| Noteringar |
- Sedan han 1852 avlagt studentexamen, reste han utomlands för att studera lantbruksskötsel. Efter att hava genomgått lantbruksakademien i Eldena, hemkallades han tillfölje faderns död 1854 och fick strax efter uppnådd myndighetsålder övertaga Bulltofta gård, där han sedermera bodde och verkade hela sitt liv. Under hans flitiga och insiktsfulla ledning blev denna gård efter hand en värklig mönstergård och en exponent på huru högt lantbruket i Skåne utvecklat sig vid tidpunkten för hans levnad. Corps-de-logiet blev av honom ombyggt på ett storslaget sätt, så att även det värdigt representerar en skånsk lantgård. Ludvig Kockums rika erfarenhet och beprövade duglighet blev helt naturligt tagen i anspråk för många allmänna värv. Han kallades under åtskilliga år till ledamot av hästpremieringsnämden och till ledamot av bestyrelsen för Allmänna Svenska lantbruksmötena i Malmö åren 1881 och 1896, för vilket senare han utsågs till vice ordförande. Han blev ledamot i styrelsen för Alnarps lantbruksinstitut, invaldes till ledamot av Malmöhus läns Hushållningssällskap och i dettas förvaltningsutskott samt blev detta sällskaps vice ordförande 1893 och några år därefter det sammas ordförande. Han blev utsedd till hedersledamot i Lantbruksakademien. Under åren 1876-96 var han riksdagsman i första kammaren och innehade därvid en viktig och inflytelserik roll i det politiska livet. Hans åsikter och omdöme inhämtades gärna av regeringschefen, statsminister Boström, som högt värderade honom. Då den store, kraftige mannen efter slutat livsverk den 2 april 1905 oväntat ändade sina dagar, utgjorde detta en oersättlig förlust i vida kretsar. Ludvig Kockum blev gift den 16 maj 1866 med Anna Charlotta /Lotten/ Halling (dotter av borgmästaren Carl Christian Halling och Helena Margaretha Lundberg), född den 20 augusti 1835, död den 11 februari 1912. Lotten Kockum blev genom sitt giftermål ledarinna av ett stort och gästfritt, skånskt lanthus. Hon visade sig fullt vuxen denna ställning, som hon utfyllde på ett mönstervärt sätt såväl i egenskap av husmoder, som värdinna. Särskilt som värdinna ställdes allt högre krav på henne, ju mera mannen gick upp i det politiska livet. Med klokhet och takt uppfyllde hon dessa anspråk. Hennes hem och äktenskap blev synnerligt lyckligt. Hon förstod att följa och fullt gå upp i mannens intressen och var honom ett gott stöd. Man har om dessa makar med rätta uttalat att de kompletterade varandra på ett harmoniskt sätt. Hon var kanske den kvinna i Skåneland, som satt inne med de största kunskaperna och kännedomen om sin tids politiska förhållanden och personligheter. Hon var härför högt värderad av ledande män icke blott inom provinsen utan även i landets politiska händelsers medelpunkt, i huvudstaden. - Men även åt kärleksverk egnade hon sig genom att helst i tysthet och obemärkthet sprida glädje och tröst åt behövande. Efter sin mans död ägde hon och bebodde Bulltofta, som efter henne tillföll makarnes fosterson, godsägaren Paul Werner.
|
.jpg)
.jpg)
1835 - 1905 (69 år)
1814 - 1842 (28 år)
Syskon
Johan Daniel (Jan) Kockum
