Andra Händelser:

• Yrke: Gästgivare i Nygårds Gästgivaregård, Ryssby

Noteringar:

Barn: Kerstin Jon Anna Elin född c:a 1646 Nils född 1649-11-30 Botil född c:a 1650 Karin född c:a 1651 Bengta född c:a 1652 De äldsta beläggen för Nygårds gästgivaregård i Ryssby finns delspå Rohmans Sunnerbokarta 1685, dels i Landskansliets förteckningöver gästgivaregårdar i Sunnerbo 1789. Gästgivaregården innehas under lång tid (6 generationer) av sammasläkt, den s k Nygårdssläkten. Den utgörs egentligen av två gårdarsom ägs av samma släkt. Till namnet kända är följande gästgivarepå Nygård: Anders Nilsson, född 1617, död 1684, hans son JonAndersson, dennes son Anders Jonsson,Håkan Svensson, född 1740,måg till föregående, samt dennes dotter Anna Stina Håkansdotter,född 1775 och hennes brorson, Anders Johan Svensson, född 1815. När Anna Stina Håkansdotter blir änka 1821 flyttas gästgiveriettill granngården Östraby Skattegård. Efter hennes död 1849 komgästgiveriet åter till Nygård. Nämndemannen Anders Johan Svenssonär den siste av den gamla Nygårdssläkten, som är gästgivare påNygård. Sedan mitten på 1800-talet håller man regelbundna torg- ochmarknadsdagar vid Nygård. Försäljningen omfattas avjordbruksprodukter och kreatur. Så sent som i maj 1925 finns enuppgift om att uppköpare vid Ryssby station kunde lasta 12järnvägsvagnar med kreatur. Att gästgiverirörelsen tidvis är ganska omfattande framgår t ex avuppgiften att man år 1862 vid Nygård tar ut 338 skjutshästar. Gästgiverivarksamheten upphör först mot slutet av 1800-talet, dåRyssby hotell tar vid. När Ryssby får järnväg anläggs vidjärnvägsstationen en skjutsstation. Senare, när bilismen börjar,tillhandahåller hotellet skjuts. Nygårds gästgivaregård ligger på den plats, där man i mitten av1900-talet uppför en lantmannaskola. (Ur boken Småländska Gästgivaregårdar o Skjutsstationer avChristina Westerman, 1983) På Ryssby kyrkogård ligger en gravhäll med rik inskription, ävenpå latinska språket. Den kallas av äldre generationer förNygårdsstenen. De namn man kan läsa på denna sten, vilken längstner har årtalet 1703, är Anders Nilsson (1617 - 1684) och hansmaka Ingeborg Joensdotter i Nygård. (Bertil Bexell, Ryssbyboken sid. 553) Från domböckerna finns följande information om Anders Nilsson.Framtaget av Ulla-Britt Holmqvist i Strömstad. 1657 dec.: Kom för Rätten Anders Nilsson i Nygård och kärade till Herr JohanColliander i Ryssby, att han var skyldig hans Sal. svärfader iNygård 10 lod silver, 7½ dlr. Herr Johan berättar, att Joen iNygård haver haft en utjord i tre år, som hörde kyrkan till, denjorden brukade Joen, och Herr Johan skattade för henne, och Joenskulle årligen avkorta i betalning 2 dlr. Noch skulle Herr Johanhava köpt en halv not ihom med Joen, vilken kostade i repen 1 rdlroch samma not haver Joen själv behållit. Noch haver Herr Johanfött ett par oxar ifrån Helgontid till Vårfrudag i fastan för 1Rdlr. Denna sak blev i medlertid av bägge parterna godvilligenförlikt, och på båda sidor gåvo sin rätt efter, och ingen skallnågot av den andra hava till dato att fordra, gåvo varandrahänderna och därmed togo av träde. 1668 oktober Sunnerbo Härads rätt: "Framträdde för Rätten Ärlig och förståndig man Anders Nilsson iNygård och begärde med sine gårdmän ett sannfärdigttingsvittnesbyrd om den oförmodelige skade och vådeld honom ochhans gårdmän i sommars överkom, nu är allom här i bygdenvitterligit, när han 14 dagar före missommarstid gjorde bröllop åtsin dotter och gästerna voro som lustige, vid dess avresande omljusedage visste ingen av växte häftigt väder för än elden komöver gården, både ladugård och mangård att uppå en timmes förloppvar icke en husasticka behållen, och var medel Gud dem rundeligenhade med välsignat, blev allt av vådelden förtärt