.jpg)
.jpg)
Bo Lindkvist Hemsida
Min Släktforskning.
Noteringar
Träffar 4,601 till 4,650 av 7,881
| # | Noteringar | Länkad till |
|---|---|---|
| 4601 | Håkan Smeds barn i Sandagra, nämnd BENGTA. Faddrar: Hans Möön, Hans Nilsson, Karin Anders Jönsson. | Håkansdotter, Bengta (I1626)
|
| 4602 | Här uti varande hospitalshemmet.Erick Svensson, barnfödd i Blentarp sochn är sina 70 år gammal, hans hustru Boeld född i Bösarp sochn, 68 år gammal. | Svensson, Erick (I8195)
|
| 4603 | Häradshövding i Jönåkers härad. Född 1485 i Nikolai kbfd (D) (Svenska Adelns Ättartavlor<6>). Död före 1551-05-30 i Nikolai kbfd (D) (Svenska Adelns Ättartavlor<6>). Till Flättna; häradshövding i Jönåkers härad 1524 i december; låg i borgläger 1525 i augusti; underskrev Västerås riksdagsbeslut 1527; erhöll Sköldinge sn (Södermanland) i förläning samma år 1/9; nämnes bland det rusttjänsskyldiga frälset i Södermanland 1529, 1534 och 1535; erhöll förläningsbrev på konungsfordringen för år 1534 i Sköldinge sn 1535 28/7 och på Gullestads gård i Östra Stenby sn samma år i december; erhöll häradshövdingebrev på Aska härad 1536 i januari och på Östkinds härad 1537 16/1; en av anförarna för de kanonära trupperna under Dackefejden 1542-1544. Var gift en gång tidigare med en som ej namngivits. Arvskifte hölls efter honom 1553 3/1 Härförare för de kungliga trupperna under Dackefejden från 1542 till 1544 | Larsson Siöblad, Krister (I38965)
|
| 4604 | Härstammar från en norsk släkt.Först gift med Niels direkt efter Margareta Fredkullas död. Sedan med Inge Halstensson. Därefter med Niels Svensson. Förskjuten från Niels före hans död. | Håkonsdotter, Ulvhild (I91364)
|
| 4605 | Högarna vid Gamla Uppsala som var större än Hågahögen var förmodligen platsen för brodern Anunds kungasäte eftersom denne kallas för Anund Uppsala i Hervararsagan och uppges ha varit Björn vid Högens medkung. Nästa gång en sveakung nämns i Ansgarsvitan heter han också Anund och uppges ha blivit fördriven från Sveariket och levt i landsflykt i Danmark. Vilket dock gör Hervararsagans uppgift att de skulle ha varit medkungar tvivelaktig. Omkring år 844 gjorde iallafall Anund ett försök att återta sitt förlorade rike med hjälp av 11 egna skepp samt 21 danska skepp som ställde upp mot löfte att få plundra Birka. Anund överraskande den svenske kungen som var långt borta när han anlände till Birka. Trots att Birkas försvar var svagt lät Anund dock nöja sig med att de betalade 100 pund silver för att slippa plundring. Danskarna blev rasade över uppgörelsen eftersom de ansåg summan så låg att varenda köpman i Birka ägde mer än det och ville därför plundra staden. För att lösa tvisten mellan danskarna och Anund tog man till lottkastning för att rådfråga gudarna. Anund hade lyckats förmå danskarna till detta genom att hävda att Birka skyddades av flera gudar varav den mäktigaste var Kristus. Lottkastningen resulterade i att Birka slapp plundring och danskarna beslöt att plundra en stad i slavernas land istället. Anund stannade dock kvar och gav tillbaka de pengar han hade fått av Birkas invånare eftersom han ville försona sig med sitt folk. | Eriksson, Anund "Uppsale" (I90227)
|
| 4606 | Hönshylte gårdSkattegård i Almundsryd, fanns bara en skattegård enligt längdernaKinnevalds häradsrätt 1603-06-30Samma dagh kom för rätta Jon Biörnß wn-d[er]fougt i Kinnewals häratt fulmyndighmed breff och Segell på desse Effthers.wegna N Gerdmund i Horsholm Gise iSkyttemåla, Pehr i Biörstorp Jon i Möl-lekulla, sampt på alla för:de syskones ge-mens wegna och tingskötte hed[er]lig Manher Oluff i Wrshultt halffwa hönshyl-ta gård lagbuden och lagstånden förPen[ninga]r _ 150 dal[e]r huilka Pen[ninga]r de bekändesigh bekommitt haffua thy dömdis samme halff[v]agård med alle des rätte utlagor in wnd[er]här Oluff och hans arffua til Euärde-ligh ägo etc.Källa: Kinnevalds häradsrätt AIa:1 (1603-1651) Bild 70 / sid 4 (AID: v393334a.b70.s4, NAD: SE/VALA/01552) | Olai Hägg, Olaus (I31956)
|
| 4607 | Hövidsman för en fana Västgöta ryttare. | Hammardahl, Nils (I92226)
|
| 4608 | Hövidsman för Västgöta fotfolk i Stångebro slaget 1598 och var för sin därstädes visad manhaftighet av konung Karl IX mycket älskad. | Andersson d.ä, Anders (I92255)
