.jpg)
.jpg)
Bo Lindkvist Hemsida
Min Släktforskning.
Noteringar
Träffar 5,701 till 5,750 av 7,881
| # | Noteringar | Länkad till |
|---|---|---|
| 5701 | Uppgifter primärt från Ola Larssons egen men också från moderns bouppteckning, daterad den 23/2 1780. Efter Ola själv förrättades bouppteckning den 30/11 1779. Handlingen styrker varje påstående om de olika släktskaper som anges här. Vidare uppges Ola ha varit åbo på Torsjö nummer 12. Närvarande för att bevaka några av de omyndigas intressen var nämndemannen välaktade Hans Larsson i Tingaröd (någon form av släktskap tycks ha förelegat). Dessutom var Olas egen broder med samma namn, Hans Larsson, närvarande. Han var vid denna tid dräng i Torsjö. | Larsson, Ola (I668)
|
| 5702 | Uppgifterna om Karl den stores liv är inte jämnt fördelade. Det finns många källor från hans senare år, där biografin Karl den stores liv av den frankiske lärde Einhard och dessa verk samt brev som skrevs av poeten Alcuin är de främsta. Däremot saknas nästan alla uppgifter om hans tidiga liv. Det är inte troligt att Karl blev vis som vuxen och därför antas att han liksom sin bror blev utbildad vid Klosterkyrkan Saint-Denis. I Einhards biografi står, att ingenting blev nedtecknat om Karls barndom (kapitel IV) och att ingen från den tiden var vid liv när han själv skrev biografin 15 år efter Karls död. Karl var äldste son till kung Pippin den lille av Frankerriket och Bertrada av Laon. När Pippin avled 768 delades riket mellan Karl och hans bror Karlomann. Karlomann avled 771, och Karl blev ensam regent över Frankerriket. Han gifte sig av politiska skäl med Himiltrude, dotter till langobarden Desiderius. Som kung över frankerna och langobarderna hade han den latinska titeln Rex Francorum et Langobardum. Tiden var mycket orolig. Frankerna blev själva tidigt kristna men höll nu på att återgå till sin förkristna religion. Saxarna i norra Tyskland var fortfarande fast förankrade i hedendomen. I söder stred den romersk-katolska kyrkan med Langobarderna om makten över det som idag är Italien. Från Iberiska halvön expanderade Saracenerna (se kalifat av Córdoba) mot norr och från öst närmade sig Avarerna. Karl den store visade direkt att han tänkte bekämpa dessa folkslag och att han inte hade något emot att kämpa vid flera fronter samtidigt. Fälttåg mot Lombardiet[redigera | redigera wikitext] Karl skilde sig från sin hustru Himiltrude, vilket var mycket ovanligt vid denna tid. De bakomliggande skälen är oklara, men resultatet blev förvecklingar med Himiltrudes far Desiderius – förvecklingar som Karl använde sig av politiskt. Karl gick ut i fälttåg mot Desiderius, vilket bland annat motiverades med att påven måste skyddas mot langobarderna. På vägen plundrades och förstördes det saxiska hednatemplet vid Irminsul, och alla städer längs fälttåget gav sig omgående, utom Pavia, vars fästning Karl erövrade i juni 774. Karl kallade sig nu Langobardernas kung och Patricius Romanorum. Högt aktad av påven, och fruktad av langobarderna återvände Karl i triumf hem till Franken. Karl godkände donationen som hans far överlämnade till kyrkan och som senare blev Kyrkostaten. Det longobardiska hertigdömet Benevent vid den italienska stövelns sporre blev däremot bestående fram till 1000- talet. Fälttåg mot morerna[redigera | redigera wikitext] 778 riktade Karl sin uppmärksamhet mot Spanien men fälttåget var mindre lyckat. Emiren från Zaragoza hade sökt hjälp mot emiren från Córdoba. Regionen stabiliserades men vid tillbakatåget drabbades den frankiska hären av ett större nederlag vid Roncesvalles i Pyrenéerna. Nederlaget skildrades litterärt i Rolandssången. Karl den stores fälttåg var bakgrunden till uppkomsten av furstendömet Andorra. Landet var efteråt de jure självständigt och därför är kejsaren i hög grad omnämnd i statens nationalsång El Gran Carlemany. Fälttåg mot Sachsen[redigera | redigera wikitext] Medan Karl stred mot den muslimska hären i Spanien 778 gjorde Sachsen uppror. Karlsburg och alla kyrkor, kloster och kristna byar ända fram till Rhen brändes, och detta sachsiska fälttåg stoppades först vid Fulda av frankiska styrkor. Karl återvände från Spanien, och tvingade sachsarna till underkastelse. Men de reste sig snart igen och började åter under hertig Widukind att bränna kyrkor och mörda kristna grevar och herremän. När Karl för andra gången slog dem i strid visade det sig att Widukind flytt, varvid Karl krävde utlämnandet av alla dem som tagit initiativ till upproret. Han lät därvid halshugga 4 500 man i vad som kallas Slakten vid Verden. Året var 782, det tioåriga kriget mot Sachsen var över, nu hade nästan allt motstånd mot kristendomen krossats, och på julafton år 785 lät Karl döpa Widukind. Karl fortsatte konsekvent att bryta ner allt motstånd, genomförde formliga razzior och lät deportera 10 000 sachsare till Gallien och andra delar av riket. Därmed bekände sig större delen av germanerna till kristendomen, allt motstånd var brutet och Karl var ensam härskare. Han drog sig hem till hovet i Aachen för att organisera administrationen av sitt rike. Romersk kejsare[redigera | redigera wikitext] På juldagen år 800 belönades Karl i Peterskyrkan i Rom för sina insatser för kristendomen. Påven Leo III krönte Karl till Carolus Augustus, den store och fredbringande kejsaren av Rom, med ett gyllene diadem och en titel som då inte använts sedan Romulus Augustulus abdikerade som västromersk kejsare 476, alltså på över 300 år. För att säkra arvkungadömet krönte Karl själv sin son till kung av Franken den 11 september 811 i Aachen, men riket kom ändå att splittras och paradoxalt nog för Karl den store, hade han med sitt religionskrig för lång tid framöver tagit makten från kejsare, kungar, grevar och bönder. Påvestolen i Rom kom att bli den viktigaste maktfaktorn i Europa, något som även de världsliga herrarna måste rätta sig efter. Åren 802–804 vistades också Abul-Abbas vid hovet i Aachen och i Augsburg; han var såvitt man vet den första asiatiska elefanten norr om Alperna sedan Hannibals fälttåg. Romersk kejsare 800-814, kung av Frankeriket 771-814. | Frankernas kg, Rom. kejsare, Karl den store (I90940)
|