utan gårdsfolkethemmavarandes med gästerna allenast undsluppe med kläderna de hadepå sig och vad litet de fingo undan i händerna. Noch är allomnogsamt kunnigt, efter ofta plägar hållas häradsting där i gården,det bemälda gård var en välbyggd Ryttargård, och Anders Nilssontjänt för gården i trettio år ärligen och trooligen Sveriges kroneå åtskillige tåg, mycken fara utstått. Såsom denna oförmodeligaskada var honom och hans gårdmän stor och ynklig och sör sinepersoner oupprättelig, är fö den skull nödtvungen besökia KongeligMajestet i Sverige och höga överhet om nådigast några års frihettill upprättning. Emedan denna oförmodeliga skada stiger övernågra hundrade dalers värde, att det omöjligt är upprätta gårdenmed tillbörlig hembyggningar samt inrede och hålla fullrusttjänst, innan de någorlunda kunna komma sig före igen. Dettatingsattest kunna skäligen icke förvägras." 1669 augusti: "Kom för Rätten en gammal Ryttare Anders Nilsson i Nygård ochklagelige gav till känna vad för stor olycka och besvär han någraår bortåt utstått och lidit haver, varigenom han skall uti storgäld råkad vara, begärandes Rätten sille honom därom ettsannfärdigt bevis meddela. Alltså blev av nämnden som närvarandeallmoge vittnat, att denne ovanbenämnde Anders Nilsson har tjänthans kongl maj:t och då han själv icke förmåtte tjäna, haver hanhållt sventjänare. I mellertid och i varande kroonan i Sverigeuti 30 år, och i varande tjänsten är han av riksens fiender, dedanske för Malmö fången, varest han och är illa handterader ochmedfaren att han till dödedagar illa lyte och märker bär, ochnäppeligen kan färdig bliva. Han berättar och, då han vardtfängslader, blev han förder till Gummarsholmen (?), varest han i20 veckors tid anhölts, jämväl åtskillige och månge Rustningar ivarande tjänster bortmist, han har och dessförutan något mer änett år sedan lidit stor skada av vådeeld, i det hela hans gård utien hast är i aska lagder, varigenom han mycket gott mist, ochsedan gården icke med ringa kostnad uppbyggt och således stor gäldoch skuld.... Han ha och i några år stått gästgivare ämbete före,och nu uti den danske fejden av de svänske officerare storgästning ledet, efterson landsvägen om vintertid ligger utmed hansgård, och vet sig nu på intet tjänligare sätt att upphjälpa, änuti största underdåninghet H, kongl: Maj:tt vår allernådigstekonung och herre sin nåd Supplicera och andraga, och om någonhjälp i sin stora olycka och moptgång sig till upprättelseanhålla. Ty kunne Rätten denna Attest skäligen ej förvägra, utanoch för honom som en gammal Chronans tjänare underdåneligen förbönfälla, att detta således etc..." 1662 febr.: "Kom för Rätten Anders Nilsson i Nygård och kärade till JacobNilsson i Klövary om lyfte gångeit för een ryttare, AndersIsaksson, som fick hans pistoler och rider för hans gård.Pistolerna kostade 4 Rd och 2 Sh, men allenast 2 Sh ähro dher påbetalt som begge tillstå. Res. Jacob måste betala Anders dhet hanlofwade för." 1662: Anders Joensson i Nygård delade moth sin swåger Anders Nilsson iNygård om någon åkers iämkning. Således Anders Joensson behållerhalfparten långåker wedh söra renen och all myråker, ther emothbehåller Anders Nilsson then andra halfdelen at långåker wedhnorre renen och långåkers hufwudh."G 1646 m INGEBORG JOENSDOTTER, f 1630 i Ryssby sn (G), d 1705 i Ryssby sn (G). Bosatt i Nygårds Gästgivaregård, Ryssby sn (G). Barn:KERSTIN ANDERSDOTTERJON ANDERSSON NYMAN, d 1719

