarna som nunna i Vreta kloster 1451-11-14, varvid till klostret gavs, bl a. Granstad i Vreta klosters socken, som ägts av hennes fars farmor. Död före 1500-07-23 i Vreta kloster och där begravenTorbern Eriksson. Broder (munk) i Krokeks kloster på Kolmården, då föräldrarna gåvo Grimstad i Kvillinge socken, Östergötlands län till klostret. Levde 1470-05-18. Död före 1500-07-23 och begraven i Vreta kloster.Jöns Eriksson. Häradshövding. Död 151(5). Se tab 5.Holmsten Eriksson. Väpnare (före 1495). Skrev sig till fädernegården Tuna 1486 och 1489, men sålde den jämte sin moder och broder 1491. Ägde Näsby i Rystads socken 1495-11-11, då han gav två gårdar i Kuddby socken till S:t Görans hospital i Söderköping, vilken gåva han stadfäste 1515-03-27. Bodde i Näsby ännu 1506, men 1515 och ännu 1520 i Skogstorp i samma socken. Gav 1515-08-06 åter två gårdar till S:t Görans hospital i Söderköping. Synes hava återköpt fädernegården Tuna, ty han skriver sig till densamma 1521-07-19 och ännu 1523. Levde 1526, då han upptages i rusttjänstlängden för Östergötland. Död barnlös före 1535. Gift före 1491-07-02 med Katarina Jönsdotter, som med sin makes samtycke 1509 och 1518-11-18 sålde sin mödernegård Frö till sin frände biskop Hans Brask. | Holmstensson Rosenstråle till Sonstorp, Erik (I37888)
|
| 4252 | Erik I Ejegod, kung i Danmark 1095-1103.Eriks äldre bror Olof blev kung 1086, efter mordet på deras äldre bror Knud. Rykten spreds att mirakler inträffade vid den döde kungens grav och Erik såg i detta en politisk möjlighet; böndernas uppror under Oluf hade skett mot Guds vilja. Erik stödde den helgonkult som börjat utvecklats kort tid efter Knuds död och olyckarna stärkte det parti som stött Knud och vars ledare nu var Erik. Efter brodern Olof Hungers död 1095 valdes Erik till kung och "snart vek den förhatliga hungersnöden och Guds hämnd bort från folket", som det står i Roskildekrönikan. Erik fick tillnamnet Ejegod, "den ständigt gode". Men krönikan står i grunden på Olofs sida: "Men om detta överflöd var Eriks förtjänst och hungersnöden Olofs skuld, när nu ingen av dem förtjänade vad som skedde, det ver bara Han, som känner till allt innan det sker, och som ordnar allt, när och hur Han vill". Nödåren var inget som kunde skyllas på Olof, och Erik kunde inte ta åt sig äran av de goda åren, i synnerhet som han "fann på många orimliga och orättfärdiga lagar". Erik Ejegod fortsatte som kung att verka för Knuds kanonisering. Han reste till och med som pilgrim till Rom och fick i Bari 1098 påven Urban III:s bifall. Han verkade även för att ett ärkestift skulle inrättas i Lund direkt under påvestolen, helt fritt från Hamburg-Bremerstiftets inflytande. När frågan inte löstes snabbt nog påkallade Erik ett nytt möte i Rom. Påven Urban II dog den 29 juli 1099 och efterträddes av Paschalis II (1099-1118).Den 19 april 1101 lades Knuds kvarlevor i ett helgonskrin som placerades i Sankt Knuds kyrka krypta i Odense som ännu finns kvar. Danmark hade fått ett helgon.Erik deltog år 1101 tillsammans med kung Inge d. ä. Stenkilsson av Sverige och kung Magnus Barfot av Norge i trekungamötet i Kongahälla (nuvarande Kungälv) för att sluta fred mellan länderna. Om Eriks egenskaper som regent är inte mycket känt. Han tycks i likhet med Knud den helige ha arbetat för att stärka kungamakten och han gjorde det i samförstånd med kyrkan. Han var gift med en stormannadotter, Bodil, och hennes brorson Asser blev den nye biskopen i Lund. Kyrkan och kungamakten var lierade och gav varandra sitt stöd.Saxo Grammaticus skildrar Erik som en man, som till kropp och ande var en stor man, men skriver också kritiskt om kungen, som beskylls för att vara konstant otrogen mot sin fagra drottning Bodil, en tapper kvinna som var begåvad med en ängels tålamod.År 1103 for Erik på pilgrimsfärd till det heliga landet. Eriks förbindelser med påven syftade inte bara till att få Knud helgonförklarad. Han tog en av flera traditioner vägen över Rom, där påven-på gästens begäran-till slut gick med på att låta Danmark få ett eget ärkebiskopsdöme. Ärkesätet kom att ligga i Lund. Detta var en stor händelse, eftersom det under senaste halvseklet förts en bitter kamp om den kyrkliga överhögheten över Nordens länder mellan de tyska prelaterna i ärkebiskopdömet Hamburg-Bremen och England, som hade nära band till Danmark. Från och med nu utgjorde Norden en egen kyrklig enhet utanför Bremens inflytande.Ärkebiskopdämet Lund omfattade till en början hela Danmark, Norge, Sverige, Island, Rügen (som ännu inte kristnats) samt i praktiken även de öar i Nordatlanten, som var knutna till den norska monarkin. Det är ingen överdrift att påstå att Lund i och med detta blev ett viktigt maktcentrum.År 1104 blev Asser Nordens förste ärkebiskop. Året dessförrinnan hade Erik och drottning Bodil gett sig iväg på en ny pilgrimsresa. Deras son Harald Kesja hade tillsammans med Asser satts att styra riket. De kungliga resenärerna kom till Konstantinopel och fortsatte sedan till Cypern. Där avled Erik Ejegod 1103. Drottningen forsatte till Jerusalem; traditionen berättar att hon insjuknade och slutade sina dagar på Oljeberget.Utom äktenskapet hade Erik barnen Erik II (Emune), Benedict och Ragnhild - även Harald Kejsa kan ha varit född utom äktenskapet. | Svendsen, Erik "Ejegod" (I91208)
