Andra Händelser:

• Yrke: Kung i Sverige

Noteringar:

Kung 1208-16 Blir som första Svenska Kung krönt av ärkebiskop Valerius. Mötte både 1208 och 1210 sin motståndare med västgötska trupper..Skänkte gods i Västergötland till Alvastra kloster.Dog på Näs på Visingsö där han mest vistades.





Erik Knutsson död 1216, svensk kung 1208-1216, son till kung Knut Eriksson.Efter faderns död uppfostrades Erik Knutsson och hans bröder sannolikt av kung Sverker d.y. men deltog ändå 1205 i en upprorsrörelse mot kungen. Upproret krossades i slaget vid Älgarås i Västergötland där Erik Knutssons bröder stupade.Erik Knutsson flydde till Norge men återkom efter ett par år och vann kronan genom att den 31 januari 1208 besegra Sverker vid Lena i Västergötland. År 1210 försökte Sverker återerövra makten men stupade vid Gestilren.Om Erik Knutssons regering är föga känt men uppenbart är att han vann stöd från såväl Danmark som kyrkan. Med en flotta på över 1000 fartyg drog kung Valdemar av Danmark i krig mot Estland och i ett sjöslag segrade Valdemar och befäste därigenom sin makt över Östersjöområdet. Detta skapade oro i Sverige eftersom danskarna nu behärskade alla inloppen till Östersjön, som därmed var ett danskt innanhav. I anfallet mot Estland deltog ca 60000 danskar.Erik var gift med Rikissa, dotter till Valdemar den store av Danmark. Han är den förste svenske kung om vilket det är känt att han krönts 1210 i gamla Uppsala "invid S:t Eriks ben" av ärkebiskop Valerius.Erik Knutsson dog av "tvinsot" och är begravd i Varnhems klosterkyrka. Han var postum far till Erik Eriksson.

Erik gift Rikissa Valdemarsdotter 1210. Rikissa (dotter till Valdemar "den store" Knudsen och Sofia Wolodarowna av Minsk) föddes cirka 1178; dog den 8 Maj 1220. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

1. Erik "Läspe och Halte" Eriksson föddes 1216; dog 1250.
2. Marianna Eriksdotter dog den 27 Jun 1252.
3. Ingeborg Eriksdotter föddes 1214; dog den 17 Jun 1254.
4. Märta Eriksdotter
5. Sofia Eriksdotter dog 1241.

Andra Händelser:

• Yrke: Kung i Sverige

Noteringar:

Hade redan före 1177 gett gåvor till Gudhems kloster. Den förste som låter sig begravas i Varnhems Klosterkyrka. Tog sig med några man till Näs på Visingsö och slog ihjäl Kung Karl Sverkersson den 12 april 1168. Utropade sig sedan till Kung. Dog på Göta-Gård i Eriksberg socken i Gäsene Härad i Västergötland den 8 april 1199.





Knut Eriksson, död 1196, kung av Sverige ca 1167- ca 1195, son till Erik den helige och drottning Kristina.Då fadern dräptes, flydde Knut troligen ur riket. Han återkom omkring 1167, dödade Karl Sverkersson på Visingsö och utropades till kung. Han stred därefter flera år mot olika tronpretendenter, främst Karls brorsöner Kol och Burislev, men även dessa besegrades och dödades och han erkändes som gemensam kung 1169..Med jarlen Birger Brosa som medhjälpare förde Knut en kraftfull politik. En handelstraktat med Henrik Lejonet och Lübeck ledde till starkt tyskt inflytande på näringslivet, men Knut hade också andra västeuropeiska kontakter. Han återupptog den inhemska myntningen.År 1180-1190 blev Mälaren en insjö, sundet en strid ström och skeppade varor måste omlastas på Stadsholmen, där Knut anlade en köping med kunglig kastal för upptagande av tull. Därmed blev han Stockholms verklige grundläggare.Knut var en av Sveriges medeltids allra duktigaste kungar. Knut Erikssons dotter Sigrid giftes bort med den duglige riksjarlen Magnus Broka av folkungätten.Knut Eriksson dog en naturlig död på Eriksbergs kungsgård i Gäsene härad, Västergötland, och begravdes i Varnhem. Eftersom han efterlämnade fyra minderåriga söner valdes huvudmannen för den Sverkerska släkten, Sverker Karlsson, till kung.

