Andra Händelser:

• Yrke: Biskop i Skara

Noteringar:

Brynolf Algotsson var den mest berömde biskopen i Skara genom tiderna. Hans ämbetstid varade mellan 1278-1317. Han anses som en av "den svenska medeltidens namnkunnigaste prelater".Han skickades till Paris redan som elvaårig och studerade i sin ungdom vid Sorbonneuniversitetet. Han blev kvar vid Seine i hela 18 år. Han skaffade sig djupa insikter i kanonisk lag, vilket var en stor tillgång i karriären som biskop.C:a år 1277 återvände Brynolf till Sverige, där han tack vare släktförbindelser - han var son till lagman Algot - erhöll viktiga ämbeten: han blev kanik i Skara och dekan i Linköping. I samband med utnämningarna fick Brynolf också en donation av kungahuset. Formellt överlämnades donationen av ärkedjäknen och jarlasonen Bengt Birgersson, som senare blev biskop i Linköping.År 1278 valdes han till biskop i Skara och kom att bli en av de driftigaste sådana genom tiderna. Som biskop i Skara var Brynolf en av kung Magnus starkaste anhängare, liksom f.ö. hans bröder Peter och Rörik. Men 1288 inträffade skandalen, när Brynolfs bror Folke rövade bort jungfrun Ingrid Svantepolksdotter, med påföljande kunglig hämnd mot hela släktkretsen. En tid efter händelsen måste Brynolf söka skydd i Alvastra, men efter skriftlig kapitulation återkom han som biskop och rådsherre.Han finansierade utbyggnaden av domkyrkan i Skara, utvecklade katedralsskola och domkapitel. Han ville att fler svenskar skulle resa till Paris för att studera och inrättade därför en särskild byggnad i Paris, avsedd främst för studenter från Västergötland - Domus Scarensis - "Skarahuset".Brynolfs starkaste fäste var Läckö på Kollandsö, taktiskt välplacerad på en hög klippudde vid Vänern. Första noteringen om Läckö är från 1294 och Brynolf lade 1298 grunden till en befäst borg, som troligen bestod av två eller tre enkla hus inom en skansmur. Borgen låg strategiskt mitt i det dåvarande stiftet. På sin väg mot Nidaros (nuvarande Trondheim) fann även pilgrimerna att borgen utgjorde en bekväm anhalt. Efter en brand på 1470-talet utvidgades borgen av biskop Brynolf Gerlachsson, men efter reformationen 1527 upphörde Läckö att fungera som biskopsborg.Skarabiskopen Brynolf Algotsson hämtade en gåva från den norske kungen i Lödöse den 2 september 1304. Visserligen var presenten liten, en tagg, men inte vilken tagg som helst utan en från den törnekrona, som hade plågat Jesus vid korsfästelsen.Att Skara domkyrka hade en relik, som sades vara äkta, är tämligen oomtvistat. När en procession förde taggen ur törnekronan från Lödöse till Skara sägs biskopen själv ha vandrat barfota hela den 10 mil långa vägen. Men med tanke på att biskopen var ca 65 år gammal och säkerligen var hans krafter i avtagande, så talar det mesta för att han red...Brynolf Algotsson avled år 1317, och det dröjde inte länge förrän han vördades som helig man inom biskopsdömet eftersom det uppstod rykten om hans helighet och det berättades att folk blev botade vid hans grav. En västgötsk helgonkult med Brynolf i centrum blomstrade således under senmedeltiden. Han skrinlades 1492 och saligförklarades, men så långt som till kanonisering gick det aldrig eftersom reformationen kom emellan.Den medeltida törnekronefesten förlades i Skara stift till den 2 september och det var en glädjens högtid. Glädjen bestod i att Västergötland hade fått en gåva med direkt anknytning till Jesus. Men taggen är försvunnen - ingen har sett den sedan Gustav Vasa genomdrev den kyrkliga reformationen på 1500-talet.På Västergötlands museum i Skara kan Brynolf biskopliga prakt beskådas i form av en mässhake, vackert täckt med broderier i silke och guldtråd, föreställande Kristus, Maria, apostlar, helgon och änglar.(Källor: Dick Harrison - Jarlens sekel och Skara stiftshistoriska sällskap - Biskopen och törntaggen)

Andra Händelser:

• Yrke: Lagman i Västergötland

Noteringar:

Eventuellt son till Brynjolf Stallare, son till lagman Algot i Västergötland, son till lagman Sigtrygg i Västergötland, son till lagman Algot i Västergötland, son till Karle i Edsvära.