|
| 4253 | Erik Johansson Vasa , född c:a 1470, död 1520, riksråd.Erik Johansson var en speciell man. Det påstås att han var lite dum, ja i ärlighetens namn rent av korkad. Hans eftermäle har därför inte varit gott. Han var en "simpel och enfaldig man" slår till exempel hans systerdotter fast (ur Lars-Olof Larsson 2002). Erik var dessutom av en våldsam natur. Ryktet sade att han hade haft ihjäl en man från Stockholm som befunnits på hans ägor; bara så där, och inkräktaren var död.Han var dessutom ägare till storgodset Rydboholm i sydöstra Uppland, ett jordägande som krävde sin organisatör. När han dubbades till riddare vid de kungliga kröningsfestligheterna 1497 innebar det att han av den högsta politiska ledningsn uppfattades som en man värd heder, ära och anseende. Ett ytterligare erkännande fick han när han utsågs till riksråd i början av 1500-talet.Mest känd är annekdoten om hur Erik Johansson krävde att få bli insläppt vid kröningsfestligheterna 1520, trots att kungen redan låtit stänga stadens portar och vakterna bonade och bad honom att gå. Dagen efter avrättades han vid Stockholms blodbad.Erik Johansson Vasa stödde sin morbror Sten Sture d.ä. vid krisen 1497, blev riddare samma år, anslöt sig till upproret mot unionskungen Hans 1501. Han blev riksråd senast 1503 och var hövitsman på Kastelholm på Åland 1504-05.Han var gift med Cecilia Månsdotter av Ekaätten och hade med henne sonen Gustav, sedermera kung. | Johansson Vasa, Erik (I90572)
|
| 4254 | Erik Jönsson (översiktstab 2, son av Jöns Eriksson, tab 5), till Sonstorp och Slestad, vilka han ärvde efter föräldrarna, Tuna i Rystads socken, Östergötlands län före 1535, som han ärvde efter farbrodern, men vilket synes hava hemfallit till arv och eget (GIr) 1551-03-13 på grund av försäljningen till Sten Sture 1491, och Borggård i Hällestads socken, Östergötlands län, som han 1550-01-21 tillbytte sig av konung Gustaf (GIr). Deltog med en karl och 20 marker örtuger i den utskrivna gärden för tåget till Gotland (GIr) 1524-03-07. Bevistade riksdagens i Västerås 1527 (GIr). Nämnes bland det rusttjänstskyldiga frälset i Östergötland 1528 och 1529 (GIr). Häradshövding i Åkerbo härad 1535 (GIr). Fogde i Sevede m fl härader 1542 (Al). Ny fullm. (Al) 1543-08-17. Avsatt 1544 (Al) Prebendefogde i Östergötland 1544-1548 (Al). Beseglade Västerås arvsförening 1544. Bytte jord med konungen 1555-03-28. Beseglade Gustaf I:s testamente 1560 och ständernas bevillning 1561. Deltog i mönstringen 1562 och 1563 (Hh, del 3). Död 1565. (Hh, del 13, sid 190). Gift 1515-07-30 på Slestad, då han giver Sonstorp mm i morgongåva, med Magdalena Palnesdotter, som efterlevde honom (RAB). Dotter av Palne Nilsson (horn med stjärna), till Ottinge i Lofta socken, Kalmar län.Barn:Jöns Eriksson. Levde utan tjänst. Se tab 7.Palne Eriksson Rosenstråle. Proviantmästare. Död 1596. Se tab 13.Ingrid Eriksdotter. Var 1553 (At (Sch) och ännu 1571 gift med Per Laurentzson till Harkatorp.Anders Eriksson. Ryttmästare. Död 1602. Se Tab 15.Brita, död 1592-09-04 och begraven i Lilla Malma kyrka (At (Sch), Södermanlands län. Gift med proviantmästaren och fogden, väpnaren Christoffer Persson, till Fållökna i Lilla Malma socken, som levde ännu 1605. (Al.)Kerstin Eriksdotter. 'Försåg sig i sin jungfrudom och var 1553 (At (Sch).) Gift med Måns Storkarsson, som var en ofrälse man.' | Jönsson Rosenstråle, Erik (I37865)
|
| 4255 | Erik Knutsson död 1216, svensk kung 1208-1216, son till kung Knut Eriksson.Efter faderns död uppfostrades Erik Knutsson och hans bröder sannolikt av kung Sverker d.y. men deltog ändå 1205 i en upprorsrörelse mot kungen. Upproret krossades i slaget vid Älgarås i Västergötland där Erik Knutssons bröder stupade.Erik Knutsson flydde till Norge men återkom efter ett par år och vann kronan genom att den 31 januari 1208 besegra Sverker vid Lena i Västergötland. År 1210 försökte Sverker återerövra makten men stupade vid Gestilren.Om Erik Knutssons regering är föga känt men uppenbart är att han vann stöd från såväl Danmark som kyrkan. Med en flotta på över 1000 fartyg drog kung Valdemar av Danmark i krig mot Estland och i ett sjöslag segrade Valdemar och befäste därigenom sin makt över Östersjöområdet. Detta skapade oro i Sverige eftersom danskarna nu behärskade alla inloppen till Östersjön, som därmed var ett danskt innanhav. I anfallet mot Estland deltog ca 60000 danskar.Erik var gift med Rikissa, dotter till Valdemar den store av Danmark. Han är den förste svenske kung om vilket det är känt att han krönts 1210 i gamla Uppsala "invid S:t Eriks ben" av ärkebiskop Valerius.Erik Knutsson dog av "tvinsot" och är begravd i Varnhems klosterkyrka. Han var postum far till Erik Eriksson. | Knutsson, Erik X (I91331)
|
