.jpg)
.jpg)
Bo Lindkvist Hemsida
Min Släktforskning.
Noteringar
Träffar 5,451 till 5,500 av 7,881
| # | Noteringar | Länkad till |
|---|---|---|
| 5451 | Sisse Trulsdatter uppges i 1677 års mantalslängd vara "siuglig". Att hon var syster till riksdagsmannen Ola Trulsson, som även förekommer i detta släktregister, styrks helt ochhållet av att de båda familjerna så väldigt uteslutande var dopvittnen åt varandras barn samt av att tidsperspektivet samt den något "bondearistokratiska" bypositionen överensstämmer alltför väl för att vara felaktig. | Trulsdatter, Sisse (I196)
|
| 5452 | Själaringdes för Lorentz Fredriksson med alla klockorna och begrofs på Laurenti kyrkiogård, och ringdes både före och efter begravningen och gafs för jorden. | Fredriksson Willberg, Lehnart (I472)
|
| 5453 | Skjalm Hvide (født i første halvdel af 1000-tallet, død ca. 1113) var en sjællandsk høvding med store jordbesiddelser omkring Sorø. Han anses for at være stamfader til den mægtige Hvide-slægt og var selv søn af Toke Trylle (Hvide).Sammen med Svend Estridsen deltog han i Slaget ved Niså i 1062, hvor han blev taget til fange af Harald Hårdråde. Han havde dog senere held til at flygte.Omkring år 1100 rejste Skjalm Hvide sjællænderne til hævntogt mod venderne, der havde dræbt hans broder.Skjalm Hvide var i sine senere år nært knyttet til Erik Ejegod, hvis søn Knud Lavard fra 1102 i nogle år blev opfostret sammen med hans egne sønner Asser Rig og Ebbe Skjalmsen (Hvide). Ud over de nævnte fik han med sin hustru Signe også børnene Margrete, Cecilie Skjalmsdatter (Hvide) og Toke Skjalmsen (Hvide).Sjællandsk høvding med store jordbesiddelser omkring Sorø. Han anses for at være stamfader til den mægtige Hvide-slægt. Søn af Toke Trylle (Hvide). Sammen med Svend Estridsen deltog han i slaget ved Niså i 1062, hvor han blev taget til fange af Harald Hårdråde. Flygtede senere. Rejste omkring 1100 sjællænderne til hævntogt mod venderne, der havde dræbt hans broder. Skjalm Hvide var nært knyttet til Erik Ejegod, hvis søn Knud Lavard fra 1102 i nogle år blev opfostret sammen med hans egne sønner Asser Rig og Ebbe Skjalmsen (Hvide). Fik desuden børnene Margrete, Cecilie Skjalmsdatter (Hvide) og Toke Skjalmsen (Hvide). Alle med hustruen Signe. | Tokesen Hvide, Skjalm (I92561)
|
| 5454 | Skjalm Hvide udgør stamrækkens første led, og hans børn, udgør efterfølgende det første led i hver sin eftertavle. Børnene og deres efterslægt omtales som Ebbe-linjen, Sune-linjen, Toke-linjen og Cecilielinjen og herudover Magga, der ikke dannede nogen linje.Skjalm Hvide ( født omkring 1035 - død efter 1102). Oprindeligt begravet i Fjenneslev, senere flyttet til Sorø Kirke. I graven er der fundet en blyplade, formentlig fra 1100-tallet med indskriften, at Absalons bedstefar Skjalm ligger her.Magga Skjalmsdatter (død efter 1160) datter af Skjalm Hvide og Signe. Magga skænkede Sorø Kloster sin del af Haverup Ore, formentlig arv efter Skjalm. Indtrådte, formentlig i en høj alder, i Roskilde Vor Frue Kloster, ifølge Gavebogen.[6] som enke. Måske den Margrethe kaldet Magga, nonne og død 30. juni, som er opført i Lundenekrologiet og Lunds gavebog med hånd i midten af 12. århundrede. Genealogien.[7] omtaler Skjalms datter Margrethe, nonne i Roskilde, mens Gavebogen og Sorø stiftelseshistorie omtaler Skjalms datter Magga, også nonne i Roskilde. Der er utvivlsomt tale om samme person.Asser Rig (død omkring 1150) søn af Skjalm Hvide og SigneEbbe Skjalmsen (død 1150/51) søn af Skjalm Hvide og SigneSune Skjalmsen søn af Skjalm Hvide og SigneToke Skjalmsen (død i 1130'erne eller 1140'erne) søn af Skjalm Hvide og SigneCecilie Skjalmsdatter (død efter 1160) datter af Skjalm Hvide og SigneAsser-linjenVigtige forgreningerAsser Rig (død omkring 1150) søn af Skjalm Hvide og Signe, Asser er begravet ved sin ægtefælles Inges side i koret i Sorø Kirke. Besat formentlig gård i Kirke Fjenneslev (Fjenneslev Sogn, Alsted Herred) byen eller dele af den omtales af sønnen Absalon som fædrenearv, men ellers er det kun sagnet der knytter Asser til byen.Esbern Snare (født før 1130 1204) søn af Asser Rig. Esbern er begravet i Sorø Klosterkirke foran trinnet til højkoret, det er her fundne skelet er dog angiveligt ikke hans. Da flere af børnene har gods i Bringstrup og Ørslev under Skoven (begge Bringstrup Sogn, Ringsted Herred), har dette gods formentlig oprindeligt været Esberns. Gav for sin første kone Holmfreds sjælefred hovedgård og landsby i henholdsvis Bromme (Bromme Sogn, Alsted Herred) og Munke Bjergby (Munke Bjergby Sogn, Alsted Herred). Gav for sin anden ægtefælle Ingeborgs sjælefred en hovedgård i Ovre (Rødovre og/eller Hvidovre, Hvidovre Sogn, Sokkelund Herred) til Sorø Kloster. Absalon Fed også kaldet Absalon Bælg (død 1231/32) søn af Esbern Snares. Begravet ved siden af sin far i Sorø Kirke. Overtog Stenmagle-komplekset (Stenmagle, Nyrup, Assendrup, alle Stenmagle Sogn, Alsted Herred) efter broderen Johannes død. Genskænkede det til Sorø Kloster på sit dødsleje. 1199 vidne han på borgen i Havn ved sin farbror Absalons store Sorøgave. Begravet med sølvbæger i Absalons testamente 1201. Afstod 1204 fra at indfri sin del af faderens gave til Sorø Kloster og fra 1213 til sin død forholdt han ligeledes Sorø Kloster Stenmaglekomplekset, som broderen Johannes havde lovet Klostret, og som Absalon opfattede sig selv som videre arving til. Gavebogen kalder ham en grusom og begærlig mand. Også kaldet Absalon Bælg. Engelske kilder omtaler perioden 1212-1217 en Absalon greve af Sjælland, der handlede på England og blandt andet leverede fugle til Kong John. Kronologisk kunne det meget vel være Absalon Fed. - han døde barnløs.Johannes (død 1213 i Lübeck) søn af Esbern Snares, barnløs Cecilie Esberndatte (død omkring 1245) datter af Esbern Snares. Intet kendt gods, men i gavebogen kaldet til Tersløse (Tersløse Sogn, Merløse Herred). Gjorde gennem sin mand Andreas krav på Stenmagle-komplekset efter broderen Absalons død, gift med Andreas Grosen, nævnt i kongefamiliens følge 1214 1215, nevø til Cecilies svoger Peder Strangesen.Absalon Ceciliesen (død 1287/88) søn af Cecilie Esberndatter og Andreas GrosenStange Ceciliesen (død før 1288) søn af Cecilie Esberndatter og Andreas GrosenIngeborg Ceciliesdatter datter af Cecilie Esberndatter og Andreas Grosen. En Ingeborg der i 1246 er arving efter Andreas Grosen og enke efter Absalon Stange kan være denne Ingeborg. Ellers kun kendt fra genealogien[7], Absalon Stange kan ikke være Andreas Grosens sønner Absalon eller Stange, da de levede flere årtier efter 1246. Det kan være tale om en fejlskrivning for Peder Strangesen var gift med Andreas Grosens svigerinde Ingeborg og død i 1241. Eller Absalon Stange kan være en ellers ukendt Absalon, gift med Ingeborg Andreasdatter, før hun giftedes med Lave Gudmundsen, hvilket er antaget her. Endelig kan han evt. være Andreas Grosens svoger Absalon Bælg, i så fald var Ingeborg fra 1246 en ellers ukendt kone til denne. Gift med Lave Gudmundsen, nævnt i Abels følge 1240 -1252, hævdedes at være ansvarlig for mordet på kong Erik IV Plovpenning. Desuden gift med Absalon Stange (?) Lave Lille (død efter 1314) søn af Ingeborg Ceciliesdatter. Ønskede at blive begravet i Sorø, men er ikke nævnt i gravkataloget[8]. Besad fra 1287 eller 1288 og indtil 1291 sammen med en del slægtninge Stenmagle-komplekset, som da blev konfiskeret af kongen. Det er vanskeligt at sige, om Lave på det tidspunkt have godset udelt, formuleringerne i gavebogen er tvetydige, 1314 kaldt til Høng (Hallenslev Sogn, Løve Herred). Gjorde sammen med flere andre Hvider krav på Stenmagle-godset efter Absalon Andreasens død i slutningen af 1280erne. Sad i fængslet i Kalundborg marts 1291, udfærdigede der testamente hvor Sorø Kloster betænktes med det omtalte Stenmagle-gods. Betalte desuden her korstogsafløsning og donerede en række mindre beløb. Testamentet trådte formentligt ikke i kraft. 