.jpg)
.jpg)
Bo Lindkvist Hemsida
Min Släktforskning.
Noteringar
Träffar 4,651 till 4,700 av 7,881
| # | Noteringar | Länkad till |
|---|---|---|
| 4651 | I Jordeboken 1676 finns i St. Herrestad på Kyrkans 1/8 hemman Jens Ingvarsen, men det är ju inte säkert att han är densamme som år 1684 gav avkall åt Bengt Persson.Enligt Jordeböckerna 1697 och 1699 så brukar Jöns Ingvarsson St .Herrestad nr.29, 1/2 kyrkohemman. I Mantalslängden 1699 nämns på nr.29 : Jöns Ingvarsson, hustru Bengta, son Per och dotter Sissela. I Mantalslängden 1710 finns på nr. 29 endast Per Jönsson, ogift, och det bör väl vara sonen som övertagit gården. | Ingvarsson, Jöns (I1442)
|
| 4652 | I Kielstrup döps Lars Rasmussons dotter i Stora Jorbärga, kallat KIERSTIN. Faddrarna: Lars Pärsson ibm, Anders Bengtsson ibm, Lars Bengtsson Krabbe, Anders Anderssons sohn i Lilla Jorbärga, Lars Pärs sohn Hans i Stora Jorbärga, Trulls Swens hustru, Anders Anders dotter i Lilla Jorbärga. | Larsdotter, Kierstin (I1199)
|
| 4653 | I Kinnevalds härads dombok 1638 står att Nils som var 11 år gammal råkade skjuta en 7-årig lekkamrat Håkan Nilsson. Domboken berättar att Nils en vårsöndag när folket var åt kyrkan tog en bössa som låg på bordet. Att den var laddad visste nog pojkarna inget om. Det bar utur stugan och rätt som det var, slog bössan lös och skåtet gick den lille gossen till döds. Slutligen förklarade rätten dråpet vara skett av ren våda och dömde, att fadern skulle förlika målsägarna med 9 mark penningar och sedan vara fri för allt eftertal nu och i framtiden. | Månsson Spegel, Nils (I31450)
|
| 4654 | I Kinnevalds härads dombok 1707 står det att han var en gammal man och kunde ej komma till tinget. Han säger där att Herr Oluf var hans farfar. | Andersson, Olof (I32951)
|
| 4655 | I Kinnevalds härads dombok februari 1699, står att Sune Mattisson i Qvarnhult utlofvar i att för alt till sin dotter Märta Sunesdotter i arf få efter sin salig moder Ingiär Andersdotter som och hennes bröder Sven och Per Sunessöner 45 daler silvermynt för uthan moderns kläder, hvilcket alt skier uti Marthas morbröders Per Andersson och Gudmund Anderssons närvaro, och behåller Sune dotteren och medelen hos sig. | Mattisson, Sune (I31269)
|
| 4656 | I Konga härads dombok 1624 står om ett gårdaköp mellan Anders i Djuramåla och Sven Henriksson i Kampingemåla. | Henriksson, Sven (I2288)
|
| 4657 | I Konga härads dombok 1717 står att Jöns köper 1/3 av Törnamåla av bland andra Göte Eriksson och Maria Persdotter i Ryy. | Håkansson, Jöns (I41973)
|
| 4658 | I kyrkboken i Bjäresjö finns en lucka mellan 1723-1725. | Månsson, Måns (I1123)
|
| 4659 | I Ljunits häradsrätt AIa:3:29 står följande: Åhr 1765 den 10 Januari hölls laga bouppteckning och skifte över qvarlåtenskapen efter förra åboen GABRIEL PÄRSSON på No 20 Norra Villie, dess efterlämnade enkia Ellna Jönsdotter tillika med öfriga arfvingar som äro husmannen Hans Gabrielsson från Trunnerup, husman ogifta sonen Pär i Norra Villie 45 år gammal, dito dottern Kierstina gift med åboen Pär Jeppsson i Norra Villie, samt dotterdottern Kierstina Andersdotter från Östra Vemmenhög 11 år, å hennes vägnar dess fader husman Anders Trullsson i Ö.Vemmenhög. | Persson, Gabriel (I24300)
|
| 4660 | I Ljunits häradsrätts dombok 3/10 1809:10 förekommer i målet en dräng,Ola Hansson från Varmlösa, som skulle ha deltagit i ett slagsmål invidRynge gård på backen nedanför Ryngehusen - det hela utspelade sig iskymningen. Troligen rör det sig om denne Ola Hansson. Vid faderns frånfälle övertog Ola Hansson hälften av Varmlösa nummer1, medan brodern Lars övertog andra halvan. Ola Hanssons gravvård finnes ännu kvar (1996), belägen på Katslösa kyrkogård strax söder om kyrkan. | Hansson, Ola (I44)
|
| 4661 | I makarnas vigselattest (Snårestads kyrkbok) nämns att Per (Pär/Peder) då kom från Katslösa men att han var son till "nämbdemannen i Liunitz härad, Rasmus Pärsson" och dennes hustru Karna Andersdotter. Dessa föräldrar uppges vara boende i Sjörups by. I mantalslängderna 1700 och 1711 står Per Rasmusson skriven för hemmanet nummer 2 i Katslösa, 1700uppges hans hustru heta Tyre. | Rasmusson, Per (I346)
|
| 4662 | I mantalslängden 1765 uppges Per Mårtensson ha "fallandesot" (=Epilepsi). | Mårtensson, Per (I3666)
|
| 4663 | I mars månad 1713 stod Mats Palnesson kyrckioplickt för lägersmåhlet med qvinfolcket Kerstena ifrån Webröd. | Palnesson, Matz (I3618)
|
| 4664 | I mars månad föddes Sören Larssons barn i Tvären och kallades MARNA. Faddrar: Thue Jönsson, Anders Jönsson, Bengta Thues samt Chirstina Håkan Sörens. | Sörensdotter, Marna (I1512)
|
| 4665 | I mtl 1659 står det en Lars Andersson med hustru i Stora Beddinge , under honom står det en Anders Larsson med hustru, mannen vanför, Anders död 1669. Möjlig fader till Lars Andersson. | Andersson, Lars (I2045)
|