| 4256 | Erik Turesson (son av Ture Kettilsson, Tab. 4). Omtalas som väpnare 1310. Hertig Eriks löftesman 1310. Var riddare och riksråd 1315. Bemedlade 1315-09-09 "hävdaskiftet" mellan hertig Erik och hertig Valdemar. Var en av de sju svenska herrar som underhandlade i Oslo 1319-09-26-28 och slöto unionsakten med anledning av den norske konungen Magnus Erikssons utkorande till även svensk konung. Sedermera en av de mera betydande medlemmarna av rådet under Magnus Erikssons minderårighet. Den främste svenske legaten vid de viktiga fredsunderhandlingarna med ryssarna i Nöteborg 1323. Var 1327-08-10 en av de tolv herrar som biträdde Laurens Ulfsson vid redigeringen av Södermanlandslagen. Är utan allt tvivel identisk med den dominus Ericus, lagman i Småland, som nämnes 1328-02-14 och då ännu levde (Kyrkohist. årsskr. 1912, Meddel och aktstycken, s. 144.). Död sannolikt kort därefter. Gift före 1315 med Margareta Bengtsdotter (Folkunge?), som levde änka 1334.Barn (Ht VI s. 83.):Ingeborg Eriksdotter, levde änka 1374. Gift med riddaren och riksrådet Kettil (Puke) Glysing, som levde 1332-1360. | Turesson Bielke, Erik (I90668)
|
| 4257 | Erik Turesson (son av Ture Turesson, Tab. 17), till Benhamra i Vada socken, Stockholms län och Häradssäter (nu Herrsäter) i Värna socken, Östergötlands län, vilka han erhöll genom sitt gifte. Väpnare. Fogde på Stockholms slott (Bbl.) 1487 nov.-1490-08-11. Hövidsman på Stegeborgs slott 1494-1499. Riddare vid konung Hans' kröning 1497 och erhöll såsom förläning Viborgs slott och län 1499. Riksråd senast 1500. Övergav dock konungens sak, då Sten. Sture kom över till Finland 1502. Förordnades av Svante Sture till hövding över Finland och Åland 1504. Död 1511 i slutet av april eller början av maj månad. Hans skaffade stillestånd med Ryssland 1504 och 1510, gjorde det första försöket att medelst en kanal förbinda Saima med havet och åtnjöt hos sin samtid det största anseende. Gift 1490-07-05 på Benhamra med Gunilla Bese, född 1473, död 1553 före 7/4 på Benhamra, dotter av riksrådet Johan Stensson Bese till Häradssäter och hans 1:a fru Katarina Jonsdotter (Gädda) (Pt VI s. 3.). Fru Gunilla Bese satt efter mannens död i två år i orubbad besittning av Viborgs och Nyslotts fästen och län.Barn:Anna Eriksdotter, levde änka 1525 då hon ingått äktenskapsavtal med Henrik von Mehlen, vilket äktenskaps ingående förhindrades av Gustaf I. Gift 1514-07-16 i Söderköping med riksrådet och ståthållaren på Kalmar slott Johan Månsson (Natt och Dag, nr 13) i hans 2:a gifte, född omkring 1470, död 1520. Efter mannens död försvarade hon tappert Kalmar mot konung Kristian, men blev tvungen att uppgiva slottet 1520.Karin Eriksdotter, levde ännu 1558 (Bbl.) (1565) (Da 1900.). Trolovad med (Da 1900.) riddaren och riksrådet Åke Hansson (Thott), död 1510-08-27. Gift 1:o 1512 med riksrådet och hövidsmannen på Viborg Tönne Eriksson (Thott) i hans 2:a gifte [gift 1:o på nyåret 1495 på Stockholms slott med Hellevi Axelsdotter (Brahe) i hennes 2:a gifte, död 1503-12-22], död 1522-01-02 i Åbo (avrättad på konung Kristians befallning). Gift 2:o med fältöversten Arvid Gustafsson Vestgöte, som levde 1529-08-19 men var död 1530.Nils Eriksson. Hövidsman i Kalmar län förra halvåret 1524-1526. Konungens fodermarsk 1527. Bevistade Västerås riksdag 1527. Fick 1534-06-15 i förläning Hanekinds och Bankekinds härad (Al.). Död efter 1536 (Al.) [Bbl].Brita Eriksdotter, död ung.Ture Eriksson. Riddare och riksråd. Se Tab. 20.Barbro Eriksdotter, levde 1553 (Bbl.). Begraven i Linköpings domkyrka. Gift 1524-06-26 på Bergshammar i Fogdö socken, Södermanlands län med sin systers styvson, riddaren och riksrådet Måns Johansson (Natt och Dag, nr 13), född omkring 1498, död julnatten 1555.Johan Eriksson, nämnes 1528.Axel Eriksson. Riksråd. Död 1559. Se Tab. 21.Bengt Eriksson, död ung.Erik Eriksson, till Benhamra. Var gift och efterlämnade endast en dotter Karin Eriksdotter. | Turesson Bielke, Erik (I37922)
|
| 4258 | Erik var Stenkils äldste son och var efter faderns död en möjlig kandidat till tronen. Men han hade förmodligen inte stöd hos svearna och konkurrenten om kungamakten hette Erik Hedningen, som kon från Björn Järnsidas släkt. I kampen om makten stupade båda. | Stenkilsson, Erik (I92596)
|
| 4259 | Erik, jarl i Västergötland.Erik jarl är en av historiens doldisar. Saxo omtalar som enda källa Erik som Gothorum præfectus, alltså jarl av Götaland och att han ägde en gård i Haraldsted på Själland. Övriga källor säger att Erik var jarl av Falster. Eftersom han var svåger med Folke den tjocke så finns det en svag koppling till Götaland, och han kan under tiden efter Inge den yngres död ha satts som jarl när vissa områden kan ha stått under danskt inflytande. Möjligen var han också jarl av Slesvig eftersom Lundaannalene omtalar en Ericus dux Sleswicensis.Erik jarl var morfar till Absalon Hvide, Köpenhamns grundare.Erik jarl var gift med Cecilia Knutsdotter av Danmark, dotter till Knut den helige.Knut Lavard mördades 7 januari 1131 i skogarna utanför Haraldsted efter ha varit på julbesök hos sin kusin Cecilia och Erik jarl. | N af Falster, Erik (I28862)
|