1293 (5. marts) konfiskerede Stenmagle-godset af kong Erik VI Menved. I 1295 nævnt i flæng med de fredløse, formentligt i Norge med dem. 1308 nævnt i kongens anklager mod sin bror Kristoffer. I en opregning fra 1314 af fredløse medtages en Lave Lavesen af Høng .Niels Mule (død før 1233) søn af Esbern Snare og Holmfred Ingeborg Esberndatte (død 1267 i Slesvig) datter af Esbern Snare og Elena. Skænkede 1250 Sorø Kloster en gård i Bringstrup samt af Ørslevøster (begge Bringstrup Sogn, Ringsted Herred). Ægtefællen Peder på Ingeborgs vegne i strid med Sorø Kloster i begyndelsen af 1230erne om Stenmaglegodset. Måske som kompensation skænkede Ingeborg det nævnte gods i Bringstrup og Ørslevøster. Bevidnede omkring 1260 et mirakel i Kalundborg relateret til den spirende Erik Plovpenning-kult. Blev fordrevet fra Kalundborg i 1262. i gavebogen og gravkataloget kaldt af Kalundborg. Gift med Peder Strangesen (død 1233 eller 1241), kautionist for kongen og aktiv i rigsstyret i 1220erne og formentlig forlenet med Kalundborg. Død senest 1241. det er ikke muligt at bestemme, om Kalundborg, hvor Esbern Snare i sin tid byggede borgen, var allodial ejendom, som var gået i arv til Ingeborg, eller om det var en form for embedslen eller fogedi som først Esbern og siden hans svigersøn bestred. Elisabeth datter af Ingeborg EsberndatteMagga datter af Ingeborg EsberndatteMarina datter af Ingeborg EsberndatteMargrethe datter af Ingeborg EsberndatteIngeborg Ingeborgsdatter (død senest 1266) datter af Ingeborg Esberndatte. Gift med greve Ernst IV af Gleichen (forælder: greve Lambert II af Gleichen og Sophie af Orlamünde), nævnt i dansk sammenhæng 1228-1267, greve Ernst døde efter 1271, under kongernes fængsling 1223- 1225 på den tyske modparts side, senest fra 1228 i den danske kongemagts følge, måske egentlig styrer af landet i den kaotiske periode efter kong Kristoffer I død 1259. Greve Ernst gift anden gang med Margrethe af Ebbe-linjen. Greve Albrecht III af Gleichen (død 24. marts 1290) søn af Ingeborg Ingeborgsdatter og Greve Ernst IV af Gleichen [9]Grevinde Kristine af Gleichen datter af Ingeborg Ingeborgsdatter og Greve Ernst IV af GleichenGunnarIngeborg Grev Erwin af Gleichen søn af Ingeborg Ingeborgsdatter og Greve Ernst IV af Gleichen [9]Andreas Ingeborgsen (død 1266) søn af Ingeborg Esberndatte og Peder Strangesen. Nævnt 1250 1261. Skødede i 1250 på sin mors vegne gods i Bringstrup og Ørslevøster (begge i Bringstrup Sogn, Ringsted Herred) til Sorø Kloster. Her kaldt kongens marsk, vel Abels, idet han også i 1251 vidner for denne. I 1255 vidne for kong Kristoffer I, og er her tituleret forhenværende marsk. Som sådan også vidne for hertug Erik Abelsen i Sønderborg i 1261.Johannes Ingeborgsen søn af Ingeborg Esberndatte og Peder Strangesen Elena Pedersdatter (død efter 1282) datter af Peder Strangesen .[9]Holmgeir Knutsson (halshugget i 1248) søn af Elene Pedersdatter og Kong Knut Lange af Sverige.[9]Filip Knutsson dræbt 1251 i slaget ved Herrevadsbro søn af Elene Pedersdatter og Kong Knut Lange af Sverige[9] Ingefred Assersdatter, datter af Asser Rig. Ingefred, den eneste kendte søster af Absalon og antagelig den unavngivne søster gift med Peder, som Absalon ifølge Saxo gør ophold hos under sin flugt i 1157 på vej fra Ramsø til Fjenneslev. Peder kaldes ofte af Borup i fremstillinger, måske på grund af Knytlinga sagas beskrivelse af flugten hvor man drager fra Ramsø til Borup. Ifølge Saxo aktiv Valdemar-partiet efter blodgildet i 1157.Aleksander Pedersen søn af Ingefred Assersdatter og PederAleksander søn af Aleksander Pedersen Niels Aleksandersen søn af Aleksander Pedersen, måske den Niels Aleksandersen, der ifølge. Falsterlisten ejede jord i Tingsted, men forholdet er usikkert. I Genealogien.[7] næves børnene Gunhild, Andreas, Estrid, Elisabeth samt en datter gift med Stig Hvide. 1268 nævntes, at en søster til Niels Aleksandersen datter Estrid er gift med Andreas Erlandsen. Hun er antagelig da datter af Niels og antagelig den Ingefred der nævnes senere som enke efter Andreas. Der kan så være tale om at Ingefred er genealogiens unavngivne datter af Niels, gift (første gang) med Stig Hvide, eller Ingefred kan være udeladt i genealogien.[7] Her er antaget det sidste, at Ingefred er et sjette barn af Niels.Andreas søn af Niels Aleksandersen Estrid (død 26. december, formentlig omkring 1270) datter af Niels Aleksandersen. Nævnt 1262 1268. testamenterede 28. maj 1262 Salby (Højelse Sogn, Ramsø Herred) og Asum (evt. Åshøj, Ramsø Herred) til Börringekloster samt Kalvslunde (= Karlslunde, Karlslunde Sogn, Tune Herred) og Gørslev (Gørslev Sogn, Bjæverskov Herred) til Skt. Clara. Priorinde for Börringe, nævnt som sådan 1268. blev senere nonne i Bosö og døde som sådan. Testamentet 8. juni 1262 bekræftet i Lund af Jakob Erlandsen. Testamentets gaver må være blevet overleveret før hendes død. Jakob Erlandsen greb 25. maj 1267 ind over for hendes bror Andreas Nielsen, der sad voldeligt på det til Skt. Clara skønkede gods. 2. august 1268 gav Andreas Erlandsen afkald på Karlslunde, som han indtil da havde sat sig i besiddelse af. I slægt med franciskanermunken Aastrad, men slægtskabet kan ikke nærmere bestemmes. Segl fra 1262 ovalt med helgenfigur. Måske gift med Peder Erlandsen.Elisabeth Nielsdatter, datter af Niels Aleksandersen. Gift med Johannes Ranesen, fra slægten Rani Niels Rane (stejlet 1315 ved Vordingborg) søn af Elisabeth Nielsdatter og Johannes Ranesen. Gods i Dronningsholm (Kregme Sogn, Strø Herred). Modtog godts i Skørpinge (Havnelev Sogn, Stevns Herred), Uglerup (Sæby Sogn, Løve Herred) og Klinteskov mod gods i Værløse (Fakse Sogn, Fakse Herred) ved mageskifte med Stig af Roskilde 1279. købte 1306 gård i Sønder Jernløse (Sønder Jernløse Sogn, Merløse Herred) for 300 mark gængs. Modtog 1308 gård i Havnelev (Havnelev Sogn, Stevns Herred) ved Jakob Blåfods enke Kristines testamente. 1282 kaldt væbner. På hof i Vordingborg i 1282 medgarant for Olaf Tagesen. 30. august 1291 i København gjort til medeksekutor for Peder Uds testamente. 20. november 1302 var han vidne for kong Erik VI Menved i Odense og 1306/07 i Lund. Nævnt i Jon Jonsens datter Cecilies testamente den 9. oktober 1308 og 23. maj 1308 eksekutor på sin svigermor, Jakob Blåfods enke Kristines testamente. Han vidne på kongens forhandlinger med de jyske oprørere. 19. april 1314 garant for Esger Juul på dennes forlig med kongen. Et brev af 25. juli 1307, angiveligt fundet i begyndelsen af 1315 og videregivet til kongen, skulle røbe Niels som konspirator mod kongen i fællesskab med Tue Vindsen. Segl 1306 delt på langs med hjortehorn og bjælker. Gift med Edel ( forælder: Kristine og Jakob Blåfod)Ove søn af Niels Rane og EdelElene af Havnelev datter af Niels Rane og EdelCecilie datter af Niels Rane og EdelPeder søn af Niels Rane og EdelJakob Rane af Magleby søn af Niels Rane og EdelJon søn af Niels Rane og Edel PederRane (stejlet 1294/95 i Roskilde) søn af Elisabeth Nielsdatter og Johannes Ranesen, ifølge en sen overlevering kaldtes alt de fredløses forbrudte gods i 1314 for Ranes gods- thi han var af stor slægt. Det antyder væsentlig mere godsejendom end den smule vi kender til. I samme kilde bliver han kaldt af Gjorslev (Gjørslev , Holtug Sogn, Stevns Herred). Dømt fredsløs i 1287 for mordet på kong Erik V Klipping året før, blev samme år Håkon af Norges mand. Fredløs i Norge. Nævnt som kongemorder adskillige gange under Johannes Grand-processen i Rom, hvor kong Erik VI Menved angav Ranes slægtskab med Jakob af Halland, marsk Stig Andersen, Peder Jakobsen, Jakob Erlandsen og Johannes Grand selv som en del af mønstret i en større sammensværgelse mod hans far kong Erik V Klipping. Af Johannes Grands indlæg under processen fremgår dat, at Rane var til stede ved drabet (han forsvarede sin konge), hvilket i visen om drabet er blevet til, at forsvaret var på skrømt. Gendømt posthumt for kongemordet 1305. ifølge anklagen mod Niels Brock 1314 var det på dennes gård i Roskilde, Rane blev fundet da han 1294/95 blev fanget og stejlet. Sagn og viser har en del varierende historier om tilfangetagelsen og i det hele om Ranes tid som fredløs. Var ifølge en sen årbog kongens kammertjener. 1287 benævnt væbner. Sagn knytter Rane henholdsvis til Nørre Broby Sogn, Sallinge Herred og Framlev Sogn, Framlev Herred. Datter datter af Niels AleksandersenIngefred datter af Niels AleksandersenGunnild datter af Niels AleksandersenAbsalon søn af Aleksander Pedersen . nævnt på 1515-frisen[10] og på Kornerups frise[11] som Absalon Rød. Uddybende Uddybende artikel: AbsalonAbsalon biskop og ærkebiskop (født omkring 1128 21. marts 1201) søn af Asser Rig.[9], formentlig i Sorø, begravet i Sorø Kirke. Gav 1158/77 sammen med broderen Esbern 3 fjerdedele bol i Ottestrup (Ottestrup Sogn, Slagelse Herred) og en 1 fjerdedel bol i Rosted (Sørbymagle Sogn, Vester Flakkebjerg Herred) mod gods i Gudum (Gudum Sogn, Slagelse Herred) som de straks videregav til Sorø. Erhvervede 1158/77 gods i Langholm (forsvunden bebyggelse i Hobro Herred) som umiddelbart skænkedes til Esrum Kloster.Ebbe-linjenVigtige forgreningerEbbe Skjalmsen (død 1150/51) søn af Skjalm Hvide og SigneSune-linjenSune Skjalmsen søn af Skjalm Hvide og Signe, Sune er ikke nævnt med sine tre brødre ved beskrivelsen af de første planer om at stifte Sorø Kloster i 1140'erne og er da formentlig død inden stiftelsen gik i gang. Besad en del af Haverup Ore. Er kun nævnt i Genealogien og i Sorø abbedliste, hvor abbed Johannes Kåre nævnes som hans efterkommer. Sunes rolle og hele eksistens er omdiskuteret.Jon Galen søn af Sune SkjalmsenCecilie Jonsdatter datter af Jon GalenJohannes Kåre (død omkring 1254) søn af Cecilie Jonsdatter, abbed i Sorø. Ifølge Sorø abbedliste abbed i Sorø og Esrom, i Sorø i tre perioder, i 1233- 36/37, 12471248 og 12491254. Abbedlistens årstal er muligvis unøjagtige. Abbed af Esrom mellem den første og anden abbed-periode i Sorø. Må være den abbed Johannes, der i 1234 fik udvirket breve fra pave Gregor IX til gavn for klosteret og nok den abbed Johannes der stredes med Karl af Broby om en mølle 1228/50, og kan være den abbed Johannes, der modtog gave 1214/41 af Olaf Ebbesen. I det sidste tilfælde kan det dog være tale om hans forgænger af samme navn, der var abbed omkring 1220-24 Toke-linjenVigtige forgreningerToke Skjalmsen (død i 1130'erne eller 1140'erne) søn af Skjalm Hvide og Signe. Begravet i Fjenneslev, og siden af Absalon overført til Sorø Kloster. Skænkede Sorø Kloster en tredjedel af