| Noteringar |
- Jöns Persson. Jordbrukare. Född 31/10 1722 i Trelleborg (M) (N Ottosson). Död 23/5 1788 i Trelleborg (M) (N Ottosson). Jöns var den av Pehr Larssons barn som närmast kom att hjälpa sin mor med skötseln av rusthållsgården nr 48 i Trelleborg. Han var ej mer än 13 1/2 år, när fadern gick bort i mars 1736, men han hade sin äldre bror Lars som "uppfostrare" till ca 1745. 1744 köpte Jöns av Lars två ängar i Östervång och lade dem till sin arvegendom. Den ena ängen kallades Vithuvudsängen, sannolikt efter Jöns Hansson Vithuvud, som avled i Trelleborg 1707, 68 år. När modern Johanna Hansdotter dog 1746, blev Jöns och hans yngre bror Hans ägare av nr 48. Hans blev snart utlöst. Så ung han var stod han i begrepp att gifta sig, med Mätta Sjunnesdotter från Hammarlöv. Jöns var sedan 1746 gift med Kierstina Nilsdotter också hon från Hammarlöv. Hon var från nr 8, Mätta från nr 14. Gårdarna ligger intill varandra. Nr 8 är belägen mitt emot prästgården och tillhör fortfarande Una Hans-släkten. Den kallas ibland Tingshög efter ättehögen på vägen mot Ö Grevie. Hammarlöv var tidvis under medeltiden tingsplats för Skytts härad. Här samlades mannarna för att rådslå. Här hyllades nyblivna regenter, så t ex svenske kungen Magnus Eriksson, troligen 1333, året efter det han köpt Skåne och Blekinge av den holsteinske greven Johan. Elva år senare, 1344, var han åter i bygden, då han i tre dagar besökte Trelleborg. Å Tingshög fälldes domar över missdådare, tjuvar etc. Avrättningar fick ej verkställas där men väl å Skälshög (Skällhög), på gränsen mellan Hammarlöv och Vemmerlöv, likaså på platsen nedanför kyrkbacken i Hammarlövs by. Jöns Pehrsson kan ha varit med, när handlarefrun Helena Münter från Trelleborg blev halshuggen och bränd på bål å Hammarlövs "rättarplats" 1765. Hon var 29 år och hustru till Anton Engelhardt Philipsson. De bodde i det senare s k Dahlmanska huset å Algatan. Det var från 1500-talet och revs så sent som på 1880-talet. Helena dömdes för dråp av en pojke som ej gjort henne något ont och som hon ej var förargad på. Hon hade fått för sig, att hon genom en dylik gärning skulle kunna få sin man bort från fylleriet och ett bättre förhållande i äktenskapet. Tidigare hade hon sökt förgifta sin man med "mercurium". Jöns Pehrsson kallas rusthållsförman. Indelningsverket, som organiserats av Karl XI, bestod med hänsyn till anskaffandet av soldater av dels rusthåll för kavalleriet, dels knektehåll för infanteriet, dels båtsmanshåll för flottan. I regel var det större och bättre gårdar som blev rusthåll och som uppsatte och underhöll ryttare med lega, naturförmåner och torp samt givetvis häst. Samma socken kunde ha flera rusthåll och därmed flera ryttare. Mindre gårdar kunde slå sig samman om en ryttare. Rusthållet var befriat från skatter eller räntor, som annars skulle ha inbetalats till kronan. Rusthållarna blev på sina håll en överklass bland bönderna. De stod sig ofta bättre ekonomiskt än de vanliga skattebönderna. Annorlunda blev det på 1800-talet, då rusthållsbördorna kändes allt tyngre. Gårdar, som ursprungligen utgjort 1 mantal och själv kunnat hålla ryttare delades genom arv i flera mindre hemman, som fick allt svårare att klara utgifterna. I Trelleborg hade många små jordstycken rusthållsnatur. För att ta ett exempel tillhörde nr 57 eller Norregatan 11, alltså ett hus med tomt, flera "rusthållare", som måste vara med , när huset 1851 såldes till Johannes Borgman. Bouppteckningen 1788 visar, att Jöns Pehrsson hade 10 hästar och 3 kor, egendomligt nog inga oxar. Det var alltså hästar, som drog plog eller vagn. Det fanns 9 får, lika många svin och 3 gäss. De ca 30 tunnlanden bestod av över 20 brukningsdelar. I Östervång fanns Kapphög, Klockarestycket, Böckarestycket, Grönvägsstycket, Svanestycket, Backen, Treryggarna, Tvåryggarna och Breingen. Knäckekärrängen gav 2 lass hö. I Lillevång påträffar vi Kakehög och Vallestycket. Andra beteckningar å jord tillhörande nr 48 redovisas under tabell 2.
|
.jpg)
.jpg)
1722 - 1788 (65 år)
ca 1713 - 
Syskon
Pehr Larsson