| 5703 | Ur Herrelund (~Härlunda) friherrskaps dombok 1662, borgrätten 22 maj:Dito framhades Clodi Antonison ogifft, som hade belägrat en kona Botel Nielsadoter i gåtåsa ogifft, aff ächta föräldrar född, doch förr belägrat af Anders i Lönßhult [nuv. Lönashult!] , och nu aflat barn sig emillan det dödt är, ty böte han effter ordningen half boot 20 m:r # lyffteför booten hans fadher; hon konan skall och stå oppenbahra Skrifft och stå nästkommande Söndagh medh en nakot och baar arm Wed kyrkiodörren i Skatelöf, hafwandes et rijs i sin handh. # och stånde uppenbara skrift- | Antonsson Tourneur (Turneij), Claude (Klot) (I31289)
|
| 5704 | Ur Medelstad härads dombok 1680-03-16 VT 15Håkan Persson i Kölja hade instämt sina syskon angående en halvgård i Kölja, nämligen Mattis Larsson i Hasselstad på sin hustrus vägnar, Olof Persson i Hasselstad, Jöns Persson i Svenstorp, Per Persson i Svenstorp, salig Jöns Perssons omyndiga barn i Bommerstorp, Håkan Olsson i Kartaby på sin hustrus vägnar och Anders Persson i Kölja enligt brev av den 28 maj 1675. | Persson, Jöns (I2421)
|
| 5705 | Utdrag från skrivelse av Birte Boström:"Lennart Billgren, f. omkr 1680, ryttare i Skånska husarregementet, avskedad p.g.avsjuklighet 1724, gift med Anna Elisabeth/ Lisken Carlsdotter i Börringe 1709. De flyttade frånBörringe till S. Villie år 1726 (styrkt av inflyttningsattest i Villie /Peter Larsson). Hustrun ochderas dotter Anna Christina Lennartsdotter återfinner vi som dopvittnen på Nils Perssons och Anne Christine Lennartsdotters barnbarns dop. Tidsmässigt passar allt in med mina antagande, så också Lennarts antagna namn Billgren, som säkerligen anspelar på födelseorten Billeberga".Vidare skriver Birte Boström:"Det var dopvittnena på Börje Nilssons i Varmlösa barns dop, som fick mig att söka hans bakgrund i S. Villie. Vilket jag förmodar har varit fallet för alla övriga forskare medBörje N. i anorna. På sonen Truls dop, 1739 7/10, och på dottern Boels dop, 1741 25/11, står Lisken Sal. Linnards i S. Villie gudmor. Med tanke på namnet Lennart borde hon vara i släkt. Forskningen har sedan gått via kyrkoböcker, Mtl. och flyttningsattesten m.m.I Ystad S.t. Petri katekismilängd år 1691, finns skriven hos Thomas Jönsson en gosseLennert Biörnsson ( fel för Börjesson?), och hos Thomas änka år 1702 skrivs dr. Lennert.Utdrag ur Börringe vigselbok 1709: "D. 4 nov. Lennart Billgren och Lisabeth Norling på Börringe kloster."Vemmenhögs häradsrätt d. 19 okt 1709:Ladufogden på Börringe Lennart Bilgren nämns. Enda gången. Ny ladufogde 1710.Skånska Husarregementet 1724, Överstelöjtnants kompani, andra korpralskapet:Gylle nr. 69/38 Rusthållare Olof Jönsson - Ryttare Lennart Billgren, 44år, 15 tjänsteår,skåning. Karlen sjuk, får avsked.1726 flyttar familjen till Villie, vilket styrks av flyttningsattest där.Villie katekismilängd 1726-1728:S. Villie nr. 23 Lennart Billgren, hustr., son Carl, dot. Anna Stina.Mantalslängd 1727:S. Villie nr.22 " Leenhard Billgren", avskedad ryttare- fattig.Lennart Billgren är avliden före 1739 och vi möter här efter änkan Anna Elisabeth /Lisken Sal. Linnerds/ Lennarts som gudmor, inte bara hos Börje Nilsson i Varmlösa, men också hos nämndeman Jöns Nilsson i S. Villie 1740, 1744 , 1746.Villie katekismilängd 1744:S. Villie nr. 23 inhyses Elisabeth Sal. Lennarts, hos Bengt Jöransson.Utdrag ur Villie dödbok 1764 "d. 30 sept. Enkan Elisabeth Linnerts i Trunnerup 84 1/2 år gl." ( dog hos dottern och svärsonen) | Börjesson Billgren, Lehnart (I4430)
|
| 5706 | Utdrag från Snårestad vigselbok 1705:"D. 6 February wigdes i ächtenskap sammans Peter Helgetzon af Rynge och Olof Anders dot. Mätta här af byen".Att Peter Helljesson var gift med de båda angivna hustrurna är klarlagt. Dock är detomöjligt att härleda vilken av dem som är mor till vilka barn, varför "barnkullen" närmastgissningsvis placerats under första hustrun. | Heljesson, Petter (I1746)
|
| 5707 | Utdrag ur bouppteckning:"1760 den 4 Martii företogs bouppteckning efter framledne hustrun Karna Nilsdotter sommed döden afgick den 31sta Januarii uti Ölöf, och warit gift med Swen Christensson därstädes, samt lämnad efter sig sex flickor som hon sammanaflat med sin förste man Pär Olsson, alla omyndiga, nembl? Karna, Kirsti, Bengta, Mätta, Ellna och Anna Pärsdöttrar å hwilkas wägnar är närvarande thes Mostersman Bonden Ola Nilsson från Skifvarp "----------------------------------------Ö. Vemmenhög katekismilängd 1744 Ölöv 5Pähr Olssonh. Karna Nilsdotterinh. Lars Ohlsson | Nilsdotter, Karna (I4759)
|
| 5708 | UTDRAG UR DET WIESELSKA SLÄKTREGISTRET FRÅN VILKET FLERA SLÄKTER I VISLANDA OCH BLÄDINGE RÄKNAR SINA ANOR. Den längst tillbaka kände stamfadern för denna släkt var skattebonden Harald i Almås Virestad. Harald var född omkring sekelskiftet 1400-1500. Hans son var nämdemannen och skattebonden Simon Haraldsson i Almås född omkring 1540. Simon var troligen en av Virestads mest färgstaka personer vid denna tid. 1596 red han till Stockholm och uppvaktade hertig Karl av Södermanland, sedermera konung Karl IX och utverkade nåd för sin frände Per Folkesson. Simon Haraldsson blev år 1613 av våda ihjäl- skjuten av Sven i Kroksebo. Simons son var prosten Haraldus Simonis Almosius senare Wiesel,satt som kyrkoherde i Vislanda pastorat i hela 45 år stamfader för den inom vårt land vitt utgrenade Wieselska släkten, från vilken flera av rikets främsta och mest namnkunniga män och kvinnor utgått, såsom t.ex. Nykterhetsprästen, domprosten Peter Wieselgren, professorerna Samuel Ödman och Samuel Heurlin, författaren och Smålands Museums grundare Gunnar Olof Hylten-Cavalius, biskopen i Växjö Isac Heurlin, skalden Ingelman, författaren Pär Lagerqvist, psalm- diktaren Lina Sandell, nordpolsfararen Andrée, m.fl. Haraldus Simonis A Wiesel var gift första gången med sin föregångares änka Märit Larsdotter från Moshult, stammoder till blomsterkungen Karl v. Linne.Haraldus tog sitt efternamn Almosius efter fädernegården, Almås, men under skoltiden i Lund, mobbades han för namnet Almosius,som blev att han tog emot allmosor. Därför tog han namnet Wiesel, vilket hela släkten och dess grenar, såsom Wieslander, Wieselgren och Wieselqvist tagit efter försam- lingen Wieslanda. Samuel Haraldi Brochaeus, son till Haraldus och Märit, uppehöll tjänsten i både Wislanda och Blädinge. Han bodde i Färanäs Blädinge. Samuel Wiesel blev genom sin dotter Mätha Samuelsdotter Brochaeus, stam- fader för Blädingenäs-grenen, från vilken domprostarna Samuel Cronander i Växjö och Peter Wieselgren i Göteborg utgår. Samuels barn Elias Wiesel präst i Vislanda,prästsläkten som med tiden blev över 400 präster i nedstigande led, stamfader för Vislanda grenen. Bland hans många barn (av döttrana, blev 6 gifta med 7 präster, en två gånger) var äldste sonen Anders Wiesel den som lyckades nå den förnämsta äreställningen, kyrko- herde, riksdagsman, preses och predikant vid prästmöten. Märtha S. Wiesel, stammoder för Blädingenäsgrenen, gift 1662 med nämdemannen och storbonden Sibbe Nilsson i Blädingenäs. | Harald (I25243)
