Sven Olof Joachim Palme

1927 - 1986  (59 år)

• Namn	Sven Olof Joachim Palme
  Född	30 Jan 1927	Stockholm
  Kön	Man
  Yrke	Statsminister i Sverige
  Död	28 Feb 1986	Stockholm
  Syskon	1 syskon
  1. Claes Palme 2. Sven Olof Joachim Palme           f. 30 Jan 1927, Stockholm           d. 28 Feb 1986, Stockholm  (Ålder 59 år) ▻ Lisbeth Beck-Friis
  Person-ID	I21516	Bossebus
  Senast ändrad	19 Aug 2007

  
  

  Far	Gunnar Palme
  Mor	Elisabeth von Knieriem           f. 1890, Lettland           d. 1972, Stockholm  (Ålder 82 år)
  Familjens ID	F6455	Familjeöversikt  |  Familjediagram

  
  

  Familj	Lisbeth Beck-Friis
  Barn	1. Joackim Palme   2. Mårten Palme
  Senast ändrad	8 Nov 2006
  Familjens ID	F6456	Familjeöversikt  |  Familjediagram

  
  

• Noteringar

  Sven Olof Joachim Palme, född 30 januari 1927, död 28 februari 1986 (mördad), var en svensk politiker. Han var socialdemokratisk partiledare från 1969-86 samt Sveriges statsminister åren 1969-76 och 1982-86.Palme utbildade sig till jurist och var riksdagsledamot 1958-86 (första kammaren 1958-68, andra kammaren 1969-70). Före sitt tillträde till statsministerposten år 1969 var han konsultativt statsråd 1963-65 (med ansvar bland annat för ungdomsfrågor), kommunikationsminister 1965-67, ecklesiastikminister 1967-68 samt utbildningsminister 1968-69.Palme var den siste statsminister som titulerades excellens, innan den nuvarande regeringsformen trädde i kraft år 1975Biografi [redigera]Olof Palme kom från en burgen överklassmiljö och växte upp på Östermalm i Stockholm. Familjen bodde på Östermalmsgatan 36 (nuvarande rumänska ambassaden). Han var sonson till försäkringsmannen och den liberale politikern Sven Palme (1854-1934) som satt i andra kammaren. Fadern Gunnar Palme (1886-1934) var VD för försäkringsbolaget Thule. Modern hette Elisabeth Sophie von Knieriem (1890-1972) och var född i Lettland. Olof Palme var yngste barnet av tre; hans syskon var Claës Palme (1917-2006), och Catharina Palme Nilzén (1920-2002). Olof Palme blev far till sönerna Joakim Palme, Mårten Palme och Mattias Palme.Sina första skolår gick Palme i Beskowska skolan i Stockholm. Vid tio års ålder skrev hans mor in honom till Sigtuna Humanistiska Läroverk. Han fortsatte studierna i USA, där han tog Bachelor of Arts 1948. Under sin akademiska studietid reste han runt i USA. Han återvände till Sverige där han studerade juridik, och tog jur.kand. 1951. Året därpå blev han ordförande i Sveriges förenade studentkårer, men stannade bara ett år på den posten.Han blev 1953 erbjuden att arbeta som förste byråsekreterare i statsminister Tage Erlanders regering. Under åren dessförinnan hade han, enligt honom själv, genom tre viktiga händelser, blivit socialdemokrat. Den första av de tre händelserna han avsåg var en skattedebatt 1947 mellan socialdemokraten Ernst Wigforss, högerpartiets Jarl Hjalmarson och folkpartiets Elon Andersson. Den andra var USA-vistelsen 1948 när de stora klassklyftorna som där fanns uppdagades för honom. Det tredje var en Asien-resa 1953 när han ställdes inför kolonialismens konsekvenser.1954 avancerade Palme i regeringskansliet och blev sekreterare i statsrådsberedningen. Året därpå blev han styrelseledamot för ABF. Han valdes in i Första kammaren 1958 för socialdemokraterna. Ett av hans första viktigare uppdrag som politiker var som ordförande av studiesociala utredningen 1959.Palme gifte sig 9 juni 1956 med psykologen Lisbet Beck-Friis. De bosatte sig i ett radhus i Vällingbyhöjden och fick tre söner. Formellt var detta Palmes andra äktenskap; 1949-52 var han gift med Jelena Rennerova från Tjeckoslovakien i ett skenäktenskap med syfte att ge henne möjlighet att lämna sitt land.Olof Palme var reservofficer vid både K3 och K4 och som sådan briljant verksam vid uppbyggnaden av den svenska militära underrättelsetjänsten. Han biträde Tage Erlander i detta, men blev aldrig mer än löjnant i reserven. Dock, hade han enligt militära bedömare, varit en av de mest begåvade underrättelseofficererare försvarsmakten haft i sin reserv.Palme inträdde i regeringen 1963 som konsultativt statsråd i statsrådsberedningen, två år senare utsågs han till statsråd och chef för kommunikationsdepartementet, för att därefter avancera till posten som ecklesiastikminister 1967. Som sådan hade han kyrkofrågorna på sitt bord, trots att han utträtt ur Svenska kyrkan. [1] Palme blev därmed Sveriges siste ecklesiastikminister, då departementet 1968 bytte namn till Utbildningsdepartementet varefter han titulerades utbildningsminister. År 1969 efterträdde han Tage Erlander som socialdemokratisk partiledare och statsminister.På Norra Bantorget, första maj 1973Efter riksdagsvalet 1973 kunde Palme sitta kvar som statsminister, om än rätt vingklippt; valet resulterade i den s.k. lotteririksdagen (s+vpk:175 mandat; c+m+fp:175 mandat). Under mandatperioden 1973-76 kunde regeringen Palme ändå lotsa igenom några betydelsefulla reformer, bl.a. lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL) och lagen om en allmän föräldraförsäkring. 