.jpg)
.jpg)
Bo Lindkvist Hemsida
Min Släktforskning.
Noteringar
Träffar 5,401 till 5,450 av 7,881
| # | Noteringar | Länkad till |
|---|---|---|
| 5401 | Prästboställe Nr 1, i 1671 års jordrevning står Anders Torstensson gammal och oduglig, har en son Torsten Andersson värbar. | Torstensson, Anders (I2362)
|
| 5402 | På 1790-talet skriven som husman i Kadesjöhusen. I husförhörslängden nämns två söner och två döttrar, dock ej vid namn. I husförhörslängden 1811-1822 står han, tillsammans medhustru, skriven för ett gathus under Katslösa nummer 5. Här uppges han dessutom vara krympling. Per Heljesson och hans familj står i husförhörslängden 1827-1830 skrivna i ett hus påKatslösa nummer 5. Det var också här som P.H. slutade sina dagar 1829, enligt dödboken var dödsorsaken ålderdomssvaghet. Enligt bouppteckning efter undantagsmannen Hans Jönssons avlidna hustru Karna Nilsdotter på N.Villie 2, förrättad den 21/10 1816, var dennassyster Hanna gift med husmannen Per Heljasson i Katslösa. En annan syster, Boel, var gift med Jöns Jönsson i Måsby. | Heljesson, Per (I805)
|
| 5403 | På kvittot för målarlönen möter oss trofémålaren Olof Hoffmans namn. Han bör ha varit född senast 1640 och är alltså år 1683, då han först synes i handlingarna rörande fanor, över fyrtio år. Den 20 maj tillförsäkrar Erik Dahlberg Hoffman att han för varje avmålad trofé skall erhålla 8 Daler kopparmynt. Därmed hänger det så samman, att den avbildning av rikets troféer, som flera gånger varit på tal, och som ett kungligt brev till Krigskollegium av den 16 juli 1668 och ett annat av den 2 december 1682 beordrar, nu äntligen blir verklighet, och att Hoffman är den målare som uppdraget anförtros åt under Dahlbergs ledning. Resultatet förvaras nu i Krigsarkivet i åtskilliga mäktiga band. Tyvärr fick Hoffman icke åtnjuta mer än en del av frukterna av detta stora arbete, som pågick under större delen av hans återstående liv. Slutgiltigt betalades det först år 1741 och då till den ena av hans döttrar. | Hoffman, Olof (I46595)
|
| 5404 | På midsommardagen begrofs Anders Sonessons hustru i Erikstorpen, namn Anna Andersdotter dödde den 18 juni af ålderdomsbräcklighet 61 åhr gammal. | Andersdotter, Anna (I1250)
|
| 5405 | På Nr. 17 den 11 maj föddes Jöns Torstens dotter INGRID, modern Bengta Håkansdotter, döptes den 13 dito Testes: Erland Jöransson samt Maria Rasmusdotter och Karna Matts. | Jönsdotter, Ingrid (I822)
|
| 5406 | På Nr. 17 den 11 oktober föddes Jöns Torstenssons dotter KIRSTENA, som blef hemma döpt den 13 dito, moder Bengta Håkansdotter. Testes: Torsten Mårtensson och MårtenTorstensson samt Hanna Christopherdotter och Maria Nils Bengts. | Jönsdotter, Kierstina (I815)
|
| 5407 | På Nr. 17 den 24 augusti föddes Jöns Torstenssons son, som den 26 dito blef döpt JÖNS, modern Bengta Håkansdotter. Testes: Lars Mårtensson, samt Anna Erlands och Hanna Ifvars, så och pigan Hanna Mårtensdotter i Balkåkra. | Jönsson, Jöns (I816)
|
| 5408 | På Nr. 17 den 29 juli föddes Jöns Torstenssons son JÖNS, som döptes den 5 augusti, modern Bengta Håkansdotter. Testes: Mårten Torstensson och Ifvar Nilsson samt Agda Jöns Nilsson i Stora Tvären och Kanna Matts i Balkåkra. | Jönsson, Jöns (I814)
|
| 5409 | Påven Innocentius (IV) till biskopen i Linköping med tillstånd för Karl "Sistryggsson" och Helena Petersdotter att gifta sig med varandra trots släktskap i fjärde led, eftersom kung Valdemar och Birger jarl bett om detta med hänsyn till de fördelar giftermålet skulle innebära för riket. Perugia 22 oktober 1252. | Sigtryggsson Boberg, Karl (I90683)
|
| 5410 | Ragnar Lodbrok var enligt Ragnar Lodbroks saga son till den svenske kungen Sigurd Ring, som även styrde över Danmark. Han börjar sin bana med att i en rustning av ludna skinn döda en lindorm och befria en jungfru vid namn Tora Borgarhjort, dotter till den östgötske kungen (eller jarlen) Herröd. Hon dör emellertid efter en tid och Ragnar trivs därför inte längre hemmavid utan drar ut på härfärder. En av dessa för honom till Norge. Där träffar han på en underbart skön och klok flicka som kallas Kraka men i själva verket heter Aslög och är dotter till sköldmön Brynhilda och kung Sigurd Fafnesbane. Efter att ha återvänt hem återkommer han till Kraka nästa sommar. Då bestäms att hon skall bli hans drottning. Hon är honom ständigt trofast och blir moder till fyra söner; Ivar Benlös, Björn Järnsida, Vitsärk och Sigurd Ormiöga.På gamla dar drar Ragnar Lodbrok till England för att på ärofullast möjliga sätt erövra landet, men den engelske kung Ella är på sin vakt, tar honom till fånga och kastar honom i en ormgrop, där den döende vikingen hörs yttra de bevingade orden "Grymta månde grisarna om de visste vad den gamle galten lider" (Gnyðja mundu grísir, ef galtar hag vissi). Kung Ella inser då vem fången är och skickar bud till hans söner (se bild) med anbud om mansbot. Tre av sönerna blir då fruktansvärt vreda, utom Ivar som manar dem till besinning. Ella blir då rädd för Ivar men blir snart överfallen av de tre bröderna. De saknar dock tillräcklig mankraft och besegras. Då går Ivar och begär mansboten. Han får då ett område som hette Lundunaborg. Dit drar han sig tillbaka och värvar Ellas närmaste män genom rådklokhet och givmildhet. Med dessa och sina bröder anfaller han senare Ella, som smädligen dödas på ett sätt som kallas att rista blodörn.Efter faderns död delar sönerna upp Norden mellan sig så att bland andra Sigurd Ormiöga får Danmark och Björn Järnsida får Sverige. Efter dessa två skall sedan de danska och svenska kungarna härstamma. Till den svenska kungaätten skall enligt sagorna bland andra Erik Segersäll och hans son Olof Skötkonung höra. | Sigurdsen Lodbrok, Ragnar (I102899)
|
| 5411 | Ragnvald skall ej förväxlas med "Ragnvald Knaphövde" som var son till Olof näskonung. | Ingesson, Ragnvald (I92594)
|
| 5412 | Ragvald Karlsson ger sin hustru Ragnhild Folkesdotter gods i Väntorp (Vinstorp?), Övralycka och Mortorp i morgongåva. Sigillanter: Puke Glysing, Nils Thureson, Lars Germundsson, Erengisle Suneson, Bengt Puke samt utfärdaren. Påbodanäs den 25 oktober 1344, (B 14, p. 8, RA 0202; D 323 b nr 12, KB; E 161, f. 64, UUB) | Karlsson Fargalt, Ragvald (I92453)
|
| 5413 | Ragvald Magnusson (fargalt) och hans hu Katrina Svensdotter ger sin gård "Hærboholm" (nu Herrborum) i Skällviks sn (Hammarkinds hd) till sin son Magnus Ragvaldsson, om han gifter sig med jungfru Katarina Bengtsdotter, så länge modern var i livet och efter hennes död med full äganderätt mot att vederlägga hennes arvingar annat gods för deras arvsrätt i gården. Härboholm den 19 oktober 1463. (Or.perg. RA 0101) | Ragvaldsson Fargalt, Magnus (I92478)
|
| 5414 | Ragvald Puke (79844). Riddare. Född omkring 1256 (Äldre Svenska frälseätter 1, s 91 f, Ulvåsasläkten). Död efter 1308 i Simonstorp (E) (Gert Ståby). Puke var ett tillnamn, som under medeltiden bars av flera personer, som tillhörde flera olika ätter. Den äldste kände personen är Ragvald Puke, som levde omkring år 1300. En sonson till honom var marsken Erik Kettilsson Puke. På mödenet härstammade från samme Ragvald också riddaren Kettil Puke Glysing (1332-1360) och den yngre grenen av Bonde-ätten, som upptog detta tillnamn. (Källa: Nordisk Familjebok 1800-talsutgåvan) (Barn XIII:7175, s ) Gift med efterföljande ana. Barn:Kettil Ragvaldsson Puke (79839). Född 128. (Kaj Spännar). Död 1336 i Eskilstuna Kloster (D) (Kaj Spännar). (Se XIII:7175, s ). NN Ragvaldsdotter Puke (99561). Född omkring 1282 (Äldre Svenska frälseätter 1, s 91 f, Ulvåsasläkten). Bengta Ragvaldsdotter Puke (142853). Född 1313. Död 1376. (Se XIII:7192, s ). | Puke, Ragvald (I90585)
|
| 5415 | Rd Ture Stensson och väpnarna Peter Ryning och Bengt Sture gör arvskifte efter rd Magnus Sture, varigenom dennes änka (Eliana Arvidsdotter) erhåller Källehult och Källehultsmåla, Matkull och gårdar i Berg i Bergs sn, halva Lida kvarn, Södra Rottne och Eka i Värend, Rössby i Sandsjö sn, Kännestubba i Nye sn, Häljarp i Ingatorps sn samt Ekerum och Halltorp i Högsrums sn på Öland. Den 24 september 1419. (Or.perg. RA 0101) Rd Ture Stensson, Eliana Arvidsdotter, änka efter rd Magnus Sture, Märta Eriksdotter, änka efter Karl Sture, och Peter Ryning uppgör arvskifte mellan Karl Stures barn och Bengt Sture vpn efter herr Magnus Sture, varvid de gårdar bestäms, som skall tillfalla den sistnämnde och som är belägna i Småland. Den 24 september 1419 (Or.perg. RA 0101) | Sture, Magnus (I92465)
|