| 4666 | I N.Vallösa nämns på 1680-talet en piga med namnet Mätta Persdotter, hon tjänade hos "söndre Ola Andersson". På samma ställe fanns en dräng med namnet Åstrad Hansson. Sannolikt var det alltså här som dessa blivande makar lärde känna varandra. Något som styrker resonemanget är att Mätta - enligt nedannämnda domboksprotokoll - hade större delen av sin släkt i Sjörup och Vallösa. Mätta Persdotter var, enligt ett domboksprotokoll (Ljunits renoverade domböcker) från 5/5 1691 (se avskrift nedan), systerdotter till Michel Larsson i Fuglie, Skårby. I samma protokoll nämns flera av Mättas bröder och svågrar. Att Mätta hade en broder vid namn Otte Persson är således ställt utom varje tvivel. I Villies dödbok förekommer på datumen 16/4 1675 en Else Per Ottes i S.Willie, 50 åhr". Denna kvinna skulle således ha varit född 1625 - ett fullt tänkbart födelseår på Mättas moder. Det som styrker teorin att dess Else och Per Ottesson är föräldrar till syskonen Persson/-dotter är dels de ovanliga namnkombinationerna Per Ottesson respektive Otte Persson. När Per Ottessons hustru visar sig heta Larsdotter i efternamn är "saken klar". Mätta Persdotter var systerdotter till Michel Larsson, som var broder till Per Ottes' fru Elsa Larsdotter, som i sin tur alltså var moder till såväl Mätta Persdotter som till hennes syskon Otte, Olof och Ziphora. Namnet Else/Elsa förekommer sedermera på flera olika håll bland ättlingarna. När Mätta Persdotter och hennes make Åstrad Hanssons son Hans döptes den 24/1 1701 fanns bland faddrarna en Ellse Pärsdotter...troligen en syster till Mätta som i så fall fått moderns förnamn. Till yttermera visso hade två av Mättas bröder, Otte och Olof, döttrar med namnet Else. Det ovannämnda domboksprotokollet, daterat 4:e och 5:e maj 1691 lyder sålunda: "Per Mårtenson i Varmlösa, Otto Person ibm, Åstrad Hanson ibm och Oluf Person i Grafvstorp Cit. Oluf Kiempe Söndra Willie tillkiärandes honom för han ormhult (?) och uthan släktens samtycke tillhandlar sigh dhet åboende gårdh i Söndra Willie, som ähr Crono Skatte hemman och dhe å mödernes vägnar till skatte rättigheten säga sigh äro börde rätten emot dhet Oluf Kiempe ähr uthom släkten och i stillhet, uthan dheras consens till precticerat sigh gården af Michaell Larsson, som för dhetta skattehemman bebodt, men genom döden nyligt afgången och erfvingarna medh opbuden protesterat som med extract af protocollet bewysas EX Datis d. 13 october 1690 och d. 9 Febr. 1691. Derjemte insinuerade klaganderen (en) copia af sith contract som Michaell Larson och Ola Jönsson Kiempe sins emellan slutet om hemmanet nytiande i 12 åhrs tyd och sedan dhet aför--. Dat. d. 4 Aprilis 1678 i Norra Willighe opesesendet sielfwa orginal som straxt åtherberoerades. Svaranden ähr till vedermähle berättande sig intet hafva härmoth föra vydhare ähr åberopa sigh köbebref som för Rätten insinuerades. Dat. S.Willighe d. 28 Dec. 1689. Oluf Jönson som ähr Reus prelenderar sina uthlagda Penge efter kiöpebrefvets innehåld 64 dahl. smt och dhete nu af Klagandes som giöre sigh ägandet till Börd Rätten. Hvaremot dhe svarande honom sigh inga Penga fått af Oluf Jönson derföre kunna dhe icke heller åtherställa honom några medhel seyandes derföre sigh förbudit Oluf Jönson innan han pengene hade lefvererat till Michael Larsson sluta något kiöp emedan Michael ey mehr mecktig afhända gården till någon uthom släkten så länge någon i börden var som villia dhen sigh tillhandla och värderigs bethala. Rätten tillfrågade parterna om dhe något mehr hafva i denna saak att införa hvartill dhe å båda syder svarade Ney, altså Resolverade Rätten sålunda. RESOLUTION: Såsom förnimes Oluf Jönson Kiempe i Söndra Willie Kipt Een half gårdh af Michael Larssons ibm, som Michael Larsons Sösterbarn hafva bördrätt till aldheles dhen vitterligen skiedt och vidh opbuden på Härads Tinget genast potesterat och nu ytterligare dhetsamma yrka och påstå Arfs Rätten, dhet Rätten öfver något och Skiäligt pröfvas att Michael Larssons Systersöner som ähr Oluf Persson i Grafstorp, Otto Persson i Warmlösa samt dheras svågrar Per Mårtensson i Warmlösa och Åstrad Hansson ibidem, behålla dhess arf och bördsrätten aldheles o=klanderh och tillrädha dhen gårdh i Söndra Willie, som Oluf Kiempe kiöpt af Michael Larsson och dhet till förstkommande Philiphi Jacobi 1692. Anbelangande Refusion som Oluf Kiempe Pretenderat för utlagdh Kiöpeskilling efter dhen kiöpeslut Innehåldh lembnas honom dhes till frytt tilfahla conde behranden. Lagl. att söckia i compensatis Expensis. " | Persdotter, Mätta (I307)
|
| 4667 | I Norge regerade Olaf Haraldsson, eller Olaf digre, han som senare skulle bli känd som Olav den helige. Han var nära bundsförvant med Anund Jakob i Sverige, bl a var han gift med dennes syster. Dessa bägge samlade sig år 1026 till ett gemensamt anfall mot Knut den store vid Helge å. Resultatet av slaget var att Knut inte längre hade något att frukta från detta håll. Hur Estrids make,Ulf jarl, ställde sig i konflikten vet vi inte, men troligen såg Olav och Anund Jakob honom som en potentiell bundsförvant eftersom hans förhållande till Knut inte var vidare gott. Kort efter slaget ledde detta till att Ulf dräptes i Roskilde, naturligtvis på Knuts anstiftan. Som försoning för dråpet gav Knut sin syster Estrid, stora jordagods. | Torgilsson, Ulv (Wulfsige Spraklings) (I91210)
