Noteringar:

Johanna Hansdotter. Född 1683 i Trelleborg (M) (N Ottosson). Död 20/2 1746 i Trelleborg (M) (N Ottosson). Johanna, Una och Hans äldsta dotter, gifte sig när hon var 29 år och maken Pehr 39 år.



Gift 27/4 1712 i Trelleborg (M) (N Ottosson) med Per Larsson. Hemmansägare i Trelleborg. Född 1673 i Trelleborg (M) (N Ottosson). Död 13/3 1736 i Trelleborg (M) (N Ottosson). Pehr synes ha varit gift förut med Anna Clausdotter, möjligen dotter till skrivaren Claus Jönsson, som nämnes i 1671 års jordrevningsprotokoll. Inget av barnen i detta äktenskap tycks ha uppnått vuxen ålder. Redan 1711 hade Pehr Larsson som hemmansägare flyttat in i det hus, som då låg i hörnet av Gamla torg och Västergatan och senare fick nr 48 eller Västergatan 3. Torget gick något längre västerut än nu. I det hus, som nu finns på tomten åt Västergatan, bodde från 1936 och ca 35 år framåt Trelleborgs historieskrivare Harald Lindal. I hans bok "Gammal gård" i Trelleborg (1962) finns mycket att hämta. Jag hade just börjat min forskning efter min farmors förfäder, då tryckningen höll på att avslutas. Jag hade funnit nr 48 och ringde till Harald för att få veta, var huset låg. "Det är ju här, där jag bor", blev svaret. "Jag har just färdig en bok, där du kan läsa om dina förfäder." Och nu, den 31 mars 1972, sitter jag i min villa, som byggts på släktens mark, och tänker på det förunderliga i allt detta. När jag kom till Trelleborg 1952 och flyttade in på Östervångsvägen 10 A eller Granlundagatan 1, hade jag ingen aning om förfäder och släkt här. Nu har jag just läst brevet, som skrevs 10 mars 1736, alltså för 236 år sedan och som omtalar min farmors mormors farfars sista stunder.



Hur gamla är då nuvarande byggnaderna å Västergatan 3? Den främste bebyggaren var Johannes Borgman, som också tillhör Una Hanssläkten och som 1839 jämte Johan F Hellman köpt gården av konsul Jacob Ajgeldinger, vilken ägt den ett par år tillsammans med sin kompanjon Jacob Berthold Kock. Det mesta av byggbeståndet är alltså från 1840-talet. Men det finns äldre delar, t ex korsvirkeshuset vid östra sidan av tomten och boninglängans köksregion, båda från åtminstone 1700-talet. En vägg mot gränden är murad av medeltida tegel. Och en husgrund i magasinsbyggnaden är också medeltida.När Pehr Larsson kände slutet nalkas, tillkallade han sin kyrkoherde, Joachim Beringh, för att en sista gång erhålla nattvarden och rådgöra om de omyndiga barnen. Beringh uppsatte ett brev, som finns bevarat, fäst vid bouppteckningen. Det ser i xeroxkopia ut så här: "översättning" lyder det: A.o 1736 d: 10 Martij om aftonen besökte jag Pehr Larsson uti sin svåra Siukdom, då, som han förnimma kunde, sin lifstid icke länger ville blifwa, yttrade han sin faderliga omsorg för sina 2 minsta Barn, och utnämbde till deras uppfostran och nödvändiga uppdragande Kakellungnen i Stufwan, Brännvinspannen och 6. Ryggar i Öster Wång. Hvilket alt hans fullkomliga utlåtelse wid sundt förstånd war, att hans Kära Hustru skulle orubbbat och oklandrat för sig behålla, såsom underhielp till dhe minsta Barnens skähliga uphielpande, denna dhen Sl (salige) Mannens yttersta willja med hans gifwande åth sin K:(kära) Hustru uti Ola Hanssons närwaro kan iag bekräfta hwar påfordras. Trelleborg Anno et die ut supra.J:BeringhPastor Äldsta dottern Bengta var sedan 1730 gift med Anders Mårtensson, f ca 1700 i Trelleborg. Han var med vid bouppteckningen efter svärmodern 1746 men dog strax därefter. Bengta hade av modern fått rätten att bebo "3 väggerum på längan åt gatan och 2 väggerum på östra längan uptill att sitta deri så länge hon vill." Hon gifte 1750 om sig med snickaremästaren i Trelleborg Jacob Sörensson Molander, f i Malmö. Makarna hade en son, Jöran, som emellertid dog redan 1754. Andra barn har ej påträffats. Joachim Beringh var kyrkoherde i Trelleborg och Maglarp 1720-1738 men hade tjänstgjort där som biträde åt prosten Johan Bagger sju år dessförinnan.