|
| 4609 | I 1552 års jordalängd för Urshult nämnes: Gjord i Esbjörnamåla. Det bör vara samme man som Djur Nilsson som där brukade en kronomåle och i utlagor presterade bl.a. 2 lispund (17 kg) smör pr. år. Citat ur Vejdes: Gårdarna i Urshult. Gjord är utan ringaste tvivel identisk med den Gjur eller Djur som 1557 med fl. år skrives för Esbjörnamåla och det är inte omöjligt att han är samme Gjurd som år 1598 satt på det dåmera från en ringa måle till helt och fulsuttet kronohemman upphöjda Esbjörnamåla. I så fatt skulle hans bondetid varat i nära ett halvsekel. Förvisso var han en driftig och framgångsrik man ty på gården kunde nu födas 2 gilla oxar, 1 stut, 11 kor, 1 kviga, 3 getter och 1 sto. Årliga utsädet var 6 tunnor och smörskatten hade stigit till 4 lispund. Tiondet av hemmanet utgick med 4 skäppor råg och 5 skäppor korn. En son eventuellt sonson) till Gjord var Måns Djursson vilken nämnes 1610 som kronolänsman i Urshult och Almundsryd och i denna roll kom att spela en viss roll i det gränskrig som följande år bröt ut och på ett synnerligen kännbart sätt berörde bl.a. bygden söder om Åsnen. En vårdag 1611 kom plötsligt larm om ett förestående danskt infall eller som domboken på sitt kärva språk uttrycker det "Ett hastigt röke och rop att fienden var förhanden och ville göra infall vid gränsen uti Urshultagäld" Länsman Måns kastade sig i sadeln och red i hast omkring i bygden för att uppbåda bönderna. Tydligen har sedan allmogen samlats vid pastoratets kyrkor för vidare avtåg till de gamla välkända vaktställena nere vid landamäret, Midingsbråte (Bråtan) Bjällerhult (vid nuvarande Fridafors) och Kompersmåla. I fejden synes Måns Djursson förhållit sig på ett sätt som väckt försvarsledningens gillande, ja t.o.m. Konungens nådiga välbehag. Ett tecken härpå utgör Gustav II Adolfs brev av den 20 juli 1612, varigenom denne ej blott förlänar länsman Måns bördsrätt på Esbjörnamåla kronohemman utan även befriar honom från "alla årliga och vissa (d.v.s. ordinarie) utlagor" Däremot vore han förpliktigad att med all trohet tjäna Kongl. Maj:t och Kronan samt förskaffa sin herre vissa (säkra) kunskaper om fienden och "att med andre våre trogna undersåtar göra det mesta avbräck och motstånd som kan och förmår" I hans skyldigheter ingick alltså bl.a. spionage. Det förefaller troligt att Måns Djursson nu fastare blivit knuten till försvarsväsendet, därpå tyder den pampiga titel som tillägges honom i ett tingsprotokoll några år senare "Ärlig och Manhaftig Måns Djursson i Esbjörnamåle, Löjtnant under Nils Anderssons knektapahn" (Kinnevalds dombok 1616 24/5) Kopia av kungabrevet se Växjö stifts- och landsbibliotek. Samlingar till Ny Smålands beskrivning. Se Svenska Släktkalendern "Om släkten Diursson" Årgång 1919 sid. 199 och årgång 1843 sid. 236 under samma rubrik. Källa: Torvald Jönsson Karlshamn. | Nilsson, Djur (I44102)
|
| 4610 | I 1671 års Mtl står för Södra Håslöv, Per Jönsson son Anders. | Jönsson, Per (I1342)
|
| 4611 | I 1683 och 1696 års mantalslängder nämns en Erland Nilsson som dräng på Katslösa nummer 2. I katekismilängden gällande år 1683 står han skriven som son där. Bonden hettedå Matz Jöransson och hans hustru Ehlin Larsdotter. Med andra ord har av allt att döma denna Ehlin Larsdotter varit gift en gång tidigare, med en man vars förnamn varit Nils (Uppgiftfrån forskning av förre stadsarkivarien Lennart Tomner i Malmö). På Katslösa nummer 2 fannsföre Matz Jöranssons tillträde mycket riktigt en Nils Andersson, med andra ord ElinLarsdotters förste make och därmed Erland Nilssons fader. Vid Nils Anderssons frånfälle ungefär 1683 gifter Elin om sig med Matz Jöransson (som ibland benämnes Jörgensson i katekismilängden) som därmed blir ny bonde på Katslösa 2.Utdrag ur Sjörups dödbok:"1 begrofs änckian Elna Matz Jörens i Siörup".Hon bodde vid sin bortgång hos sonen Jöns i Sjörup, som inhyseshjon. | Larsdatter, Elin (I186)
|
