Noteringar |
Den 26 october döptes Hans Olsson och Boel Olsdotters från Steglarp lilla son, som föddes den 24 bittida och kallades OLA, bars af enckan Else Ola Pehrssons ibm. Faddrar: Nils Andersson, drängen Ola Olsson, hustru Karna Askelunds, pigan Dortha Olsdotter alla i Steglarp.
- Utdrag ur V.Nöbbelövs kyrkbok 1814:"December 26 wigdes nämndemannen och rusthållaren på no. 1 Tingaröd dr. Ola Hansson och piga Karna Persdotter ibm."Ola Hansson förekommer i Ljunits härads dombok den 4/2 1817 (mål n:o 5). Han hade uttagit stämning på nämndemanskollegan Anders Knutsson, också han från Tingaröd (förekommer på annat håll i denna släktutredning). Enligt stämningen hade Anders Knutsson "utspritt ett ärerörigt rykte om käranden". Vid ett tillfälle vid Mårtensmässotiden, då byamännen i Tingaröd varit församlade hos åboen Mårten Persson i byn hade de ägnat sig åt kortspel. De spelade "om penningar och icke om weckor". Anders Knutsson hade då om Ola fällt kommentaren "att der kunde komma mera efter, i afseende på ordet weckor" (??). Anders Knutsson hade vid samma tillfälle även sagt "det Ola Hansson på hemmanets no. 3 Tingaröd ägor, ute på marken tagit weckor, såsom en tjuf och skälm". Knutsson å sin sida hävdade inför rätten att det inte var han själv som sagt det, utan hans son Lars Andersson. Ola Hansson uppgav då att det var BÅDE fadern och sonen som gjort dessa uttalanden. "Anders Knutsson förklarade widare att Ola Hansson sjelf i flere personers närwaro erkändt det han sommartiden sistl. år å hemmanets no. 3 Tingaröd enskiftade ägor tillgripit en famn grönhöstade weckor, som legat till torkning på marken, och hwilka han upplagt i sin wagn då han skolat bortköra". Ola Hansson å sin sida framhöll att han aldrig tagit andra "weckor" än de som var honom själv tillhöriga och därför heller aldrig skulle kunnat påstå något annat. Flera nämndemän var kallade som vittnen, bl.a. Ola Olsson (Tingaröd 6), Mårten Olsson (Tingaröd 9), Sven Olsson (Tingaröd 2) och Hans Christoffersson (Krågarp). Målet tenderar att bli smått komiskt, då alla dessa herrar, inklusive både Anders Knutsson och Ola Hansson, själva satt som ledamöter i den häradsrätt (nämligen Ljunits) som skulle döma i detta mål. Till yttermera visso var det så att sex av häradsrättens tolv ledamöter själva var inblandade i ärendet, antingen som parter eller vittnen. Det är svårt att bli klok på händelseförloppet, då alltihop verkar mycket "luddigt". Ola Olsson bekräftade emellertid i stora delar det redan sagda, nämligen att byamännen i Tingaröd senaste Mårtensmäss varit församlade hos åbon Mårten Persson, där de "suttit och roat sig med kortspel". Ola Hansson hade "hamsat med korten" varvid Anders Knutsson sagt: "Gif rätt, här spelas om penningar men ej om weckor" varpå Ola Hansson med avseende på ordet "weckor" svarat att Knutsson "fick sådant bewisa". På detta hade han så svarat att "han icke trodde det skulle blifwa swårt, helst han derpå rent utsade att Ola Hansson tagit weckor från honom". I detta skede hade även Knutssons son, Lars Andersson, blandat sig i diskussionen. Han påstod att Ola Hansson "såsom en tjufracka tagit weckor ifrån hemmanets no. 3 Tingaröd enskiftade ägor".Även de övriga vittnesmålen var tämligen samstämmiga. Mårten Olsson gjorde det tillägget att Lars Andersson - Anders Knutssons son - nyttjat okvädningsorden tjuv och skälm. Ola Hansson förklarade nu, fritt och otvunget, att han en dag förra sommaren då han skulle köra iväg från byn, från hemmanet nummer 3:s enskifte upptagit en famn "grönhöstade weckor" som var uppdragna till torkning. Dessa hade han sedan lagt i sin egen vagn och det var med andra ord på detta sätt som ryktet uppstått. Målet blev uppskjutet till nästa ting, då rätten fann rimligt att även Anders Knutssons son Lars skulle kallas till rätten för förhör. Vid nästkommande ting fälldes utslag i målet - den 8/5. Lars Andersson erkände "att han i närvaro av nämndemännen beskyllat Ola Hansson för..." Både Anders Knutsson och hans son Lars Andersson friades från alla beskyllningar.
|