| Noteringar |
- "Lars Kockum var ledamot av stadens äldste 1762, Riksdagsman 1769-72 och blev rådman sistnämnda år. Liksom fadern skrev han sitt namn Kockom. Först gick han i sämskmakarlära hos fadern men när han blivit gesäll begav han sig ut i världen för att söka sin utkomst på egen hand. När han återvände hamnade han i Malmö och fick plats hos sämskmakare Jochum Pfeiffers änka, Anna Christina Jönsdotter, med vilken han förlovade sig. Innan giftermålet blev av dog hon emellertid 1743 22/8. När han gifte sig 1744 med Anna Christina Ruhe köpte han för 810 daler smt en gård vid Östergatan med gammalt nr. 116 och satte här upp eget garveri. Här bodde han till 1756 då han köpte sig en större gård. Dessutom ägde han många andra gårdar i Malmö. 1745 blev han mästare och erhöll samma år burskap. 1766 fick han tillstånd att idka "ratlask skinns beredning". I 17 år drev han sin garverirörelse, som gick raskt framåt och 1773 fick sonen Henrik övertaga densamma. Den var då den andra i ordningen inom denna industri med ett tillverkningsvärde av 900 daler smt (G.Clemensson: Malmö stads historia s. 163). Han var mycket skicklig i sitt fack och dessutom god ekonom och blev med tiden en burgen man. Bouppteckningen visar en behållning av c:a 4.626 riksdaler specie. Han vann högt anseende för ovanlig klokhet och duglighet och hade sina medborgares fulla aktning och förtroende." (Vissa uppgifter från Släkt o Hävd 1964/2) Utdrag ur utredningen "Släkten Kockum" av Alvar Platen i Malmö Fornminnesförenings Minnesskrift 1909-1919: "Som yngling kom han i sämskmakarelära hos sin fader. Bliven gesäll begav han sig ut i världen för att fullkomna sig och söka sin utkomst på egen hand. Därunder hamnade han i Malmö, varest han fick plats hos sämskmakare Jochum Pfeiffers änka Anna Christina Jönsdotter. Med henne blev han efter någon tid förlovad. Emellertid blev det tilltänkta giftermålet med henne icke av, ty hon insjuknade svårt och avled den 22 augusti 1743. Redan dessförinnan eller i juli samma år ansökte han i sämskmakarämbetet att bliva antagen till mästare. Hans ansökan mottogs välvilligt, enär änkan och hennes barn därigenom skulle bliva "konserverade", varför han fick löfte om bifall, såsnart han framvisat sina läro? och födelseattester. Efter änkans död blev till obehaglig överraskning hans ansökan avslagen. Han vände sig då den 7 påföljande september till magistraten med begäran om handräckning för att erhålla mästerskap itrots av sämskmakareämbetets uppställda hinder. Tio dagar senare resolverade magistraten, att hinder icke förefunnos för Kockom, att förfärdiga mästerstycke, och att om det för gott erkändes, han skulle i ämbetet intagas samt att han sedan fick utöva sitt hantverk här. Dock dröjde det ända till den 13 februari 1745, innan han, sedan han blivit mästare och avlagt ed, fick burskap. Hans trolovades frånfälle var naturligtvis en svår sorg och jämväl missräkning för den framåtsträvande unge mannen. Visserligen var hon icke vidare förmögen, men ägde dock sin iboende gård n:o 121, nu n:o 23, vid Ostergatan, med däri inhysta garveri, som Kockom skött för henne och naturligtvis påräknat att fortsätta. Denna plan fick nu uppgivas. Änkefru Pfeiffers hus och kvarlåtenskap fick försäljas, varigenom hennes två döttrar blevo tillförsäkrade vardera c:a 430 dlr smt. Alldeles lottlös blev Kockom dock icke, ty änkan hade på sitt yttersta förklarat att han skulle få 100 daler smt. Denna summa utlades också kontant till honom av sterbhuset. Kockom (denna skrivform av namnet brukade han i likhet med fadern) tappade icke modet tillfölje de motgångar, som sålunda mötte. Det dröjde icke länge, innan han lät trösta sig. Påföljande år förlovade han sig med en dotter av färgare Henrik Ruhe och gifte sig snart därpå med henne. Samma år eller 1744 den 12 oktober köpte han för 810 daler smt. en gård på Östergatan med gammalt n:o 116 och satte här upp ett eget garveri. Troligtvis fick han svärfaderns bistånd härtill, ty själv ägde han icke mycket