Andra Händelser:

• Yrke: Bonde, Kyrkvärd och Mjölnare i Hackekvarn, Urshult

Noteringar:

Den 4:e april 1647 hade han varit på gudstjänst i närliggande Almundsryds kyrka då han efter gudstjänsten skulle rida till sin dotter som bodde i socknen för att äta där.När gudstjänsten var slut fanns det både öl och brännvin att införskaffa sig på kyrkobacken. Eftersom Per Persson var från trakten så blev han bjuden av både det ena och andra sällskapet. Bland annat så fanns på platsen Eskil i Idekulla och hans son Håkan Eskilsson som brukade ena halvan av gården som Per Perssons dotterman brukade i Almundsryd.Per Persson bad Eskil gå åtsidan så att de kunde diskutera en skuldfodran som fanns mellan dem angående gården och då fattade de stryptag på varandra och började slåss.Fullt slagsmål utbröt och Eskils son Håkan tog fram en kniv och knivhögg "Lille Sven" i Bjällerhult som försökte avstyra bråket medans "Smede Måns" stack Håkan i sidan med sin kniv.Per Persson var väldigt full och hans vänner hjälpte honom upp på hästen och iväg från bråket och mot hemvägen.Håkan Eskilsson tog en genväg och kom ifatt Per Persson och tog tag i Pers häst och sa att Per var orsaken till att "Smede Måns" stuckit honom med sin kniv. De började slåss med sina käppar och Håkans far Eskil kom ifatt och skrek åt sonen att slå till Per Persson. Strax därefter kom en dansk bråkstake vid namn Torsten Larsson som begått många synder hemma i Danmark. Han hade slagit ihjäl sin systerman och lägrat sin syster sades det. Torsten fattade sin kniv och gav Per Persson två grova dödliga stick medan han ännu satt på hästen på högra sidan djupt in i skuldrorna.Torsten Larsson dömdes till döden och straffet verkställdes, han hävdade ända in i döden att även Håkan givit Per Persson ett av de dödliga sticken. Per Perssons släktingar utfäste en 12-manna ed att även Håkan stuckit Per. Håkan dömdes, liksom hans fader, för att ha varit "vetandes och viljandes" i dådet men jag har inte koll på om deras straff verkställdes.





