| Noteringar |
- "Efter skolstudier kom han i sämskmakarelära hos fadern. Sedan han blivit gesäll, sändes han utomlands för vidare utbildning. Hemkommen ingick han icke i faderns affär, som avsett var, utan övergav sitt hittillsvarande yrke för att ägna sig åt annat. Anledningen härtill var, att han förälskat sig i en ung flicka, som fadern antagligen icke gillade såsom svärdotter. Hon var visserligen icke medellös, ty hon hade 1763 fått 600 daler i fädernearv, och då hennes moder just dött, d. 18. 11. 1769, blev hennes arv efter henne c:a 1690 daler surt, vilka dock lågo i den av hennes fader i livstiden bedrivna bryggerirörelsen och i hans gård. Orsaken till den äldre Kockoms ogillande får därför sökas i andra förhållanden och kanske även i båda kontrahenternas ungdom - de voro 1769 icke mer än respektive 21 och 16 år gamla. Henrik "Kockum" (så skrev han och hans efterkommande namnet) genomdrev dock sitt beslut, sökte och fick d. 3. 3. 1770 burskap som bryggare, varpå han övertog sin avdöde svärfars bryggeri. Han hade nämligen gift sig med sin käraste strax på våren detta år. Han fortsatte emellertid ej länge med bryggerirörelsen, ty redan 1773 återgick han till sitt ursprungliga yrke och övertog samtidigt av fadern, som försonat sig med honom, dennes affär samt den stora gården på Östergatan, där affären bedrevs. Han köpte av fadern 1779 även dennes därintill liggande och iboende gård. De gamla husen åt Östergatan ombyggde han, varvid det ännu befintliga boningshuset uppfördes. Henrik Kockum skötte och utvecklade affären, så att den gav ett glänsande resultat. Detta gav honom medel till andra spekulationer och förvärv, vilka gjorde honom till en efter den tidens begrepp rik man. Det var dock ej blott som sådan, han vann anseende, utan tillfölje sina personliga inneboende egenskaper samt tillfölje ådagalagd klokhet och duglighet icke minst i allmänna värv. Han blev därför i kommunalt hänseende mycket anlitad och betrodd. Sålunda blev han d. 31. 1. 1774 ledamot av stadens äldste och för en tid, fr. o. m. d. 11 febr. 1792 till d. 14 febr. 1795, dessas förman. Vidare blev han, särskilt från och med 1791, upprepade gånger adjungerad ledamot av rådsturätten och erhöll såsom sådan rådmans titel. I alla handlingar upphör han därför från och med denna tid att såsom hittills kallas faktor. Utom den stora gården å Östergatan ägde rådman Henrik Kockum en gård i Kalendegatan, n:r 297, samt det av honom år 1816 uppförda lantstället Henrikslust, vilket, beläget vid nuvarande Amiralsgatans förlängning och Henrik Smithsgatan, ännu finnes kvar. Han hade dessutom efter hand förvärvat den stora Bulltoftagården nära Malmö. Rådman Henrik Kockum avled den 12 augusti 1825, nära 77 år gammal. Han jordfästes i Caroli kyrka och begrovs å nya begravningsplatsen vid Gustav Adolvs Torg. Behållningen i Henrik Kockums bo utgjorde c:a 25,000 rdr bco. Barnens mödernearv hade dessförinnan utbetalts. Det lyste till hans första äktenskap den 11 mars 1770, och antagligen blev han gift den därpå följande april månad med Bengta Sofia Holm (dotter av bryggaren Christian Holm och Christina Joensdotter), född den 8 februari 1753. Hon avled redan vid 33 års ålder den 14 maj 1786 tillfölje en tärande feber. Kockum gifte sig för andra gången den 29 oktober 1786 med Gunilla Ruhe (dotter av färgaren Johan Daniel Ruhe och Magdalena Berckhan), född den 25 juni 1764, död den 4 april 1809."
|
.jpg)
.jpg)
1748 - 1825 (76 år)
1745 - 1745 (0 år)
Syskon
Lars Kockom