|
| 5709 | Utdrag ur forskning av Birte Boström, Malmö: Appropå Johanna/ Hanna Hansdotter, hustru till nämndeman Truls Andersson I Örsjö, så kommer här följande uppgifter. Skurup kommunionlängder: År 1689 Hylteberga - Hans Nilsson, h. Mereta Andersdotter. år 1690 Hylteberga - Hans Nilsson, hustr., dot. Johanna. Mogns Hansson, h. Elli 1691 Hylteberga - Hans Nilsson, hustr. Meretha, dotter Johanna, dr. Nils Jönsson. 1691 Skurup - Tröls Andersson Anders Trölsson 1692 Skurup Anders Tröls och hans son Tröls. 1692 Hylteberga - Hans Nilsson, h. Meretha, dotter Johanna. Communicate 1692 Apostel Andreas dag. Anders Trölsson, Tröls Andersson, Hans Nilsson i Hylteberga, hustrun Mereta Andersdotter, dotter Johanna, dreng Nils Jensson- 6 pers. 1693 Skurup - Tröls Andersson, hustrun Johanna Hansdotter, dr. Albrecht Jörgensson, piga Bengta Christensdotter, gårdmand Anders Trölsson. 1693 Hylteberga - Hans Nilsson, hustru Meretha Andersdotter, dr. Nils Jensson, pig. Karin Andersdotter. | Hansdotter, Johanna (I457)
|
| 5710 | Utdrag ur Medelstad härads dombok 1693-07-03 ST 60Bromme Håkansson i Ettebro kärar till Sven Mattsson i Bommerstorp och begär medicinlön för det han helat dess styvson Jöns Jonsson från rosen i benet och honom kosthållit i 28 veckor.Utdrag ur Bräkne härad dombok 1720-01-26: Jöns Jönsson i Röan köper 1/4 Röan gård av sin mor Bengta Olofsdotter och Karin Andersdotter för 220 daler. Köpebrev daterade 1711-09-28 och 1713-01-30 | Jönsson, Jöns (I42831)
|
| 5711 | Utdrag ur V.Nöbbelövs kyrkbok 1779: "D. 15 mars undergick drengen Hans Olsson i Steglarp hemlig skrift för begångit lönskeläge med ogifta Ingeborg Jönsdotter i Tingeröd". Hans Olsson förekommer bland "Skivarps suplikakter" (Lunds landsarkiv), där en halv arkivkartong handlar om Steglarp nummer 3 och 4. Hans Olssons och hans andra hustrus gravsten står numera lutad mot vinkeln i sydöstra kyrkväggen i Skivarp men var förut rest på den gravplats där fam. Alvéns stora vita marmorsten nu står. Hans Olsson dog vid 88 års ålder men familjen hade, enligt dödboken, levat i "goda villkor". Han hade i 25-årsåldern övertagit svärfaderns hemman i Steglarp (nummer 3) vilket också var ett rusthåll som "servade" korpralsbostället i samma by. Då första hustrun gick bort gifte han om sig med sin farbrors dotterdotter, d.v.s. sitt kusinbarn, Gertrud Olsdotter. I Skivarps födelsebok (sign. 'C:1') uppges Hans Olssons son Jöns från no. 3 Steglarp, född 1801, vara ett av de barn som av klockaren Friis i Skurup fått "ägta koppor", d.v.s. smittkoppsvaccin. | Olsson, Hans (I2861)
|
| 5712 | Utdrag ur Villie vigselbok 1750:"November 4 Cop. drängen Nils Persson från Varmlösa med pigan IngridPersdotter ibm." Ingrid Persdotter fick (vid faderns död) övertaga gården nummer 8 i Varmlösa, där hon och hennes make Nils Persson då bosatte sig. Efter Ingrids död gifte Nils Persson om sig med en Elna och därefter med Mätta Börjesdotter. Ännu när Nils Persson dog, i november 1783, kvarbodde han på Varmlösa 8.Bouppteckning efter Ingrid Persdotter förrättades 26/3 1764(1764-1765:23). | Persdotter, Ingri (I1100)
|
| 5713 | Uti detta åhret äro födda Nils Heljes doter af Katslösa, nomine SISSA. | Nilsdotter, Sissa (I345)
|
| 5714 | Utropade sig själv till Kung i Sverige efter sin farbror Emunds död 1060. Detta trots att han ej blivit erkänd på riksens allmänna ting. detta gjorde också hans kusin Eric Emundsson. Han stred mot sin kusin Eric Emundsson om makten vid ett blodigt slag vid Vårdsberg i Östergötland samma år. De bägge prinsarna stupade strax därefter vid en envigskamp vid Kimstad. På Kimstad kyrkas tak kan man ännu se ett minnesmärke efter detta slag | Anundsson, Erik (I92612)
|
| 5715 | V.Nöbbelövs kyrkbok styrker uppgiften att detta utomäktenskapligaflickebarn blev resultatet av en utomäktenskaplig förbindelse mellanpigan Hanna Persdotter i Mossby och Anders Nilsson, dräng i V.Nöbbelövsprästgård. Han gifte sig, endast två månader efter denna flickasfödelse, i V.Nöbbelövs kyrka. Men vid hans sida stod inte H.A:smoder, utan en helt annan kvinna vid namn Karna Olsdotter - också honkom från Mossby!Hanna Andersdotter kvarbodde med modern i Mossby och gifte signyårshelgen 1802 i V.Nöbbelövs kyrka. Kyrkboken innehåller en lång ochdetaljerad levnadsbeskrivning angående både henne och den 23år äldre, tillkommande maken, Per Arfwidsson:"Den 29 wigdes drängen och husmannen i Måsby Pehr Arfwidssonoch pigan Hanna Andersdotter, därstädes. Pehr Arfwidsson är född iStenby af Benestads socken den 12 Mars 1758, kom från S.Villie 1794 ochhar sedan 1797 varit husman i Måsby. Hanna Andersdotter är född i Måsbyd. 17 Jan. 1781, är oägta. Modren Hanna Persdotter bor der ännu ogift.Såsom giftoman instälte sig å hennes vägnar dess syskonbarn afsk.soldaten Ola Larsson från Måsby, fästmöns närmaste anhörig. Lysningarneafkunnades d. 5,12 och 19 december." | Andersdotter, Hanna (I1763)
|
| 5716 | Vad jag funnit var denne Måns Larsson bosatt å Slimminge nummer 2 som också var hans föräldrahem. Sedermera flyttade han till Slimminge nummer 18 och slutligen till gården Hellede, ett frälsehemman under Brodda gods. Han förekommer, i likhet med övriga familjemedlemmar, i Edmund Lindgrens släktregister å Malmö Stadsarkiv. | Larsson, Måns (I3010)
|