Kinnevalds häradsrätt (GHA) 1647-05-19Sammadagh framkom för rätten een sorgfull och högtbedröffuetänkia Ingridt Peersdotter i Hackequarn, medh sine 4 mans barn,och sin mans broder Nembdemannen Carll Person i Klasemåla,och anklagade för rätten hurulunda hennes man Peer Person i Hakequarnå frelse, een ährlig achtat man, är ynkeligen ihielslagen, och haffuerdråpet sigh sålunda tilldragit som föllier: Nu nest förledneDuca Judica den 4 Aprilis, war thenne Peder Pederson ryckt uht tillAlmansrydh kiörkio, aff orsak han der i den bögden eller Sochnen - Moßebrohult hade sin dater boendes, och efter gudztiensten war ändatförmente han at rida til sin doter som ifrån kiörkan it litit stöckeär boendes, till måltidz, och ner folket war utkommet på körkio-wallen war både ööll och Brennewijn till kiöpz, och efter han warhemma i andre Sochnen bleff han aff dem wäll fägnat, och drackså hooß det ena sälskapet, som hooß det andra. Eskell j Ide-kulla hafuer och een Son, boende i Moßborhult be:d Håkon Ekslesonhuilke äger och brukar 1/2 gården emot Per Persons dotermanhuilka wåro oense om gårdetompten medh husen, och Peder som drä-pen bleff, achtat hade samme Söndagh medh dannemän förlika dem, ty hanhade icke annat i handen, än en [????] kiep; j detta dryckensmåll och pen-ningz ööl medh thet ene selskapet war och Eskell i Jdekulla sampt hans sonHåkon Eskelson, iblant annat stegh Peder up ifrån sit sälskap, och badhEskell gå litit afsädes, och såsom deras Discurs fölt om någre Wtlagor Eskellfodrade af honom för 1643, till 5 rdr, fattade de huar andra i halsen ochstötte och slogo huar andre munslag, det fick Eskelz son Håkon see, sprungup ifrån sit selskap och drog sin kniff stack lille Suän i Biellerhult som ho-nom ville styra till godo, och kom i parlamente medh Smede Måns i Bielrehultoch Måns stack Håkon i sidan, ty han wille hielpa fadren och sticka Per Per-son, j samma buller hulpe Per Persons wenner honom på hesten, ochstyrde honom på hem wägen, och war möckit drucken: Carl Personeen Snickare och Ehrlig man afflade Edh å book, huilken folgde dhendräpne, witnar sålunda, at ner Peder war på wägen, och redhit lititstycke, gick håkon een genstig, och kom fram om Peder Pederson, och ther Wä-garne möttes ådt, ther stannadhe Håkon Eskelson, togh Peders hest jbetzlet, och öffuerföll honom och sade, detta styng som Måns i Bielerhultgaff migh, är för tin skull, och det skall tu och dine barn betalla, Peder badhsleppa hesten, ty han sat på honom, och the sloges medh kiepparne, och fluxkom Håkons fader efter, ropandes ådt sonen och badh honom slå, och komner in på them, ther hinte Eskelz hustru sin man, fick honom omkull låghoch hölt honom, strax kom och en dansk groff:n Boff:n Törsten Larson dertill medh, som de så ihoop wicklade wåro, huilken i danmark slemma syn-der begånget hafuer, både ihielslaget sin systerman och beskyltes athafua belegrat sin syster, huilket hade sit tillhåld hooß Eskell och sonenoch strax fattade han sin kniff språng till och stack Peer Person 2 groffuedödelige styng emedan han satt på hesten på högre sidan diupt in påSKuldrorna. Olu hafuer den döde bekommet it styng på wenstresiden och weke liffuet huilket hade drabbat honom i inelffuerne.Och är Håkon Eskelson på H:r Landzhöffdingens Leigdebreff dat: 15 Maij1647 framkommen, och Törsten Larson huilken strax hooß liket sam-ma dagh och dyngn bleff fångat, och nu för rätten fängzlig fördher, bådasueria huar annan i munnen, Törsten seger at ner han kom framhade Håkon slaget honom det wenstre stynget i sidan, men Håkon se-ger och suerg han det icke giorde, vtan alle 3 styngen, och vill medh vittnebewijsa han hade ingen kniff. Men detta bewijsas at ner Håkon ha-de slaget sönder sin kiepp, tog han Per Persons och slog honom några slag dermedh illa, allt satt han på hesten, och beplichtar sigh högeligen Håkon att haniche hade någon kniff, vtan bleff aff medh honom på platzen der handrack och slogz medh smede-Månß, ther togh Karin lille Suens ifrån honomknifuen; Men Törsten försuarg sigh at Håkon hade stuckit Per Persondet ene stynget ner han kom fram. Nu bleff Törsten tilfråga-der, huarföre han giorde skadan på Per Person? dertill han icke suaradheit ordh, utan bekenner han hade icke det ringaste ord emot honom som dö-der bleff, men allenast giorde det för Eskelz roop skulld och begeran som lågomkull, och war hållen och hindrat aff sin hustru. Håkon står allt påsit taal och högeligen suarg det han icke hade någon kniff tå skadan skedde.Vtan tillwyter Torsten at wara sanskyldig till alle 3 styngen, menHåkon bekenner han hölt hästen och slogz medh Peder Pederson medhkieppen som för förbe:t är. Dhenne begångne dråpsak steltes tillNembden och rättens betenkiande sentens och domb; och ner the hade om-röstat befinnes först, at Törsten som nu fängzlig är, och denne öffuerdådigegerning giordt hafuer aff wellust, vtan någon gifuen orsak, dömmes hanefter det 2 och 12 Capp: i dråp: Balk: medh villia at wärdh wara utstådet straff på sin schälz som han förtient hafuer, och mista sit liff.Belongande Håkon Eskelson, så kan rätten för denna gången icke finnaskäligit att dömma honom, vtan witnen most framstelles på nest-kommande Ting, som sågo der Håkon miste sin kniff och iche hade honomifrån drykesplatzen medh sigh; Eij heller kan rätten betroo dennedanske bofuen dråparen, ty i begges deras beklamelse, seijer dråparen, attHåkon hölt medh then ene handen i betzlet, och i den andra hade han köppenoch sågh honom ingen kniff hafua. Huad Eskel widkommer steltes hani stark borgen, och om begge personerne skall den konungzl: rätten blifuaifrån nestkommande Ting tillbörligen aviserat.Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län EVIIAAAD:14 (1641-1647) Bild 529 / sid 5 (AID: v49322.b529.s5, NAD: SE/VALA/0382503)Kinnevalds häradsrätt (GHA) 1647-09-03Sammadagh Tingfördes her för rätten Eskell j Jdekulla och hans sonHåkon Eskelson i Måßbrohult begge å frelse Rikz Ammiralens hemanom huilka personer widlöffteligen finnes i ransakningen å seneste tingei Thellestadh den 19 Maij 1647, och till den konungzl. hoffretten upsendes,huar efter den konungzl: rätz resolution angående det dråpet som är be-gånget på Peer Peerson i Hackequarn Duca judica den 4 Aprilis, och ärdenne be:d Törsten Larson dansk som tå dömd, och aff konungzl. rättenresolverat blifuen justificerat för samma dråp, och nu efter den konun-liga rättens befallningh är om denna begge förb:te Personer taget tillflitig ransakning huru wida the till Per Persons dödh är wållandes.Håkon Eskelson war å seneste tinge fram för rätten medh Hr Landzhöffdingensleigdebreff, och åter gick i sit behåld igen, och innan 14 dagar der efter steltesigh i borgen: huru slagzmålet begyntes och lychtades der om i förre ran-sakningen, men nu anklaga den dröpnes hustru INgridt och hennes slächtHåkon Eskelson, at han haffuer slaget Per Person dett ene stynget i vän-ster sidan, emedan han hölt hesten, och för än Törsten kom fram ochslog Peder de 2 styngen som och dödeliga wåro, för huilka Törsten hafuerståt sit straff: Håkon Eskelson beropade sigh på seneste tinget at skaffafram Karin lille Suens i Biellerhult, som skulle hafua taget knifuen Jfrå honom på kiörkiowallen der de drucko, och flere skulle witna somsågo at han miste der sålunda knifuen. Nu framkallades Karinlille Suens, och aflade sin saligheet Edh at hon skulle berätta sanningenom denne saken, och Karin vitnar som föllier: At ther Håkon ochSmede Månß slogos och hade sine knifuar dragne, ther kom Karin iblandthem, och togh medh bahra handen knifuen ifrån håkon, och stoppade denunder armen i sin påse jempte een bar...sfisk; litit ther efter sloglille Suen sin hustru Karin på munnen, at hon föll omkull och låghdånadtt; och ner hon upkom war hon aff bådhe medh Påsen och knifuenty alla wårå fulle och galne. Ähn framkallades Suen Börgesoni Giäßemåla, och aflagden Edh sålunda berättar; at ner Håkon varblefuen stuckin aff Smede Månß, togh Håkon Byxorna efter knifuenoch tå sågh han honom ingen finna på sigh, huilket allt skedde vp vidhkiörkan, och icke borto på wägen ther Per Person bleff dräpen.Jtem Gunnull Clemetzdoter dansk tienste piga, huilken kom sammawägh ledandes medh een tunna Rogh, ther dråpet skedde, men ingenkniff sågh hon Håkon hafua, andre fastare vitne kan håkon för räteninthet framföra, vtan Håkon nekar så nu som tillförenne till det tredie stynget, men Törstens berätelse hafuer hållet lijka så i detförste som in i döden tå Törsten lade sigh nidh på Stocken, såsom affPrästernes underschreffne bewijß är frandes, huilka hooß fången för-ordnade wåro in till dödzstunden på rättareplatzen, hwuilkas bewijßmedföllier denna ransakningen. Jtem framkalladesKirstin i Ebbemåla, som achtas för een Ehrlig hustru, och efter aflagdenEed sålunda witnar, att söndagen nest efter dråpet war skedt,kom hon i taal med Karin lille Suenß, och iblant annat sade hon,Håkons kniff togh iagh ifrån honom med handen, men litit der efterför hans trägenheet skull, och sade han wille skära Toback medh honom,fick karin honom knifuen igen, och samma ord hafuer Karin sagdtför anderses hustru och doter j Beillerhult, huar oppå Anders af-lade sin edh å book. Her aff kan man see att denne witnesbördhär tuärt emot den Karin lille Suens giordhe. Denne sakenupsattes till andra dagen och tinget Continuerades.Åter framsteltes Klaganderne och Suaranderne i denne dråpsak, förrätten i godh tidh och nöchterheet, och tå rätten war satter wächteEskil och HÅkon 3 aff Nembden som den dräpne skylle wåro, ochwille hafua dem utur rätten så lenge denne saken Examinerades,Nembl. Suen i Utnäs, Månß Spegell och Hanß i Räffzöö, och par-terne begärade och åtnögdes medh theße ährlige achtade män igeni deras stelle och säte nembl. Måns Person i Rinkaby, Anderß Lar-son i Ingelstorp och Niels j Kråketorp, och beträdde deras rum så lengesaken blifuer ändat. Håkon Eskelson tilfrå-gades än ytterligare om han hade några fler vitne å sin sida atframföra? der till han suarade neij vtan them som hafua waritframme och vitnat, och suarg allt fort det han iche hade knifueneller giorde