| Noteringar |
Mårten Andersson synes under sin livstid ha blivit tämligen framgångsrik. En stor del av sin aktning tycks han emellertid ha ärvt efter sin likaledes framgångsrike fader, Anders Trulsen. M.A. förekommer i Helmer Frennings släktutredning, publicerad i Släkt & Hävd nr. 1-3 år 1972. En del av nedanstående information kommer från denna källa: Mårten Andersson var rusthållare på fädernehemmanet Almaröd nr. 1 från år 1709. Några år från och med 1720 brukade han även halva frälsehemmanet nr. 9 i Skivarps by och satte detta i stånd efter långvarigt ödesmål (enligt Vemmenhögs dombok 27/1 1722 och 27/11 1728). Han valdes till nämndeman den 7:e november 1716. Vid tinget 1727 hade Mårten instämt rusthållaren Olof Bengtsson för ärekränkning, vid två skilda tillfällen. Först hade Mårtens kumminhage blivit uppbökad av Olofs svin. När den senare inte ville stänga av sitt område, så att svinen inte skulle komma ut, släppte Mårten sin hund på svinet som dödades. Olofs hustru lät då tjänstefolket släpa bort svinet till Mårten Anderssons port, "varav kom många hårda ord". På Mårtensdagen hade byamännen stämma på samlingsplatsen, för att tala om riksdagen. Vid detta tillfälle hade Olof Bengtsson yttrat: "Lort och skit gör de i Stockholm vid Riksdagen och när de kommer hem rider de på getabock med en björnskinnsluva och ljuger folk fulla i gårdarna". Mårten Andersson hade då gett svar på tal och sagt att "hans saligfar - som alltså varit riksdagsman - var i Stockholm som en brav karl och även således kom därifrån, jämväl att han red på en sådan häst som han mäktade, så att Olof icke nu borde bruka på hans döda mun". Vid tinget sade sig Olof icke veta, att han sagt sådant, utan menade att det måste ha skett i dryckenskap. Men han figurerar också i mera sympatiska sammanhang, den gode Mårten Andersson. I bouppteckningen efter en Hanna Rasmusdotter i Almaröd, förrättad år 1721, nämns till exempel att M.A. "af barmhertighet tagit till sig en flicka", vid namn Boel Swänsdotter. I Vemmenhögs härads dombok den 16/6 1739 (mål nummer 34) förekommer Mårten Andersson i ett mål som rör arvet efter hans bror Svens hustru, Anna Jeppsdotter. Mårten A. blev, liksom fadern varit många år tidigare, riksdagsman. Han bevistade, såsom bondeståndets riksdagsman för Vemmenhögs, Skytts och Oxie härader, riksdagarna 1740-1743. Uppgiften styrks bland annat av "Bondeståndets ledamöter 1710-1800" (av Ludvig Mårtensson). Enligt denna källa fick han något år hoppa in som ersättare för den ordinarie riksdagsmannen, Nils Nilsson, som avlidit under pågående riksdag. En kortare notering i Vemmenhögs dombok av den 3:e maj 1743 (mål nummer 51) bekräftar Mårten Anderssons insatser som riksdagsman i Stockholm: "Tingsnotarien Didrich Ahlström ingifwer räkning för resa och underhåldzmedell, som af nämbdemannen Mårten Andersson såsom häradets fullmächtig wid nu påstående Riksdag af Wämmenhögz härad äro uppburne". Av protokollet framgår att han vistades i den kungliga huvudstaden så länge som nio månader, även om då restiden självfallet också var inräknad. Hans levnadsomkostnader under denna tid uppgick till 309 daler och 8 öre silvermynt, pengar som "enligt en ny uppbörd" skulle erläggas "af hwarje helt hemman" - med andra ord ett slags skatt. (se avskrift PL/sl.forskn.pärm) Senast 1758 överlät Mårten Andersson sitt hemman till sonen och 1759 (registrerad bland bouppteckningar Vemmenhög, daterad 20/8 1759) lät han upprätta en förteckning över det lösöre som han genom offentlig auktion önskade försälja, till sin och hustruns förmån. Som nämndeman förekommer Mårten Andersson givetvis i många av de "mål" som relateras i Vemmenhögs härads dombok. Men det händer också då och då att hans namn förekommer i enskilda ärenden, där han varit "part i målet". Ett sådant är daterat den 19:e och 20:e februari 1742 (mål nummer 66). Mårten Andersson som var kärandepart hade instämt drängen Lars Pärsson från Steglarp, för att denne skulle ha sålt en gulbrun häst, som aldrig blivit levererad. Lars Pärsson representerades vid tinget av en "herr Giutzelke (?)", detta trots att också han själv var närvarande. Drängen, Lars Pärsson, "vidgick" affären och tillstod att han till Mårten Andersson sålt en häst för vilken han fått fem daler silvermynt i handpenning och sedermera skulle få ytterligare 20 daler för. Men han hade också en förklaring på varför Mårten Andersson aldrig fått sin häst. Han påstod nämligen att den natten därpå "bortkommit så att han intet wetat hwart hän han tagit wägen". Dock visade det sig att bemälda häst, av smeden Jöns Clementsson från Trelleborg, faktiskt upphittats och omhändertagits ända uppe i Blentarp. Även han var närvarande vid tinget och rätten ansåg därmed saken utagerad. Det hela slutade med att Mårten Andersson skulle erlägga resten av köpeskillingen, på 20 daler silvermynt, om/när han fick sin häst. Om någon häst aldrig dök upp skulle däremot Lars Pärsson återbetala handpenningen till Mårten Andersson. (se avskrift PL/sl.forskn.pärm) Bouppteckning förrättades givetvis efter Mårten Andersson, daterad den 16/5 1771.
|
.jpg)
.jpg)
ca 1687 - 1771 (84 år)
- ca 1765
Syskon
Anders Trölsen
