.jpg)
.jpg)
Bo Lindkvist Hemsida
Min Släktforskning.
Noteringar
Träffar 4,751 till 4,800 av 7,881
| # | Noteringar | Länkad till |
|---|---|---|
| 4751 | Jöns Eriksson (översiktstab 2, son av Erik Holmstensson, tab 4), till Sonstorp, som han fick vid arvskiftet efter fadern 1479, Gillberga i Sköllersta socken, Örebro län, som han sannolikt ärvde efter modern, och som han försålde 1506-06-03 samt Slestad i Slaka socken, Östergötlands län, som han ärvde med sin andra hustru. Väpnare. Nämnes 1476 i Sonstorp och bodde där ännu 1492-08-22, men flyttade senare (före 1506) till Slestad. Kallas biskop Henriks i Linköping tjänare 1485 (At (Sch).). Häradshövding i Hanekind efter svärfadern (Ht 11, sid. 177.). Levde 1515, men dog snart därefter (säkert före 1520). Han sålde gods i Västergötland och Halland, som han ärvt med sin första hustru, dels 1482 till sin frände Karl Bengtsson (Vinstorpasläkt), dels 1492-08-22 till riksföreståndaren Sten Sture. Rörande försäljning av gods i Halland klagar han 1503, att riksföreståndaren tvungit honom till densamma under hot, att det annars gälde hans liv. Gift 1:o före (At (So).) 1473-09-08, med Anna Bengtsdotter Gylta, dotter av lagmannen i Västergötland Bengt Gunnarsson Gylta och Märta Andersdotter (öra). Gift 2:o 1480-01-17 (morgongåva) med Kristina Birgersdotter, som var änka 1520 och levde ännu 1526, då hon upptages i rusttjänstlängden för Östergötland, dotter av häradshövdingen i Hanekinds härad Birger Jönsson (sparre med blad) och Ramborg Andersdotter (tre rutor på en snedbjälke) till Slestad.Barn:1. Karin Jönsdotter. Fick 1482 ersättning av fadern för den jord, som han givit modern i morgongåva, men sedan sålt till Karl Bengtsson i Vinstorp. Död före 1492-08-22.2. Erik Jönsson. Häradshövding. Se tab 6. | Eriksson Rosenstråle, Jöns (I37884)
|
| 4752 | Jöns Eriksson (översiktstab 3, son av Erik Jönsson, tab 6), till Sonstorp. Hertig Magni köksmästare (At (Sch).) Fogde på Linköpings och Tuna gårdar 1571-1572 (Al.). Levde ännu 1586, då han upptages i registret över Sveriges adel. (Hra.) 'Han ingick 1580-03-02 en avhandling med konung Johan III, enligt vilken konungen fick, emot det att rusttjänsten eftergavs i Jöns Erikssons livstid och för ett halft skeppund järn i strömafrad, uppsätta en hammarsmedja på hans ägor i Emmån, där han redan förut hade en hytta inrättad, dock med försäkring, att hans övriga ström skulle vara orubbad och hans ägor på Sonstorp ej lida något men, vilken hammarsmedja hertig Carl 1597-07-07 återgav till sonen Börje Jönsson Rosenstråle.' Gift 1548-11-04 (morgongåva 1548-11-05) (RAP.) med Margareta Jönsdotter, dotter av Jöns Andersson i Gladhem och Kristina Persdotter.Barn:Erik Jönsson.Christian Jönsson.Börje Jönsson Rosenstråle. Ryttmästare. Se tab 8.Göran Jönsson.Gunilla Jönsdotter. Hovmästarinna hos konung Carl IX:s gemål, drottning Christina den äldre. Död barnlös i slutet av 1630-talet på Tomta i Bärbo socken, Södermanlands län. Arvskifte efter henne förrättades 1640. Gift 1:o 1581-06-00 med ryttmästaren för hertig Carls hovmän och ryttare Gisle Nilsson Struss, till Nydala och Barkesäter, i hans 2:a gifte, död 1594-08-00. (At (L).) och begraven i Västra Vingåkers kyrka (At (Sch).). Gift 2:o 1597-07-00 med hertig Carls furstliga råd och ståthållaren på Nyköping, sedan riksrådet Lubert Diedriksson Kauer, till Barkesäter och Ökna, död 1608-03-25 i Örebro och begraven i kyrkan, Örebro, varest hans gravvård finnes. Gift 3:o 1610 med marskalken Christoffer Scheiding, adlad von Scheiding, nr 71, i hans 2:a gifte, död 1617.Knut Jönsson.Ivar Jönsson. | Eriksson Rosenstråle, Jöns (I37848)
|
| 4753 | Jöns Eriksson i Bussjö.Uppgifter från Färs häradsrätt.( Förkortade)1659 d. 26 okt. har Olle Mogensen i Tolånga på Kirstine Sal Börje Anderssens vägnar i Eggelstad, instämt Per Anderssen och Jens Erikssen i "Borse" ( Bussjö-se nedan), Jens Jonssen i Baldringetorp och Eskeld Anderssen i Eggelstad, till att giva Kirstine Sal. Börje Anderses avkall på den arvepart de tillkom efter Sal Börje Anderssen.1659 d. 7 dec.- Eskeld Andersen i Eggelstad, på sina egna och på sin broders Per Andersen i Bromma, så väl som på de omyndiga barns vägnar som Per Andersen är förmyndare för, och gav han Kirstine Sal. Böre Andersen i Eggelstad fullkomligt avkall för det arv dem var tillfallit efter Sal. Böre Andersen, som bodde och dödde i Eggelstad.( Kirstines lagvärje är Niels Lassen i Röddinge)1660 d. 20 juni - Niels Lassen i Röddinge framlade ett skiftebrev efter Sal. Börge Andersen, lydandes: Anno 1652 den 26 juni är hållit skifte och delning efter Sal. Börge Andersen, som bodde och dödde i Eggelstad, emellan hans efterlåtna hustru Kirsten Andersdatter på den ena, och den Sal. mans efterlåtna arvingar på den andra sidan. Dessa var: Per Anderssen i Bromma och Eskeld Anderssen i Eggelstad, båda bröder till Sal. Börge Anderssen, samt Jens Eriksen i Bussjö på sin hustrus Karne Andersdatters vägnar (Hon bör väl vara en syster ). Vidare så ärver Morten Rasmusen en broderlott och Kirsten Mortensdatter en systerlott, för dessa båda sista är Per Andersson i Bromma Förmyndare. Han innehar redan fäderne och mödernearv för Kirsten Mortensdatter från 1655. Jens Jensen ( Jonsen) i Baldringetorp, som är förmyndare för Anders Jensen, emotar dennes arvepart ( En systerlott).1661 d.6 mars - framstod Jens Ericksen i Bussjö på sin hustrus Karne Andersdoters vägnar, och gav han Niels Lassen i Röddinge, på hans hustrus vägnar, ett riktigt avkall för allt hennes arv som tillfallit henne. ( Tydligen har Börge Anderssons änka gift om sig) | Ericksson, Jöns (I1694)
|
| 4754 | Jöns Erlandsson (son till Erland Jönsson) uppges ha bott i ”Nässio” eller ”Nessie” och hade sönerna Peder och Abjörn. | Erlandsson (Lilliesparre), Jöns (I51161)
|
| 4755 | Jöns Gudmundsson (översiktstab 1). Innehade kvartshemmanet Angved i Svenarums socken, Jönköpings län. Gift med Carin Pedersdotter. | Gudmundsson, Jöns (I51101)
|
| 4756 | Jöns Larsson, Elsa Larsdotter, Karna Larsdotter kan vara syskon | Larsson, Oluf (I1382)
|