Anders gift Ingeborg Joensdotter. Ingeborg (dotter till Joen Persson och Anna Jönsdotter) föddes den 13 Maj 1630 i Nygård, Ryssby (G); dog den 6 Sep 1705 i Nygård, Ryssby (G). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Barn: Kerstin Jon Anna Elin född c:a 1646 Nils född 1649-11-30 Botil född c:a 1650 Karin född c:a 1651 Bengta född c:a 1652 Ingeborg Joensdotter är en mycket duktig kvinna. Hon är stark ocharbetsam, styr pigor och drängar med fast hand, är med i skogen,kör mat till krigsfolket, sköter gästgiveriet och hinner också medatt vara maka och mor till 12 barn. Detta märks tydligt idomböckerna om Nygårds Gästgiveri under Ingeborg Joensdottersledning. Här nedan redovisas ett par exempel framtagna av Ulla-BrittHolmquist i Strömstad. Ytterligar exempel finns.Sunnerbo Häradsrätter 1694/5: "Corporalen Manhaftigh Nils Andersson Nyman uppå sin K. moderswägnar klagade till åborna uthi Knutzagården Wästraby, som skoladhe emot Cronones Befallningsmans wälb:de Gabriel Wykmansförordning visa sigh mootspennige att understödia giästgifwerietNygård med skiuss, påståendes att dhe för slyk motwillighet lagl.plichta måste. Till swars inställte sigh åboen Jöns Nilsson, medföregifwande, som skall honom och dess gårdman för swåhrt fallaatt emotstå gästgifware skiusset eftersom dhe dessuthom afhuusbondeskiuss nogh äro beswärade. Resolutionz, Rätten kunde JönsNilsson i detta måhl från böter ey förskona, uthan pröfwaderättwyst efter och han för samma skiutz betalning bekommer, atthan för wysat tredsko plichtar. 3xx. Joen Andersson i Nygård fårtillstånd fälla 4 ekar till dess förnödenghet." "Uti saken mellan länsmannen och drängarna Jonas Gabrielson ochMåns Jönson samt kånan Elsa Persdotter från gästgivaregårdenNygård. Ang olovligt umgänge de bägge med kvinnfolket skolatförövat, dock utan någon livsfrukt, det Måns tillstår av honomunder äktenskapslöfte wara och att han det även fullborda vill,men Jonas nekar till köttsligt umgänge, widare än att han en gångkastat sig på sängaståcken, framvisandes. Måns och Elsa sinmatmoders dygdesamma Matronans Hustru Ingeborg Joensdotter iNygård givna Attest om deras välbehållande under varande tjänst,men där hon föregivandes en annan piga tillika då i sängen legat."Vid arvskiftet efter fadern delades Nygård och Östraby upp mellansyskonen i fyra lika stora delar. För att detta skulle fungeraförkom också vissa kontanta utjämningar. En skriftligöverenskommelse daterad 12 juni 1661 finns intagen i domboken iRyssby. Överenskommelsen är undertecknad av Anders Nilsson (medett kors), Anders Joensson (med ett H-liknade bomärke) och av MånsOlufsson (med ett stort M). Ingeborg Joensdotter dör i Ryssby den 6 september 1705 - 75 årgammal. G 1646 m ANDERS NILSSON, f 1617, d 1684 i Ryssby sn (G). Gästgivare i Nygårds Gästgivaregård, Ryssby sn (G). Barn:KERSTIN ANDERSDOTTERJON ANDERSSON NYMAN, d 1719

Andra Händelser:

• Yrke: Länsman i Nygård, Ryssby

Noteringar:

Barn: Kerstin, Anders, Gunnur född 1611 och Ingeborg född1630-05-13 Sunnerbo Härads dombok 1629: Kom för Rätten Jon i Nygård och utsatte en 12 mannaed, att hanicke haver slagit eller stött sin fader Salige Per Jonsson iSelleberg. (Svårläst, men bland de 12 fanns Jacob Jönsson och JönsNilsson i Borsna och Arvid i Staffansboda. Trovärdige vittnen, somvarit tillstädes, då detta skulle ha skett). Blev för sådanbeskyllning alldeles fri. 1635: Samma dag blev uppsagt, att Länsmannen Jon i Nygård skulle betalavälaktad Brodde i Markaryd aller Häradsräntan Pro Anno 1633 ochResten Pro Anno 1632 till nästkommande utskrivningsmöte, varestdet icke sker skall Brodde bliva invist i Länsmannens bohag tilldess han honom Complett betalt haver. Kom för Rätten Anna Svens i Borsna klagande att Jon i Nygård hadepantat henne ifrån en kittel god för 28 dlr koppar för broredning.1653: Framträdde för rätten Ärlig danneman Jon Persson i Nygård och medgode skriftlige och trovärdige vittnesbörder bevisade, hurulundahan sina syskons jordalotter uti dera fädernegård Nygårdtillhandlat haver och var för sig sålunda uppburet somefterföljer. Först betalat sin