Andra Händelser:

• Yrke: Sveakung, Sagokung

Noteringar:

Enligt Hervarar saga och Ragnar Lodbroks saga skulle han ha varit en av Ragnar Lodbroks söner, och skall ha deltagit i faderns erövring av Paris.Björn erhöll enligt sagan sitt tillnamn järnsida eftersom han aldrig blev skadad i strid. Detta förklarades med hans mors användning av sejd för att göra honom osårbar. Enligt Hervarar saga fick han Svitjod i arv från sin far medan brodern Sigurd Ormiöga ärvde resten av Skandinavien. De andra Lodbrokssönerna hette Ivar Benlös och Vitsärk.Enligt sagorna skall Björn ha grundat en ny svensk kungaätt, Björn Järnsidas ätt. Enligt Johan Peringskiöld var Björn begravd i Björnshögen vid Husby på Munsö i Mälaren. Flera av hans ättlingar kom att ges namnet Björn. Han fick två söner, Refil och Erik Björnsson, och den sistnämnde skulle enligt sagan ärva Svitjods tron efter honom.

Familj/Make/Maka: Okänd. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Sveakung, Sagokung

Noteringar:

Refil var enligt isländska sagor son till sveakungen Björn Järnsida. Hervarar saga nämner ingenting om att Refil skulle ha varit kung av Svearike, men däremot att Refils son Erik Refilsson skall ha efterträdit Erik Björnsson som kung av svearna.

Andra Händelser:

• Yrke: Sveakung, Sagokung

Noteringar:

Erik Björnsson är en av Sveriges sagokungar och en av Björn Järnsidas söner. Enligt Hervarar saga efterträdde han sin far som kung av svearna. Han hade en kort regeringsperiod och efterträddes av sin brorson Erik Refilsson

Familj/Make/Maka: Okänd. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Sveakung, Sagokung

Noteringar:

Under tiden inträffade det, att sändebud från svearna kom till kejsar Ludvig. Bland andra ärenden framförde de till hans milda majestät, att det bland deras folk fanns många som önskade övergå till den kristna religionen. Även deras kung var välvilligt inställd till att låta Guds präster vistas där, om bara kejsaren var frikostig nog att skicka lämpliga predikanter till dem.Den ovannämnda händelsen inträffade förmodligen under riksmötet i Worms år 829 då kejsar Ludvig den fromme uppvaktades av flera utländska delegater. Den sveakung som hade skickat sändebud dit hette sannolikt Björn, i den latinska originaltexten till citatet nedan kallas han för "Bern". Det egentliga syftet med hans beskickning var förmodligen att sluta någon form av allians med kejsaren som i likhet med svearna hade Danmark som en besvärlig granne. Erbjudandet att skicka predikanter till Sveariket får nog mest ses som en vänlig gest till den djupt kristne kejsaren och det är inte ens klart att inbjudan skedde på kung Björns initiativ, vilket antyds av följande text som beskriver Ansgars ankomst till Birka:Till sist kom de fram till en hamnstad i svearnas rike som kallas Birka. Där blev de vänligt mottagna av landets kung, som hette Björn, och hans sändebud förklarade i vilket syfte främlingarna hade kommit. När kungen hade fått reda på deras uppdrag, diskuterade han saken med sina män och gav dem sedan med allas bifall tillstånd att vistas där och predika Kristi evangelium. Han gav också var och en som ville tillåtelse att uppsöka deras undervisning.Ansgar återvände hem 831 med ett brev till kejsaren som kung Björn hade skrivit på det för svear brukliga sättet (med största sannolikhet är det runor som åsyftas). Ansgars mission i Birka övertogs av en biskop Gautbert som fick ett hedersamt mottagande av både kungen och folket. Senare skulle emellertid folket av någon anledning bli så uppretade att de attackerade missionärerna och fördrev Gautbert från landet. Detta skedde utan kungens inblandning någon gång mellan 837 och 842. Vem som var kung under Gautberts tid som biskop sägs inte uttryckligen men vi får förmoda att det var den ovannämnde kung Björn. Denne är också troligen identisk med sveakungen Björn vid Högen som omnämns i Hervararsagan och som enligt denna hade Brage som skald och regerade tillsammans med sin bror Anund Uppsala:Erik Björnssons söner var Anund från Uppsala och kung Björn; då delades Sveariket ännu en gång mellan bröder, och de övertog styret efter Erik Refilsson. Kung Björn byggde den gård, som heter ’vid Högen’, och kallades därför Björn vid Högen; med honom var Brage skald.Brage Boddasson eller Brage den gamle som ska ha varit verksam hos Björn vid Högen är den äldste kände skalden i den isländska sagotraditionen. Enligt Egil Skallagrimssons saga ska Brage ha råkat ut för sveakungens vrede och för att få behålla sitt huvud skrev han under en natt en tjugo strofer lång hyllningsdikt till Björns ära.Hervararsagan uppger att Björn ska ha fått sitt tillnamn efter en (grav-) hög. Vilken hög det är som åsyftas är inte helt säkert. Men traditionellt har man pekat ut Hågahögen strax utanför Uppsala, ortsnamnet Håga betyder nämligen "högen". Det är också därför som den isländska originaltexten "Björn at haugi" ofta har översatts med "Björn på Håga". Den arkeologiska utgrävning av Hågahögen som genomfördes 1902-1903 visade visserligen att högen var från bronsåldern, men sagan säger inte att det var själva Högen som Björn lät bygga utan snarare en gård som låg vid den ("en plats" i Lönnroths översättning). Sannolikt var det frågan om en kungahall som fungerade som hans säte. Gravhögar ansågs vara heliga och hade en stor betydelse i den hedniska samhället så det fanns goda skäl att anlägga en kungahall vid den mäktiga Hågahögen.

