Andra Händelser:

• Yrke: Kung av Danmark

Noteringar:

I Snorre Sturlassons Norska Kungars Krönika står det: Kung Gorm fick två söner tillsammans med med Tyri Dannebod som fick namnen Knut och Harald. Knud var ett vackert barn , och den mest förtjusande av de två. Han liknade mycket sin mor och kallades därför "Knud Danne ast "Gorms drottning Tyra Danebod byggde Dannevirke till värn mot tyskarna. Deras son, Harald Blåtand (d. omkr. 985), härskade icke blott i hela D., utan utsträckte sitt välde också öfver en del af Holstein och Venden, där han grundlade vikingasamhället Jomsborg, samt för en tid öfver Norge. Han tillät 948 upprättandet af de första biskopsstiften och lät 960 själf döpa sig jämte sin drottning, hvarefter kristendomen vann betydligt insteg bland folket. 974 råkade han i krig med tyske kejsaren Otto II, som förstörde Dannevirke samt upprättade ett markgrefskap mellan Slien och Eider, hvilket emellertid snart ånyo föll i Haralds händer. Harald stupade i en strid mot sin egen son, Sven Tveskägg (omkr. 985-1014).....Källa: Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /1291-1292Över sin drottnings grav vid Jellinge reste Gorm en sten, den s.k. mindre Jellingestenen, med inskriptionen: "Gorm konung, Danmarks bot, gjorde detta minnesmärke efter Tyra, sin hustru". Haqvin Spegel skrev i sin "Then svenska kyrkiohistorien" följande om Gorm: "Efter Konung Björns död kom hans son Alarik til Regimentet hwilken man icke wet hfwa warit i then Christeliga Religionen i sin ungdom underwijet, men om han så war, må man doch twifla om han war ther uti beständig at han höll besynnerliga god wänskap med Konungen i Danmark Gorm Hin Gamble, hwilken war the Christnas swåre Fiende och hade Alariks dotter Sigrith til Drottning förr än han fick Thyra ifrån Ängelland".

Familj/Make/Maka: Tyra "Danebod". Tyra dog cirka 935. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Kung av Danmark

Noteringar:

Harald Blåtands födelsesår är okänt, men det antas att han dog på hösten 986 på Jomsborg. Orsaken var att han träffats av en pilskur som avfyrats av anhängare till hans upproriska son Sven Tveskägg .Harald Blåtand gifte sig med Gunhild, vars släktförhållande är okänt. Vad gäller Harald I Blåtand vet vi ganska lite om honom. Det antas att Harald var lydkyng under Gorms sista levnadsår. Helt säkert är dock att han var Danmarks första kristne kung. Han blev döpt omkring år 960 i Helligbæk.

Familj/Make/Maka: Gunhild. Gunhild dog (efter 965). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Toke Gormsen, skånsk storman under slutet av 900-talet som är känd genom texten på tre runstenar insatta i muren till Torna Hällestad kyrka.Texterna på runstenarna lyder i översättning: [1]:”Eskil satte denna sten efter Toke, Gorms son, hans hulda herre. Han flydde icke vid Uppsala. Satte kämpar efter sin broder sten på berget (dvs. högen). Står fast (med) runor. De Gorms Toke gingo närmast.””Asgot reste sten denna efter Ärre, broder sin. Men han var hirdman (åt) Toke. Nu skall stå, sten på berget (dvs. högen).””Asbjörn, hirdman (åt) Toke, satte sten denna efter Toke, sin broder.”Texterna åsyftar ett slag vid Gamla Uppsala, som identifierats med slaget vid Fyrisvallarna ca 980.Åke Ohlmarks konstaterar 1978 att Toke benämnes ”hulda drott” (originalet: hulan trutin), jfr översättningen ”hulda herre” ovan. Han konstaterar också att begreppet ”drottinn” i originaltexterna från denna tid endast användes om kungar och jarlar. Ordet ”broder” i texterna ska inte uppfattas som köttslig broder utan som broder i kampen.Man har antagit att den Gorm som omtalas som Tokes far varit den danske kungen Gorm den gamle, död troligtvis 959. [2]. Det faktum att Toke i striden omgivits av sin hird samt beteckningen drott skulle styrka detta. Antalet stenar som omtalar Toke tyder också på att han innehaft en hög värdighet. Torna Hällestad ligger också i direkt anslutning till Dalby kyrka, ett centrum för de tidiga danska kungarna.I bevarat skriftligt källmaterial omtalas dock endast tre barn till kung Gorm: Knut, Harald Blåtand och Gunhild. Samtliga dessa källor är dock nedtecknade långt i efterhand medan runinskrifterna är samtidsdokument.Möjligen har de danska skåningarnas ståndaktighet och tapperhet framhållits i runinskrifterna ifråga för att avskilja dessa från de övriga danskarnas svek vid slaget vid Fyrisvallarna.