Jørlunde (Jørlunde Sogn Lynge-Frederiksborg Herred), 10 øre skyldjord i Hesselrød (Karlebo Sogn, Lynge-Kronborg Herred), ½ mark skyldjord i Lerholt (Lillerød Sogn, Lynge-Frederiksborg Herred), gaven omtalt i en senere Absalon-handel fra 1157/77. Han testamenterede en halv hovedlod til Sorø oprettelse og skænkede på dødslejet derudover hemmeligt til samme, vel af hensyn til arvereglerne, 16 mark guld. Ifølge Saxo[12] de eneste på Sjælland, det afviste Peder Bodilsen og Ærkebiskop Eskils opfordring til oprør mod kong Erik II Emune. Gift med Gyde.Stig TokesenIngefred Tokesdatter datter af Toke SkjalmsenTyge Blæst - kun teoretisk, da faderen er ukendt, være den Tyge Blæst Gerhardtsen, der var gift med Gunnild Nielsdatter Asser-linjen og skænkede gods i Luserød 1266, men det er kronologisk usandsynligt, da Tyges morfar Toke og dennes 3 brødre alle døde før 1152. er næppe heller den Toke Blæst, der nævnes som mededsmand i skånsk sammenhæng 1202/41. Endelig er han næppe Abels kammermester, Tyge Bost. Tilnavnet kan også skrives Pust. Kan være den Tyge Pust som er nævnt på 1515-frisen[10]. Skjalm Bang søn af Ingefred Tokesdatter. Kendte børn er Peder, Stig Hvide, Niels, Skjalm, Cecilie, Gyde. Desunden er her medtaget datteren Margrethe, idet der i datteren Gyde testamente omtales en Margrethe som min søster, men søsteriet kan dog være ment åndeligt.Peder af Roskilde søn af Skjalm BangStig Hvide søn af Skjalm BangSkjalm søn af Stig Hvide (død 23. august 1292)Niels søn af Skjalm BangSkjalm søn af Skjalm BangCecilie Skjalmsdatter datter af Skjalm BangJohannes Grand søn af Cecilie Skjalmsdatter (født før 1260- død 1327)Gyde Skjalmsdatter datter af Skjalm Bang (død efter 4. marts 1292) Gift med Esbern KarlsenIngefred datter af Gyde Skjalmsdatter kendt fra moderens testamente fra 1292Cecilie datter af Gyde Skjalmsdatter Kun kendt fra moderens testamenteDatter datter af Gyde Skjalmsdatter død formentlig før 1292, da hun ikke er nævnt i moderens testamente dette år.Margrethe datter af Skjalm BangGyde Ingefredsdatter datter af Ingefred TokesdatterNiels søn af Gyde IngefredsdatterPeder søn af Gyde IngefredsdatterStig søn af Peder Gydesen, kunne være den Stig Pedersen, der bevidnede et mirakel af kong Erik IV Plovpenning i Bjergby 1268. det vides ikke om familien i øvrigt har noget med det sjællandske bjergby (Slots Bjergby, Munke Bjergby eller Stifts Bjergby) at gøre kronologisk meget lidt sandsynligt at er den eller de Stig Pedersen, der kendes fra 14. århundrede.Absalon søn af Gyde IngefredsdatterNiels søn af Absalon Gydesen (død efter 1300). Nævnt i gravkataloget[8] i forbindelse med hustruen Marina, men ligger der tilsyneladende ikke selv. Pantsatte 1289 alt sit gods i Knabstrup (Sønder Jernløse Sogn, Merløse Herred) til Ingvar af Roskilde. Godkendte i 1300 sin hustru Marinas testamente, hvor hun gav Sorø Kloster sin hovedgård i Eskilstrup (Kirke-Eskilstrup Sogn, Merløse Herred). En Niels Absalonsen optræder i forskellige sammenhænge i 13. og 14. århundrede, uden at det nødvendigvis er den samme eller overhovedet denne Niels Absalonsen. En Niels Absalonsen, foged i Roskilde, beseglede 1272 et testamente. Beseglede 1291 Lave Lavesens testamente i Kalundborg. 1291 bevidnede en Niels Absalonsen en estisk relateret kongelig udstedelse i Ribe, og 1296 skrev kongen ifølge en sent overleveret oplysning til sin foged i Estland, Niels Akselsen d.e. Absalonsen. Cecilie-LinjenVigtige forgreningerCecilie Skjalmsdatter (død efter 1160) datter af Skjalm Hvide og Signe. Begravet i Sorø. Skænkede Sorø Kloster 2 gårde i Førslev (Førslev Sogn, Ringsted Herred eller Førslev Sogn, Øster Flakkebjerg Herred) eller Ferslev (Ferslev Sogn, Horns Herred). Noget af eller måske hele det gods nord for Sorø, der kendes fra børnebørnene, må formodes at have været Cecilies arv eller medgift. Boede på borgen i det nuværende Pedersborg nord for Sorø. I gavebogen.[6] kaldt Cecilie af Borgen og betegnet som En meget from kvinde. Efter et helt upålideligt men underholdene sagn eftertragtet af kong Valdemar. Gift med Peder Torstensen (død efter 1173), en af kong Sven III Grates nærmeste rådgivere i perioden 1151 1154, fra omkring 1160 i Valdemar I den Stores råd. Byen Pedersborg formentlig opkaldt efter ham.Ingerd Ceciliesdatter (død før 1205) datter af Cecilie Skjalmsdatter og Peder Torstensen. Har formentlig ejet Pederborg-godset, som sønnen Johannes mageskiftede med Sorø Kloster 1205. Gift med Vagn, formentlig jysk stormand, da der ses en del jysk gods i efterslægten, mens tilknytningen til Sorø var svindende.Skjalm af Århus (død 1215/16) søn af Ingerd Ceciliesdatter og Vagn. Begravet i Sorø ved siden af Absalon. Havde vist en del jord indenfor Århus bys omkreds som han skænkede Århuskapitlet for 1207, skænkede jord i Gimlinge, Gimlingetorp (begge i Gimlinge Sogn, Vester Flakkebjerg Herred) og Ormager (Øster Flakkebjerg Herred ?) til Sorø Kloster. Solgte jord ved lokaliteten Aneldthorp (evt. Hasle Herred) til efterfølgeren Ebbe efter 1207. Skænkede efter 1207 Århuskapitlet besiddelser i Åby (Åby Sogn, Hasle Herred) og Brendstrup (Tilst Sogn, Hasle Herred), som var arvet efter broderen Johannes. Mølle i Store Valby (Slagelse Skt. Mikkels Sogn, Slagelse Herred)samt besiddelser i Næsby (Kirke Stillinge Sogn, Slagelse Herred) og Hejninge (Hejninge Sogn, Slagelse Herred) bortskødet til Andreas Sunesen. Kannik i Lund, senest 1203 provst i Århus, efterfulgte sin bror Peder som biskop her. Ifølge Valdemarannalerne valgt 1204, men var 24. marts 1207 endnu ikke indviet. Århus-kapitlets statutter er udsted i hans bispetid. Havde brugt kirkens byggefonds penge til privatbrug og måtte derfor bortskøde af sit eget gods til halvfætteren Andreas Sunesen til brug for kirken. Eneste daterbare dokument, hvor Skjalm nævnes som biskop er pave Honorius IIIs brev 24. marts 1207. nævnt i Broderlisten med brødrene Sven og Ulf. Peder af Århus (død 11. april 1204) søn af Ingerd Ceciliesdatter og Vagn. Begravet i Århus St. Clement, i graven er der fundet rester at nærorientalsk udført bispedragt af silke. Skænket til Århuskapitlet ved testamente 1203: Giafnwath med alt (Sjælland), Hørhoch (Sjælland), Starreklinte (Vallekilde Sogn, Ods Herred) med gårdens landboer, Al sin ejendom på Nekselø (Føllenslev Sogn, Skippinge Herred), Kysing (Saksild Sogn, Hads Herred), Kipæstorp (Jylland), Dyngby (Bjerager Sogn, Hads Herred), Pulstorp (Jylland), Rude (Saksild Sogn, Hads Herred), Årslev med mølle(Årslev Sogn, Sønderhald Herred), Tilst (Tilst Sogn, Hasle Herred) 2 tre fjerdedele bol, Koldkær (Vinding Sogn, Ulfborg Herred), i Albærn (Jylland) 2 gård og mølle, 1 gård i Strellev (Strellev Sogn, Nørre Horne Herred), gård i List (Ølgod Sogn, Øster Horne Herred), Ølgod (Ølgod Sogn, Øster Horne Herred) med 1 mark guld jord, Grefne 1 mølle, Seldrup (Beder Sogn, Ning Herred), Weddetorp (Jylland), Ramten (Ørum Sogn, Djurs Nørre Herred), Drammelstrup (Tirstrup Sogn, Djurs Sønder Herred) med 2 møller og landboer, I Holme Sogn (Ning Herred), 6 mark sølv jord, i Helgenæs (Helgenæs Sogn, Mols Herred) 1 gård, hestestod på Nekselø og i Drammelstrup, Skialtwet med tilliggender, al sin ejendom i Hasle (Hasle Sogn, Hasle Herred), Swinhoc med mølle, jorden i Sprakælychi, Tulstrup (Tulstrup Sogn, Ning Herred), Agri (Agri Sogn, Mols Herred) med mølle, skoven i Bogensø (Vistoft Sogn, Mols Herred), Bjødstrup(Tved Sogn, Mols Herred), Udby (Udby Sogn, Rougsø Herred). Skænkede desuden enemærker i Gråske (Tirstrup Sogn, Djurs Sønder Herred) I Århus. De omfattende godsgaver, Skænkede Peder desuden til oprettelse af 10 præbender, er ikke kendt. Han er formentlig den Peder Vagnsen, der 1183 var vidne for Knud Prislavsen. Biskop i Århus 1192 1204. Udstedte som sådan breve 1195 i Århus og 1203 Thretorp. Indskærpede i sin bispetid præsterne at omgås dødelejegaver ansvarligt. Skænkede godt til 10 præbender for Århuskapitlet, de 6 stadfæstet i 1197, de sidste 4 først efter hans død, hvilket vel må betragtessom den egentlige etablering af et kapitel for domkirken. Skænkede desuden kapitlet sin bogsamling 1195 samt yderligere gods testamentarisk sat på 14. november 1203. Påbegyndte 1197 eller kort efter opførelsen af en domkirke i sten ifølge Hellig Niels levned der, hvor Niels gravkapel lå. Omtalt som alvorligt syg i begyndelsen af 1204, kort før sin død, hvor både pave(3. januar) og kongen (16. marts) henvendte sig direkte til kapitlet. Opregnet i Broderlisten sammen med brødrene Niels og Johannes Kammermester. Johannes (død før 1215) søn af Ingfred Ceciliesdatter. Nævnt 1182-1205. efterlod broderen Skjalm jysk jord i Åby og Brendstrup sogne. Mageskiftede 1205 det store næsten arronderede Pederborg gods med Sorø kloster. Sorø modtog (Peders)borg med alt tilliggende, nemlig Haverup og Borød (Pederborg Sogn, Alsted Herred), en gård i Grøfte (Kindertofte Sogn, Slagelse Herred), Kindertofte (Kindertofte Sogn, Slagelse Herred), Landbotorp (Store Frederikslund, Kindertofte Sogn, Slagelse Herred) med skov i Diunxwith 6 en fjerdedel bol i Witby (Vedbynørre, Ottestrup Sogn, Slagelse Herred), en fjerdedel bol i Skovse (Ottestrup Sogn, Slagelse Herred), bol i Ørslev(Ørslev under skoven, Bringstrup Sogn, Ringsted Herred), 1½ mk i årlig skyld i Næsby (Kirke Stillinge Sogn, Slagelse Herred), Mørup gård (Fjenneslev Sogn, Alsted Herred) med skov, 13 ørtug årlig skyld i Ørslev (Bringstrup Sogn, Ringsted Herred). Modtog til gengæld herfor Undeløse (Undløse Sogn, Merløse Herred) med mølle og alt, 2½ bol i Merløse (Tveje Merløse, Merløse Sogn, Merløse Herred), jord der gav 3½ ørtug i Langerød (Merløse Sogn, Merløse Herred), Landsbyen Strubethorp, hele Vlfftorp, hele Tåstrup (Store Tåstrup, Merløse Sogn, Merløse Herred), 21 mk gulds jord i Vejleby (Hørve Sogn, Ods Herred). 