| 5717 | Valdemar Birgersson, ca 1240-1302, kung i Sverige 1250-75, son till Birger Jarl och prinsessan Ingeborg.Valdemar valdes till kung 1250, men fram till faderns död 1266 stod han helt i skuggan av denne. Han gifte sig 1260 i Jönköping med den danska prinsessan Sofia. Platsen kan även vara Öninge i Ödeshög, Erikskrönikan uppger Ymninge.Valdemar råkade snart i konflikt med sina bröder Magnus Ladulås och Erik. Magnus, som stöddes av bl.a. kyrkan, besegrade 1275 Valdemars styrkor vid Hova och tvang honom att abdikera.Någon krigargestalt var inte Valdemar. När hans trupper kämpade mot brodern Magnus Ladulås vid Hova i Tivedsskogarna 1275, den strid som slutade med hans avsättning, låg han själv och sov i det närbelägna Ramundeboda medan hans drottning Sofia satt och spelade schack. Så förtäljer i alla fall Rimkrönikan Som underhåll fick han delar av Götaland men fråntogs dessa 1279. Han beskylldes bl.a. för att ha begått hor med hustruns vackra syster Jutta.For att sona sina synder företog Valdemar en pilgrimsfärd till Rom 1274 och erkände påven som sin överherre.Återkommen till Sverige kallade han stormännen till ett möte i Vadstena på försommaren 1275. Bröderna Magnus och Erik hade förenat sina krafter och dessutom lejt dyra trupper av den danske kungen, Erik glipping. I juni mötte de Valdemars styrkor vid Hova och besegrade dem grundligt. Valdemar och Sofia flydde till Norge. Magnus blev i stället vald till kung vid Mora sten. Men Valdemar återvände, greps och blev åter frigiven. Men efter att några år ha bott i Danmark tillfångatogs Valdemar på nytt och insattes 1288 som statsfånge på Nyköpingshus.Valdemar hade flera till namnet kända älskarinnor, sist en som hette Lukardis och med henne blev han troligen vigd.Var Valdemar är begravd är omdiskuterat; vanligtvis anges Vreta kloster men även Riddarholmskyrkan (då Gråmunkekyrkan) har nämnts. | Birgersson (Folkungaätten), Valdemar (I92661)
|
| 5718 | Valdemar I ("den store"), 1131-1182, dansk kung 1157, postum son till Knut Lavard. Valdemar kämpade 11541157 om kronan med Knut Magnusson och Sven Grate. År 1157 delade de riket varvid Jylland tillföll Valdemar Men Sven lät strax efteråt mörda Knut och dödades själv i samband med ett slag mot Valdemar. Denne var nu ensam kung i riket. Han råkade snart i strid med ärkebiskop Eskil som krävde oberoende för kyrkan och denne tvangs 1161 till flera års exil. Däremot fick Valdemar under hela sin regering helhjärtat stöd in- och utrikespolitiskt av Roskildebiskopen Absalon, som 1177 blev Eskils efterträdare på ärkestolen. Bl.a. angrep de i samverkan de hedniska venderna och intog 1169 Rügen -en början till den expansion längs Östersjöns sydkust som fullföljdes av Valdemars söner Knut Valdemarsson och Valdemar II "segraren". | Knudsen, Valdemar "den store" (I91206)
|
| 5719 | Valdemar Sejr (Valdemar 2.), søn af Valdemar 1. den Store, dansk konge fra 1202-1241. Han efterfulgte sin broder, Knud, der døde barnløs. I 1188 blev han hertug af Slesvig. Den danske ekspansion, som Valdemar den Store påbegyndte, blev videreført under Knud og også under Valdemar Sejr. Først erobrede han Holsten, siden Ditmarsken, Lübeck og Hamburg.Den 15. juni 1219 kom Estland under dansk overherredømme. Paven havde opfordret Valdemar Sejr til at iværksætte et dansk korstog som hjælp i Palæstina eller føre korstog mod hedenske baltere, og kongen ville således hellere færdiggøre mange års erobringspolitik i Estland således at Sværdridderne (senere indlemmet i Den Tyske Orden) ikke blev for magtfulde på bekostning af den danske konge.Med i korstoget var også Johanniterordenen, som siden omkring 1130 havde haft pavens velsignelse til at føre et rødt-hvidt korsbanner. Ganske vist med et hvidt kors, der opdelte den røde dug i fire kvadratiske felter. Dannebrog har som bekendt to kvadratiske og to aflange felter. Roskilde-munken Peder Olsen beskrev omkring år 1500 det dramatiske slag, hvor det længe ser ud til, at de kristne ville tabe slaget ved Lyndanise (i dag Tallinn) den 15. juni 1219. Den gamle ærkebiskop, Anders Sunesen knælede i bøn på en bakketop. Når han rakte armene mod himmelen, rykkede danskerne frem, når armene blev sænket på grund af træthed, veg de tilbage. Hjælpere sprang til for at støtte den gamle ærkebiskops arme. Da kampen var på sit højeste, sendte Gud hjælp. Tegnet var et rødt flag med et hvidt kors, der faldt ned fra himlen. Dette ansporede danskerne yderligere, og de vandt en stor sejr. Kong Valdemar kundgjorde, at dette korsbanner, der gav danskerne sejren, herefter skulle være det danske rigsbanner.Under en jagttur til Lyø i 1223 blev Valdemar Sejr sammen med sønnen Valdemar taget til fange af grev Henrik af Schwerin, kaldet "Sorte Henrik". Greven afværgede de efterfølgende angreb, og i 1225 løskøbtes Valdemar for 45.000 mark, penge som han havde lånt af Henrik. Desuden skulle alle erobrede områder i Nordtyskland gives tilbage. Endelig måtte kongen sværge at afstå fra hævn. Alt håb om generobring af områderne bristede efter nederlaget ved Bornhøved i 1227, hvorefter Valdemar gik i gang med rigets indre opbygning. Kort før sin død stadfæstede han Jyske Lov.På grund af disse mange erobringstogter fik han tilnavnet "Sejr". Alle erobrede områder undtagen Estland gik imidlertid tabt igen allerede i hans egen tid efter konflikten med Grev Henrik. Som sin far søgte Valdemar Sejr at sikre den kongelige arvefølge ved at få kronet sin ældste søn til medkonge, og de andre sønner fik hver et landområde i arveligt len. Dette medførte en svækkelse af kongemagten og indeholdt kimen til den tronkamp, som sønnerne udkæmpede efter hans død. I 1205 giftede Valdemar Sejr sig med Dagmar, datter af Ottokar 1. af Böhmen (Tjekkiet). Hun var ifølge traditionen elsket af befolkningen. Hun døde i 1212 og "hviler udi Ringsted". På sit dødsleje skulle hun efter overleveringen (folkevisen) have forsøgt at overtale Valdemar Sejr til at ægte Karl af Rises datter, Liden Kirsten og ikke den "beske blomme", Bengerd, som hun kaldes i folkevisen. I 1214 giftede Valdemar Sejr sig alligevel med Berengaria, der var datter af kong Sancho I af Portugal. Hun blev moder til Erik, Abel og Christoffer. [4] | Valdemarsen, Valdemar "Seir" (I90163)
|
| 5720 | Vandringsman död av colique 63 år o. 18 veckor gl | Nilsson, Nils (I42949)
|