| 4612 | I 1726 års mantalslängd står Ola Jacobsson skriven som ogift åbo på Varmlösa nummer 9, sammanboende med "moderen". Han gifte sig 1732 varvid han tycks ha övertagit svärfaderns gård å nummer 1 i Varmlösa. Ola Jacobsson förekommer i Snårestads födelsebok av år 1735: "Å nummer 2: Den 5 november föddes Lars Sandbergs dotter Kirstina, döptes d. 9 dito. Moderern Helvig Rasmusdotter. Testes: Nils Hansson i Ängamöllan och Oluf Jacobsson uti Warmlösa samt Brita Catharina Weson och Bengta Nils Måns". (OBS att Olas svärfar hette Henrik Rasmusson. Kan denna Helvig vara en syster till honom??) I flera födelseattester som gäller O.J:s ohh:s barn är en Karna Anders Måns i Tingary gudmoder (=susceptrix). Med största sannolikhet är hon en nära släkting antingen till Ola eller till hans hustru. | Jacobsson, Ola (I141)
|
| 4613 | I 1728 års dombok står att Jon och Karin var barnlösa. | Tufvesson, Jon (I6221)
|
| 4614 | I augusti dödde Bengta herr Friderichs i Villie, 33 åhr och 8 månader gammal. | Gabrielsdotter, Bengta (I4454)
|
| 4615 | I bilagorna till Ljunits härads dombok 5/5 1691 (renoverade domboken) ang. ett hemman iVillie, omnämnes att Mätta Persdotter (Åstrad Hanssons fru) hade flera syskon. Bl.a. en svåger vid namn Per Mårtensson i Varmlösa. I 1694 års mantalslängd står en Per Mårtensson skriven för Varmlösa nummer 9. Både denna och andra mantalslängder styrker uppgiften att bemälde Per Mårtenssons hustru hette just Ziphora, alternativt Zephona. Både Ziphora Persdotter och hennes make, Per Mårtensson, blev någon gång mellan 1702 och 1705 inhyseshjon hos sonen Nils Persson, då denne övertog föräldragården Varmlösa nummer 9. Sista året "Per Mårtensson med hustru" nämns som inhyses på stället är 1710.1711 förekommer de ej.I Katekismilängden för Snårestad 1703 nämns en gåraqvinna vid namn Ziphora som boende hos skräddaren Anders Gertzon och hans hustru Sidssa Mortensdotter men detta måste förmodligen vara en namne, det ovanliga namnet till trots.Enligt bland annat mantalslängden fick dessa makar åtminstone barnen Mårten, Nils (som övertog fädernesgården Varmlösa 9), Mätta, Karna, Lars, Kirstina och Ellsa. Ziphora Persdotter var, enligt ett domboksprotokoll (Ljunits renoverade domböcker) från 5/5 1691 (se avskrift nedan), systerdotter till Michel Larsson i Fuglie, Skårby. I sammaprotokoll nämns flera bröder och svågrar. Att Z.P. hade en broder vid namn Otte Persson är således ställt utom varje tvivel. I Villies dödbok förekommer på datumen 16/4 1675 en Else PerOttes i S.Willie, 50 åhr". Denna kvinna skulle således ha varit född 1625 - ett fullt tänkbartfödelseår på Ziphoras moder. Det som styrker teorin att dess Else och Per Ottesson är föräldrar till syskonen Persson/-dotter är dels de ovanliga namnkombinationerna Per Ottesson respektive Otte Persson. När Per Ottessons hustru visar sig heta Larsdotter i efternamn är "saken klar". Mätta Persdotter var systerdotter till Michel Larsson, som var broder till Per Ottes' fruElsa Larsdotter, som i sin tur alltså var moder till såväl Mätta Persdotter som till hennessyskon Otte, Olof och Ziphora. Namnet Else/Elsa förekommer sedermera på flera olika håll bland ättlingarna. När Mätta Persdotter och hennes make Åstrad Hanssons son Hans döptes den 24/1 1701 fanns bland faddrarna en Ellse Pärsdotter...troligen en syster till Mätta som i så fallfått moderns förnamn. Till yttermera visso hade två av Mättas bröder, Otte och Olof, döttrar med namnet Else. .Det ovannämnda domboksprotokollet, daterat 4:e och 5:e maj 1691 lyder sålunda:"Per Mårtenson i Varmlösa, Otto Person ibm, Åstrad Hanson ibm och Oluf Person i Grafvstorp Cit. Oluf Kiempe Söndra Willie tillkiärandes honom för han ormhult (?) ochuthan släktens samtycke tillhandlar sigh dhet åboende gårdh i Söndra Willie, som ähr CronoSkatte hemman och dhe å mödernes vägnar till skatte rättigheten säga sigh äro börde rätten emot dhet Oluf Kiempe ähr uthom släkten och i stillhet, uthan dheras consens till precticeratsigh gården af Michaell Larsson, som för dhetta skattehemman bebodt, men genom döden nyligt afgången och erfvingarna medh opbuden protesterat som med extract af protocollet bewysas EX Datis d. 13 october 1690 och d. 9 Febr. 1691. Derjemte insinuerade klaganderen (en) copia af sith contract som Michaell Larson