Noteringar:

Peder Axelsson, till Härlöv samt Bjäresjöholm i Bjäresjö socken, Malmöhus län. Nämnes 1370-1371 vid förlikningen med hansestäderna. Inlöste 1371 Ellinge och Danstorp, som Niels Jonsen i Torp hade i pant av Ulf Aagesen (Tott). Var död 1376-04-25. Gift med Juliane Grubbe i hennes 1:a gifte (gift 2:o med Claus Serlin till Rerslev, i hans 1:a gifte, levde 1428), dotter av riddaren Peder Grubbe och Ingeborg Saxesdotter (Ulfsax). Hon gav 1376 gods till Lunds domkyrka för sin första makes själagift.

Familj/Make/Maka: Juliana Pedersdotter Grubbe. Juliana (dotter till Peder Johannesen Grubbe och Ingeborg Saxesdotter Ulfsax) föddes cirka 1345; dog cirka 1390. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Axel Pedersson, till Härlöv och Lillö i Åsums socken, Kristianstads län. Gav gods till dominikanerklostret i Odense 1390. Var närvarande vid förlikningen på Lindholm 1395. Var riddare, då han 1397-07-00 beseglade konungavalakten i Kalmar. Beseglade konung Eriks stadfästelse av drottning Margaretas testamente 1401. Hade Älleholm i likanämnd socken, Blekinge län i pant av ärkebiskopen i Lund 1410-1430. Var 1414 hövidsman på Hälsingborg och 1415 på Varberg samt 1419 på Varberg, Falkenberg, Skanör och Falsterbo. Beseglade förbundet med hansestäderna 1423. Förde en flotta mot hansestäderna 1428. Var 1430 med konung Erik i Sverige. Förhandlade med engelska sändebud i Kalundborg 1433. Överlämnade Varberg till Engelbrekt 1434. Deltog i förhandlingarna med svenskarna i Halmstad 1435. Var med konungen i Stockholm s. å. samt närvarande vid förlikningen i Vordingborg s. å. Uppsade först konung Erik huld- och troskap 1441, men fick s. å. livstids förläning på Varberg. Slöt med sina nio söner en överenskommelse om Varberg 1442. Hövidsman på Köpenhamn, tillsammans med Eggert Frille, 1443. Närvarande på konungens rättarting därst. 1445-12-31. Död under julen 1446 på Varberg och begraven i Gammelby kyrka. Gift 1:o med Katarina Axelsdotter, levde 1409, dotter av hövidsmannen på Sölvesborg Axel Kjeldsson (Krognos), till Hjuleberg, och Katarina Eriksdotter (Puke). Gift 2:o före 1419-03-26 med Ingeborg Ivarsdotter, som levde ännu 1457-08-18, men var död 1466-07-26, dotter av östgötalagmannen Ivar Niklisson (Röde).





Axel Pedersen till Härlöf i Skåne, danskt riksråd, död julen 1446 som hövitsman på Varbergs slott, far till Axelssönerna, som spelade en mycket betydande politisk roll i Sverige under senare hälften av 1400-talet och bland vilka en blev riksföreståndare två gånger.Gift 1) med Cathrine KrognosBarnPeder Axelsson (Tott) Olof Axelsson (Tott) Åke Axelsson (Tott) Kettil Axelsson (Tott) Gift 2) med Ingeborg IvarsdotterBarnErik Axelsson (Tott) Ivar Axelsson (Tott) Filip Axelsson (Tott) Laurens Axelsson (Tott) Anders Axelsson (Tott) Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/wiki/Axel_Pedersson_(Tott)"

Familj/Make/Maka: Cathrine Axelsdotter Krognos. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Familj/Make/Maka: Ingeborg Ivarsdotter. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Familj/Make/Maka: Mogens Pedersen Munk (Bjelke) till Boller. Mogens (son till Peder Jonsen Munk (Bjelke) till Holbaekgaard) dog den 18 Aug 1410 i Sollerup, Danmark. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Hövidsman

Noteringar:

1. Åke Axelsson, till Hjuleberg i Abilds socken, Hallands län, som han köpte av brodern, herr Olof Axelsson. Var närvarande vid arvskiftet efter morföräldrarna 1421. Var hövidsman på Örebro 1432 och på Falkenberg 1434, då han blev belägrad av Engelbrekts underbefälhavare Henrik Bermann och avslog en stormning, men sedan avbrände slottet och inskeppade sig med besättningen. Fick livstidsförläning på Varbergs slott 1441. Deltog i arvskiftet efter fadern 1447. Riksråd, men ännu 1449-08-01 endast väpnare. Var riddare s. å. 3/11. Jämte herr Eggert Frille sändebud till Norge s. å. för att förhandla om kungaval. Sändebud till mötet i Halmstad 1450. Fick s. å. Årstads och Halmstads härader i Halland i pant i sin och sin hustrus livstid. Övergick jämte sina bröder till svenskarna 1453 och miste därför sina län Varberg, Falkenberg och Halmstad, men försonades snart med konung Kristiern. Sändebud till mötet i Ronneby 1454 och till förhandlingar i Vadstena 1455. Satt åter i riksrådet 1465 vid förlikningen mellan konungen och ärkebiskopen i Uppsala. Åter sändebud till svenska förhandlingar s. å. Var närvarande vid föreningen i Jönköping 1466. Invecklad i sin broder Ivars strid med kung Kristiern, som 1469 fråntog honom hans län och ödelade Hjuleberg. Återfick Halmstad och Falkenberg på mötet i Kalmar 1472 och blev 1473 tilldömd Varberg, vilket bekräftades på ett nytt möte i Kalmar 1474. Levde 1477-06-07, men var död s. å. 7/8, då hans änka fick pantbrev på Årstads och Halmstads härader, begraven i Gammelby kyrka. Gift med Märta Bengtsdotter, död före 1481-10-12, dotter av väpnaren och häradshövdingen i Redvägs härad i Västergötland Bengt Uddesson (vinstorpaätten) till Vinsarp, och Kristina Staffansdotter (Ulf).Barn:Erik Åkesson Tott. Riddare och riksråd. Se Tab. 2.Klas Åkesson Tott. Hovjunkare. Se grevliga ätten Tott, Tab. 1.

Familj/Make/Maka: Märta Bengtsdotter (Vinstorpaätten). Märta (dotter till Bengt Uddsson och Kristina Staffansdotter (Ulvsätten)) dog cirka 1481. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Ivar Axelsson till Lillö, (Skåne), svenskt och danskt riksråd. Död 1 oktober 1487. Son till Axel Pedersson (Tott) och Cathrine Krognos.Ivar Axelsson nämns första gången under Kristofer av Bayern, kom 1457 med Kristian I till Sverige, men synes under de följande åren ha uppehållit sig mest vid danska hovet. Sedan hans bröder Olof och Filip 1464 avlidit, begav han sig till Gotland, som sannolikt lämnades honom som pantlän sommaren 1466, då han sändes till Sverige för att underhandla med ärkebiskop Jöns Bengtsson och hans parti om Kristian I:s återuppsättande på tronen. Någon fiendskap mellan honom och nämnde konung rådde således icke denna tid. I Sverige kastade han sig genast in i partipolitiken och drogs genom sitt gifte (sept. 1466) med Magdalena Karlsdotter, en dotter till Karl Knutsson (Bonde), över till dennes anhängare. Troligen har han från denna tid varit svensk rådsherre, fast han ej uttryckligen namnges som sådan förrän efter Karl Knutssons död. Med den danske konungen bröt han fullständigt, då han i maj 1467 förklarade honom krig. Strax därefter kom han med en flotta över från Gotland till Sverige och lämnade sin broder Erik kraftig hjälp mot danskarna och deras vänner. I utbyte gjorde hans bror honom till fogde på Stegeborg.Hans framgångar ledde till, att Karl Knutsson för tredje gången blev konung. Lönen uteblev icke. Han gjordes 1468 av svenska rådet till ett slags medregent åt sin svärfar och erhöll försäkran, att han efter dennes död skulle ensam få övertaga styrelsen, till dess man kunde ena sig om en konung eller hövitsman. Vid Karl Knutssons frånfälle trädde han dock villigt tillbaka, förmodligen därför, att han icke kunde räkna på behövligt stöd från allmogens sida, och understödde Sten Sture den äldre, till vilken han länge stod i vänskapligt förhållande. Den 25 maj 1472 fick han genom beslut av riksrådet i Söderköping Stegeborgs slott och län som förläning på livstid.Mest vistades han efter 1470 på Gotland, där han betedde sig som självständig furste, än plundrande hanseatiska och holländska fartyg, än tillsammans med sin broder Erik förande krig med livländska ordensstaten. Trots vänskapen med Sten Sture sökte han dock ordna försoning med Kristian I och erkände sig slutligen 1476 inneha Gotland som förläning av Danmarks krona.Men om hans förhållande till Kristian härefter blev bättre, inträdde i stället 1481 en brytning med den svenske riksföreståndaren, emedan hans broder Erik vid sin död egenmäktigt anförtrott slottsloven på sina finska borgar åt sina bröder Ivar och Laurens. Sedan emellertid den sistnämnde dött, kom det 1483 till en förlikning, enligt vilken den förre skulle för sin livstid behålla Raseborg och dess län, men utbyta släktens övriga besittningar i Finland mot Öland. Svenska rådsmöten besökte han ännu 1484, men säges vid ett sådant ha försökt att få sin måg Arvid Trolle till riksföreståndare i stället för Sten Sture, öppen strid mellan de förre vännerna utbröt 1487.Herr Sten bemäktigade sig då Stegeborg och Raseborg och kom i besittning även av Öland. Samtidigt överlämnade Ivar Axelsson Gotland till konung Hans och drog sig tillbaka till sina gods i Skåne.