8 mk gulds jord i Tømmerup (Tømmerup Sogn, Ars Herred), ½ bol i Wluebec, 1 mk gulds jord i Nyrup (Stenmagle Sogn, Merløse Herred), 16 mk gulds jord i Forlev (Vemmelev Sogn, Slagelse Herred), 3½ mk sølv jord i Tjæreby (Tårnborg Sogn, Slagelse Herred), 10 mk sølvs jord i Halseby (Tårnborg Sogn, Slagelse Herred). Kammermester hos Valdemar I den Store. Opregnet i broderlisten[13] (Som Jones Kammermester) med brødrene Peder af Århus og Niels. Vidne på broderen Peders testamente 1203. broderen Skjalm arvede ham, hvorfor han må have været barnløs. Niels søn af Ingfred Ceciliesdatter, godkendte 14. november 1203 broderen Peders gave til Århuskapitlet. Opregnet i broderlisten[13] med brødrene Peder af Århus og Johannes Kammermester.Ingfred Nielsdatter, datter af Niels Ingerdsen. Gift med Magnus Wuet og senere med en greve Everstein.Sønnen Peder med Magnus. Desuden sønnerne Niels, Johannes og LarsLars søn af Ingfred NielsdatterNiels søn af Ingfred Nielsdatter, var faderen Magnus Wuet, er det kronologisk muligt, at Niels er Niels Magnusen nævnt 1262- 1277. Denne skødede Øm 1262, medgarant i Lübeck for kong Erik V Klipping. 1272, vidne i Viborg på salg til Ribe 1277. Endvidere kan Niels også være identisk med en formentlig anden Niels Magnusen, nævnt 1289 1301 i Østdanmark, eksekutor på provst Trueds testamente 1289, med til at fængsle Johannes Grand 1294, vidne for kong Erik VI Menved 1296 i Roskilde, 1299 medgarant for Johannes Grand lejde, beseglede 1301 Gudmund Lilles enkes testamente. Endelig kan Niels være den Niels Magnusen fra Skåne, der anerkendte sin slægtning Ingerds gave til Århus 1295. Johannes søn af Ingfred Nielsdatter. Hvis faderen var Magnus Wuet evt. den Johannes Magnusen der 1259 vidnede for kong Erik V Klippinge. En formentlig anden Johannes Magnusen var ifølge Huitfeldt[14] med til at fængsle ærkebiskop Johannes Grand 1294 i Lund.Peder søn af Ingfred Nielsdatter og Magnus Wuet. En Peder Magnusen ejede ifølge Falsterlisten[15] (1240/50) jord i Horbelev (Horbelev Sogn, Falster Nørre Herred), Idestrup (Idestrup Sogn, Falster Sønder Herred) og Tingsted (Tingsted Sogn, Falster Nørre Herred). Det kan være tale om et tilfældigt navnesammenfald. Margrethe datter af Ingfred CeciliesdatterVagn Galen søn af Margrethe Ingerdsdatter. Antagelig den Vagn Gunnesen, der optrådte i kongens følge 1216 1241. vidne for Valdemar II Sejr på Samsø 1216. og Femern 1234. 1230 vidne og kautionist på løsladelsesbrevet. Vidnede 1241 i juni og juli i Roskilde. Ifølge Lundeårbogen død 1245. Segl med klokke. Esbern Vagnsen søn af Vagn Galen (død 1268), nævnt 1256 1268. Mageskiftede[16] senest 1259 til svogeren, ærkebiskop Jakob Erlandsen Vallensved med mølle (Vallensvend Sogn, Vester Flakkebjerg Herred), Øllerup (Vallensved Sogn), Lund ( Vallensved Sogn), Holløse (Tystrup Sogn, Øster Flakkebjerg Herred), Sneslev (Marvede Sogn, Øster Flakkebjerg Herred), Tåstrup (Hyllinge Sogn, Øster Flakkebjerg Herred), Agerup (Hyllinge Sogn), Brådskov (Holsteinborg Sogn), Flinterup (Lynge Sogn, Alsted Herred), Lindholm (Gevninge Sogn, Voldborg Herred), Hvad Esbern fik til gengæld er uvist. Vidne for Jakob Erlandsen 1256, overnævnte mageskifte med samme senest 1259. Endvidere forhandler for Jakob overfor kongen omkring 1257. Tillod 1268 sin ægtefælle Gro at indtræde i Skt. Clara, men han døde inden indtrædelsen var fuldbyrdet. Oprettede alter i Vik Kirke. Segl 1268 med klokke. Gift første gang med Margrethe Erlandsdatter af Ebbe-linjen. Senere gift med Gro Gundesdatter (død 1268, F: Gunde Vind), kendt fra omfattende testamenteringer. Ægteskabet var barnløst, hvilket tillod Gro uden problemer at indtræde i Skt. Clara i 1268, hvor hun døde kort efter.Cecilie datter af Esbern Vagnsen og Margrethe Erlandsdatter. Gift med greve Albrecht III af Gleichen af Asser-linjen. Fik muligvis sønnen Albrecht Albrechtsen af GleichenJohannes Vagnsen søn af Vagn Galen. Johannes fik muligvis sønnen Eskil med det vides ikke med sikkerhed. Margrethe datter af Vagn Galen. Begravet i Sorø. Gift med Juris Stigsen af Ebbe-linjen. Er formentlig mor til Juris børn nævnt i genealogien[7]:Niels, Peder, Johannes, Stig, Toke, Kristina.Ulf søn af Ingfred Ceciliesdatter, begravet i Sorø. Skænkede før 1190 Sorø Kloster gods på Rømø. Han eller snarere ægtefællen Una havde mindre besiddelser i Skåne, omkring 2 bol blev omkring 1200 skænket til Sorø Kloster for hendes ligfærd. Una var muligvis af skånsk slægt, de havde sammen sønnen Kristian. | Tokesen Hvide, Skjalm (I92561)
|
| 5455 | Skoglar Toste var enligt den isländska sagotraditionen en mäktig storman och viking sprungen ur den västgötska myllan. Skoglar (Skauglar) omnämns av både Saxo och Odd Snorresson m.fl.Under 900-talet var han en rik storman med ansenliga gårdar i såväl Västergötland som i Värmland och skall enligt en källa ha bott på borgen Aranäs. Namnet Skauglar kom sig av att valkyrian Skagul sades följa honom på hans vikingafärder och ständigt såg till att han segrade.En runsten i Yttergärde berättar att Toste förmodligen var den förste viking som krävde danagäld i England år 970, vilket betydde att man fick betala i silver för att slippa härjningar - en form av utpressning. För inkomsterna av denna lukrativa rörelse kunde Toste köpa stora landområden i Vadsbo härad, Närke och Värmland.Delar av dessa jordagods finns upptecknade i Valdemar den andres jordabok från 1231. I boken kallas dessa gårdar för Sigridslevet, alltså det som Toste lämnade till Sigrid att leva av. Ännu 1231 var gårdarna ärvda i åtta rakt nedstigande led från Toste | Skoglar-Toste (I90250)
|
| 5456 | Skytts härads renoverade dombok 1703-10-19.Den vid höstetinget incamminerade och uppskjutne sak mellan Anders Persson i Kongstorp kärande och dess svärfader tillika med dess svåger Hans Andersson ibm. svarande angående hugg och slag varmed de honom skola ha anfallit och därjämte sabbatsbrott begått. Företogs tills vidare övervägande nu kärandens skrivelse den 17 hujus varuti han nu som förr påstår att Anders Hansson för slagsmål och sabbatsbrott plikta måtte, samt rättegångsexpenser 3 Dl ersätta. Varjämte ingavs en attest från Måns Olsson i Lilla Hammar, en gammal gatehusman, som däruti belägger att förledne annandag pingst klockan 5 om aftonen gick ut från Jeppe Jöns hus i Lilla Hammar kom käranden löpande helt blodig och Anders Hansson hack i häl efter honom, samt slog honom i marken då Anders Åkesson kom och skilde dem åt, som själva attesten daterad den 28 augusti sistlidne vidare visar. Anders Hansson var närvarande och tillstod detta slagsmål. Käranden berättade att som inga vittnen emot sin svåger Hans Andersson har att producera, så lämnar han saken mot honom vidare opåtalt, men äskar dom över Anders Hansson, som får böta 40 Dl silvermynt samt 2 Dl till rättegångsexpenser. Svågern Hans Andersson blev helt frikänd. | Persson, Anders (I1703)
|
| 5457 | Skænkede 1322 gods i Store Fuglede (Store Fuglede S., Ars H.), til Skt. Agnete. Pantsatte 1327 gods i Kulby (Finderup S., Løve H.) for gæld på 150 mark sjællandsk. 1325 benævnt af Tybjerg (Tybjerg S., Tybjerg H.).- Gift med Henrik Albrectsen [Everstein] (se note ), død senest 1325. - Sønnen Johannes datter gift med Gregers Pedersen, samt datteren Cecilie (se note). | Tygesdatter Hvide, Margrete (I28840)
|
| 5458 | Skænkede en halv hovedlod til Sorø Kloster bestående af 10 øre skyldjord i Hesselrød (Karlebo S., Lynge-Kronborg H.), samt ½ mark sølv skyldjord i Lerelte (Lillerød eller Blovstrød S., Lynge-Frederiksborg H.). For det eventuelle skjold med en fugl på en baggrund med bjælker, se indledningen. | Ebbesen Hvide, Toke (I96536)
|
| 5459 | Skænkede Sorø Kloster 2 gårde i Førslev (Førslev S., Ringsted H. eller Førslev S., Øster Flakkebjerg H.) eller Ferslev (Ferslev S., Horns H.). Noget af eller måske hele det gods nord for Sorø, der kendes fra børnebørnene, må formodes at have været Cecilies arv eller medgift. - Boede på borgen i det nuværende Pedersborg nord for Sorø. I Gavebogen kaldt Cecilie af Borg og betegnet som "En meget from kvinde". Efter et helt upålideligt men underholdende sagn eftertragtet af kong Valdemar. | Skjalmsdatter Hvide, Cecilie (I92691)
|
| 5460 | Slutligen information mest för kännedom..."Jöns Trulsson var gift 1:a med Mätta Andersdotter, dotter till nämndeman AndersTorstensson i Snårestad (Ljunits häradsrätt 1685 d.5 febr.), och 2:a i Snårestad år 1706 med Boel Bengtsdotter. Dotter till Bengt Månsson och Tyre(Töre) Larsdotter på nr.4 Snårestad. Angående tvisten om silverkannan 1728 d.10 dec. Herrestad häradsrätt, så förs den endast mellan två av Jöns Trulssons barn ( Han hade fler) och kannan var ett arv efter avlidnapigan Ingeborg Jönsdotter, som var halvsyster till drängen Bengt Jönsson, vilkens styvfar varOlof Nilsson, och helsyster till Kirstina Jönsdotter, g.m. Per Andersson i Bussjö. | Andersdotter, Mätta (I7683)
