| Noteringar |
Under tiden inträffade det, att sändebud från svearna kom till kejsar Ludvig. Bland andra ärenden framförde de till hans milda majestät, att det bland deras folk fanns många som önskade övergå till den kristna religionen. Även deras kung var välvilligt inställd till att låta Guds präster vistas där, om bara kejsaren var frikostig nog att skicka lämpliga predikanter till dem.Den ovannämnda händelsen inträffade förmodligen under riksmötet i Worms år 829 då kejsar Ludvig den fromme uppvaktades av flera utländska delegater. Den sveakung som hade skickat sändebud dit hette sannolikt Björn, i den latinska originaltexten till citatet nedan kallas han för "Bern". Det egentliga syftet med hans beskickning var förmodligen att sluta någon form av allians med kejsaren som i likhet med svearna hade Danmark som en besvärlig granne. Erbjudandet att skicka predikanter till Sveariket får nog mest ses som en vänlig gest till den djupt kristne kejsaren och det är inte ens klart att inbjudan skedde på kung Björns initiativ, vilket antyds av följande text som beskriver Ansgars ankomst till Birka:Till sist kom de fram till en hamnstad i svearnas rike som kallas Birka. Där blev de vänligt mottagna av landets kung, som hette Björn, och hans sändebud förklarade i vilket syfte främlingarna hade kommit. När kungen hade fått reda på deras uppdrag, diskuterade han saken med sina män och gav dem sedan med allas bifall tillstånd att vistas där och predika Kristi evangelium. Han gav också var och en som ville tillåtelse att uppsöka deras undervisning.Ansgar återvände hem 831 med ett brev till kejsaren som kung Björn hade skrivit på det för svear brukliga sättet (med största sannolikhet är det runor som åsyftas). Ansgars mission i Birka övertogs av en biskop Gautbert som fick ett hedersamt mottagande av både kungen och folket. Senare skulle emellertid folket av någon anledning bli så uppretade att de attackerade missionärerna och fördrev Gautbert från landet. Detta skedde utan kungens inblandning någon gång mellan 837 och 842. Vem som var kung under Gautberts tid som biskop sägs inte uttryckligen men vi får förmoda att det var den ovannämnde kung Björn. Denne är också troligen identisk med sveakungen Björn vid Högen som omnämns i Hervararsagan och som enligt denna hade Brage som skald och regerade tillsammans med sin bror Anund Uppsala:Erik Björnssons söner var Anund från Uppsala och kung Björn; då delades Sveariket ännu en gång mellan bröder, och de övertog styret efter Erik Refilsson. Kung Björn byggde den gård, som heter ’vid Högen’, och kallades därför Björn vid Högen; med honom var Brage skald.Brage Boddasson eller Brage den gamle som ska ha varit verksam hos Björn vid Högen är den äldste kände skalden i den isländska sagotraditionen. Enligt Egil Skallagrimssons saga ska Brage ha råkat ut för sveakungens vrede och för att få behålla sitt huvud skrev han under en natt en tjugo strofer lång hyllningsdikt till Björns ära.Hervararsagan uppger att Björn ska ha fått sitt tillnamn efter en (grav-) hög. Vilken hög det är som åsyftas är inte helt säkert. Men traditionellt har man pekat ut Hågahögen strax utanför Uppsala, ortsnamnet Håga betyder nämligen "högen". Det är också därför som den isländska originaltexten "Björn at haugi" ofta har översatts med "Björn på Håga". Den arkeologiska utgrävning av Hågahögen som genomfördes 1902-1903 visade visserligen att högen var från bronsåldern, men sagan säger inte att det var själva Högen som Björn lät bygga utan snarare en gård som låg vid den ("en plats" i Lönnroths översättning). Sannolikt var det frågan om en kungahall som fungerade som hans säte. Gravhögar ansågs vara heliga och hade en stor betydelse i den hedniska samhället så det fanns goda skäl att anlägga en kungahall vid den mäktiga Hågahögen.
|
.jpg)
.jpg)
Syskon
Erik Björnsson 