Noteringar:

Barn i äktenskapet med Christipher Zaulich: Anna Catharina Maria Dorothea född 1664 Marta född 1672-09-05 Marianne Arvidsson säger i debattinläg i "Rötter" 23 maj 2000följande: "Jag har Christoffer Zaulich i mina papper som andre make tillMärta Fredriksdotter, född??, död 1696. Hon var tidigare gift medbruksägaren Hubert de Besche. Om Christoffer Zaulich har jagföljande uppgifter. Han var arrendator på Åryds Bruk. Hanbetecknas som holländare eller vallon, var först bisittare tillbergmästaren Johan Dreffling. Arrenderade från 1662 Ryds bruk, ägtav major N V Rosebquist, övertog 1664 Ålshults Bruk, Almundsryd sn(nämnd där 1669) med Torne Bruk, V.Torsås socken av brödernaSchoting och 1678-80 på sin gård Grövik, Almundsryds sn. Märta Fredriksdotter fortsatte driften efter sin makes död. Honåteruppbyggde Torne Bruk 1689." Märtha, efternamn som ogift ej känt, som fortsatte bruksdriftenefter mannens död till dess hon själv avled 1696, begravd 24/4 iV. Torsås. Knut Drefling, bergmästare i distriktet, inspekterade 1689 bl aÅlshults bruk. Detta innehades då av Christopher Zaulich änka,madam Märta Zaulich. Hon hade för några år sedan tagit sig för att"alldeles ånyo reparera och uppbygga en hammare utan attdessförinnan ha inhämtat tillstånd från kungl. bergskollegium. Vidinspektionen förklarade madam Zaulich att hon ej vetat av annat änatt när en hammare var alldeles bofällig, så skulle man ha rättatt bygga upp den på nytt utan att behöva söka tillstånd härtill.Om hon inte hade hammaren till att utsmida de järn som föll vidgjutningen i masugnen kunde hon icke betjäna sig av denna utanmåste lämna den öde. Hon hade dock i alla år erlagt kontribution(skatt) för dessa bruk. Hon framhöll också, att alla där på ortenbetygade och bekände att hammaren var dem till stor nytta. Dekunde där få köpa redskapsjärn, hästskor och annat som"betarveligt" var. Annars var de kringboende tvungna att resa 6till 8 mil i den oländiga marken efter sådan vara. Det bör härnämnas att Huseby då låg öde och åter kom igång först följande år.Bergmästaren framhåller också i sin berättelse till bergskollegiumatt där det funnits masugn hade det också varit tillåtet att inejden uppbygga hammare för att smida det tackjärn somtillverkades vid masugnen och som inte brukades till gjutningen.Den "elaka" och långa vägen var också ett hinder för transport avtackjärnet till andra hamrar. Bergmästaren kunde icke finna annatän att återuppbyggandet av Ålshults hammare skett av"enfaldighet". Det hade på många år ej hållits något bergsting däri trakten, varför brukens folk ej hade kunnat få höra kungl.bergsordningarna och bergskollegii resolutioner rörande sådanaverk. Då hammaren syntes vara nyttig och gagnelig för traktenhemställde bergmästaren att den skulle få stå kvar mot attvederbörlig hammarskatt erlades. Där kunde enligt bergmästarensberäkningar icke smidas ens 100 skeppspund årligen "så förvattulösas skull som för mangel på tackjärn". Bergskollegium svarade icke direkt på bergmästarens hemställan,men man kan förmoda, att denna bidragit till utfärdandet av encirkulärskrivelse till bergmästarna den 4 mars 1690.Bergskollegium hade nämligen vid denna tid fått fleraframställningar om tillstånd till reparation och synes då frånfall till fall ha meddelat sådant tillstånd. I den nämndacirkulärskrivelsen lämnas nu hamrarna utom bergslagen tillståndatt utan ansökan hos kollegium reparera verken bäst de behagadeoch bergmästarna ålades att befordra att verken hölls i gång.Dessa fick dock ej omändras så att de kunde tillverka mera än denu hade tillstånd till av den anledningen