|
| 5461 | Släkten Brahes första med säkerhet kända medlem är Magnus Laurensson som levde i mitten av 1400-talet och redan då var frälse. Fram till dess är släktens ursprung okänt, något som inte hindrade att mer opålitliga uppgifter användes för att styrka dess ursprung i förnäma kretsar. Man försökte framför allt hävda släktskap med den heliga Birgitta, främst baserat på att hennes far Birger Petersson hade fört nästan samma vapen som ätten Brahe. | Laurensson, Magnus (I39133)
|
| 5462 | Släkten har ursprung i Flandern, och kom till Sverige med stamfadern Rudolf von Schoting. Han blev rådman i Göteborg, och dennes son Timon blev även han rådman där. Han tog till sin brud Clara Du Rées, som var syster till borgmästaren i Ronneby Arnold Du Rées, vilken naturaliserades till svensk adelsman. En senare gren av släkten von Schoting adlades 1720, och från denna gren härstammar bl a Christer Fuglesang. | von Schoting, Johan (I52780)
|
| 5463 | Släkten Key har djupa rötter i Småland. I både Anrep och Elgenstierna kan man läsa att släkten härstammar från den skotska klanen MacKay, men nya rön visar istället att stamfadern Fridrich Key troligen var son till den från skottland invandrade majoren Jakob Keitz. Två av Fridrich Keys sonsöner, häradshövdingarna Johan och Fredrik Key, ansökte i slutet av 1700-talet om adelskap och åberopade då som skäl att de härstammade från en skotsk adelssläkt, men utan resultat. Genom dessa två bröder delades sen släkten Key i de två grenarna Edshult och Windö. En av Fridrich Keijs många ättlingar var den världsberömda författarinnan Ellen Key, som lät uppföra Strand vid Vättern, nära Alvastra kloster... | Key, Fridrich (I100506)
|
| 5464 | Släktskapen styrks av ett protokoll i Ljunits härads renoverade dombok av den 5/5 1691,där bland andra Otto Persson nämns som broder. Saken handlar om en tvist om en gård i Södra Villie. Mantalslängden 1694 bekräftar att Otto Persson då var åbo på Varmlösa nummer 5. Detta hemman överläts sedermera till Jöns Nilsson och enligt en tvist i frågan år 1697bodde Otte Persson då i Gylle. I 1683 års katekismilängd för Katslösa socken nämns en OttePersson som dräng på en av gårdarna i Katslösa by och i 1691 års mantalslängd för Ljunits härad nämns på Hunnestad gård (säteriet) en "Otte Pehrssons enkia". Dock måste det i senare fallet vara fråga om en annan Otte Persson. En Otte Persson förekommer högfrekvent i Snårestads kyrkbok under åtminstone 1730- och 40-talen. När han år 1750 går ur tiden, fortfarande boende i Snårestad, uppges han i dödboken vara 62 år gammal, med andra ord född år 1688. För att återanknyt till ovannämnda domboksprotokoll så uppges Otte här vara systerson till Michel Larsson. I samma protokoll nämns alla syskonen till Otte. I Villies dödbokförekommer på datumen 16/4 1675 en Else Per Ottes i S.Willie, 50 åhr". Denna kvinna skulle således ha varit född 1625 - ett fullt tänkbart födelseår på Ottes moder. Till yttermera visso hade hela familjen och släkten starka anknytningar till just Villie. Det som styrker teorin attdess Else och Per Ottesson är föräldrar till syskonen Persson/-dotter är dels de ovanliga namnkombinationerna Per Ottesson respektive Otte Persson. När Per Ottessons hustru visar sig heta Larsdotter i efternamn är "saken klar". Otte Persson var systerson till Michel Larsson, som var broder till Per Ottes' fru Elsa Larsdotter, som i sin tur alltså var moder till såväl Otte som till hans syskon Mätta,Olof och Ziphora. Namnet Else/Elsa förekommer sedermera på flera olika håll bland ättlingarna. När Mätta Persdotter och hennes make Åstrad Hanssons son Hans döptes den 24/1 1701 fanns bland faddrarna en Ellse Pärsdotter...troligen en syster till Otte som i så fall fåttmoderns förnamn. Till yttermera visso hade såväl Otte själv som brodern Olof döttrar med namnet Else. Det ovannämnda domboksprotokollet, daterat 4:e och 5:e maj 1691 lyder sålunda:"Per Mårtenson i Varmlösa, Otto Person ibm, Åstrad Hanson ibm och Oluf Person i Grafvstorp Cit. Oluf Kiempe Söndra Willie tillkiärandes honom för han ormhult (?) ochuthan släktens samtycke tillhandlar sigh dhet åboende gårdh i Söndra Willie, som ähr CronoSkatte hemman och dhe å mödernes vägnar till skatte rättigheten säga sigh äro börde rätten emot dhet Oluf Kiempe ähr uthom släkten och i stillhet, uthan dheras consens till precticeratsigh gården af Michaell Larsson, som för dhetta skattehemman bebodt, men genom döden nyligt afgången och erfvingarna medh opbuden protesterat som med extract af protocollet bewysas EX Datis d. 13 october 1690 och d. 9 Febr. 1691. Derjemte insinuerade klaganderen (en) copia af sith contract som Michaell Larson och Ola Jönsson Kiempe sins emellan slutet om hemmanet nytiande i 12 åhrs tyd och sedan dhet aför--. Dat. d. 4 Aprilis 1678 i Norra Willighe opesesendet sielfwa orginal somstraxt åtherberoerades.Svaranden ähr till vedermähle berättande sig intet hafva härmoth föra vydhare ähr åberopa sigh köbebref som för Rätten insinuerades. Dat. S.Willighe d. 28 Dec. 1689. Oluf Jönson som ähr Reus prelenderar sina uthlagda Penge efter kiöpebrefvets innehåld 64 dahl. smt och dhete nu af Klagandes som giöre sigh ägandet till Börd Rätten. Hvaremot dhe svarande honom sigh inga Penga fått af Oluf Jönson derföre kunna dhe icke helleråtherställa honom några medhel seyandes derföre sigh förbudit Oluf Jönson innan han pengene hade lefvererat till Michael Larsson sluta något kiöp emedan Michael ey mehr mecktig afhända gården till någon uthom släkten så länge någon i börden var som villia dhen sightillhandla och värderigs bethala.Rätten tillfrågade parterna om dhe något mehr hafva i denna saak att införa hvartill dhe å båda syder svarade Ney, altså Resolverade Rätten sålunda. RESOLUTION: Såsom förnimes Oluf Jönson Kiempe i Söndra Willie Kipt Een half gårdh af Michael Larssons ibm, som Michael Larsons Sösterbarn hafva bördrätt tillaldheles dhen vitterligen skiedt och vidh opbuden på Härads Tinget genast potesterat och nu ytterligare dhetsamma yrka och påstå Arfs Rätten, dhet Rätten öfver något och Skiäligt pröfvas att Michael Larssons Systersöner som ähr Oluf Persson i Grafstorp, Otto Persson i Warmlösa samt dheras svågrar Per Mårtensson i Warmlösa och Åstrad Hansson ibidem, behålla dhess arf och bördsrätten aldheles o=klanderh och tillrädha dhen gårdh i Söndra Willie, som Oluf Kiempe kiöpt af Michael Larsson och dhet till förstkommande PhiliphiJacobi 1692. Anbelangande Refusion som Oluf Kiempe Pretenderat för utlagdh Kiöpeskilling efter dhen kiöpeslut Innehåldh lembnas honom dhes till frytt tilfahla conde behranden. Lagl.att söckia i compensatis Expensis."Otte Persson förekommer även på åtminstone ytterligare ett ställe i Ljunits häradsrenoverade dombok, nämligen på datumen 7/11 1693, texten lyder sålunda:"Jöns Hansson i Varmlösa ährindrade först sin här sidsta Ting insuerandes Strydighet mot Otto Persson i Varmlösa för öfverfallande med hugg och slag. Svarandenmötta kan ey frångå sigh gifvet honom en öhrfil i hastighet hvar om dhe sigh emellan Inbördes wälmligen försonades och förlyckte äro dhet dhe å ömse syder bekiänna. Cronoländsmannen Jöns Wansta påstår att Otto Persson må för öhrfilen förr medelst Kongl. May. och Cronans derunder veriserade (?) medelst andra till afsky plikta. RESOLUTION: Häradsrätten pröfvar skiäligt att Otto Persson i Warmlösa för utgifven öhrfil pliktar i anledning af 3 Cap.La-- MB:L.L. medh villie 3 d. smt. och dessutom Tingsexpenser 3 d. smt." | Persson, Otto (I1681)
|
| 5465 | Sofia föddes den 29 oktober 1547 på Stockholms slott som fjärde dotter till Gustav Vasa och Margareta Leijonhufvud.Vid sin halvbror Erik XIV:s kröning deltog också den artonårige hertig Magnus av Sachsen-Lauenburg, son till hertig Franz, brorson till Gustav Vasas första gemål, Katarina av Sachsen-Lauenburg och alltså kusin till den nykrönte kung Erik. Han tjänstgjorde på svensk sida i Nordiska sjuårskriget, blev Eriks dryckesbroder och hans spion mot bröderna, därpå 1566 överbefälhavare vid dansk-norska gränsen.1566 friade Magnus till den fyra år yngre Sofia och trolovning ägde rum. Två år därefter underskrevs äktenskapskontraktet, varvid den snikne brudgummen tillförsäkrade den vanliga magnifika hemgiften på 100.000 daler jämte rikaste utstyrsel.Bröllopet firades den 4 juli 1568 i samband med kung Eriks egen vigsel med Karin Månsdotter och hennes kröning till Sveriges drottning. På Stortorget fördelades en helstekt oxe och fontärnerna sprutade vin och öl.Sofia var den enda av systrarna som blev kvar i hemlandet. Paret fick ett underlållslän i Sverige, då Magnus inte kunde försörja sin fru i Tyskland. Det stod snart klart att Sofia for både )sykiskt och fysiskt illa i äktenskapet. Hennes syskon försökte tala Magnus tillrätta, och på olika sätt hjälpa systern. Magnus missbrukade också sin ställning gentemot underlydande bönder i förläningen.Eftersom Magnus inte kunde försörja sin hustru fick han stanna kvar i kung Eriks tjänst, men övergick efter några veckor till dennes