|
| 4668 | I Sjörups födelsebok 1703 har Gunnels fader, klockaren Jöns Månsson, skrivit: "Den 1 December föddes min lilla dotter..." Denna lilla dotter växte upp och i 1716 års mantalslängd nämns en Gunnel som piga hos kyrkoherde Engelholm i Sjörups prästgård - möjligen är det samma Gunnel. I vilket fall som helst gifte hon sig 1723 med korpralen Lars Frifeldt i Varmlösa. Gunnel blev 65 år gammal. | Jönsdotter, Gunnela (I305)
|
| 4669 | I Skåne eller Halland har levet en Slægt Brun, hvis Våben var et delt Skjold med to Bjælker i 1., en halv Ørn i 2. Felt, på Hjelmen to Vesselhorn eller en halv Ørn. Farverne angives meget forskellig. Af denne nævner Slægtbøgerne "Romell Pedersen Brun til Brunsgaard" (Brunstrup i Gers H. ), g. m. Bodil Clausdatter Gagge til Folkestrup (Gers H.). Fru Bodil levede 1570, da hun fik brev på en jord i Væ. Hun havde tre døtre:I. Karen, g. m. Arild Griis til Jonserød, død 1639 (han vistnok g. 2° m. Kirsten Clausdatter).2. Sidsel levede 1631, g.m. Knud Bildt til Moland, død før 1604.3. Anne til Brunstrup og Folkestrup, nævnes 1624, 1625 og 1631, da hun lå i proces med sin svoger Arild Griis. | Pedersen Bruhn, Romell (I41213)
|
| 4670 | I Snorre Sturlassons Norska Kungars Krönika står det: Kung Gorm fick två söner tillsammans med med Tyri Dannebod som fick namnen Knut och Harald. Knud var ett vackert barn , och den mest förtjusande av de två. Han liknade mycket sin mor och kallades därför "Knud Danne ast "Gorms drottning Tyra Danebod byggde Dannevirke till värn mot tyskarna. Deras son, Harald Blåtand (d. omkr. 985), härskade icke blott i hela D., utan utsträckte sitt välde också öfver en del af Holstein och Venden, där han grundlade vikingasamhället Jomsborg, samt för en tid öfver Norge. Han tillät 948 upprättandet af de första biskopsstiften och lät 960 själf döpa sig jämte sin drottning, hvarefter kristendomen vann betydligt insteg bland folket. 974 råkade han i krig med tyske kejsaren Otto II, som förstörde Dannevirke samt upprättade ett markgrefskap mellan Slien och Eider, hvilket emellertid snart ånyo föll i Haralds händer. Harald stupade i en strid mot sin egen son, Sven Tveskägg (omkr. 985-1014).....Källa: Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /1291-1292Över sin drottnings grav vid Jellinge reste Gorm en sten, den s.k. mindre Jellingestenen, med inskriptionen: "Gorm konung, Danmarks bot, gjorde detta minnesmärke efter Tyra, sin hustru". Haqvin Spegel skrev i sin "Then svenska kyrkiohistorien" följande om Gorm: "Efter Konung Björns död kom hans son Alarik til Regimentet hwilken man icke wet hfwa warit i then Christeliga Religionen i sin ungdom underwijet, men om han så war, må man doch twifla om han war ther uti beständig at han höll besynnerliga god wänskap med Konungen i Danmark Gorm Hin Gamble, hwilken war the Christnas swåre Fiende och hade Alariks dotter Sigrith til Drottning förr än han fick Thyra ifrån Ängelland". | Hardeknudsen, Gorm "den gamle" (I91218)
|
| 4671 | I Vemmenhögs härads dombok 1676 framgår klart att S.M. var dotter till Madtz Nilsson i "Tärnömölla" (Ternemölla i Gärdslövs socken). Bemälda mölla innehades mycket riktigt, enligt mantalslängden, av en Madtz Nilsson och 1677 av "M.N:s enckia". Enligt Vemmenhögs renoverade dombok 16/1 1690 bodde då på Tärnömölla i Gärdslöv en "ridefogde" vid namn Nils Rasmusson. Utdrag ur Vemmenhögs dombok 19/9 1676: "Trölls Larsson i Öster Wemmenhy för retten framkom och paa sin hustru Sine Massdotters wägnar, gaff hendes styffmoder Kirstine Sl: Madtz Nils' i Tärnömölla...osv" | Madsdatter, Sine (I208)
|
| 4672 | I Vä har under 1500- och 1600-talen förekommit en mängd guldsmeder med inslag av namnet Povel. 1584 och 1602 nämns som guldsmeder och rådmän i Vä Peder Povelsen och hans bror Anders Povelsen. I Skånegenealogen 1998:1 skriver Tor Flensmarck att 1584 noteras i Vä Anders Povelsen, Peder Povelsen, Nils Pedersen Guldsmed, Aage Pedersen Guldsmed med flera. I ett annat stycke skriver Tor Flensmarck att måhända får "Povelsönernas guldsmedsläkt i Vä" räknas till Povel Pedersons [Graa] ingiftesfränder. Anders Povelsen förekommer även 1592-1606, Povel Guldsmed 1594, Peder Povelsen 1594-1598 och möjligen även Klaus Christensen som är byskrivare 1595-1601. Peder Povelsen är även upptagen i Bockebodaregistret 1584. Tor Flensmarck menar att det rimligtvis borde föreligga släktskap mellan dessa Povelsöner och Povel Nilsen, möjligen/troligen är de farbröder till Povel. Icke endast namnet tyder ju på detta, utan även att de allihop var guldsmeder samt rådmän i just Vä. Teorin att den Nils Pedersson Guldsmed som nämns nedan skulle vara Povels fader styrks av att Povel bevisligen hade en son Nils och en son Peder. I den såkallade Silverbibeln, den omfattande matrikeln som finns över svenska guldsmeder från 1500-talet framåt, nämns Anders Povelsen som en möjlig son