| 5416 | Redan som sjuttonåring blev han efter faderns död 1611 myndigförklarad. Han hade då fått en gedigen utbildning av Johan Skytte, en duktig och lärd man med vida intressen. Språkkunskaper var mycket viktiga och prinsen hade två modersmål: svenska och tyska. Med modern talade han tyska och det var också det språk, som han först lärde sig skriva. Så småningom lärde han sig även att tala holländska, franska, italienska och latin flytande. Spanska, engelska och skotska dialekter förstod han också, och dessutom hade han en hel del kunskaper i polska, ryska och grekiska.Vid Vittsjö var det nära att den unge Gustav II Adolf drunknade 1612 under Kalmarkriget. Den sjuttonårige kungen hade lett ett härjningståg längs Helge å ned mot Vä och var på återtåg mot Markaryd. I sitt läger vid Vittsjö kyrka överfölls svenskarna på eftermiddagen den 11 februari av en överlägsen dansk styrka på 600 man. Flera svenskar stupade eller togs till fånga. Under kungens flykt till häst över sjön brast isen. Per Baner lyckades dock krypa ut till vaken och räcka honom en hand. Enligt traditionen skall även upplandsryttaren Tomas Larsson ha hjälpt till. Gustav Adolf uppgav att svenskarna förlorade 300 man vid Vittsjö. Per Baner användes sedan av kungen för många uppdrag.Vid Gustav Adolfs trontillträde befann sig Sverige invecklat i tre krig: de med Danmark och Ryssland avslutades genom frederna i Knäred 1613 och Stolbova 1617. Kriget mot Sigismund i Polen intensifierades på 1620-talet och ledde till Livlands erövring. Krigsskådeplatsen överflyttades 1626 till Preussen, och kriget mot Polen avslutades genom stilleståndet i Altmark 1629.Genom att 1628 aktivt stödja det av Wallenstein belägrade Stralsund blandade sig Gustav II Adolf i trettioåriga kriget, och han ingrep definitivt 1630 för att fördriva de kejserliga trupperna från Östersjön och komma de tyska protestanterna till hjälp. I sin kamp mot kejsarmakten fick han Frankrikes militära och politiska stöd. Segern vid Breitenfeld 1631 blev en vändpunkt i kriget. Efter triumftåget söderut stupade Gustav Adolf vid Lützen den 6 nov 1632. Det dröjde ända till den 8 december, alltså mer än en månad, innan man i Stockholm med ordinarie postgång fick veta nyheten att Gustav Adolf stupat vid Lützen. Kungen var vid slaget klädd i ett älghudsskyller som finns bevarat, eftersom det återlämnades av österrikiska staten 1920 som gåva till Livrustkammaren i Stockholm.Genom sin utrikespolitik grundlade Gustav II Adolf Sveriges stormaktsvälde. Inrikespolitiskt fick hans regering även en avgörande betydelse genom den nydaning av förvaltningen, krigsmakten, regeringen och riksdagen som påbörjades. Tillsammans med sin närmaste rådgivare Axel Oxenstierna och med anlitande av utländska, mest nederländska specialister, inrättade han centrala ämbetsverk (kollegier) och hovrätter, som alla fick en modern organisation. Reformerna fullföljdes kort efter kungens död i 1634 års regeringsform, där länsstyrelserna gavs den form, som i allt väsentligt bibehållits därefter.Effektiviseringen av förvaltningen hade till huvudsyfte att skapa resurser för de kontinentala krigen. De många utskrivningarna och det hårda skatteuttaget skapade också tidvis missnöje och ledde t o m till uppror bland bönderna. Prästerna och bonderiksdagsmännen utnyttjades därvid skickligt av kungen för att lugna opinionen.Gustav II Adolf var krigarkungen som höll katolicismen stången och revolutionerade den militära taktiken. Men ”Lejonet från Norden” var också en modernist som reformerade rättsväsendet, höjde bildningsnivån, bjöd in de driftiga vallonerna och anlade 15 handelsstäder. | Karlsson Vasa, Gustav II Adolf (I102832)
|
| 5417 | Refil var enligt isländska sagor son till sveakungen Björn Järnsida. Hervarar saga nämner ingenting om att Refil skulle ha varit kung av Svearike, men däremot att Refils son Erik Refilsson skall ha efterträdit Erik Björnsson som kung av svearna. | Björnsson, Refil (I102897)
|
| 5418 | Relation 1744- - med Anna! Carlsdotter, född 17 - - i Bäckasjögärde ?, Backaryd (K) ?. Kvinnfolket i Bäckasjögärde 1745, Backaryd (K). Kan vara född 17120914 i Skärvgöl i så fall dtr till Carl Nilsson. Gift 1777-02-02 i Backaryd K med Kerstin! Månsdotter, född 1750- - i Ej i Backaryd el. Hoby,död 1780-10-15 i Bäckasjögärde, Backaryd K.Vigda Änkl. o. Fästekvinna i Bäckasjögärde. Hustru död av bröst o. huvudsjuka 30 år gl. | Nilsson, Tore (I43265)
|
| 5419 | Remin. jtt Uecte B. aff Gylskulle kaldet Oluff Moder Thoris Bolle. Fader Bodel Trölsön j Eegery Ur absolutionslängden för 1679 Osby C:1 s 37 den 6 August Bodel Trölsön j Eegery som haffuer aufflet Hoorebarn med Bolle Oluffsdotter aff Kulolt Vide supra Dn. Palmarum Osby. | Bothelsson, Oluf (I25149)
|
| 5420 | Riddare och riksråd. Baron. Ägare av stora jordagods i skilda delar av landet. Vid konung Håkons död 1319 en av förmyndarna för den treåriga tronföljaren Magnus Eriksson. Levde 1331, troligen bosatt på Suderheim (RKn.), men enligt annan uppgift (N. F.) död 1320. | Jonsson (till Suderheim), Haftor (I39531)
|
| 5421 | Riddare, riksråd, lagman i Östergötland, drots. Känd mellan 1292 och 1345. Omnämnd första gången 1292. Ännu ej riddare 1298. Var riddare och riksråd 1305, lagman i Östergötland 1310 samt konung Birgers drots 1311 och ännu 1314. Lämnade omkring årsskiftet 1314-15 drotsämbetet. Nämnes åter som lagman i Östergötland 1315 och ännu 1316, men 1318 är hans måg Bo Nilsson (Natt och Dag) lagman där. Är åter drots 1322 och ännu 1333, tillika åter lagman i Östergötland 1330, och ännu 1345. Var f. d. drots 1334. Uppträder sista gången 1345 25/9, då han och hans hustru förnyar sitt testamente. Var död 1347 18/3. Flera av herr Knuts 1343 utfärdade brev har som dateringsort Aspenäs, Malexanders sn i Ydre hd i Östergötland, där åtminstone hans fru uppgives ha varit bosatt. Ägde övrigt gods i Håbo, Bro, Lagunda, Långhundra, Trögds och Vaksala... (Barn XIV:14374, s , Far XVI:57493, s , Mor XVI:57494, s ) Gift med efterföljande ana. Barn:Jon Knutsson Aspenäsätten Blåå (18893). Född 1286 i Aspenäs, Malexander (E) (Släktforskarna årsbok 2000). Död före 1357-01-06 (Släktforskarna årsbok 2000). Cecilia Knutsdotter Blåå (17666). Född 1288 i Äspered (P) (Släkthistoriskt Forum nr 3/03). Död omkring 1350 (DIS). (Se XIV:14374, s ). Magnus Knutsson af Aspenäs Blåå (18889). Född 1310 i Sverige (Släktforskarna årsbok 2000). Död 1366 i Sverige (Geni). | Johansson (Aspenäs-ätten), Knut (I90628)
|
| 5422 | Ridder sidst paa Aaret 1310, 1315 Medudsteder ved Transsumptet af Dokumentet af 1307 om Niels Ranis Sammensværgelse mod Kong Erik, købte s. A. af Fyrst Henrik af Mecklenborg Detershagen, 1328 Vidne for Kong Erik i dennes Privilegiebrev til Byen Rostock | Moltke, Evert (I28699)
|
| 5423 | Ridder, beseglede 1307 et Forlig mellem Sorø Kloster og Hr. Asser Jonsen, købte 1313 Gods i Nyrup, Borup, Thorstenstrup og Merløse, nævnes 1315 blandt Forloverne ved Forliget i Nyborg, levede endnu 1316. | Jacobsen Grubbe till Saerslev, Herluf (I28876)
|
| 5424 | Ridder, var 1304 forlover ved et forlig mellem markgreverne af Brandenburg og Henrik fyrste af Mecklenburg om Stargard. | van Rome, Henning (I97724)
|
| 5425 | Ridefougd (Gårdsfogde) på Svaneholm. Född 1615. Död 10/5 1680 i Skurup (Sandåkra). Begravd 20/5 1680 i Skurup. Lehnert Jensen finns upptagen i decimantjordeboken 1651 på "en heell gaard under Adelens tienere" i Sandåkra by i Skurup. Dessutom brukade han, enligt 1658 års jordebok, en gård i N.Vallösa, Sjörups socken (obekräftad uppgift). Under merparten av sin livstid tjänade han adelssläkten Gyllenstierna, som ride- eller gårdsfogde på Svaneholm. I ett brev har L.J. undertecknat med efternamnet Lund. En släkt med detta namn kom från Assens på danska Fyn. Den Peder Jespersen Lund (kyrkoherde i Villie) som förekommer som fadder vid dop av Lehnerts barn är med tanke på efternamnet möjlig släkting med L.J. som också hade andra knytningar till Villies kyrkoherdar (en av Peder Lunds efterträdare var Lehnert Jensens svärson, Fredrik Jensen. Lehnert Jensen förekommer ganska högfrekvent i Vemmenhögs dombok från och med år 1674 (d.v.s. det år från vilket domböckerna är bevarade). Bland annat nämns han den 10:e januari 1676: "Enligt Hans Nadhes Her landshöffdingess order och breff till Lehnert Jenss, huör udwdj Lehnert Jenssen befalles att möde hans Högwelb: Nadhe i Ydstedh eller Trelleborg.. osv". Han förekommer även på många andra håll i Vemmenhögs dombok, bl.a. på följande datum: 1674: 9/2, 9/3, 6/7, 14/9, 12/10, 7/12 och den 21/12. 1675: 11/1, 25/1, 3/5, 21/6, 20/9, 6/12 och den 13/12. 1676: 17/1, 21/2, 10/4, 24/4, 5/6, 24/7, 19/9, 25/9, 9/10,och den 23/10. 