| 4260 | Erland Nilsson förekommer i Johan Nilssons släktkrönika vari Nils Andersson på Katslösa 2 uppges vara född på Katslösa 2 1635 och död på samma ställe cirka 1683. I 1683 och 1696 års mantalslängder nämns en Erland Nilsson som dräng på Katslösa nummer 2. I katekismilängden gällande år 1683 står han skriven som son där. Bonden hette då Matz Jöransson och hans hustru Ehlin Larsdotter. Med andra ord har av allt att döma denna Ehlin Larsdotter varit gift en gång tidigare, med en man vars förnamn varit Nils På Katslösa nummer 2 fanns före Matz Jöranssons tillträde mycket riktigt en Nils Andersson, med andra ord Elin Larsdotters förste make och därmed Erland Nilssons fader. Vid Nils Anderssons frånfälle ungefär 1683 gifter Elin om sig med Matz Jöransson (som ibland benämnes Jörgensson i katekismilängden) som därmed blir ny bonde på Katslösa 2.Att det här handlar om just "vår" Erland Nilsson bekräftas av Ljunits härads renoverade dombok av den 7/11 1693, där Mattz Jöransson i Katslösa, i sin egenskap av Erland Nilssons husbonde tycks ha instämt Erland för s.k. lönskaläge. Närvarande vargivetvis även "det kvinnliga föremålet" för hela tvisten, nämligen "qwinfolcket Gunnel Jönsdotter", också hon enligt domboksprotokollet vid denna tid boende i Katslösa. Erland och Gunnel hade "å ömse sydor nu första resan hafwa sigh med lönskeläge försedt, dhet dhe sielfwa å båda sydor tillstå". I protokollet står fortsättningsvis att läsa: "Qwinnfolcket påstodhatt berörde drengh tillsagdt henne echtenskap och ingaf sin begiäran om morgongåfwa och förskoning för böter. Men drengen högligen sådane löften tilnekar och säger sigh intet wehla hafwa henne till echta". Protokollet i Ljunits härads renoverade dombok lyder sålunda:"För Rätten framkallades drengen Erland Nilsson tienandes Matts Jöransson i Katslösa och qvinfolket Gunnel Jönsdotter ibidem båda ogifta, hvilka å ömse syder nu första Resanhafva sigh med Lönskaläge försedt på frälse under Säteriet Marsvinsholm, dhet dhe sielfva åbåda syder tillstår qvinfolket påstodh fyller att be:de drengh tillsagdt henne Echtenskap ochingaf si skriftel. begiäran om Morgongåfvan och förskoning för böter Dat. d. 7 Nov. 1693, men drengen Högl. sådant Löften tilerlade ? och säger sigh intet wehla hafva henne tillEchta. Wydare skiähl till sin bekiännelse påstående hade han intet. RESOLUTION: Häradsrätten Resolverade skiälihligt att drengen Erland Nilsson i Katslösa för Lönskaläge med Gunnel Jönsdotter plicktar både för sigh och henne Fembtan dahler smt."Tack vare att Erland och Gunnel begick denna gärning och att ärendet dessutom togs upp i häradsrätten har det gått att belägga att det just är de som bott iKatslösa innan de några år senare, sedan de gift sig, bosatte sig å N.Vallösa nummer 5 i Sjörups socken. Ty trots att Erland i rätten förklarade sig ointresserad av att äkta henne vardet precis vad han gjorde några år senare. Men ännu skulle han bo kvar i Katslösa en tid, därom vittnar ett annat rättsprotokoll i Ljunits härads renoverade dombok den 15/3 1695. Också nu figurerar Erlands husbonde, Mattz Jöransson, även om varken han eller Erland denna gång var tilltalade Saken handlade om ett bråk som uppstått i Mattz Jöranssons stuga i Katslösa, vid ett tillfälle då ladufogden Turitz från Marsvinsholm varit på besökt vid en så kallad "herrskapsförrättning". Målsägare var den lika fruktade som ökände Sven Erlandsson Ehrenflycht (som allmänt gick under öknamnet "Sven Banketröja", då han hade den ovanan att mer eller mindre regelmässigt prygla sina underlydande bönder):"A:o 1695 d. 12 Marty hö1t Ordinarie winterting medh - allmogen af Liunits Häradh uthi Schårby.Närvarande Cronans Befallningsman Wälaktade Nicol: Psilander och wanligh Härads Nämbds. Oluf Bengtsson i Kadesiö - Truls Ingvarsson i Skårby - Oluf Mårtensson i S.willie- Christopher Ollsson i Trunnerup - Anders Månsson i Rynge - Bengt Larsson i Siörup - Jäppa Hansson i Mossby - Rigård Nilsson i GUdsnabe - Lars Mickelsson i Warm1ösa - OlufTrullsson i Snårestadh.22/ Öfversrig Commisarien Wälborne H. Swen Erlandson Ehrenflyckt låtit inkalla ochLagligen tilltahla Jöns Nilsson i Kads1ösa sampt Matts Jöransson såsom hufvmän och dess drängh Erlan Nillson som medh i flock och fö1ie,för dett dhe öfverfallit wåldsamligen Ladufogden W:n Jöran Turit medh Undsägelser ?) och skiälsord,dhå han uthi dess första förrättning war, att giöra anstält om Ålenskougens besältrande i medh en tillbUdit Härskapets bönder och gathusmän att fåå sina Swyn på Skougen, innan några fremmande blefwo antagen, warandes och öfver förbend: dheras förseelse till wittnens Jöns Månsson,Jäppa Anderson och Per Rasmussons drängh Jöran Jönsson; Sampt och inleda Wällb:ne Hr Öfversig Commesarien i Rätten deröfver bend: Ladufogden J8ran Tulit skriftl. relation Dat. Marsvinsholm d. 23 Nov. 1694, hvilken han nu närvarande tillstadh i sanning således (stfserat?) och af benaKadtslösa öfver sig blifvit bemötta som anskrifvet är.