vid denna tid. Han måtte varit mycket skicklig i sitt fack och dessutom god ekonom, ty affären gick så bra, att han med tiden blev en burgen man. Men han vann icke endast bärgning, utan även ett högt anseende för ovanlig klokhet och duglighet samt sina medborgares fulla aktning och förtroende. Fällberedare Kockoms namn förefinnes därför tidigt, och ofta i Malmö stads handlingar. Kockom behöll icke den ovan nämnda gården längre än till 1756, då han den 6 februari tillbytte sig mot denna en större väster därom liggande gård med gammalt n:o 118 & 119 jämte tillhörande lego våningar n:o 111-115, eller nuvarande n:o 21 Östergatan. För denna gård gav han 1700 daler smt. med kvittning av 1000 daler smt. för den förra. Han tillköpte 1760 ytterligare den öster intill liggande gården. I 17 år bodde han och bedrev han sin garveriaffär i dessa gårdar, tills han, hunnen 52 års ålder, år 1773 överlät garveriet till sin son Henrik, till vilken han samtidigt även sålde den stora gården n:o 118?119. Den mindre öster därom belägna gården behöll han samt bodde där, tills han 1779 sålde även den till sonen samtidigt med att han inköpte gården n:o 608, nu 7 b, vid Södergatan, dit han själv inflyttade. Sedan hans hustru här avlidit, sålde han gården 1782 och lär hava bosatt sig i förhyrd lägenhet vid Kyrkogatan. Ännu några av Kockoms fastighetsaffärer skall här anföras. År 1751 köpte han gården n:o 85 i Rundelsgatan. Gården n:o 58 & 59 i Grönegatan köpte han 1775 på auktion för 615 daler smt, men sålde den åter 1779 för 100 rdr. specie. Han var dessutom en tid ägare av en del av Möllevången. Han köpte nämligen på auktion den 9 maj 1763 efter avl. borgmästare Josias Hegardt jorden n:o 2 i Möllevången och den 4 aug. 1764 av faktor C. L. Hegardt de s. k. Demsterska jordarna på nordsidan därom samt den 21 okt. 1765 för 4900 daler smt. av hovjägmästare J. L. von Gröniger dels husen n:o 6 och 8 vid Södra Förstaden, dels 2 jordar i Möllevången. Den sålunda sammanköpta egendomen delade han senare i två lotter mellan sonen Henrik och svärsonen Thomas Nicklasson. Kockom tyckes hava haft ett något häftigt lynne. Detta framgår av följande händelse. Borgerskapets kavallerikår hade en sammankomst 1764, varvid diskussion uppstod om en person, som sökt inträde i kåren, skulle antagas eller icke. Lars Kockom, som vid den tiden var korporal vid kåren, uppstod då och förfäktade livligt sin rätt att ensam besluta om antagandet. Motsagd, blev han grov i munnen och begagnade så hårda, anstötliga ord mot såväl officerarne, som manskap, att hela kåren råkade i uppror och förklarade sig ej vilja tjänstgöra, förrän upprättelse vunnits. Kockom, som snart ångrade sin överilning, fick framföra sin ursäkt till den inför magistraten årådhuset i och för detta ändamål uppkallade kåren. Från och med den 15 februari 1762, då Kockom invaldes till ledamot av stadens äldste, blev han allt mera anlitad i kommunala och allmänna värv. Till 1769 års riksdag blev han vald som en av stadens ombud i borgareståndet. Hans riksdagsmandat förnyades till den viktiga riksdagen 1771?72. Under sitt vistande vid sistnämnda riksdag blev han den 1 aug. 1772 så gott som enhälligt vald till rådman. Han tillträdde detta ämbete i september samma år och bibehöll det till sin död. Vid sidan av denna nya befattning hade "rådman Kockom", såsom han hädanefter benämndes, förordnande att hava tillsyn över hamnbyggnaden samt från den 20 febr. 1773 att vara syssloman för den s. k. von Conowska ladugården. Lars Kockom avled, nära 71 år gammal, den 23 maj 1790. Vid bouppteckningen efter honom utgjorde behållningen c:a 4626 riksdaler specie. Härav tillföll sonsonen Johannes enligt testamente en sjättedel eller c:a 771 rdr. specie och varje barn 1927 rdr. specie. Kockom var sedan 1744 gift med ?4~ Christina Ruhe (dotter av färgaren i Malmö Henrik Ruhe och Gertrud Persdotter), född den 19 augusti 1725, död den 4 september 1782."
|
.jpg)
.jpg)
1719 - 1790 (70 år)
1712 - 1791 (78 år)
Syskon
Pofvel Henningsen Kockom