Familj/Make/Maka: Margareta Påvelsdotter Laxmand. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Familj/Make/Maka: Henrik Knudsen Gyldenstierne till Restrup. Henrik (son till Knud Nielsen Gyldenstierne till Restrup och Anne Christiernsdatter Vendelbo) dog 1456. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

gift 1 med Claus Jonsen Lange til Nørholm 1417-23, 2 med Anders Hak til Hikkebjerg 1421-1460

Familj/Make/Maka: Anders Andersen Hak till Månstorp och Häckeberga. Anders (son till Anders Davidsen Hak och N Aagesdatter Steeg) dog (efter 1460). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Riddare och Riksråd

Noteringar:

Erik Åkesson Tott (son av Åke Axelsson, Tab. 1), till Bavelse i Tybjergs härad, Danmark, som han erhöll genom sitt första gifte. Var 1457 och ännu 1462 hövidsman på Stege. Var riddare 1461. En av de danska befallningsmännen i Stockholm 1464 och danskt riksråd 1465. Blev fången av svenskarna i slaget vid Brunkeberg 1471. Svenskt riksråd 1472. Landsdomare i Själland 1473 och mottog 1477 Varbergs län. Deltog som svenskt riksråd i mötet i Halmstad 1482 men beseglade som danskt riksråd konung Hans' handfästning 1483 och deltog som sådan i mötet i Kalmar s. å. och 1484, då hans bröder Hans och Jörgen mötte på svensk sida. Var 1486 och 1490 länsherre på Hindsgavl. Levde ännu 1494-01-14. Gift 1:o med Anna Moltke, dotter av riddaren och hövidsmannen Evert Moltke och hans 2:a fru Beata Rönnow. Gift 2:o med Cecilia Daa.

Familj/Make/Maka: Anna Evertsdotter Moltke. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Familj/Make/Maka: Arvid Birgersson Trolle till Bergkvara. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Riksråd och Länsman på Aalborghus och Bygholm

Noteringar:

Gyldenstierne, Knud Henriksen, --1467, Rigsraad, Søn af ovennævnte Henrik Knudsen Gyldenstierne (d. 1456), blev slaaet til Ridder ved Christoffer af Bajerns Kroning 1443 og tjente siden som Hofsinde ved denne Konges Hof. Lidt inde i Christian I's Tid kom han ind i Rigsraadet, endnu medens hans Fader var dettes ældste Medlem; Faderen døde dog lige efter, og selv vides K. H. Gyldenstierne ikke at have spillet nogen politisk Rolle. Endnu ung døde han 1467 og blev begravet hos St. Hansbrødrene i Odense; hans Hustru, Hilleborg Ottesdatter Skinkel, overlevede ham og døde først 1494. Denne Mand, hvis Levnedsløb er saa lidet mærkeligt, har dog opnaaet en vis Navnkundighed, i det man har tillagt ham den Tanke at blive Danmarks Konge efter Christoffer af Bajerns uventede Død 1448. Huitfeldt fortæller derom, at da Svenskerne havde valgt sig en Særkonge i Carl Knutsson, «bleve de danske foraarsagede at se dennem og om efter en Herre og Konge; paa de Tider var en af vore danske Riddere, som havde gjort sig stor Forhaabning derpaa, hvis Navn skal forblive her uformeldt». Huitfeldts Kilde er i dette Tilfælde som saa ofte Svaning, der heller ikke nævner Ridderens Navn; dette erfarer man derimod af Cornelius Hamsfort, som fortæller herom i sin Biografi af K. H.s Sønnesøn og Navne, Biskoppen af Odense. Det er altsaa en Slægttradition i Familien Gyldenstierne; dog ses den kun at have gaaet ud paa, at Enkedronning Dorothea skulde have haft Lyst til at ægte K. H. Selv i denne formindskede Skikkelse er Sagnet meget usandsynligt; K. H. Gyldenstierne var i alt Fald allerede 1446 forlovet med sin senere Hustru, og dette gjør jo Dronningens Ønske lidet troligt og vanskelig opfyldeligt. Hvorledes det end forholder sig hermed, tør man vistnok med fuld Sikkerhed sige, at der aldeles ikke var Tale om at gjøre den unge K. H. Gyldenstierne til Danmarks Konge; det vilde stride fuldstændig mod hele Tidsalderens Tænkesæt, og naar man har henvist til, at Adelsmanden Carl Knutsson dog blev taget til Konge i Sverige, vare Forholdene her jo i alle Maader anderledes end i Danmark. Hvad nyere Forfattere have udmalet om den danske Tronprætendent i 1448, er da ganske løse og usandsynlige Gætninger.

Familj/Make/Maka: Hilleborg Ottesdatter Skinkel (Söblade) till Iversnaes. Hilleborg (dotter till Otte Bernekesen Skinkel (Söblade) till Ivernaes och Enggard och Cecilie Ludvigsdatter Barsebek) dog den 5 Feb 1468. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Familj/Make/Maka: Corfitz Tönnesen Rönnow till Faareveile. Corfitz (son till Tönne Nicolausen Rönnow och Margrethe Henriksdatter van Siggem) dog cirka 1494. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Familj/Make/Maka: Erik Ottesen Rosencrantz till Björnholm. Erik (son till Otte Nielsen Rosencrantz till Hevringholm och Else Holgersdatter Krognos) föddes cirka 1427; dog den 7 Jan 1503; begravdes i Mariager Kloster, Danmark. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Gårdens förste ägare av släkten Hak var Anders Hak, som levde i mitten av 1400-talet. Han efterträddes av sonen riksrådet Mogens Hak, vilken tillfångatogs under Karl Knutssons härjningståg i Skåne och fick betala 3.000 rehnska gyllen för sin frigivning, en summa som vittnar om hans stora rikedom. Hans son riksrådet Niels Mogensen Hak tillträdde sedan gården tillsammans med sina kusiner Anders och Niels Davidsen Hak, söner till riksrådet David Andersen Hak till Månstorp. Niels Mogensen dräptes 1508 på Helsingborgs slott av Anders Bille till Söholm i närvaro av både kung Hans och ärkebiskopen och Niels Davidsen halshöggs i Köpenhamn 1524, eftersom han var anhängare till den avsatte kung Christian II. Häckeberga ärvdes sedan av Niels Mogensens son Anders Hak, som dog ung, och dennes syster Helle Hak. Hon gifte sig 1529 med riksrådet Holger Gregersen Ulfstand till Skabersjö, även kallad "Rige Holger" på grund av sitt stora godsinnehav, och därmed övergick gården i denna mäktiga släkts ägo. Ätten Hak utslocknade på svärdsidan 1539.

Familj/Make/Maka: Lene Eilersdatter Rönnow. [Familjeöversikt] [Familjediagram]