till Povel Pedersen Graa. Anders Povelsen var upptagen i 1584 års taxeringslängd och i Vä stads arvebok 1591-1606, byfogde 1595-1599, omtalas senast 22.augusti 1606. Anders Povelsens sigill med initialerna A.P. har påträffats, överensstämmer nära med stämpeln 8138. Det finns även en Hans Povelsen som var guldsmed och hade stämplarna 8144 och 8145. Hans Povelsen var nämnd i taxeringslängden 1613, flyttade till Kristianstad, nämnd där 1615-1617, men var död hösten 1618.Nils Pedersen nämns 1570-1615 i den såkallade Silverbibeln, den omfattande matrikeln som finns över svenska guldsmeder från 1500-talet framåt. En Nils Pedersen betalade jordskyld till kyrkan i Vä omkring 1570, och var troligen identisk med den Nils Pedersen guldsmed som är upptagen i 1584 års taxeringslängd. Han flyttade sannolikt över till Kristianstad 1614-1615 och var död 24.februari 1618. | Nielsen, Povel (I3197)
|
| 4673 | I Ystad St:a. Maria räkenskaper nämns en Hans Warnike år 1580 och 1596 Kirstine Wernicks. | Wernich, Hans (I1823)
|
| 4674 | Ifølge Gravkataloget gift med Kristine. - Børnene den senere Roskildebiskop Niels, Juris, Margrethe. I Næstved velgørerliste nævnes Roskildebispen Niels med brødrene Tyge og Sune. De skulle så evt. være sønner af Stig, men kendes kun herfra. | Galen (Hvide), Stig (I97753)
|
| 4675 | Ifølge ældre Sorø-årbog "dræbt af sine egne" i 1246 (apropria familia). | Stigsen Hvide, Juris (I97751)
|
| 4676 | Ihjälskjuten av profossen Nils Make i Högnalöf. | Jonsson, Gudmund (I31658)
|
| 4677 | Ihjälskuten i fält uti Hollstein. | Örfelt, Jöns (I103096)
|
| 4678 | In die Sancto Sanctorum begrofs Mårten Anderssons fahr af Norra Vallösa, nom. Anders. | Larsson, Anders (I628)
|
| 4679 | Inflyttad från Tullstorp 1709-08-29, till Södra Villie. | Larsdotter, Kerstina (I140)
|
| 4680 | Inflyttad till Dybeck från Skurup 1893-05-11, attest nr 15. | Larsson, Christian (I2446)
|
| 4681 | Inflyttade från Skurup till Mossby 1845-10-28, attest nr 242. | Nilsson, Sven (I2452)
|
| 4682 | Inflyttade ifrån Tullstorp 1709-08-29 till Södra Villie. | Andersson, Lars (I168)
|
| 4683 | Inflyttade ifrån Tullstorp 1709-08-29 till Södra Villie. | Mårtensdotter, Anna (I169)
|
| 4684 | Inflyttningsattest volontairen Anders (Carlsson) Stibergs hustru Segre (Sigrid Johansdotter) som under mannens wistande till sjöss på Kongl Örlogs Flottan uppehåller sig uti Backary församling recommenderas härstädes under tiden till församlingens förmoners åtmjutandeoch blef med sin man till ägtenskap sammavigd d 29 sistlidne martiioch begicks sedan H H Nattvard d. 5 april detta årCarlscrona 16 september 1795J Wigelius Å andra sidan skrefne qwinna kom med denna sedel stäld å Backary sockn hit til Hoby socknhwarest hon genast födde dottern Maria eller den 23 september samma år, henne barn blef den 26 därpå följandebefordrad till det heliga dopethon har sedermera uppehållit sig här i socknen upåt skogen och finnes i communionslängderhafwa med sin man volonteuren Stiberg gåt til Guds bord up med Öljehults Capell den 31 januari 1796Jag känner hwarken henne eller hennes mans lefbad och har jag icke hört om demStiberg har jag aldrig sett förrän han nu ber om sedel och han säger att han trott sig vara inbegripen i å andra sidan skrefne sedelHoby 2/10 1797Nils Hallströmkyrkoherde | Jonsdotter, Segrid (I1307)
|
| 4685 | Inflyttningsattest från Hällestad till Villie. Hoffskomakaren Mäster Jöns Löfgrehn som med behörigt Prästebevis ifrån Lund, har här på orten tagit sig hustru gudfrucktiga möen Elsa Catharina Dahlbeck, och genom vanliga kyrkoceremonier med henne blifvit copulerat, hafa bägge godt loford om theras christeliga lefverne och dygdiga förhållande, som och uti sistledna novembris månad hafa begådt Herrens heliga nattvard, Hellestad den 1 february 1743. Johan Hedenskog. | Larsson Löfgren, Jöns (I118)
|
| 4686 | Inga säkra bevis finns för Sigrids existens och hennes existens bestrids av många moderna historiker. Olika historiska källor ger divergerande uppgifter om Sigrid Storråda: isländska källor, Saxo, Adam av Bremen, Carl Grimberg, danska och polska källor. I Svensk uppslagsbok har L. Weibull en version och i Släkt och Hävd finns en annan version av professor Sten Carlsson.Enligt Saxo och vissa isländska källor skall Sigrid först ha varit gift med sveakungen Erik Segersäll, med vilken hon fick sonen Olof Skötkonung. Efter Eriks död (eller möjligtvis några år tidigare) drog hon sig tillbaka till sina gods i Västergötland. Efter frierier av småkungar, som Sigrid gjorde sig kvitt genom att bränna dem inne, kom hon och Norges kung Olav Tryggvason överens om giftermål. Det kom dock till en dramatisk brytning och Sigrid gifte sig i stället med Danmarks kung Sven Tveskägg Slaget vid Svolder i Öresund (utanför Ven?) skall ha varit en följd av hennes uppvigling av maken, Danmarks kung, och sonen, Sveriges kung, mot Olav Tryggvason av Norge._____________________________________________________________________Efter att ha studerat olika källor, kan vår