Knut gift Cecilia Johansdotter. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Kung i Sverige

Noteringar:

Kung 1150-60 i Svealand. Blev dödad utanför Uppsala domkyrka 1160.Han for omkring i hela sitt rike och sökte sitt folk och for fram på en rättan kunglig väg. Han dömde rättan dom, utan avseende på vänskap eller penningar, och ingen orättan dom för räddhågas eller hats skuld. Han försonade dem som voro i ofred med varandra, han frälsade de fattiga från deras förtryckare, han styrkte de rättvisa, men de vrånga ville han ej tåla i sitt rike, utan gjorde var och en rätt. Han var allmogen så kär, att den villigt gav honom tredje parten av all sakören, som efter landslagarnsa tillhörde konungens fatabur, men han vägrade att sådant mottaga och sade sig ha nog av sitt eget. Detta beröm tillfaller väl egentligen kung Erik som lagskipare, men såsom lagskipning i de äldre tiderna tillika är lagstiftning, så omtalas också konung Erik som lagftiftare. I en svensk kungalängd, som tillhörslutet av fjortonde eller början af femtonde århundradet, får han tillnamnet "laggifware". Företalet till den hundra år äldre Uplandslagen, säger att i denna lag förfäderne skolasörjas, Erik den helige, Birger jarl och Kung Magnus, och lagen själv åberopar uttryckligen i svarsmål konung Eriks lag.Traditionen om en sådan lag är således mycket bestämd. Den kan spåras ännu längre ned i tiden. Då ärkebiskop Gustaf Trolle och Sveriges råd år 1520 skulle ge Christian denandre stadfästelse på allt Sveriges rike, åberopa de "konung Eriks skrivna lag. Vi kan således inte tvivla att Sverige har att tacka konung Erik för åtskilliga av sina gamla lagar. Hela förhållandet med hans lagstiftning kan dock inte utvisas. Var den kanske ett införande av en del kristligt-sociala grundsatser i de gamla hedniska lagarna? Det anförda stället av Uplandslagen säger konung Erik har givit sin lag i faders och sons och den helige andes namn."Erik Jedvardson vistades som Sveakonung i Upsala. Det dåvarande Upsala var den ort, som nu kallas Gamla Upsala. Där, i själva hedendomens hjärta, hade kristendomen svårt att fästa sig. Den uppslog således sina tempel på något avstånd från den förnämsta orten. Närmare Fyrisåens utlopp, vid det så kallade östra Aros (det nuvarande Upsala), på den kulle, som av lätt insedd anledning heter Herrans berg, låg ett Heliga Trefaldighets tempel. Där höll kung Erik sin gudstjänst den 18 Maj 1160. Under det han var i kyrkan berättades honom, att fienden var nära staden, varför det var rådligast att genast ta till vapen. Kungen svarade "låt mig fortsätta min gudstjänst. Jag hoppas till Gud, att det som här därav kan återstå, skall på ett annat ställe fullbordas." Och så förblev han i kyrkan. Men när gudstjänsten var slut, väpnade han sig först med korstecken och sedan med jordiska vapen. Och han mötte fienden manligen. Men dessa var kung Erik överlägsen. Han fick många sår och föll omsider. Fienderna sargade och hånade hans lik. Så skapades den gamla legenden efter en levande, vördnadsfull och utan tvivel trovärdig tradition. Fienden var en prins Magnus av Danmark, son av den så kallade Henrik Skatelår. Denne Henriks fader hette Sven och var en av Sven Estridsons många söner. Henrik själv var således syskonbarn med Knut Lavard, Erik Emun och flera. Han är bekant både för Saxo och Isländarne. De senare kalla honom halte, en benämning som noga lär motsvara den mindre klara skatelår. Han hade till gemål en svensk prinsessa, Ingrid, dotter av Ragnwald och sondotter av Inge den äldre. Genom detta möderne kunde hans son Magnus ha anspråk på Sverige, och det var dessa anspråk som han ville utföra genom anfallet på kung Erik. Men, säger legenden, mot svensk lag, "som förbjuder utlänningar att regera i Sverige." Vid sitt anfall skall han ha haft biträde av en svensk hövding. Det är obekant vem det var. Magnus lyckades så vida att kungen föll. Även Sverker den äldre föll för en dansk prins wid namn Magnus Henriksson. Det var utan tvivel samma person, som efter varandra undanröjde de båda kungarna. Efter Sverkersfall lär Magnus ha satt sig i besittning av Götaland och derifrån ha infallit i Svealand. Kanske for han med sin krigshär på skepp över Mälaren. Det är i annat fall svårt att förstå, hur han så plötsligt kunde vara i hjärtat av kung Eriks rike.