| 5721 | Var 1381 væbner og nærværende på Kongens retterting, kaldes 1390 Johannes Rwth junior miles, fik samme år(?) af Fikke Moltke skøde på al dennes arveret efter Fikkes søsters død fru Bege, Johan Reimersens efterleverske, fik året efter af Kort Moltke skøde på al dennes arv efter hans søster fru Bege, Johan Reimersens og hr. Henrik Barnekows efterleverske, kaldes her kun hr. Jens Rud, så skødet er mulig udstedt til hans fader, var 1400 høvedsmand på Telge og nævnes 6. juni i Stockholm, beseglede 1402 i Smedeby i Sverige til vitterlighed med ridderen Kort Gørtz, tilskødede 1404 biskop Peder af Roskilde alt hvis ejendoms- eller pantegods, som var ham tilfalden efter hans husfrues søster fru Bege Hans Reimersens efterleverske, skødede 1414 på Falster landsting gods i Særslev m. m. til St. Peders Kloster i Næstved, i hvis dødebog han nævnes og hvor han sagtens er begravet. | Jensen Rud, Jens (I92865)
|
| 5722 | var 1446 ridder og beseglede da Lollands Vilkår, beseglede 1447 til vitterlighed med sin fader, trættede 22. februar 1458 med hr. Torbern Bille om gods i Gunderslevlille, Skafterup osv., holdt 19. juli samme år skifte med sine svogre. | Ovesen Lunge (till Nielstrup), Tyge (I97707)
|
| 5723 | Var 1464 häradshövding i Norra Möre, ägde jord i Älverslösa, Kläckeberga socken, som tidigare tillhört Hans Kyle, vilket tyder på att Påvel Kyles mor och Herman Kyle var barn till någon av Hans Kyles bröder. Var lgman på Öland åtminstone 1495-1499. 6 januari 1495 var Påvel Kyle jämte Svante Nilsson (Sture) och Sten Turesson (Bielke) ombud för Sten Sture vid förhandlingarna med ärkebiskop Jacob Ulvsson i Tillinge | Kyle, Påvel (I92432)
|
| 5724 | Var bonde, mekaniker och instrumentmakare och anlade kvarnen i Hjortöström i Virserum på 1620-talet. | Svensson, Israel (I38942)
|
| 5725 | var i maj 1353 endnu kun væbner, men Norges Riges Råd og beseglede kong Magnus' brev om dronning Biancas morgengave, købte 4. aug. samme år to gårde i Borge sogn og var da ridder („herra Suale Oluirsson"), var 1356 sysselmand i Hallogaland, købte 1368 et laksefiskeri i Ryfylke af hr. Sigurd Hafthorsson, gav gods til kannikkerne i Oslo, var død 1389. | Olfvirsson Römer, Svale (I97722)
|
| 5726 | Var med vid Loshults-kuppen. | Månsson, Måns (I54579)
|
| 5727 | Var rikast i Urshult, ägde bland annat 100 lod silver. Han hade en broder som hette Sven Larsson, som bodde i Blekinge. | Larsson, Nils (I32268)
|
| 5728 | Var tvilling med Anders. | Jonsdotter, Kerstena (I4642)
|
| 5729 | Vaste Jönsson (son av Jöns Pedersson. tab. 4). Nämnes 1488. Skrev sig till Hjälshammar i Värnamo socken 1500-02-16, då han bevistade ett landsting i Växjö7. Beseglar i Hinsekind i Värnamo socken ett brev 1506-10-28 och för därvid en Sparre i vapnet. Nämnes bland Smålandsfrälset 1526 och 1528. Gift med Gyritt Pedersdotter, dotter av Peder Jönsson. | Jönsson (Sparre), Vaste (I103512)
|
| 5730 | Vedfogde i Andrarum 1707-1712 sedan Kronolänsman i Vemmenhögs härads norra distrikt. Född 1672 i Malmö. Död 5 apr 1726 i Sandåkra Nr.7, Skurup fg. (M). Mattias Tuntzelman f. ca. 1672, d. 1726 4/5 i Skurup, 54 år gammal. Född och uppvuxen i Malmö enligt utflyttningsattest därifrån 1694 29/10, utfärdad av kyrkoherden Vilhelm Laurenbergoch antecknad i Farstorps kyrkobok när Mattias flyttade in i denna socknen i Västra Göinge härad (L). Han var 1707-12 vedfogde i Andrarum, Albo hd. (L). År 1714 12/12 döptes i Skurup kronolänsmannen M.T. son Fredrik som fötts i Sandåkra. Hösten 1715 (domb 27/10) lämnade häradsrätten honom attest till tre års frihet från utskylder för hemmanet nr 7 i Sandåkra , vilket varit öde sedan 1713. Detta hemman bebodde och brukade han sedan till sin död.. År 1720 blev han kronolänsman i Vemmenhögs härads norra distrikt som då inrättades och som endast bestod till 1726. (O. Lindberg, Landstaten i Malm, och Krist län= Gift 1706 1/1 i Finja, Västra Göinge hd. | Tuntzelman, Mattias (I3241)
|
| 5731 | Vemmenhögs hd.r. , bouppteckning år 1757 efter avl. hustru Mätta Mårtensdotter, som efterlämnat änklingen rusthållaren Anders Trulsson ( den yngre) på nr.21 Örsjö, samt barn. I bouppt. uppges , att Anders Trulsson nu utbetalar till sina syskon Nils Trulsson i Solberga, 19 dlr., och Hanna Trulsdotter g.m. Christen Larsson i N. Vallösa 16 dlr smt., för rustningen av detta hemman. " Likaledes för sju styvbarn änkans, eller deras halvsyskonrätt 68 dlr. smt." ( Möjligen lever änkan Elna Andersdt. ännu) Gift i andra giftet med Karna Jönsdotter. Bouppteckning efter rusthållaren Anders Trulsson i Örsjö förrättades den 30/1 1789 (Vem-högs hdsr. 1788-1789:65). | Trullsson, Anders (I973)
|
| 5732 | Vemmenhögs hd.r. 1738 d.21 mars Sal. Nämndeman Truls Anderssons son Anders ( den äldre) i Örsjö, begär att få besittningsrätt till kronorusthållshemmanet nr. 21 efter styvmoderns död. Rätten svarar dock att de ej kan fatta beslut i frågan. (Vissa uppgifter om denna person fr. forskning av Birte Boström, Malmö) | Trullsson, Anders (I1106)
|
| 5733 | Vemmenhögs hd.r. 1743 d.2 maj Rusthållaren Anders Nilsson i Örsjö ( gift med Truls Anderssons dotter Estre) har instämt avl. Anders Trulssons efterträdare i äktenskapet Lars Persson gällande innestående barnagods för avl. Lars Bengtsson i Havgård barn, och för vilken Anders Nilsson är förmyndare. | Trullsdotter, Estred (I1105)
|
| 5734 | Vid 1690 års vinterting i Stranda härad bekände pigan Kerstin Olsdotter i Harstorp på rättens fråga att kaptenen Olof Törnebuske, hos vilken hon tjänat, var far till det barn hon fött i november föregående år. Denna hennes bekännelse bestyrktes av kyrkoherden i Mönsterås, vilken via kaplanen hr Börje (Birger Hassellöf), inhämtat att Kerstin vid barnets födelse uppgivit samma sak för de kvinnor som varit tillstädes. Rätten beslöt följaktligen att inkalla Törnebuske, vilken också strax infann sig. Han ville i förstone inte alls vidgå sig ha haft något med saken att göra, utan hävdade att drängen Mårten var den skyldige. Rätten inkallade då ånyo Kerstin och förmanade kapten Törnebuske att betänka sig, varpå denne fann för gott att erkänna sig ha haft samlag med pigan vid några tillfällen. Dock ville han inte gå med på att han skulle vara far till barnet. Ett mycket problematiskt faktum för kaptenen var att han redan dömts för enfalt hor inte mindre än 3 gånger och riskerade nu alltså dödsstraff. Törnebuske invände mot detta att han numera var skild från sin hustru och därmed inte borde dömas som en gift man. Att den f.d hustrun ännu bodde tillsammans med honom betydde föga, då de inte "legat tillhopa på tre års tijd".Då rätten åter sammanträdde påföljande dag, den 22 februari, återkom kapten Törnebuske med en kopia på hustruns den 14 december 1688 till domkapitlet i Kalmar insända