Andra Händelser:

• Yrke: Regementsskrivare i Växjö

Noteringar:

Vid bröllopet med Dorotha von Emmertz 1715 trycks personverser (iJönköping) benämnda "En kiärleks wijsa ...". Författare J.Lindberg. (Småländska personverser av Sven Almqvist) Mönsterskrivare vid Kronobergs Regemente 1707/-5.Regementsskrivare 27/4 1710. Avsatt för balans i kassan 30/121716. Gift omkring 1715 med Dorothea von Emmertz. Jonas Wickenberg är begravd 1797 i Berga.

Jonas gift Dorothea von Emmertz. Dorothea (dotter till Johan von Emmertz och Maria Dorothea Zaulich) föddes den 19 Jul 1690 i Karlshamn (K); dog den 26 Apr 1761 i Qvänarp, Berga (G). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Dorothea är född 19 juli 1690 i Karlshamn och dotter tillBrukaspatron Johan von Emmertz och Maria Dorothea Zaulich. Dorothea gifter sig omkring 1715 med Regementsskrivare JonasWickenberg. Barn: Anna Lena och Eleonora född 1717. Enligt Torsten Jarnvall i Bromma måste Dorothea ha ytterligarebarn. Vid försäljningen 1759 av en gård till Eleonora JulianaWickenberg och hennes man Israel Carlsson talar nämligen Dorotheavon Emmertz om "mine andre Barn och arfwingar" (VLA, SunnerboAI:10, uppb. 1759 17/10). Är månne Anna Lena W. identisk med denAnna Helena W. som dog 1783 i Sthlm, Klara förs.? Denna senareAnna Helena W. var gift med kofferdistyrmannen Olof Blomquist (Död1778 i Sthlm, Klara förs.) och hade en syster Maria Christina W.,som åtminstone 1783 var bosatt i Karlskrona. Maria Christina W vardå änka efter handelsmannen, tidigare kanslivaktmästaren, CarlPeter Beck. I Långaryd (Jönk) gifte sig 1749 31/12 en soldat (vid Jönk. reg.?)Pehr W. En Magnus W. f omkr. 1729, död omkr. 1802, varpappersmakare på Bruzaholm (Ingatorp, Jönk.). Var dessa bådamöjligen söner till Jonas W. och Dorothea von Emmertz? 1748 avlider Dorotheas mor Märta von Zaulich och det uppstår dåstora arvstvister. Läs mer om detta i moderns levnadsbeskrivning.Dorothea Emmertz dör av bröstvärk i Kvänarp i Berga den 26 april1761 och är då 68 år gammal.G 1715 m JONAS WICKENBERG, f 1685, d 1749 i Berga sn (G). Regementsskrivare i Växjö (G). Barn:ELEONORA JULIANA WICKENBERG, f 1717, d 1797

Andra Händelser:

• Yrke: Kronofogde, Bokhållare på Visingsö

Noteringar:

Hans Wickenberg är född 1655 (förmodligen i Gränna) och son tillKamreraren Pedher Hansson-Wickenberg och hans hustru MariaPalmgren i Hövik i Gränna. Inskrevs på Braheskolan på Visingsö 1663-05-06. (Mer sannolikt är8 nov. 1669, Haquinus Petri Grennensis). Fortsatte sina studier påAkademin Åbo där han skrevs in 1674-08-18. Stipendiat i Åbo 1677.Av honom en P. Brahe tillägnad Sermo panegyricus hållen i Åbo 22/41677. Var bokhållare hos Per Brahes boktryckare på Visingsö, JohanKankel. Några av de tryckta alstren är diktade av Hans Wickenbergoch finns ännu bevarade. En sådan unik skrift är en bröllopsdikt1678 till Jonas Larsson Herlund (sedemera Lagerberg) och HelenaPersdotter Wickenberg. Brudgummen var son till hauptmannen LarsJonsson. Bruden var syster till Hans Wickenberg som undertecknatmed "Aff Hjärtans Wälment". Det enda kända exemplaret av dennadikt finns i Lunds Universitetsbibliotek. 1679 lät han trycka ettsorgekväde över sin förre skolkamrat, kvartermästaren vid Västgötakavalleriregemente Julius Bengtsson Timan till dennes begravning iHärja kyrka. Det enda kända exemplaret av detta kväde finns iKungl. Biblioteket. Till bröllopet 13 november 1681 i Gränna med Maria SvensdotterCrantzberg har Rektorn Petrus Wircknaeus i Gränna skrivit ochtryckt (i Visingsborg) personverser benämnda "Fägne- ochfrögde-dicht ..." till Bokhållaren vid Visingsborg Hans PerssonWickenberg. (Sven Almqvists Småländska personverser) Kronofogde i Vedbo, sedan Allbo m.fl. härader. Gift i Gränna 13/11 1681 med Maria Svensdotter Crantzberg och hadr9 barn. Död i Sjöanäs i Moheda i juni 1713.G 1681 i Gränna sn (F) m MARIA CRANTZBERG, f 16xx i Gränna sn (F). Barn:JONAS WICKENBERG, f 1685, d 1749PETRUS WICKENBERG, f 1688, d 1740