broder Knut i Selleberg 26 Rdl försin arvapart, än den andere broderen Lasse 26 Rdl. Är Jons rättlika där emot 26 Rdl. Item systrarna näml. Karin i Höreda 8 Rdl,Kirstin på Jonsboda 8 Rdl, Kirstin på Stakaboda 8 Rdl, Kirstin iSelleberg 8 Rdl. Än haver Joen Persson köpt i Piggeboda en 1/2fjärding, som han tillförene haver fått lagafång uppå och därföregivit 32 dl Smt, än haver han köpt av Joen i Malaberg 1/4 avNygård och därföre givit 88 dl Smt, än av förbe te Joen 5skeppeland jord därsammanstädes och därföre givit.... Och är förden skull Joen Persson och hans hustru Anna Jönsdotter ägande tillhela gården Nygård benämnd, kvickt och levande. 1653: Inlades i rätten gott skriftligt bevis huruledes Joen Persson iNygård med sin hustru Anna Jönsdotter hava köpt av hans mågar iMalaberg, näml Hindrich i Norrala, Erland i Malaberg, Jöran iPiggeboda och Per Carlsson i Mårarp dera hustrurs arvajord efterderas fader, näml. 5 skeppeland jord hos Jon Pärsson i Östraby ochdärföre hava de uppburet efter deras eget värjo 11 Rdl och 1 Rdl iätteslof. Så haver och Joen Persson sin egen arvejord efter sinfader till 10 skeppeland och är nu för den skull ägande till 25skeppeland både med köp och arv i samma gård. 1619: Kom för Rätten Jon Nilsson i Malaberg och framförde några vittnen,vilka vittnade efter Sal. Bengts ord i Östraby, nämligen JönsPåvelsson, Bengt i Boaridt och Knut i Bestahylte. Dessa vittnademed svuren ed att Sal. Bengt i Östraby bekände, att han hade fåttgården av Jon Plogs släkt i Malaberg och om gården skulle säljasvoro Plogsläkten närmast till att lösa gården igen. Därföre blevsålunda avdömt att Jon i Malaberg skulle inlösa 1/4 av Östrabygård till hans/hannes barns Brita i Östraby icg till deras behov,och när barnen bliva uppvuxna skola de hava makt att lösa sammagårdsfjärding igen, om de detförmå, och därtill skall gården varaoppskött. Löftesmän härför Wälb. Per Månsson (Lood) tillHielmsänga, Herr Knut Bengtsson i Rydaholm. 1632: Joen Persson och hans hustru Anna Jönsdotter köpte en helfjärding av Henriks skattegård i Östraby för 100 dlr. 1635: Klagade Hustru Malin i Borsna, att Joen i Nygård haver skällthenne för en tjuv och kallat helle kalvatjuv, får och grisatjuv.Härom vittnade Erland Andersson Profossen, att han hörde demträtta mycket hårt och brukade "illack mund" på varandra. Men hanbekänner, att han icke hörde att Jon skällte henne för tjuv, därpåhan gjorde sin livliga ed. Item beropar sig Hustru Malin på ettannat vittne nämligen Börta i Oppåkra, därom berättade hennes man,att hon intet vet därom. Item beropar sig på Ingeborg i Ljunga,därom vittnar hon intet och säger, att hon det aldrig hörde. MenJon i Malberg vittnar fast annorlunda och säger, att Jon i Nygårdsade åt henne i skällsord, både grisar och lamm. Det samma vittnarLars Algutsson i Höreda och Herr Johan Petri i Ljungåsa därföreblev de bevist att Jon i Nygård haver skällt henne, och när det omdet lammet och grisen blev rannsakat fanns inget skäl tilltjuveri, ty hon och hennes granne Långe Måns trätte om en kalv ochhände sig att året tillförene bortmiste H Malin en kalv och nuskulle det andra året hade Långe Måns en kalv med lika fånge ochintet knivmärke, tå klandrade Hustru Malin och mente att både kalvoch skallan hörde henne till. Måns bekände att skallan hördeHustru Malin till och icke kalven och svor sig kalven till med sined utan laga dom. Därföre kan inte Hustru Malin bindas för tjuveriför kalven. 