skrift vari hon begärt skilsmässa från sin man. Denna hade också senare beviljats och kaptenen var alltså ogift. I detta läge kom saken att förbli länge.Vid hösttinget samma år togs målet upp igen och det konstaterades att det varit omöjligt att få Törnebuske att inställa sig igen. Pigan, som för sin del ville ha saken ur världen snarast möjligt, begärde då att hennes straff skulle bestämmas alldeles oavsett detta. Detta önskemål tillgodosågs också av rätten och hon försvinner därefter ur historien.Vid 1691 års vinterting inställde sig slutligen kapten Törnebuske. Han förklarade sin bortovaro med att han under föregående sommarting legat sjuk i Karlskrona och att han senare blivit bortkommenderad av Amiraliteskollegium. Hursomhelst, Törnebuske var beredd att erkänna sig ha haft umgänge med Kerstin i början av februari 1689, men ansåg sig inte kunna vara far till barnet, som fötts i november samma år.Därpå gick man över till frågan om kaptenens skilsmässa. Rätten konstaterade att begäran om sådan förvisso insänts det datum Törnebuske angivit, men beslut först tagits i mars 1690. Kaptenen hade alltså vid det aktuella tillfället ännu varit en gift man. Rätten frågade då Törnebuske hur länge han varit gift. Sedan den 15 februari 1670 och i äktenskapet hade fötts sex barn, av vilka nu endast två var i livet, löd hans svar. Dock hade han hela tiden varit olycklig och aldrig ens velat gifta sig med Inger Andersdotter Winter. Dåvarande kaptenen Anders Spak, 1676 adlad Gyllenspak, hade emellertid övertalat honom. Redan 1675 hade Törnebuske emellertid fått nog, och i samband med att han första gången dömts för enkelt hor, velat begära skilsmässa. Tygmästare Spak och dennes hustru hade dock fått honom att avstå. Gråtandes beklagade Törnebuske sitt grymma öde, att hustrun var en "halffåhne" som inte dög till någonting: hon kunde inte ta hand om barnen, laga mat, sy en skjorta etc. Han hade därför aldrig kunnat haft någon "affection" till henne och i sin förtvivlan till och med varit betänkt på att begå självmord. Hustrun hade också sedan en barnsäng för 13 år sedan varit något "ofattad" till hans umgänge, vilket också bidragit till att hans olyckliga snedsprång. Som förmildrande omständigheter anfördes hans duglighet och goda rykte: flottans ledning hade visat Törnebuske stort förtroende alltsedan början av karriären och allmogen hade bara gott att säga om honom. Ja, till och med den numera f.d. hustrun hade inskridit till hans förmån. Tingsrätten konstaterade emellertid att Törnebuske vid tillfället ännu varit gift och skulle dömas därefter. Att hustrun skulle vara "halffåhne" och att de inte på flera år haft något sexuellt samliv kunde man inte ta någon hänsyn till. Rätten kunde därför inte finna annat än att Törnebuske gjort sig skyldig till enfalt hor för fjärde gången och därför borde dömas enligt 1:a punkten i straffordningen. Denna stipulerade dödsstraff, men också att en sådan dom skulle underställas hovrätten. Som målet var intrikat och Törnebuske dessutom befann sig i Kongl. Maj:ts tjänst, utrustad med diverse brev och order från Amiralitetskollegium, fann man dock att målet borde underställas Göta hovrätt utan att tingsrätten dessförinnan avkunnade dom.Hovrätten återsände emellertid ärendet till tingsrätten, begärandes att den skulle avkunna en dom. På ett extraordinarie ting den 1 april 1691 dömdes så Törnebuske till döden för enfalt hor, fjärde resan. Vad som därefter hände framgår inte av häradsrättens protokoll, men någon dödsdom kom i varje falll inte att gå i verkställighet. Törnebuske avled av naturliga orsaker i mars 1692. (1)(1). Rudolf Thunander har studerat hur Göta hovrätt dömde i brottmål under periden 1635-1699. För perioden 1681-99 redovisar han två av lägre rätt insända dödsdomar för enfalt hor, varav den ena för fjärde resan enfalt hor. Detta borde alltså handla om kapten Törnebuske. Enligt Thunander upphävdes slutligen dödsdomen, sedan Kungl. Maj:t givit hovrätten fria händer, se Thunander, R., Hovrätt i funktion. - Lund, 1993, s. 109. Källa: Landsarkivet i Vadstena. Stranda härads dombok AI: 3, 1684-1695. av Bengt Nilsson. | Törnebuske, Olof (I51532)
|
| 5735 | Vid en bouppteckning av den 14/8 1778 efter en Jacob Olsson på N.Villie 12 närvar Hans Jönsson, i egenskap av svåger till den avlidne, som förmyndare för sin syster, änkan. Hans Jönsson brukade i yngre år faderns hemman, Norra Villie nummer 15, där han själv var född. 1788 tycks ha varit det år då han med familjen istället flyttade till Varmlösa nummer 1. Denna gård förorsakade ett tivestemål mellan Hans J. och hustruns styvfader, Per Andersson. Men H.J. blev åbo på Varmlösa 1 och fick 1804 uppleva enskiftet i Varmlösa, då hans gård var en av dem som utflyttades från byn. Enskiftesförrättningen har han undertecknat med sitt initialbomärke: "H.J.S." Han dog i Varmlösa 1811 och begrofs den 15 april samma år. Dödsorsaken uppges i dödboken ha varit åldersbräcklighet - han var 67 år gammal! Var ännu vid moderns bortgång (bouppt. 13/10 1773:31) boende i N.Villie. | Jönsson, Hans (I110)
|
| 5736 | Vid Per Svenssons kvarlåtenskap i Skyttemåla hösten 1683 är Tufve Åkesson i Elserås förmyndare till barnen. | Svensson, Per (I31629)
|
| 5737 | Vid påsketiden 1698 var Bendt Tuvesson och hans hustru af Rödemölla flött därifrån till Näsby i Gärdslöv, där han var enl. mantalslängden 1699 med hustru Boel??????1700 var han inte kvar i Gärdslöv utan i Hörröd i Katslösa där hustrun hette NN och drängen Nils Frantzon, i Ktml 1701 och 1703 hette hustrun Bengta??????? och son Nils?????, måste vara drängen Nils Frantzon. I mantalslängderna framåt stod Bengt Tufvesson med hustru och barnen Anna och Tufve. 1716 i Mtl stod det Tufve Bengtsson ogift, piga Kersti, moder Karna (vems??????). 1721 stod i mantalslängden Oluf Bengtsson ogift moder Elna och dräng Nils. Den felande länken är mellan Gärdslöv och Hörröd, men eftersom namnet Bireta finns i led både framåt och bakåt och även att namnen Tufve och Elna kommer i nästa led , så är jag näst intill säker på att det stämmer, eftersom modern dog på nr. 18 Balkåkra hos sin dotter Boel. Jag vill påstå att antingen har prästen tagit fel på Elnas ålder eller också har han vänt på namnet Bengt Tufvesson i födelseboken i Katslösa, så att det skulle vara sonen Tufve Bengtsson med hustru som skulle vara fader till de 2 sista barnen, bland annat finns Tufve Bengtsson med som fadder i boken redan 1713, när de började att skriva in faddrarna. | Tufvesson, Bengt (I1818)