Andra Händelser:

• Yrke: Kung i Northumbriel, England

Andra Händelser:

• Yrke: Kung av Danmark, Norge och England

Noteringar:

Sven Tveskägg erövrade tronen vid ett uppror mot fadern 986Efter att ha förskjutit Gundhild af Venden gifte han sig med Sigrid Toftesdatter Storråde, dotter till Toste Skoglar.Under Sven Tveskäggs ledning anföll en väldig vikingahär England år 994. I anfallet deltog också den norske kungen Olav Tryggvason och det är inte otroligt att även den svenske kungen Olof Skötkonung var med.Källa : historiska-personer.nuSven "Tveskägg" var segerherre i slaget i Öresund ("Svolder") år 1000, då han tillsammans med Olov Skötkonung besegrade norske konungen Olav Tryggvasson.

Familj/Make/Maka: Swietoslawa (Gunhild) av Polen. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Familj/Make/Maka: Sigrid "Storråda" Tostesdotter. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Vikingahövding

Familj/Make/Maka: Styrbjörn "Starke" Olofsson. Styrbjörn (son till Olof Björnsson och Ingeborg Thrandsdotter) dog 985. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Prinsessa av Danmark

Familj/Make/Maka: Erik Håkonsson. Erik (son till Håkon Sigurdsson) dog 1023 i England. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Kung i Danmark

Andra Händelser:

• Yrke: Kung i England, Danmark och Norge

Noteringar:

Knut var son till Sven Tveskägg och hans första hustru Gunhild (hette egentligen Swiatoslawa av Polen, dotter till Mieszko I av Polen).Knut deltog i faderns krigståg i England 1013, och hade vintern 1013-14 i uppdrag att vakta vikingaflottan under detta krigståg. Efter faderns död utropades han till kung av den i Gainsborough övervintrade vikingahären. Då han återkom till Danmark sommaren 1014 hade hans äldre broder Harald övertagit kungatronen i Danmark. Tillsammans kom de överens om att Harald skulle regera Danmark mot att han hjälpte brodern att utrusta en vikingaflotta för att kunna erövra England. En massaker på vikingar i England i januari 1015 spelade Knut i händerna och under sommaren 1015 avseglade han med en flotta från Danmark för att hämnas morden. Efter många och långa strider, där Knut sakta lyckades lägga under sig allt mer av England avled kung Ethelred II av England i London i april 1016, där hans trupper belägrades av Knuts. Den 18 oktober 1016 besegrade han Ethelreds son Edmund Järnsidas trupper i slaget vid Assandum (dagens Ashingdon) i Essex. Ett möte hölls efter slaget på en ö i Severn där de båda kom överens om att sluta fred och dela England mellan sig. Kort därpå, den 30 november 1016, avled dock Edmund oväntat. Knut lät då sammankalla alla Englands biskopar, jarlar och stormän till ett midvintermöte i London. Där lyckades Knut finna stöd för att bli utropad till hela Englands kung.[1]I juli 1017 lät han för att ytterligare befästa sin makt gifta sig med Ethelreds änka Emma av Normandie. Emma hade efter makens död tagit sin tillflykt till sin bror, Rickard II av Normandie. Hon lät sig övertalas om att ingå äktenskap med sin avlidne makes motståndare mot villkor att om hon och Knut fick söner tillsammans, skulle dessa äga arvsrätt före Knuts äldre barn. Knuts äldre barn lämnades hos hans bror i Danmark.[1]Knut hade nämligen, troligen medan han vaktade den danska flottan i Gainsborough inlett en förbindelse med Elfgiva, en kvinna av nordisk stormanssläkt. Med henne hade han redan två söner.[1]Knut lät i samband med en julfest 1018, då han firade ettårsminnet av sitt maktövertagande, avrätta många av de engelska adelsmännen som tidigare stött hans företrädare. Efter detta ansåg han sig ha säkrat sin position så pass att han kunde sända hem den danska flottan. Han behöll dock en elittrupp på omkring 3 000 man. Vid denna tid avled hans äldre bror Harald, och Knut seglade 1019 hem till Danmark för att överta den danska tronen. Redan 1020 återvände han dock till England, då han fortfarande inte kände sig säker från upprorsrörelser där.[1]Ungefär samtidigt som Knut avseglat för att erövra England 1015 hade Olof Haraldsson avseglat för att lägga under sig Norges tron. Enligt källor om Olof skall detta ha skett med Knuts goda minne, men Knuts agerande tyder inte på detta. Våren 1025 skickade Knut sändebud till Olof om att han skulle fara över till Knut i England och ta emot Norge som förläning av honom, som hans undersåte. Olof skall ha svarat Knut: Ämnar han ensam äta all kål i England? Förr skall han förmå det än jag bringar honom mitt huvud eller visar honom underdånighet. Då Knut fick höra Olofs ord, skall han enligt berättelserna ha svarat: Icke tänker konung Olof rätt, om han menar, att jag vill ensam äta all kål i England. Hellre vill jag att han skall finna mig hava mera inom revbenen än kål. Hädanefter skola kalla råd komma honom från vart revben.[1]Olof ingick förbund med sin svåger Anund Jakob, som antagligen med oro sett Knuts växande makt. 1025 reste Knut till Danmark där han under vintern 1025-26 rustade och förberedde ett angrepp mot Norge. Han försökte även locka Anund Jakob att hålla sig stilla medan han gjorde upp med Olof i Norge. Han lät nu insätta sin son Hardeknut som vicekung i Danmark med Ulf jarl som den verklige styresmannen. 1026 seglade Olof med en norsk här till Danmark, där han gjorde landstigningar och härjade. Anund Jakob härjade skånska kusterna. Senare samma år återvände Knut med sin här från England. Han hade här en uppgörelse med Ulf Jarl, som mot hans vilja i samråd med Emma utropat Hardeknut till kung i Danmark. Hardeknut tvingades avlägga sin kungatitel. Han gav sig därefter i strid med motståndarnas flottor, och i slaget vid Helgeå i september 1026 besegrade han den svensk-norska flottan. Efter ett gille hos Ulf Jarl i Roskilde lät han dräpa Ulf efter en konflikt (enligt uppgift över ett förlorat schackparti).[1]Knut lät dock inte fullfölja sin attack på motståndarna. År 1027 begav han sig på pilgrimsresa till Rom. Efter sin återkomst avseglade han 1028 med en flotta om 50 skepp från England till Limfjorden, där han tog emot ytterligare danska förstärkningar och sedan avseglade till Norge. Här möttes han inte av något motstånd utan hyllades överallt som kung. Olof gjorde förgäves försök att skaffa sig anhängare, men tvingades slutligen att fly över Sverige till Gårdarike.[1]Knut begravdes i kyrkan Old Minster i Winchester i England, den gamla centralorten för det anglosaxiska riket Wessex. Då kyrkan där 1093 revs blev kvarlevorna av där begravda kungar och biskopar hopsamlade och lagda i den nya normanniska katedralens krypta. På 1100-talet blev benen lagda i åtta blykistor och i samband med detta blandade. 1642 huserade Cromwells soldater i kyrkan och spred benen från kistorna över kyrkgolvet. De ben man efter restaurationen kunde samla ihop blev lagda i två i samband med detta nytillverkade kistor.

Andra Händelser:

• Yrke: Dansk prinsessa

Noteringar:

Estrid har en ganska sorglig historia själv. Hon var först gift med Rickard II, Emmas av Normandies bror, men blev förskjuten. När man långt senare tog upp hennes grav förstod man varför; hon var nämligen klumpigt byggd, vanskapt och hade utstående tänder. Eftersom hon var syster till en kung ansågs hon dock fortfarande vara ett gott gifte för Ulf jarl och med honom fick hon sonen Sven Estridsen. Estridska ätten, den danska kungaätten 1047–1412. Den härstammade från Sven Tveskäggs dotter Estrid i hennes äktenskap med jarlen Ulf. Den sista regenten av denna ätt var drottning Margareta I.

Estrid gift Ulv (Wulfsige Spraklings) Torgilsson 1018. Ulv (son till Torgils "Sprakalägg" Styrbjörnsson) dog 1026 i Roskilde. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Familj/Make/Maka: Okänd. [Familjeöversikt] [Familjediagram]