1677: 12/2, 26/2 och den 10/9 - med flera. Lehnert Jensen dog i Skurup 1680. Utdrag ur kyrkboken: "Döde Lehnert Jensen i Sandagr och blef begraffet den 20 may i Skurups kirche, 64 åhr." Notera särskilt formuleringen "begraffet i Skurups kirche", vilken tyder på att han kan vara begravd i själva gravkoret som ännu är bevarat eller möjligen i kyrkogolvet. L.J. förekom i Vemmenhögs renoverade dombok också långt efter sin bortgång, nämligen den 19:e maj 1690 (mål 13). Bonden Tyke i "Sanagra" hade instämt bonden Nils Ohlsson från samma by för att han under förra året inhöstat en Tyke tillhörig ängelycke. Det visade sig emellertid att bemälda lycka verkligen tilhörde Nils Olsson: "Wälborne Herr Ryttmester Axel Gyllenstiernes för dheta fougde Lennart Jönsson hade dock under sin levnad tagit denna lycka från Nils Olssons gård och lagt under Tykes". Enligt ett domboksprotokoll från 1693 (Ljunits häradsrätts renoverade dombok 7/11 1693 mål nummer 04) skall Lennart Jensens gård i Sandåkra ha blivit förstörd av snapphanar. Protokollet som sådant gäller det eventuella arv som Lehnerts änka, Margareta Nilsdotter, erhållit då hon gifte om sig med Thomas Jönsson i Ystad: "Remsnidaren mäster Thomas Jönsson i Ystadh nu som sista tinget begiärt 2ne attester under 3ne mändhs: Unge Hans Stubbh, Cronoländzman Christen Persson och gamble Hans Stubbh händer dat: Snårstadh d: 27 November Ao. 1682 måtte uppläsas och påskrifwas sampt confirmeras, det han inga egodehlar med sin nu havande hustru Margerta Nilsdotter fått, som hon erfwa fått efter sin sahl. man Lennert Jenss på Swaneholm, emedan all qwarlåtenskapen hänkommen dells plundratz af ett snapphanepartie och een stor deel effter upwyst specifikation till 592 daler silvermynt skall efter hustru Margereta sahl: Lennert Jönsson underskrefne uppsatz, wahra aff Wäällborne Hr. Axel Gyllenstierna tagit till Svaneholm." Även om inget i Lehnerts dödsattest i Skurups kyrkbok på minsta stätt antyder en bråd död undrar man osökt...var det kanske till och med så illa att Lehnert fick sätta livet till i dessa snapphanefejder? Saken kan inte helt uteslutas, eftersom bland andra hans svärson, Fredrik Jensen - präst i Villie - var en i sammanhanget mycket kontroversiell och minst sagt svenskvänlig man, som mycket aktivt ställde upp på svenskarnas sida i detta svensk/danska krig. Det förekom vid denna tid diverse snapphanefejder även så långt söderut som vid Skurup: "Svaneholm intog under kriget svensk besättning våren 1677, men utrymdes liksom de öfriga adliga fästena 1678 på sommaren, då det hotades af en stark dansk ströfkår. Egaren, Axel Gyldenstierne, som stod i svensk krigstjenst, klagar tidigare på året 1678 för generalguvernören, att den svenske besättningen så våldsamt for fram med hans gård, att källrar och vindar uppbrötos och rågåkern användes till betesmark. Nu blef han efter den svenska besättningens aftåg tillfångatagen af danskarne och förd till Landskrona, men rönte den otacken, att af svenskarne misstänkas för att alldeles godvilligt ha följt med såsom förlofvad med en af Otte Lindenows döttrar, som lefde öfver på danska sidan", står att läsa i ett uppslagsverk om Skånska slott. En genomgång av Skurups kyrkbok ger vid handen att Lehnert Jensen då och då figurerade som fadder eller dopvittne vid olika barns dop, något som kan föranleda misstanke om TÄNKBART släktskap med de döpta barnens föräldrar. Det handlar om: Mons Andersen född 23/2 1651 som son till Anders Trulsen i Sandåkra, Niels Bendtsen född 7/9 1656 (död strax därpå) som son till Bent Nörregår, Niels Bendtsen född 22/10 1659 som son till Bent Nörregår, Lars Bendtsen född 6/3 1661 som son till Bent Nörregår samt obenämnd gosse född 1664 som son till Hans Monsen.Uppgiften om att Lehnert Jensen även hade efternamnet Lund kommer från ett brev (Skånska Guvernementskansliets Brevskrivarregister/LLA) daterat 12:e september 1672 som Lehnert skrivit och undertecknat med "Lehnert Jensen Lund".Lehnert Jensen finns upptagen i decimantjordeboken 1651 på "en heell gaard under Adelens tienere" i Sandåkra by i Skurup. Dessutom brukade han, enligt 1658 års jordebok, en gårdi N.Vallösa, Sjörups socken (obekräftad uppgift). Under merparten av sin livstid tjänadehan adelssläkten Gyllenstierna, som ride- eller gårdsfogde på Svaneholm. I ett brev har L.J. undertecknat med efternamnet Lund. En släkt med detta namn kom från Assens på danska Fyn. Den Peder Jespersen Lund (kyrkoherde i Villie) som förekommer som fadder vid dop av Lehnerts barn är med tanke på efternamnet möjlig släkting med L.J. som också hade andra knytningar till Villies kyrkoherdar (en av Peder Lunds efterträdare var LehnertJensens svärson, Fredrik Jensen)-----------------Gryts vigselbok 1656:""Linhardt Jenss, Margrete Nielsd: Copuleret 16 Sept:"------------------Lehnert Jensen förekommer ganska högfrekvent i Vemmenhögs dombok från och med år 1674 (d.v.s. det år från vilket domböckerna är bevarade). Bland annat nämns han den 10:ejanuari 1676: "Enligt Hans Nadhes Her landshöffdingess order och breff till Lehnert Jenss, huör udwdj Lehnert Jenssen befalles att möde hans Högwelb: Nadhe i Ydstedh eller Trelleborg...osv". Han förekommer även på många andra håll i Vemmenhögs dombok - då oftast som förtroendevald och mera sällan som svarande eller kärande i något mål: De datum å vilka han finns nämnd äro: 1674: 9/2, 9/3, 6/7, 14/9, 12/10, 7/12 och den 21/12. 1675: 11/1, 25/1, 3/5, 21/6, 20/9, 6/12 och den 13/12. 1676: 17/1, 21/2, 10/4, 24/4, 5/6, 24/7, 19/9, 25/9, 9/10,och den 23/10. 1677: 12/2, 26/2 och den 10/9 - med flera.Notera särskilt formuleringen "begraffet i Skurups kirche", vilken tyder på att han kanvara begravd i själva kyrkan. I gravkoret som ännu är bevarat ligger endast herrskapsfolk och ägare till Svaneholm. Celebre Svaneholmsintendenten och Skurupsforskaren Eric Mårtensson vet att berätta att det däremot i kyrkogolvet under tidernas lopp - bland annat på1600-talet - gravsatts andra stora män inom socknen. Med all säkerhet är det således här som Lehnert vilar.L.J. förekom i Vemmenhögs renoverade dombok också långt efter sin bortgång, nämligen den 19:e maj 1690 (mål 13). Bonden Tyke i "Sanagra" hade instämt bonden Nils Ohlsson från samma by för att han under förra året inhöstat en Tyke tillhörig ängelycke. Det visadesig emellertid att bemälda lycka verkligen tilhörde Nils Olsson: "Wälborne Herr RyttmesterAxel Gyllenstiernes för dheta fougde Lennar Jönsson hade dock under sin levnad tagit denna lycka från Nils Olssons gård och lagt under Tykes". Enligt ett domboksprotokoll från 1693 (Ljunits häradsrätts renoverade dombok 7/11 1693mål nummer 04) skall Lennart Jensens gård (i Sandåkra?) ha blivit förstörd av snapphanar. Eftersom ärendet finns upptaget i Ljunits' härads dombok förefaller det troligast att det ärLehnert Jensens gård i N.Vallösa som blivit nedbränd, och inte den i Sandåkra. Protokollet som sådant gäller det eventuella arv som Lehnerts änka, Margareta Nilsdotter, erhållit då hon gifte om sig med Thomas Jönsson i Ystad:"Remsnidaren mäster Thomas Jönsson i Ystadh nu som sista tinget begiärt 2ne attesterunder 3ne mändhs: Unge Hans Stubbh, Cronoländzman Christen Persson och gamble Hans Stubbh händer dat: Snårstadh d: 27 November Ao. 1682 måtte uppläsas och påskrifwas sampt confirmeras, det han inga egodehlar med sin nu havande hustru Margerta Nilsdotter fått, som hon erfwa fått efter sin sahl. man Lennert Jenss på Swaneholm, emedan all qwarlåtenskapen hänkommen dells plundratz af ett snapphanepartie och een stor deel effter upwyst specifikation till 592 daler silvermynt skall efter hustru Margereta sahl: Lennert Jönsson underskrefne uppsatz, wahra aff Wäällborne Hr. Axel Gyllenstierna tagit till Svaneholm."Även om inget i Lehnerts dödsattest i Skurups kyrkbok på minsta stätt antyder en bråd död undrar man osökt...var det kanske till och med så illa att Lehnert fick sätta livet tilli dessa snapphanefejder? Saken kan inte helt uteslutas, eftersom bland andra hans svärson,Fredrik Jensen - präst i Villie - var en i sammanhanget mycket kontroversiell och minst sagt svenskvänlig man, som mycket aktivt ställde upp på svenskarnas sida i detta svensk/danska krig. Det förekom vid denna tid diverse snapphanefejder även så långt söderut som vid Skurup: "Svaneholm intog under kriget svensk besättning våren 1677, men utrymdes liksom de öfriga adliga fästena 1678 på sommaren, då det hotades af en stark dansk ströfkår. Egaren, Axel Gyldenstierne, som stod i svensk krigstjenst, klagar tidigare på året 1678 för generalguvernören, att den svenske besättningen så våldsamt for fram med hans gård, att källrar och vindar uppbrötos och rågåkern användes till betesmark. Nu blef han efter den svenska besättningens aftåg tillfångatagen af danskarne och förd till Landskrona, menrönte den otacken, att af svenskarne misstänkas för att alldeles godvilligt ha följt med såsom förlofvad med en af Otte Lindenows döttrar, som lefde öfver på danska sidan". (uruppslagsverk om Skånska slott?? - kopia)En genomgång av Skurups kyrkbok ger vid handen att Lehnert Jensen då och då figurerade som fadder eller dopvittne vid olika barns dop, något som kan föranleda misstanke om TÄNKBART släktskap med de döpta barnens föräldrar. Det handlar om: Mons Andersen född 23/2 1651 som son till Anders Trulsen i Sandåkra, Niels Bendtsen född 7/9 1656 (död strax därpå) som son till Bent Nörregår, Niels Bendtsen född 22/10 1659 som son till BentNörregår, Lars Bendtsen född 6/3 1661 som son till Bent Nörregår samt obenämnd gosse född 1664 som son till Hans Monsen. -------------------------------------------------------------------------------------------------------------Under kapitelrubriken "Vemmenhögsbygden under danskt välde juli-december 1676" i boken SKURUP OCH HASSLE-BÖSARP FRÅN ÄLDSTA TID TILL VÅRA DAGAR skriver Alf Erlandsson