uppfattning om Sigrid Storråda sammanfattas på följande sätt:Sigrid Storråda var förmodligen dotter till den västergötske vikingen och hövdingen Skoglar- Toste. Hon gifte sig med Erik Segersäll och födde sonen Olof Skötkonung c:a år 975. Men Erik försköt (skilde sig från) sin gemål Sigrid och gifte om sig med en polsk prinsessa, som i Norden tog namnet Gunhild. Giftemålet var ett led i Eriks Östersjöpolitik. Gunhild blev sedan änka, när Erik dog år 995.Sigrid kan ha varit 20-25 år när hon skildes från Erik. Efter att ha skilt sig från Erik, flyttade Sigrid förmodligen en tid till sina gods i Västergötland, men därefter till Danmark. Sonen Olof följde med i en form av landsflykt till Danmark, där Sigrid gifte om sig med Danmarks kung Sven Tveskägg. Hon bör då ha varit c:a 25 år gammal. Enligt dansk historia hade Sven Tveskägg fyra barn - 2 söner, Harald och Knut (den store) och 2 döttrar. Sigrid var med säkerhet mor till två söner och en dotter. Äldst var sonen Harald, som bör ha fötts c:a år 994 medan Knut föddes c:a 997.Erik Segersäll höll Danmark som erövrat land fram till sin död 995, därefter fick Sven Tveskägg i Danmark sitt rike och sin krona tillbaka. Den första statsmannagärning, som Olof Skötkonung utförde, var att insätta Sven Tveskägg och sin mor Sigrid Storråda på Danmarks tron. År 1013-1015 sände Olof trupper från Sverige för att hjälpa sin halvbror Knut den store i hans fälttåg att erövra England.Sigrid bör ha dött c:a år 1000; dödsåret varierar i olika källor från 995 (vilket förefaller omöjligt) till 1013. Efter Sigrids död gifte Sven Tveskägg om sig med Eriks änka, den polska prinsessan Gunhild. Men Sven var tydligen inte nöjd med sin nya maka, eftersom han senare även försköt henne. Gunhild flyttade då till Vendland (Pommern), där brodern Boleslav I av Polen (992 - 1025) var kung, men efter Svens död år 1014 hämtade Harald och Knut den store hem henne igen till Danmark.Sigrid Storråda liv kan sammanfattas på följande sätt: Hon var gift med två kungar, Erik Segersäll i Sverige och Sven Tveskägg i Danmark.Hon var mor till tre söner, vilka alla blev kungar: Olof Skötkonung, Knut den store och Harald. En av dem blev Europas mäktigaste furste - Knut den store av Danmark. Hon var dotter till en svensk storman, som antagligen bodde i Västergötland, är en stor historisk kvinna, som bör få ett eftermäle i historien bland den heliga Birgitta och unionsdrottningen Margareta.(Uppgifterna om Sigrid Storråda är mycket osäkra och skall därför läsas mycket kritiskt.) | Tostesdotter, Sigrid "Storråda" (I90238)
|
| 4687 | INGAR, född i Södra Villie den 23 aprilis, föräldrar: Joen Pehrsson och Marna Pettersdotter, jordeqvinnan Bengta Bengt Lars bar barnet till dopet den 27 ejusdem. Testes: Lars Swensson, Pehr Asmundsson i Södra Vallösa, drängen Helje Pettersson i Rynge, Lars Tufwasson, Christenza Rasmus Anders, Kirstena Mårten Pers | Joensdotter, Ingar (I1325)
|
| 4688 | INGAR, född i Trunnerup den 7 juni af föräldrar Christopher Ohlsson och Johanna Mortensdotter, christnat den 2 juli. Testes: ? Olof Jönsson, Anders Pärsson, Karna Matz Mortens, Sissa Nils Anders, Pär Mortens hustru. | Christoffersdotter, Ingar (I1091)
|
| 4689 | Inge d. y., Halstens andre son, kung ca 1110-ca 1125. Inge regerade tillsammans med sin bror Filip och efter dennes död ensam. Källor anger att Inge mördade sin samregerande bror Filip.Inge den yngre var gift två gånger, men hade inga arvingar.Inge blev mördad med "ond dryck" på Vreta kungsgård i Östergötland. Hans hustru, Ulfhild, anses ha stått bakom giftmordet. Stormannen Sverker Kolsson stod Ulfhild nära som hennes älskare.Han anses ligga begravd i Vreta, där Johan III långt senare låtit sätta upp en minnessten över honom, eftersom var den siste regenten av den stenkilska ätten.Man vet inte mycket om vad som hände i Sverige under Inges tid annat än att den kyrkliga organisationen blev fastare. Det är uppenbart att svear och götar ännu en bit in på 1100-talet inte riktigt kommit överens om på vilka grunder kungens makt ska vila. När kung Inges brorson Inge den yngre, som efterträtt sin farbror, dog i början av 1120-talet tycks nya förvirrade maktstrider ha utbrutit. Bland annat ska kusinen, Ragvald Knaphövde, (som i en källa påstås ha varit son till en Olof Näskonungsson), ha uppfattat sig själv som kung över både svear och götar. | Halstensson, Inge (den yngre) (I98912)
|