Det är Bagger, som i kyrkans sakristia uppsatt en sten med förteckning på kyrkoherdar i pastoratet. Som en liten tidsbild från 1730-talet kan återges, vad Beringh meddelar prosten Örnberg om obehaget från en krog i närheten av hans bostad. Säkerligen har också Pehr Larsson och övriga medborgare å torget och dess omgivning plågats av oväsendet. "Det tilldrager sig här ofta, "skriver Beringh, "att uti Deras fylleri höres ett sådant skjutande, så elden ligger på gatan, som ock är den oseden nu mycket inritad, att knappt någon från krogen eller eljest kommer resandes förutan tobakspipan i munnen och gnistorna flyga omkring, så höres även ock om afton och nattetid ett förskräckeligt hujande och skriande, att man snart må tänka någon farlighet vara å färde." (se G Carlquist "Lunds stifts herdaminne 3 s 57"). Det har ju alltid varit besvärligt att bo i närheten av starkt trafikerade ställen. För tvåhundra år sedan var det tydligen krogen eller krogarna som åstadkom störande av bl a nattron.Till Pehr Larssons gård hörde ca 28 tunnland jord, fördelad på en mängd ställen i Östervång, Västervång och Lillevång och taxerad till resp 168, 119 och 151 dlr sm. I Rådmansängen i Västervång skördade man tre lass hö, värderade till 9 dlr, och i Östervång vid Grönevägsstycket ett lass, värderat till 3 dlr. Det blev sammanlagt 450 dlr. Själva gården vid Gamla torg uppskattades till 260 dlr. De fyra längorna säges vara i tämligen gott skick beträffande "timmerverket" utom gatuhuset, som var "gammalt". En del benämningar å jordstyckena kan ha sitt intresse. I Östervång förekommer namnen Lållikekroken, Hårsaraden, Skogstycket och Wipeholmen, i Västervång Pingen, Åttaryggarna, Flinthög och Svenstorpsryggen samt i Lillevång Treryggarna och Fyraryggarna. Beteckningen "rygg" är vanlig i namn på jordstycken och är detsamma som "teg". 1 rygg havrejord i Lållikekroken utgjorde två skäppeland, dvs 1/3 tunnalnd. Eftersom ett tl (tunnland) är ca 5 000 kvm, blir 1 skpl (skäppeland) ca 830 kvm. Man odlade havre och korn, ej råg eller vete. I Lillevång var det bara korn, nära 6 tl, i Östervång 6 tl havre och nära 6 tl korn, i Västervång 2 tl havre och 8* tl korn. Det blir tillsammans 8 tl havre och 20 tl korn. Bouppteckningen meddelar, att det våren 1736 fanns ej mindre än 88 tunnor spannmål: 18 t råg, 60 t korn och 10 t havre, allt värderat till 218 dlr sm. Rågen kostade 4 dlr per tunna, kornet 2,8 och havren 1,8 dlr pr tunna.