att de då skulle tvingasköpa kol och ved hemligen (till förfång för andra bruk). Även om här ej direkt utsägs, att det är Torne hammare, som madameZaulich ånyo uppbyggt, behöver nog inget tvivel råda om att så ärfallet. I en bergmästarrelation 1694 berättas ganska utförligt ombruken i Kronobergs län och då även om Ålshult och dess hammare,som kallas Torne hammare och som "ligger tvenne mil från masugneni Torsås socken på skattekronohemmanet Tårna ägor uto en ström".Malmen till masugnen togs i sjön Åsnen och fördes sjövägen två miltill bruket. Kolen till hammaren köps av grannarna på allehandaägor. Särskilt goda strömmar hade varken Ålshult eller Torne,"dock bliver vattnet till verkens behos med försiktighetmesnagerat, jämväl ock med långa rännor fört igenom skogen ifrånsjälva ådran fram till bruken, icke utan stor bekostnad". Vidmasugnen avsattes till kronan vart tionde skeppund av det somframställdes. Tillverkningen beräknades till 3½ skeppund om dygnetdå masugnen var igång. Tillverkningens storlek skiftade år från årpå grund av vinterns obeständighet, dock blåstes det åtminstone 8veckor och mestadels därutöver. Mest göts här kakelugnar, somutfördes till Karlshamn, samt grytor och redskap till alunbruket iSkåne (Andrarums alunbruk). Minsta delen göts till tackjärn,vilket gick till hammaren för att där utsmidas till stångjärn.Detta stångjärn, som var kallskört, d.v.s. hade hög fosforhalt,köptes av skåningar. För Torne betalades i årlig hammarskatt ettskeppund stångjärn med 22 daler silvermynt (dr smt), (prisernakunde variera år från år och fastställdes av bergskollegium). Detmärke som åsattes järnet från Torne var TR. Märta Zaulich avled 1696 (i testamente efter henne skänktes den 24april 1696 4 dr till Västra Torsås kyrka). Ledningen av Ålshultoch Torne övertogs av hennes mågar, Magnus Blom, gift med MärtaZaulich, och Johan von Emmertz, gift med Maria Dorothea Zaulich. (V. Torsås Hembygdsförenings årsskrift 1953).G 2 m CHRISTOPHER ZAULICH, d 1679 i Almundryds sn. Brukspatron i Sunnerö, Skatelöv sn (G). Barn:MARIA DOROTHEA ZAULICH, f 1664, d 1748G 2 m HUBERT DE BESCHE, f 1582, d 1658. Bruksägare i Nävekvarn.

Familj/Make/Maka: Hubert de Besche. Hubert (son till Gillis de Besche och Helena de Besche) föddes cirka 1582 i Belgien; dog 1658 i Tuna (D). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Märta gift Christopher Zaulich cirka 1660. Christopher dog cirka 1679 i Almundsryd (G). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Enligt åldersuppgift är Maria Dorothea Zaulich född omkring 1664,kanske i V. Torsås, dotter till brukspatronen Christopher Zaulichoch hans hustru Märtha. Maria Dorothea Zaulitz och Johan fick 11 barn,alla födda iKarlshamn, varav två dog innan de hunnit bli ett år. Barn: Maria Albrekt Dorothea född 1690-07-19 Märtha född 1691- död 1691 Court född 1693-05-06 Göran född 1695-11-02 Abraham född 1696-11-18 Märtha född 1699-07-19 död 1699-07-26 Märtha född 1702-06-28 Jakob född 1703-09-03 Margareta född 1706-10-12 Efter makens död 15 februari 1736 står hans änka, Maria DorotheaZaulich som ägare till Torne till sin död. Året efter mannens död begärde hon hos bergstingsrätten att fåanta så mycket folk, som erfordrades till att driva bruket. Dettafann sig denna så mycket mindre kunna förvägra henne som bruketendast hade sju anställda och rätten nogsamt visste, att dennaarbetskraft ej var tillräcklig. Några uppgifter om antaletarbetare vid Torne de närmaste åren därefter ha icke stått att få,men 1743 fanns där en hammarsmedssven, som förrättademästarsysslan, en lärdräng, en kolgosse, två