| Noteringar |
- Konga dombok (GHA) 1619 den 12 juni, f 37r:Kom för retta Erich Hane i Suartebek / på sine egne och sin broders Trulz Perßons / Vegner, och bekiende at han hade sålt Sit / Söschionne barn, Jon Hane i Swartabeck 1/2 / Suartebekz gårdh, medh en quarn som Erich / som till samme gårdh Jnkiöpt hafuer, och / Vpburit Sölfuer oxar och Peninger__230 daler / både för Arf och etlöfuet, och hafua Erich / Vndaoch hafua Erich / Vndantaget et Torp Smediehult som / inthet recknas i thetta kiöp. Segredt [sic! Jon hanes hustru hette Sigrid och det är hennes namn som inskrivits i sista raden]Konga db (GHA) 1621 inget datum (opag, ligger ss f 16v i Kinnevald db 1616): Samme dagh blefuo Jon i Swartebeck och Erich hans / söskonabarn wänligen och Wäl förlÿchte, och gården / och alt annat, och sattes wÿta them emellom / Oxar__1 par, en till Cronan den andra til rättin etcKonga db (GHA) 1621 andra tingsdagen (åtminstone efter 14 juni) 1621:dito(f 25v): "Samme dagh blefuo Jon i Swartebek och Erich hans söskona barn wänligen och wäl förlychte, och gården och alt annat krakell, der hafua haft sin emellom, Slagzmål och annat, och sattes wyte them emellom Oxar__1 par, en till Cronan den andre til retten etc"
- Konga häradsrätt 1649Samma dag kommo för rätta länsmannen Erik i Korrö å frälse jävandes med sin styvfader Peder Andersson i Rävemåla om åtskilliga lags (?) arv de sins emellan haver, förnämligast fordrar Erik arv efter sin fader som arvfallet är för 46 år sedan och han aldrig hennan den långa tiden fordrat, oansett styvfaderen förlägger där fordran menat det vara väl betalt. Likväl kunde rätten det icke upptaga av kraft av det 12 kap. i ärvdabalken. Belongandes det arv som för några få år sedan fallet är efter Eriks halvsyster Elin Persdotter bliver Erik tillslagit som sönderkulle (?) är fjärdepart av gods och penningar som efter henne finns efter ärvdab. 9 kap. Samma dag framlades ett brev av hans högvälborenhet landshövdingen rätten tillskrivit huru såsom hans högvälborenhet förekommit det en länsman Erik Persson i Korrö å frälse skall för en tids förlopp uti ölsmål slagit sin styvfader hos Einar i Skalleboda med en kniv i bröstet så att blod i många mäns närvaro utrann. Bägge parterna, både fadern och sonen viderkändes perlamentet, därföre behöves föga vittne, ty slagsmålet och trätan är förorsakat av det gamla arvet de sins emellan haft haver. Länsmannen förskräckligen svär att han icke hade ämnat sin styvfader det slaget, utan kom sig i stor galenhastighet, menandes intet så argt som skadan sedermera hände. Fader Peder haver låtit sig strax förlika efter skadan icke så omycket var, ty beder han ganska ödmjukeligen för sin styvson Erik att nåder måtte honom bevisas. Efter han så offentelige bekännelse och gärning blev han avsagd från livet. David 20 kap.: Den som slår sin fader och moder skall döden dö. Rannsakades om underfogden eller profossen hava haft vetskap om denna handel och varföre de icke haft den här till tinget före, så befinnes att de bägge hava varit till tinget stämde och för åtskilliga förfall icke kunnat framkommit. Död: omkring 1668 Korrö, Linneryd (G) 2) Om hans begravningsplats:Från sonsonens dödsnotis:"under det grafhuuset som står wid Östre kyrkogafwelen, der hans faderfaderErik i Korrö ligger begrafwen"
|
.jpg)
.jpg)
ca 1590 - ca 1668 (78 år)
2x 