|
| 5738 | Vigda Dräng Nils Håkanssons son i Lindås och Piga Sven Nilssons styvdotter i Hålabäck. Död ? 0410. Kallas ibland Elna. Gift 1710-05-22 i Hoby K med Håkan! Nilsson, född 1687-03-30 (döpt 1687-03-30) i Lindås,Hoby K, död 1760-05-16 i Lindås, Hoby K. Bonde i Lindås 1710-1760, Hoby K. Begravd i Backaryd.. Änkl. död 75 år gl. | Månsdotter, Elin (I42399)
|
| 5739 | Vigda Nils Åkesson och Ingeborg Toresdtr bägge ifrån Bäckasjögärde. | Toresdotter, Ingeborg (I43260)
|
| 5740 | Vigda Änkl. i Raskamåla o. Pig. Död Börje Carlssons hustru 24 år gl. Inga barn med Börje Carlsson. | Mattisdotter, Botil (I43851)
|
| 5741 | Vitsärk förekommer i Ragnar Lodbroks saga som en av sönerna till Ragnar Lodbrok och hans hustru Aslög, och därmed en av de så kallade Ragnarsönerna. I sagan synes berättelserna personen Vitsärk handla om olika personer, en av dessa kallas också Halvdan Ragnarsson som var kung i England 876-877.Vitsärk sades ha blivit övermannad och tillfångatagen under ett härjningståg i österled. När han fick valet hur han skulle bli avrättad, valde han att bli bränd på ett bål gjort av människohuvuden. Han skall därefter ha hämnats av sin far, Ragnar.Det har spekulerats i om Vitsärk är den svenska vikingahövdingen Hoskuld (Oskold) som omkring år 866 erövrade Kiev, men sedan dräptes av Oleg år 882. Hoskuld (Oskold) hade tillnamnet Lodbrok (ludna byxor). | Ragnarsson Vitsärk, Halfdan (I102905)
|
| 5742 | Vittnen: bonden Jonas Peter Larsson och dess hustru Johanna Jonsdotter från Fagerhult. | Johannesson, Johan August (I35458)
|
| 5743 | Vt 1763 Hh. Betygande av Bengt Nilsson och Peter Gummesson i Svartsjörås angående testamente efter nu avlidna hustrun Gyrit Nilsdotter i Rössmåla, dess dotter Elin Josefsdotter gift med Löving Svensson i Rössmåla. Johannes i Dammarskulla och Måns Johanssons barn dottern Marta och dess broder Olof 1/4 Snedingsmåla | Nilsdotter, Gyret (I2179)
|
| 5744 | Väldigt lite är känt om Brita. Hon genomförde 1550 i mars månad en resa till Vadstena. Hon och systern Öllegård hade ju uppfostrats hos nunnorna i Skokloster. Uppenbart höll hon kontakten med klostervärlden, trots reformationens hårda framfart. I testamentet som hon skrev gav hon generöst åt Vadstena kloster. Men annars är det mesta som går att få fram om Brita Joakimsdotter (Brahe) indirekta uppgifter, de som finns berör hennes make, nu änkling, Birger Nilsson (Grip).Brita ligger tillsammans med maken begraven i Västra Eds kyrka. Deras gravsten däremot är inmurad i Gumlösa kyrka. Det var inte den ursprungliga tanken. Högst sannolikt hände något under nordiska sjuårskriget som försenade transporten av gravstenen och som senare föranledde att stenen helt försvann. År 1850 upptäcktes gravstenen i en åker och sattes då upp i kyrkan i närheten - Gumlösa. | Joakimsdotter Brahe, Brita (I39129)
|
| 5745 | Väpnaren Ragvald Magnusson säljer till välborne Knut Jönsson sin hustrus fäderne, nämligen 2 ödetomter, en i Rånnum och en, "Krecklingge", på Vänersnäs, samt en kvarnström mellan Halle- och Hunneberg, för 1 läst korn och 3 arnoldska gyllen, mot villkor, att säljaren reser till Västergötland för att utnämna män, som kan se och mäta dessa gods. Den 7 oktober 1435. (Vid. 1551 8/2 i B 19 c nr 179 RA 0202) Ragvald Magnusson säljer med samtycke av Katarina Svensdotter till fru Birgitta jord i Mörby och Åkerby i Turinge socken i Öknabo härad, vilka han ärvt efter sin hustrus mor, hustru Cecilia, som var gift med Sven Piik. Strängnäs den 26 februari 1447 (Vid. 1448 4/4 papp. RA) Ragvald Magnusson (fargalt) och hans hu Katrina Svensdotter ger sin gård "Hærboholm" (nu Herrborum) i Skällviks sn (Hammarkinds hd) till sin son Magnus Ragvaldsson, om han gifter sig med jungfru Katarina Bengtsdotter, så länge modern var i livet och efter hennes död med full äganderätt mot att vederlägga hennes arvingar annat gods för deras arvsrätt i gården. Härboholm den 19 oktober 1463. (Or.perg. RA 0101) | Magnusson Fargalt, Ragvald (I92449)
|
| 5746 | Värt att notera är att den Axel Gyllenstierna som var vittne vid denna Anna-Christinas dop i mars månad 1663, själv hade en dotter med samma namn (obekräftad uppgift) - var det möjligen så att Lehnerts dotter uppkallades efter denna herrskapsfröken?. Anna-Christna Lehnertsdotter nämns vidare i något sammanhang Villie kyrkbok på datumen 27/4 1692. Dock är notisen ganska oläsbar. Anna Christina Lennartsdotter förekommer i Ljunits härads renoverade dombok den 7/11 1693, utdrag ur rättsprotokollet: "Per Jönsson i S.Willie efter Härads Rätten påskrifves intenfocuteric Resolution till att bevysa sin giorda beskyllning på Nembdeman Ola Jönsson Kiempe att uthskiält alla dem som i byöhlet wohro nu instämbde Nils Persson, Lars Olsson och Nils Larsson alla i S.Willie boendes att wittna i samma Sak emot hvilket wittnesmåhl Ola Jönsson Kiempe protesterade att emedan dhe alla ähro hans Sakgifvare och Skiäncka honom samma beskyllning obefogat på frya dhe dherföre ey admitterat må hvilket Rättligen pröfvar att dhe som i Styfvan wohro icke admitterade blifva. Ola Jönsson Kiempe i S.Willie att bevysa huru Per Jönsson ibm öfverfallit hans hustru i ållermansöhlet nu instämbt Nils Perssons hustru Anna Christina Lennartsdotter och Nils Jönsson ibm, att wittna sin sanningh i dy måhl. Anna Christina Lennartsdotter påropades men Abs. för den skull pliktar hon tre d. Nils Jönsson sammaledes Abs. och pliktar 3 d. Efter ventilerande af saken emedan dhe å båda syder i Dybiten om bewyst till sin sak gifvandes bestyrkiande och de äro byman sammans intet weta med hvar andra emot ähr det som ährligt och godt är altså och Emedan Per Jönsson å Egen och byamännens wägnar söckte nu förlyckning låfva och gode vänner hvar icke det skier hafva dhe sigh Lageligt Sluut och förwänta och gåfvo hvarandra händer derpå för Rätten att denna förening obrötsligen hållas skall." "Hur jag kom på att Anne Christine Lennartsdotters första make kanske är identisk med Börje Kock, är ganska enkelt. Jag utgick från vigseln i Skurup och antog att H. stod förHerr. Sedan var det bara att söka i Herdaminnet. Han efterlämnade änka och