| Noteringar |
Den 12 juny föddes och den 17 döptes åbonn Anders Nilssons och Karna Olofsdotters son MÅNS uti Södra Vallösa, barnet hölts wid dopet af Ola Perssons encka Anna Jönsdotter ibm. Faddrar woro åbonn Jöns Olsson, Lars Andersson, pigan Mätta Olofsdotter, pigan Karna Andersdotter alla från S.Vallösa, samt hustru Pernilla Andersdotter från Sjörup.
Måns Andersson föddes på föräldrarnas gård, S.Vallösa nummer2, den 12:e juni 1797. Han var yngst bland nio syskon av vilka den 14år äldre brodern Sven var äldst men samtliga var således hemmaboendeännu vid Måns' födelse. När Måns föddes var Södra Vallösa by ännu ejenskiftad och då låg nummer 2, som alla andra hemman, inne i byn. Närenskiftesreformen 1804 trädde i kraft också i lilla S.Vallösa by varMåns med andra ord sju år gammal. Den gård som under många år varit hans föräldrars och som dessförinnan brukats av moderns morfar (Per OlssonKylling) flyttades helt enkelt ut från byn. Att med hjälp avenskifteskartan från 1804 härleda platsen dit hemmanet flyttades ärsvårt. Emellertid talar det mesta för att det kom att ligga vid den såkallade "Holahögavägen", inte så långt från den gamla byn. Skiftetinnebar däremot inga som helst ändrade ägoförhållanden, utan 2:anförblev precis som tidigare en utsockne frälsegård under Marsvinsholm.Här framlevde Måns Andersson sina dagar till dess han var 19 år gammal.1816 flyttade han till Sjörup för att "tjäna dräng" men där stannade hanendast ett års tid. Några år senare återfinner vi honom som dräng pånummer 15 i Skivarp och den 9:e april 1824 stod han inför altaret iSnårestads kyrka, med den 21-åriga Kjerstina vid sin sida. Snårestadskyrkbok förmäler:"Tillträdande åbon på no. 15 i Skifwarp, drängen Måns Andersson 26år gammal och pigan Kerstina Jeppesdotter, 22 år gammal, tjenande påCharlottenlund, vigde den 9 april".Kjerstina slapp nu pigtjänsten på Charlottenlund och kundeistället flytta hem till Måns som vid denna tid själv tog överett "ställe" i Skivarp. Det är i skrivande stund oklart vilket "ställe"det handlade om. Medan uppgiften i vigselattesten tyder på nummer 15 ärdet på nummer 14 som vi återfinner Måns och Kjerstina när de i februari året därpå, 1825, får sitt första barn, dottern Karna. Även 1826 står deskrivna där men när sonen Johan föds, i augusti 1830, hade de hunnitflytta från Skivarp till V.Nöbbelövs församling där Måns arrenderade ettsmåställe på Krågarp nummer 3. Här stannade de endast några få år ochmellan 1831 och 1833 flyttade den allt större familjen till Villie därSödra Villie nummer 2 blev deras nya hemvist. Måns tycks ha "bytt uppsig" efterhand ty denna gård var förhållandevis stor (ett halvt mantal).Den nutida gården Dalslund bar ursprungligen beteckningen S.Villie 2.Antingen var det detta ställe som Måns Andersson brukade, eller ocksåett annat, mycket närbeläget. Det var på Södra Villie nummer 2 somMåns Andersson och hans hustru fick sina fem sistfödda barn. Så bar dåflyttlasset tillbaks till Måns' hemsocken, Sjörup. Året var 1859 och detvar 35 år sedan han och Kjerstina i Snårestads kyrka lovat varandra evigtrohet. Den som tog över gården på S.Villie 2 var äldste sonen, den numera 30-årige Johan Månsson, som i samma veva gifte sig och bildade familj.Måns Andersson med hustru och de två ännu hemmaboendedöttrarna Boel och Anna står som inflyttade till N.Vallösa nummer 7 iSjörup (av obekant anledning nämns ej yngsta barnet, sonen Anders) inovember månad 1859. Familjen uppges i Sjörups inflyttningslängd vara"välfrejdad" (d.v.s. "skötsam"). Att döma av innehållet i ett senareupprättat gravationsbevis (se PL kopiepärm:Sjörup. Även karta) hadeMåns Andersson och hans hustru köpt ägan på N.Vallösa 7 redan 1855. En mycket trovärdig uppgift från gårdens förre ägare (Ivar Nilsson) gördessutom gällande att det gamla boningshuset skulle ha blivit uppfört1856, vilket påfallande väl stämmer överens med den överlåtelsedatum som anges i gravationsbeviset. Icke desto mindre frågar man sig varför MånsAndersson och hans familj i kyrkboken inte står som inflyttade tillN.Vallösa 7 förrän 1859 om köpet skedde redan 1855 och husbyggnationen 1856. En del av det ovannämnda gravationsbeviset lyder sålunda: "Wid genomseende af Ljunits Häradsrätts inteckningsprotokoller för