1636: Klagade Jon i Nygård, att Jacob Jönsson i Borsna haver slagithonom ett munslag på kyrkogården den tid han hemkom från Tyskland,av orsak att Jon i Nygård hade skällt hans hustru för tjuv. Däravtog Jacob sig orsak att taga sig ett skottsmål av Socknen, om hanshus henne beskyllt hade: "Det jag består". I det samma stötteJacob Jon i Nygård för munnen, ett litet sår syntes efter nageln.Om skällsorden är tillförene dömt. Därföre sakfälles Jacob efter13 Cap. Edsöresbalken 9 dlr. Och sedan haver båda undergåttCapitels Dom och böte båda till Domkyrkan och Socknakyrkan förförargelse och Mässfall. (Jacob Jönsson var ryttare, mönsterskrivare) 1636: Jon i Nygård utfäste en 6 Mannaed, att den kon Clemet, Fänrikenköpte av en soldat, Sten i x var tillförene Pantsatt Jon i Nygårdför cronones utlaga. 1636: Kom för rätta Arfwid Jonsson i Ryssby och klagade, att Jon iNygård och hans måg Per Bengtsson hade tagit ifrån honom någonhavre och sedan slagit honom 2 yxhammarshugg, det de bekänna ochdärföre sakfälldes. Item hade Jon i Nygård tagit av honom 4 alnarlärft i mäten för "knekteri" och ett nät. Det dömdes allt tillbakaigen. Item kom fram Änkan Elin i Ljunga och klagade att Jon hadetaget av henne en liten tjur om 2½ år i "Wägelön", vilken tjurdömdes tillbakers igen. 1636 aug: Kom för Rätten Per Sonasson i Borsna klagandes att Länsmannen Joni Nygård hade.... uppburet av honom för 1632 och 33 års utlaga ochnär de därom talades vid på Ryssby kyrkogård och förde sig iträttomål sammans. tå säger Per Sonasson. att Jon slog honom påmunnen, så att hatten föll av. Nu nekan Jon i Nygård och säger atthan stötte honom litet med handen och icke slog. Han om detförsköte sig till vittnes hans, Nämndemannen Gissle i Tranhult,vilke efter avlagder ed vittnade, att han såg Jon stöta åt Per,men han slog icke, icke heller såg han om hatten föll av. X iTesås blev och kallad till vittnes och när han framkallades sadehan, att han intet såg huru det Parlamentet avgeck evad utlagornaanlangar. Blev dem emellan rätt räknat och parterna Content omallt gammalt för förbem te år, undantagandes kvarnskatten ochbegravningsgärden, varpå Matthis i Lunden blev deputerad att räknadem emellan och parterna låta sig därmed benöja. Sedan efter enlångelig trätta haver stått dem emellan och mycken förargelse varskedd, blevo de här för Rätten på nytt förlikta, och allt gammalt,som dem till dags emellan Passerat, skall vara glömt. Därpå degiva 3 till rätten, 3 till Cronan och 3 till Ryssby kyrka.Sedansakfälldes Jon i Nygård för han brott freden och stötte Per iBorsna och efter gjort kyrkobuller till Penningar 40 dlr. Samma dag kom för Rätta Arfwid i Staffansboda och blev frågat, omhan ville vara sitt ord ständig om Jon i Nygård, vilken han påkyrkovallen utan kyrkegården skällte Jon i Nygård för entiondetjuv och säger, att Arvid klockare i Ryssby är hans sagesmanoch på tingsvägen emellan Össiö och Tranhult berättade han förhonom, att Jon i Nygård kom om en afton, när de ville lägga sigoch tog han Jonas dräng med sig i kyrkohärbärget och uttog vidpass 2 ...mer var det intet i bingarna. Detta bekänner Jon iNygård och gjorde härpå en sådan förklaring, att underfogden PerKarlsson kom till Ryssby en afton och i Hanegället gick han tillkyrkohärbärget och utmätte till Wälbördig Anders Grip några tunnorhan av fogden köpt hade och lade i en binge, och en tunna ellertvå malte han av till Länsmannen Jon i Nygård och lade särskilt ien binge. När Wälbördig Anders Grips bönder hade spritt och Jondetfick veta kom han och samma .... och uttag spritt (?). Item ochWällärde Herr Johan i Ryssby detsamma med avläggande ed vittnadepå Hamneda ting d 21 Juni 1636. Därföre blev Jon i Nygård frikändför Arvids hastiga skällsord i Staffansboda. Och Arvid bekänner,att han i vrede hade skällt Jon i Nygård och hade därtill ingetskäl utan föll till fögo och gav Jon gode ord. Arvid klockarebekände, att han så plötseligen skulle hava skällt Jon i Nygård.Och bekänner att Cronan hade ingen skull i Kornbärbärget utanaller.... och det Jon köpt hade och befriade Jon för tjuveri. Menicke