och Ola Jönsson Kiempe sins emellan slutet om hemmanet nytiande i 12 åhrs tyd och sedan dhet aför--. Dat. d. 4 Aprilis 1678 i Norra Willighe opesesendet sielfwa orginal somstraxt åtherberoerades.Svaranden ähr till vedermähle berättande sig intet hafva härmoth föra vydhare ähr åberopa sigh köbebref som för Rätten insinuerades. Dat. S.Willighe d. 28 Dec. 1689. Oluf Jönson som ähr Reus prelenderar sina uthlagda Penge efter kiöpebrefvets innehåld 64 dahl. smt och dhete nu af Klagandes som giöre sigh ägandet till Börd Rätten. Hvaremot dhe svarande honom sigh inga Penga fått af Oluf Jönson derföre kunna dhe icke helleråtherställa honom några medhel seyandes derföre sigh förbudit Oluf Jönson innan han pengene hade lefvererat till Michael Larsson sluta något kiöp emedan Michael ey mehr mecktig afhända gården till någon uthom släkten så länge någon i börden var som villia dhen sightillhandla och värderigs bethala.Rätten tillfrågade parterna om dhe något mehr hafva i denna saak att införa hvartill dhe å båda syder svarade Ney, altså Resolverade Rätten sålunda. RESOLUTION: Såsom förnimes Oluf Jönson Kiempe i Söndra Willie Kipt Een half gårdh af Michael Larssons ibm, som Michael Larsons Sösterbarn hafva bördrätt tillaldheles dhen vitterligen skiedt och vidh opbuden på Härads Tinget genast potesterat och nuytterligare dhetsamma yrka och påstå Arfs Rätten, dhet Rätten öfver något och Skiäligt pröfvas att Michael Larssons Systersöner som ähr Oluf Persson i Grafstorp, Otto Persson i Warmlösa samt dheras svågrar Per Mårtensson i Warmlösa och Åstrad Hansson ibidem, behålla dhess arf och bördsrätten aldheles o=klanderh och tillrädha dhen gårdh i Söndra Willie, som Oluf Kiempe kiöpt af Michael Larsson och dhet till förstkommande Philiphi Jacobi 1692. Anbelangande Refusion som Oluf Kiempe Pretenderat för utlagdh Kiöpeskilling efter dhen kiöpeslutInnehåldh lembnas honom dhes till frytt tilfahla conde behranden. Lagl. att söckia i compensatis Expensis."Namnet Ziphora har diverse stavningsvarianter men alla har det gemensamt att uttalettycks ha varit "Sifåra". I katekismilängden 1703 skrives det just Sifora.Varmlösa nummer 9 övertogs av sonen Nils Persson men Ziphora och Per Mårtensson kvarbodde som inhyseshjon. Så var fallet i 1705 års katekismilängd och även år 1709. | Persdotter, Ziphora (I1682)
|
| 4616 | I bl.a. husförhörslängden 1811-1822 står Hans Petersson och hans familj skrivna för N.Vallösa nummer 2. Många år senare, nämligen i Sjörups husförhörslängd 1844-1850, är makarna istället noterade för enonumrerad backstuga i "Carlsborg". I denna avlider maken 1848. Ihusförhörslängden finns en notering om att makarna "njuter fattighjelp".Enligt ett urtima ting i Ljunits häradsrätt den 13/6 1817 fick Hans Pettersson och hans familj, natten mellan den 6:e och 7:e juni samma år påhälsning av tjuvar, som brutit sig in i deras mathus i Norra Vallösa. Samma tjuvar hade härjat på många andra ställen i bygden, bl.a. hos Jöns Olsson i V.Nöbbelöv, Mårten Andersson i Södra Vallösa samt hos nämndemannen Knut Andersson i Norra Vallösa. Kanhända har saken inte så värst mycket med Hans Petersson att göra men förtjänar ändå att återges i detalj, då själva rättsärendet innehåller många intressanta detaljer.Tjuvarna, den förre soldaten Sven Mårtensson och Stina Sörensdotter hade av allt att döma haft ett tämligen stort verksamhetsområde. Ändå undkom, åtminstone Sven Mårtensson, sitt straff på ett mycket spektakulärt sätt. Han lyckades nämligen rymma från arrestlokalen i häradsfängelset, där de satt i väntan på rättegång. I domboksprotokollet står att läsa: "Sven Mårtensson hade sistledna natt fått tillfälle att utpractisera sig från arrestrummet" trots att han haft en "trädblack" om bägge benen. I samma rum fanns drängen Anders Nilsson från Ruuthsbo och han hade haft en "jernbållt om begge benen". Rätten antog att Sven Mårtensson med hjälp av en kniv, eller något annat redskap, lyckats uppbryta det mindre hänglås som satt runt "järnbållten eller fjettren" runt Anders Nilssons ben. Denna hade sedan använts som hjälpmedel då de uppbrutit den större hänglåsen för trädblacken på Sven