fiender, hertigarna Johan och Karl, och fick till bostäder slotten Vänngarn och Ekolsund. På Västerås slott, dit Magnus var förlagd som krigsöverste, föddes 1570 hertigparets son Gustav.Då hans far, hertig Franz, 1571 avgick i Lauenburg till förmån för sin yngre son Franz, protesterade Magnus, samlade krigsfolk i Nederländerna och anföll och skövlade 1574 den Lauenburgska staden Ratzeburg. För sin makas hemgift värvade han trupper och han lät sälja alla hennes smycken och klenoder.När Johan III gav honom Sonnenburg på Ösel i förläning, råkade han i delo med danskarna där och blev regelrätt landsvägsrövare. Magnus hade utvecklats till en rå, brutal knekttyp som visade Sofia "okärlighet, spott och skamligt förtal" samt slog henne så att hon blev "huvudsvag". Äktenskapet upplöstes med skilsmässa och efter tio års äktenskap utvisades han till slut ur Sverige.I Tyskland levde Magnus ett sådant vilt liv att hans bror Franz med kejsarens tillstånd måste spärra in honom på Ratzeburgs slott, där han satt i femton långa år tills han avled 1603.Sofia och Magnus fick minst sex barn, varav sonen Gustav var det enda som nådde vuxen ålder. Relationen till honom blev problemfylld för Sofia. Hennes vana att skämma bort Gustav oroade familjen. Istället för att som brukligt skicka iväg sonen till ett annat hov verkar Sofia behållit Gustav hos sig på Ekolsund, bland »enfaldigt folk» som varken »sett eller lärt» hur det gick till vid ett hov, som hennes bror Karl uttryckte saken. Som förälder var det Sofias ansvar att ge Gustav en sådan uppfostran att han kunde uppfylla sina furstliga förpliktelser.Johan III tog vård om Sofia och barnet samt överflyttade Magnus förläningar, Lagunda, Håbo och Erlingshudra härader till sin syster. Hennes son Gustav blev således en bortskämd lätting, men utvecklades efter en utlandresa så väl att hertig Karl kunde göra honom till slottsloven på Kalmar slott - han dog av ett vådaskott i knät 1597.Av breven att döma blev Sofia besatt av sin ekonomi. Lika uppenbart är att hon inte litade på sin omgivning. Mot slutet av sitt liv levde hon sparsamt och alltmer isolerat på Ekolsund tills hon avled nästan utblottad 17 mars 1611. Sofia överlevde även sonen Gustav, som avled av ett vådaskott år 1597. Även Sofia uppvisar drag av sinnessjukdom, som kallades "hufvudsvaghet".Begravningen skedde i största enkelhet i Stängnäs domkyrka och hon fick varken minnesvård eller epitafium. | Gustavsdotter Vasa, Sofia (I92209)
|
| 5466 | solgte 1341 Gods i Östergötland og fører stjernen, lagmand i Westmanland og Dalarne, førte den syvoddede stjerne i skrådelt skjold, 1347 herredsfoged i Tjurbo H., skrives 1348 in Næst, udstedte da et gældsbrev til Thoriro Rabant og fører stjernen med et tilføjet M. i skjoldet. | Magnusson (Sudreimsätten), Martin (I97729)
|
| 5467 | Solgte 1348 Gods i Tubberød i Fauraas H. til Margrethe Nielsdatter, og fører da i sit Sigil de tre Søblade, var 1364 Ridder | Kyrning, Niels (I39158)
|
| 5468 | solgte 1413 Gods i Færløf Sogn til Peder Kjeldsen Kyrning, der 1420 kjøbte Færløf Gaard af Hans Enke Ceciliabeseglede 1387 til Vitterlighed med Væbneren Gerlak Skelmsen, der vistnok var hans Morbroder, 1401 til Vitterlighed med Jep axelsen Thott, solgte 1408 til Fru Merete af Sibbarp en halv Mølle i Albo Herred, fører de tre Søblade i sit Sigil | Mattisen Kyrning, Jens (I39148)
|
| 5469 | Som hans eftermäle må följande ord å dödboken 1734 anföras: "Den 27 majii dödde och den 3 junii begrofs gamle, hederlige mannen och klockaren, välkände Sune Sunesson i Buskaboda".Sune Sunessons gravsten finns inmurad i ytterväggen i Urshults kyrka. Texten lyder:"Här under hwilar herranom klåkaren välacktade Sune Sunesson i Buskaboda, som begrofs den 27 majii anno 1734, och hans hustru Elin Håkansdotter, som begrofs den 24 oktober 1709.Lefvat tillsammans uthi 25 åhr, aflat 13 barn tillhopa". | Sunesson, Sune (I44181)
|
| 5470 | Som Kurt Edmansson påpekar ovan så har frågan om Sven Månsson Eketräs ursprung behandlats i SoH 1989:1, s 68-70, av Nils Fredrik Beerståhl som svar på en tidigare införd fråga i SoH:s frågespalt. Beerståhls svar är en sammanställning av ett antal indicier som om man så vill skulle kunna tyda på ett samband mellan släkten Eketrä och Johan III. Några starka indicier redogör dock inte Beerståhl för, och grunden för det hela är en obevisbar uppgift i Palmskiöldska samlingen att Sven Månsson skulle ha varit son till hertig Magnus (Om Palmskiöldska samlingen, se Olof Crobergs artikel i Släktforskarnas årsbok 1998, s 147ff). Några uppgifter i genealogiska eller andra handlingar om att Sven Månsson skulle ha varit son till Johan III finns inte, utan hypotesen om att Johan III var fadern, är ett försök av sentida släktforskare att anpassa uppgiften om Vasahärkomst hos Palmskiöld till det faktum att Sven Månsson Eketräs föräldrar Måns Helgesson och Barbro Sigfridsdotter ägde jord i Kimito sn nära Åbo och att Johan som hertig residerade på Åbo slott 1556-63, vid den tid som Sven Månsson av dessa släktforskare antas ha varit född. De "indicier" som Beerståhl redovisar är: likheter i färgsättningen av ätten Eketräs vapen och Ekaättens vapen (Johan III farmors släkt), d v s blått, silver och rött som för övrigt är mycket vanliga färger i heraldiska vapen, att namnet Eketrä skulle anspela på Ekaätten, vilket dock är en anakronistisk feltanke eftersom medlemmarna av den på 1520-talet utdöda frälsesläkten aldrig använt släktnamnet "Ekaätten", utan först senare tiders genealoger tillskrivit säkten detta namn efter gården Eka som var sätesgård för några av denna släkts medlemmar, att Sven Månssons sigill före adlandet (störtat ankare) skulle likna vasakärven, att tre av de sex till namnen kända barnen till Sven Månsson hette Gustav, Johan och Margareta, namn som finns i Vasaätten, men som faktiskt också tillhör tidens vanligaste namn, att namnen Måns och Helge inte finns bland Sven Månssons kända barn, vilket dock inte utesluter möjligheten att han haft fler barn som inte uppnått vuxen ålder och vars namn vi därför ej känner (se för övrigt den pågående diskussionen om s k "bunden namngivning"!), och slutligen att Johan III i ett brev till Sven Månssons far Måns Helgesson (som bl a var ladufogde på Kungsbro i Östergötland) omnämner Svens uppfostran och utbildning, vilket knappast behöver bero på särskild omsorg om Sven personligen utan är ett typiskt exempel från en tid där sönerna till kronans tjänare utgjorde en viktig bas för rekryteringen av nya tjänstemän i den framväxande förvaltnigen under Vasakungarna och att det därför låg i kronans intresse att dessa fick rätt utbildning genom att bl a "praktisera" inom förvaltnigen. Jag kan inte se att någon av dessa "indicier" skulle väga särskilt tungt. På Martin Casteruds fråga om indicierna som Beerståhl redogör för är tillräckliga för att göra en "koppling" mellan Sven Månsson Eketrä och Johan III i en antavla, så är svaret nej! Indicerna utgör inga bevis för släktskap och inga fakta presenteras som visar att Måns Helgesson inte var far till Sven Månsson. Att Sven Månsson skulle vara son till Johan III är en hypotes, och skall behandlas som en sådan tills eventuella bevis för en sådan filiation påträffas. Tilläggas kan att i Släktforskarförbundets skriftserie Svenska Antavlor nr 5/1997, antavla nr 233 "Anor från Kinda härad" (s 234 o 237) har författaren Bosse Lindwall valt att inte alls nämna spekulationerna om Eketräs Vasahärstamning. Torsten Berglund | Månsson Rospigg Eketrä, Sven (I38962)
|
| 5471 | Stammar familjen Key från klanen Keith, som enligt Sir Thomas Innes of Learney, Lord Lyon King of Arms, är bärare av ett av de mest romantiska namnen i skottsk historia? Ännu har jag ej funnit ett direkt bevis, men åtskilliga indirekta för detta påstående, vilka jag härmed vill redovisa. Vid forskningar förra året i min mors släkt fann jag en anmoder, Beata Keis i Hässlid i Virserums socken. Själv skrev hon sitt namn Keitz, för övrigt med en utsökt piktur. I direktör J. Silfvings bok "Krigare, godsägare, fattighjon" fann jag snabbt hennes härkomst. Hon var enda barnet till rustmästaren vid Kalmar regemente, Ludvig Keitz, död i Landskrona "in octobris 1677" och Märta Björnram på Örsasjögle säteri i Tveta socken. Ludvig Keitz var son till skottske majoren James Keith, som kom i svensk tjänst 1613 i "MuskoW, 1630 värvade 200 skottska soldater på "egen omkostning", 1646 fick 300 daler av drottning Kristina för att fara till Skottland", "att komma till sitt arv igen". År 1648 är han tillbaka i Sverige och får då pension som major. Drottning Kristina donerade 1651 tre gårdar till honom, hans hustru och äkta manliga bröstarvingar i Uppvidinge härad, Wäxjö län, nämligen i Hälleberga socken Trulleboda, som han gjorde till säteri, samt i Älghults socken Silverekemåla och Siren i Fröseke, båda belägna c:a 1 112 mil norr om Trulleboda. Enligt Palmskiöldska samlingarna i U.U.B. satte James Keith "livet till för rikets fiender i Polneske kriget". Hans hustru var Beata Gibb. Belägg för att Ludvig är son till James finnes i ett Kungligt brev av 7/4 1676, i vilket Karl XI ger sitt samtycke till giftermål mellan svenska ofrälse Ludvig Keitz och Märta Björnram, icke minst i "anseende till vad hans fader major Jakob Keitz haver gjort för Oss och Sveriges Krona". | Keith, Ludvig (I38940)