| 4690 | Inge d.ä., ca 1055-1110, kung i Sverige eller möjligen endast i Västergötland. Han regerade troligen från 1079 till 1110, med avbrott 1084-1087. Han var son till Stenkil. Inge gynnade kristendomen och lät tillsammans med hustrun Helena anlägga nunneklostret i Vreta. Inge fördrevs c:a 1084 för en tid av sin hedniske svåger Blot-Sven, men dödade senare denne. Mordet skedde på Toströn i Mälaren. Hans förbindelser med påven är omvittnade i ett brev från Gregorius VII 1080, i vilket han kallades "Ingo gloriosus Suetonum Rex - Inge, svearnas ärorike konung". Under Inges regering hölls ett fredsmöte ("trekungamötet") i Kongahälla, nära det nuvarande Kungälv, då Inges dotter Margareta Fredkulla giftes bort med kung Magnus Barfot av Norge.Uppgiften om att Blot-Sven skulle varit svåger till Inge är mycket osäker. En källa anger att Inge dog 1112.Inge blev i sin barndom skickad till Holmgård (Novgorod) i Ingermanland för att uppfostras och sägs där ha växt upp tillsammans med kung Jarepolk Waldemarsson. Inge var 11 år och fortfarande i Holmgård när hans far dog. Inge blev 1079 vald till kung i Sverige som en arvtagare till Stenkil, men blev fördriven från Uppsala 1084 av allmogen då han vägrade blota. Hans svåger Blotsven erbjöd sig då att blota om han fick bli kung. Det tyckte allmogen var ett bra förslag och utsåg honom till kung. Inge lär ha vistats på Axavalds slott i Västergötland under tiden. Blot-Sven var gift med en syster till Inge d.ä. Inge var samtidigt gift med Mö eller Helena, en syster till Blot-Sven. Inge återvände 1085 eller 1086 till Svealand och dödade Blot-Sven och blev därefter ensam kung i Sverige till sin död 1112. Han tillsatte flera biskopar, byggde kyrkor och utväxlade brev med påven.Inge grundade Vreta kloster som det första nunneklostret i Sverige c:a 1110, tillsammans med sin hustru Helena, som efter Inges död blev dess första abedissa. Grundplåten till klostret var andelar i ett flertal gårdar runt Vreta såsom Kungsbro, Mjölorp, Lilla Wreta, Brunnby, Håckla och Broby vid södra änden av Tåkern. Det stora gårdsinnehavet i de centrala delarna av Östergötland tyder på ett starkt engagemang i denna bygd. De kan visserligen ha kommit till Inge vid hans giftermål med Helena vilket donationsbrevet tyder på då bägge två står som donatorer. Tyvärr finns donationsbrevet inte bevarat i original.Traditionellt anses Inge vara knuten till Västergötland men varför skulle han i så fall anlägga det första klostret i Sverige i Östergötland? Snarare tyder det på att han har sina rötter i närheten av Vreta. I avskriften av donationsbrevet som gjorts av Rasmus Ludvigsson står även att Kung Inge är begravd i Vreta, så även hans drottning Helena. Då Inge d.y. aldrig var gift med någon Helena måste detta avse Inge d.ä. Det är tämligen rimligt att tänka sig att han vill bli begravd på den plats där han satsat på att bygga upp ett kloster vid denna tidpunkt då många fortfarande var hedningar. Enligt den först på 1400-talet tillkomna Prosaiska krönikan skall Inge ha segrat i fem strider i Skåne och innehaft detta landskap i 3 år men blivit mördad där i sin säng. Denna historia har i lilla rimkrönikan kompletterats med att han begravts i Varnhem. Det som är egendomligt i sammanhanget är att Inge den äldre var mesta tiden verksam i Västergötland. Inge från Levene, förtäljer legenden, bodde som kung på kungsgården i Ytterberg i Hornborga och hade sitt jaktslott i Ingatorp, några rejäla stenkast från Hångers by där han skall ha dött. Han är också omtalad som begravd på Hångers ödekyrkogård men flyttad 1212 till Varnhems klosterkyrka och sägs ligga under en sten utan inskription i mittgången i klosterkyrkan.(Sverige och dess regenter)I närheten av Hånger låg kung Inge den äldres hovgård, och kungens vilorum blev Hångers kyrkogård. Han dog omkring 1110 och gravsattes här under en huggen häll, 7 fot lång och 3 fot bred med bilden av ett svärd inristad på den flata översidan. Vid hällens båda gavlar har stått huggna kors, sådana man ser på kungagravarna vid Varnhem. Efter hundra år, omkring 1212, flyttades kung Inges stoft till Varnhem. I Varnhems klosterkyrka finns också ett minnesrum över honom med en tumba och en minnestavla som Johan III lät uppföra 1574 under ledning av Rasmus Ludvigsson, med följande inskription: "Konung Inge Stenkilsson (Inge d.ä. ) minnesrum Här ligger begraven Ingo, Svea och Gjöta konung, med thet namnet den tredje. Han älskades storligen af sina undersåtare efter han styrde Sverige medh drängskap och bröt aldrig Sveriges lag, the i varje landskap vedertagne voro, han vandt Skåne med fäm strider under Sverige igen, och hade thet i try åhr, under sin hand. Ena natt varsdt han i sina säng mördad av skåningarna åhr MLXIV (1064), då gingo Wästgjöte til och boro honom hem til Axavald, och sade sig aldrig försvinna den skadan. Han jordades i Warnhem och under sin sten här fridoger hvilar." Inskription på tumban "Här ligger Kung Inge, som aldrig något företog mot landet o styrde riket med myckan trohet, förenade Skåne med fäderneslandet, sedan Danskarna blivit fem gånger besegrade. Han föll i Skåne för mördarhand år 1064. Anm. Tumban är endast ett minnesrum. Graven är belägen i mittgångens västra del." Det verkar som om Rasmus Ludvigsson enbart studerat Lilla Rimkrönikan när han skapat minnesrummet. Dessa uppgifter stämmer dåligt med övriga källtexter. Likaså dödsåret. Man får nästan en känsla av att det inte är samma person som omtalas här. Det kan vara så att det är fråga om en västgötsk kung som man senare har blandat ihop med Inge d.ä. Gamla hedniska sättet att räkna årets början från längsta natten blev nu ändrat till 1 januari enligt det romerska sättet, cirka 1080. | Stenkilsson, Inge "den äldre" (I91257)