*Dernäst afhördes wittnen. Jöns Månsson i Kadtlösa aflade sin Edh och berättade att dhå Ladufougden Jöran Turit inkom i Mats Jöranssons hus i Kadts18sa helsade han och sade; Godh Gagn, dhå Jöns Nilsson svarade honom, GUdh wällsigne digh, både i wahror och penningar medh dett samma sigh wändandes till Erland Nilsson,sägandes, Erland här kommer din wärsta fyende. Menandes Ladufougden. Häbna digh nu,dett den och den tahr digh,Uthi stoor svordom medh dett samma utthbristandes,men Erland intet dertill svarade, Jake håller ladufougden än han roopet Jöns Månsson och Jäppa Andersson till menes öfver honom tillfogade skiähltsord och hotelser i hvarefter Ladufougden strax uthgick venetandes mehra i denna saaken att wittna 2/ Jeppa Andersson sammaledes efter aflagdt Eedh bekiändes att dhå LadufoUgden Jöran Turit inkom i Mats Jöranssons huus i Kadt1ösa, hälsade han och sade godh dagh,dannemänn,Svarade honom Jöns Nilsson Guds Wälsigne digh både i wahror och penningar din plägell för wåra Tiuen de du illa gådt åth,Wändandes sigh sedan till Erland Nillsson och sade: Erland här kommer din wärsta fyende menandes Ladufougden. Hämbna gigh nu dett din och den taga digh, Oss will ey skall iagh på dhen tiufven och Skiählmensom han tillförne skiähldt Kadtz1ösa Byamän förre; Medelst samma samma sigh ifrandes attwilia upp uhr bäncken emoth honom, derpå LadUfoUgden intet swarade, annat änn roopade till wittnes honom Jäppa Andersson och Jöns Månsson, sampt straxlade ihoop sina skrifter och order han hade ährnat läsa upp för dhem och dhå straxt gick derifrån Upp till Per Rasmusson, Efter hvilken Jöns Nilsson, Matts Jöransson och drängen Erland; Sampt Jäppa Andersson straxt fö1jde Upp till Per Rasmussons i mehning att fååhööra sigh föreläsas orderne som LadufoUgden medh sign hade,men emoth intet om någon tahlte medh honom, efter han Jeppa Andersson blef något efter dhe andra och dhå han ingåå skulle mötte han Ladufougden rydandes derifrån.3/drängen Jöran Jönsson aflade iämwähl sin Eedh,wille dåck intet wedgåå sigh sedt eller hördt något, Men berättar sigh allenast inkom,dhå Ladufougden ville gåå uth från Matts Jöranssons,sampt att han allenast hördt för sigh berättas.Hwadt före wittnat är.Svaranden Jöns Nilsson åther war inkallade och tillfrågade om han dess förseelse tillststår will;Svaranden. Sigh intet kunna aldeles neka, menn will dock ey samma bewisa efter som han förmehnar sådant intet kunna honom så noga räcknas dhå han dhen gången war drucken och han allenast wille urangera sign på Ladufougden för dhett han tillförne skall skiäldt iKatzlösa Bymän och der före honom nu skiählde för Tiuf och Skiählm.Matts Jöransson inkallades och tillfrågades huru pahserade dhå Ladufougden i hans Matts Jöranssons huus blef öfverfallen"Det långa protokollet och de olika vittnesmålen ger en mycket god inblick i en del av de byförhållanden som då rådde. Ladufogden Turitz var på plats i Katslösa för att besiktiga den ollonskog som tillhörde hans herrskap. En del av Katslösas bönder hade nämligen olovandes släppt in sina svin på skogsområdet, där de ställt till med skada. Densom var huvudsvarande i detta mål var den nämnde Jöns Nilsson. Ett flertal vittnen varkallade till tinget och av deras berättelser framträder följande händelseutveckling, den aktuella dagen: Ladufogden Turitz hade inträtt i Mattz Jöranssons stuga och hälsat med orden "god dag!" varvid Jöns Nilsson, som också var närvarande, utbrustit "Gud wälsigne dighbåde i wahror och penningar". "Med det samma ifrandes att vilja upp ur bänken" vände sig Jöns Nilsson till Mattz' dräng, Erland Nilsson, och sa' till honom: "Erland, här kommer dinvärsta fiende. Hämna dig nu och will ey du skall iag på dhen tiufwen och skiählmen som hantillförne skiäldht Kattzlösa Byemänn före!". Erland hade inte yttrat någonting vid tillfället menJöns Nilsson hade däremot spätt på med ytterligare skällsord och hotelser. Inte hellerladufogden tog till orda, utan lämnade stugan och red iväg så snart han läst upp de order som han kommit för att avlämna.Den sittande häradsrätten ville även ha Jöns Nilssons egen version av händelseförloppetden aktuella dagen. Han inkallades således ånyo i rättssalen och tillfrågades om han tillstoddet han var anklagad för. Han nekade emellertid helt och hållet till varje form av överfalloch menade att han "den gången war drucken och allenast ville revangera sig på ladufogden för det han tillförne skiäldt Katslösa byemän. Hans slutliga dom blev åtta dagars fängelse på vatten och bröd och därtill böter på 1 daler och 8 öre silvermynt. Erland Nilsson var sedermera bosatt å N.Vallösa nummer 5, dit han sannolikt flyttade från Katslösa mellan 1696 och 1700. I mantalslängden 1700 står han skriven för nummer 5 i N.Vallösa, 1/1 mantal tillhörande "doktor Finckes arvingar" (?). Imantalslängden 1721 står sonen Jöns som ogift men hållande matlag med fadern, noterad såsom delinnehavare av hemmanet. Sjörups dödbok:"7 may dödde Erland Nilson i N.Wallösa ock blef begrafwen d. 12ejusdem. AEt:84 A". Av dottern Bengtas födelsenotis 1703 framgår att Erland Nilsson hade en syster som då var gift och bosatt i Slimminge.Erland Nilssons bomärke finns återgivet i alfabetiskt kortregister | Nilsson, Erland (I166)
|