Spannmålen förvarades i olika utrymmen, bl a i ladan och i stack på gården. I stallet fanns 9 hästar, värda 76,16 dlr. Färgen var vit, gul, gulbrun, svartbrun, ljusbrun och mörkbrun. Man hade 4 oxar, taxerade till 41 dlr, 2 kor 15 dlr och 2 kalvar 3 dlr samt 1 blacket koo på leje hos Mårten Pehrs i Gislefs Leje" 6 dlr. Svinen var 17 med ett sammanlagt värde av 16,16 dlr, fåren 4 värderade till 8 dlr. Ett lamm stod endast i 24 öre.På den tiden användes i Skåne mycket oxar som dragare. Man kunde ha flera par framför en vagn eller plog. Pehr Larsson tycks mer ha lagt an på hästar som dragare än oxar.I boningslängan skilde man mellan dagligstugan, salen, gästkammaren och kistekammaren. I stugan fanns ett furubord med långbänkar och bakstolar, dvs med ryggstöd, vidare en kakelugn "Paradisform", dvs dekorerad med "Adam och Eva i paradiset", en ståndsäng och ett vråskåp.Bland det mindre lösöret fanns ej mycket av järn. Ugnen taxerades till 20 dlr, allt övrigt av järn till 9 dlr. Av trä fanns mer: handkvarn, bryggkar, sillfjärdingar, tunnor för ölberedning, brännvinsankare etc, tillsammans 66 poster, värderade till 59 dlr 2,3 sk (skilling).Sängkläder hade man gott om: 12 överdynor, varav en röd-och grönrandig, 14 huvuddynor av linne, 8 par lakan i två bredder av lärft eller blaggarn, omhängen i 4 vådor till de sk ståndsängarna, sängtäcken av ylle, bänk-och agedynor etc.Vid arvskiftet hände något märkligt. När förlotten till de två yngre barnen fastställts till 98 dlr, ansåg de två äldre detta vara för litet. Frivilligt avstod de lösöre till ett värde av 22 dlr, detta av kärlek till de omyndiga syskonen och av tacksamhet för deras faders "för den hafde omsårg och uptuktan". Sedan skedde delningen enligt lag, Det hela upptog 10 lotter, varav änkan fick 3, var och en av sönerna 2 och dottern 1 lott. Syster ärvde ju hälften mot broder enligt den s k Birger Jarls arvslag, som gällt i ca 500 år och skulle gälla i över 100 år till.Vem bar Pehr Larssons barn till dopet? Susceptrix, dvs barnabärerska, var för Bengta morbrodern Ola Hanssons hustru, för Lars kyrkoherde Beringhs hustru, för Jöns Elna Ola Pehrs och för Hans Ingeborg häradsskrivares. Denna Ingeborg var med all sannolikhet sondotter till en tidigare kyrkoherde i Trelleborg Hans Borup, död 1674. Hon var gift med kronobefallningsmannen Mattias Munkeskog. Pehr Larsson har tydligen haft en aktad ställning och möjligen varit befryndad på något sätt med någon av de nämnda ståndspersonerna. Som vittne vid Hans dop nämnes "klockarens son Hans", vars far hette Pehr Christensson och bodde granne med Pehr Larsson åt öster. Om klockarens hustru Malena Påhlsdotter står i dödboken, att hon "uti några år levat mycket oroligt och förorsakat mycken förargelse". 1735 dömdes hon för störande av kyrkofriden till"100 riksdalers böter eller att i 14 dagar sitta på vatten och bröd". En sonson till henne i ett tidigare äktenskap, Jonas Koldeveij, blev kyrkoherde i Görslöv och mormors far till författarinnan Victoria Benedictsson.

Johanna gift Pehr Larsson den 27 Apr 1712 i Trelleborg (M). Pehr (son till Lars Andersson) föddes cirka 1673 i Trelleborg (M); dog den 13 Mar 1736 i Trelleborg (M). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Bonde i Trelleborg och Västra Virestad Nr 12

Noteringar:

Lars Persson. Lantbrukare. Född 17/7 1716 i Trelleborg (M) (N Ottosson). Begravd 13/6 1759 i Bösarp (M) (N Ottosson). Lars övertog först skötseln av fädernegården i Trelleborg. Han var vid faderns död 1736 ej fyllda 20 år. Han gifte sig något år efter. Vid mitten av 1740-talet har han övertagit Västra Virestad nr 12 i Bösarp. I Bösarps död bok är ej dödsdag angiven. Änkan gifte om sig med Nils Mattsson från Maglarp. De fick en son Lars 1765, då modern var 47 år. Han bars vid dopet av sin halvsyster Bengta, "smedens hustru i Hammarlöv", som det står i dopboken.

Andra Händelser:

• Yrke: Rusthållare på Nr 48 i Trelleborg

Noteringar:

Jöns Persson. Jordbrukare. Född 31/10 1722 i Trelleborg (M) (N Ottosson). Död 23/5 1788 i Trelleborg (M) (N Ottosson). Jöns var den av Pehr Larssons barn som närmast kom att hjälpa sin mor med skötseln av rusthållsgården nr 48 i Trelleborg. Han var ej mer än 13 1/2 år, när fadern gick bort i mars 1736, men han hade sin äldre bror Lars som "uppfostrare" till ca 1745. 1744 köpte Jöns av Lars två ängar i Östervång och lade dem till sin arvegendom. Den ena ängen kallades Vithuvudsängen, sannolikt efter Jöns Hansson Vithuvud, som avled i Trelleborg 1707, 68 år. När modern Johanna Hansdotter dog 1746, blev Jöns och hans yngre bror Hans ägare av nr 48. Hans blev snart utlöst. Så ung han var stod han i begrepp att gifta sig, med Mätta Sjunnesdotter från Hammarlöv. Jöns var sedan 1746 gift med Kierstina Nilsdotter också hon från Hammarlöv. Hon var från nr 8, Mätta från nr 14. Gårdarna ligger intill varandra. Nr 8 är belägen mitt emot prästgården och tillhör fortfarande Una Hans-släkten. Den kallas ibland Tingshög efter ättehögen på vägen mot Ö Grevie. Hammarlöv var tidvis under medeltiden tingsplats för Skytts härad. Här samlades mannarna för att rådslå. Här hyllades nyblivna regenter, så t ex svenske kungen Magnus Eriksson, troligen 1333, året efter det han köpt Skåne och Blekinge av den holsteinske greven Johan. Elva år senare, 1344, var han åter i bygden, då han i tre dagar besökte Trelleborg. Å Tingshög fälldes domar över missdådare, tjuvar etc. Avrättningar fick ej verkställas där men väl å Skälshög (Skällhög), på gränsen mellan Hammarlöv och Vemmerlöv, likaså på platsen nedanför kyrkbacken i Hammarlövs by. Jöns Pehrsson kan ha varit med, när handlarefrun Helena Münter från Trelleborg blev halshuggen och bränd på bål å Hammarlövs "rättarplats" 1765. Hon var 29 år och hustru till Anton Engelhardt Philipsson. De bodde i det senare s k Dahlmanska huset å Algatan. Det var från 1500-talet och revs så sent som på 1880-talet. Helena dömdes för dråp av en pojke som ej gjort henne något ont och som hon ej var förargad på. Hon hade fått för sig, att hon genom en dylik gärning skulle kunna få sin man bort från fylleriet och ett bättre förhållande i äktenskapet. Tidigare hade hon sökt förgifta sin man med "mercurium". Jöns Pehrsson kallas rusthållsförman. Indelningsverket, som organiserats av Karl XI, bestod med hänsyn till anskaffandet av soldater av dels rusthåll för kavalleriet, dels knektehåll för infanteriet, dels båtsmanshåll för flottan. I regel var det större och bättre gårdar som blev rusthåll och som uppsatte och underhöll ryttare med lega, naturförmåner och torp samt givetvis häst. Samma socken kunde ha flera rusthåll och därmed flera ryttare. Mindre gårdar kunde slå sig samman om en ryttare. Rusthållet var befriat från skatter eller räntor, som annars skulle ha inbetalats till kronan. Rusthållarna blev på sina håll en överklass bland bönderna. De stod sig ofta bättre ekonomiskt än de vanliga skattebönderna. Annorlunda blev det på 1800-talet, då rusthållsbördorna kändes allt tyngre. Gårdar, som ursprungligen utgjort 1 mantal och själv kunnat hålla ryttare delades genom arv i flera mindre hemman, som fick allt svårare att klara utgifterna. I Trelleborg hade många små jordstycken rusthållsnatur. För att ta ett exempel tillhörde nr 57 eller Norregatan 11, alltså ett hus med tomt, flera "rusthållare", som måste vara med , när huset 1851 såldes till Johannes Borgman. Bouppteckningen 1788 visar, att Jöns Pehrsson hade 10 hästar och 3 kor, egendomligt nog inga oxar. Det var alltså hästar, som drog plog eller vagn. Det fanns 9 får, lika många svin och 3 gäss. De ca 30 tunnlanden bestod av över 20 brukningsdelar. I Östervång fanns Kapphög, Klockarestycket, Böckarestycket, Grönvägsstycket, Svanestycket, Backen, Treryggarna, Tvåryggarna och Breingen. Knäckekärrängen gav 2 lass hö. I Lillevång påträffar vi Kakehög och Vallestycket. Andra beteckningar å jord tillhörande nr 48 redovisas under tabell 2.

Andra Händelser:

• Yrke: Bonde i Hammarlöv

Noteringar:

Hans Persson. Rusthållare, Hammarlöv Nr 8, 14. Född 22/7 1726 i 48, Trelleborg (M) (N Ottosson). Död 15/3 1766 i 8, 14, Hammarlöv (M) (N Ottosson). Hans var rusthållare å Nr 8 och 14 i Hammarlöv. Nr 8 hade innehafts av min farmors mormors morfar Nils Andersson f 1683, vars dotter Kierstina f 1724 blev hustru åt Hans Pehrssons bror Jöns, min farmors mormors far. Nr 14 hade ägts av Mättas far Sjunne Jönsson f 1695 (se Hammarlövsläkten), vars syster Ingeborg f 1694 var gift med Nils Anderson å Nr 8.