Hans gift Maria Svensdotter Crantzberg cirka 1681 i Gränna (F). Maria (dotter till Sven Larsson Crantzberg och Sigrid Svensdotter Nidelberg) föddes cirka 1660 i Gränna (F); dog i Bergunda (G). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Lever 1728. Det finns en uppgift om att hon är född 1655, men detkan inte stämma mot bakgrund av moderns födelsedatum. Barn i äktenskapet med Hans Wickenberg: Elisabeth Maria Ingeborg Jonas född 1685 Petrus född 1688-05-06 Lars född 1689 Johannes (Hans) född 1690 Catharina född 1691 Helena född 1700 Om barnen finns följande att berätta: Elisabeth: Elisabet, gift 1:o i Moheda 1703 12/2 med kronofogden i Allbohärad Adam Wijkman (död på Tofta i Hjortsberga på hösten 1714). gift 2:o i Aringsås 1717 med löjtnanten vid Smålandskavalleriregemente Anders Fyrberg. Maria: Maria är begravd i Ljungby 1739 andra bönsöndagen, då itestamentet efter henne gavs 2 dlr till kyrkan. Gift medgästgivaren i Diö sedermera kronolänsmannen i Sunnerbo MagnusÖstberg. Dessa makar hade sonen Johan Östberg, komminister i Vrå.Död där 1775 28/10. Ingeborg: Ingeborg, Judith Wickenberg gift med sedermera bergsfogden iKronobergs län 1735 20/1 - 1746 14/10 Anders Bergström (begravd iLjungby 1766 17/1) J.A.Almquist: Bergskollegium ochbergslagsstaterna (1909) uppger, att han avled 1758 7/7 somkronobokhållare vid Salberget. Beträffande deras barn se SjSm nr693, 722 och 886. Lars: Uppbördsskrivare och gästgivare i Dörarp, död där 1772 12/7 82 år. Johannes (Hans): Född c:a 1690, skola i Växjö 1700 1/12, regementskommissarie ochbosatt i Skepparslöv 1719. Enl Torsten Jarnvall i Bromma omtalashan i C.G. Platen: Kungl. Skånska Dragonregementets historia,Sthlm, I (1901) - II (1911). Catharina: Död i Karlshamn 1773 26/12, 83 år, gift 1:o med regementsskrivarenvid Kronobergs regemente sedermera sinspektorn på Bergkvara JohanSellegren (död i Bergunda 1729 19/1, 47 år), gift 2:o med pastorn vid Kronobergs regemente Nicolaus CanutiEkelund (född i Urshult 1704 31/1, stud. i Lund 1723, död påkommendering i Lovisa, Finland, 1752-/8). Ekelund var före giftettrolovad med hustruns 12-åriga dotter i 1:a giftet: ChristinaMaria Sellegren, som fick trolovningen hävd vid Allbo ting 1730 (S.T. § 64) Helena: (Sigrid Helena) död i Göteryd 1782 17/1 81 år gammal. Gift 1:o medkomministern i Traryd Charitius Lavin (född i Femsjö 1700 24/10,stud. i Lund 1721 6/2, komminister i Hälleberga 1727 och i Traryd1742,död i Traryd 1741 14/7).G 1681 i Gränna sn (F) m HANS PERSSON WICKENBERG, f 1655, d 1713 i Moheda sn (G). Kronofogde. Barn:JONAS WICKENBERG, f 1685, d 1749PETRUS WICKENBERG, f 1688, d 1740G 1728 i Bergunda m LARS LARSSON SIGGONIUS, f 1666 i Agunnaryd sn (G), d 1739 i Hovmantorp. Kyrkoherde i Prästgården, Hovmantorp.

Andra Händelser:

• Yrke: Brukspatron, Läkare i Sunnerö, Skatelöv

Noteringar:

Johan von Emmertz tillhörde en släkt som synes vara föga känd. Hanvar född den 30 juni 1656 i Stockholm som son till köpmannenAlbrecht Emers eller von Emersen. Denne tillhörde huvudstadenstyska församling och i denna döptes Johan liksom tre äldre syskontill honom.(Församlingens födelsebok har formen Johannes, men isenare källor kallas han genomgående för Johan). Han har som giftpåträffats redan på 1680-talet som handelsman och fältskär iKarlshamn, där intill 1706 åtminstone tio barn föddes. (V TorsåsHembygdsförenings årsskrift 1953). Johan gifte sig 1688 med Maria Dorothea ChristophersdotterZaulitz. I slutet av 1600-talet var han chirurgus, fältskär och handelsmani Karlshamn. I slutet av 1600-talet bodde han på Ronnebygatan iKarlshamn. Se boken "Karlshamns historia" del 1 sidan 66. Allabarnen är födda i Karlshamn. I tidskriften "Släkt och Hävd" år1984 sid. 164 sägs att "unge personen Olof Uhr lär barberarämbetethos mäster Johan von Emmertz." ... Från Blekinge och Bräkne Härads domböcker hämtas följande enl.Vanja Jonassons debattinlägg i "Rötter 23 mars 2000": 1698-05-23 (Film JR 397) Tubbaryd med inbygget uppbjudes av Karlshamns stads Chirurgo mäst.Johan Emmertz som han köpt av välb-ne Herr Överste Löjtnanten ochKommendanten Köningzfelt för 300 Cr Smt. Per Söfrensson iSölvesborg begärde lagfarten på Tubbaryd med nybygget må vila intill dess aktionen emellan Herr Överste Löjtnanten honom vinnerslut 3 gånger. 1700-01-22 Olof Åkesson i Kölja instämt Sven Månsson i Kölja, som ärhuvudsvag. Sven knivskurit Olof. Olof begär kompensation dels förutlägg till Stads Barberaren i Karlshamn mäster Johan von Emmertzsom kurerat honom, dels för sveda och värk. Nämns görs Svenshustru Inga. 1701-11-05 Uppbud (Film 1871 och 1872) 5/16 dels Tubbaryd Sk av Borgaren i Karlshamn Johan von Emmers,köpt av handelsmannen Christoffer Faust för Salig TullnärenSchotings arvingar dottern Lenchen con Schotin. 1702-02-20 Uppbud 5/16 (5/26) dels Skatteh Tubbaryd av Borgaren Johan von Emmers iKarlshamn 2 gånger. 1702-05-20, þ 23 5/16 dels Skatteh Tubbaryd för Stadskirurgen i Karlshamn, Johanvon Emmers 3 gånger. 1709-10-26, þ 14 Fasta på 5/16 delar av Skattehemmanet Tubbaryd för Bruks PatronJohan von Emmers. 1710-07-12 þ 14 5/8 dels Sk Tubbaryd av Prosten i Karlshamn och Asarum OlausOrstadius köpt av Bruks Patron Johan von Emmers och h.h. MadameMaria Zaulich 1 gång. 1710-10-24 Uppbud 5/8 dels Sk Tubbaryd av Prosten i Karlshamn Olaus Orstadius köptav Brukspatron Johan von Emmers 2 gånger. 1711-02-07 Uppbud 5/8 dels Tubbaryd av Prosten och Kyrkoherden i Karlshamn ochAsarum Olaus Orstadius som han av Brukspatron Johan von Emmers ochdess h Maria Zaulich för 1000 C Smt. tillhandlat efter köpebrev 15september 1709, uppbjuds till Kungl. Majt. och Kronan 3 gånger. 1712-10-31 Uppbud 1 1/3 dels Frälseh Hunnemara samt 3/4 dels Städje Frälseh Öjavadav Över Auditeuren Johan Langenhielm köpt av Contra..üden Albrechtvon Emmers arvingar och dess pupillers förmyndare 1 ggr. ... Brukspatron Johan von Emmerts, som 1709 förvärvade Lessebo Bruk,var av tysk härkomst och till yrket ursprungligen läkare. Som"chirurgus och barberare" var han i slutet av 1600-talet verksam iKarlshamn. Genom sitt giftemål med Maria Dorotea Zaulich, dottertill brukspatronen Christoffer Zaulich på Ålshults järnbruk ochTorne Hammare, blev han 1696 jämte sin svåger Magnus Blominnehavare av dessa företag. Detta sambruk upphörde 1709, då vonEmmertz lämnade Ålshult och ensam övertog Torne. Han saknadesåledes icke erfarenhet om småländsk järnhantering, då hansamtidigt med övertagandet av hela Torne blev ägare av LesseboBruk. När von Emmertz övertog Lessebo, låg verksamheten vid järnbruketså gott som nere. De svårigheter att anskaffa malm och kol, somföreträdarna haft att kämpa med, mötte även den nye ägaren.Malmhämtningen hade visserligen underlättats genom att bruket fåtttillgång till Rottnens sjömalm, men denna kunde endast förvärvasmed ökade kostnader. Kriget medförde också efter nederlaget vidPoltava större påfrestningar på näringslivet genom ökadearbetslöner, minskad tillgång på arbetskraft, dryga skatter ochandra förhållanden. Den nye bruksägaren ställdes således införstora svårigheter. I främsta rummet gällde det att åter sätta bruket i stånd.Masugnen, dammarna och rännorna var nämligen vid von Emmertztillträde till stor del odugliga, hamrarna endast "någorlundabehållna" och "brukshusen i grund nedruttna". Masugnen ochhamrarna måste därför undergå en grundlig reparation, som synes hafullbordats 1711. Efter nya förbättringsarbeten 1714 höll masugnenstånd till 1720, då det befanns nödvändigt att ommura den, innannågon blåsning kunde företas. Ny hytta uppfördes 1723, men iövrigt inskränkte man sig till mindre omfattande arbeten, och 1726stod man åter inför nödvändigheten att ombygga såväl masugn somhammarsmedja. När von Emmertz 1728 försålde Lessebo, hade dessaarbeten dock ännu icke kommit till utförande. Se vidare om Johan von Emmertz på Lessebo Bruk i GustafClemenssons bok "Lessebo 1658-1856". Johans intresse torde ha koncentrarats på Torne hammare och degårdar, som han ägde i dess närhet. För att driva upp bruksdriftenvid Lessebo fordrades kraftigare tag än von Emmertz var mäktig.Han nämns 1725 "gammal och sjuklig" och då bruket vid denna tidför att kunna drivas krävde omfattande reparationer ochnybyggnader, föredrog han att lämna Lessebo. Genom överenskommelseden 14 november 1727, som bekräftades genom salubrev den 6 april1728, försålde han för 5.500 dr smt Lessebo bruk med masugn,hammarsmedja, knippsmedja, pappersbruk, såg och kvarn, LesseboBruksgård, en fjärdedel i Lessebo Östregård, kallad Hanemålen,samt rustningsrätten av hemmanet Ormeshaga Lillegård på 1/4mantal. Köpare var Daniel Schröder, som var halvbror till sonenAbraham Emmertzþ hustru Emerentia Schröder. Johan von Emmertz avled den 15 februari 1736 på Sunnerön iSkatelöv, som ligger på gränsen mellan Västra Torsås och Skatelöv.Han var då 79 år och 8 månader gammal. Ingen bouppteckning. Enl. V Torsås Hembygdsförenings årsskrift 1953 avled Märta Zaulich1696 och ledningen av Ålshult och Torne övertogs av hennes mågar,Magnus Blom, gift med Märta Zaulich och Johan von Emmertz, giftmed Maria Dorothea Zaulich. Blom och von Emmertz drevbruksrörelsen tillsammans till 1709. I början av 1700-talet varTorne hammare åter nedrutten och synes ha ombyggts hösten 1702.Vid ålshults masugn inträffade den 16 augusti 1705 en olycka, idet att pipan störtade ned och fördärvade hela masugnsfyllet.Brukspatronen Blom begärde året därpå hjälp av bergstinget. Hanuppgav då att kostnaderna för reparationen komme att ruinerahonom, om han ej fick hjälp. Masugnen blev också uppbyggd och vari gång år 1707. År 1708 sysselsattes vid Ålshult och Tornesammanlagt 29 personer. Ålshult gjorde vid denna tid bomber ochkanonkulor för amiralitetets räkning. Tillverkningen anges 1705till 355 skeppund årligen. Några uppgifter om hur mycket som viddenna tid tillverkades vid Torne har ej påträffats. Det tillåtnasmidet var 100 skeppund stångjärn eller samma kvantitet sombergmästaren 1689 satt som maximum för hammarens kapacitet. Fördetta erlades ett skeppund i hammarskatt årligen, antingen härsmides litet eller mycket. Av senare uppgifter att döma är dettvivelaktigt, om den tillåtna maximikvantiteten uppnåddes någotår. I sin relation 1710 säger bergmästaren, att här smiddes litetmen gott arbetsjärn. År 1709 köpte Johan von Emmertz Lessebo järn- och pappersbruk, dithan också flyttade från Karlshamn. Samtidig separerade han ochBlom. Von Emmertz blev ensam ägare till Torne och Blom tillÅlshult. Ålshult och Torne räknades dock fortfarande som ett bruk.Genom ett kontrakt som upprättades och som torde ha gällt så längeTorne hade privilegier på stångjärnssmide, förband sig Ålshult atttill Torne leverera erforderligt spilljärn för tillverkning av dentillåtna kvantiteten stångjärn. Amiralitetets beställningar vid Ålshult upphörde omkring 1710,vilket även torde ha återverkat på Torne. Avsättningen på järnfrån Torne blev ringa, men detta berodde ej enbart på krigsoronutan kanske också i lika hög grad på konkurrensen från detnärbelägna Huseby. Vid detta bruks hammare tillverkades nämligen,liksom vid Torne, endast grövre stångjärn, som gick till Skåne,samt bruksjärn. Johan vin Emmertz hade också svårt att få folktill sina bruk. Vid Lessebo fanns 1713 endast 21 personeranställda, medan Ålshult vid samma tid hade 31 och Huseby 46. År1718 hade Lessebo och Torne tillsammans 25 anställda, vilket sägsvara hälften av vad som behövdes, men flera hade ej kunnatanskaffas. Hur många som anställda enbart vid Torne vid denna tidframgår ej av relationerna och bergstingsdomböckerna, ur vilkadessa uppgifter hämtats. Att döma av mantalslängderna för dennatid torde antalet arbetare vid Torne ha varit omkring 10, av vilkatre arbetade vid härden. I början och mitten av 1720-talett nybyggdes Torne hammaresuccessivt. 1723 byggdes en ny härd och något år senare nybyggdessjälva smedjan. Dammarna och rännorna nämns dock under flera årvara i behov av reparation. Omkring 1725 synes den ena av de tvåhärdarna ha tagits ned. Den murades aldrig mera upp. Det tillåtnasmidet ansågs mycket väl kunna utsmidas vid en härd. Redan under Johan von Emmertz tid på Lessebo, troligen från år1716, och ännu på 1740-talet synes Torne ha skötts av sonen Cortvon Emmertz, kanske inte alltid på bästa sätt. På bergstinget 1727kärade Lars Larsson i Grimslöv till Cort von Emmertz för ett lassjärn, som han hade tillhandlat sig året innan. Detta järn hadebefunnits vara så grovt och illa slaget, att Lars Larsson ejkunnat få det sålt. Han ville nu ha pengarna åter eller ett lassgott järn i stället. Cort von Emmertz lovade så småningom att LarsLarsson till hösten skulle få fyra skeppund gott järn i ställetför det oanvändbara. Johan von Emmertz sålde 1728 Lessebo till Daniel Schröder ochflyttade till Sunnerön. Han var emellertid gammal och sjuklig. Mankan inte märka att hans bosättning där innebar något uppsving förTorne. I början av 1730-talet hade sålunda hammaren endast 2-4arbetare. Johan von Emmertz avled den 15 februari 1736 på Sunnerön, enligtdödboken 79 år och 8 månader gammal. Hans änka, Maria DorotheaZaulich, står sedan som ägare av Torne till sin död.G 1680 m MARIA DOROTHEA ZAULICH, f 1664 i V. Torsås (G), d 1748 i V. Torsås (G). Bosatt i Sunnerö, Skatelöv (G). Barn:DOROTHEA VON EMMERTZ, f 1690, d 1761COURT VON EMMERTZ, f 1693, d 1752ABRAHAM VON EMMERTZ, f 1696, d 1772