| 4757 | Jöns Månsson förekommer tämligen flitigt i Lunds Domkapitels arkiv: FIIe:1 nr. 82 - odat 4 sid, FIIe:8 nr. 03 - 1698 7 sid, FIIe:8 nr. 63 - 1700 4 sid, FIIe:14 nr 94 - 1719 3 sid, FIIe:15 nr 09 - 1720 4 sid.Dessa brev och skrivelser har mycket information att ge om Jöns Månsson. Flera av dem utgör klagoskrifter ang. dåliga löneförhållanden. Något av breven har skrivits tillsammans med flera andra klockare i trakten. Innan J.M. erhöll sin klockaretjänst i Sjörup undervisade han ungdomen i Skivarps socken i religion. Detta hade han skött mycket bra och "alltid varit ärlig och nykter". I Lunds Domkapitels arkiv finns bland annat en del av hans ansökningshandlingar till klockareplatsen i Sjörup. Hans betyg från förre arbetsgivaren, kyrkoherden Jonas Wahr i V.Nöbbelöv och Skivarp, lyder sålunda: "Såsom närvarande ungekarl Jöns Månsson hafver sedan förleden Påsketid åhr 1697 till dato, sig till informator för ungdomen i Skifvarps sochn låtit, och om sitt förhållande uthi samma sin tienst, af undertecknade ett attestum begärer, ty kan jag ej annat om honom Jöns Månsson betyga än att han uthi samma sin tienst och uthi förbemälte tyd hafver warit flytig och ungdomen både till församlingens och mitt uthi theres Christendoms stycken informerat, och illiest uthi sitt lefverne warit stilla, sachtmodig och nykter, at honom förden skull medh skiäl i ett gott wittnesbörd meddehlas. Nöbbelöv d. 9 February Anno 1698 //Jonas Wahr." Tjänsten i Sjörup tillträdde Jöns Månsson 1698 som efterträdare till avlidne Mauritz Sörensson. Även i Sjörup undervisade han, parallellt med klockaresysslorna, barn och ungdom i kristendomskunskap och i skrivning. En kombination av klockareyrket och skolmästartjänsten var vanlig på den tiden och även långt senare. Av hans ansökningshandlingar att döma var han en mycket duktig sångare men sämre som talare. Endast en kort tid efter det han tillträtt klockaretjänsten i Sjörup förekommer han i Ljunits härads renoverade dombok, på datumen 22/6 1699 (mål nummer 22). Han var då kallad till tinget som vittne i ett mål "angående slagzmåhl" varigenom bonden Bror Larsson i Tingarödh" blivit utsatt. Av protokollets innehåll får man en aning om hur umgänget i bygden kunde se ut i slutet av 1600-talet: Bror Larsson hade en dag förliden vår hälsat på hos Jöns Månssons i Sjörup. Vid samma tillfälle hade även svarandena i detta mål varit på besök, nämligen drängarna Christopher Larsson i Sjörup samt Per Jönsson och Jacob Andersson. Drängarna och Bror "kommo uti något ordhkast medh hvarandra", varvid Bror lämnade stugan och gick ut på gården, dit klockaren en stund tidigare gått ut för att hugga ved. Bror Larsson berättade för klockaren att de tre drängarna "dhe truga at willia hafva lyfvit af mig dher inne". I samma stund kom en av drängarna, Christopher Larsson, ut på gården och försökte övertala Bror att komma in igen. När övertalningsförsöket misslyckades tog drängen tag i Bror Larsson och slog omkull honom, därute på gårdsplanen. Ungefär samtidigt kom ytterligare en av de tilltalade drängarna, Per Jönsson, ut på gården. Med en käpp som han hade i handen slog han Bror några slag i huvudet och samtidigt kom även den tredje, tilltalade drängen ut från boningshuset. När även han gick till attack mot Bror Larsson ingrep klockaren så att Bror kunde undkomma och fara hem till Tingaröd. Bror Larsson var givetvis närvarande vid detta ting. Han berättade att han "af dessa drängier blivit så illa hanterat så at hans axel och kropp var heelbla". Detta verifierades även av länsmannen som "besichtigadt Bror Larson och befunnidt att dhet vänster skullderbladh på honom varit blått". Enligt protokollet berättade Bror även "att hans hufvud var så slagit sampt heela hans kropp att han dheraf måst 14 dagars tyd hållas vyd sängen". Ett annat vittne i målet, Pehr Jacobsson, berättade att också han varit inne hos klockarens vid tillfället ifråga. En av de tilltalade drängarna - Per Jönsson - hade då framtagit en kniv. Klockarens hustru hade då genast reagerat och tagit denna ifrån honom. När denne Jönsson nu, inför sittande tingsrätt, tillfrågades vad han skulle använda kniven till uppgav han "att han tagit fram knyfven att karfva tobak medh, och som dhe andre finge see knyfven fara dhe alle pa honom så att han intet fick karfva någon toback". (målet uppsköts) År 1699 gifte sig Jöns Månsson med ("konserverade") sin företrädares änka, Catharina Margareta Samuelsdotter. När hon dog, 1748, överlät Jöns Månsson sitt ämbete till sonen Jacob Sjöberg och flyttade samtidigt till den andre sonen, Jöns Sjöberg, som var kronolänsman i Stora Herrestad. Där bodde Jöns Månsson ännu vid sitt frånfälle den 23:e april 1749. Under många år i början av 1700-talet var det Jöns Månsson som skötte kyrkbokföringen i Sjörup. Detta framgår klart av dottern Gunnels födelsenotis 1703, där han skriver "min lilla dotter". | Månsson, Jöns (I308)
|
| 4758 | Jöns Mårtensson i Häckelstad i Dunkers socken, Södermanlands län, fogde på Julita 1582-1587 och i Nyköpings län 1588-1591. Hade 1582 i förläning ett kyrkohemman i Askers socken, Örebro län.Fogde i Vibyholms län 1595-1624. Fick 1626-05-10 konfirmerat på ett för honom och hans hustru av änkedrottning Christina utfärdat brev å livstidsunderhåll med bibehållna tidigare löneförmåner och en utjord i Häckelstad [Al.]. Om arv efter honom fördes 1645 rättegång mellan sönerna Michel Jönsson och välb. Carl Jönsson till Eknäs. (Villåttinge dombok 1645-10-27 (OA).) | Mårtensson, Jöns (I37835)
|
| 4759 | Jöns Pehrsson stod i mtl 1727, -42 och -47 som gift åbo på N.Villie nr. 15. I mtl. 1773 fanns på hemmanet Hans Jönsson, hustru, dräng samt inhyses Jöns 67 år och hans hustru, 71 år. Det ser ut som sonen Hans brukade fädernehemmanet innan han flyttade till Varmlösa nummer 1. I mtl. 1721, då nr. 15 anges vara 1/2 mantal, brukades det av Lars Andersson med hustru och dotter Elna. I mtl. 1710 fanns ingen åbo på hemmanet. Det ligger nära till hands att antaga att, Lars Andersson är far till efterträdarens Jöns Perssons hustru Kirstina Larsdotter. I mtl. 1727 fanns inhyst i gården en Anders Larsson, utfattig tiggare. Det kan ju möjligen vara en bror till hustru Kirstina, även om man undrar om han då behövt tigga. Kerstina Larsdotter bodde innan hon gifte sig hos sina föräldrar på N.Villie 15. År 1725 flyttar hennes blivande man, Jöns Persson, till socknen för att "träde uthi äckta ståndet". Då de gifter sig övertar de hennes föräldrars ställe och hennes far blir undantgsman/inhysesman där. | Larsdotter, Kerstina (I140)
|