Andra Händelser:

• Yrke: Sveakung, Sagokung

Noteringar:

Högarna vid Gamla Uppsala som var större än Hågahögen var förmodligen platsen för brodern Anunds kungasäte eftersom denne kallas för Anund Uppsala i Hervararsagan och uppges ha varit Björn vid Högens medkung. Nästa gång en sveakung nämns i Ansgarsvitan heter han också Anund och uppges ha blivit fördriven från Sveariket och levt i landsflykt i Danmark. Vilket dock gör Hervararsagans uppgift att de skulle ha varit medkungar tvivelaktig. Omkring år 844 gjorde iallafall Anund ett försök att återta sitt förlorade rike med hjälp av 11 egna skepp samt 21 danska skepp som ställde upp mot löfte att få plundra Birka. Anund överraskande den svenske kungen som var långt borta när han anlände till Birka. Trots att Birkas försvar var svagt lät Anund dock nöja sig med att de betalade 100 pund silver för att slippa plundring. Danskarna blev rasade över uppgörelsen eftersom de ansåg summan så låg att varenda köpman i Birka ägde mer än det och ville därför plundra staden. För att lösa tvisten mellan danskarna och Anund tog man till lottkastning för att rådfråga gudarna. Anund hade lyckats förmå danskarna till detta genom att hävda att Birka skyddades av flera gudar varav den mäktigaste var Kristus. Lottkastningen resulterade i att Birka slapp plundring och danskarna beslöt att plundra en stad i slavernas land istället. Anund stannade dock kvar och gav tillbaka de pengar han hade fått av Birkas invånare eftersom han ville försona sig med sitt folk.

Familj/Make/Maka: Okänd. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Sveakung

Noteringar:

En svensk 800-tals kung som dock har fått mycket uppmärksamhet i sagorna är Anunds son Erik. Även om just Hervararsagan bara berättar att Erik efterträdde sin far som kung i Uppsala och regerade vid samma tid som Harald Hårfager enade Norge. Denna händelse dateras traditionellt till år 872, men betydligt mer källkritiska historiker hävdar att det skedde först omkring år 900. De flesta historiker tror dock numera att det skedde någon gång på 880-talet.I Snorre Sturlassons Heimskringla har Erik fått efternamnet Emundsson, vilket är felaktigt ifall Anund Uppsala verkligen var hans far. Men Heimskringla innehåller i praktiken all kunskap vi har om honom och därför har efternamnet Emundsson blivit det hävdvunna. I den boken har Snorre en längre episod om hur det gick till när Värmland, Dalsland och Bohuslän erövrades av Harald Hårfager. Enligt Snorre hade sveakungen Erik Emundsson vid den tiden lagt under sig dessa landskap samt Västergötland. Utöver detta hade även flera hövdingar och annat folk längs Oslofjorden erkänt sveakungens överhöghet. Harald Hårfager återvände då till denna region för att återupprätta sitt välde där och bestraffade dem som hade svikit honom. Därefter var det Värmlands tur där den mäktigaste bonden hette Åke. Han hade tidigare varit trogen Haralds far Halvdan Svarte men hade nu gått över till sveakungens sida. När Harald var i antågande bestämde Åke sig för att bjuda in både honom och sveakungen Erik Emundsson till ett gästabud, och för detta ändamål lät han bygga ett nytt långhus där Harald och hans män skulle huseras medan svearna fick nöja sig med det gamla. På samma sätt serverades Harald och hans män med nya kärl och dryckeshorn medan svearna fick använda de gamla. Efter gästabudet erbjöd också Åke sin son Ubbe som tjänare till Harald. När Erik Emundsson sedan frågade Åke varför denne hade behandlat Harald bättre fick han svaret att det berodde på att Erik var gammal medan Harald var i sina fulla blomning. Erik Emundsson blev då så ilsken att han dödade honom med sitt svärd. När Harald fick höra detta ville han hämnas Åke och förföljde Erik Emundsson ända till gränsen till Götaland. Därefter vände Harald tillbaka och lade under sig Värmland och allt land väster om Göta älv samt dödade alla män som var trogna sveakungen.Trovärdigheten i Snorres berättelse är väl högst tvivelaktig, men den rymmer en kärna av sanning. Det område som Harald och Erik stred om låg under 800-talet inom den danske kungens maktområde. Men en försvagning av den danska kungamakten i slutet av detta sekel hade tydligen skapat ett maktvakuum som gjorde det möjligt för Harald Hårfager att, med konkurrens från sveakungen, ena Norge. Den Erik Emundsson som nämns i Heimskringla är förmodligen identisk med den Erik Väderhatt som omnämns av Saxo Grammaticus och Olaus Magnus. Saxo anger dock att hans far var Ragnar Lodbrok. Tillnamnet Väderhatt ska ha syftat på att han hade god vind under sina vikingatåg på andra sidan östersjön. Snorre Sturlasson nämner även att Erik Emundsson dog tio år efter Norges enande, ifall det stämmer bör det ha skett omkring 895.

Familj/Make/Maka: Okänd. [Familjeöversikt] [Familjediagram]