Erik gift Kristina Björnsdotter. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Jarl

Noteringar:

Danske Kung Sven Grathes länsman i Halland var Carl, tillhörande det kungliga huset. Han hade en skön gemål och en syster, som var änka. Johan upptändes av kärlek till dessa, bortförde och skändade dem. Detta blev en anledning till krig. Sven trodde tillfället var bra. Kung Sverker var gammal och overksam, partier delade landet. Sven inbröt således i de småländska landskapen Finnveden och Värend. Han valde vintern då man bäst kunde färdas i landet. Den hjälp han räknade med från Knut och Waldemar erhöll han dock inte. Sverker skall ha lämnat landet och bönderna åt sig själva. Men dessa försvarade sig duktigt. Danskarna överfölls av bönderna både i öppen terräng och i bakhåll och de förlorade fälttåget. Anledningen till kriget är bekant bara för Saxo. I berättelsen om dess förloppoch utgång överensstämmer Knytlingasagan noga med Saxo. Fälttåget pågick 1152-53. Ett romerskt sändebud gjorder resor i Skandinavien i sin kyrkas ärende år 1152. Detta sändebud sökte förgäves att avråda Sven från det tilltänkta fälttåget i Sverige.Johan blev för sitt kvinnoröveri ihjälslagen av allmogen på tinget.-1152.Han var Jarl.

Noteringar:

Erik den heliges far hette Jedvard och att döma av namnet hade han engelskt påbrå (Edvard).(Källa: Maja Hagerman - Spåren av kungens män)

Jedvard gift Cecilia Svensdotter. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Prins i Danmark

Björn gift Katarina Ingesdotter. Katarina (dotter till Inge "den äldre" Stenkilsson och Helena Totilsdotter) föddes 1100; dog 1170. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Prinsessa av Sverige

Noteringar:

Inge den äldres yngsta barn, dottern Katarina, blev efter 1120 gift med den för tapperhet berömde prinsen Björn Järnsida, son till den danske namnkungen Harald Kesja (riksföreståndare i Danmark 1103-04), och dennes gemål Ragnhild, dotter till kung Magnus Barfot av Norge. Harald Kesja, som hade fyra äktdödda och elva illegitima barn, var själv frilloson till kung Erik Ejegod av DanmarkI äktenskapet föddes omkring 1125 dottern Kristina som redan 1134 blev faderlös, då prins Björn mördades på uppdrag av sin farbror Erik Emune.Sannolikt kort före 1150 blev hon gift med den uppsvenske namnkungen Erik Jedvardsson, sedemera Erik den helige, som 1150 erkändes som kung av svearna och senare 1156 också av götarna.Under fyra år, 1156-60, har Kristina varit drottning över hela sveaväldet. Hon gjorde sig därvid främst känd för sin bittra fiendskap mot det av Sverkersätten ca 1150 grundade Varnhems kloster, vars munkar tvangs lämna landet och söka skydd i Danmark.I sitt äktenskap med kung Erik hade Kristina fyra barn, sönerna Knut, (sedmera kung) och Filip samt döttrarna Margareta (gift med kung Sverre av Norge) och Kartarina ( gift med den norske stormannen Niels Blake).Hon blev änka 1160 vid kung Eriks fall utanför Trefaldighetskyrkan i Östra Aros (Uppsala) och torde ha räddat sig samman med kungens tromän och den blott elvaårige sonen Knut. Troligen medtog de den döde kungens huvud med krona.Kristina dog förmodligen i början av sin son kung Knuts regering, kanske omkring 1170, i så fall femtio år gammal.