det 3 stynget, vtan Törsten som Justitian ledit hafuer.Thenne dråpsak om HÅkon Eskelson steltes till Rettens och Nembde-nnes betenkiande sentens och domb: Och ner dhe hade omröstat gåfuode ordet, och begärade at det 20 Cap: i dråpm: Balken medh williamåtte för åklagarne och Suaranderne Vpläsas; Ner the Capitelet JBookstaffuen hade hördtt läsas, och inkommo igen för rätten, bleff å-klagarne att till binda Håkon Eskelson med en 12 manna Eed tillthet 3 stynget och dödzsåret, som Håkon så högeligen suarg före: ???Håkon förehölt åklagarne att huar de upfylla Eeden medh ährlige mäntill Håkan hålla och plichta efter huld domb på honom kan felter blifuaoch gudhi then högste Domaren sin sak framstelt hafua. Och efter å-klagarnes betenkiande, framsteg den dräpne broder NembdemannenCarll Person i Klasemåla, fulmechtig på alle åklagarnes Vegnar, ochutfeste een 12 manna Eedh till neste ting, at Håkon Eskelson stack PeerPeerson det ene dödzstynget i wenstre siden, för än Törsten framkomoch giorde the tuenne styngen, och Håkon fördes i fängelset och Eskel jstark borgen, förmodandes gudh läter sin Nådige hielp beter, at rättwij-san och sanningen må tilbörlige framgång winna.Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län EVIIAAAD:14 (1641-1647) Bild 531 / sid 7 (AID: v49322.b531.s7, NAD: SE/VALA/0382503)Kinnevalds häradsrätt (GHA) 1647-10-18Sammdagh Tingfördes åter fängzlig för rätta Håkon Eskelson och hansfader Eskel i Jdekulla, huilken hafuer ståt i borgen sedan seneste tingh,om huilka widlöffteligen är ransakat ehuru wida the till Peer Persons dödhäro brotzlige, och i synnerheet först Håkon Eskelson emot huilken Carll jKlasemåla fäste een 12 manna Eed, att han hade stuckit hans broderPer Person det ene dödzstynget i wenstre siden. Först tilspordesåklagarna om the hafua några flere witne? Tå framstlte the en ungdräng widh nampn Måns Jönson, then sålunda witnar at Håkon ochPeder sloges medh kiepparna, kom han ther till medh och tå sågh Pederstupa fram på sadelknappen och meer sågh han icke.Ähn framkallades een piga Karin Peersdotter huilken och war hooß i sam-ma slagzmåll och wille styra till godo huad hon kunne, och medh dett sammafick hon it slag i huffudet aff kieppen, att hon icke orkade up föränPeder war stuckin, och icke sågh ehuru thet giorde, Men ner hon upkomfick hon honom som skadan hade fåt och lade hans huffudt i sit knä:Tå kom Eskell fram, spottade och slog Peder medh handen i röggen och sade,Nu haffuer tu Uhrzhulta Skrytare fåt det iagh loffuade tigh i Wexßiö.Jtem framkom her Månß Petri, och effter aflagdan Edh witnar sålunda:Att ther på platzen ther Håkon föregaff att Karin lilla Suens skulle ta-git kniffuen ifrån Håkon, så hafuer Karin lille Suens om Skäretorz-dagen ther efter sagt sålunda för honom, at det war wäll sant, att honmedh sit ärmeklädhe togh om knifuen och honom ifrån, men ner honhade hafft honom litit, fick hon Håkon honom igen för sin trägenheetskull, men han loffuade det han icke skulle giortt hennes man skadamedh knifuen. Carl Person i Klasemåla begärade hanmåtte fulgiöra den Utfeste 12 manna Edhen, huilket honom ickekunne efter lagen förwägras.EdemänCarlll Person i Clasemåla Lars Jönson i hättebodaOluff Person i Bredawijk Suen i SöfftestorpOluff i Diuhremåla Jöns i ElmshultMarcus i Tåffåßa Peder j TrytikaJoen i Hälgåkra Suen i UtnäßMåns i Tosatorph Måns i ÅkerööNer thenne Ehrlige och oberychtare Bofaste 12 män, medh flitig förma-ningh hade blefuet informerade huad fhara medh Edgång är och medh-föllier, framsteg den dräpnes broder Carll i klasemåla en Nämbde-man först, och lade sin hand på lagbooken och efter thenne förmanfulgiorde Eeden: Jagh beder migh så sant gudh hielpa, och thet h: Evan-gelium, och alle gudz h: ord och dyre Sacramenter, som Håkon Eskelsonär räter Baneman till Peer Peersons dödh, elliest komme mig aldrignågot till hielp och tröst aff gudhi om iag falskeligen Suerg; UtanHåkon giorde honom det tridie stynget i wenstre sidan, som Törsteninthet widkiendes. Alla de andre Edemennerne stadfestadeEeden huar för sigh således: Så sant migh gudh hielpe till liff och siellCarl Persons eed är ... och icke mehre, och at Håkon är skyldig jPeer Persons dödh. Håkon Eskelson stodh hooß och suarade aff frisktmodh till huar och een ner the Suoro, Amen, gudh läte så skee.Effter thenne upfylte Eden, kan thenne indrige rätten icke befiraHåkon Eskelsons liff, och att han är en williandes wåldzbanetill Peder Pedersons dödh, och HÅkon beropadhe sigh under Gudz dombatt the haffua giordt een orätferdigh Eed, och will ther på Sacramen-tet anamma och gerna döö, at han är oskyldig för thet tridie dödzstyn-get.Huad belongande Eskell så finnes hans skyldig i denne Action, så wijdaatt thenne indrige rätten dömer honom för een wetandes och willian-des Rådzbhane, ty medh honom begyntes först Parlamentet, och se-dan lop efter på wägen ropandes ådt Sohnen war the sågos medh kiep-parna slå igen, och ther han icke hade warit hållen hade han well och såburit hugg och slag på den dräpne. Avskrift av Martin Brandt