| 4760 | Jöns Sabelsköld, (son av Carl Jönsson, adlad Sabelsköld Tab 2), till Bråhult; korpral vid Smålands kavallerireg 1669; kvartermästare där 1674; kornett 1675; löjtnant 1678; ryttmästare 1679; avgången från reg:t 1683; han ursäktade sitt uteblivande från 1686 års riksdag för blessyrer och ålderdom; Jöns ansökte 1687 hos Kungliga Majestät att få behålla Bråhult med flera gårdar i Kristdala under sin och sin hustrus livstid. Gårdarna hade nyligen genom reduktion blivit indragna till kronan. Han åberopade att han under 1655 till 1680 tjänat under Smålands kavalleri och deltagit i såväl det polska som i de förra och senare danska krigen. Han hade därvid fått åtskilliga blessyrer, som nu på ålderdomen hårt tryckte honom och hindrade honom att göra tjänst. Vid Stralsunds belägring (1678?) miste han "alle sine munderingar, som han ock 4 munderingar i Skåne tillsatte". Hur ansökan blev behandlad framgår inte, men han levde ändå kvar på Bråhult och även sonen Carl med familj till början av 1700-talet. 1696 och begr s å 6/3 på Kristdala gamla kyrkogård. Gift 1:o 1662 med Märta Stråle af Ekna, född omkr 1640 på Ekna, Tjureda sn, 1678 på Bråhult i Kristdala sn, dotter av ståthållaren Olof Stråle af Ekna, och Märta Stolpe; 2:o tidigast 1681 med Märtas kusins barnbarn Anna Catharina Stråle af Ekna, 1709 och begr s å 23/6 på Kristdala kyrkogård, dotter av majoren Gustaf Stråle af Ekna, och Catharina Gyllensparre.Gustaf Stråle fick lämna reg:t med anledning av en duell mellan Jöns bror Birger och löjtnant Böök 1669 och fick leva under knappa omständigheter. 1693 dog Gustafs fru och betecknas då som fattig. Giftet mellan dottern Anna Catharina och Jöns kan ha ansetts fördelaktigt, trots att Jöns var 20 år äldre.Barn i 1:o äktenskapet med Märta Stråle af Ekna:* Carl Sabelsköld, född 1666; livdragon; 1704. se Tab 4.* Märta Sabelsköld, född 1667-05 på Trishult i Lannaskede sn, 1699-06-18 på Arkelstorp i Oppmanna sn. Gift med kornetten vid södra skånska kavallerireg:t Anders Bertilsson Bergman, i hans 1:a gifte, född 1670, 1702-12-16.* Maria Sabelsköld, 1713. Gift 1:o 1693-10-14 i Kristdala sn med fänriken Henrik Häär, 1711. Gift 2:o med Anders Svensson, och efterlämnade vid sin död 1713 en dotter Helena, som dog barnlös.* Elisabet Sabelsköld. Gift med kornetten vid Smålands kavallerireg Axel Kessel, 1703 i Korsberga sn. Kessel var en besvärlig man, som ska ha överfallit kyrkoherden i Kristdala Johannes Bartholdi Dureaus. Förlikning ingicks enligt en domboken mellan kyroherden och Kessel.* Ingeborg Sabelsköld, 1741. Gift med löjtnanten Johan Stråle af Ekna, född 1664, 1749. Paret fick flera barn.* Katarina Magdalena Sabelsköld, född 1674-03-15, 1759-09-15 på Prämbodatorp, Långasjö sn. Gift med Sven Wisenius, med vilken hon hade flera barn. Barn i 2:o äktenskapet med Anna Catharina Stråle af Ekna:* Svante Sabelsköld, dp 1683-06-13 på Bråhult, s å och begr 25/11. | Sabelsköld, Jöns (I37822)
|
| 4761 | Jöns Svensson, född 1738-12-10 i Östra Hall, Backaryd (K), död 1817-12-19 i Östra Skörje, Backaryd (K). Gårdsman i Östra Skörje 1813-1817, Backaryd (K). Döpt 3:dje advent. Barnlöst äktenskap. Gårdsman död av ålderdoms svaghet 79 år o. 9 dag. gl. | Svensson, Jöns (I44835)
|
| 4762 | Jöns var en riktig slagskämpe, har bland annat slagit 3 kvinnor. | Mattisson, Jöns (I31359)
|
| 4763 | JÖNS, född i Södra Willie den 13 november af föräldrar Nills Pehrsson Smed och Anna Chirstina Lenertzdoter, christnad den 20 dito, faddrar Swän Tusons doter Anna, Olof Jönssons hustru, Hans Andersson, Pehr Nillsson. | Nilsson, Jöns (I430)
|
| 4764 | Jöran Persson var fram till 1784 åbo å S.Vallösa nummer 2 och därefter på Krågarp nummer 4. Enligt ett sockenstämmorprotokoll valdes han söndagen den 24:e maj 1778 till sexman för S.Vallösa by. Under många år i slutet av 1700-talet, återfinner vi honom som åbo i Krågarp. Det är som sådan han nämns i Ljunits härads dombok i ett mål den 5/5 1801, angående åtal mot en lång rad åboar i V.Nöbbelövs socken vilka försummat skyldigheten att försegla de brännvinstillverkningsattiraljer som de hade i sin ägo. Det handlade om Mårten Persson i Tingaröd, Gabriel Sonasson, Bengt Mattsson, Pehr Larsson, Jöns Mattsson, Måns Olsson och Pehr Jönsson i Mossby "som ärkjänna att deras däck och pipor inte blifvit förseglade förr än i början af januari månad innevarande år. Mårten Pehrsson i Tingaröd sade sig hafva sommartiden sidstledit år forslat dess hatt och pipor till nämndemannen Jöran Pehrsson i Krågarp att thärstädes af kronolänsmannen förseglas, hvilket han trodde blifvit wärckstäldt tills han i början af januari månad innevarande skulle afhämta tillbaks dem och befann hatten endast wara förseglad".På äldre da'r, sedan han blivit änkling, var Jöran Persson inhysesman hos sonen Per på dennes gård i Varmlösa (nr.9). Se vidare hustruns levnadsbeskrivning. | Persson, Jöran (I116)
|
| 4765 | Jørgen B. (S. 73), der alt nævnes 1517 med en ikke navngiven Broder, kaldes i en Ahnetavle Jørgen B. til Dunsted, Søn af Niels B. til Dunsted og Anne Lunov af Nørgaard i Thy, g. m. Anne Bilde, Datter af Laurids Bilde og Inger Jensdatter, med hvem han havde en Datter Maren Jørgensdatter, g. m. Hans Eilersen (Stygge) til Rugtved. Denne Opgivelse er dog sikkert mindre nøjagtig, thi da der 1525 nævnes en Jørgen Pedersen i Dunsted og Jørgen B. havde en Broder Jes Persen, så bliver nok både Jørgen B. og denne Jes Persen Sønner af Per B. til Hassinggaard (S. 77). Slægttavlen synes da at begynde således: Thomas B. 1442. Søn:Per B. til Hassinggaard 1487-1503. Børn:1. Jørgen Pedersen B. til Dunsted 1517-1536. Børn:a. Maren, g. m. Hans Eilersen Stygge til Rugtved.b. Thomes B. til Dalsgaard 1551—73.2. Jes Pedersen.3. Knud B. til Hassinggaard 1525-52. Søn:Daniel B. osv. osv.4. Torlof B. til Hassinggaard 1525-65. Børn:a. Henrik B. til Hassinggaard 1580-1612.b. Dorte.5. Karine, g. m. Søren Munk. [3]i Hassinggaard på Jutland. Skrev sig 1487 till Vesløsgaard. Var 1490 närvarande i Viborgs landsting. Levde ännu 1503. | Bildt (till Hassinggaard), Per (I97746)
|
| 4766 | Kallas även Tove Jarl och Tufve WalgötersonÖvertog Jarlsämbetet i Kind i Östergötland efter sin far och blev som sådan mycket mäktig. Beskrivs som en kriggirig Herre, men varit olydig emot danska Kungen Harald Blåtand. Adam av Bremen säger att han var född i Västergötland av förnäm släkt. Kristen vid år 980Skövlade gamla Uppsala hedniska tempel och tog bort allt silver och guld från gudarnas beläten.Mördades samtidigt med Blotsven 1080-84 | Walgötersson, Totil (I92598)
|
| 4767 | Kan vara släkt till Håkan Nilsson Skytte på Sandby gård. | Skytte, Rasmus (I4607)
|
| 4768 | Karen Lehnertsdotters fader var mycket "svenskvänlig" under det då pågående kriget mellan Sverige och Danmark. Karens make, kyrkoherden Fredrik Jönsson i Villie, var om möjligtännu mer svenskvänlig så han bör ha ansetts vara en bra make åt dottern. Se vidare makens levnadsbeskrivning. | Lehnertsdotter, Karen (I449)
|