Mårtensson. På så vis blev de båda lossgjorda från sina fängsel och fast beslutna att rymma. Med gemensamma krafter nedbröt de järnkakelugnen i arrestrummet så att Sven Mårtensson, som var liten och klen, genom kakelugnshålet kunde krypa ut i förstugan och sedan direkt ta till flykten. Anders Nilsson hade däremot snällt fått stanna kvar i arresten, då kakelugnshålet var för trångt för honom. Stina Sörensdotter som förvarades i det östra arrestrummet hade genom skiljeväggen till det västra rummet kunnat höra det buller som uppstått i samband med Sven Mårtenssons rymning. Stina Sörensdotter upphämtades från fängselset och förklarade inför sittande rätt att hon under en tid varit i Sven Mårtenssons sällskap. Detta kom sig av att hon under den tid "han hållits i förvar å Landscrona fästning" fått ett falskt brev. Ett brev som skrevs i hennes avlidne mans namn och intygade att han ännu var i livet, "under fångenskap i Moscov". Sedan Sven Mårtensson återfått sin frihet tycks de bägge ha dragit land och rike runt och Stina hade en tid tjänst hos korpralen Rosengren i Sandby i Ingelstads härad medan Sven Mårtensson hade plats hos kvartersmästaren Moelle på borrby gård.Den 7:e juni 1817 blev emellertid Sven och Stina "gripna och fasttagna" på Kadesjö gårds ägor, försedda med stöldgods som de förmodligen tillgripit under en stöldturné i Ljunits och Vemmenhögs härader. Sven Mårtensson hade "både silfver och annat mera som icke kunnat honom tillhöra men hon har därutj aldrig deltagit och icke ens af honom fådt minsta kunskap om åtkomsten till det han haft". Sven Mårtensson och Stina hade under några nätter, innan de blev fasttagna, uppehållit sig hos Nils Arfwidsson och hans hustru Elisbeth Hansdotter i Södra Vallösa. Dessa makar uppgav att de inte hade minsta kännedom om parets förehavanden. Hela målet avskrevs så småningom, då den tilltalade Sven Mårtensson rymt och ej kunde återfinnas. | Pettersson, Hans (I323)
|
| 4617 | I början av 1711 dör änkan Bengta (Månsdotter i Örjanstorp) och även efter henne testamenteras en hel daler till kyrkan.Anders Svenssons och Bengta Månsdotters barn delar arvet. De är:Salpetersjudaren och sonen bonden Per Andersson i Örjanstorp,salpetersjudaren och sonen bonden Gudmund Andersson i Fårhyltan, Skatelöv,sonen bonden Jon Andersson i Kärr, Skatelöv,dottern Karin Andersdotter gift med bonden Per Börjesson i Torsås Storegård (båda makarna dör sedan av pesten 1711),döttrarna Svenborg och Ingrid Andersdöttar i Örjanstorp, troligen ogifta, vilkas öde f.ö. är okänt,dottern Elin Andersdotter, änka efter bonden Måns Månsson i Finnanäs,avlidna dottern Ingierd Andersdotter som har varit gift med Sone Mattisson i Kvarnhult och efterlämnat dottern Marit Sonesdotter, gift med Jöns Bengtsson i Sandåsen i Almundsryds socken.På tinget i juni 1711 frågar Per Andersson om föräldrarnas dotterdotter Märit Sonesdotter har rätt att ärva sina morföräldrar. Vid hennes morfars Anders död har hon inte fått ut något arv. Tingsrätten svarar att hon ska ha enligt ärvdabalken så mycket som ett av hennes moders syskon. På samma ting uppger sig Peder ha betalt mödernesarvet till syskonen och säger att modern hade gett honom lösarvet, och därefter heter det: Såsom Peder Andersson i Örjanstorp säger sig med sina bröder hava fått sin faders kläder tillförene, alltså skola hans systrar nu straxt vid sin hemkomst hava sin moders ifärdskläder, jämväl ock kappan, men kjortelen den blå som ärvdes efter Gunnil, den delas alla syskonen emellan, och som Elin Andersdotter ingen kista fått, behåller hon sin moders kista.Arvet efter modern delas så på höstetinget 1711: Per ska lösa till sig gården och ge Gudmund i Fårhyltan 20 daler; Jon i Kärr 15 daler; systerdottern Marit Sonesdotter 15 daler samt i arv efter morfadern Anders 14 daler 24 öre; Elin Andersdotter (änka från Finnanäs, nu boende i Truvedsmåla) 15 daler. Dito Svenborg Andersdotters barn om de komma igen 15 daler och slutligen den döda systern Karins barn i Torsås Storegård 15 daler sedan är detta allt klart,dock de frånvarandes rätt och talan härvid förbehållen efter lag. Av fördelningen framgår att arvet delas i huvudsak enligt den gamla värendska sedvänjan, lika åt söner och döttrar, inte efter den lag som gäller i andra delar av landet där dotter ärvde bara hälften mot son.Det här är min berättelse efter Allbo Härads dombok. Aron Axelsson Bordon | Svensson, Anders (I31271)