|
| 4691 | Inge den äldres yngsta barn, dottern Katarina, blev efter 1120 gift med den för tapperhet berömde prinsen Björn Järnsida, son till den danske namnkungen Harald Kesja (riksföreståndare i Danmark 1103-04), och dennes gemål Ragnhild, dotter till kung Magnus Barfot av Norge. Harald Kesja, som hade fyra äktdödda och elva illegitima barn, var själv frilloson till kung Erik Ejegod av DanmarkI äktenskapet föddes omkring 1125 dottern Kristina som redan 1134 blev faderlös, då prins Björn mördades på uppdrag av sin farbror Erik Emune.Sannolikt kort före 1150 blev hon gift med den uppsvenske namnkungen Erik Jedvardsson, sedemera Erik den helige, som 1150 erkändes som kung av svearna och senare 1156 också av götarna.Under fyra år, 1156-60, har Kristina varit drottning över hela sveaväldet. Hon gjorde sig därvid främst känd för sin bittra fiendskap mot det av Sverkersätten ca 1150 grundade Varnhems kloster, vars munkar tvangs lämna landet och söka skydd i Danmark.I sitt äktenskap med kung Erik hade Kristina fyra barn, sönerna Knut, (sedmera kung) och Filip samt döttrarna Margareta (gift med kung Sverre av Norge) och Kartarina ( gift med den norske stormannen Niels Blake).Hon blev änka 1160 vid kung Eriks fall utanför Trefaldighetskyrkan i Östra Aros (Uppsala) och torde ha räddat sig samman med kungens tromän och den blott elvaårige sonen Knut. Troligen medtog de den döde kungens huvud med krona.Kristina dog förmodligen i början av sin son kung Knuts regering, kanske omkring 1170, i så fall femtio år gammal. | Ingesdotter, Katarina (I91338)
|
| 4692 | Ingeborg var fjärde barn i barnaskaran. Hon blev som mycket ung (förmodligen 1341) nunna i cistercienserklostret i Riseberga, Närke. Hon dog i klostret, c:a 20 år gammal. | Ulvsdotter, Ingeborg (I92472)
|
| 4693 | Ingeborg, död 1254, svensk prinsessa, dotter till kung Erik Knutsson.Ingeborg blev c:a 1235 gift med Birger Jarl och mor till bl.a. kungarna Valdemar Birgersson och Magnus Ladulås, vilkas arvsanspråk till tronen grundades på kunglig härstamning genom modern. I äktenskapet föddes fyra söner och tre döttrar. | Eriksdotter, Ingeborg (I91330)
|
| 4694 | Ingegerd uppfostrades tillsammans med drottning Margareta Valdemarsdotter i Norge. Hon blev som vuxen abbedissa i Vadstena kloster, men avsattes från ämbetet, anklagad för förfalskning, förskingring och lättfärdig vandel. | Sigvardsdotter Ribbing, Ingegerd (I92515)
|
| 4695 | Ingegärd Knutsdotter av Danmark, även kallad Ingerd, född mellan 1080/85, var en prinsessa av Danmark. Hon blev en anmoder till Bjälboätten.Hon var dotter till kung Knut den helige av Danmark och Adele av Flandern och syster till Cecilia Knutsdotter av Danmark . Då hennes far avsattes år 1086 lämnade hennes mor Danmark och återvände till Flandern, medan Ingegärd och hennes syster följde med sin farbror Erik och hans hustru Bodil, som blev deras fosterföräldrar, till exil i Sverige. Systrarna blev båda gifta med svenska stormän. Cecilia återvände till Danmark, där hon omtalas 1131, men det finns inga uppgifter om att Ingegärd ska ha gjort detsamma.Ingegärd var gift med Folke den tjocke och mor till Bengt Snivil. | Knudsdatter, Ingegerd (I91321)
|
| 4696 | Inger Matsdotter Ort: Hasselstad Socken: Ronneby1681-04-20: 3 ting. Hans Holgersson i Vång angående en fjärding Trofta och dess inlösen. Hans har sålt gården till sin hustrus rätta arvinge, dess sondotter, som är Inger Matsdotter i Hasselstad med sin lagvärje Per Olofsson Kruse. Nils Matssons hustru är inte nära nog att inlösa enligt Hans. Farbrodern Sigge Larsson i Vång säger sig vara närmaste arvinge och sin moders son, Sigge avstår dock sin rätt till sin brorsdotter Inger Matsdotter att inlösa. Inger tillika med Sigge står i tur att ärva modern. Nils i Silpinge svarar på sin hustrus vägnar, vilken är Inger Mats-(struket) Månsdotters brorsdotter, och erbjuder sig att inlösa samma fjärding. Sigge förmenar att inga samfränder kan städsla hans mors gård, Sigges moder är Inger Hans Holgerssons i Vång. | Mattisdotter, Inger (I29003)
|
| 4697 | Ingevald Folkesson (Bjälboätten), enligt legender son till Folke Filbyter. Dessa saknar källunderlag. Däremot kan Ingevald möjligen vara den Ingevald som är nämnd på Bjälborunstenen vid Bjälbo kyrka: Ingevald reste denna sten efter Styvjald, sin broder, en förträfflig yngling, son till Spialbode till ätten, men jag fulländade den. (E Brate 1911) I boken Runstenar i Västra Östergötland (Conny L A Pettersson 1982) är översättningen: "Ingevald reste denna sten efter Styvjald, sin broder, en mycket god sven, son till Spjallbode". Även Ingevald är dock historiskt ifrågasatt som far till Folke den tjocke. (dokumenterad, och officiellt stamfader för Bjälboätten) | Folkesson, Ingevald (I91319)
|
| 4698 | INGIERD, född i Trunnerup den 6 juli af föräldrar Olof Jönsson och Sissa Christophersdotter christnat den 9 dito. Testes: Nils Jönsson, Anders Persson, jordemoder Bengta Anders Åges bar barnet. | Olsdotter, Ingierd (I754)