sågskärare, fyrafamnvedshuggare och körare och två kolare. Av dessa arbetade detre förstnämnda vid härden. Antalet arbetare vid Torne håller sigsedan några år framåt omkring 9-11 för att vid 1750-talet vissa åruppgå till 16-17, däribland en tid en bruksskogvaktare. Det storaflertalet av dessa arbetare utgjordes av famnvedshuggare, kolareoch dagsverkskarlar. Det förefaller som om dessa arbetare i regelha varit från trakten. Möjligen kom däremot smederna och derasgesäller från andra bruk, även om det bland dessa kanske harfunnits några som från far till son ha stannat vid Torne hammare.Som helhetsbedömning kan sägas att rekryteringen på 1700-talett ärhelt annan än under Tornes grundläggningstid med dess starkainslag av valloner. Maria Dorothea Emmertz, född Zaulich, avled på Sunnerön den 17mars 1748 i en uppgiven ålder av 84 år. I bouppteckningen efterhenne, som icke förrättades förrän den 29 maj 1749, värderadesTorne stångjärnshammare med en fotkvarn, i anseende till attingenderas villkor stode att förbättra på grund av brist på vattenoch närheten till andra hamrar och kvarnar, till endast 1.400 drsmt. Sundet upptogs i värde till 500 dr och Kassamåla, på vilkethemman den avlidna sålt skatterätten till åborna, till 430 dr.Sunnerön hade makarna Emmertz redan 1715 givit till sonen Cort.Bland övriga tillgångar kan nämnas ett parti tackjärn om 44skeppund, som värderades till 220 dr. Samtliga tillgångar i boetvärderades till 6.928 dr. I denna summa var inräknat vad barnentidigare fått (3.613 dr), men ej en osäker fordran hos en son,handelsmannen Albrekt Emmertz, på 2.963 dr. Sonen Abraham Emmertzinlämnade en förteckning på dödsboets skulder, som uppgick till2.229 dr., varför till delning fyra bröder och fyra systraremellan återstod endast 1.085 dr. smt. (Albrekt Emmertz ansågs hafått ut sin del). Det långa dröjsmålet med bouppteckningen - över ett år förgick juefter dödsfallet innan den förrättades - torde ha hängt samman mednågra affärstransaktioner mellan arvingarna, där sonen löjtnantenAbraham Emmertz var huvudpersonen. Åtskilliga månader förebouppteckningen hade han löst ut några av syskonen ochsyskonbarnen med sammanlagt 1.800 dr. smt. Därvid värderades enbrorslott till 400 och en systerlott till 200 dr. smt. Denna affärgenomfördes under häftig konkurrens med bruksherrarna på Ålshult,bröderna Olof och Gulich Bergquist, den förre bruksägare och densenare bruksinspektor. Därunder kom det till en så häftigsammanstätning mellan Abraham Emmertz och Gulich Bergquist attEmmertz tillfogade sin antagonist blodvite, för vilket hannaturligtvis blev stämd inför tinget. Den av allt att dömasynnerligen lyckade affären krönte Abrahamn Emmertz genom attomedelbart efter bouppteckningen av brodern Cort von Emmertzförvärva hemmanet Sundet för 500 dr. smt. Köpebrevet är dateratden 1 juni 1749. Åtskilliga år efter dessa händelser (målet avgjordes vid Allbohäradsrätts höstting 1762, þ 88) blev Abraham Emmertz stämd avsystern Maria Emmertz' barn, Johan, Christian och Maria Thurau(Thuro), på innestående arv efter morbrodern Cort von Emmertz.Syskonen Thurau påstod bl a att ej allt hade upptagits till sitträtta värde och en del inte alls i bouppteckningen 1749 efterMaria Dorothea Zaulich. Kärandena företräddes av inspektor GulichBergquist på Ålshult, som till bestyrkande av påståendet uppvisadeett utdrag ur Stockholms kämnärsrätts protokoll den 26 januari1759. Enligt detta vittnade pigan Sara Månsdotter, edligen avhörd,att hon hört Abraham Emmertz vid samtal med hustrun efter hansmoders begravning säga, att om de skulle köpa gården Sundet ochbergsegendomen