Familj/Make/Maka: Ingrid Persdotter. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

1. Per Persson föddes i Hackekvarn, Urshult (G); dog Apr 1680 i Hackekvarn, Urshult (G).
2. Gunnil Persdotter föddes i Hackekvarn, Urshult (G); dog cirka 1673 i Hackekvarn, Urshult (G).
3. Ingrid Persdotter föddes i Hackekvarn, Urshult (G).
4. Carl Persson dog Aug 1687 i Hackekvarn, Urshult (G).

Andra Händelser:

• Yrke: Nämndeman, Skräddare, Bonde och Mjölnare i Hackekvarn, Urshult

Noteringar:

Kinnevalds härads dombok 1610.Samma dag kom för rätta Anders Olsson på sine egne vägnar och bekände sig hafva giordt ett jordeskifte med Per skräddare i Hakeqvarn och gifvit Per skräddare 1/2 Dunshult för 1/4 i Hönshylte och hafver Per Skräddare gifvit Anders till bytes sölfver 20 lod. Håkan i Ebbamåla i Danmark boendes, på sin hustrus vägnar och fullmäcktig sin hustrus sösters Elinas vägnar och bekände sig hafva sålt Per skräddare andre halfparten af Dunshult och därföre uppburet tingsskött danskt mynt 63 1/2 daler smt, huilcka penningar Per skräddare hafver tagit ifrån Elmehulta skattejord och inlagdt i Dunshult, därför tingsskötte alle desse förbemälta allen Dunshulta gård i Urshulta socken ifrån sig och sine arfvingar och in under Per skräddare och hans arfvingar som han hade med den första giften, nämlig Gunnil och deras arfvingar till ervärdelig ägo, huilcket kiöp här för rätta blef fast och dömbt.





Duntshults skattegård/storegårdSkattegård i Urshult socken, fanns bara en skattegård enligt längderna. Fanns utöver det en biskopsgård kallad lillegården som emellanåt brukades av ägaren av skattegården/storegården.1591 - her Oluff i DunshulttKälla: Landskapshandlingar, LandskapshandlingarSmålands handlingar, SE/RA/5121/5121.05/1591: 10 (1591), bildid: A0047742_000791593 - her Oluff i DunshultKälla: Landskapshandlingar, LandskapshandlingarSmålands handlingar, SE/RA/5121/5121.05/1594: 14 (1594), bildid: A0047775_000471596 - her Hans i DunshultKälla: Landskapshandlingar, LandskapshandlingarSmålands handlingar, SE/RA/5121/5121.05/1596: 3 (1596), bildid: A0047779_000901062 - her Hans i DunshultLandskapshandlingar, LandskapshandlingarSmålands handlingar, SE/RA/5121/5121.05/1602: 5 (1602), bildid: A0047876_000931605 P. Haquinus i Dunshult [tionde]Landskapshandlingar, LandskapshandlingarSmålands handlingar, SE/RA/5121/5121.05/1605: 4 (1605), bildid: A0047940_002451608 Her Håkann i dunshultLandskapshandlingar, LandskapshandlingarSmålands handlingar, SE/RA/5121/5121.05/1608: 3 (1608), bildid: A0048004_00073Kinnevalds häradsrätt (GHA) 1610-03-30Samme dag kom för rätta Anders Olßon på sine egne wegnaroch bekiennde sigh hafua giordtt ett Jordkiöp m[ed] Per Skred-dar i Hakequarn, och gifuett Per Skreddare 1/2 dunshulttför 1/2 hönshylta och hafuer Per Skreddare gifuitt förb:dAnders till Bythes Sölfuer _ 20 lodh Håkon i Ebbe-måla i Danmarck boendes, på sinn hustrus wegnar ochfulmechtig på sinn hustrus sösters Elinas wegnar, och be-kiende sigh haffua såldtt, Per Skreddare ander halfparthen afDunshult, och derför Opburett Ti....tt och danchtt MyndttPenningar _ 63 1/2 huilka Penningar förb:d Per Skred-dare hafuer tagett uthur Elmhulta schatteiordh och in-legdtt i Dunßhult. derföre tingskiötte alle deßeförb:d allan dunßhulta gårdh i Whrßhulta sockn ifrånsigh och sine arfuingar och in wnder Per Skreddare ochhans arfuingar, som han åtte med den första gifenNemlig Gunnill och dheras arfuingar till Ewärdeligoägho, huilkett kiöp här för rätta blef fast och stadigttdomdtt.Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kronobergs län EVIIAAAD:1 (1609-1623) Bild 43 / sid 21 (AID: v49309.b43.s21, NAD: SE/VALA/0382503)161(4)DunshultOlof HöfwittzmanKälla: Älvsborgs lösen 1613, Kommissariernas m.fl. räkenskaper för den lokala uppbörden av Älvsborgs lösen, SE/RA/5117/IV/19, bildid: A0066023_00282