|
| 5472 | Sten (son av Peder Månsson, adlad Lood, Tab. 1), till Hjelmsänga i Rydaholms socken, Jönköpings län. Var fänrik vid Jönköpings regemente 1641. Avsked 1646. Ryttmästare vid furstens av Anhalt regemente. Stupade i Polen. Gift med Beata Hillebard, som levde änka 1688, dotter av överstelöjtnanten Erik Axelsson, adlad Hillebard, nr 629, och Catharina von Witten af Stensjö, nr 450.Barn:Anna Brita, död 1699-02-16 på Stensjö i Svenarums socken, Jönköpings län. Gift med överstelöjtnanten Johan Stålhammar. nr 496, född 1653, död 1711.?Erik. Löjtnant vid artilleriet, död ogift 1672.Per Magnus, till Tryggarp och Tåstarp, båda i Rydaholms socken. Född 1654-01-06 på Hjelmsänga. Inskrevs i Växjö skola (Liber scholæ cathedralis Wexionensis.) 1662-05-06. Löjtnant vid fältartilleriet i Stettin. Död 1673-07-20 (1693?) på Sjöavik [Vapensköld med inskription i Svenarums kyrka. (H. F.).].Beata Catharina, död 1722-07-29. Gift 1678, enligt kungligt tillstånd 1678-09-02, med ryttmästaren Peder Stensson Bråk, adlad Bråkenhielm, nr 1055, född 1646, död 1720. | Pedersson Lood, Sten (I51103)
|
| 5473 | Sten Bosson (översiktstab 3, son av Bo Bosson, tab 8), till Ekhult i Björsäters socken, Östergötlands län. Var väpnare 1371-04-15, då han som anhängare av k. Albrekt och hans fader underskrev stilleståndet med k. Håkan och hans faders anhängare i Edsvik. Häradshövding i Östkinds härad 1381. Konungs domhavande i Dalarna 1385 (RHKn.). Fogat i Södermanland 1386-1389. Utredningsman i drotset Bo Jonssons (Grip) bo 1386. Var riddare 1388-02-19. En av dem som inkallade drottning Margareta 1388. Riksråd 1389. Häradshövding i Dalarna 1390-1394, 1399-1401 och 1408, i Östergötland 1395-1399, i Finland 1404-1405, i Södermanland 1409 (RHKn.) och åter i Finland 1410-01-00. Förrättade år 1405 räfsteting i Finland i och för reduktion av adelns gods enligt Nyköpings mötes beslut (K. Blomstedt, Horn-Suvun alkuhistoria [Hist. Arkisto XXVII].). Upprättade sitt testamente på sin sätesgård Ekhult 1410-04-12, då han säger sig ligga på sin sotsäng, och var död i början av år 1411. Gift före (RHKn.) 1378-01-02 med Ingeborg Karlsdotter, levde änka 1411-03-14, dotter av Karl Birgersson (en sjuuddig stjärna) och Gertrud Gertsdotter (Molteke).Barn:Karl Stensson, pantförskrev 1420-11-28 jord till sin farbroder Nils Bosson. Hans broder Bengt Stensson beseglar. (RHKn.)Birgitta Stensdotter, död före 1417-10-31. Gift med riddaren Otto Peccatel, död 1418.Bo Stensson. Riddare och riksråd. Se tab 12.Bengt Stensson. Riddare och riksråd. Död 1451. Se tab 13.Knut Stensson (den blinde). Var väpnare (RHKn.) 1413-10-02. Köpte jord i Snetomta i Skerike socken, Västmanlands län 1427 och 1431 (RHKn.). Utbad sig 1454 av sina brorsöner Nils Sture och Måns Bengtsson, att de skulle unna hans hustru godsen efter honom, vilket och skedde, men efter hennes död ärvdes godsen av hennes arvingar, vilket klandrades av Bo och Bengt Stenssöners arvingar. Han skall med sin hustru hava haft tvenne söner, som dogo före honom. Gift omkring 1453 med Karin Sonesdotter (tre spärrar på en balk), som gjorde testamente (RHKn.) 1493-09-04 och levde änka 1495.Karin Stensdotter, begraven 1415 i Vadstena under samma gravsten som dottern Märta. Gift före 1411 1473 med riksrådet och lagmannen Magnus Eriksson (Örnfot), till Ringstadaholm, i hans 1:a gifte [gift 2:o med Kristina Pedersdotter i hennes 1:a gifte (gift 2:o med riksföreståndaren Nils Jönsson [Oxenstierna af Eka och Lindö, nr 1], i hans 2:a gifte, död 1450), död före 1427-12-10, dotter av riksrådet och väpnaren Peter Finvidsson (sjuuddig stjärna) och Kristina Stensdotter (Bielke af Åkerö, nr 8)], död före (RHKn.) 1422-10-27.Birgerus Stenonis. Kanik i Linköping (RHKn.) 1422-01-25, ärkedjäkne i Strängnäs 1423 och ännu 1434.Nils Stensson. Var väpnare 1431-01-19 och riksråd sedan 1434. Uppsattes 1435-10-00 av rådet på förslag till drots, men kung Erik utnämnde Krister Nilsson (Vase). Deltog på Engelbrekts sida i resningen 1436 och anförde belägringshären utanför Kalmar. Fogde på Stegeborg 1436. Slöt sig 1438 till sin svåger, riksföreståndaren Karl Knutssons motståndare och satte sig till öppet motstånd på Stegeborg. Flydde, då slottet belägrades av Karl Knutsson, till konung Erik på Gotland och blev dennes marskalk 1439-03-00. Ingick senare på året i Tälje en förlikning med riksföreståndaren och miste därvid Stegeborg. Upptog snart ånyo striden, men tillfångatogs på en äng mellan Norrköping och Söderköping och fördes till Norrköping, där han dog i pesten på tredje dagen därefter, troligen i början av okt. 1439. Med sin hustru hade han en son, som dog på Stegeborg samma dag, som modern dog i Uppland. K. Karl och hans halvsyskon ville då ärva sin syster och Nils Stensson genom bakarv ärva sin hustru, men ingendera parten ville med ed styrka vilken av de döda som levat längst. Först 1453-05-09 ingingo Bo Stensson, Måns Bengtsson m fl. å egna och medarvingars vägnar förlikning med k. Karl m fl. om arvet. Gift med k. Karls halvsyster Margareta Stensdotter, död 1439, dotter av riksrådet och hövidsmannen Sten Turesson (Bielke, nr 8) och hans 1:a fru Margareta Karlsdotter (Sparre.)Magnus Stensson. Var väpnare (RHKn.) 1427-07-20, då han sålde jord i Snetomta till sin broder Bengt Stensson. Levde 1434.Erik Stensson. Insattes 1434 av farbrodern biskop Knut till befallningsman på Rönö slott. Skickades 1439 av brodern Nils till marsken Karl Knutsson, då Nils var belägrad av hans tolk. Väpnare 1451 (RHKn.). Var död barnlös 1477-04-05, då Nils Sture säger sig hava ärvt en tomt i Vadstena av sin farbroder Erik Stensson. (RHKn.) - Han gav 1451 jord till Linköpings domkyrka till lägerstad för sin hustru Gudrun och sin son Sten Eriksson (RHKn.). | Bosson Natt och Dag, Sten (I37421)
|
| 5474 | Sten Turesson (son av Ture Bengtsson, Tab. 12), till Örby samt Vik i Balingsta socken, vilka båda tillhört hans moders släkt, Ekholmen i Veckholms socken, som han erhöll genom sitt 1:a gifte, båda i Uppsala län, och från 1419 Fogelvik i Tryserums socken, Kalmar län. Var som väpnare bosatt på Ekholmen 1414. Riksråd senast 1422. Hövidsman på Piksborg 1426-02-02. Död 1431 före 27/6 och begraven 1431-09-08 i Vadstena. Han var sedermera konung Karl Knutssons förmyndare och fosterfader. Gift 1:o 1414 med Margareta Karlsdotter (sparre) i hennes 2:a gifte [gift 1:o 1408 med riddaren och hövidsmannen på Åbo Knut Tordsson Bonde (nr 11), död 1413 och i detta gifte moder till konung Karl Knutsson], död omkring 1428, dotter av riddaren, riksrådet och marsken, lagmannen i Uppland Karl Ulfsson (Sparre) till Tofta och Helena Israelsdotter (Finstaätten). Gift 2:o troligen 1429 med Agneta Eriksdotter Krummedige i hennes 1:a gifte (gift 2:o med Axel Nilsson till Barsebek), död (Bbl.) mellan 1452-09-14 och 1453-06-01, dotter av danske rikshovmästaren och riksrådet Erik Krummedige till Tranekärr och hans 1:a fru Beata von Thienen. Hon ägde Örby, som hon 1451 sålde till sin systerson Johan Kristersson (Vasa) (Bbl.).Barn:1. Ture Stensson, född omkring 1416. Väpnare. Riksråd 1436. Lagman i Uppland 1438-03-06 och tillika hövidsman på Älvsborg i början av år 1439. Tillbakaslog ett norskt anfall mot denna fästning på sommaren 1439. Deltog därefter på hösten 1439 i herredagen i Telge (Bbl.), där konung Erik definitivt avsattes, och åtföljde därefter sin halvbroder, riksföreståndaren Karl Knutsson på dennes färd till Kalmar, men insjuknade hastigt strax söder om Nyköping och dog efter ett par dagar, troligen (1439) 23/10 samt begraven 1439-10-29 i Vadstena (Bbl.).1. Knut Stensson, till Ekholmen. Blev riddare vid konung Kristoffers kröning 1441. Riksråd. Erhöll vid Karl Knutssons tronbestigning Axvalls slotts län, men utbytte detta inom kort mot Nyköpings slott och län (Bbl.). Lagman i Uppland 1450. Död 1451 och begraven 1451-11-11 i Vadstena. Gift [?1:o med Kerstin Knutsdotter, dotter av Knut Bengtsson (Blå) till Arnäs. Gift 2:o] med Elin Gustafsdotter i hennes 1:a gifte [gift 2:o före 1455 med riddaren och riksföreståndaren Erik Axelsson (Tott), död strax före 1481-03-28]. Levde 1494-07-15 men var död 1496-06-02, dotter av riddaren och riksrådet Gustaf Algotsson (Sture) till Ängsö och Lagmansö och hans 2:a fru Märta Ullsdotter (sparre).1. Margareta Stensdotter, död 1439. Gift senast 1436 (Bbl.) med riksrådet och hövidsmannen på Stegeborg Nils Stensson (Natt och Dag, nr 13), död 1439-10-00 i Norrköping (SK.).1. Birgitta Stensdotter till Ekholmen efter brodern Knut Stenssons död 1451 (Bbl.) levde 1461-01-02 men var död (Bbl.) 1464-06-04. Gift 1:o före 1438-08-29 med riddaren, riksrådet och hövidsmannen på Kalmar slott Gustaf Anundsson Sture, död 1444 (Pt XXI s. 103.), och i detta gifte moder till riksföreståndaren Sten Sture d. ä. Gift 2:o före 1446-12-02 med riddaren, riksrådet och lagmannen i Uppland Gustaf Karlsson (gumsehuvud) till Ekholmen, i hans 2:a gifte [gift 1:o med Märta Karlsdotter. Gift 3:o 1474 med Ingeborg Filipsdotter, dotter av Filip Axelsson (Tott)], död 1486-07-26.1. Katarina Stensdotter, till Vik, levde änka 1458. Gift 1438-10-00 med danske riddaren och riksrådet Klaus Nilsson (2 sparrar), till Ellinge i Skåne, levde 1449, men var död 1452-02-00.2. Två söner och en dotter, döda unga. | Turesson Bielke, Sten (I90674)