följande:"Vi återgår till läget sommaren 1676. Efter att man länge väntat på den danska invasionen, anföll danskarnas flotta Ystad den 27 juni 1676 under ledning av den holländske amiralen Cornelius Tromp. Staden föll snabbt, och danskarna invaderade staden och krävde, att borgerskapet skulle avlägga trohetsed till danske kungen. Ny borgmästare och andra befattningshavare i staden utsågs av amiralen. Staden undgick plundring genom att köpa sig fri. Plundringen fick anstå till juni 1678, då danskarna definitivt lämnade staden."Efter en tids strider trängde danskarna undan de svenska trupperna allt längre norrut från Ystad, och Vemmenhögsbygden blev ockuperad av danskarna, samtidigt som dessa gjort en andra landstigning vid Hälsingborg och därifrån avancerade österut.Den gamla tingboken från Vemmenhögs härad återspeglar dessa händelser på ettindirekt sätt. I ett protokoll från den 7 augusti 1676, finner vi plötsligt, och utan andrakommentarer, att med "Kongl Maj: s order" inte längre menas den svenske kungens order utan den danske kungens. Danskarna lät byta ut tingsskrivaren mot en pålitlig dansksinnad man som hette Jacob Jacobsson. Ordern där detta föreskrivas är utfärdad i fältlägret vid Landskrona den 6 augusti 1676 av "Hans Kongl Maya till Danmark och Norge" och den 18 september 1676 talas i ungboken om Hans Kmt "till Danmark och Norge våras allernådigste arve Konung . .".'- - Innevånarna i Skurup och Hassle-Bösarp hade - liksom häradets övriga innevånare - återblivit danska undersåtar. Regimförändringen kan t. o, m. avläsas i ungbokens handstilar. Frånoch med den 7 augusti 1676 har en ny hand övertagit pennan - den ovannämnde tingsskrivaren Jacob Jacobsson.I ett protokoll från början av augusti 1676 heter det, att en Peter Skomagar införtinget låtit uppläsa amiral Tromps "beskärmelsebrev" daterat Ystad den 2 juli 1676, och till yttermera visso kunde han uppvisa ett liknande dokument undertecknat av den danske kommendanten i Ystad. Det var alltså till de danska hanarna man numera fick lov att vända sig, om man ville bli skomakare i Vammenhögs härad.Men även om man till en början känt danskarnas ankomst som en befrielse från det svenska oket, blev inta situationen mycket bättre för de skånska bönderna efter danskarnasankomst. Redan den 4 september 1676 kallades alla bönder och husmän i östra delan av Vemmenhögs härad samt innevånarna i Börringe birk, att från varje gård" . . . mäta med en frisk karlmed bössa och gott gevär vid Malmö läger vid Katterup och taga häradsf ana och trumma med sig." - Allmogen kallades alltså under de danska fanorna för att hjälpa danskarm att erövra svenskarnas sista fästning, Malmöhus. - Vid samma tidpunkt gavs order från dansk sida att bönderna i Vemmenhögs härad skulle inleverera sitt bondespannmål till den danske proviantmästaren Georg Friis på fästningen i Kristianstad, ungefär samma typ avbefallning, som man redan många gånger fått av de svenska proviantmästarna. - Fabricius påpekar också,att skåningarna snart nog kom underfund med, att de danska trupperna inte bar sig stort bättre åt mot dem, än de svenska hade gjort."'- Prästen i Solberga och Hassle-Bösarp Villom Albertssen Ravn klagade över, att utsända danska ryttare trakterade bönderna i hans socknar "med hugg och slag." Skåningarna hade nu råkat i kläm mellan två sköldar, och många råkade illa ut. Gårdsfogden på Svaneholm fick sin gård nedbränd hösten 1676, vilket "tillföjet honom enstor och obotlig skada" som det heter i ungboken.*Danskarna avlägsnade givetvis även den svenska kronans främste representant i häradet, kronofogden Nils Skåning, och ersatte honom med en Kmts ride fogde - som motsvarande tjänsteman kallades på danska -vid namn Hans Nielssen. Denne uppträdde sedan på häradstinget som danske kungens representant. Sålunda infann han sig vid tinget den 27 november 1676 och gav order, att en slaktoxe från var 20:e gård skulle utlämnastill danska fältlägret. Åter skulle vedleveranser göras men nu till det danska fältlägret, och allmogen beordrades tjänstgöra som ett slags hemvärn och medverka i bevakningen av "fienden" dvs. svenskarna."---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Birte Boström i Malmö skrev i juni 2001:"Hur jag kom på att Anne Christine Lennartsdotters första make kanske är identisk med Börje Kock, är ganska enkelt. Jag utgick från vigseln i Skurup och antog att H. stod förHerr. Sedan var det bara att söka i Herdaminnet. Han efterlämnade änka och barn. Se Lunds stifts Herdaminne II:7, sid 490-491, "Efter B.K:s död har dennes bror, kh. Per Magirus i Snöstorp, 1689 14/6 anhållit om annus gratiae et beneficii för änkan och hennes barn." Se mer senare.Min första uppgift om Lennert Jensen är från Malmö Rådhusrätt d.2 apr. 1649. Saken gäller en skuld som "Beritte S. Tideman Krudmeyers" kräver utav Jep Pedersens i Vallösa dödsbo, och där Lennert Jensen möter. Vi får veta , att " Jep i Vallösa var död långt förefienden utfallt av landet, men där Lennert till Svanholm hemkom, hade samtliga arvingar varit församlat". Skiftet hade ägt rum utan Lennerts närvaro och Sal. Jeppes hustru nekade till skulden.Jag har efter detta en hel del uppgifter där Lennert Jensen förekommer i sinegenskap av ridefogde, givetvis från Vemmenhögs häradsrätt, men också från andra ställen, bl.a. i Ystad Rådhusrätt d.23 mars 1669, då " Lennert Jensen forvalter och riidefoegidt till Suanholmb" har instämt Jacob Popp för skuld denne har till Lennerts " Sallig hoesbondh Wellb. Erich Gylldenstiern till Suanholmb".I Herrrestad häradsrätt d.22 juli 1670 får vi veta att Lennert Jensen arrenderarSvaneholm. Likaså i Skånska landstinget d. 18 apr. 1672, då Lennert Jensen arrendator på Svaneholmär en av de män som utses att granska Erik Nielsens räkenskaper, vilken förvaltat Biskopens kannikegods.I Vemmenhögs häradsrätt d.25 maj 1685, omtalas att " Svanholm varit för detta bortarrenderat uti samfälte 6 år till fogden välaktade Lennert Jönsson".Jordeboken 1658, Malmöhus län, Ljunits hd., Sjörup sn., N. Vallösa : 1 hemman brukasav Lennert Jensen, ägs av Sophie Romels.Ystad Rådhusrätt, Inneliggande handlingar, d.19 aug 1672 " är utlägg gjort till dekreditorer som haver att fordra efter avl. Rådman Henrik Risoer". Utlägg görs i bl.a. skulder tillHenrik Risoer och bland dessa som var skyldiga honom pengar finns " Jacob Jensen, Lennert Jensens skolemästare på Svaneholm - 6 dlr."Ystad byting d.14 juni 1680. Henrick Castensson Bager och hans svåger Marckus Karsk, synes ha sålt Sal. Hans Kertemindes gård i Ystad till Lennert Jensen omkr. 1676. I varjefall framlades en "taxt" av d. 30 nov. 1676, lydande " det de 8 män är anbefallt att avropaSl. Hans Kiärtemindhes gård", vilken avropning " är med köpebrevet till Lennert Jensen av Marckus Karsk och Hendrick Castensson överlevererat ."Ystad Rådhusrätt, Panteboken, d.3 febr. 1679. Hederlig och vällärde Hans Eskildsen Foerbus lät införa Sal. Gabriel Gabrielsens tillfallna 100 dlr- smt., som han varförpantad uti den gård hans Sal. förman Han Gabrielsen uti bodde, som nu genom arv är tillfallen Sal. Hans Gabrielsens dotter Anne Christina Hansdotter, efter skiftebrevets förklaring, efter hennes Sal. fader. Hr. Fredrik Jensen, sockenpräst till Villie och Örsjö socknar, på sina barns vägnar, låter införa 100 dlr smt. hans barn är tillfallna uti bemälta gård efter deras Sal. moder, och är dessa för. ( förenämnda) som haver prioriteten uti bemälta gård. Lennert Jensen ridefogde till Svaneholm är och försäkrat uti bemälta Sal. Hans Gabrielsens gård, efter obligation och pantebrev, för kapital och ränta som sig bedrager efter utläggssedelns innehåll av dato d. 13 jan. 1679, lydande på 331 dlr. smt.Lennert Jensen och hans hustru Margrete Nielsdt. bör vara vigda omkr. 1658, då Margrete Lennerts är känd som dopvittne i Skurup detta år. Lennert Jensen dog ju 1680 och Margrete gifte om sig med Thomas Jensen Remsnider i Ystad, men inte i första taget. I YstadMagistrats protokoll d. 5 aug. 1689 gör Thomes Jens. Remsnider, uppå Margrete Lennert Jensens vägnar, uppbud på ett hus liggandes i Stickstredit, med tilliggande damm och hage vid ån. De är således ej vigda ännu, men har vigts före d. 7 nov. 1693. Detta datum finner vi att Thomas Jensens hustru är Margrete Nielsdt. Sal. Lennert Jensens . Ljunits häradsrätt ( ren.domb.) gällande de attester du redan känner till. Thomas Jensen Remsnider var bror tillkyrkoherden Hr. Fredrik Jensen i Villie . Belägg finns bl. a. i bouppteckningen år 1700 efter Thomas Jensen.Margrete Nielsdotters broder kan vara - styrkt till säkerhet av nedannämnda bouppt. efter deras far - kyrkoherden Påvel Nielsen på Ivö. För detta antagande måste vi gå till Margretes dotter Anne Christine Lennartsdotter. Hon vigdes som bekantmed H. Börje Pedersen d. 3 jan. 1680 i Skurup. Denne herr Börge Pedersen bör vara identisk med prästen Börje Kock ( Birgerus Petri Magirus), som 1677 fick kallelse till Föeslöv ochGrevie i Bjäre kontrakt. ( Lunds stifts herdaminne II: 10, sid. 