[Under flera år härefter upptas ingen person i jordeboken]1617 Carl i Dunshult [Prophoß]Källa: Landskapshandlingar, LandskapshandlingarSmålands handlingar, SE/RA/5121/5121.05/1617: 17 (1617), bildid: A0048185_00090

Per gift Gunnil Olofsdotter. Gunnil (dotter till Olaus Olai Hägg) föddes cirka 1560 i Dunshult, Urshult (G); dog i Hackekvarn, Urshult (G). [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Bonde i Hackekvarn, Urshult

Noteringar:

Hackekvarn, medeltida fästeI slutet av medeltiden tillhörde denna anläggning liksom Bos holme biskopen i Växjö. Vid reformationen kom Gustav Vasa så småningom att införliva Hackekvarn med sitt privata godsinnehav. Till sin son Erik skrev han i april 1558: "Käre son, Oss är till vettandes vordet att uti Kronobergs län i Kindevalls häred ved en kvarn, Haka benämpd, skall vare mäkte skön lägenhet till befästning och allestädes där omkring lustige äger både med skog, fiskevattn och annet mere, och attt samme kvarn ligger icke mere än två miler ifrå gräntsen etc., så syntes oss icke orådeligt att du samme lägenheter med det förste ville låte besikte och med tiden tänkte till att have der någon synnerlig byggning för händer, om der till eljest tjänlig i så måtte vara kan."I oktober samma år skrev Gustav Vasa åter brev angående Hackekvarn. "Käre son, är Oss till vettandes vordet, att uti Kinnevals härad i Urshult socken skole vare sköne ålefiske, som de kalla där ålevärmer etc. Så syntes Oss nyttigt, att du dem ville bese och bruke till ditt eget behov. Vi skicka dig och här med samme ålfiskes nampn beskevne etc. Desse efterskrevne ålvärmer äre liggandes i Småland uti Urshults socken: ett ålvärme vid Giällernäs (=Bjällernäs), ett ålvärme ben. Haffbelta, ett ålvärme ben: Gamble värme, ett ålvärme vid Glisholm [tydligen Blidingsholm], ett ålvärme vid Hakaquarn.Slottsholmen i Hackekvarn ligger idag inom ett domänreservat.Under 1800-talet byggdes det vid Ekefors och Hackekvarn upp flera tidiga småindustrier. Det fanns kvarnar, såg, mejeri, bark-, vadmals- och benstamp, brännvinsbränneri, linoljeslageri, garveri och ett litet järnmanufakturverk för tillverkning av svartsmide. Av all denna verksamhet finns idag bara kvar Ekefors kvarn, corps de logiet och ett magasin.

Andra Händelser:

• Yrke: Kyrkoherde i Urshult 1574-1604

Noteringar:

Kinnevalds härads dombok 1603.Samma dag kom för rätta Jon Björnsson ridefogde i Kinnevalds härad fullmyndig med breff och sigill på desse ...... vägnar nämlig Gudmund i Horsholm, Gise i Skyttemåla, Per i Biörstorp, Jon i Möllekulla, sampt på all för de syskones ...... vägnar och tingskötte hederlige mannen herr Oluff i Urshult halfva Hönshylta gård lagbuden och lagstånden för penningar 150 daler huilka penningar de bekände sig bekommit hafva, ty dömdes samma halfva gård med alle dess rätta utlagor in med herr Oluff och hans arfvingar i evärdeligt ägo.