dessmindre efter de hava offenteligen skälld honom pch rättasin ord å första tinge sakfälldes Arvid till 3 dlr. Arvid Klockaresom Principal var till detta bullret sakfälldes till 3 dlr. Kom för rätta Elin i Bostad klagandes, att Jon i Nygård haverifrån henne pantat en tjur god om 9 dlr kopparmynt, för vilken honvill förbehålla honom ½ dlr, som hon av honom länt hade. Item enhop utlagor till 4 dlr, som hon länsmannen skyldig var. Nu haverJon i Nygård låtet underfogden Per Karlsson och 5 ärliga Dannemän,nämligen Gissle i Tranhult, Ambjörn i Östraby, Jon Persson ibm ochJöns Siminsson i Östraby värdera tjuren för 18 dlr kopparmynt. Nuhade Jon förutan de 4 dlr att kräva för ett par stutar iklövaskatten 3 dlr, som Jon med henne avdrog, så haver Elin 1 dlrefter, därföre dömde Rätten rättvist, att Elin skulle betala Jon 1dlr. Samma dag: Arvid i Staffansboda för han bröt (Kyrko)friden ochstötte Jon i Nygård med en käpp och gjorde så stort buller, attdet blev mässfall, att Härads(Prosten/Profossen??) måtte rannsakaoch hjälpa församlingen till tjänsten igen. Böter 40 dlr. Och alldenstund Jon i Nygård i vrede och av sine egne syskonestulet och de hava rättat sin ed förrän de gingo av tinget ochbekände, att de intet tjuveri visste med Jon, litet eller stort,därföre blev Jon i Nygård för tjuveri och all tjuvaktig handelfrikänd. 1637 maj: Kom för Rätta Måns i Jonsboda i Rydaholms socken klagandes, atthan sålde Jon i Nygård ett rävskinn, och han lovade honom därföre1 Rdlr, och när han kräver betalningen förevänder han annat ochvill inte betala. Därföre bleve avdömt, att Jon i Nygård skallbetala riksdalern, vilket han genast gjorde. Till det andra krävdeMåns i Jonsboda på Börges vägnar i Höreda belangande hans hustruför en röd ko och Jon nekar, att han aldrig ingen ko tog och satte10 daler i vite, att Måns det icke skulle bevisa. Måns sattedäremot 20 Rdlr, att han skulle bevisa. Och förr var dem emellansatt om samma ko i vite 2 Rdlr. Den som får bästa vittne vinnersaken. Uppsatt till vidare rannsakning. Item krävde Måns iJonsboda på Karins vägnar i Höreda en Bolster. Härtill svarar Joni Nygård, att de voro fem syskon om Bolstret och haver förnöjt deandra undantagandes Karin i Höreda. Item klagar Måns i Jonsboda,att Jon i Nygård skulle hava tagit för henne en riksdaler, det hanbekänner och lovade Jon betala och leverera henne sadelen igen. Enyxa, som klagas över, den lovade Jon i Nygård leverera till systerKarin i Höreda. Item krävdes Jon en kista god för en Rdlr. Densäger Jon, att hans syster gav honom kistan. Vill hon icke bestågåvan, må hon taga den igen. Item klagas över en bössa, som Jon iNygård tog efter Måns i Donhalla. Kom för Rätta Sven Bengtsson iLiatorpet Stenbrohults socken klagandes att Jon i Nygård hade samtmed Måns i Skeda utan dom pantat honom ifrån ett bolster ochhemförde till Nygård och säger att han var skyldig rotepenningar.Deta var en blind sak och förlupet 10 år. Förelagd förlikning, Jonskulle ge Sven 4½ dlr i gott mynt och sedan behålla bolstret. Degjorde handsträckning därpå. 1648: Jägmästaren Paivel de la Grange kärade till Jon i Nygård, att utien fälla han huggit haver äro förbrända och fördärvade 15 st grönaekar för några år sedan. Nu protesterar Jon och säger han är ickeskyldig hava elden utsatt, men 8 dagar förre än fällan brann, somhan föregiver, gick han till fällan och tände på. Men han säger,att fällan icke ville bränna, utan han gick därmed i gästabud ochnär han kom hem igen lpg fällan bränd och ekarna skämda. Härpåhaver Nämndedomaren Åke i Ranglaköp med Länsmannen Simin i Borsnaoch flera grannat synt och sett denna ekeskadan. Jon protesteraratt skadan inte är så stor, varför uppsattes till nästa ting. 1640: Kom för rätten Jon i Nygård och framförde efterskrivne