Johan gift Maria Dorothea Zaulich. Maria (dotter till Christopher Zaulich och Märta Fredriksdotter) föddes cirka 1664 i Västra Torsås (G); dog den 17 Mar 1748 i Västra Torsås (G). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Enligt åldersuppgift är Maria Dorothea Zaulich född omkring 1664,kanske i V. Torsås, dotter till brukspatronen Christopher Zaulichoch hans hustru Märtha. Maria Dorothea Zaulitz och Johan fick 11 barn,alla födda iKarlshamn, varav två dog innan de hunnit bli ett år. Barn: Maria Albrekt Dorothea född 1690-07-19 Märtha född 1691- död 1691 Court född 1693-05-06 Göran född 1695-11-02 Abraham född 1696-11-18 Märtha född 1699-07-19 död 1699-07-26 Märtha född 1702-06-28 Jakob född 1703-09-03 Margareta född 1706-10-12 Efter makens död 15 februari 1736 står hans änka, Maria DorotheaZaulich som ägare till Torne till sin död. Året efter mannens död begärde hon hos bergstingsrätten att fåanta så mycket folk, som erfordrades till att driva bruket. Dettafann sig denna så mycket mindre kunna förvägra henne som bruketendast hade sju anställda och rätten nogsamt visste, att dennaarbetskraft ej var tillräcklig. Några uppgifter om antaletarbetare vid Torne de närmaste åren därefter ha icke stått att få,men 1743 fanns där en hammarsmedssven, som förrättademästarsysslan, en lärdräng, en kolgosse, två sågskärare, fyrafamnvedshuggare och körare och två kolare. Av dessa arbetade detre förstnämnda vid härden. Antalet arbetare vid Torne håller sigsedan några år framåt omkring 9-11 för att vid 1750-talet vissa åruppgå till 16-17, däribland en tid en bruksskogvaktare. Det storaflertalet av dessa arbetare utgjordes av famnvedshuggare, kolareoch dagsverkskarlar. Det förefaller som om dessa arbetare i regelha varit från trakten. Möjligen kom däremot smederna och derasgesäller från andra bruk, även om det bland dessa kanske harfunnits några som från far till son ha stannat vid Torne hammare.Som helhetsbedömning kan sägas att rekryteringen på 1700-talett ärhelt annan än under Tornes grundläggningstid med dess starkainslag av valloner. Maria Dorothea Emmertz, född Zaulich, avled på Sunnerön den 17mars 1748 i en uppgiven ålder av 84 år. I bouppteckningen efterhenne, som icke förrättades förrän den 29 maj 1749, värderadesTorne stångjärnshammare med en fotkvarn, i anseende till attingenderas villkor stode att förbättra på grund av brist på vattenoch närheten till andra hamrar och kvarnar, till endast 1.400 drsmt. Sundet upptogs i värde till 500 dr och Kassamåla, på vilkethemman den avlidna sålt skatterätten till åborna, till 430 dr.Sunnerön hade makarna Emmertz redan 1715 givit till sonen Cort.Bland övriga tillgångar kan nämnas ett parti tackjärn om 44skeppund, som värderades till 220 dr. Samtliga tillgångar i boetvärderades till 6.928 dr. I denna summa var inräknat vad barnentidigare fått (3.613 dr), men ej en osäker fordran hos en son,handelsmannen Albrekt Emmertz, på 2.963 dr. Sonen Abraham Emmertzinlämnade en förteckning på dödsboets skulder, som uppgick till2.229 dr., varför till delning fyra bröder och fyra systraremellan återstod endast 1.085 dr. smt. (Albrekt Emmertz ansågs hafått ut sin del). Det långa dröjsmålet med bouppteckningen - över ett år förgick juefter dödsfallet innan den förrättades - torde ha hängt samman mednågra affärstransaktioner mellan arvingarna, där sonen löjtnantenAbraham Emmertz var huvudpersonen. Åtskilliga månader förebouppteckningen hade han löst ut några av syskonen ochsyskonbarnen med sammanlagt 1.800 dr. smt. Därvid värderades enbrorslott till 400 och en systerlott till 200 dr. smt. Denna affärgenomfördes under häftig konkurrens med bruksherrarna på Ålshult,bröderna Olof och Gulich Bergquist, den förre bruksägare och densenare bruksinspektor. Därunder kom det till en så häftigsammanstätning mellan Abraham Emmertz och Gulich Bergquist attEmmertz tillfogade sin antagonist blodvite, för vilket hannaturligtvis blev stämd inför tinget. Den av allt att dömasynnerligen lyckade affären krönte Abrahamn Emmertz genom attomedelbart efter bouppteckningen av brodern Cort von Emmertzförvärva hemmanet Sundet för 500 dr. smt. Köpebrevet är dateratden 1 juni 1749. Åtskilliga år efter dessa händelser (målet avgjordes vid Allbohäradsrätts höstting 1762, þ 88) blev Abraham Emmertz stämd avsystern Maria Emmertz' barn, Johan, Christian och Maria Thurau(Thuro), på innestående arv efter morbrodern Cort von Emmertz.Syskonen Thurau påstod bl a att ej allt hade upptagits till sitträtta värde och en del inte alls i bouppteckningen 1749 efterMaria Dorothea Zaulich. Kärandena företräddes av inspektor GulichBergquist på Ålshult, som till bestyrkande av påståendet uppvisadeett utdrag ur Stockholms kämnärsrätts protokoll den 26 januari1759. Enligt detta vittnade pigan Sara Månsdotter, edligen avhörd,att hon hört Abraham Emmertz vid samtal med hustrun efter hansmoders begravning säga, att om de skulle köpa gården Sundet ochbergsegendomen så ville han ge 6.000 dr smt och ännu mera, om deicke kunde få dem för denna summa. Vidare ansåg käranden Sunnerönvara värd 1.600 dr smt och ville att köpet skulle återgå, då Cortvon Emmertz som svagsint var satt under förmyndare då köpetgjordes upp. Emmertz hänvisade till värderingsmännens uppgifter ibouppteckningen efter modern och uppgav att han sedermeraöverenskommit med sina syskon att på varje brorslott skulle falla800 dr smt och på varje systerlott i proportion därtill (hälften).Häradsrätten ogillade syskonen Thuraus anspråk, då varkenbouppteckningen eller köpet av Sunnerön överklagats och värderadeCort von Emmertz tillgångar på grundval av bouppteckningen ochköpebrevet till 1.300 dr smt(arvslotten efter modern till 800 droch försäljningssumman för Sunnerön till 500 dr)G 1680 m JOHAN VON EMMERTZ, f 1656 i Stockholm (Tyska förs.), d 1736 i V. Torsås (G). Brukspatron, Läkare i Sunnerö, Skatelöv sn (G). Barn:DOROTHEA VON EMMERTZ, f 1690, d 1761COURT VON EMMERTZ, f 1693, d 1752ABRAHAM VON EMMERTZ, f 1696, d 1772