Andra Händelser:

• Yrke: Kung i Sverige

Noteringar:

Sverker d. ä. "den gamle", död 1156, svensk kung; gift med Inge d. y:s änka, vilket stärkte hans ställning i riket. Han utropades redan 1125 till kung av östgöarna och 5 år senare av svearna. Senare, 1134, blev han också erkänd av västgötarna efter Magnus Nilssons död vid slaget i Foteviken 1134.Sverker, som kom från Kaga i Östergötland och var troligen av storbondestam. Hans far skall ha hetat Korn-Ubbe, Cornube eller Karnuka, ett så egendomligt namn att det "nästan måste vara sant", som Erik Lönnroth sagt.Sverker regerade efter dåtida mått länge. Ändå är hans regentgärning höljd i dunkel. Han gifte sig med Ulvhild, en mycket förmögen dam, två gånger änka efter kungar i Sverige och Danmark.Sverker och Ulvhild lät år 1143 bjuda in franska cisterciensermunkar till sitt gods i Östergötland. Kungen donerade sin gård i Alvastra vid Ombergs fot till munkarna, där de genast satte igång att bygga sin anläggning enligt senaste modell från Europa. Munkarna förlänades också flera gårdar på Visingsö och lät där uppföra det så kallade hospitalet, ett slags härbärge för resande mellan Västergötland och Östergötland. Ofta reste munkarna denna väg över Vättern för att besöka det andra cistercienserklostret, som något senare grundades i Varnhem.Sverker d ä gynnade således kristendomens utveckling i landet. Utöver klostret i Alvastra grundades Nydala och Varnhem under hans tid. År 1152 kom det påvliga sändebudet Nicolaus av Albano till Sverige för att organisera de kyrkliga angelägenheterna. Vid ett möte i Skänninge infördes den påvliga skatten, "peterspenningen".Sverker den äldre var det första offret i de strider om tronen, som nu skulle utbryta. Vid en slädfärd till julottan på juldagen 1156 i Västra Tollstads kyrka nära Alvastra blev han överfallen och mördad, enligt traditionen av sin egen körsven (stalldräng). Invid Alvastra kloster uppfördes ett kapell till hans minne.Vem som var den verklige anstiftaren till dådet är osäkert, kanske var det iscensatt av den konkurrerande Erikska ätten. Kanske var det den danske prinsen Magnus Henriksson, som genom släktskap med tidigare svenska kungar ansåg sig ha rätt till tronen. En annan trolig kandidat var en mycket rik storman i Västergötland, Erik Jedvardsson (Erik den Helige).Sverker d. ä. var stamfar för Sverkerska ätten.





