Noteringar |
- Han ägnade sig efter avslutade studier tidigt åt lantbruk och blev en av Skånes främste och rationellaste lantbrukare. Av fadern inköpte han den gamla herregården Lindholmen, men efter det han senare köpt även Rosengård nära Malmö, blev denna gård hans stamsäte. Som lantbrukare lyckades han som få, tack vare goda insikter i lantbruksväsendet, en ovanligt praktisk blick och stor energi. Han förstod att med, största möjliga vinst bruka jorden, samtidigt med att han höjde dennas bördighet, varigenom han ernådde sitt åkerbruks försättande i mönstergillt skick. Han var mycket anlitad i allmänna värv. Sålunda var han ledamot i styrelsen för Alnarps lantbruksinstitut, Alnarps mejeriinstitut, vari han var ordförande, Skånska hypoteksföreningen, Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott åren 1852-1882, Skånska länens hushållnings förening och Malmö?Ystads järnvägsaktiebolag, kontraktsordförande inom Oxie kontrakt, en av stiftarne av Malmö lantbruksklubb. Han innehade Vasa ordens kommendörskors av 1:a klassen. Peter Kockum var en godmodig och vänsäll man. Hans väsen låg ej för politiken, öppen och rättfram, som han var. Utrustad med ett varmt och gott hjärta och därtill trofast och hjälpsam hade han vunnit en stor vänskara. Kockum avled den 6 februari 1891. Han var sedan den 1 oktober 1851 gift med Hilda Cecilia Bergh (dotter av handlanden Christian Bergh och Henriette Kockum, se under tab. 10), född den 23 maj 1825, död den 20 mars 1906. Då Hilda Kockum, avhållen och vördad av alla, som kommit i beröring med henne, avled, hade hon i det närmaste uppnått den höga åldern av 81 år. Det var ett ovanligt både långt och verksamt liv, som därmed slöts. Hennes huvudsakliga uppgift var helt naturligt förlagd inom hemmets gränser och hänvisad till omvårdnaden av en stor familj och ett betydande lanthushåll. Som skapad för den man, med vilken hon var förenad i ett lyckligt äktenskap, var hon en god maka i detta ords sanna betydelse, en öm moder och en förträfflig matmor för sina underlydande. Hon var dessutom en utmärkt och angenäm värdinna i sitt gästfria, gammaldags goda hem. Bland hennes mera framträdande egenskaper voro hjärtegodhet och godmodighet. Dessa förskaffade henne en stor vänskapskrets, inom vilken hennes bortgång under allmänt deltagande kändes som ett tomrum, svårt att fylla.
|