| 4261 | Eskil Isaksson (översiktstab 2, son av Isak Isaksson, tab 5), till Röklinge i Faringe socken och Venngarn i S:t Olofs socken (båda i Stockholms län.) samt Händelö i S:t Johannis socken, Östergötlands län. Var väpnare 1438 och riddare 1441. Häradshövding i Olands härad i Uppland 1441 och ännu 1466. Hövidsman på Stäkeholm 1445. Var riksråd 1445 och ännu 1476. Hövidsman på Raseborg i Finland 14571463. Var häradshövding i Östkinds härad (Ög.) 1470. Gjorde jordabyte med Sten Sture 1481-05-15. Var död 1488-08-27, då arvskifte hölls efter honom. Han bevistade herremötet i Telge 1438. Tog vid ärkebiskopen Jöns Bengtssons uppresning 1457 genast dennes parti och deltog med detta i regleringen av förläningarna vid början av år 1465. Stod sedermera på Sten Stures sida mot konung Christian. Gift 1:o före 1441-07-08 med Cecilia Haraldsdotter, som fick Venngarn i morgongåva och levde ännu 1465. Hon och hennes man stadfäste 1461-01-25 hennes moders gåva till Vadstena kloster. Dotter av riddaren och riksrådet Harald Stensson Gren till Ål (nu Grensholmen) i Östergötland och Sigrid Tomasdotter van Vitzen. Gift 2:o med Brita Arentsdotter, dotter av riddaren Arent Bengtsson (tillbakaseende ulf) till Nynäs och Ekolsund och hans 2:a fru Hebbla Albrektsdotter Bydelsbach.Barn:1. Sigrid Eskilsdotter, till Lindholmen i Orkesta socken, Stockholms län. Död hösten 1527, troligen på Gäddeholm (nu Tureholm) i Trosa landsförs Södermanlands län och begraven i Trosa kyrka. Hon fördes 1520 av konung Christian Tyrann fängslad till Köpenhamn, där hon kvarhölls till början av 1524. Blev genom sitt första gifte mormoder till konung Gustaf I och genom sitt andra gifte moder till Christina Gyllenstierna. Gift 1:o 1475-01-15 med riddaren och riksrådet Magnus Karlsson, till Eka, död 1484. Gift 2:o 1487-10-00 med riddaren och riksrådet Nils Eriksson (Gyllenstierna), till Fogelvik, död 1495.1. Knut Eskilsson. Riksråd. Död omkring 1518. Se tab 7.2. Nils Eskilsson. Riksråd. Avrättad 1520. Se tab 8.2. Brita Eskilsdotter, till Händelö. | Isaksson Banér, Eskil (I90790)
|
| 4262 | Eskil Magnusson, c:a 1175- c:a 1227, lagman i Västergötland ca 1219-1225, var äldre halvbror till Birger Jarl. Modern är inte känd.Eskil var rättshistoriskt intresserad och anses vara den som redigerat äldre Västgötalagen, Sveriges äldsta bevarade landskapslag. I Västgötalagen betonandes särskilt att Sverige var ett valrike - "Sveaer egho konung at taka ock sva vraekae".Lagen är förmodligen en sammanställning av ett flertal av tidigare lagar, vilka dock aldrig tidigare funnits på pränt. Man får väl förmoda att Eskil samtidigt modifierade dom en del.Säkert har den förste av Västergötlands lagmän, Lumber, varit en källa. Han skall ha levt på 700-talet.Den norska Håkonsagan uppger att lagman Eskil av Västergötland år 1217 ingick äktenskap med fru Kristina, änka efter den norske jarlen och tronpretendenten Håkon Galen (död 1214). Med Kristina följde hennes och Håkons son Knut, som även han reste krav på Norges krona.Eskils kontakter med Norge medförde att han även kom att få en viss betydelse för den isländska historieskrivningen. Eskil var personligen bekant med Snorre Sturlasson, som uppehöll sig i Norge 1218-20 och besökte sommaren 1219 bland andra Eskil Magnusson. Om detta så skedde i Skara, på Loholm, hemma på gården i Long eller någon annanstans vet man ingenting om.Eskil bodde i Long (förr Lung/Jälbolung) i Västergötland och hade förmodligen stora jordegendomar där. Byn Long har fått sitt namn efter det gammalsvenska ordet lung, som syftade på en upphöjd sandås. Det är byns läge vid en förhöjning över den omgivande plana slättmarken som åsyftas. Long är en av få byar, som fortfarande har kvar lite av den gamla bykänslan från tiden före storskifte, enskifte och laga skifte på 1700- och 1800-talen. De flesta byarna i Västergötland sprängdes när gårdarna flyttades ut till nya lägen på markerna, men i Long valde man en annan lösning: gårdarna ligger fortfarande kvar i sina medeltida lägen på bytomten och åkrarna strålar i en solfjäderform ut från byn-inte minst detta är värt ett besök i byn Long!(Källa: bl.a. Dick Harrison - Jarlens sekel och Västergötlands museum - Birger Magnusson, den siste jarlen) | Magnusson (Folkungaätten), Eskil (I92665)
|
| 4263 | Estrid har en ganska sorglig historia själv. Hon var först gift med Rickard II, Emmas av Normandies bror, men blev förskjuten. När man långt senare tog upp hennes grav förstod man varför; hon var nämligen klumpigt byggd, vanskapt och hade utstående tänder. Eftersom hon var syster till en kung ansågs hon dock fortfarande vara ett gott gifte för Ulf jarl och med honom fick hon sonen Sven Estridsen. Estridska ätten, den danska kungaätten 10471412. Den härstammade från Sven Tveskäggs dotter Estrid i hennes äktenskap med jarlen Ulf. Den sista regenten av denna ätt var drottning Margareta I. | Svendsdatter, Estrid (I91215)
|
| 4264 | Eventuellt son till Brynjolf Stallare, son till lagman Algot i Västergötland, son till lagman Sigtrygg i Västergötland, son till lagman Algot i Västergötland, son till Karle i Edsvära. | Brynjolfsson Griphuvud, Algot (I90614)
|
| 4265 | F.d. hemmansåboen och encklingen Hans Månsson i Dybeck dog den 5 februari af ålderdomssvaghet, begrofs den 16. | Månsson, Hans (I94)
|