Andra Händelser:

• Yrke: Kamrerare i Visingsborgs grevskap, Visingsö

Noteringar:

Barn: Maria, Helena, Jonas, Katarina och Hans född 1655. Kamreraren Peter Wickenberg är den förste kände av familjenWickenberg enl. "Smålands Nation i Lund". Han inskrivs iBraheskolan på Visingsö 1641 under namnet Petrus Johannis frånÅsaka i Västergötland. (Petrus Johannis Åsakensis. CamerariusDrotzei D. Petri Brahe: Et Senatoris D. Nic: B. in ComitatuVisingburgensi) Är kamrerare i Visingsborgs grevskap 1661-92. Grevskapetskamrerare ingår i grevens råd på 9 personer som sammanträder såofta greven önskar, men minst 4 ggr årligen, nämligen vidValborgsmässoaften, Midsommar, Mickelsmässan och i februari. Attdet sistnämnda mötet ej preciseras till viss dag, torde ha sinförklaring i att de nio i händelse att greven är utomlands har attdå under flera dagar låta slutföra räkenskaperna för närmastföregående år och upprätta nytt inventarium över grevskapetstillgångar. Räkenskapslängden och inventariet skall försegladeinläggas till förvar i räntekammaren och likaså allapenningbelopp. I kansliet, biblioteket och räntekammaren må ingenav de nio infinna sig ensam "utan these tre tillijka,befallningsmannen, prästen och länzmannen på ön. hwilka tillkammaren hafwa hwar sin låås och nyckell." Varje präst erhåller 6 tunnor spannmål "för sitt omak" och varjelänsman 3 tunnor utöver lönen. Befallningsmannen, lagläsaren ochkamreraren får låta sig nöja med lönen men har utsikt att erhållaen viss pension. När de alltid varit trofasta och är till åldernkomna och ej längre förmå fullgöra tjänst, skall under återståendelivstid befallningsmannen få 8 lispund och de båda andratjänstemännen vardera 6 lispund smörrränta i goda hemman. "Will tåGrefwen thet förbättra och föröka, stående honom fritt och som hander finner billigt." Den 29 o 30 december 1640 undertecknar greven en rad förordningar.En av dem föreskriver hur grevskapet skall styras av enTOLVMANNANÄMND under grevens frånvaro: 1) När lagmansting hållesskall underlagmannen, alltså vice häradshövdingen, sitta främstvid kanslibordets högra sida. 2) Därnäst Hoptmannen. 3)"Cammereraren sitter dernest" 4) "Slåtzfogden" 5-11) Sju länsmän12)Slottsskrivaren. År 1682 skänker han tillsammans med kyrkoherde Esaja Humble ochrådman Olof Runske en oblatask till Gränna kyrka. Asken ärtillverkad av guldsmed Ludvig Bark i Gränna och finns fortfarandekvar i Gänna kyrka. I Grännas gamla (i slutet av 1800-talet nedbrunna) kyrka fanns inorra väggen en insatt griftsten, utan bilder, som förvarademinnet av Kamreraren på Wisingsborg Peder Hansson och hans hustruMaria Jonasdotter.G m MARIA JONSDOTTER PALMGREN, f 1630 i Gränna sn (F), d (bg 1708) i Gränna sn (F). Bosatt i Hövik, Gränna (F). Barn:HANS PERSSON WICKENBERG, f 1655, d 1713