vittnennäml. Peder Bengtsson och Knut i Selleberg, vilka avlade här påtinget dyl. ed, att de stodo hos Jon i Nygård på Värnamo Marknadoch hörde, att Lars Jönsson i Jönköping kändes vid det "gellet"hans dräng Knut Svensson honom på Lars Jönssons vägnar skyldig varoch Lars Jönsson gav Jon i Nygård till lega ett järnstycke vidpass ett pund, härpå avlade de ed på boken, att de är så i sanningskett. Samma dag reste Jacob Jönsson i Borsna och Jon i NygårdWälborne Peder Månsson Loodh till Hielmsenga hand, att de omtjugonde dags marknad 1641 skola sig i Jönköping finna låta ochgöra fullkomlig räkning och avsked med utslaget..? Måns Jonssonoch med honom Clemet, desslikest Jöns Nilsson i Lagmansryd. ItemPeder Carlsson i Cronoboda. Samma dag kom för Rätta Wälaktad Jöns Nilsson och Jon i Nygård ochtalades vid om en tvistig sak dem emellan om ett gäld utiJönköping angående Per Nilsson. Tå bekände Jöns Nilsson iLagmansryd, att han icke haver betalat Jon i Nygård en Penning påde oxar Per Nilsson Plåtslagare fick av Jon i Nygård, heller vardär dillbuden, såsom heller icke var vid Värnamo, där oxarnautfinges. Därföre måtte Jon i Nygård söka Per Nilsson om gäld ochPer Nilsson söker sin man och fordrar betalning av Jöns Nilsson.Senare ting: kom för rätta Biörn Larsson, fullmäktig på PerNilssons vägnar i Jönköping, Plåtslagare, och krävde den gamleLöjtnanten Jöns Nilsson i Prästorp?? kopparpenningar 84 dlr, demJöns Nilsson lovade betala. Joen i Nygård haver fått dom att gåtill Per Nilsson i Jönköping och taga hos honom sin betalning förde oxar han av Jon bekommit. Jöns svarar sig ingen förmögenhethava att betala, ty han är för mycket skyldig och icke äger ettcreatur, som hans eget är, icke heller haver hos nogen god man"lofwen". 1649 hösttinget: Samma dag blev Joen i Nygård sakfälld efter H Kongl Maj:tsutgångne Söndags patent för det han gav en hop unga oroligapersoner öl till bästa, av vilket följde slagsmål, grava eder ochbannor, men emedan gudstjänsten av ingendera blev försummad, tyförskonas han med 20 dlr, därav 1/3 till kyrkan, 1/3 tillhospitalet och 1/3 till de fattiga i socknen. Samma dag kom för Rätta Oluf Arvidsson i Staffansboda och käradetill Peder Månsson i Skeda, att den andra stora bönedagen eftermiddagen, sedan predikan ändade voro vid Ryssby och desse medflere voro kallade till Jon i Nygård, alle släktingar tillhopa ochJoen hade bjudit dem till sig på en tunna öl, som tunnebandetville springa av. Joen haver pliktat,som kalaset höll och orsakenhärtill efter kungliga mandatet och kom förargelse åstad stackOluf och Peter, ditom komme de unga drängarna kiv och trätomålemellan och Peter stack Oluf ett köttsår i skuldrorna, därföresakfälldes han efter såramålsbalken och emedan skedde på en sådanförbjuden hög helgdag blev bötena höga 12 dlr. Än haver PederMånsson i samma överdådighet stuckit Oluf ett fullsår i armen, attsenorna blevo skadade och lytte, ty sakfälldes Peder Månsson eftersåramålsbalken med vilja. (Framtaget av Ulla-Britt Holmqvist i Strömstad) G m ANNA JÖNSDOTTER, f i Ryssby sn (G). Bosatt i Nygård, Ryssby sn (G). Barn:INGEBORG JOENSDOTTER, f 1630, d 1705

Joen gift Anna Jönsdotter. Anna (dotter till Jöns Påhlsson och Gunnur Jönsdotter) föddes i Hyalt, Ryssby (G); dog i Nygård, Ryssby (G). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Barn: Joen, Lars, Knut, Karin och Kirstin. Sunnerbo Härads dombok 1625: Kom för Rätten Pär Jonsson i Selleberg i Ryssby socken ochklageligen gav tillkänna, att hans dotter var i "ett slimpt orduppå kommet" i det hon skulle hava stulit en fläskaskinka hosGissle i Tesås, när han gjorde gästabud, och efter man förnam, attdet ingalunda var sant, ej heller kunde någon henne de bevisa,utan hon haver varit och är ett trovärdigt filk, därföre sades honhär av Rätten fri. 1627 jan: Kom för Rätten Per Jonsson i Selleberg och utsatte en 12 Manna ed,att hans dotter inte haver stulit en fläskaskinka/skiva ifrånGissle i Tesås. Sex män, sex kvinnor gav sin ed. Eden är avtrovärdige dannemän och dannekvinnor fullkomnad och Pär Jonssonsdotter i Sälleberg sades här av Rätten fri.Trots eden ochfrikännandet återkom Pär nästa ting. Dottern hade blivit öknamnad"Fläskasida" av Hustru Botel i Höreda. Jon i Nygård, NilsErlandsson i Tranhult vittnade. Marits man Simon hade hört detta,sagesman en löskåna i Hyalt, Ingrid, men efter hon är en hoorafick hon inte vittna. Simon bötfälld till 40 dl. 1635: Kom för rätten Per Jonssons arvingar här i Sellberg och räknadesvid om deras arv, tå inlades ett Lagafångsbrev givet av Wälb. NilsSjöblad Anno 1604, däruti förmäles att Peder haver köpt 1/4 avNygård för 60 Dlr. Item framlades ett annat Lagafångsbrev givet avChristiern Corneliusson i Pashult/Rashult daterat 1594, därutibevisas att Per i Sälleberg hade lagligen ärvt en halv fjärding iNygård och är värd 30 Dlr. Så belöper sig att där är 15systerlotter och löper på var 4 skeppeland och var broder 8skeppeland. Vad lösören tillkommer, så bliver alla Penningarräknade uti kopparpenningar och Jon i Nygård med sina syskon haftmed ..... mer än den andra kullen 25 Dlr, vilket dem emellan skalljämkas. Sedan värderades jorden i Nygård för 100 daler vitt mynt,så löper på var broderlott 13 Dlr 8 öre och var systerlott 6 Dlr20 öre. 1637: Uppå Tinget i Östraby den 19 Oct 1635 blev avsagt emellan Sal. PerJonssons arvingar i Selleberg, att Nygård skulle gälla dem emellanför 100 Dlr, därefter 15 systerlotter, löper på var systerlott 6Rdl 20 öre och på var broderlott 13 dlr 8 öre. Nu tillbjuder Jonefter samma värdering lösa jorden in, men hans syskon dem täckesdet är för ringa värderat, oansett de därom voro sams. Men efterNygård var slätt förruttet, när Jon dit flötte och allt var därbyggt är, det är hans egen bekostnad. Därföre blev nu avsagt, atthan skulle låta värdera sin hus och bekostnad, därtill han på sinsida nämnde Underfogden Per Carlsson, Per Bengtsson i Trotteslövoch Matthis i Lunden.Item Lars Persson i Selleberg på all sinsyskons vägnar: Näml. Måns i Skeda, Gissle i Tranhult och Gissle iTesås och skulle så mäta, att de täras/töras göra ed, att de rättmäta och icke annat.Barn:JOEN PERSSON, d 1657LARS PERSSON

Noteringar:

"Det finns inte klara bevis för att Jöns i Hyalt var far till Annaoch Kerstin Jönsdöttrar, men det verkar troligt av följande skäl.1. Ingeborg Joensdotter hade ärvt jord i Hyalt (Vintertinget1661). Denna jord måste ha kommit från modern. Fadern och hanssyskon nämner den inte i sina tvister. 2. Namnbruket. Anna döper sin första dotter till Gunnur, Jönsförst hustrus namn. 3. Annas dotter Gunnur och hennes förste man Ryttaren PerBengttsson hjälper Jöns andra hustru Anna Simonsdotter ekonomisktoch köper 1637 jord i Hyalt. Domboken: Samma dag blev de köpet Per Bengtsson i Nygård, enryttare, hade gjort med Anna i Hyalt och hennes son Påfwel omhalva Hyalts gård förlikt. Och efter Per Bengtsson hade leigt??stora summor och avlagt de gäld Anna bortskyldig var och nu blevfixerat i köpet, blevo de förlikta, att Anna skulle efter derassläkt dem emellan gjort hade och giva Per Bengtsson till ...köp 4Rdlr och 4 skäppor råg. Härom de blevo vänligen här för Rättenförlikta och gjorde handsträckning. Detta barn inte all jord hon och barnen ägde. 1656 hösttingetklagade Anna att hennes son Simon brukar 1/3 i Hyalt och hon villha igen den. Där berättas att Anna och hennes man hade 7 barn ochatt de i sitt äktenskap köpt den fjärdingen som nu tvistades om.

Jöns gift Gunnur Jönsdotter. Gunnur dog i Hyalt, Ryssby (G). [Familjeöversikt] [Familjediagram]