|
| 4618 | I början av 1800-talet menade P E Lindskog att Gudhems kloster grundats ca 1052 av en kvinna vid namn Gunhild. Förhistorien till detta var att hon år 1048 hade gift sig med den skånskbördige danske kungen Svend Estridsen, en son till Sven Tveskäggs dotter Estrid. Det var f.ö. troligen denne Svend som var en av Adam av Bremens främsta sagesmän. I en skolie i Adams verk får vi vet att man kom över de svenska bergen för att hämta den fromma drottning Gunhild.Men väl gifta insåg kyrkan genom den Hamburgske ärkebiskopen Adalbert att Svend och Gunhild båda var alldeles för nära släkt med varandra, så efter hot om bannlysning fick Gunhild år 1049 ett skiljobrev. Gunhild har menats ha varit en dotter till Anund Jakob, och maken var då hennes kusin. Men hon kan också ha varit Anunds änka, Adam skrev ju att hon var drottning.År 1049 vandrade drottning Gunhild hem igen, till Västergötland och till Gudhem som var ett av hennes gods. På gränsen mellan Halland och Västergötland träffade hon Stenkil som var på väg till hennes förre man Svend Estridsen för att få stöd för att kunna bli kung. Med sig hade han dekanen Adalvard som av Adam av Bremen lär ha beskrivits som en "ödmjuk, gästfri och i övrigt förträfflig västgöte". Adalvard blev senare biskop i Skara. | Svensdotter, Gunhild (I92593)
|
| 4619 | I DAA 2006-08 fastslås det at han og de yngre søskende er børn af faderens 4. ægteskab med N.N. Aagesdatter Steeg, da de alle var umyndige ved faderens død i 1387. [2]til Nielstrup (Musse H.), arvede Bøgsted, var 1387 umyndig under hr. Folmer Jakobsens værgemål, men fik på skiftet kun udlagt bøndergods, fik 1388 en hovedgård i Tjæreby i pant af hr. Benedict Biug, deltog 1396 i stiftelsen af slægt-vikariet i Roskilde, nævnes 1401 som forlover for broderen hr. Anders, fik 1407 af Niels Hak i Assendrup, der kalder ham sin søstersøn, fuldmagt at skifte med fru Merde i "Ennelungisøø" alt det gods, de havde at skifte i Hadsten i Jylland, beseglede 1421 til vitterlighed med sin "fædder" Jes Lunge i Skafterup, stiftede 1432 begængelse for Jep Ebbesen (Lunge), beseglede 1435 forliget i Vordingborg, havde samme år været i Stockholm og nævnes i det der afsluttede forlig først af de beseglende væbnere, var 1438 med at indkalde hertug Christoffer og 1439 at opsige kong Erik huldskab og troskab.Beseglede 1440 i Kolding hertug Adolphs lensbrev, købte 1443 parter i Ordrup af Arild Svendsen og Niels Andersen, tilskødende 1447 hr. Torbern Bille, sin kære "svoger", den del i Ordrup, som han arvede efter sin broder hr. Anders, lå 20. december 1450 på sin sotteseng, hvorfor sønnen mødte for ham i en retssag, han havde med hr. Niels Knudsen (Panter) om Ordrup, levede dog 23. november 1451 og var da rigsråd, var halvbroder til hr. David Hak og fru Ingeborg Hak, Arild Madsens, begravet i Antvorskov, skifte efter ham holdtes 6. juli 1458. | Jacobsen Lunge till Nielstrup, Ove (I28537)
|
| 4620 | I danska källor är Harald skildrad som en av seklets värsta våldsverkare och horkarlar. Harald Kesja dödades av sin egen halvbror Erik II (Emune). | Eriksen, Harald "Kesja" (I92590)
|
| 4621 | I december 1562 gifte Anna sig med pfalzgreven Georg Johan av Pfalz-Veldenz-Lützelstein, som tidigare friat till Cecilia, Annas syster. Familjens besittningar låg i södra Tyskland och i norra Alsace. Pfalzgreven var från svensk sida intressant genom sina släktskapsförbindelser med andra tyska furstar. Georg Johan hade tack vare Annas hemgift blivit en av de rikaste pfalzgrevarna och påbörjade en rad kostsamma projekt som till slut ruinerade familjen. Vid sin död lämnade han mycket stora skulder efter sig, vilket även kom att påverka kommande generationer.Först mot slutet av sitt liv, när familjens finanser förbättrats något, kunde Anna återvända till ett av sina änkesäten, Lauterecken. För att spara pengar hade hon tidigare valt att bosätta