så ville han ge 6.000 dr smt och ännu mera, om deicke kunde få dem för denna summa. Vidare ansåg käranden Sunnerönvara värd 1.600 dr smt och ville att köpet skulle återgå, då Cortvon Emmertz som svagsint var satt under förmyndare då köpetgjordes upp. Emmertz hänvisade till värderingsmännens uppgifter ibouppteckningen efter modern och uppgav att han sedermeraöverenskommit med sina syskon att på varje brorslott skulle falla800 dr smt och på varje systerlott i proportion därtill (hälften).Häradsrätten ogillade syskonen Thuraus anspråk, då varkenbouppteckningen eller köpet av Sunnerön överklagats och värderadeCort von Emmertz tillgångar på grundval av bouppteckningen ochköpebrevet till 1.300 dr smt(arvslotten efter modern till 800 droch försäljningssumman för Sunnerön till 500 dr)G 1680 m JOHAN VON EMMERTZ, f 1656 i Stockholm (Tyska förs.), d 1736 i V. Torsås (G). Brukspatron, Läkare i Sunnerö, Skatelöv sn (G). Barn:DOROTHEA VON EMMERTZ, f 1690, d 1761COURT VON EMMERTZ, f 1693, d 1752ABRAHAM VON EMMERTZ, f 1696, d 1772

Familj/Make/Maka: Johan von Emmertz. Johan (son till Albrecht von Emersen och Maria Witholtz) föddes den 30 Jun 1656 i Tyska Sankta Gertrud (AB); dog den 15 Feb 1736 i Västra Torsås (G). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Dorothea är född 19 juli 1690 i Karlshamn och dotter tillBrukaspatron Johan von Emmertz och Maria Dorothea Zaulich. Dorothea gifter sig omkring 1715 med Regementsskrivare JonasWickenberg. Barn: Anna Lena och Eleonora född 1717. Enligt Torsten Jarnvall i Bromma måste Dorothea ha ytterligarebarn. Vid försäljningen 1759 av en gård till Eleonora JulianaWickenberg och hennes man Israel Carlsson talar nämligen Dorotheavon Emmertz om "mine andre Barn och arfwingar" (VLA, SunnerboAI:10, uppb. 1759 17/10). Är månne Anna Lena W. identisk med denAnna Helena W. som dog 1783 i Sthlm, Klara förs.? Denna senareAnna Helena W. var gift med kofferdistyrmannen Olof Blomquist (Död1778 i Sthlm, Klara förs.) och hade en syster Maria Christina W.,som åtminstone 1783 var bosatt i Karlskrona. Maria Christina W vardå änka efter handelsmannen, tidigare kanslivaktmästaren, CarlPeter Beck. I Långaryd (Jönk) gifte sig 1749 31/12 en soldat (vid Jönk. reg.?)Pehr W. En Magnus W. f omkr. 1729, död omkr. 1802, varpappersmakare på Bruzaholm (Ingatorp, Jönk.). Var dessa bådamöjligen söner till Jonas W. och Dorothea von Emmertz? 1748 avlider Dorotheas mor Märta von Zaulich och det uppstår dåstora arvstvister. Läs mer om detta i moderns levnadsbeskrivning.Dorothea Emmertz dör av bröstvärk i Kvänarp i Berga den 26 april1761 och är då 68 år gammal.G 1715 m JONAS WICKENBERG, f 1685, d 1749 i Berga sn (G). Regementsskrivare i Växjö (G). Barn:ELEONORA JULIANA WICKENBERG, f 1717, d 1797

Familj/Make/Maka: Jonas Wickenberg. Jonas (son till Hans Persson Wickenberg och Maria Svensdotter Crantzberg) föddes cirka 1685 i Hövik, Gränna (F); dog 1749 i Berga (G). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Barn: Anders född 1744, Jonas född 1746, Maja född 1748-11-17, Johanfödd 1753-03-02, Stina född 1757-07-24, Karl född 1760 och Kerstinfödd 1763-03-22. Modern Dorothea von Emmerts säljer 1759 en gård till Eleonora ochhennes make Israel Carlsson. (VLA, Sunnerbo AI:10 uppb. 175917/10).G m ISRAEL KARLSSON, f 1721 i Berga sn (G), d 1804 i Berga sn (G). Bosatt i Tykatorp, Berga sn (G). Barn:JONAS ISRAELSSON, f 1746, d 1818

Familj/Make/Maka: Israel Karlsson. Israel (son till Karl Jönsson och Anna Israelsdotter) föddes 1721 i Tykatorpet, Berga (G); dog den 15 Apr 1804 i Tykatorpet, Berga (G). [Familjeöversikt] [Familjediagram]