402), men som år 1681 flyttadestill Billeberga och Tirup i Rönneberga kontrakt. Han framstår som en milt sagt, mindresympatisk man, och dog d. 28 maj 1689, efterlämnande änka och barn. Hustrun uppges i LSH. heta Anna Catharina, men är väl om mina antagande stämmer, den samma som Anne Christine Lennartsdotter.I ett brev av d. 23 apr. 1688 skriver kyrkoherden i Södervidinge Knut ChristensenHög, att Börje Kock var gift med hans svågers Cornficius Ibinsulanus syskonbarn. Cornficius var son till kyrkoherden på Ivö Påvel Nilsson. ( Luns stifts herdaminne II: 7, sid. 487-491.)Anne Christine Lennartsdotter är känd i S. Villie, Ljunits hd., från år 1692. Hon är dågift med smeden Nils Persson och de får sonen Börge detta år. I S. Villie katekismilängd 1703finns på S.Villie nr.25 gths., Nils Persson, hustru Anna Christina, dotter Ingeborg Börjesdotteroch sonen Börje Nilsson. Hon har alltså en dotter Ingeborg från sitt det tidigare äktenskapet. En son i detta första äktenskap är förmodligen Lennart billgren, f. omkr 1680, ryttare i Skånska husarregementet, avskedad p.g.av sjuklighet 1724, gift med Anna Elisabeth/ Lisken Carlsdotter i Börringe 1709. De flyttade från Börringe till S. Villie år 1726. Hustrun och derasdotter Anna Christina Lennartsdotter återfinner vi som dopvittnen på Nils Perssons och Anne Christine Lennartsdotters barnbarns dop.Tidsmässigt passar allt in med mina antagande, så också den troliga sonen Lennarts antagna namn Billgren, som kanske anspelar på födelseorten Billeberga. Det är alltsåfullt möjligt, att Cornficius Ibinsulanus och Anne Christine Lennartsdt. är syskonbarn(kusiner).Enligt Cavallins Lunds stifts herdaminne 5, var Corfits Ibinsulanus son till PaulusNicolaus Christianstadensis ( Pål/ Påvel Nilsen från Kristianstad), som blev prästvigd 1651 tillIvö och Kiaby. Påvel Nielsen dog 1679. Hans övriga barn var Henrik, Ingeborg, Brita, Margreta, Anna och Karen. Cavallin skriver att Påvel Nilsens hustru är okänd, men i Lunds stifts herdaminne II:7, sid. 337-338, har man dragit slutsatsen att hon var dotter till företrädaren på Ivö Hr, Claus Jostsen. Den enda uppgift jag har, är från Kristianstad C:I d.28 apr. 1654, då Hr.Pofvels hustru på Ivö står gudmor åt Henrik Berlins dotter Ingeborg.Märkligt i sammanhanget är uppgiften i Lunds stifts herdaminne II:5, S.Villie, sid.333, om en Poul Nielsen i Kristianstad, som 1638-39, har betalt förlöv för sin hustrus arv efter Bente Mickelsdt., Hr. Gabriels hustru i S.Villie.Det är som sagt mycket antagande,men kanske kan man hitta hållbara belägg i Kristianstad, som jag hittills bara nosat i . Cornficius/ Corfits blev dömd för dråp, menflydde fältet. Jag har f. övr. trillat över en beskrivning av honom.Hälsningar från Birte" -----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Brev 2:Hej PeterTack så hemskt mycket för Lennerts brev, och för ditt.Nog ser det ut att stå Lund, även om "krummeluren" över u:et saknas.Bo Lindqvists tips om Börje Kocks företrädare är onekligen intressant. Vi får se vad detkan leda till.Appropå Lennert Jensens arrende av Svaneholm.Erik Hardenberg Gyllenstierna nämns ju salig 1669 (se mitt förra brev) och Lennert Jensenär för ett tag änkan Birgite/Birte Reedtz fogde ( Ystad byting d.29 juni 1668).Åren 1670-75 är det Ide Lindenov han svarar för. ( Herrestad häradsrätt d.22 juli,Vemmenhögs häradsrätt d. 9 mars 1674, samt d. 27 sept. och 22 nov. 1675)År 1674 d. 25 aug. i Skånska Landstingets protokoll nämns Lennert Jensen " för detta" arrendator av Svaneholm.Även om vi inte vet om arrendet löpte 6 år i följd, så är det väl sannolikt att Lennertsarrende av Svaneholm inleddes i samband med Erik H. Gyllenstiernas död.Det slår mig nu, att jag vet för lite om Erik H. Gyllenstierna och hans son Axel. Har ioch för sig läst något litet, men dumt nog inte tyckt det varit så väsentligt att göra någraanteckningar.Vad jag kan komma ihåg, så dog Erik H. Gyllenstierna 1665 och hans hustru 1668. Sonen Axel var förlovad med en Lindenov, men förblev ogift ( hur nu det hänger ihop med IdeLindenov?). Familjen ägde också godset Karsholm, någonstans i Skåne.Vi får se om jag så småningom kan hitta var jag läst detta och om det stämmer.Lennart BillgrenDet var dopvittnena på Börje Nilssons i Varmlösa barns dop, som fick mig att söka hans bakgrund i S. Villie. Vilket jag förmodar har varit fallet för alla övriga forskare medBörje N. i anorna. På sonen Truls dop, 1739 7/10, och på dottern Boels dop, 1741 25/11, står Lisken Sal. Linnards i S. Villie gudmor. Med tanke på namnet Lennart borde hon vara i släkt.Forskningen har sedan gått via kyrkoböcker, Mtl. och flyttningsattesten m.m.Innan jag redovisar vad jag funnit, så vill jag nämna, att i Ystad S.t. Petrikatekismilängd år 1691, finns skriven hos Thomas Jönsson en gosse Lennert Biörnsson ( fel för Börjesson?), och hos Thomas änka år 1702 skrivs dr. Lennert.Thomas Jönsson skrivs inte remsnider i katekismilängderna. Han var för resten gift bådeföre och efter Margareta, således 3 gånger.Börringe C:1:Vigda 1709 d. 4 nov. Lennart Billgren och Lisabeth Norling på Börringe kloster.Vemmenhögs häradsrätt d. 19 okt 1709:Ladufogden på Börringe Lennart Bilgren nämns. Enda gången. Ny ladufogde 1710.Börringe C:1, Födda:1710 d. 23 okt. Ryttaren Lennart Billgrens och Elisabeth Norlings son Sven i Håkanstorp.1713 d. 10 febr. Ryttaren Lennart Billgrens och Lisbeth Norlings son Carl.1715 d. 25 sept. Ryttaren Lennart Billgren och Lisken Carlsdotters dotter Anna Christina.1719 d. 15 jan. Ryttaren Lennart Billgrens och Lisken Carlsdotters dotter Brita Catharina- dog.1720 d.15 okt. Ryttaren Lennart Billgrens och Lisken Carlsdotters dotter Cathrina iHåkanstorp.Skånska Husarregementet 1724, Överstelöjtnants kompani, andra korpralskapet:Gylle nr. 69/38 Rusthållare Olof Jönsson - Ryttare Lennart Billgren, 44 år, 15 tjänsteår,skåning. Karlen sjuk, får avsked.Villie katekismilängd 1726-1728:S. Villie nr. 23 Lennart Billgren, hustr., son Carl, dot. Anna Stina.Mantalslängd 1727:S. Villie nr.22 " Leenhard Billgren", avskedad ryttare- fattig.Lennart Billgren är avliden före 1739 och vi möter här efter änkan Anna Elisabeth /Lisken Sal. Linnerds/ Lennarts som gudmor, inte bara hos Börje Nilsson i Varmlösa, men också hos nämndeman Jöns Nilsson i S. Villie 1740, 1744 , 1746.Villie katekismilängd 1744:S. Villie nr. 23 inhyses Elisabeth Sal. Lennarts, hos Bengt Jöransson.Villie C:3, Döda:1764 d. 30 sept. Enkan Elisabeth Linnerts i Trunnerup 84 1/2 år gl. ( dog hos dottern och svärsonen)Lennart Billgrens och Liskens barn:1) Catharina Lennartsdotter, blev gift år 1742 med dr. Lars Jönsson i Trunnerup.Catharina Lennartsdotter förekommer som dopvittne resp. gudmor hos Börje Nilsson iVarmlösa 1741, Fredrik Nilsson i Rydsgårds mölla 1741, 1745, nämndeman Jöns Nilsson i S. Villie1746.( Dessa omnämnande är bara enstaka exempel) 2) Anna Christina Lennartsdotter, blev gift med Abraham Ingemansson i S. Villie. Han ärkänd som dopvittne 1739 och 1741 hos Börje Nilsson i Varmlösa. De bor inhyses hos Börje 1743, men har flyttat till V. Vemmenhög 1744, där de återfinns detta år i Katekismil. på nr.22V. Vemmenhög. Detta år står också Anna Christina Abrahams från V. Vemmenhög gudmor åt Catharina Lennartsdotters och Lars Jönssons barn i Trunnerup.Husman Abraham Ingemansson dog 1777 i V. Vemmenhög och lämnade efter sig änkan Anna Stina Lennartsdotter utan barn. Enligt bouppteckningen hade han 3 broderbarn i " Wester Gyllen". Testamente till änkans förmån fanns dock.Abraham Ingemansson kan vara identisk med de Korpral Abraham Lindeberg, som infyttar till S. Villie 1721, men är förstås väldigt osäkert.( Villie inflyttningsattester)Lite kommentarerDet var Erik Gyllenstierna som döpte en dotter till Anne Christine år 1651 ( Skurup C:1)Anne Christine Lennartsdotter introducerades, d.v.s. kyrktogs, d. 27 apr. 1692. SonenBörje föddes emellan d. 16 och 17 mars 1692. ( Villie C:1)Det var Börge Kocks dödsdata jag avsåg, men får rätta mig lite. Han suspenderades år1688, mellan d. 21/3 och 5/7. År 1689 28/5 meddelade sockenmännen att han avlidit. Således dog Börje Kock någon gång emellan dessa data. ( LSH II: 7, sid 490)-----------------------------------------------------Brev 3 - utdrag:"Kanske kan en genomgång av Rönneberga häradsrätt för aktuell tidpunkt ge något. Likaså bör en bouppteckning i Kristianstad gällande Rådman Nils Povelsön och hustru Ingeborg Lydersdt., 1643 4/12 och 5/12, skifte 1645 2/4, undersökas. I samma bouppteckning skallen guldsmed Peder Povelsön förekomma. " (se vidare brev nedan)-------------------------------------------------------Brev 4:I boken " Skurup och Hassle Bösarps historia", som jag innehar, kan man läsa i notförteckningen till avd.III av Alf Erlandsson, not 11 sid. 271, att bouppteckningenefter Axel Gyllenstierna 1706 innehåller "en fullständig förteckning över Svaneholms godsarkiv år 1706, vari vid den tiden fanns en stor mängd medeltidsbrev rörande Svaneholm och Karsholm". Bouppteckningen skall enl. Lars-Olof Larsson avd. II, vara utgiven av G. Wallin, "Axel Gyllenstiernas Svaneholm".