de tio sistförflutna åren, räknadt från närvarande dag efter aflyst hösteting,har jag inhemtat, att Norra Wallösa no.7, fem-sextondelars 5/16 mt,utsockne frälse, som Måns Andersson och hans hustru köpt af Herr Prosten och Kommendören C.G.Berlin år 1855 den 25 maj, under no.186 och 187 iprotokollet, blifvit intecknadt för af Måns Andersson i tvenne serskilteskuldebref af den 19 i samma månad och år till bemälte Herr Prost elleranses såsom återstående köpeskilling i hvardera förskrifne sextusentrehundra sjuttiofem /6.375/ rdr. eller sammanlagdt tolftusen sjuhundrafemtio /12.750/ rdr. rgs. jemte ränta". Handlingen är undertecknad i Stora Herrestad den 10:e december 1860, det vill säga ett drygt år efter det Måns och Kjerstina flyttat till den aktuella gården i N.Vallösa. Gården ligger visserligen kvar än i dag men i totalt förändratskick. Bland annat byggdes i början av 1900-talet en ny boningslänga,även om den gamla ligger kvar och används som uthuslänga. Då jag islutet av 1970-talet avlade ett besök på "stället" förevisade dendåvarande ägaren, Ivar Nilsson (också han en ättling till MånsAndersson), den gamla boningslängans interiör. Helt säkert var det härsom Måns och Kjerstina bodde, på sin tid, ty enligt Ivar Nilssonuppfördes denna länga år 1856. Kolossalt mycket av den gamlainredningen kunde skönjas och på väggarna satt lager av gamla tapeter,de understa (=äldsta) säkert mer än 100 år gamla (inplastade prover avdessa finns i mitt arkiv). Tack vare Ivar Nilssons goda berättarförmågaframkom många detaljer som tillsammans med rummens gamla atmosfär gavmig en aning om hur det en gång varit att leva här. Den beskrivning somjag skrev efter detta besök fick snarast karaktären av en husesyn (Denbygger på en ritning över huset, som återfinnes i P.L/sl.forsknpärm): "Från köket gick en dörr ut till gården, vilkentjänstgjorde såsom köksingång. Köket hade stenväggar med tak och golv av trätiljor. Två fönster inåt gården gav måttligt med ljus åt rummet, somi gamla tider lär ha haft en mycket primitiv "diskbänk". En stor del avköksutrymmet upptages av den vidlyftiga bakugnen som också på senare tid använts som smedja. Väggarna här är av sten och ännu finns märken kvarav den i dag igenmurade öppningen till värmeugnen. Höjden i köket är c:a1,7 meter. En kraftig bjälke sitter i taket och löper ungefär mitt irummet. Norr om köket finns ett litet utrymme som var spisekammare ochi kökets östliga vägg finns den dörr som leder till stugan.Härinne var, liksom i köket, stenväggar med trägolv och tak.Väggarna hade flera lager tapeter av olika slag och mönster som varklistrade ovanpå varandra. Även trätaket var klätt men med omönstratpapper. Rummet fick ljus av de tre fönster som vätte in mot gårdsplanen(söderut) och värme från den kakelugn som en gång skall ha funnitshärinne. Genom den ena av de tre dörrarna i stugan kom man så tillkammaren, som låg åt norr. Också här var stenväggarna klädda med fleralager olika tapeter. Taket - som var klätt med omönstrat papper - var avträtiljor, liksom golvet. I väggen mot bakugnen fanns ett litet skåpinmurat och försänkt i väggen. Här lär alla värdepapper haförvarats...ett dåtidens kassaskåp? Också här i kammaren fanns enkakelugn men den var genom väggen sammanhängande med stugans. Rättare sagt var det samma kakelugn som betjänade två rum - den låg även idirekt anslutning till bakugnen i köket. Här i kammaren fanns tvåfönster som alltså vette mot norr. Gick man så genom nästa dörr i dennakammare kom man ut i husets andra stuga, troligen har även denna engång i tiden varit tapetserad. En dörr åt söder leder oss in i"finförstugan" som inte, likt husets övriga rum, har trätiljor till golvutan helt enkelt vanliga tegelstenar. Härifrån leder en dubbeldörr uttill gårdsplanen medan en av förstugans tre innerdörrar tar oss tillhusets östligaste men framförallt största rum - salen! Den hade golv ochtak i trä medan väggarna var tapetserade med tapeter av sköraste slag,taket var klätt med omönstrat papper. I detta rum fanns ingenvärmekälla, varken öppen spis eller kakelugn. Därför kunde man ej hellervistas här mer än under den varmare delen av året. Till vänster omdörren, då man kommer in i salen, finns en lucka ner till källaren somsträcker sig under ungefär halva salen. Tvärs igenom rummet löper enstor och kraftig takbjälke. Salen tycks för övrigt ha varit det ljusasterummet i huset, ty här fanns tre ytterväggar och fyra stora fönster.Uppe på loftet kan man ännu i dag se de gamla överbyggda takstolarnaresa sig, murkna och maskätna. Ursprungligen skall huset ha varit byggtmed korsvirke och halmtak medan gårdsplanen varit belagd med riktigkullersten". (bitar av de mycket gamla tapeter som nämns i texten finnsi P.L:s arkiv)