Olaus Olai Haegg var en allvarsam och nyttig man, vilken ägt stor makt i församlingen, dessutom var han rik. Herr Olufs förmögenhet framgår av ett taxeringsdokument från år 1600, där uppgives att han föregående år sådde 7 tunnor säd samt hade 3 par oxar, 1 par stutar, 1 tjur, 20 kor, 4 kvigor, 20 får, 3 svin, 5 hästar och 98 lod silver. Enligt domboken ägde han bland annat Dunshults gård, som på den tiden var prästgård. Han blev mördad 8 dagar före midsommar 1604.





Hönshylte gårdSkattegård i Almundsryd, fanns bara en skattegård enligt längdernaKinnevalds häradsrätt 1603-06-30Samma dagh kom för rätta Jon Biörnß wn-d[er]fougt i Kinnewals häratt fulmyndighmed breff och Segell på desse Effthers.wegna N Gerdmund i Horsholm Gise iSkyttemåla, Pehr i Biörstorp Jon i Möl-lekulla, sampt på alla för:de syskones ge-mens wegna och tingskötte hed[er]lig Manher Oluff i Wrshultt halffwa hönshyl-ta gård lagbuden och lagstånden förPen[ninga]r _ 150 dal[e]r huilka Pen[ninga]r de bekändesigh bekommitt haffua thy dömdis samme halff[v]agård med alle des rätte utlagor in wnd[er]här Oluff och hans arffua til Euärde-ligh ägo etc.Källa: Kinnevalds häradsrätt AIa:1 (1603-1651) Bild 70 / sid 4 (AID: v393334a.b70.s4, NAD: SE/VALA/01552)





Kinnevalds häradsrätt 1685-02-25§17Efter begiäran beuitnas af Nämbden och kringstående allmo-gen som här om kunnogt ähr, att Duunsmåla uhrshulta S:när i förre tijdher uptaget på Dunshulte skatteägor,dhet efterskrifne trowärdige gamble mäns JnlefwereradeAttes förmähler, Confirmerat af kiörkioherden dher samma-städes, Erewyrdige och höglärde M:r Magno Wiselio, Männer-nas nampn, Eßkell Haraldson i Duunsmåla om 81 åhr PädherSimonson i Sångaremåla 80 åhr gamball, Måns Månßon iBuskehult om 76 åhr huilcka för ålderdomb Swagheeter intetförmå komma till tinget, så lydandes att deras sal. för-fädher hafua för dhem berättat det kiörkioherden Sal. her Olofägde Skattegården dunshult, och på dhet han sin Cappelan Sal.herr Erick måtte sigh widh handen hafua i sin ålderdomb efter-läth han honom på Skattegårdens odelägor och utmarck up-byggia een stuga och dher till inhägna något lijte till åkeroch ängh, som är dunsmåla första bygynnelse.Källa: Kinnevalds häradsrätt AIa:2 (1681-1687) Bild 1910 / sid 188 (AID: v393335.b1910.s188, NAD: SE/VALA/01552)





Helt klart ägde herr Olof i Urshult Dunshult skattegård. Det framgår både av vittnen 1685, 1707 och i landskapshandlingarna 1591-1593. Det framgår av vittnesmål att herr Olof hade sin kaplan boende på Dunshults gård. Dunsmåla blev till genom att han knoppade av en del av Dunshult för sin kaplan herr Erik att bo där. Under åren 1596-1608 upptas kaplanerna herr Hans och herr Håkan i jordeboken på Dunshult.1610 köpte Per Carlsson i Hackekvarnen med sin hustru Gunnel Dunshult av Anders Olofsson m.fl. i utbyte mot hans ¼ av Hönshylte gård. Hönshylte ägdes enligt brevet 1603 till fullo av herr Olof eller hans arvingar. Av domboken 1650 framgår det att Carl Perssons hustru Gunnel var syster till Anders Olofsson.Då Carl Persson och hans hustru ägde en del i Hönshylte och köppte upp Dunshult av Gunnels syskon, båda gårdar vilka ägts av herr Olof, så bör Gunnel Olofsdotter och Anders Olofsson vara barn till herr Olof i Urshult. Vilket också stöds av att det fanns en sonson till herr Olof vid namn Olof Andersson som vittnar om Dunshult.Olof Andersson vittnar också att herr Olofs dottersöner blev gifta med herr Stens döttrar i samband med tvisten kring Dunshult. En av hans (styv)döttrar var Anna Persdotter som blev gift till Dunshult med löjtnanten Sven Jonsson. Om han då är en dotterson till herr Olof (och därmed hade bördsrätt till gården) så kan hans fader vara herr Jon i Älmeboda som av allt att döma var gift med en Kerstin Olofsdotter, dotter till herr Olof.En annan av Stens döttrar, Anna Stensdotter blev gift med en Per Jonsson i Agnaryd, Mistelås. Möjligen är han den andra dottersonen som blev gift med en av herr Stens döttrar.