( Finns ej på Malmö stads bibliotek.) Enligt Alf Erlandsson finns originalet till bouppteckningen i Svaneholmsarkivet påSvaneholms museum.I Lars-Olof Larssons notförteckning, avd.II, sid. 263, not 3 m.fl.,"Ppr. brev Skurup 155813/11 Svaneholmsarkivet, Svaneholm", och sid. 265, not 26 "Perg. brev Svaneholm 1613 27/7 Svaneholms godsarkiv LLA".Det ser ut som om handligar rörande Svaneholm finns både på Svaneholms museum och på Landsarkivet. I varje fall då boken utgavs 1969.Jag är väl lite konfunderad över att Alf Erlandsson nämner Gert Tideman Krutmeijer som inspektor på Svaneholm och inte Lennert Jensen. G.T. Krutmeijer var ju ridefogde på Karsholm,( se mitt tidigare brev) och man måste fråga sig om inget av Lennert Jensenshand finns bevarat i Svaneholms arkiv. Dock fanns sådant 1685.I Vemmenhögs häradsrätt 1685 d. 25 maj nämns Lennerts räkningar rörande Svaneholm. Jag återger det här i original men med moderniserad stavning. Har också utelämnat en del somjag ansett mindre väsentligt, som presentationer, upprepningar och dyl. Mål nr.11 " Arrendator Brandenburg genom sin fullmäktige Mr. Diederich Hansson sig lagl.låtit instäma efterskrevne torpare under Svaneholm , näml. Nils i Kågen, Olle på Läret, Gierker ibm., Jöns i (Stemnerup), Hans i Judarp, Sören Skomagare i Slemminge, Sven i Hylteberg och Timmerman Hans Mörn uti Skurup s., angående förment resterande dagsverkspenningar efter upprättat kontrakt med Välb. H. Axell Gyllenstierna, och således dess inlaga uti Rätten o.s.v.)-------------------------Brev 5 - utdragI brevet som Börje Kocks hustru nämns vid namn och som var skrivet av hans bror kyrkoherden i Snöstorp, Halland, står tyvärr, mycket klart och tydligt, Anna Cahtarina.Man tycker att Petrus Magirus borde veta vad hans svägerska heter, eller? Möjligheten finnsförstås att han inte var så bekant med henne, med tanke på avstånd och dylikt. Jag undrar också om namnet Catharina skulle kunne vara synonymt med Christina. Har ju sett Karna och Karin skrivas Katarina. Vad tror du?Faktum kvarstår trots allt. Ingen annan Herr Börje Pedersson finns mer än Börje Kock.Det blev däremot bingo i bouppteckningen efter rådman Nils Povelsen och hans hustru Ingeborg. De har sonen Povel och dottern Margrete.Kristianstad stadsarkiv FIIa:1. Moderniserat utdrag ur ingressen:År 1643 d.4 och 5 dec., är inventerat, registrerat och värderat, bo och gods, ingäld och utgäld, efter avgångne S. Niels Pouelsen fordom rådman här uti Kristianstad och hans S. hustru Ingeborg Lydersdatter. Deras efterlämnade barn Pouel Nielsen, Margrette Nielsdatter,Maren Nielsdatter, vars förmyndare är välakt. Claus Kahle, "Siche" Nielsdatter, IngeborgNielsdatter, Karen Nielsdatter och Elne Nielsdatter ( Elne är nyligen död), deras förmyndare välakt.Jörgen Hansen Föch.( Datumet 1645 2/4 som jag tidigare nämnt, var endast utlägg till skulderna)Det framgår av bouppteckningen, att Niels Povelsen också var guldsmed. Boet var förmöget, med bl.a gård i Kristianstad och jord i "Neesby" och Nosaby. Totala tillgångar var 2.606dlr. "mönt", men skulderna var också mycket stora, hela 2.056 dlr."mönt". Till barnen återstod549 dlr. att dela på. Vidare framgår att Nils Povelsens bror var guldsmeden Peder Povelsen (Efter vilken skifte hölls 1643 d.14 dec..Han efterlämnade änkan Birgette. Inga barn nämns ) Troligen är också en Claus Povelsen bror till Nils P. och möjligen är Dittmer Henricksen i släkt.I bouppt. nämns också en nyligen avliden syster till Nils Povelsen, Sidsel Nielsdatter,som också nämns i brodern Peder Povelsens bouppt.Jag har gjort lite anteckningar från Kristianstad C:1, som börjar 1646. Från 1652 till1654 förekommer här en Margrete Nielsdt. som vittne på diverse dop. Ej före och ej efter. Detkan vara vår Margrete.Har vi nu tur, så kanske man kan finna Lennert Jensen ge avkall på sin hustrus arv (omdär var något kvar). Oavsett vilket, måste Kristianstads arkiv genomgås och jag kommer att ta itu med detta, men det kan ta lång tid innan något av värde dyker upp, om ens alls.Vad gäller Kyrkoherden på Ivö Påvel Nilsen och dennes eventuella hustru från Villieprästhus, så upptäckte jag något som manar till stor försiktighet i detta fall. En trolig kandidatsom svärson till Kyrkoherden Olof Mickelsen och Bente Mickelsdt. i Villie är skomakaren Povel Nielsen i Kristianstad. Skifte efter honom hölls d.29 dec. 1643 och han efterlämnade änkan Kirsten Oelesdatter och barnen Johan, Karne och Bente. (FIIa:1)--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Brev 6 -utdrag ang. Lehnerts barns dopvittnen:"Om dopvittnena kan jag t.ex. nämna att Willom Rawn var skolmästare på Svaneholm innan han blev präst i Solberga. Apelunna Jacob Rasmussons är förmodligen identisk medAppelonia Pallesdotter g.m. ridefogden på Näs, sedan Krageholm och Tosterup och slutligen på Sövdeborg, Jacob Rasmusson ( Bang). De har bl.a. barnen Rasmus, kyrkoherde i Sövestad, och Otto, kyrkoherde i Torrlösa. Uppgifterna finns att hämta i Herdaminnet. Av intresse kan kanske en uppgift i Källstorp C:1 vara, gällande en annan son till dem, näml. Holger Bang. Denne döper sonen Jacob därstädes 1692. Sist av dopvittnena nämns Christen Lunds hustru i Malmö.Jag har gått igenom lite av mina anteckningar och har lite uppgifter om en Christen Lundi Malmö och en i Kristianstad. Namnet Lund verkar för resten vara vanligt och personernamed detta namn synes oftast komma från staden Lund. Kanske skall vi söka Lennerts rötter just där. Innan jag slutar vill jag nämna att kyrkoherden i Sjörup och Katslösa Rasmus JensenHarboe var g.m. 2:a Ingeborg Cristensdt. Lund, som var dotter till kyrkoherden i V. NöbbelövChristen Jensen ( Lundensis) och hans första hustru Sissela Knudsdt., som har en son i sitt första äktenskap med kh. i V. Nöbbelöv Peder Olsen, vilken son bor i Kristianstad.( Se vidare i Heradminnet)"-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Inledningen i original till det så viktikiga beviset för oss där Lennert instämt sinhustrus förmyndare:Kristianstad byting 1658 d.12 juli" Linnert Jensen riidefougit till Suanholmb, beuiiste med stadstiennere Christen Nielsoch Fredrich Ols, som hiemblede wed deris aed, at haffue wdi gaar till idag till endeligdomb, at lade hiidsteffnet Claus Kahle, borger her ibm. anlangande hans hustroes arffuepart, nemblig Margrete Nielsdaater, som hende efter hendis foraeldre affgangne Sal. Niels Poulsenfordum raadmand her sammesteds, och hans Sal. hustroe arffueligen tilfalden er, och Claus aff formynder for, effter skiffte breffs formelding, och framb esher Linnert Jens registrering och skifftebreff efter bemelte hans hustroes Sal. foraeldre, at deraff kand erfahres huorledis der med forhandlet er. Och der efter fordrer capital - 54 dlr ./: naar den kaabe fratages somhans hustroe efter skifftebreffs forklaring strax bekommit haffuer:/ Fra skiffte breffuids dato den 2 aprilis 1645, rente och rentes rente fra forskrne. dato, naar wergemaalspenge fratages, och till den 1aprilis 1656, som da bleff fordret, mennis ingen wergemaals penge fra den tiid bör giffuis, och til di betalt bliffuer, er saa til sammen efter rigtig reigning, penge hoffuidstoell med rentes rente - 96 sl. dlr., effter som Claus Kahle saa offte er paamindt, och aff hannem löffte giort tiid efter anden at wille betalle, dog inted paa fuldt mens ophold imod rigtig tilkraff, lader frikiende, Linnert til stoer omkostning och forsommelse fra sit hus, maa lide, formener der fore at Claus Kahle bör at betalle foreskrne. summa - 96 dlr med ald paa woffuede omkostning efter en forteignelses indholde, sampt och huis herefter bekostis, inden trende sollemereker at betalla, eller lide namb wdi hans godz och boe, huar det findes efter recaes, och begierer endelig domb wden ophald"( Jag har utelämnat småmynten då jag ej kan återge tecknen för dessa ! )Claus Kahle nekade ej att betala, men ville ha värjemålspengar för hela tiden haninnehaft arvet. Dessa ville dock inte Lennert betala ifrån år 1656, som var den tid från vilkenhan utkräft arvet. Claus Kahle dömdes att utbetala arvet plus Lennerts omkostnader, vilket blev 125 sl.dlr tillsammans, men 1659 d.15 aug. har åter Lennert instämt Claus Kahle för hustruns arv, vilket nu med ytterligare ränta och omkostnader är uppe i 147 sl.dlr. Rätten dömde Claus att betala inom 3 solemärken. Förmodligen skedde också så, då saken ej återkommer mera. "-------------------------------Följande historia, hämtad från okänd källa, måste ha berört Lennart Jensen menligt, dåden utspelade sig endast några år före hans bortgång:"Den döde snapphanen i Skurups kyrkaI slutet av februari 1677 anklagades vid häradstinget bonden Anders Nielsson från Kallsjöi Skurups socken för att i hemlighet ha gömt en snapphane. Denne skulle ha hetat Rasmus Jyde och varit från Grönby. Nu hade det råkat sig så illa, att snapphanen - som tydligenvarit sårad, när han kom till Anders Nielssen - hade legat och dött i Anders