1975 trädde den nya författningen i kraft, vilket bl.a. innebar att monarkens uppgifter kraftigt beskars (till exempel vid regeringsbildningen). Om Sverige till namnet ännu var en monarki, var det till gagnet mer en republik; monarkins framtida status hängde därmed, med Palmes egna ord, bara på "ett penndrag". Efter valet 1976, då kärnkraftsfrågan kom i fokus och de borgerliga fick majoritet, tvingades socialdemokraterna (efter 40 års oavbrutet maktinnehav) och Palme att avgå. Valet 1979 innebar ännu ett nederlag för socialdemokraterna eftersom man inte lyckades återerövra regeringsmakten, men Palmes ställning inom partiet var trots detta ohotad.1980 utsågs Palme till FN:s medlare i Iran-Irak-kriget, och efter socialdemokraternas valseger 1982 beklädde han åter statsministerämbetet. 1 mars 1982 lämnade Palmekommissionen sin rapport om medlingen i Iran-Irak.Som socialdemokratisk statsminister hamnade Palme i skarp konflikt med näringslivets företrädare, då riksdagen 1983 beslöt om införandet av löntagarfonderna, som av dessa sågs som ett sätt att socialisera Sveriges företag. 1985-86 uppstod även slitningar med ledande militärer (kommendörkapten Hans von Hofsten m.fl.) som, med anledning av de (påstådda) ryska ubåtskränkningarna, ansåg honom alltför vek i agerandet gentemot Sovjetunionen, samtidigt som de förklarade att de saknade förtroende för honom personligen.Statsminister Olof Palme anklagades för skattefusk 1985, den så kallade Harvardaffären. Han skulle enligt beslut i skattemyndigheten ha fått ett talararvode vid Harvard University utbytt mot ett stipendium för sin son Joakim Palme vid det prestigefyllda universitetet. Palmes överklagande av beslutet och alla övriga handlingar i ärendet stals vid ett inbrott på Länsrätten i omedelbar anslutning till mordet på Olof Palme. Därför kunde man aldrig inleda en förundersökning.[1]Mordet på Olof Palme [redigera]Olof Palmes minnesplatta vid korsningen Sveavägen-Olof Palmes gata i Stockholm.Huvudartikel: PalmemordetOlof Palme sköts på Sveavägen i centrala Stockholm ca kl 23:30 den 28 februari 1986. Palme fördes till Sabbatsbergs sjukhus där han dödförklarades kl 00:06 den 1 mars 1986. Palmemordet, och de uppseendeväckande turer, skandaler och polisiära misslyckanden som följde på det, var ett nationellt trauma för Sverige som under lång tid satte sin prägel på samhällsdebatten. Än idag är mordet ouppklarat.Olof Palmes politiska gärning [redigera]Olof Palme demonstrerar sida vid sida med Nord Vietnam Ambassadör Nhuyen Tho Chyan en februari kväll 1968 Olof Palmes grav på Adolf Fredriks kyrkogårdOlof Palme var under sin karriär en kontroversiell politiker vars person dominerade svensk politik under hans senare livstid. I vissa kretsar var han rent av hatad (man talar om så kallat Palmehat), medan han var väldigt populär bland andra. De starka känslorna kring Palmes person berodde till stor del på hans utrikespolitiska ställningstaganden, till exempel för Kuba under Fidel Castro, för Chiles president Salvador Allende, mot den sovjetiska interventionen som slog ned Pragvåren, mot Francoregimen i Spanien ("Dessa satans mördare!", som han kallade regimen) men också mot USA för dess inblandning i Vietnamkriget; efter det berömda jultalet 1972, då han bl.a. jämförde bombningarna av Hanoi med nazisternas värsta illdåd, lät Vita Huset ambassadörsposten i Stockholm stå tom under en tid.Hans kontroversiella engagemang i Sydafrikafrågan, där han var på kollisionskurs med många västliga regeringar (till exempel Thatchers och Reagans) samt en stor del av den svenska högern, har av många konspirationsteoretiker kopplats till mordet.År 1983 bildade Olof Palme det så kallade sexnationsinitiativet. Det utgjordes av stats- och regeringschefer från sex länder och fem kontinenter som verkade för kärnvapennedrustning. I detta ingick presidenter och premiärministrar från Indien, Grekland, Argentina, Mexiko och Tanzania. Förutom Olof Palme själv, avlöst av Ingvar Carlsson, ingick Indira Gandhi och Andreas Papandreou i gruppen. Arbetet upphörde 1989 på grund av det förändrade politiska läget mellan östblocket och västblocket.Även Palmes bakgrund i svensk överklass väckte starka känslor. Detta var i mycket ett tidens tecken; grupptillhörighet markerades hårt, och kan i 2000-talets mer individualistiska samhälle te sig besynnerligt. Kollektivismen uttrycktes i samma era till exempel i starka motsättningar mellan strejkande och strejkbrytare, eller mot LO-medlemmar med borgerliga sympatier.Palme engagerade sig starkt för utvecklingsländerna. Som exempel på detta kan man ta det faktum att under åren 1965-89 var 37 procent av alla officiella besök till och från Sverige med utvecklingsländer och 24 procent med Västeuropa. Efter 1990 sjönk antalet för tredje världen-länder till 18 procent, medan utbytet med Västeuropa ökade till 60 procent. [2]