| 4769 | Karl "den döve" var jarl av Folkungaätten och farbror till Birger Jarl, Stockholms grundare. Karl var halvbror till jarlen Birger, som i isländska källor kallas Brosa (vilket betyder "den leende").Karl Bengtsson hör till de personer i den svenska historiens gryning som är nämnda i flera källor. Han är omnämnd i Hakonarsagan, en kungasaga som skildrar den norske kungen Håkon Håkonsson, och där ges han tillnamnet "Döve". I ett dokument, daterat 1219, kallas han jarl, ett av de högsta ämbetena i riket.Vid denna tid tävlade tyska och danska korsfarare i Baltikum om att karva ut egna terretorier med underkuvade, nödtorftigt kristnade, baltiska och finsk-ugriska bönder som ovillig arbetskraft på åkrar och fält. Svenska herremän ville också ha en bit av kakan, vilket ledde till att biskop Karl deltog i ett krigståg i österled.Expeditionen leddes av kung Johan Sverkersson. Till en början hade fälttåget framgång och kungen inrättade sitt högkvarter i Leal (nuvarande Lihula). Här övertog svenskarna en fornborg, belägen på en hög kulle och skyddad av branter på tre sidor. Med basen säkrad ryckte hären vidare in i Estland. Befolkningen underkuvades och tvingades acceptera kristendomen genom dop. Efter, som han ansåg, väl förrättat värv återvände kung Johan till Sverige.Men sedan gick allt snett: Öselborna stormade borgen Leal och segrade. Biskop Karl stupade den 8 augusti 1220 tillsammans med jarlen Karl "den döve" och det svenska väldet i västra Estland gick förlorat.Den 29 november 2001 kunde Statens historiska museum ropa in en riksklenod på auktion i Stockholm: en sigillstampav brons, som tillhört medeltidsjarlen Karl Bengtsson. Det unika föremålet klubbades för ett rekordbelopp, 800 000 kronor. Den ansenliga köpeskillingen samlade museet in bland en rad privatpersoner, stiftelser, fonder och andra välvilligt inställda. Säljare var en anonym privatperson. | Bengtsson, Karl "den döve" (I90736)
|
| 4770 | Karl (Tjälvesson) av Fånö tillkännager att han med sina barns samtycke givit Sko kloster sitt gods Salsta (Skoklosters socken), omfattande 2 markland, i utbyte mot dess gård "Haraby" (förm. Hårby, Husby-Sjutolfts socken), omfattande 21 öresland. Dessutom har utfärdaren av klostret mottagit 6 öresland, av vilka varje örtugsland räknas som likvärdigt med en mark silver, och vilka fördelar sig på följande sätt: 8 örtugsland i Lindberga i Attundaland, 1 örtugsland i Gottröra (Gottröra socken), 10 penningland i Tarv (Närtuna socken?), 2 örtugsland och 5 penningland i Ovike (Husby-Långhundra socken), 4 1/2 örtugsland i "staui" och 1/2 öresland i Håtunaholm (Håtuna socken?; "Hatunes"). Vittnen var utfärdarens son Johannes och dotter Ingeborg, Jakob Israelsson, Peter Israelsson, stallmästaren "Ragni", fogden "Pauo" m.fl., och sigillanter utfärdaren, herr Gregorius, herr Jakob, herr Peter och utfärdarens syster Katarina | Tjelvesson (Fånö-ätten), Karl (I90756)
|
| 4771 | Karl Andersson i Bjurböle i Borgå socken. Han kom 1480 för rätten i Borgå socken, med sin hustru Margit och sin dotter Birgitta och erkände sig hava sålt 1/3 av Kallela till fogden i Borgå län, danske frälsemannen Tuve Månsson (natt och dag). | Andersson, Karl (I51183)
|
| 4772 | Karl Dansson bortbyter, med sin hustru Ingeborgs och hennes bröders bifall, 9 öresland i Medellenna och Söderlenna till riddaren Nils Abjörnsson mot ett markland i Solberga i Teda socken och 2 örtugland i Bondakyrklinge. Den 20 maj 1331.(or. perg., RA 0101) Uppgift om brev i vilket Per Karlsson, Dan Karlsson, Ragvald Nilsson, Gregers Karlsson, Ingrid Karlsdotter och deras moder Ingeborg Magnusdotter skiftade arv efter fadern Carl Dansson. En lott föll på hustru Ingrid och hustru Ingegerd, "annan Gregers, tridie Daan och 4:de herr Peder". 1358. (Genealogica 41, fol. 173r, RA) | Dansson Stiernbielke, Karl (I92463)
|
| 4773 | Karl Dansson giver sin hustru Ingeborg i morgongåva 3 markland i Kumla, 20 örtugland i Berga och ett öresland i Ingaby. Stockholm den 5 oktober 1324 (or. perg., RA 0101) | Magnusdotter (oäkta Folkungaätten), Ingeborg (I92464)
|
| 4774 | Karl Ingeborgsson, lagman i Tiohärad, kungör och stadfäster ett jordabyte mellan Åke från "Stuccaboth" i Värend och abboten Nils och konventet i Nydala, varvid den förstnämnde mot hela sin egendom i "Stuccaboth" och sina egendomar i Lenhovda fick en egendom i gården Sunnerby i Njudung och en summa reda penningar. Vittnen var abboten Nils, förrådsmästaren Forkun, Peter Gusa, Halsten Långe, Brynnjulf Germundsson, Kettil Petersson m.fl. 15 oktober 1266 . (Or.perg. RA 0101) | Ingeborgasson Lejonbalk, Karl (I90588)
|
| 4775 | Karl IX, 1550-1611, svensk regent 1599, son till Gustav Vasa och Margareta Leijonhufvud.Karl fick en stor del av Svealand som hertigdöme vid faderns död. Han medverkade till Erik XIV:s avsättning men kom senare ofta i spänt förhållande till Johan III genom sin stridbara protestantism och sin månhet om sitt hertigdömes oavhängighet.Efter broderns död ledde Karl motståndet mot Sigismund och den katolska reaktionen. Det kom då till öppen brytning mellan Karl och riksrådet, vars främsta medlemmar efter Sigismunds nederlag vid Stångebro 1598 utlämnades till Karl och senare avrättades i Linköpings blodbad 1600. Vid rättegången uppträdde Karl själv som åklagare. Hans uppträdande kan knappast ha tilltalat de tillresta främmande sändebuden. Han svor mest hela tiden och när det visade sig att försvaret var starkt förlorade han tålamodet totalt: "Sjutusand dieflar hafver jag lofvat dem, och det skall jag hålla".Vadstena kloster var ett av de sista katolska fästena i Sverige. Dit begav sig ärkelutheranen Karl för att stänga klostret en gång för alla. Nunnorna skickades iväg utomlands och klostret plundrades på allt lösöre, Sankta Birgittas och Sankta Katarinas ben hade tagits upp från relikskrinet och gömts, men Karl tog snart reda på var de fanns och begravde dem på okänd plats utom räckhåll för nunnorna. Klosterbiblioteket flyttades till Vadstena slott för att användas till förladdningar åt knektarnas kanoner. Denna svenska kulturskymning pågick samtidigt som Shakespeare publicerade Hamlet 1601, Cervantes publicerade Don Quixote 1605 och Kepler formulerade sina astronomiska lagar 1609.Karl var nu landets obestridde ledare, men antog kungatiteln först 1604 och lät kröna sig 1607. Genom den polska fejden invecklades Sverige även i Rysslands inbördesstrider. Slutligen kom Karl även i krig med Danmark, så att han vid sin död lämnade i arv åt sonen Gustav II Adolf tre krig att avsluta. Karl