sig vid döttrarnas hov. Som änka fortsatte hon att utöva ett symboliskt moderskap genom att ta på sig rollen som gudmor till Lautereckens barn. Det är också bilden av Anna som god och omsorgstagande, en »mor Anna», som satsade på familjen och höll sig utanför politiken som blivit tongivande i eftervärldens bild av henne.Anna och Georg Johan fick totalt tolv barn När Anna blev änka 1592 levde åtta av parets tolv barn. Två av döttrarna, Ursula och Anna Margareta, var då redan gifta. De andra åtta barnen avled under de närmaste åren.Anna dog 1810 och är begravd i kyrkan i Sankt Remigiusberg. År 2002 bisattes Annas och de andra fjorton familjemedlemmarnas kvarlevor på nytt. Med anledning av detta reste man också en minnessten över familjen. Bara ett hundratal meter från kyrkan låg slottet, där Anna födde sitt första barn, Georg Gustav. Slottet ligger dock i ruiner sedan trettioåriga kriget. | Gustavsdotter Vasa, Anna Maria (I92207)
|
| 4622 | I december månad dödde Peder Påls hustru och 3nne söner. | Larsdotter, Kristin (I4623)
|
| 4623 | I domboken 1621 står att Erik Persson i Korrö hade gjort ett jordskifte med Knut Persson, sålunda att Erik hafver gifvit sin broder Knut ett torp Smedjehult, samt 82 daler smt, för all sin arfvelott i Svartebäcks gård, står också att Knuts hustru hette Segridt Gudmundsdotter. | Persson Hane, Knut (I29104)
|
| 4624 | I domboken 1627 kom Carl Persson i Möllekulla inför rätten beklagande sig, att det försvunnit får i skogen och undrade vem tjyven var. | Persson, Carl (I31547)
|
| 4625 | I domboken 1633 står att Gudmund Hane haft det ihop med sin styvbroder Sven Jonssons hustru Hillegerd Sonesdotter. | Jonsson Hane, Gudmund (I31834)
|
| 4626 | I domboken 1652 står att Eskil i Idekulla, när han kom drucken till ett möte i Möllekulla blev överfallen af tuenne syskonebarn Per Persson i Haqekvarn och Per Carlsson i Rössvik. | Persson, Per (I31955)
|
| 4627 | I domboken 1652 står att Eskil i Idekulla, när han kom drucken till ett möte i Möllekulla blev överfallen af tuenne syskonebarn Per Persson i Haqekvarn och Per Carlsson i Rössvik. | Carlsson, Peder (I31966)
|
| 4628 | I domboken 1652 står att Oluf Persson fått ärva efter Sven Frendesson i Änga, för hans son Isack var gift med en dotter till Nils Frendesson, Svens bror | Persson, Olof (I41611)
|
| 4629 | I domboken 1654 blir Carl Persson beskylld för ett sängaläge med sin piga Karin Svensdotter, men säger att det är lögn och blir frikänd | Persson, Carl (I20346)
|
| 4630 | I domboken 1670 står att Peder blev mördad av Nils Gummesson i Ekeberg och vidare att först framkom den döde soldatens släktingar, som var broderen Tufve Tufvesson soldat, Peder Carlsson i Klasamåla, Peder Carlsson i Rössvik, Johan Carlsson i Möllekulla och Zackris Carlsson i Klasamåla, den dödes moderbröder. | Tufvesson, Peder (I31611)
|
| 4631 | I domboken 1674 afsades att Sven i Brevik må bruka sina skattegårdar i Söftestorp och däribland den äng som Carl i Boaryd skall med Arvid Månsson hava bytt tills vidare besked. | Olofsson, Sven (I44907)
|
| 4632 | I domboken 1680 står att Peder Larsson och hans hustru Elin Jönsdotter inlöste halva Hätteboda gård. | Larsson, Per (I31963)
|
| 4633 | I domboken 1680 står det att Gudmund Jönsson och hustru Karin Larsdotter inlöste halva Hätteboda gård | Jönsson, Gudmund (I44930)
|
| 4634 | I domboken 1687 står det om en träta mellen bröderna Lars och Håkan Nilssöner om åker och äng i Ulfsryds storegård. | Nilsson, Håkan (I43224)
|
| 4635 | I domboken 1691 står att 2 bröder i Frankanäs, Sven den äldre och Sven den yngre, som är skyldiga bl.a. Magnus Wiselius 148 daler smt, som de tillstå att brodersonen Nils i Qvarnhult har bevittnat och Mattis i Bökemon fordrar 40 daler smt, som de är skyldiga honom för 1/2 Frankanäs gård. | Nilsson, Per (I31530)
|
| 4636 | I domboken 1696 står att Peder Larsson i Hätteboda är skyldig till sin svåger Jöns Jönsson rådman i Karlshamn 260 daler smt, halva Hätteboda gård står i pant. | Jönsson Ring, Jöns (I32058)
|
| 4637 | I domboken 1705 står att Måns i Bökemon får böta för slagsmål och för att han skjutit ihjäl en häst på kyrkovägen. | Mattisson, Måns (I31553)