| 4266 | F.J. finns omnämnd i "Snapphaneboken" av K.Arne Blom - Jan Moen (sidan 40), i så lydande ordalag:"En annan prästerlig budbärare var kyrkoherden i Villie och Örsjö,Fredrik Jönsson. I en supplik efter kriget klagade han över sin fattigdom och hänvisade till sina insatser. Två gånger hade han gått med brev från Kristianstad till Malmö. Han hade också rapporterat till svenskarna om snapphanarnas rörelser och därför blivit angiven till danskarna. Han skulle ha blivit fånge i Landskrona om inte en god vän lagt ut sig för honom. Men snapphanarna slog honom och plundrade hans prästgård". Notera i sammanhanget det faktum att även F.J:s broder, Lehnert som var gårdsfogde på Svaneholm, p.g.a. lojalitet mot svenskarna råkade mycketilla ut. Bland annat skall snapphanar ha nedbränt hans gård i Sandåkra till grunden.Fredrik Jensen finns även, i sin egenskap av kyrkoherde, omskriven i Lunds Stifts Herdaminnen:"Under krigsåren synes F.J. ha varit mycket nitiskt verksam för svenskarna. I en skrivelse 14/8 1698 berättar han själv: "I förliden ofrijdstijd har iag sielf fördt merändeels twå resor hwar wecka K.m:ts brefwe gångandes från lägret Christianstad till Malmöe och åter frången.-guv. igen till lägret. Jag har giordt kunskap på fiendernas troppar, som i synnerhet till H. Exc. Gustaf Carlson på Näsbyhon, då dhet danska partiet war kommen till Marswinsholm at afhämpta Holger Tott. Sammalunda och på snaphanarna, så iag illa war hoos de danskaangifwen, att Knud Tott hade fengslig welat låtit mig föras in till Landskrona, hade icke hans wärdh, Christian Simonson, hwars praeceptro iag och här warit, giordt ödmiuk böön för mig. Snaphanarna och för den skull både plundrade och slogo mig..."Att detta är med sanningen överensstämmande framgår av en rekommendation för hans efterlevande, som den bekante Sven Erlandsson Ehrenflycht ("Sven Banketröja") på Marsvinsholm skrev 2/5 1707: " F.J. har alltid varit min förtrogne och synngerlige gode vän och uti detta sista svåra skånska kriget bevist sig mycket redelig och trogen både hållit dess församling till Högst Sal. Konungens underdånigste och tropliktigste tjänst och lydno som ock alltid särdeles enär nöden varit störst hjulpit befordra provisionen av sina förs. till kungl. armén och mera ändå, att han givit mig kunskap på snapphanar, som av mig och mittmedhavande parti blivit ertappade och slagne, så väl ock befordrat de breven hemmeligen, som tid efter annan gingo emellan H.m:t från Ljungby och till Malmö garnison och de som därifrån åter tillbakas kommo, till sina nästförtrogne kamrater och ämbetsbröder, på bägge sidor, så att aldrig något brev blivit borttaget, men hade fienden då vetat sådan sal.F.J:s hemmeliga trohet hade han och hans hus visserligen blivit ruinerade och fördärvade"."1683 inköpte generalauditören och häradshövdingen i Oxie, Skytts och Vemmenhögs härader, Joachim Ehrenbusch, frälsehemmanet Rydsgård och sedermera talrika hemman i Villie m.fl. socknar, av vilket allt han grundade en betydande domän, vilken 1684 blev säterietRydsgård. Ehrenbusch var en myndig herre med vilken F.J. snart kom i strid. När 1690 Karl XI var i Ystad, hotade F.J. att anmäla för kungen, att E. aldrig kom till kyrkan, att han endast 2 gånger under sin tid på Rydsgård gått till nattvarden och att församlingens led, efterEhrenbuschs exempel uteblevo från kyrkan. Enl. F.J:s uppgift kallade Ehrenbusch nu F.J. till sig och lovade att komma till absolution och kommunion samt att i allting ställa sig som en kristen människa. men sedan kungen rest "blev han mig för min välmenta påminnelse så hätsk,att han nu varken gitter höra eller se mig". Därtill kom, att Ehrenbusch aldrig betalt någon tionde av alla sina gårdar, varför F.J. ansåg sig ha att fordra 50 tunnor råg, 110 tunnor korn och lika mycket havre. Men F.J. fick nog aldrig ut några sina rättigheter. Ännu 1702 skriver han i en klagoskrift till dåvarande generalguvernören att han nu förgäves supplikerat i 18 år om herrskapet på Rydsgård. | Jensen, Fredrik (I467)
|
| 4267 | Faddrar var Anna Jönsdotter i Sandholmen bar barnet, drängen Lars Bengtsson på nr 19 i Örsjö, pigan Sissa Jönsdotter i Sandholmen. | Larsdotter, Kersti (I6343)
|
| 4268 | Faddrar var bildhuggaren Peter Norman på Marsvinsholm, Nills Månsson, Jöns Månsson, Jöns Bengtsson, Otte Peders hustru Kirsti här i byen. | Hansson, Per (I6391)
|
| 4269 | Faddrar var Erick Pärsson, Jöns Bengtsson, Nills ..........., Måns Pärs hustru Ellna, Jöns Bengts dito Karna, klockarens piga Anna Maria. | Ottosdotter, Karna (I6377)
|
| 4270 | Faddrar var fru pastorskan Klintorph, Jöns Rasmusson, Anders Rasmusson, och pigan Bengta i Lilla Beddinge. | Hansdotter, Christensa (I721)
|
| 4271 | Faddrar var Hans glasmästare, Erick Pärsson, Nills Pärsson, Måns Jönsson, nämndemannen Måns Pärssons hustru Ellna, Jöns Bengts dito Karna. | Ottosdotter, Bengta (I6376)
|
| 4272 | Faddrar var hustru Anna Pehrsdotter i Katslösa bar barnet, skräddaren Magnus Andersson, pigan Johanna Olsdotter i Tingaröd. | Holmberg, Hans (I5993)
|
| 4273 | Faddrar var hustru Elna Sven Jönssons på nr 11 Sandåkra bar barnet, drängen Jöns Persson på nr 1 ibm, hustru Elna Hans Olssons i huset nr 3 Skurup, pigan Kerstina Svensdotter från nr 11 Sandåkra. | Jönsdotter, Hanna (I1077)
|
| 4274 | Faddrar var hustru Ingri Andersdotter i Tingaröd bar barnet, drängen Ola Svensson ibm, pigan Ali Jönsdotter ibm. | Holmberg, Anders (I5994)