|
| 4699 | Ingvar Salomonsson ( Ingvor Sallemandsen) i Stora Herrestad är känd i häradsrätten som stockeman 1665 d.5 maj och som länsman på Herrestad gård 1666 d.26 okt. ( Frälselänsman).I Decimantjordeboken 1651 upptas Ingvar Salemonsson på 1/2 gård i Herrestad tillhörig välb. Tage Tott.I Jordeboken 1658 brukar han 1/2 ödegårdsgrund i Herrestad tillhörig kyrkan. Han bör då bo på någon annan gård.I Jordeboken 1671 skrivs Ingvar Salomonsson på ett 1/2 kyrkohemman. Han nämns ej i Mantalslängden 1677.Jag har inte funnit någon Salomon Ingvarsson i St. Herrestad dessa år. Var tog han vägen ? | Salomonsson, Ingvar (I5880)
|
| 4700 | Inlägg på Anbytarforum av Birte Boström:"Jag har gått igenom Vemmenhögs Häradsrätt 1674 - 1677 med ögonen öppna för Ticke och Weste. Namnet skrivs här Tiche eller Ticke. Här följer kortfattat vad jag funnit som jag tror är av intresse även om det mesta kanskeredan är känt. 1674 d. 3 aug. Olle Westesen i Skurup nämns som granskningsman. 1674 d. 21 dec. Truls Westesen i Skurup är stockeman. 1675 d.11 jan. Olle Westesen i Skurup är stockeman. 1675 d.11 jan. "Tiche Westesen" i Lindby har instämt Per "Madtzen" ibm. gällande sinhustrus arvepart efter Per Matsens Salig hustru. Ticke vill att Per skall uppvisa skiftebrevet till nästa ting. Per svarar, att Ticke harfått sin rätta arvepart och att han var nöjd vid skiftet. 1675 d. 25 jan. "Bendt Tichesen" i Svenstorp och "Tiche Westesen" i Lindby gällande skulder till Salig "Anders Tichesen i Uglesse" . Instämda var "Jens Persen i Sandager" för 5 dlr., vilken berättar, att han betalt dessatill "Hendrich Matthisen i Uglesö". Henrik vidstod detta men menar att de 5 dlr. blev honom förärade av samtliga arvingarna på skiftet för det besvär han haft med Salig AndersTickesen i hans sjukdom. Här efter följer ytterligare två som var skyldiga pengar. Den ene, Niels Lasses i"Skelstrup" , vars son Lars Nielsen mötte. 1675 d.8 febr. Bendt Tickesen i Svenstorp och Ticke Westesen i Lindby beviste med kallsmän ( män som lämnat instämningen) Weste Westesen i Munkemölle och Anders Jensen i Lindby, att till idag ha instämt Nils Larsen, nu boendes i ("halftorpet" ?) till att påhöra vittnen gällande skulden. Vittnet Mickel Svendsen i Murerhuset berättar, att Niels Larsen lånade 8 dlr i redapengar av Salig Anders Tickesens hustru då hon bodde i ("Porerup" ?). 1675 d.8 mars, Ticke Westesen i Lindby på sin egen och samtliga arvingars vägnar, har instämt Hendrik Mathisen i Ugglesjö för åtskilliga varor, 1 järnstång, 1 drättaduk, envagn m.m., som han fick på skiftet efter Sal. Anders Tickesen i Ugglesjö, och menar han bör samma saker återställa eller betala. "Lenert Jensen" (ridefogde på Svaneholm) på Hendrik Mathisens vägnar frågar Ticke och Bendt Tickesen om de har de andra arvingarnas fullmakt till att påföra Hendrik Mathisen denna onödiga trätan. Det visar sig att sakerna blivit skänkta till Hendrik av Anders Tickesen och det helaslutar med en förlikning. Hendrik lämnar tillbaka vagnen, men behåller det övriga. Så räckte man varandra händer och alla var nöjda. 1675 d. 3 maj "Tiche Waestessen" i Lindby är instämd av Hr. Söffren i Tullstorp gällande granskning av Tickes gård. 1675 d.3 maj. har Anders Möller i Munkamölla, genom kallsmän "Olle Trölssen och Waeste Westessen i Munkemölle", instämt " Thröels Anderssen" i Lindby angående ett stycke jord liggandes vid Persemölle, som han sig bemäktigat. I domslutet 1676 d.17 jan. omnämns Anders Trulsen ha städt Persemölla d.12 juli 1674, att bruka sin livstid ut. Det nämns också att han städt den omtvistade kyrkojorden d.23 febr. 1675. Truls Andersen i Lindby förlorade därmed processen. I tvisten mellan Anders Trulsson och Truls Andersson i Lindby som pågår över flera ting, hettar det till 1676 d.10 jan och Anders T. kallar Truls A. för tjuv. De nämns inte som far och son, vilket jag sett uppgifter om. 1675 d.3 maj har Truls Andersen i Lindby instämt Anders Trulsen i Persemölla och Ticke Westesen i Lindby gällande en Svenstorps kyrkojord de brukat under den tid de annexegården i Lindby bebott och frågar om de haft tillstånd eller betalt avgifterhärför. Anders Trulsen svarar, att det nu är så lång tid sedan han bebott gården och att det inte angår Truls Andersen. Ticke Westesen uppvisar sin städsmålssedel. (De har tydligen inte brukat annexegården gemensamt) 1675 d.17 maj har Hr.Söffren i Tullstorp instämt Tiche Westesen för landgille m.m.. Tickeär uppsagd från gården i Lindby. 1675 d.9 aug. Weste Olsen i Solberga är stockeman. 1676 d. 20 mars har Hr. Söffren i Tullstorp åter instämt Ticke Westesen i Lindby,gällande kontrakt och förlikning, landgille, "eckepenge" och tionde, som Ticke ej betalt. Ticke svarar, att Hr. Söffren själv brutit kontraktet. Instämda vittnen var bl.a. Anders Trulsen i Persemölle, men han hade laga förfall ochmötte ej. Ticke Westesen nämns ännu 1677 d.10 sept i Lindby. " | Westesson, Tyke (I466)
|