Alla Måns Anderssons barn hade nu nått vuxen ålder och även yngsta dottern, Anna, var "giftasvuxen". Hennes val av livspartner - iden mån det nu var hennes eget - måste ha ansetts mycket fördelaktigt.Hennes tillkommande make, Hans Persson, tillhörde nämligen en mycketvälsituerad familj från Varmlösa, där hedersutnämningar ochförtroendeuppdrag av olika slagvarit självklarheter i flera generationer. 1866 gifte sig Anna och två år senare, 1868, försålde hennes far, Måns Andersson, hälften av sinmark till dottern och svärsonen. Överlåtelsehandlingen som är dateradden 23:e mars 1868 (enligt brev från släktingen Asta Bengtsson iÖnnestad, daterat 1983-11-20, var överlåtelsedatumarna helt andra)innehåller en del intressanta stipuleranden. Bland annat framgår att hani och med försäljningen till dottern och svärsonen även avstod hälftenav sin rätt i det så kallade torvskiftet. Torv var fordom eneftertraktad vara, i en tid då elden var hemmets enda värmekälla. En nygård fick helt enkelt byggas på den avstyckade halvan och då uppstodäven frågan om infartsvägen till denna. Enligt protokollet ifråga ansågdelägarna frågan överflödig "alldenstund Måns Andersson medgifver HansPersson rätt att för kommande tider begagna en åtta fots bred utfartsvägöfver den förstnämndes ägor". Anna Månsdotters broder Anders var det yngsta barnet isyskonkretsen. Han var född 1845 och således 23 år fyllda näräktenskapsingående 1867 blev aktuellt för hans del. Detta varuppenbarligen en lämplig tidpunkt ur Måns Anderssons perspektiv,eftersom hans yngsta dotter och hennes man gift sig 1866 och därefterövertagit halva hemmanet på N.Vallösa 7. Nu blev det som så, att AndersMånsson fick köpa den andra halvan med gården där de åldriga föräldrarna bodde. Köpebrevet, daterat den 2:e mars 1868, är givetvis bevarat(PL/kopiepärm) och lyder i valda stycken sålunda: "Till vår son drängenAnders Månsson å no.7 Norra Wallösa, och dess tillämnade hustru, försälja vi undertecknade äkta makar, härmed, under särskilda undantagsförmåner den östra delen af vårt egande utsockne frälsehemman no.7 21/136-delsmantal, innehållande tjugoett tunneland, eller 117 qvadratrefvar och 60qvadratstänger, emot en köpeskilling af Ellofva Tusende FemhundraTrettiotre Riksdaler 33 öre Riksmynt". Också i denna överlåtelse finnsvissa förutsättningar stipulerade. I en av punkterna nämns att AndersMånsson i och med överlåtelsen också förbrukade sitt "fäderne- ochmödernearv" på drygt 3.333 riksdaler - en ansenlig summa som alltsådrogs ifrån köpeskillingen. Vidare finns de datum fastslagna dåresterande skuld skulle regleras. Den summa som eventuellt återstod vidföräldrarnas bortgång skulle delas mellan barnen. Yngsta dottern Annavar emellertid undantagen, ty även hon fick tydligen ut sitt arv dåhon och hennes man vid samma tid övertog andra halvan av nummer 7 iN.Vallösa. Anna och hennes broder Anders blev med andra ord, för restenav livet, närmaste grannar. Ett faktum man blir en smula betänksam överär att tydligen varken Måns Andersson eller hans hustru, Kjerstina, varförmögna att skriva ens sina egna namn. Under det köpekontrakt därgården överlåtes till sonen Anders finns visserligen derasnamnunderskrifter men också ett litet, finstilt, tillägg därunder. Därstår: "med handen på pennan". De som bevittnat namnteckningarna är tvåav gårdens drängar. Än om Anders Månsson tog över stamhemmanet på N.Vallösa 7 kvarbodde föräldrarna under slutet av sina levnader på gårdens undantag.Måns Andersson dog den 1:e juni 1878 medan änkan, Kjerstina, överlevdehonom med drygt fem år. Hennes livslåga slocknade i augusti 1883. Derasgravsten på Sjörups gamla kyrkogård, belägen strax nordost om kyrkan, ärännu bevarad.
|
.jpg)
.jpg)
1797 - 1878 (80 år)
1781 - 1782 (0 år)
Syskon
Anders Nilsson 
2x 