hus vid juteden1676. Det hade då gällt för Anders att få snapphanen i jorden så fort som möjligt utan attavslöja, att det var fråga om en snapphane. Han hade lyckats få tag i en kista och föra honom till Skurups Kyrka. Med eget folk hade han grävt en grav på kyrkogården och sedan bett prästen att "kaste jord paa hannem". När Anders då av prästen tillfrågades, vad det var för en människa, som skulle i graven, hade Anders i Kallsjö svarat, att det var en tiggare. Prästen menade då att liket kunde få stå i graven till nästkommande söndag, som var nyårsafton. Så skedde, och Anders återkom om söndagen och begärde ånyo, att prästen skulle kasta jord på liket. Men just den söndagen kom herren till Svaneholm, Axel Gyllenstierna till Skurups kyrka. Han ville nu också ha reda på, vem det var Anders i Kalsjö ville ha begraven, och Anders uppgav åter, att det var en tidigare. Detta tycks Gyllenstierna omedelbart ha betvivlat, ty i tingboken står det lapidariskt: "Yttermera förmanade husbonden (d.v.s. Gyllensterna) honom, att han skulle bekänna saningen". Men Anders vidhöll.När gudstjänsten var över befallde Gyllenstierna, att sockenmännen skulle ta upp den döde ur graven och sätta liket i vapenhuset. Därefter lät han slå upp kistan och i mäns närvaro syna liket. Som synemän fungerade Jörgen Albertsson i Skurup, Anders Albersson i Sandåkra, Jens Nielsen i Saritslöv och Anders Hansson i Sandåkra. De kunde genast säga, att den döde var snapphanen Rasmus Jyde från Grönby. Anders i Kalvsjö erkände utan förbehåll, och snapphanen begrovs på Skurups kyrkogård. - Efter detta anklagades Anders för att han inför godsherren och prästen farit med lögn"vilket er en stoor last och syndh for Gudh", samt för att han undan dolt en snapphane i sitt hus därmed gjort sig skyldig till förräderi mot kungen:.av Sverige: "Ty han är intet bättre den där döljer, än den som gärningen gör. | Jensen (Lund?), Lehnert (I213)
|
| 5426 | Rikissa blev aldrig Norges drottning, för hennes Håkon dog före sin far Håkon Håkonsson "den gamle", som levde ända till 1263.Rikissa gifte om sig med en tysk furste, Henrik av Werle (Mecklenburg). | Birgersdotter (Folkungaätten), Rikissa (I91672)
|
| 5427 | Rogate den 9 maj christnade kyrkoherden Herr Per Albin, Abraham Jönsson och Sigrid Mattisdotters äckta sohn LARS, Kierstin Jönses i Näs i Hoby sochn bar thet. Faddrar: Lars Mattisson i Haslestad, Pehr i Möllenäs, Oluf i Skiönavik, Pehr i Bommarstorp, Sissa Anderses i Sörby. | Abrahamsson, Lars (I1988)
|
| 5428 | Rolof von Schoting. (översiktstab. 1). Kom till Sverige och nedsatte sig i Göteborg, där han blev rådman. Död 1643-09-19. Gift med Gertrud Diedrichsdotter von Heimskirch, död 1634-07-10. | von Schoting, Rolof (I52754)
|
| 5429 | Rusthållare, Åbo Mossby 21. Född 1738 i V.Nöbbelöv (Tingaröd 9). Död 30/11 1820 i V.Nöbbelöv (Mossby 21). Nils Johansson var rusthållare på nummer 51 under Borrby kompani, Södra Skånska Kavalleriregementet. Han och hans familj synes ha levat under goda omständigheter. Han tycks ha stått brodern Ola - åbo i närbelägna Steglarp, Skivarps socken - mycket nära och dessa båda nämns tillsammans med jämna mellanrum. I fadern Johan Holgerssons bouppteckning från år 1768 har de båda undertecknat med fullständiga namnteckningar. Nils Johans' hem i Mossby tycks ha varit tämligen välbärgat. Första hustruns bouppteckning från år 1777 ger en uppfattning om vad gårdens stall hade att erbjuda: "4 vuxna hästar, 1 sto, 2 föl, 5 kor, 5 får, 1 bagge, 1 sugga med 5 grisar, 4 galtar, 7 grisar och 3 gäss". Nils Johansson nämns i en flera lite speciella noteringar i V.Nöbbelövs kyrkbok av år 1790 och 1791, så lydande: "År 1790 den 8de och 9de augusti sammanskiöto nedanskrivne personer, ledamöter, en hjälp till de invånare i Carlskrona vilka genom eldsvåda den 17 föregående juni förlorat all sin egendom". Nils Johansson skänkte 4 skilling, vilket var mer än de flesta andra gjorded. "I juli månad hände Östra Espinge byamän av fulltofta pastorat, Frosta härad, den olyckan att ett hagelregn som 2-styversslantar och ---?--- krossade och nedslog både gräs och säd, att de intet kunde bärga till sitt eget kvartersuppehälla. Jordägare och hemmansåboer uthi Nöbbelövs socken, uppå pastors föreställning om denna förödelse, summan av spannmål till de olyckeliga, vilka genom utskickade d: 11 dec. avhämtade den summan tillskott efter följande boräckning" (texttolkningen ej exakt - tämligen tveksam). Liksom de övriga i socknen skänkte Nils Johansson en mindre summa pengar. I Ljunits härads dombok den 22/2 1803 (mål 15) förekommer Nils Johansson, tillsammans med brodern Ola i Steglarp, i ett förmynderskapsmål rörande "alla afledna nämndemannen Hindric Anderssons omyndiga barn". Denna Henrik Andersson hade nämligen i livstiden varit gift med brödernas syster Karna. Ola och Nils var de enda bröderna i syskonkretsen och då även deras syster gick ur tiden mycket tidigt blev hennes barn föräldralösa. I V.Nöbbelövs kyrkbok av år 1805 står att läsa: "Augusti 11 begrofs åboen Jöns jönssons enka Pernilla Andersdotters dotter Mätta som var född i Öremölla 1796 d. 1 nov. Omkom vådeligen d. 6 augusti i en torfgraf på rusthållaren Nils Johanssons enskifte. Hon var nära 9 år gammal och vistades hos modren i Måsby" V.Nöbbelövs död- o begravningsbok 1820: "Nov. 30 f.åb. på no. 21 i Måsby Nils Johansson af ålder. Begr. d.---. Född år 1738 i Tingaröd. 82 år". Bouppteckning förrättades i februari månad 1822 (Ljunits häradsrätt). | Johansson, Nils (I2796)
|
| 5430 | Rusthållaren Bengt Larsson på Nr. 19 Örsjö 36 år dog av koppor | Larsson, Bengt (I689)
|
| 5431 | Rusthållaren Lars Bengtsson på Nr. 19 Örsjö 67 år dog av förstoppning | Bengtsson, Lars (I52)
|
| 5432 | Rusthållaren Ola Larsson på Nr. 15 Örsjö 36 år dog av nervfeber | Larsson, Ola (I693)
|
| 5433 | Rydboholm var Birgitta Gustavsdotters arvegods. Hon tillhörde Sjöbladsgrenen av Stureätten.Birgitta dog i barnsäng på Rydboholm 1472. | Gustavsdotter Sture, Birgitta (I90602)
|
| 5434 | Rydboholm var sätesgård för Johan Kristersson. Han hade tänkt sig en kyrklig karriär och skrevs in vid universitetet i Leipzig 1444. Men han sadlade om och blev några år senare dubbad till riddare. När unionen återställdes 1457 fick han, liksom brodern Nils, säte i riksrådet.Senare blev han länsherre på Västerås, men hade sitt privata gårdsinnehav samlat i Uppland. Ofta var han inbegripen i hårda strider rörande gårdsköp och gårdar, som han i åtminstone ett fall uppges ha lagt sig till med våld. | Kristiernsson Vasa, Johan (I90573)
|
| 5435 | Ryttare vid Västgöta Kavalleriregemente 1630, förare därstädes 1635 23/1, korpral 1640, kornet 1641 16/8, löjtnant 1644 19/12, kaptenlöjtnant, adlad 1647 23/12 (introducerad 1649 31/1 under nr.415) ryttmästare 1648 25/4, stupade i august 1656 under polska kriget vid Warschau. Han blev flera gånger svårt sårad och en gång sjkuten med en muskötkula genom högra kindbenet nedanför ögat, vilket gav anledning till namnet och vapnet. | Jacobsson adlad Hufvudskått, Bertil (Barthold) (I92330)
|
| 5436 | Ryttare vid Västgöta Kavalleriregemente 1674, korpral därstädes, kvartermästare 1677 i januari, kornett 1678 6/3, reducerad vid fredsslutet, åter kornett därstädes 1683 6/3, löjtnant 1703 259, regementskvartermästare 1709 17/9, avsked 1710 12/8. | Hammarhjelm, Mårten (I92220)
|
| 5437 | Ryttmästare vid Västgöta Kavalleriregemente, död under 30-åriga kriget 1640 vid Chemnitz. han hade av konung Gustaf II Adolf erhållit löfte om adelskap, sköldebrevet uppsattes för honom 1638, men blev icke underskrivet före hans avresa till Tyskland, i stället erhöll hans båda efterlevande söner Algot (som stupade i Tyskland) och Lars löfte om adelskap 1641 12/8 om de meriterade sig. | Månsson, Jon (I92260)
|
| 5438 | Rörik Bonde (son av Tord Bonde, Tab. 2), till Husabystrand, som han tillbytte sig av brodern Peter mot sin del i Lina och Hallstad 1348-05-08. Nämnes första gången 1341 och var då endast väpnare. Riddare troligen redan 1345-01-07 och med säkerhet 1348-09-08. Nämnes sista gången 1364-08-22 och synes då varit riksråd. Gift före 1349-10-18 med Märta Gislesdotter, som levde änka 1382-03-11, dotter av riddaren och riksrådet Gisle Elinæson (Sparre) av Salsta-Ängsö-Toftasläkten, och Margareta Abiörnsdotter (sparre).Barn:Tord Bonde. Riddare och riksråd. Död 1417. Se. Tab. 5.Kristina Röriksdotter, till Ridö i Barkarö socken, Västmanlands län. Levde änka (RA Jordebok C4, f. 24.) 1429-11-11. Hon dog barnlös och ärvdes av konung Karl Knutsson. Gift 1:o före 1382-02-02 med riksrådet och riddaren samt lagmannen Södermanland Erengisle Nilsson den äldre (Hammerstaätten, som förde Natt- och Dag-vapnet i längden), till Hammersta, i hans 2:a gifte [gift 1:o med Margareta Bengtsdotter, död 1370-08-03, dotter av väpnaren Bengt Turesson (Bielke, nr 6) och Ingeborg Magnusdotter (Ulfåsa släkt)], död 1406-11-11. Gift 2:o 1411-02-11 i Stockholm (RA Jordebok C 4, f. 22.) med fogden på Stockholms slott, väpnaren Anders Ingvarsson (dansk), begraven 1416-01-13 i Vadstena [SK]. | Tordsson Bonde, Rörik (I37619)