IX dog till följd av en hjärnblödning.Karl hade ärvt faderns folkliga, praktiska läggning och förmåga till politisk överblick men även hans maktlystnad och häftiga sinnelag. Han var gift två gånger: 1579 med Maria av Pfalz, med vilken han hade dottern Katarina, som blev mor till Karl X Gustav; 1592-1611 med Kristina av Holstein-Gottorp (1573-1625), med vilken han hade barnen Gustav Adolf om vilken Karl lär ha yttrat: ille faciet, lat, 'han ska göra det', åsyftande de uppgifter han själv inte mäktat slutföra, Karl Filip (1601-22), vilken 1611 var påtänkt som tsar av Ryssland, och Maria Elisabet. Illegitim son till Karl var Carl Carlsson Gyllenhielm.Karl IX grundade även staden Göteborg, vilket är föga känt. Han insåg vikten av en bosättning vid Västerhavet och han drog upp planerna för en mycket speciell stad, som enbart skulle befolkas av holländare. Holländarna hade goda kontakter med Europas bankväsende och kungen var i stort behov av pengar för att finansiera de tre krig som pågick på olika fronter. Holländarna fick stora privilegier, bl.a. skattefrihet i 20 år, religionsfrihet och gynnsamma tullar. Staden placerades på norra sidan av Göta älv vid nuvarande Färjenäs (nära nuvarande Älvsborgsbrons norra fäste). Staden började byggas 1603 efter holländskt mönster och 1607 fick staden sina slutgiltiga privilegier. Men danskarna ville inte ha någon konkurrens om handeln och i juni 1611 överfölls den nya staden av danskarna och jämnades med marken.Samma år dog Karl IX och det blev sonen, Gustav II Adolf som fick börja uppbyggnaden av staden på nytt. Göteborgs stads privilegieurkund undertecknades av kungen den 4 juni 1621- detta år har alltid räknats som det år då staden Göteborg grundades. | Gustavsson Vasa, Karl IX (I92217)
|
| 4776 | Karl Magnusson, biskop i Östergötland, bror till Birger jarl.En av de första stora kungliga och kyrkliga ceremonierna under 1200-talet skedde i Linköpings domkyrka: kröningen av Johan Sverkersson, troligen år 1219. Värd för evenemanget var biskop Karl Magnusson. Kring sig hade han ytterligare fem biskopar, däribland den kröningsförrättande ärkebiskopen av Uppsala.Vid denna tid tävlade tyska och danska korsfarare i Baltikum om att karva ut egna terretorier med underkuvade, nödtorftigt kristnade, baltiska och finsk-ugriska bönder som ovillig arbetskraft på åkrar och fält. Svenska herremän ville också ha en bit av kakan, vilket ledde till att biskop Karl deltog i ett krigståg i österled.Expeditionen leddes av kung Johan Sverkersson. Till en början hade fälttåget framgång och kungen inrättade sitt högkvarter i Leal (nuvarande Lihula). Här övertog svenskarna en fornborg, belägen på en hög kulle och skyddad av branter på tre sidor. Med basen säkrad ryckte hären vidare in i Estland. Befolkningen underkuvades och tvingades acceptera kristendomen genom dop. Efter, som han ansåg, väl förrättat värv återvände kung Johan till Sverige.Men sedan gick allt snett: Öselborna stormade borgen Leal och segrade. Biskop Karl stupade den 8 augusti 1220 tillsammans med jarlen Karl "den döve" och det svenska väldet i västra Estland gick förlorat.(Källa: Dick Harrison - Jarlens sekel) | Magnusson (Folkungaätten), Karl (I92664)
|
| 4777 | Karl Mattsson (översiktstab 1). Domare (häradshövding) i Östra Nyland (Borgå län) 14211460. | Mattsson, Karl (I51186)
|
| 4778 | Karl och brodern Birger bodde på Ulvåsa men gick som barn i skolan i Skänninge. Karl var gift tre gånger. En källa anger, att Karl även var gift med Göda, som kom från en förnäm norsk ätt. Karls dotter Ingeborg placerades i Riseberga kloster.Karl var en stor livsnjutare och snobb; han skrudade sig gärna i silverbälte, riddarkedja, halsband och hermelinskjortel. Han följde sin mor, Birgitta, till Rom. Under vallfarten med modern, heliga Birgitta, från Rom mot Jerusalem, tog man vägen över Neapel, där resenärerna skaffade sig företräde för den högt bildade och sköna, men liderliga, drottning Johanna. Birgitta, sonen Birger och dottern Katarina gjorde sin reverens med att falla på knä framför drottning Johanna och kyssa hennes fötter, men sonen Karl rusade fram, omfamnade henne och kysste henne på munnen (enligt en sägen, som Verner von Heidenstam återger i "Heliga Birgittas pilgrimsfärd").Drottning Johanna, som hade tre äktenskap bakom sig och just var i färd med att avverka sin fjärde man (den förste hade hon förmodligen personligen sett till att få mördad), blev så förtjust i den svenske ädlingens skönhet och djärvhet, att hon ville ha honom till ny äkta man. Hon överöste honom med gåvor och när han kort därefter insjuknade i Neapel och dog, bekostade hon hans begravning och följde själv med i sorgetåget.Vad Karl mor, den heliga Birgitta, tänkte om detta kan vi bara ana - kanske tackade hon Gud att sonen ryckts bort från världens elände och inte lyckats fullfölja sitt syndiga liv med en, i Birgittas ögon, fallen kvinna. Både drottning Johanna och sonen hade syndat mot ett av de mest fundamentala buden i Mose lag, det som idag benämns det sjätte. Den neapolitanska drottningen Johanna var ju gift, och Karl hade en lagvigd hustru hemma i Sverige. | Ulvsson, Karl (I92459)
|
| 4779 | Karl Sverkersson, c:a 1130-1167, kung c:a 1161-1167.Karl Sverkersson var son till Sverker d.ä. Karl var gift med Kristina Stigsdotter, dottern till en storman i Skåne.Från Karls regering härstammar de äldsta bevarade skrivna urkunderna i Sverige, en av dem försedd med kungens sigill. Under sina år som Sveriges kung vistades Karl mest på Visingsö. Han avslutade faderns byggnadsprojekt på ön, borgen vid Näs och kyrkorna Ströja och Kumlaby. Idag finns delar av Ströja kyrka kvar - det är det mäktiga tornet som är en del av nuvarande Brahekyrkan. Ströja kyrka byggdes för att vara en kunglig helgedom.Enligt ryska källor drog kung Karl i stid mot Novgorod 1164.År 1161 dödade Karl den danske prinsen Magnus Henriksson och valdes till kung. Tidigare hade han haft en stark ställning i Götaland, vilken med tiden blev osäker.Men trots att Karl Sverkersson garderat sig så noggrannt på sin väl skyddade borg vid Näs på Visingsös södra udde, gick han inte säker på sin ö.Efter skärtorsdagsmässan i Ströja kyrka på Visingsö, i april 1167, mördades Karl i Stigby på väg hem till sin borg vid Näs. Han höggs ner av en nygammal konkurrent om tronen, nämligen Knut Eriksson, son till Erik "den helige" Jedvardsson. Knut hade oförmärkt lyckats ta sig över till Visingsö. Mordet ägde rum i Stigby, inte långt från borgen Näs, och fortfarande står en ek planterad på platsen som ett minne av händelsen.Under Karls regering blev Uppsala ärkestift och den engelske cisterciensermunken Stefan från Alvastra blev landets förste ärkebiskop. Stefan var engelsman och en av de första cisterciensermunkarna, som kommit till Alvastra. En delegation från Sverige hade rest till påven för att anhålla om att en ärkebiskop skulle invigas över götar och svear. Det splittrade riket skulle få en enda ledare för sin kyrka, utnämnd att samla alla stift i Svealand och Götaland under sig. Beslutet togs av påven Alexander III och i staden Sens i Frankrike invigdes Stefan söndagen den 5 augusti 1164 till Sveriges förste ärkebiskop - invigningen förrättades av Danmarks ärkebiskop Eskil. Detta enande av den kyrkliga organisationen 1164 lade grunden till skapandet av riksenheten Sverige. | Sverkersson, Karl (I91363)