Underskrev uppsala mötes beslut 1593. Död 8 dagar före midsommar 1604.Herr Oluf, som han vanligen kallas, uppgives av Krok ha varit en "allvarsam, nyttig man", vilken ägt stor mark i församlingen. Såsom rik och myndig omtalas han ock av Wiesel, vilken om honom berättare följanre: "Han war föddes här uthi Församblingen och kan jag förspöria af hans slecktingar, att han studerat wid någon Academi. Uthi hans tijd woro Presten och Fougden mäst rådande i Orthen till att rothera och utskrifwa Folck, jembwähl widh HÄrads-Ting, som synas kan af 100:de åhrs gamla Jordabref, att the jämbwähl af Presten äro ratificerade. Hvaraf sahl: Oluf tillfälle fick att bredewid en Andelig man blifwa en Weltman, begaf sig ock på Kiöpenskap, hölt en Krämboo, och effter han allestädes hade sin FInger framme, samkade han store Rijkedomar, serdeles Penningar, och slog sin egen Stempel på alla the Rijksdahler han lade uthi en kista, hwilken kista han innemurade i Sacristian westan till uthi muhren, inom then långa stoora Steenen wid Hörnet. Och war wid samma tijd en slemt partij boandes uthi Buskahult, hwilka kommo under wädret med och slogo sig tillsammans, 5 stycken arga bofwar, bryto uth then stoora Steenen en natt och stuhlo bort Kistan, som Penningarna woro förwarade uthi. Hwaröfwer sahl: Hr Oluf sig swårligen ijfrade uthi sina Predikningar medh fulminerande och bannande, hwilka the sielmar eij tohla kunde, passade altså på sahl: Gubben en Lögerdagz eftermiddag, tå han gick upp till Ladugården till Qwinfolcken, som äfwen tå planterade kåhl, och lade bägge armarna på en Stättestång, och wid han stod i sina gudeliga tanckar och meditationer kom en kuhla farande honom i hiertat, hvaraf han stalp nedh och wardt död. Thet förlöp en rund tijd, att ingen bahneman spordes, intilldess en af dhe stemplade Rdr rögde them. Tree blefwo grepne, 2 steglade gent här emot Kyrkian, hwaraf dhen Lyckan ännu kallas Stegel-lyckan. Then tredies krop blef parterat och satt widh åtskilliga wägamöthen på Juul. The 2 som undsluppo, mördade ynkeligen hwarandra, och blefwo dheras kroppar lagde i hofwar uthi östra stoora skoghen." Om samma sak berättas i Kinnevalds dombok, att misstankarna för stölden fallit på Jöns i Ulsryd och Peder Håkansson, varför de av hövitsmannen Måns Jonsson efterspanades. Blott jöns blev fången men flydde och begav sig till skogen, där han förenade sig med Peder Håkansson och en annan skogsman vis namn Jöns Spåre. Dessa tre gingo åtta dagar före midsommar 1604 till prästgården, där Peder Håkansson sköt herr Oluf. (Värend och virdarna, II, s. 369).Herr Olufs förmögenhet framgår av ett taxeringsdokument från år 1600, där det uppgives, att han föregående år sådde 7 tunnor säd samt hade 3 par oxar, 1 par stutar, 1 tjur, 20 kor, 4 kvigor, 20 får, 3 svin, 5 hästar och 98 lod silver.Källa: Växjö Stifts Herdaminne





Kinnevalds häradsrätt (GHA) 1620-10-19Sammedagh framlade Wellerdh man h. Jon i Ælmebodaet Lagafångz Breff, lydandes om Hönßhylte gårdh dat:1603. den 30 Junij, förmälandes at för:de ¿ gårdhenär gifuit Pen[ninga]r _____ 150 d[a]l[e]r.Och för then andre halfparten Pen[ninga]r ____ 15(2) d[a]l[e]r.Och efther dhe som denna gården hafua sålt, Vele lö-sa honom igen, derföre blef så afsagt, att när dhe går-den lösa Villia, schola dhe gifua så månge Pen[ni]gar, såßomdhe gården tilförene sålt hafua etc.