|
| 4275 | Faddrar var hustru Karna Nymans bar barnet, Måns Hansson i Dybeck, drängen Ola Ericksson i Ö.V. drängen Nils Svensson, drängen Lars Rasmusson, drängen Nils Rasmusson, hustru Ingar Nils Jöns, pigan Karna Svensdotter, pigan Bengta Nilsdotter. | Eriksdotter, Bereta (I6508)
|
| 4276 | Faddrar var Ingeborg Rasmus Åkes i Dybeck bar barnet, Lars Persson, drängen Ola Eriksson, drängen Lars Rasmusson, Nils Svensson i Dybeck. | Eriksson, Jöns (I6507)
|
| 4277 | Faddrar var jungfru Elsa Maja Lange bar barnet, Hans Jönsson i Öremölla, Jöns Nilsson, Rasmus Åkesson, Hans Rasmusson, drängen Gunnar Brorsson, Jöns Hansson, Mickel Åkesson, Lars Åkesson, Anders, husjungfrun på Dybeck Hedvig, Ingrid Nils Ohls, Brita Nils smeds, Hanna Anders möllers, Kathrina Gunnar Anderssons, pigan Kerstina, Anna Ohlsdotter. | Andersson, Åke (I6353)
|
| 4278 | Faddrar var Jöns Bengtsson, ..... Pärsson, Henning Nilsson, Bengta Staffan Matzons. | Ottosson, Per (I6378)
|
| 4279 | Faddrar var Karna Nils Jöns bar barnet, Jöns Nilsson, Pär Hansson, Karna Sören Jöns, Boel Anders Nils. | Hansdotter, Marna (I1028)
|
| 4280 | Faddrar var Kerstina Jöns Månssons bar barnet, Anders Gunnarsson, Niels drejare, norre Jöns Nilsson, Anders Boos?, Bengta Per Jydemans, pigan Karena Andersdotter. | Gunnarsdotter, Christenza (I6352)
|
| 4281 | Faddrar var målaren Nils Lagerfelts hustru Elna Persdotter från nr 6 Slimminge bar barnet, målaren Ola Friberg i Christiansfält, pigan Anna Jönsdotter i Södra Villie prästgård. | Larsdotter, Johanna (I6342)
|
| 4282 | Faddrar var Nills Månsson, klåckaren Stephan Matzon, Nills Lafogd, drängen Bengt Olsson, Hans Lafogds hustru Ingri,.......... af Wemmenhögs socken och Dybecks by smeden Ola Matzon, svågrarna Måns Jönsson och Jöns Jönsson. | Månsdotter, Karna (I6380)
|
| 4283 | Faddrar var Peder Nilsson af Ballckagra, Erick Pärsson, Jöns Bengtsson, klåckaren Staffan Matzon, dräng Jöns Bengtsson, Nills Månsson. | Ottosdotter, Karna (I6374)
|
| 4284 | Faddrar var Peter Larssons hustru Anna Stina Börjesdotter bar barnet, rusthållaren Trulls Börjesson, drängen Börje Pettersson, pigan Chirstina Olufsdotter alla af Varmlösa. | Andersson, Anders (I1328)
|
| 4285 | Faddrar var skräddare Herenbergs hustru Katharina Verre bar barnet, Jacob Svensson, gesällen Andreas, Jöns Nilsson från Abbekås, fiskaren Anders Bengtsson, drängen Sven Ohlsson i Hörtemölla, Nils Jöns hustru Anna, Lars Jöns hustru Greta, pigan Anna Stina Jacobsdotter. | Pehrsdotter, Bengta (I1115)
|
| 4286 | Faddrar var åbo Anders Olssons hustru Elna Andersdotter på Nr 1 i Örsjö bar barnet, pigan Hanna Carlsdotter på nr 5 i Södra Villie. | Jönsdotter, Stina (I6341)
|
| 4287 | Faddrar: Abraham i Ulfsryd, Jöns Håkansson, drängen Per i Hätteboda, Elisabeth i Källehult, Annika i Fyrnan, pigan Gertrud. | Persdotter, Gyrit (I31557)
|
| 4288 | Faddrar: Anders i Förnan, hustru Ingierd i Ulfsryd. | Månsdotter, Elisabeth (I31591)
|
| 4289 | Faddrar: bildhuggaren Peter Norman och Nils Hans hustru i Engamöllan af Skurups socken, samt pastorskan Christina Borlen, och Nills Månssons hustru här i byn. | Larsson, Håkan (I6456)
|
| 4290 | Faddrar: bonden Nils Nilssons hustru Elin Gummesdotter i Humlamåla bar barnet, Nils Nilsson, drängen Per Nilsson, pigan Ingier Håkansdotter ibm, pigan Ingeborg Jacobsdotter I Ulfsmåla. | Abrahamsson, Sven (I240)
|
| 4291 | Faddrar: Börje Mattisson i Nygård, drängen Jon Persson i Svartsjörås, drängen Knut Nilsson ibm, hustru Giertrud Svens i Bagganäs, hustru Elin Månses i Kampingemåla Norregård, pigan Märta Persdotter Kampingemåla Västregård. | Bengtsdotter, Elin (I20473)
|
| 4292 | Faddrar: Carl Danielsson i Räfvaremåla och dess hustru Annika Svensdotter, | Zackrisson, Johannes (I35462)
|
| 4293 | Faddrar: Daniel Carlsson i Gårdveda, Sven Carlsson ibm, jungfru Sara Livin, hustru Ingrid Larsdotter i ???? | Persdotter, Cajsa (I35532)
|
| 4294 | Faddrar: dragon Lars Bergström, afsk. dragon Nils Bergströms hustru Bertha Månsdotter, åbo Ola Nilsson nr 37, Bergströms på nr 8. | Svensdotter, Elna (I9016)
|
| 4295 | Faddrar: Encka Kersti Jönsdotter från Slimminge, dräng Jöns Svensson ibm, Anders Christensson på nr.11 Hylteberga, pigan Hanna Jönsdotter ibm. | Persson, Sven (I6786)
|
| 4296 | Faddrar: enckan Kersti Jönsdotter Simminge, drängen Gustaf Andersson ibm, pigan Margreta Persdotter i Skallstorp | Persson, Lars (I6787)
|
| 4297 | Faddrar: Erngisle i Kroksjömåla, Håkan ibm, Sune i Buskaboda, Elisabeth i Ulfsryd, Elin Abrahams hustru ibm, pigan Luce. | Håkansson, Carl (I44938)
|
| 4298 | Faddrar: Gumme Nilsson i Bungamåla, drängen Jon Persson i Svartsjörås, drängen Gumme Carlsson i Hensmåla, pigan Karin Persdotter i Svartsjörås, hustru Ingrid Petters vid Dångemåla, hustru Kerstin Gummes i Idemåla. | Börjesdotter, Karin (I31715)
|
| 4299 | Faddrar: Hanna Nils Christophersson i Räfstad, husman Nils Hansson, Per Gunnarsson, Jöns Hansson ibm, Kerstina Per Larsson, pigan Kerstina Rasmusdotter. | Andersson, Per (I5826)
|
| 4300 | Faddrar: Ingar Hansdotter från Svedala, Kerstina Per Larsson i Hängstorp?, Ola Andersson i Gangstorp, Ellsa Jöns Olsson. | Andersson, Hans (I9692)
|