|
| 4780 | Karna Andersdotter föddes på gården Slimminge nummer 13, där hennes fader var präståbo. Här växte hon också upp, tillsammans med nio syskon, fem systrar och fyra bröder. Själv var hon åldersmässigt nummer fyra i syskonkretsen. Den 15:e april 1826 gifte hon sig, vid 22 års ålder, med den nio år äldre Mårten Larsson som var bördig från gården Hellede, också den belägen inom Slimminge socken. Makarna flyttade till Gärdslöv nummer 21 och här föddes i januari månad 1827 deras första barn, dottern Kerstina. Till Gärdslöv flyttade även Karnas yngre syster, Kerstina, när hon 1831 gifte sig. Karna fick i sitt äktenskap med Mårten efterhand ytterligare fem barn varav ett dog i späd ålder. Den 6:e oktober 1844 dog emellertid Mårten Larsson. Enligt uppgift i död- och begravningsboken var dödsorsaken vattensot. Karna var nu själv med flera småbarn varav det äldsta, Mätta, var 15 fyllda och det yngsta blott fem. Dessutom hade hon en 11-årig fosterson som hon och maken tagit hand om före mannens frånfälle. Denna situation var för en kvinna vid denna tid tämligen ohållbar - givetvis gifte hon om sig. Ny make blev åbon Lars Olsson på Södra Villie nummer 18, dit Karna och hennes barn flyttade. Lars Olssons förra hustru, som också var Karnas kusin, hade dött åtta månader tidigare och han hade således blivit änkling endast åtta månader före Karna. Karnas farbror, Måns Olsson, hade således innehaft nummer 18 i S.Villie före Lars Olsson. Lars Olsson, var född i Mossby 1801 och hade tidigare varit gift men alltså blivit änkling den 12:e februari 1844. De fick emellertid inte många år tillsammans, ty den 15:e januari 1850 dog Karna på Södra Villie 18, dödsorsaken var lungsot | Andersdotter, Karna (I2983)
|
| 4781 | Karna Mattsdotter var gift ytterligare en gång, nämligen med åbon Lars Nilsson i Örsjö. Idetta äktenskap fick hon, enligt sin bouppteckning från 1780, Per Larsson (vid b.u bosatt iNyvång), Nils Larsson (vid b.u. dräng i Örsjö), Hans Larsson (vid b.u. dräng i Södra Willie), Lars Larsson (vid b.u tiänare i Willie) och dottern Ingar (som var död vid b.u. men varit gift med åbon Albrekt Persson i Lilla Nötesjö). | Mattsdotter, Karna (I611)
|
| 4782 | Karna Persdotter finns i katekismilängderna upptagen som dotter till Peder Tufvesson åÖrsjö nummer 2. Gift med Tyke Westesson i Sandåkra, Skurup, ömsesidiga dopvittnen styrker att det är PerTufves dotter Kari/Karna i Örsjö som är den som blir gift med Tyke Vestesson) | Pehrsdotter, Kari (I3401)
|
| 4783 | Karna slutade sina dagar som inhyseshjon hos sonen Ola på Katslösa nummer 1. Hon överlevde sin make med endast drygt ett halvår. Bouppteckning efter henne förrättades den 27/12 1816. I denna nämns bland annat att sonen Lars Sörensson anskaffat en särskild träram "till den aflidnas grafställe". | Heljesdotter, Karna (I342)
|
| 4784 | Katarina av Sachsen-Lauenburg blev Sveriges drottning 1531. Hennes tid som drottning blev kort eftersom hon dog redan 1535.Den 13 december 1533 föddes Gustav och Katarinas enda barn, sonen Erik (XIV).I september 1535 deltog hon i en fest för Kristian III, svågern som fick kraftfulllt stöd av Sverige i kampen om den danska kronan. Kristian har själv berättat hur den troligen havande drottningen råkade falla omkull under en dans. Detta ledde till hennes plötsliga död, dagen innan hon skulle fylla 22 år.Katarina var liten och nätt till växten, knappt 160 cm lång visar skelettet i Vasagraven i Uppsala domkyrka.(Källa: Lars-Olof Larsson - Gustav Vasa - landsfader eller tyrann?) | av Sachsen-Lauenburg, Katarina (I91916)
|
| 4785 | Katarina blev bortgift med riddaren Edgard van Kyren mot Birgittas vilja. Men äktenskapet fullbordades aldrig och Katarina förblev jungfru livet ut. Hon är således ett av de få helgon som på en och samma gång tituleras Virgo et Vidua (jungfru och änka).År 1349 reste Katarina och hennes mor Birgitta till Rom för att få påvens tillstånd att grunda en ny klosterorden i Vadstena. Väntan i Rom blev lång. Katarina fick aldrig se sin man igen. Han dog när hon hade varit några år i Rom.Det tog ungefär 20 år innan Birgitta fick sin nya klosterorden godkänd. När Birgitta fått sin klosterregel godkänd 1370 begav sig Birgitta och hennes barn Katarina och Birger på pilgrimsfärd till det heliga landet Palestina och Jerusalem. När de kom tillbaka till Rom dog Birgitta 1373. Då tog Katarina och hennes bror Birger Birgittas kvarlevor till Vadstena. Katarina hade en viktig roll i moderns kanonisationsprocess.Katarina återvände 1375 till Rom, där hon senare kunde bevittna påvens definitiva återkomst från Avignon.Efter moderns död blev Katarina Vadstenaklostrets första abbedissa. Efter sin död blev Katarina saligförklarad, 1475. Hon är inte kanoniserad men räknas ändå som helgon och har egen festdag (22 mars). Hennes attribut (kännetecken) är hinden och lampan. När man avbildar Katarina brukar hinden och/eller lampan finnas med, så att man lättare ska känna igen henne.I augusti 1489 skrinlades hennes kvarlevor. De förvaras nu tillsammans med Birgittas i Vadstena klosterkyrka. Kistan är röd med förgyllda vapensköldar och står i munkkoret längst in i kyrkan. | Ulvsdotter, Katarina (I92500)
|
| 4786 | Katarina Stenbock, 1535-1621, svensk drottning, Gustav Vasas tredje gemål. Då Gustav Vasa kom till Stenbockarnas stamgods Torpa i Västergötland för att fria till borgherrens sextonåriga dotter Katarina, påstås den tilltänkta ha sprungit ut i trädgården och gömt sig. Att Katarina sedan länge var bortlovad till Gustaf Johansson Tre Rosor, son till Kristina Gyllenstierna, utgjorde inget hinder. Gustav Vasas andra gemål, Margareta Leijonhufvud, var Katarinas moster, och vigseln 1552 förrättades trots prästerligt motstånd.Trots nästan fyrtio års åldersskillnad var det barnlösa äktenskapet lyckligt. Sedan Katarina blivit änka 1560 residerade hon på Strömsholm i Västmanland.Katarina dog 1621 och begravdes i Uppsala domkyrka. | Stenbock, Katarina (I92213)