Peder gift Maria Jonsdotter Palmgren. Maria (dotter till Jonas Magni och Karin Joensdotter Höök) föddes cirka 1630 i Prästgården, Gränna (F); dog 1708 i Hövik, Gränna (F). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

I boken Gränna-Visingsös historia berättas om Visingsborgsskolan att ett unikt inslag i elevkåren är tvenne flickor. 1645 inskrivsUrsula Agricola, född i Strassburg, och nästföljande år Maria,dotter till Grännas kyrkoherde. Ursula skulle bli prästfru ochMaria maka till grevens kamrerare Peter Wickenberg, som även hangått i skolan på Visingsö. Någon samskoleidé har emellertid intebesjälat greven. Det skulle dröja till 1780 innan hans läroanstalterhöll sin tredje - och sista - kvinnliga elev. Barn: Maria, Helena, Jonas, Katarina och Hans född 1655. Begravd 28 maj 1708 i Gränna. Om barnen finns följande att berätta: Helena: Till bröllopet 14 april 1678 på Visingsborgs slott medBefallningsmannen på Östanå, Jonas Larsson, Herlund (senare adladtill Lagerberg) skrev och tryckte (i Visingsborg) brodern HansPersson Wickenberg personverser benämnda "applavsvs heliconicvs..." författat "Aff Hiertat wälment" (=Hans Wickenberg) (Almqvists personverser) Jonas: Född på Visingsborg. Skol. på Visingsö 29/7 1668. Student i Åbo 28juli 1680. Utgav vid akademin orationen "Praestantiam etAntiqvitatem juris adumbrans" 1683 samt två disputationer, den ena1683 och den andra 1684. Auskultant i Åbo hovrätt sistnämnda år.Hovrättsadvokat 1685. Antogs till notarie i hovrätten 1689. Avled i Åbo tre veckor efter sin bröllopsdag 1690. (Matrikel Åbo Hovrätt)G m PEDHER (PETER) HANSSON WICKENBERG, f 1630 i Åsaka, d 1692 i Gränna (F). Kamrerare i Hövik, Gränna (F). Barn:HANS PERSSON WICKENBERG, f 1655, d 1713

Andra Händelser:

• Yrke: Befallningsman i Gränna

Noteringar:

Sven Larsson Crantzberg inskrivs i Braheskolan på Visingsö 1649.Blev 1659 kamreraren Peder Hanssons skrivare. År 1671 är hanbefallningsman över Gränna socken. Bisittare i konventet påVisingsborg efter fadern. Död i Gränna 1676-04-15 enl.Visingsborgs Grevskaps protokoll 29 oktober 1678. Barn: Sara född 1673 och Maria.

Sven gift Sigrid Svensdotter Nidelberg. Sigrid (dotter till Sven Olofsson och Ingeborg Nilsdotter) föddes cirka 1643 i Boarp, Gränna (F); dog 1702 i Gränna (F). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Född omkring 1643 i Boarp i Gränna. Begravd 6 januari 1702 iGränna. Namnet Nidelberg eller utsprungligen Nidulius har av alltatt döma bildats av gårdsnamnet Boarp. (latinet "nidus" = fågelbo)Barn i äktenskapet med Sven Crantzberg: Sara född 1673 och Maria.Barn i Äktenskapet med Olov Nilsson: Lars Olofsson.G m SVEN LARSSON CRANTZBERG, d 1676 i Gränna sn (F). Befallningsman i Gränna sn (F). Barn:MARIA CRANTZBERG, f 16xxG m OLOV NILSSON RUNSKE, f 1652, d 1706 i Gränna (F). Rådman, Krögare i Gränna (F).

Andra Händelser:

• Yrke: Kontrollör i Karlshamn, Linkrämare i Stockholm

Noteringar:

Med Albrecht von Emersen inkommer släkten till Sverige, då modernAnna Lüdeman som änka flyttar med barnen till Stockholm1627.Albrecht är yngst av fem syskon. Albrecht von Emersen (Emers) blir köpman och borgare i Stockholmoch tillhör Tyska församlingen där. Han gifter sig i Stockholm medMaria Witholtz. Avlider där 1659-11-05. En slant ges till kyrkan11/11 vid hans begravning. Barn: Erik Georgius född 1650-01-20 Albrecht född 1651-07-29 Anna född 1652-12-13 Johan född 1656-06-30 Enligt Vanja Jonassons debattinlägg i "Rötter 23 mars 2000 kanföljande hämtas från Blekinge och Bräkne Härads domböcker: 1-3.4.1687 (rullfilm JR394) Kontrollören i Karlshamn Albrecht von Emmertz låtit uppbjudaSternö gård i Asarum Socken 3 ggr. Uppbud 1712-10-31 1 1/3 dels Frälseh Hunnemara samt 3/4 dels Städje Frälseh Öjavadav Över Auditeuren Johan Langenhielm köpt av Contra..üden Albrechtvon Emmers arvingar och dess pupillers förmyndare 1 ggr.G m MARIA WITHOLTZ. Barn:JOHAN VON EMMERTZ, f 1656, d 1736