Blev först Kung över Östergötland efter sin faders död, från ca: 1130 över hela Sverige till sin död 1156.Han byggde en domkyrka i gamla Uppsala och i Linköping. Grundade klostret i Alvastra som uppkallades efter sin första hustru Ulfhild eller Alfhild = Alfhildsrum = Alvatrum = Alvastra. Klosterbygget påskyndades av biskop Gille som samtidigt anlade Nydala kloster. Efter Ulfhilds död gifte han snabbt om sig med Rikissa som blivit änka när hennes man Magnus Nielsson stupade i slaget vid Fotevik 1134. Hon överlevde honom med 9 år och dog 1165.Hans maktcentrum låg kring Kaga i Östergötland, men även vid södra Omberg där Sverkersgården låg.Lär även ha hållit hov på Axevalla slott i Västergötland.1152 blev han av påvens legat Nicolaus krönt i Linköpings domkyrka.Blev mördad av sin dräng vid Ålebäcken i Alvastra när han var på väg till julottan i Tollstad kyrka 1156. Bakom mordet låg Magnus Henriksson som ville ha makten i Sverige.Sverker (Sverkerska ätten). Kung av Sverige ca mellan 1130 och 1156. Storman från Östergötland, erkänd som svearnas kung i början av 1130-talet, som götarnas ca 1134, mördad 1156 25/12. Sverkers födelseår är okänt. Under hans regering gynnades kyrkan och kloster grundades; 1153 hölls kyrkomötet i Skänninge och peterspenningen infördes. Upplandsbiskopen flyttade från Sigtuna till Gamla Uppsala. Sverker blev stamfader för den sverkerska ätten, som utdog 1222 med Johan Sverkersson. Sverker mördades juldagen 1156, enligt en gammal uppgift på väg till julottan. Begravd i Alvastra, Västra Tollstad (E). Till hans minne uppfördes det s k sverkerskapellet i närheten av klostret. Vid Alebäcks bro intill Alvastra, dit traditionen förlägger mordet, uppställdes 1896 en tre meter hög minnesten. Gift med efterföljande ana. Död 1156 25/12 i Västra Tollstad

Sverker gift Ulvhild Håkonsdotter 1135. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Härstammar från en norsk släkt.Först gift med Niels direkt efter Margareta Fredkullas död. Sedan med Inge Halstensson. Därefter med Niels Svensson. Förskjuten från Niels före hans död.





Ulvhild, drottning i Sverige, av norsk börd, gift med Inge d. y. och därefter med Sverker d.ä.

Ulvhild Håkansdotter är den svenska drottningslängdens verkliga "femme fatale", en manslukerska, giftmörderska och intrigmakerska av italienska renässansdimensioner.Ulvhild föddes ca 1095 som dotter till den norske ländermannen och t.f. jarlen Håkon Finnsson (av Finn Skjalges ätt).År 1116 gifte hon sig med svenska kungen Inge den yngre. År 1118 sägs hon ha lurat Inge att mörda hans samregent och äldre bror kung Filip. År 1125 blev Inge förgiftad med en ond dryck i Vreta, och bakom mordet stod sannolikt hustrun Ulvhild och stormannen Sverker Kolsson, som kan ha varit drottningens älskare.Ulvhild gifte hon om sig 1130 med den svenske kungen Magnus den starkes far, kung Niels Svendsson av Danmark. Samma år sägs hon ha övertalat Magnus att mörda hertig Knud Lavad samt Sverker att med list besegra sina motståndare bland svearna och västgötarna. År 1132 lämnade hon kung Niels (som dog under outredda omständigheter kort där på, 1134) och ingick ett tredje gifte: med Sverker nu relativt obestridd kung i Sverige. År 1135 blev hon mor till Karl Sverkersson, sedemera kung i Sverige.Hon upplät 1143 kungsgården Alvastra åt cisterciensmunkarna och kan därför ses som grundare av Alvastra kloster, senare även Nydala, Varnhem och Gudhem.Det var oftast drottningarna som stödde biskoparna och munkarna och såg till att mark donerades till klostren. Så till exempel ska klostret Alvastra ha tillkommit på initiativ av drottning Ulvhild för att sona ett av hennes makes många illdåd: han hade låtit avrätta en tjänare genom att i tre steg sänka ner honom i kokande bly. Det var också drottning Ulfhild som tillsammans med ärkebiskop Eskil lät inkalla stenhuggare som byggde den stora katedralen i Lund, Nordens andliga centrum. Katedralen helgades åt den Helige Laurentius, "de fattigas och eländas skyddshelgon". Den högtidliga invigningen skedde år 1145.År 1148 avled hon, troligen på Alvastra kungsgård.