|
| 4787 | Katarina var dotterdotter till Sverker d. y.Katarina och maken Erik Eriksson ("den läspe och halte") hade inga barn och efter Eriks död 1250 gifte drottning Katarina inte om sig utan drog sig tillbaka som leksyster till Gudhems kloster i Västergötland. Änkedrottningen var oerhört förmögen och klostret fick en stor donation av Katarina och när hon dog 1252 begravdes hon i själva klosterkyrkan.En kopia av hennes vackra stenkista står fortfarande idag kvar i den ruin, som nu återstår av kyrkan. Bilden av drottningen på lockhällen är Nordens största och förnämsta gravskulptur. Drottning Katarinas stenkista från Gudhems kloster finns i orginal på Statens Historiska museum.Söderköping var under 1200-talet en av Sveriges främsta städer. I mitten seklet ägdes området av drottning Katarina, änka efter kung Erik Eriksson. I sitt testamente överlämnar Katarina Söderköping till systern Benedicta, gift med stormannen Svantepolk Knutsson.Nyköping nämns första gången i de skriftliga källorna år 1250, då änkan Katarina donerade området till Gudhems kloster. Då fanns en mindre bosättning med myntverk på platsen, men det var knappast en stad. Tre år senare bytte nunnorna i Gudhem bort orten till Birger jarl, som lät bygga en stark borg, Nyköpings hus, som i ombyggt skick ännu står kvar. Hantverkare och köpmän sökte sig dit och efter några decennier var Södermanlands nuvarande residensstad ett faktum.Om Gudhem:I äldre tider skall det på platsen för dagens klosterruin i Gudhem norr om Mösseberg enligt sägnen ha funnits ett hednatempel kallat Godheim, "upfyldt med hundrade afgudar". Enligt samma sägen bodde kung Gylfe där vid tiden för Odens ankomst, omnämnd i Snorre Sturlassons Edda. Det var kung Gylfe som förklädd till vandringsmannen Ganglere utfrågade asarna om vilka de var varefter berättelserna om deras bedrifter och historia utvecklades.Namnet Gudhem anger också att platsen var ett åt gudarna helgat område. I jomsvikingasagan står att Goðheimr var det största gudahovet i Götaland, med 100 gudabilder och helgat åt Tor. | Sunesdotter (Folkungaätten), Katarina (I92607)
|
| 4788 | Kinnevalda härads dombok 1688Framkom för rätten Peder Nilsson i Klasamåla och med kiöpebref bevisar sig kiöpt af sin svåger Lars Nilsson i Ulfsryd 1/8 i Klasamåla Östregård för penningar 100 daler silvermynt, samt i vän och efterlefsgåva 4 daler smt och såsom bemälte 1/8 är lagbunden och lagstånden, ty afhandes här med den ifrån Lars Nilsson hans hustru Elisabeth Nilsdotter och dess arfvingar och tingsskiötes tillika med 1/8 Per Nilsson erft har in under Peder Nilsson, hans hustru Elin Danielsdotter och deras arfvingar, med hus, jord, åker, äng etc. | Nilsson, Lars (I2266)
|
| 4789 | Kinnevalds dombok 1660.Carl i Klasamåla inlägger i rätten en förteckning, på det som fans i hans boe, när hustrun blef död för 8 1/2 år sedan och endeligen bevisar, den vara sannfärdig, den på rättens vägnar blef påskrifven. | Persson, Carl (I20346)
|
| 4790 | Kinnevalds dombok 1686.Hustru Elin i Klasamåla igenom sin skrifliga förordnings af dato 22 oktober 1686 underskrifven af kiörckioherden till vittne herr Magnio Wiselio, samt Anders i Gåsalycke, Nils i Esbjörnamåla och Nils Svensson i Klasamåla, gifvit tillkänna huru såsom hon uti sin ålderdom hafver tagit tillgålds hoos sin sohn Olof Svensson i Klasamåla, honom samt hans hustru och barn högeligen berömmer de efter skyldigheten gå henne tillhanda och undraga med henne hennes ålderdomssvagheter och till tacksamhet giör denna förordning att hennes son Olof Svensson må efter hennes död där han henne önskar lofvar behålla hennes gårde fierdings i östregård Klasamåla fram för någon af syskona oklandrat och ......., för hennes pris som hon med sin salig man Sven Nilsson, den upphanslade och kiöpte nämnligen för 200 daler silvermynt, hvilcket in qvantum juris införes i protocollet. | Olofsdotter, Elin (I31502)
|
| 4791 | Kinnevalds Dombok 17150516 nr 10.Den förlikning som är gjord mellan Arvid Andersson i Sjöaryd och hans Styvmågar Måns Andersson i Ugglekull och Nils Andersson i Gåsalycke att Arvid Andersson skulle uppså 1/4 av Sjöaryd med råg och för sin kostnad skulle hann hava allenast 1 tunna råg, mensedan ... året . skola förmyndarna själva bekymra sig om grödornas upphöstande och inbärgande som de mellan honom för sina hustrus syster Anna Persdr men då hon bliver gift prövar tingsrätten vara skäligt bör stånda ?. Att vad kreaturen vid-kommer så skola de värderas som de nu för tiden finnes värda . då och lösarvet skall delas mellan H. Kerstin Börjesdr och hennes barn även och skola gälden då delas i tu. Halvparten till modern och halvparten till barnen. | Andersson, Nils (I20345)
|
| 4792 | Kinnevalds hjärads dombok 1692.Åke Persson i Boahylte utfäster till hustru Elin i Bökemohn i förlikning för den skada hans dotter Märta giordt hennes dotter Martha Mattisdotter med våda utaf en skiära, 4 daler smt hvilcken förlikning med domb confirmeras. | Persdotter, Elin (I31358)
|
| 4793 | Kinnevalds härad 1724.Sven Djursson i Kastensmåla låtit instämma sin svåger Jöns Nilsson i Froaryd, för det han intet vill stå vid det kiöp de giordt om 1/16 del i Esbjörnamåla skattejord, som käranden varit lofvad att få lösa för 80 daler smt och efter han uti vittnens närvaro den 9 februari nästledna blivit sambs med Abraham Nilsson i Esbjörnamåla om 1/16 för 80 daler smt, med sin svägerska Inga Nilsdotter och hennes son Carl Månsson ibidem om 1/16 del för 90 daler smt, varande Sven Djurssons hustru Ingrid Nilsdotter för sin lott berättigad till 1/16 del, så påstår han änteligen att kiöpet med Jöns Nilsson äfven må blifva fasställt.Svaranden, som vice versa låtit stämma, förmenar sig, såsom yngste sonen, hafva närmare rätt än systrarna att behålla gården, nekandes väl intet att han lofvat Sven Djursson sin 1/16 del för 80 daler smt, men efter då han varit drucken, skall han ej kunna kiöpet, utan tillbiuder gifva käranden för sin 1/16 del 90 daler smt och försörja moderen i hennes lifstid, eller och att Sven Djursson må försörja moderen, så framt han tänker behålla gården, fast moderen i annor händelse intet är nögd med den handel som skiedt mellan Sven och dess hustrus andra syskon, förutan det bevisligt skall vara, att Jöns Nilssons sahl. fader Nils Månsson giordt den förordning, att bägge dess söner skulle behålla gården.Sven Djursson utfäster att villia hafva sin svärmoder hos sig så länge hon lefver, utan att Jöns Nilsson något där till skall bidraga, men Jöns Nilsson vill intet taga någon lösen. | Nilsson, Jöns (I45387)