Den mest ryktbara släktgrupperingen väster om Vättern kallas Algotssönerna. De förfogade under 1200-talet över betydande jordegendomar inte bara i Västergötland utan också i Östergötland och Närke. Benämningen syftar på att stormannakretsens centralfigur var Algot Brynolfsson, kallad Algot III, för att skilja honom från andra medlemmar i ätten.Algot blev lagman omkring 1270 och han ingick som en av kung Magnus representanter i den skiljedomsnämnd som 1276 skulle döma mellan honom och exkung Valdemar.(Källa: Dick Harrison - Jarlens sekel)

Algot gift Margareta Petersdotter Näf. Margareta (dotter till Peter Eskilsson Näf) dog den 4 Dec 1260. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Brynjulf gift Ingegerd Svantepolksdotter. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Lagman i Västergötland

Andra Händelser:

• Yrke: Riddare, riksråd, lagman

Bengt gift Margareta. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Riddare, riksråd, lagman i Östergötland.

Noteringar:

Svantepolk Knutsson var son till Knut av Reval i hans äktenskap med en slavisk stormannadotter, Hedvig. Han var riddare och verksam i Sverige redan 1253, då han tidigast förekommer. Nämnes som riksråd från 1288 och ännu 1305. Svantepolk blev lagman i Östergötland något av åren 1293-1305.Hans sätesgård var Viby, sannolikt i Östra Ryds sockenn, Skärkinds härad i Östergötland, och han ägde även jord i Aska, Bobergs, Dals, Finspångaläns, Hanekinds, Kinda, Memmings, Skärkinds och Åkerbo härad i Östergötland, Stranda härad i Småland, Möckleby och Slättbo härad på Öland samt Vättle härad i Västergötland.Svantepolk ingick äktenskap med Benedicta, dotter till Sune Folkesson, efter att hon återkommit från Norge. Tillsammans med hustrun förfogade Svantepolk över en avsevärd förmögenhet.Dottern Ingrid skulle enligt kungens önskan bortgiftas med en dansk storman, David Torstensson. Men Folke Algotsson blev förälskad i Ingrid och 1288 enleverade han Ingrid, något som utlöste en skandal i Sverige och som fick kungen att straffa Folkes släkt hårt.(Källa: Dick Harrison - Jarlens sekel)

Svantepolk gift Benedikta Sunesdotter (Folkungaätten) 1250. Benedikta (dotter till Sune Folkesson (Folkungaätten) och Helena Sverkersdotter) dog 1261. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Benedicta kom från Bjälboätten och var dotter till Folke jarls son Sune Folkeson i äktenskap med Helena, kung Sverker Karlssons dotter.Benedicta ägde staden Söderköping, som hon 1250 fått av sin syster drottning Katarina, och jord i Norra Vedbo härad i Småland.Benedicta dog tidigast 1261.

Andra Händelser:

• Yrke: Lagman i Västergötland

Noteringar:

Eskil Magnusson, c:a 1175- c:a 1227, lagman i Västergötland ca 1219-1225, var äldre halvbror till Birger Jarl. Modern är inte känd.Eskil var rättshistoriskt intresserad och anses vara den som redigerat äldre Västgötalagen, Sveriges äldsta bevarade landskapslag. I Västgötalagen betonandes särskilt att Sverige var ett valrike - "Sveaer egho konung at taka ock sva vraekae".Lagen är förmodligen en sammanställning av ett flertal av tidigare lagar, vilka dock aldrig tidigare funnits på pränt. Man får väl förmoda att Eskil samtidigt modifierade dom en del.Säkert har den förste av Västergötlands lagmän, Lumber, varit en källa. Han skall ha levt på 700-talet.Den norska Håkonsagan uppger att lagman Eskil av Västergötland år 1217 ingick äktenskap med fru Kristina, änka efter den norske jarlen och tronpretendenten Håkon Galen (död 1214). Med Kristina följde hennes och Håkons son Knut, som även han reste krav på Norges krona.Eskils kontakter med Norge medförde att han även kom att få en viss betydelse för den isländska historieskrivningen. Eskil var personligen bekant med Snorre Sturlasson, som uppehöll sig i Norge 1218-20 och besökte sommaren 1219 bland andra Eskil Magnusson. Om detta så skedde i Skara, på Loholm, hemma på gården i Long eller någon annanstans vet man ingenting om.Eskil bodde i Long (förr Lung/Jälbolung) i Västergötland och hade förmodligen stora jordegendomar där. Byn Long har fått sitt namn efter det gammalsvenska ordet lung, som syftade på en upphöjd sandås. Det är byns läge vid en förhöjning över den omgivande plana slättmarken som åsyftas. Long är en av få byar, som fortfarande har kvar lite av den gamla bykänslan från tiden före storskifte, enskifte och laga skifte på 1700- och 1800-talen. De flesta byarna i Västergötland sprängdes när gårdarna flyttades ut till nya lägen på markerna, men i Long valde man en annan lösning: gårdarna ligger fortfarande kvar i sina medeltida lägen på bytomten och åkrarna strålar i en solfjäderform ut från byn-inte minst detta är värt ett besök i byn Long!(Källa: bl.a. Dick Harrison - Jarlens sekel och Västergötlands museum - Birger Magnusson, den siste jarlen)

Eskil gift Kristina Nilsdotter Blake. [Familjeöversikt] [Familjediagram]