|
| 5475 | Stenkil, född ca 1028, död ca 1066, kung av Sverige som regerade på 1060-talet.Stenkil föddes i Gårdarike (nuvarande del av Ryssland) där hans far var jarl över Aldejuborg. När fadern dog flyttade Stenkil med sin mamma till Sverige där hon gifte om sig med den svenske kungen Edmund den gamle.Stenkil efterträdde Emund den gamle. Han gynnade kristendomen under 1060-talets hedniska reaktion och medverkade troligen till upprättandet av ett biskopssäte i Sigtuna. Stenkil dog helt plötsligt i en hetsig feber år 1066. Enligt Hervararsagan dog Stenkil sotdöden i Svitjod, samma år som Harald Hårdråde stupade vid Stamford Bridge i England, 1066.Stenkil tog initiativ till att domkyrkan-Sankt Pers domkyrka-uppfördes i Sigtuna. Det är också troligt att denna kyrka under viss tid fungerade som ärkestiftets domkyrka. I Uppsala fanns ett hednatempel som biskoparna i Lund och Skara ville bränna ner, men detta hindrades av Stenkil.Stenkil var en god men försiktig kristen och kände sig mest som västgöte hela sitt liv. Storvuxen, fet och tung och en stor dryckesman. Han skall ha varit en skicklig bågskytt och hans "skottmärken" visades ännu länge på hans hemort Levene i Västergötland, där han också ligger begravd i den s.k. Kungskullen. Han var stamfar för Stenkilska ätten.Om Stenkilska ättenStenkilska ätten, kungaätt som regerade i Sverige ca 1060 - ca 1125. Till ätten hörde förutom stamfadern Stenkil hans söner Halsten och Inge d.ä. och Halstens söner Filip och Inge d.y. Inge d.ä:s dotter Katarina var gift med danske kungaättlingen Björn Järnsida och svärmor till den svenske kungen Erik den helige, dottern Margareta Fredkulla var maka till den danske kungen Nils och mor till den svenske tronpretendenten Magnus Nilsson. En tredje dotter, Kristina, gifte sig med den ryske fursten Msrislav av Novgorod.Fotnot:I de flesta uppslagsböcker framgår att hustrun till Stenkil, Maria, var Emund den gamles dotter. Men närmare forskning och kontakt med personer som specialstuderat just Stenkilsätten (Sören Lindhe, Linköping) ifrågasätter detta. Sören Lindhe går på uteslutningsprincipen och hävdar att hade Maria varit Edmund den gamles dotter skulle Stenkil gift sig med sin halvsyster. Därför anser Sören att det bör vara Edmunds bror Jakob som är far till Maria (Anudsdotter). I detta sammanhang anges därför detta troligare släktförförhållande. | Ragnvaldsson, Stenkil (I91259)
|
| 5476 | Stig Andersen Hvide d.æ., Marsk Stig, d. 1293, dansk marsk. Stig Andersen Hvide d.æ. blev i 1287 dømt på Nyborg Slot sammen med otte andre - deriblandt Jakob Nielsen, greve af Nørrehalland, og kongens kammermester Rane Jonsen - for drabet på Erik 5. Klipping i Finderup Lade året før, men inden dommen var han undsluppet til Norge og blevet antaget som en af den norske kong Erik 2. Magnusson Præstehaders mænd.Stig Andersen Hvide tilhørte fra 1270'ernes begyndelse en kreds af danske politikere, som kongemagten var afhængig af, men om hans rolle vides ikke meget konkret. Hans urokkelige magtstilling fremgår af, at han som den eneste nægtede, da Erik 5. Klipping i 1276 præsenterede sin spæde søn Erik (6. Menved) for stormændene, for at de skulle aflægge ed til den lille. Men Stig Andersen Hvide forblev marsk.Det er både udokumenteret og usandsynligt, at han og de andre, der blev dømt som kongemordere, virkelig var skyldige i drabet; det skal snarest forklares på baggrund af den krig, der i 1286 bestod mellem Norge og Danmark, og retsopgøret 1287 må forstås som en politisk udrensning.Den norske kongemagt forsøgte i årene omkring 1300 flere gange forgæves at formå Erik Menved til at forlige sig med kongemorderne. Stig Andersen Hvide blev i den norske kongemagts tjeneste høvedsmand på borgen på øen Hjelm og synes fortsat at have bestyret sine jyske ejendomme.Han døde på Hjelm i 1293 og blev ifølge sagnet begravet hemmeligt under gulvet i en ukendt landsbykirke. Adskillige kystnære kirker omkring Kattegat nævnes som mulig begravelsesplads. | Andersen Hvide (af Jylland), Stig (I40942)
|
| 5477 | Stod inför dom 1698, där han slagit illa sin rotesoldat Johan Månsson och hans hustru | Mattisson, Sune (I31269)
|
| 5478 | Stora Jordbärga. Rasmus Lars barn, född skiärtorsdag den 10 april, heter LARS. Faddrar: Hans Trulls hustru, Anders Olsson, Rasmus Corfitz och Ohla Månssons hustru ibm. | Rasmusson, Lars (I1206)
|
| 5479 | Straffad för stöld | Hansson, Johan (I40402)
|
| 5480 | Straffad med 40 par spö för första gången stöld den 12 och skriftad den 13 januari 1839. | Bengtsson, Anders (I101690)
|
| 5481 | Styvson till kh. Steno Magni i Urshult och hade vid hans död i 13 år tjänat hos honom. Död omkring 1643.M. Wiesel berättar "[Herr Sten] hade en son, ben:d hr Magnus Sten: den gav han Allmundsryds socken, och en stivson, nämnd hr Magnus Frostenius, vilken efter sal. hr Stens död ville behålla Urshults församling. Bägge satte sig emot sal. M. Zach. Lundbergium, då han var hit ordinerat, och gav hr Frostenius sal. M. Zacharian en örfil och strax därefter några dagar försatte sitt liv i Rinkaby sjö om vintertid. Den andra hr Måns blev ock strax död, men ingen av dem gjorde något vid bygganden i Urshult". | Petraeus, Måns (I92895)
|
| 5482 | Står enligt husförhörslängden som född 1794-08 i Backaryd, men finns ej i Födelseboken. | Börjesdotter, Ingeborg (I22689)
|
| 5483 | Står hela tiden som Jakob Nilsson född i Lemmeströ enl. Hfl, men vid giftet född i Östra Torp.I Ö.T. finns ingen Jakob vid detta datum, men det finns en i Lemmeströ, men han dör 5 veckor senare och då skulle han ha hetat Månsson i stället. | Nilsson, Jakob (I23338)
|
| 5484 | Står i katekismilängden Katslösa 1739 skriven som boende hosmodern, då änka, på Katslösa nummer 2. I mantalslängden 1742 är detistället Helje som står för gården vilket även är fallet i 1750 års katekismilängd. I faderns bouppteckning från den 15/8 1774 uppges Elsa vara gift med "Hellie Nelsson i Höretsmöllan". | Nilsson, Helje (I147)
|
| 5485 | Står i mtl 1675 som ogift, mtl 1681 som gift | Simonsson, Lars (I2086)
|
| 5486 | Står som död i Hfl 1780-85 i Risansmåla, 74 år gammal, förekommer ej i dödboken. | Nilsdotter, Signel (I29962)
|
| 5487 | Står som husägare i Hfl 1871 på Råbergsslätt i Hyby, flyttade 1872-11-12 till Stora Markie i Anderslöv. Kom från Hyby 1872 inflyttningsattest 159 | Svensson, Jöns (I08)
|
| 5488 | Står år 1714 dopvittne åt brodern Lars' son. Gift med änklingen Ola Trulsson, åbo å Örsjö 16 och senare husman i Hassle Bösarp, död i H-B 1757. (Vissar uppgifter från forskning av Helmer Frenning) | Trullsdotter, Bereta (I972)
|
| 5489 | Står även som född i Hökamåla, Vissefjärda. | Gustafsson, Per Alfred (I101632)
|
| 5490 | Sune Folkesson träffade i sin ungdom kung Sverkers dotter Helena i Näs borg på Visingsö. Helena placerades på Vreta kloster. Först när kung Sverker stupat i slaget vid Gestrilren, kunde Sune hämta sin Helena från klostret ("klosterrovet vid Vreta"). Sune deltog f.ö. själv i slaget vid Gestrilren på folkungarnas sida mot kung Sverker.Sune och Helena bosatte sig på Sunes borg Älgarås och de fick fyra döttrar. | Folkesson (Folkungaätten), Sune (I90646)
|
| 5491 | Susp. Bengta Jöns Anderssons. Faddrar: Erick Persson, Ola Larsson, Veste tykesson, Eskild Halberg, Anna Nicolaj, och Ellse Nils Jönssons. | Larsdotter, Catharina (I9197)
|
| 5492 | Susp. Bengta Nils Håkanssons af Fladberg. Faddrar: Jöns Andersson, Nils Olsson, Niclas Råå, Inger Jöns Perssons, Karna Jöns Håkanssons, och pigan Karna Nilsdotter. | Larsdotter, Bengta (I9196)
|
| 5493 | Susp. Inhyses Johan Nilssons hustru Karin Andersdotter i Öljehult af Hoby socken. Testes. Inhyses Johan Nilsson och drängen Johan Henriksson Werngren ibm. | Kristiansdotter, Hanna Christina (I32144)
|
| 5494 | Susp. jordegumman Ingri Rasmuses. Faddrar: Petter Engdahl i Södra Villie, Jöns Olsson i Engamöllan, Bengt Rasmusson?, pigan Anna Larsdotter. | Larsdotter, Karna (I9200)
|
| 5495 | Susp. Kerstina Mårtens. Faddrar: Eskild Halberg, Niclas Bengtsson, Hans Hinrick Rusch, Erick Persson, Ellse Nils Jönssons, och Mätta Mårtens. | Larsdotter Sandberg, Anna (I9198)
|
| 5496 | Susp. var hustru Marna Persdotter från Skogshuset, Faddrar var husman Anders Nilsson från Skogshuset, hustru Karna Hansdotter och pigan Karna Jönsdotter | Christiansson Lagerfelt, Nils (I91)
|
| 5497 | Susp. var målaren Ola Fribergs hustru Bengta Nilsdotter i Enevalla. Testes var Ola Friberg och pigan Johanna Larsdotter i Christiansfält. | Larsson, Johannes (I14763)
|
| 5498 | Susp. var målaren Ola Fribergs hustru Boel Svensdotter i Larstorp, Testes var Ola Friberg och pigan Sissa Jönsdotter i Sandholmen. | Larsson, Lars (I8852)
|
| 5499 | Susp. var Mårten Nils hustru Maria Hansdotter i Torsjö. Faddrar var gårdsdräng Jöns Larsson ibm, husar Lars Kopp ibm, Ola Anders hustru Anna ibm, pigan Kjerstina Hansdotter ibm. | Christiansson, Pehr (I90)
|
| 5500 | Susup var skomakaren Hans Christianssons hustru Karna Bengtsdotter på nr 12 Skurup, Testes var Hans Christiansson och pigan Anna Olsdotter på Torsjö nr 8. | Larsson, Jöns (I14762)
|