|
| 4794 | Kinnevalds härad dombok 1729.På hemmanet Gåsalycke har för åboen Nils Andersson den 13 aprilis sistledna genom olyckelig vådeld ladugården afbränt, samt länsmannen Sven Lagervall tillika med nämndemännen Knut i Utnäs, Eskil i Biällerhult och Håkan i Biällermåla, efter synelängd af den 17 hujus, värderat skadeståndet som följer:1. logelada med 2nne golf 20 alnar lång, 10 alnar bred 25 daler smt1. fähus 14 alnar långt, 8 alnar bredt 24 daler smt1. fårhus 14 alnar långt, 8 alnar bredt 12 daler smt1. stall 8 alnar långt, 7 alnar bredt 13 daler smt1. redskapshus 9 alnar långt, 8 alnar bredt 12 daler smt1. svinhus 6 alnar långt, 4 alnar bredt 8 daler smtsumma 94 daler smtDärföre åboen tilldömmes brandstods hjälp af häradet, till huars ...keliga åtnjutande genom högvälborne Baron, Generalmajor och landshövdingens gunstiga handräkning han ödmiukeligen recommenderas | Andersson, Nils (I20345)
|
| 4795 | Kinnevalds härads dombok 1603.Där står att Jöns i Hätteboda blev dödad i slagsmål av Per Jönsson i Rösmåla, åtalad av fadern Nils Larsson i Hätteboda. | Nilsson, Jöns (I32267)
|
| 4796 | Kinnevalds härads dombok 1603.Samma dag kom för rätta Jon Björnsson ridefogde i Kinnevalds härad fullmyndig med breff och sigill på desse ...... vägnar nämlig Gudmund i Horsholm, Gise i Skyttemåla, Per i Biörstorp, Jon i Möllekulla, sampt på all för de syskones ...... vägnar och tingskötte hederlige mannen herr Oluff i Urshult halfva Hönshylta gård lagbuden och lagstånden för penningar 150 daler huilka penningar de bekände sig bekommit hafva, ty dömdes samma halfva gård med alle dess rätta utlagor in med herr Oluff och hans arfvingar i evärdeligt ägo. | Olai Hägg, Olaus (I31956)
|
| 4797 | Kinnevalds härads dombok 1610.Samma dag kom för rätta Anders Olsson på sine egne vägnar och bekände sig hafva giordt ett jordeskifte med Per skräddare i Hakeqvarn och gifvit Per skräddare 1/2 Dunshult för 1/4 i Hönshylte och hafver Per Skräddare gifvit Anders till bytes sölfver 20 lod. Håkan i Ebbamåla i Danmark boendes, på sin hustrus vägnar och fullmäcktig sin hustrus sösters Elinas vägnar och bekände sig hafva sålt Per skräddare andre halfparten af Dunshult och därföre uppburet tingsskött danskt mynt 63 1/2 daler smt, huilcka penningar Per skräddare hafver tagit ifrån Elmehulta skattejord och inlagdt i Dunshult, därför tingsskötte alle desse förbemälta allen Dunshulta gård i Urshulta socken ifrån sig och sine arfvingar och in under Per skräddare och hans arfvingar som han hade med den första giften, nämlig Gunnil och deras arfvingar till ervärdelig ägo, huilcket kiöp här för rätta blef fast och dömbt. | Carlsson, Per (I31175)
|
| 4798 | Kinnevalds härads dombok 1623.Kom för rätta ärlige och manhaftige Oluf Persson i Bredevik i Konunga härad och talade till sine hustrus bröder Carl Persson och Oluf Persson om något arf som fallet var efter deras fader sahl. Peder skräddare i Qvarnen, först om ett gårdaköp i Dunshult som Oluf Persson på sin hustrus vägnar såldt hade Oluf Persson för penningar 40 daler smt, hertill svarar Oluf Persson i Hackekvarn att han ville hålla sitt kiöp, så framt välaktade Oluf Pedersson i Bredavik ville afdrages 8 daler för den handskrift han tog af Oluf Holgersson, där till och Oluf Pedersson i Bredavik bekände, därföre blef kiöpet samtyckt. Såsom talade välaktade Olof Persson i Bredavik sine medarfvingar till om 15 daler penningar, han bekostade på deras sahl. faders lik i Sillesborg? Här till svarandes att sådant skulle hafva på bytet användt blefvet, huilcket tå intet skedde, men dock likväl, efter det var alles deras fader, sade de sig gärna villia betala, hvar efter som han arft hafver och belöper på hvart söskone penningar 3 3/4 daler = summa som 3 söskone skola igengifva belöper sig penningar 11 daler smt.Item klagade och välaktade Oluf Persson, att sahl. Peder vid Qvarnen hade fådt och brukadt 1/2 Dunshult med hans egen .... och Oluf hölt honom frydt, utlagorna som belöper 3 1/2 daler dertill suarar styfmoderen till halfparten och arfvingarna halfparten.Här emot klagar Carl Pedersson och Oluf Pedersson, att deras söster, hustru Ingrid hade ett korallbann 1 1/2 aln långt. Item något .... tiortlesölfver. Item att hustru Ingrid blef väl klädd i Engelsk och de fingo där intet emot denne sak blef efter lånht talande och svarande belagt sålunda, att Carl Pedersen och Olse Pellen och lille Lars i Hetteboda skulle inlösa och betala handskriften för 8 daler smt, sedan skall gården betalas, därföre och fattas löfte och de blefvo vänligen och väl förlickta. Enligt P.G. Vejde fanns en tredje son som hette Per. I första jordeboken 1631 står Per i Hackekvarn. | Persdotter, Ingrid (I44940)
|
| 4799 | Kinnevalds härads dombok 1624.Kom för rätta Per Hane i Munkanäs på sina egen vägnar, Måns Spegel i Sånnahult på sin hustrus vägnar Ingredt Nilsdotter så och fullmyndig på sin hustrus söskons vägnar, som är Suen, Jon och Per Nilses söner, Märit och Lusse Nilses döttrar. Thor Nilsson i Krogzehult på sin egen vägnar. Per Nilsson i Körsebergahult på sin hustrus vägnar Ingredt, alla dessa hade sålt Carl Persson i Knagsmålen en hel fierding i Möllekulla gård för penningar 90 daler silvermynt. Samma dag var Måns i Klasamåla på sine egen vägnar, Anders Larsson i Möllekulla på sin hustrus Ingas vägnar och fullmyndig på sin hustrus systrars Bengta Jönsdotter och Anna Jönsdotters vägnar, dessa hade och sålt Carl i Knagsmålen, 1/4 af samma gård för penningar 80 daler silvermynt, för jord, arff och ...... | Persson, Carl (I31547)
|
| 4800 | Kinnevalds härads dombok 1625.Sammadags kom för rätten Sven i Milleboda på sina egna och fullmyndig på sin broders Måns Håkanssons vägnar, item Sissela i Buskaboda på sina egna vägnar, Karin Börgesdotter i Jönsamåla på sina egna vägnar och tingskötte Lars i Hätteboda alla deras arfelotter i halfva Hätteboda gård och uti 1/4 Aramo, och hafva därföre uppburet penningar 55 daler smt för arf och utlösen. Iten Bengts barn i Rossmålen, Jöns Bengtsson och Ingeborg för deras arfvelott penningar 55 daler smt och ett par oxar uti halfva Hätteboda gård och i 1/4 Aramo. Item hafver Lars sin arfvedel i samma gårdepar, så att han äger halfva gården. | Jönsson, Lars (I31950)
|