Albrecht gift Maria Witholtz. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Maria Wittholtz är dotter till Cort Wittholtz och hans hustru AnnaMeijer, som bor i Gamla stan i Stockholm. Föräldrarna är av tyskbörd och sannolikt är Maria född i Stockholm. Maria gifter sig med Albrecht von Emmertz, som är född i Hamburg iTyskland, men kommer till Sverige 1627 tillsammans med sin moderAnna Lüdman. Paret får fem barn. Barn: Erik Georgius född 1650-01-20 Albrecht född 1651-07-29 Anna född 1652-12-13 Johan född 1656-06-30

Andra Händelser:

• Yrke: Brukspatron i Sunnerö, Skatelöv, Ägare till Ålshults bruk i Ryd

Noteringar:

Christopher Zaulich är enligt uppgift en dansk ofrälseman, enligten annan yngre relation (1738) av holländsk härkomst. Barn: Anna Catharina Maria Dorothea född 1664 Marta född 1672-09-05 Ägare till Ålshults bruk i Almunryds församling och Torne Hammare."Gyllenhielms man på Huseby under järnbrukets första tid, AntoniusSchwarts (Suers), etablerade sig efter ett par år som egenföretagare och grundade ett konkurrentföretag i det närbelägnaTorne. Såväl masugn som stånghammare var i drift redan 1631, mendet blev endast Torne hammare som kom att bestå en längre tid."(Boken Historia om Småland av Lars-Olof Larsson sid. 180) Vid bergstinget 1744 uppvisade de dåvarande ägarna till Ålshultoch Torne ett på tyska avfattat köpebrev av den 19 juni 1664,enligt vilket Johan och Paulus von Schoting till ChristopherZaulich sörsålde Ålshults brik med alla dess tillhörigheter,bestående av masugn, hammare, dammar och dylikt samtbesättningsrätten till Ålshults gård, hammargrunden vid Torne omtvå tunnlands vidd, skattegården Sunnerön, Sundet om ett halvtskattehemman och Timmerön i Åsnen. Timmerön sägs vid dettatillfälle (1744) för inte så länge sedan vara från bruket vunnenoch lagd under ett rusthåll. De båda Schotingarna var borgare iRonneby; Paulus var systerson till Arnold de Rees; Johan uppges ibergmästarerelationen 1694 ha varit intressent med de Rees. Den nye ägaren hade knappt tillträtt Ålshult och Torne förränåborna i Tvetaryd, Torsås by, Årenäs, Slagestorp, Ringshult ochÅsen klagade dels över den skada, som åsamkades dem genomuppdämning av vattnet vid Torne hammare, dels över en intäkt vidSunnerön, som skulle ha beviljats en skrivare - vars namn dockicke utsatts - vid bruket och sedan vidare ha konfirmerats påEhrengisle Olofsson, den kände stamfadern till släkternaCavallius, Cavalli, Cavallin och Hyltén-Cavallius. Målet var förevid borgrätt i Vrankunge den 24 januari 1665 med Härlundafriherreskaps allmoge, då de nämnda åboarna företräddes av Börje iTvetaryd. Zaulich gjorde beträffande uppdämningen av vattnetgällande att bönderna hade fått vederlag härför, men Börjereplikerade, att endast två frälsebönder hade "tagit skäl därföre"men inte de andra. Zaulich sa sig inte vilja tillfoga dem någonskada och gick nu med på att ej dämma upp vattnet längre än tillvalborgsmässotid och att därefter icke åter inhämta och tillstämmadet förrän vid Mathei tid (21 september). Beträffande intäkten sa sig Zaulich ej vilja stå efter denna utanallenast få njuta det som av ålder och med rätta tillhört Tornebruk. Han ville dock nyttja mulbete i proportion till sina ägor. Bönderna begärde även att få njuta sin gamla fädrift i norr ochsöder utmed Torne, vartill Zaulich svarade att han inte visstenågot om deras hävd härvidlag eller varifrån den var kommen ochansåg att denna sak borde uppskjutas till Arnold de Rees hemkomstför att utredas av honom. Borgrätten beslöt också om uppskov tillvidare syn och rannsakan. Uppgift om att sådan syn ägt rum haricke påträffats. Den första tiden efter övertagandet av Ålshult och Torne boddeZaulich på Sunnerön, som i början av 1650-talet bebotts avnyssnämnde Ehrengidsle Olofsson, men senare flyttade han tillGrövik i Almundsryd, där han avled något av åren 1678-1680.Eftersom han var närvarande på häradstinget 16/9 1678 i Kinnevaldshärad, men nämns "salig 14/6 1680. (V. Torsås Hembygdsförenings årsbok 1953) Marianne Arvidsson säger i debattinläg i "Rötter" 23 maj 2000följande: "Jag har Christoffer Zaulich i mina papper som andre make tillMärta Fredriksdotter, född??, död 1696. Hon var tidigare gift medbruksägaren Hubert de Besche. Om Christoffer Zaulich har jagföljande uppgifter. Han var arrendator på Åryds Bruk. Hanbetecknas som holländare eller vallon, var först bisittare tillbergmästaren Johan Dreffling. Arrenderade från 1662 Ryds bruk, ägtav major N V Rosebquist, övertog 1664 Ålshults Bruk, Almundsryd sn(nämnd där 1669) med Torne Bruk, V.Torsås socken av brödernaSchoting och 1678-80 på sin gård Grövik, Almundsryds sn. Märta Fredriksdotter fortsatte driften efter sin makes död. Honåteruppbyggde Torne Bruk 1689. G 2 m MÄRTA FREDRIKSDOTTER, d (bg 1696) i V. Torsås (G). Bosatt i Grövik, Almundsryd sn. Barn:MARIA DOROTHEA ZAULICH, f 1664, d 1748