barn. Se Lunds stifts Herdaminne II:7, sid 490-491, "Efter B.K:s död har dennes bror, kh. Per Magirus i Snöstorp, 1689 14/6 anhållit om annus gratiae et beneficii för änkan och hennes barn." ---------------"Margrete Nielsdotters broder kan vara - styrkt till säkerhet av nedannämnda bouppt. efter deras far - kyrkoherden Påvel Nielsen på Ivö. För detta antagande måste vi gå till Margretes dotter Anne Christine Lennartsdotter. Hon vigdes som bekantmed H. Börje Pedersen d. 3 jan. 1680 i Skurup. Denne herr Börge Pedersen bör vara identisk med prästen Börje Kock ( Birgerus Petri Magirus), som 1677 fick kallelse till Föeslöv ochGrevie i Bjäre kontrakt. ( Lunds stifts herdaminne II: 10, sid. 402), men som år 1681 flyttadestill Billeberga och Tirup i Rönneberga kontrakt. Han framstår som en milt sagt, mindresympatisk man, och dog d. 28 maj 1689, efterlämnande änka och barn. Hustrun uppges i LSH. heta Anna Catharina, men är väl om mina antagande stämmer, den samma som Anne Christine Lennartsdotter.I ett brev av d. 23 apr. 1688 skriver kyrkoherden i Södervidinge Knut ChristensenHög, att Börje Kock var gift med hans svågers Cornficius Ibinsulanus syskonbarn. Cornficius var son till kyrkoherden på Ivö Påvel Nilsson. ( Luns stifts herdaminne II: 7, sid. 487-491.)Anne Christine Lennartsdotter är känd i S. Villie, Ljunits hd., från år 1692. Hon är dågift med smeden Nils Persson och de får sonen Börge detta år. I S. Villie katekismilängd 1703finns på S.Villie nr.25 gths., Nils Persson, hustru Anna Christina, dotter Ingeborg Börjesdotteroch sonen Börje Nilsson. Hon har alltså en dotter Ingeborg från sitt det tidigare äktenskapet. En son i detta första äktenskap är förmodligen Lennart billgren, f. omkr 1680, ryttare i Skånska husarregementet, avskedad p.g.av sjuklighet 1724, gift med Anna Elisabeth/ LiskenCarlsdotter i Börringe 1709. De flyttade från Börringe till S. Villie år 1726. Hustrun och derasdotter Anna Christina Lennartsdotter återfinner vi som dopvittnen på Nils Perssons och Anne Christine Lennartsdotters barnbarns dop.Tidsmässigt passar allt in med mina antagande, så också den troliga sonen Lennarts antagna namn Billgren, som kanske anspelar på födelseorten Billeberga. Det är alltsåfullt möjligt, att Cornficius Ibinsulanus och Anne Christine Lennartsdt. är syskonbarn(kusiner).Enligt Cavallins Lunds stifts herdaminne 5, var Corfits Ibinsulanus son till PaulusNicolaus Christianstadensis ( Pål/ Påvel Nilsen från Kristianstad), som blev prästvigd 1651 tillIvö och Kiaby. Påvel Nielsen dog 1679. Hans övriga barn var Henrik, Ingeborg, Brita, Margreta, Anna och Karen." --------------"Idag har jag varit på landsarkivet och sett i de brev och den bouppteckning jag nämnt tidigare. I brevet som Börje Kocks hustru nämns vid namn och som var skrivet av hans bror kyrkoherden i Snöstorp, Halland, står tyvärr, mycket klart och tydligt, Anna Cahtarina.Man tycker att Petrus Magirus borde veta vad hans svägerska heter, eller? Möjligheten finnsförstås att han inte var så bekant med henne, med tanke på avstånd och dylikt. Jag undrar också om namnet Catharina skulle kunne vara synonymt med Christina. Har ju sett Karna och Karin skrivas Katarina. Faktum kvarstår trots allt. Ingen annan Herr Börje Pedersson finns merän Börje Kock." | Lehnertsdotter, Anna-Christina (I200)
|
| 5747 | Växjö Stifts Herdaminne del 2 sidan 341:Skola i Växjö 1713, Studerande i Uppsala 1726, Prästvigd 1733, Komminister i Mistelås 1736-1774, opponent vid prästmötet 1740 och Predikant 1763.Hagelberg anklagades av sina åhörare inför kyrkoherde Wernander vid allmän sockenstämma 1737 att i sin predikan pingstdagen hava beskyllat 20 à 30 personer för trolldom, påstående församlingen, att han måtte bevisa, hwilka the äro, på thet the oskyldiga ej må i gemen omtalas. Hagelberg förklarade sig så, att han blev fullkomligen försvarad och slutade sitt försvar därmed, att han i annan mening ej höll någon Mistelåsbo för trollkarl. (Saml. NSB). En sockenbo hade planlagt ett attentat mot Hagelbergs liv men dödade i ställhet i misshugg en skräddare, vilken i komministerns rum delade sängplats med yngste sonen, medan fadern var utgången på jakt. Sonen blev genom denna händelse sinnesrubbad. | Bengtsson Hagelberg, Nils (Nicolaus) (I42527)
|
| 5748 | Växjö Stifts Herdaminnen !V sid 75.Komminister Södra Sandsjö 1696 - 1711. Född i socknen och son till bonden Per Larsson i Veramåla. Stud. Uppsala 1689, prv. 20/6 1694, komminister i Uråsa s.å. och Södra Sandsjö 1696. Död i pesten den 21/8 1711.Prosten Petrus Osander skriver 29/8 s.å. : "Den 21 augusti mot aftonen avsomnade salig herr Lars Verelin i Gropanäs, för detta komminister i Linneryd och Sandsjö. Något tillförne dog hans son Canutus, strax därefter hustrun, efter herr Larses död blevo av hans husfolk döde 2 drängar, 1 piga, tu hans barn, de övriga lågo sjuka. Det mig sades, då jag den 26 aug. vid Sandsjö kyrka var."Osander begärde en präst att sköta tjänsten men ville för pestsmittans skull ej ha någon gift sådan; han erbjöd hemkalla sin son Jonas att uppehålla befattningen (VDA 1711:330)Gift med Sara Abrahamsdotter, d 1711, f i Skye i Uråsa och syster till kh. i Bringetofta Canutus Hahn.Barn: Abraham f ca 1696 svagsint, d 1768.KirstinPetrus f ca 1702 skräddare.Johannes f ca 1705 skräddareKnut d 1711. | Persson Verelin, Lars (I44897)
|
| 5749 | Växte upp i en statarlänga på Stora Markie gård, Anderslöv, Flyttade till Bakvången och Bösarp nr 15 1924, där han blev utbildad till smed. Flyttade tillbaka till Sörby nr 5 i Anderslöv 1927, som han och farbror Axel hade köpt till sina föräldrar, Åkte in i lumpen 1928 på Ka 2 på Hästholmen i Karlskrona. Efter lumpen började han arbeta på Göta Bruk i Anderslöv. Därefter i många år som elektriker på Vemmenhögsbolaget i Skurup, som hade en transformator i Anderslöv. I slutet av 1920-talet var han med och bildade Grönalunds IK, som sedermera blev Anderslövs Boik 1937. De 5 som bildade föreningen var min far, farbror Axel, Gunnar "Fotboll" Persson, N Jönsson och N Edvardsson. | Lindkvist, Hilding Artur (I02)
|
| 5750 | W Anna Carls i Långsjöryd, Jöns Olsson ibm, Måns Gummesson i Näs, Per Enarsson i Hakarp, Nils Mårtensson i Skarup, Ingeborg Arvidsdr i (Kadp), Kerstin en piga hos Anders i Kåraryd, Anna Olas i Möllenäs. | Persson, Håkan (I2349)
|