| Noteringar |
Den .. septembris christnades ett fransosebarn af Finspång, BRITA
Anno 1694 den 16 mars. hölls Extra Ordinarie Ting, uti Grimslöf Närvarande i Cronans Befallningsmans ställe, Wählbetrodde. Länsman Håkan Andersson och Häradsnämnden; angående ett dråp som Sune Joensson i Kalfvik, förmenas gjort på sin SvärModer. Hustrun. Britta Kusion ( Hindrichsdotter Rousseau) i Smörhöga, den 1 febr. 1694. Ock framkallades bemälte Hustru. Brittas man, Wilhelm Anthoniusson Torner ( Tourneur), som var tillstädes i stugan, både då ovänskapen skedde och som det sm påföljde, vilken gör denna berättele;Hans Måg. Sune Joensson, kom till Smörhöga, emot aftonen den 1 febr., och då han kom begjärde han bland annat agnar af sin Svärfader, hafvandes han ock 14 dagar förut fått 1 säck agnar, och var äfven tillsgdt att få flera, men som han dem intet fick, begyntes trätan därom, föregifvandes intet fått så mycket med sin Hustru. Maria Wilhelmsdotter Torner, som de andra hennes Systrar, då Wilhelm går till sängs, och lägger sig och beder dem skämmas båda två som trätades.Då sade Joen Sunesson3 gånger till Hustrun. Britta; " I hava gjort Maria, min Hustru. till en horunge," varvid Britta, svarade; " Då är jag en hora", varvid han stannade en stund med sitt tal och sedermera sade han; " din leda", då Britta stod upp och ifvade med sin hand att slå till honom, men förmedelst att han böjde sig undan, tog hennes hand allenast om bröstet, sedan satte hon sig ner i bänken. Och då tog Sune Joensson köksstolen, och i detsamma hörde Wilhelm att det small, lika som Sune hade slagit emot väggen, men antingen han slog eller stötte det slaget som var i hufvudet, det vet han intet, dock blef såret långt, nästan ett halft finger, och 2 till 3 fingrar högt ifrån vänstra ögat, emot vänstra örat, men efter hon det fått, satt hon stilla, och visste han intet annat, än han gaf sig tillfreds därmed, att intet slag eller stöt var träffad, då hon likväl var svinnat då han uppkom. Sade hon sedan; " vad den skiälmen kom åt mig,", gick strax ut till sin dotter i anderstugan, och när hon kom tillbaka sade hon, " tvi dig, för vad du med mig rått",Hustrun. Brittas, döttrar, Hustruarna. Johanna och Elisabeth, förmådde Sune, att gå ut, därefter lade sig Britta i deras Södrebänk, dock tog hon sig strax upp, sedan hon afklätt sig skor och strumpor, och skulle gå till Norre bänk, då hon faller omkull bakänges emot 2 -ne ihophuggna stockar på golfvet, nästan baklänges, men mer på högra sidan. Då Wilhelm intet kunde hjälpa henne upp, utan gick ut i förstugan ock ropte på sina döttrar, som inkommo och hjälpte Modern, laggandes henne i Högstolen, där hon sedan låg i 4 dygn och varken hörde eller såg, eller något smakade, utan allenast något litet öl eller vin, som hälldes i henne. När de 4 dygnen voro föbi, kom Daniel i Lekaryd, tillkallad, och brukade några Medecamenter, som uträttade att hon fick sin syn och hörsel igen, sedan låg hon 9 dygn, men sade intet mer än " Ja", det dock knappt kunde förstås. Wördig Herr Måns, var där fuller och ville besöka henne först en gång, med Herrens Heliga Nattvard, men då hörde hon slätt intet, och sedan andra gången då Prästen kom, emottog hon Herrens Heliga Nattvard, och gaf tecken ifrån sig med vänstra handen, men den högra rörde hon aldrig, och förrän hon tog Nattvarden, bad Sune henna om förlåtelse, " då tog hon honom med vänstra handen och kramade honom hårt, ock kunde ingen förstå annat än, hon gaf honom till ". Om Onsdagen tog hon Nattvarden, och mellan torsdagen och fredagen, afsomnade hon vid pass 2 timmar efter midnatt. Elisabeth Wilhelmsdotter, som var i stugan då skedde, berättar som Fadern. men då slaget utgafs vände hon sig mot väggen, att hon intet vet antingen Sune slog eller stötte sin Svärmoder, var hon dock intet inne då hennes Moder. föll omkull, hafvandes hon intet mer att berätta.
|
.jpg)
.jpg)
1634 - ca 1694 (59 år)
ca 1626 - 1703 (77 år)
Syskon
Wilhelm Antonsson Tourneur
