Noteringar |
- Efter slutad skolgång vid latin och tekniska skolorna i Malmö, blev han som trettonårig satt in i polytekniska skolan i Hannover. Sedan han vid denna tagit polyteknisk studentexamen 1858, genomgick han bergsakademien i Freiburg, 1858-60, och därefter bergsakademien i Leoben 1860-61, där han avlade bergsingenjörsexamen. Sålunda rustad med goda tekniska kunskaper, senare ytterligare vidgade under utländska resor och studier, erhöll han anställning hos fadern, en tid å Wirums bruk och senare å Malmökontoret, och blev snart, efter ådagalagd duglighet, dennes högra hand. Efter faderns död 1875 fortsattes dennes affärer gemensamt för samtliga barnens räkning, för att senare, såvida de icke redan voro det, ombildas till aktiebolag. De svårigheter, vari de Kockumska verken iråkat vid tiden för Frans Kockum d. äa död?och det därpå följande krisåret 1876, icke blott övervunnos genom den yngre Frans Kockums energi samt kloka och dugliga ledning, utan braktes dessa verk upp till en storartad och framgångsrik utveckling. Frans Kockum intog efter faderns död, ehuru den yngste av sönerna, tack vare en outtömlig arbetsförmåga, en ovanligt skarp affärsblick och stor administrationsförmåga en ledande ställning inom de Kockumska verken. Hans förmåga var högt uppskattad även utom dessa, varom de förtroendeuppdrag vittna, som kommo honom till del, såväl vid enskilda affärsföretag, som vid offentliga värv. Härvid bidrogo, förutom nyss skildrade egenskaper, hans karaktärs trofasta och ädla drag samt hans älskvärda och vinnande sätt. Av hans många befattningar skola vi här nämna: styrelseledamot i, och efter äldste broderns död, verkställande direktör för F. H. Kockums Tobaksfabriks AB, verkställande direktör för Kockums Jernverks AB, Konga AB, Matssons Bryggeri AB, ordförande i styrelsen för Kockums Jernverks AB, styrelseledamot i och vice ordförande för Kockums Mekaniska Verkstads AB, styrelseledamot i Svenska Tändsticksfabriks AB, Skånska Litografiska AB, Malmö Nya Ångfartygs AB, Rederiaktiebolaget Sverige-Tyskland, Skånes Enskilda Bank, Bredåkra-Tingsryds Järnvägs AB, Skånska Sockerfabriks AB i Landskrona, Malmö tekniska skola och Malmö Navigationsskola, ordförande i styrelsen för Rederiaktiebolaget Öresund och för Bergverksaktiebolaget Freja, ledamot och vice ordförande i styrelsen för fastighetsaktiebolaget Centrum. Han var dessutom under flere år invald i stadsfullmäktige i Malmö samt av regeringen utsedd till ledamot av järnvägsrådet. Av yttre utmärkelsetecken bar han riddarkorsen av Nordstjärne, Vasa och danska Dannebrogsordnarne. Frans Kockum var visserligen i främsta rummet affärsman och som sådan en av landets främste, men han var samtidigt en kulturelt intresserad person. Sången höll han högt i värde. Av skön konst och antikviteter var han stor vän. Därom vittnade det vackra hem, han och hans hustru inrett åt sig i tobaksfabrikens hus vid Västergatan, där de gladde sig åt att med gammaldags gästfrihet upprätthålla familjens traditioner. Detta gällde även sommarhemmet, villan Bjersund, en härlig tillflyktsort, som han skapade av det forna tegelbruket i Bjerred. Ännu under Kockums sista år kunde man ofta få se honom till häst, med en elegant och hurtig hållning. Lång och smärt, rak och spänstig verkade han ständigt ungdom, vartill även bidrog hans livliga och vakna sinnelag. Hans enkla och flärdfria väsen och tillbakadragna sätt höll honom kanske för mången i skymundan, men hans verkliga värde var så mycket mera känt och uppskattat av dem, som stodo honom nära. Frans Kockum avled den 18 februari 1910 i en ålder av närmare 70 år. Han blev den 18 april 1877 å Rönneholm invid Malmö gift med Laura Louise Platen (dotter av hovstallmästare Carl Theodor Ernst Platen och Margaretha Helena Beata Catharina Sjöcrona), född den 7 juli 1851 på Gångvad. Louise Kockum och F. H. Kockums sterbhus donerade år 1910, i överensstämmelse med Frans Kockums i livstiden uttryckta önskan till Malmö stad ett kapital i aktier uppgående till ett värde av 100,000 kronor. Härav skulle 20,0001 kronor tillfalla vardera av latin?, real?, tekniska? och borgareskolorna, sålunda att räntorna skulle användas till stipendier för beredande av fortsättningsstudier för välartade ynglingar vid dessa läroverk. Änvidare skulle 10,000 kronor tillfalla vardera av Malmö navigationsskola och Malmö arbetsstuga. Efter mannens död föll på Louise Kockums lott det ansvarsfulla värvet att stå i spetsen för förvaltningen av dennes efterlämnade betydliga förmögenhet. Tack vare sin medfödda begåvning samt den klokhet och omtanke, hon i alla sina handlingar nedlade, skilde hon sig med framgång från detta ofta vanskliga åliggande. Sedan av sterbhusdelägarna bildats ett aktiebolag under namn av Kockums Förvaltningsaktiebolag, i syfte att för gemensam räkning förvalta större delen av deras egendom, blev Louise Kockum ordförande i dettas styrelse och förblev alltså huvudledaren i företaget. Hennes krafter och bistånd togs naturligtvis mycket i anspråk vid samhällets filantropiska och sociala arbeten. Hon deltog med öppen hand vid avhjälpande av verkliga behov och vid stödandet av sådana företag, hon ansåg vara ändamålsenliga. Här skall nämnas att hon var ordförande i styrelsen för Malmö arbetsstuga. Var den insats, hon gjorde i den mera officiella välgörenheten, av betydande omfång, var den, hon enskilt och i det tysta i en storartad skala utövade, än mer välsignelsebringande. I dessa okändas led lever, efter hennes bortgång, hennes minne i mångas djupt tacksamma hjärtan. Men hjärtan förstod hon att vinna överallt genom sitt sinnes ädelhet och sitt taktfulla, något försynta, samt alltid fina och korrekta uppträdande, vilket icke minst gjorde sig gällande vid upprätthållandet av det Kockumska hemmets gamla traditioner. Det var därför helt naturligt att hon blev en av samhällets mera bemärkta och värderade personligheter samtidigt med att hon i familjens sköte och i intimare kretsar var den oförglömligt älskliga modern och sanna vännen. Louise Kockum ägde hus i Malmö samt landstället Bjersund vid Bjerred. På det vackra Bjersund, som hon så högt älskade och omhuldade, avled hon efter endast en timmes sjukdom den 26 augusti 1920.
|