|
| 4638 | I domboken 1706 får Sune böta för att ha knivskurit salpetersjudaren Måns Jönsson i Steglehylte. | Mattisson, Sune (I31269)
|
| 4639 | I domboken Konga 1682 står om ett arv Bengt i Djuramåla skulle få efter sin broder Per Nilsson | Nilsson, Bengt (I45331)
|
| 4640 | I en inflyttningsattest till Villie står det: Allthenstund gamble bonden och saltpettersiudaren Tufve Bengtsson med sin hustru Thora uppå en behagelig tid sig för sin son skull uppehållet uti Villje försambling osv. därefter kommer det mer , men det är mycket svårläst.Undertecknat Osby den 25 marty 1741 och prästens namn Olaus Tranaeus. | Bengtsson Dubb, Thue (I1480)
|
| 4641 | I ett mål 1713 står att Sven Olufsson i Snedingsmåla köper 1/4 Rösmåla av Elsa Börjes, som har en son Per i Getamåla, Vittne Nils Persson i Snedingsmåla. | Olufsson, Sven (I31639)
|
| 4642 | I ett mål i domboken 1716 om en soldatlön står att Jöns Gisesson har 1/4 och enkian Ingierd Larsdotter och Per Håkansson i Hätteboda har 1/4 av Ulfsruds Skattegård, som inhandlats av Nils Olufsson i Esbjörnamåla. | Larsdotter, Ingierd (I31554)
|
| 4643 | I ett mål i domboken 1716 om en soldatlön står att Jöns Gisesson har 1/4 och enkian Ingierd Larsdotter och Per Håkansson i Hätteboda har 1/4 av Ulfsruds Skattegård, som inhandlats av Nils Olufsson i Esbjörnamåla. | Gisesson, Jöns (I31758)
|
| 4644 | I ett mål i domboken 1716 om en soldatlön står att Jöns Gisesson har 1/4 och enkian Ingierd Larsdotter och Per Håkansson i Hätteboda har 1/4 av Ulfsruds Skattegård, som inhandlats av Nils Olufsson i Esbjörnamåla. | Håkansson, Per (I44927)
|
| 4645 | I ett mål i Ljunits härads dombok den 10/10 1769 (mål 49) är denne NilsHansson och hans moder instämda till tinget av "inspectoren wälbetroddeJöns Tullberg", ombud för "wälborne herr landshöfdingen på Rydsgård CarlHallenborg". Nils Hansson och hans mor, å Varmlösa nummer 12, hadenämligen underlåtit att underhålla ett led av vägen mellan Kadesjö och Katslösa, benämnt Stubbaledet. De delade ansvaret för detta vägavsnitt med gårdarna Varmlösa 14 och 15. Dock lovade Nils och hans moder bättring och saken slutade med förlikning mellan parterna. Samma år överlät Hanna Börjesdotter, efter andre makens bortgång,hemmanet till Nils Hansson som var hennes äldste son. Detta enligt ennotering i en Rusthållsförändringsförteckning (Landskontoret/LLA) - sevidare moderns/Hanna Börjesdotters levnadsbeskrivning. | Hansson, Nils (I137)
|
| 4646 | I flera av B.T:s barns födelseattester i Katslösa kyrkbok (bl.a. Elnas 1748) nämns så många av hennes släktingar i Ö.Vemmenhög som dopvittnen att hennes identitet därmed får anses bekräftad. Nämns även i faderns bouppteckning, daterad den 15/8 1774. En notis i Katslösa kyrkbok gör gällande att Bengta och hennes man den 22:e mars 1768 bekom sedel för att flytta från Kadesjö till Villie. De benämnes "gamle folken". Ännu så sent som i 1788 års husförhörslängd bor Bengta Trulsdotter som inhyseshjon hos sonen Per Rasmusson och dennes familj, på Katslösa nummer 5. | Trulsdotter, Bengta (I144)
|
| 4647 | I Hfl 1791-1795 Öljehult står att han fått sedel ifrån Hjelmseryd, Jönköpings län 1791-11-10. | Carlsson Stiberg, Anders (I2180)
|
| 4648 | I Hjortsberga katekism 1696 återfinnes följande personer i Vermansnäs.Barnen Anders Olsson och Gertrud Olofsdotter. I mantalslängden 1698, 1699 och 1700 finns Olof Persson och sonen Anders i Vermansnäs. 1702 finns Olof Persson, son Håkan och Anders Olofsson och hans hustru. 1703 finns Olof Persson och hustru, Anders Olofsson och hustru. 1709 finns Håkan Olsson och hustru, Anders Olofsson och hustru. Gårdman Olof Persson njuter skötsel och uppehälle av sina barn. | Persson, Oluf (I2423)
|
| 4649 | I häradsdomstolen 1692 fick Nils plickta för tvenne okvädingsord nämligen sielm och spinketäfva mot Nils Tohrsson i Rösmåla som tillika fick plickta för att han kallat Nils för tiuf. | Persson, Nils (I1827)
|
| 4650 | I inflyttningslängden 1691 i Urshult står att hustru Märtha ifrån Elmeboda omgift med Zackris i Klasamåla. I vigselboken för Älmeboda står att hon kom ifrån Bännikeboda. | Märit (I29257)
|