Christopher gift Märta Fredriksdotter cirka 1660. Märta föddes cirka 1626 i Tunaberg (D); dog 1696 i Västra Torsås (G). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Barn i äktenskapet med Christipher Zaulich: Anna Catharina Maria Dorothea född 1664 Marta född 1672-09-05 Marianne Arvidsson säger i debattinläg i "Rötter" 23 maj 2000följande: "Jag har Christoffer Zaulich i mina papper som andre make tillMärta Fredriksdotter, född??, död 1696. Hon var tidigare gift medbruksägaren Hubert de Besche. Om Christoffer Zaulich har jagföljande uppgifter. Han var arrendator på Åryds Bruk. Hanbetecknas som holländare eller vallon, var först bisittare tillbergmästaren Johan Dreffling. Arrenderade från 1662 Ryds bruk, ägtav major N V Rosebquist, övertog 1664 Ålshults Bruk, Almundsryd sn(nämnd där 1669) med Torne Bruk, V.Torsås socken av brödernaSchoting och 1678-80 på sin gård Grövik, Almundsryds sn. Märta Fredriksdotter fortsatte driften efter sin makes död. Honåteruppbyggde Torne Bruk 1689." Märtha, efternamn som ogift ej känt, som fortsatte bruksdriftenefter mannens död till dess hon själv avled 1696, begravd 24/4 iV. Torsås. Knut Drefling, bergmästare i distriktet, inspekterade 1689 bl aÅlshults bruk. Detta innehades då av Christopher Zaulich änka,madam Märta Zaulich. Hon hade för några år sedan tagit sig för att"alldeles ånyo reparera och uppbygga en hammare utan attdessförinnan ha inhämtat tillstånd från kungl. bergskollegium. Vidinspektionen förklarade madam Zaulich att hon ej vetat av annat änatt när en hammare var alldeles bofällig, så skulle man ha rättatt bygga upp den på nytt utan att behöva söka tillstånd härtill.Om hon inte hade hammaren till att utsmida de järn som föll vidgjutningen i masugnen kunde hon icke betjäna sig av denna utanmåste lämna den öde. Hon hade dock i alla år erlagt kontribution(skatt) för dessa bruk. Hon framhöll också, att alla där på ortenbetygade och bekände att hammaren var dem till stor nytta. Dekunde där få köpa redskapsjärn, hästskor och annat som"betarveligt" var. Annars var de kringboende tvungna att resa 6till 8 mil i den oländiga marken efter sådan vara. Det bör härnämnas att Huseby då låg öde och åter kom igång först följande år.Bergmästaren framhåller också i sin berättelse till bergskollegiumatt där det funnits masugn hade det också varit tillåtet att inejden uppbygga hammare för att smida det tackjärn somtillverkades vid masugnen och som inte brukades till gjutningen.Den "elaka" och långa vägen var också ett hinder för transport avtackjärnet till andra hamrar. Bergmästaren kunde icke finna annatän att återuppbyggandet av Ålshults hammare skett av"enfaldighet". Det hade på många år ej hållits något bergsting däri trakten, varför brukens folk ej hade kunnat få höra kungl.bergsordningarna och bergskollegii resolutioner rörande sådanaverk. Då hammaren syntes vara nyttig och gagnelig för traktenhemställde bergmästaren att den skulle få stå kvar mot attvederbörlig hammarskatt erlades. Där kunde enligt bergmästarensberäkningar icke smidas ens 100 skeppspund årligen "så förvattulösas skull som för mangel på tackjärn". Bergskollegium svarade icke direkt på bergmästarens hemställan,men man kan förmoda, att denna bidragit till utfärdandet av encirkulärskrivelse till bergmästarna den 4 mars 1690.Bergskollegium hade nämligen vid denna tid fått fleraframställningar om tillstånd till reparation och synes då frånfall till fall ha meddelat sådant tillstånd. I den nämndacirkulärskrivelsen lämnas nu hamrarna utom bergslagen tillståndatt utan ansökan hos kollegium reparera verken bäst de behagadeoch bergmästarna ålades att befordra att verken hölls i gång.Dessa fick dock ej omändras så att de kunde tillverka mera än denu hade tillstånd till av den anledningen att de då skulle tvingasköpa kol och ved hemligen (till förfång för andra bruk). Även om här ej direkt utsägs, att det är Torne hammare, som madameZaulich ånyo uppbyggt, behöver nog inget tvivel råda om att så ärfallet. I en bergmästarrelation 1694 berättas ganska utförligt ombruken i Kronobergs län och då även om Ålshult och dess hammare,som kallas Torne hammare och som "ligger tvenne mil från masugneni Torsås socken på skattekronohemmanet Tårna ägor uto en ström".Malmen till masugnen togs i sjön Åsnen och fördes sjövägen två miltill bruket. Kolen till hammaren köps av grannarna på allehandaägor. Särskilt goda strömmar hade varken Ålshult eller Torne,"dock bliver vattnet till verkens behos med försiktighetmesnagerat, jämväl ock med långa rännor fört igenom skogen ifrånsjälva ådran fram till bruken, icke utan stor bekostnad". Vidmasugnen avsattes till kronan vart tionde skeppund av det somframställdes. Tillverkningen beräknades till 3½ skeppund om dygnetdå masugnen var igång. Tillverkningens storlek skiftade år från årpå grund av vinterns obeständighet, dock blåstes det åtminstone 8veckor och mestadels därutöver. Mest göts här kakelugnar, somutfördes till Karlshamn, samt grytor och redskap till alunbruket iSkåne (Andrarums alunbruk). Minsta delen göts till tackjärn,vilket gick till hammaren för att där utsmidas till stångjärn.Detta stångjärn, som var kallskört, d.v.s. hade hög fosforhalt,köptes av skåningar. För Torne betalades i årlig hammarskatt ettskeppund stångjärn med 22 daler silvermynt (dr smt), (prisernakunde variera år från år och fastställdes av bergskollegium). Detmärke som åsattes järnet från Torne var TR. Märta Zaulich avled 1696 (i testamente efter henne skänktes den 24april 1696 4 dr till Västra Torsås kyrka). Ledningen av Ålshultoch Torne övertogs av hennes mågar, Magnus Blom, gift med MärtaZaulich, och Johan von Emmertz, gift med Maria Dorothea Zaulich. (V. Torsås Hembygdsförenings årsskrift 1953).G 2 m CHRISTOPHER ZAULICH, d 1679 i Almundryds sn. Brukspatron i Sunnerö, Skatelöv sn (G). Barn:MARIA DOROTHEA ZAULICH, f 1664, d 1748G 2 m HUBERT DE BESCHE, f 1582, d 1658. Bruksägare i Nävekvarn.