|
| 5439 | Sahl. Anders Nilsson Fyyn i Lemmeströ byy, född af ächta föräldrar i Södra Börringe Nils Andersson och Marna Olafsdotter, tiänte troligen och lefvat christeligen uti sitt 7 åhrs ( 7 veckor mindre) ächtenskap med Ester Olasdotter, aflat i son, döde saligen den 13 february, 39 åhr gammal, begrofs den 26 ejusdem uthi gårdens lägerstad, lefde ett skickeligit, ährligt och stilla lefverne. | Nielsson Fyn, Anders (I4791)
|
| 5440 | Sahl. Bengta Pährsdotter född i Bösarp af ärliga ächta föräldrar Pähr Erlandsson och Marna, uthi 15 åhrs ächtenskap med sin första man Mågns Jönsson aflat 5 barn, med sin andre man Hendrick Ipsson i Juhlbäck i 30 åhr och 40 veckor aflat 3 barn, länge hafvavarit brystsiuk, men hastigt döde den 3 april, begrofs den 15 ejusdem, 65 åhr gammal. | Persdotter, Bengta (I3893)
|
| 5441 | Sahl. Hindrick Ipsson i Juhlbäck föd i Stora Markie af ächta föräldrar Jöns Hindricksson och Mätta Bengtsdotter uthi 32 års ächtenskap med sahl. Bengta Pärsdotter, aflat 1 son och 2 döttrar, siuklig i 2 åhr, döde den 26 september, begrofs 8 october 59 åhr gammal. | Jeppsson, Henrik (I3892)
|
| 5442 | Sahl. Ola Gabrielsson i Hafgård, föd i Örsiö by af ächta föräldrar Gabriel Nilsson och Anna Olafsdotter, idess första ........ åhrs ächtenskap ............ ................ aflat ................ uti dess andra ..... åhrs ächtenskap Anna Pärsdotter i Hafgård aflat i son, döde den 27 september, begrofs den 12 oktober, 52 åhr gammal. | Gabrielsen, Oluf (I1752)
|
| 5443 | Samma år blef och samtöckt af rätten fordom captenen Oluf Pedersson, må och bekomma häradets bevis om sin stora fattigdom | Persson, Olof (I41611)
|
| 5444 | Samuel Ellbom är ganska flitigt förekommande i Ystads dåtida källmaterial. I mantalslängderna finns han omnämnd från 1668 fram till 1691 då han förekommer i egenskap av sin änkas bortgångne make, "Bierette salig Samuell Gullsmidtz, doter Anna Sophia". I mantalslängden 1672 var han bosatt på Stora Västergatan men 1673 "i den östra staden" - troligen har denna flyttning skett i samband med första hustruns död. 1680 och 1684 är han antecknad som boende på Östergatan. Enligt mantalslängden i stadsräkenskaperna bodde han 1679-1682 i första roten, 1683-85 i Hans Jens Skomagers' hus på Stora Östergatan som var beläget i andra roten och 1685-1688 ånyo i första roten (se även sidan 31 i block nummer 2). S.E. omtalas såsom "Samuel Guldsmed" i 1671 års mantalslängd, där hustrun antecknats som död. Därefter gifter han sig med en kvinna vid namn Birthe, varom icke mycket är känt. Hon överlevde sin man med cirka tre år och hennes död har i Maria församlings dödbok verifierats i så lydande ordalag: "d. 26 november (begravdes) Birthe Sal. Sammel Guldsmidtz". Samuel S. Ellbom hade en fordran på 1 daler och 3 öre silvermynt, enligt en bouppteckning efter en Marna Hansdotter och hennes make i Ystad, daterad den 27/1 1671. I ett av Ystads rådstuguprotokoll från 1673 står att läsa: "Suend Hollgersson instämt Samuel Söffrensson utgifva skuldsedel som honom gifvits af Benjamin Söffrensson". 1681 förekommer Samuel Guldsmed i en förteckning över personer med skulder till kyrkan, daterad 18/1, han var skyldig två skilling (Ystads Inneliggande handlingar FI:6 sid.32). I 1682 års bytingsprotokoll (daterat den 26:e augusti) finner man Samuel Guldsmed som bisittare och han förekommer även i en förteckning över Ystads borgare från 1683, då som boende "i Hans Jens skomagers hus". 1685 hade Sören Jönsson Dahl inköpt "alla hans verktyg" varför man får förutsätta att hans verksamhet som guldsmed därmed var avslutad. Från och med år 1686 bekräftar också mantalslängderna att Ellbom var "siug, förarmad och liende wid sängen. Hur en gammal hantverkare kunde ha det på äldre dagar belyses av att han två år senare, som gammal skatteborgare, beviljades "hel kost uti hospitalet i betraktande af hans eländiga och siukliga tillstånds skull (Mag. 11/5 1687): "Samuell gullsmedh som är gammell, retten begerer i betraktendt hans eländiga och siukeliga tillstånds skuldh, ähro bevilladh hel kost uthi hospitalet begynnendhe d. 22 may nest ankommande". Ystadshospitalets räkenskaper verifierar att Ellbom fick "hel kost" därifrån.1687 till en summa av 14 daler srmt och 1688 samt -89 för 23 daler och 18 öre silvermynt. Han var emellertid aldrig inkvarterad på hospitalet, utan tycks ha erhållit mat därifrån. 1689 var han så pass sjuklig att han inte längre ens kunde ta sig till kyrkan för Nattvarden. Prästen skrev den 19/4 1689 i en längd över nattvardsgästerna att "Birthe Sammel Gållsmidtz" varit närvarande vid Nattvarden men att "Samuel Gulsmedh hema - siuk". D.v.s. att prästen fick komma hem till honom för att ge Nattvarden. Den Sören Jönsson Dahl som 1685 köpte alla Ellboms verktyg hade också haft sin gesälltid i dennes verkstad och det hade för övrigt även brodern, Ebbe Jönsson, som också var guldsmed. | Söffresen Ellbom, Samuel (I310)
|
| 5445 | Sandby nr 22 tillsammans med fadern [1681]Sandby nr 8 [hfl 1697], som han övertagit efter sannolike brodern Olof Persson.I Sandby fanns 1697 Per Sassersson m.h. Kirstina skrivna på nr 22.På samma adress förekommer i hfl 1736 barnen Per, Truls och Håkan Sassersson,barn till Sasser Persson. Redan i hfl 1727 förekommer sönerna Per och Bengt, fast på nr 23.Denne Bengt är född i dec 1711 och son till Sasser Persson.Släktgården Sandby nr 8 fanns i släktens ägo till 1871 (Sasser Andersson).Därefter finns följande att läsa i Gods & gårdar från 1945:Sandby nr 8, 22 ha. Mangårds & ekonomibyggnaden uppfördes i början av 1800-talet.Per Månsson övertog gården på 1880-talet efterfadern Måns Mårtensson och h.h. Hanna Nilsson. Död 1922.Gift med Inger MånssonDottern Blenda blev gårdens brukare efter 1922.Övriga barn: Hilma och Henrik. | Persson, Måns (I15211)
|
| 5446 | Sankt Hansdagen war Frantz Lars dotter af Stora Beddinge RIGISA, christnad och bar Elsa Knud Benedigs aff Ölöf i Östra Wemmenhög socken henne till dopet. Faddrarna woro Jep Swensson, Anders Persson, Lars Jepsson af Stora Beddinge, Lars Madz af Tullstorp, Britta Per Ibs, Hanna Nils Pers, Kary Pålsdotter af Stora Beddinge. | Fransdotter, Rigisa (I1392)
|
| 5447 | Sedan maken gått bort 1886 kvarbodde Karna Persdotter på Torsjö nummer 8 med den svagsinte sonen Mårten samt avlidna dottern Johannas utomäktenskaplige son, AlfredLaurius. Karna uppges i husförhörslängden vara utfattig. Även i Örsjös sista husförhörslängd(->1899) står hon skriven på Torsjö nummer 8, där hon dog 1896. | Pehrsdotter, Karna (I31)
|
| 5448 | SIGNE, född den 25 och döpt den 26 december. Föräldrar: frälsebonden HansJönsson och Karna Ohlsdotter i Norra Willie. Erick Ericks hustru i Norra Willie höllt barnet wid dopet. Wittnen: Lars Jönsson i Grönhult, Hans Asmundsson i Kullaröd, Pär Fredricks hustru och Ola Ericksson i Norra Willie. | Hansdotter, Signe (I275)
|
| 5449 | Sigurd Ormiöga (fornnordiska: Sigurðr ormr í auga) var kung av Danmark och Norge inklusive Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän på 800-talet.[1] Han var bror till Björn Järnsida.Sigurd var enligt Ragnar Lodbroks saga son till Ragnar Lodbrok och Aslög, Sigurd Fafnesbanes dotter. Sigurd ledde s.k. vikingatåg mot England under 800-talet. Det är okänt vem han var gift med, men han efterlämnade tre kända barn:Horda-Knut SigurdssonAslaug SigurdsdotterTora Sigurdsdotter | Ragnarsson Ormöga, Sigurd (I102904)
|
| 5450 | Sigurd Ring, fornvästnordiska Sigurðr hringr, var en mytisk sveakung som står omnämnd i Gesta Danorum, Hervarar Saga och Sögubrot af nokkrum fornkonungum, och ska ha levt under 700-talet, möjligen död cirka 770.Han var enligt sagan son till Randver och en släkting eller frände till danakungen Harald Hildetand, vilken satte honom som lydkonung i Svitjod. Han gjorde uppror och besegrade sin farbror under det kolossala Slaget vid Bråvalla, vilket inträffade kring året 750 och medförde att Östergötland övergick i svearnas välde[1] och därefter blev han även kung av Danmark.Sigurd regerade tills han blev mycket gammal och då på sin ålders höst blev han förälskad i en ung flicka som kallades Alvsol av Vendsyssel. Han fick dock inte gifta sig med Alvsol varmed han istället försökte erövra henne med våld och angrep hennes bröder, vilka han alla dödade under striden. Sigurd blev dock själv dödligt sårad och Alvsol hade tagit gift för att inte bli bortrövad. Sigurd lät lasta den döda flickans kropp, hennes bröder och de andra stupade på ett skepp. Därpå satte han eld på skeppet och begick självmord genom att störta sig på sitt eget svärd, medan han var ombord på det brinnande dödsskeppet som drev ut till havs.Enligt en annan utsaga stupade Sigurd Ring i slaget på Bråvalla. På Haralds sida deltog en dansk krigshär och på Sigurds sida stred västgötar, svear och norrmän. Bakom sagan ligger förmodligen minnen från strider mellan götar och svear under folkvandringstiden.[2] | Ring, Sigurd (I102901)
|