| Noteringar |
F.J. finns omnämnd i "Snapphaneboken" av K.Arne Blom - Jan Moen (sidan 40), i så lydande ordalag:"En annan prästerlig budbärare var kyrkoherden i Villie och Örsjö,Fredrik Jönsson. I en supplik efter kriget klagade han över sin fattigdom och hänvisade till sina insatser. Två gånger hade han gått med brev från Kristianstad till Malmö. Han hade också rapporterat till svenskarna om snapphanarnas rörelser och därför blivit angiven till danskarna. Han skulle ha blivit fånge i Landskrona om inte en god vän lagt ut sig för honom. Men snapphanarna slog honom och plundrade hans prästgård". Notera i sammanhanget det faktum att även F.J:s broder, Lehnert som var gårdsfogde på Svaneholm, p.g.a. lojalitet mot svenskarna råkade mycketilla ut. Bland annat skall snapphanar ha nedbränt hans gård i Sandåkra till grunden.Fredrik Jensen finns även, i sin egenskap av kyrkoherde, omskriven i Lunds Stifts Herdaminnen:"Under krigsåren synes F.J. ha varit mycket nitiskt verksam för svenskarna. I en skrivelse 14/8 1698 berättar han själv: "I förliden ofrijdstijd har iag sielf fördt merändeels twå resor hwar wecka K.m:ts brefwe gångandes från lägret Christianstad till Malmöe och åter frången.-guv. igen till lägret. Jag har giordt kunskap på fiendernas troppar, som i synnerhet till H. Exc. Gustaf Carlson på Näsbyhon, då dhet danska partiet war kommen till Marswinsholm at afhämpta Holger Tott. Sammalunda och på snaphanarna, så iag illa war hoos de danskaangifwen, att Knud Tott hade fengslig welat låtit mig föras in till Landskrona, hade icke hans wärdh, Christian Simonson, hwars praeceptro iag och här warit, giordt ödmiuk böön för mig. Snaphanarna och för den skull både plundrade och slogo mig..."Att detta är med sanningen överensstämmande framgår av en rekommendation för hans efterlevande, som den bekante Sven Erlandsson Ehrenflycht ("Sven Banketröja") på Marsvinsholm skrev 2/5 1707: " F.J. har alltid varit min förtrogne och synngerlige gode vän och uti detta sista svåra skånska kriget bevist sig mycket redelig och trogen både hållit dess församling till Högst Sal. Konungens underdånigste och tropliktigste tjänst och lydno som ock alltid särdeles enär nöden varit störst hjulpit befordra provisionen av sina förs. till kungl. armén och mera ändå, att han givit mig kunskap på snapphanar, som av mig och mittmedhavande parti blivit ertappade och slagne, så väl ock befordrat de breven hemmeligen, som tid efter annan gingo emellan H.m:t från Ljungby och till Malmö garnison och de som därifrån åter tillbakas kommo, till sina nästförtrogne kamrater och ämbetsbröder, på bägge sidor, så att aldrig något brev blivit borttaget, men hade fienden då vetat sådan sal.F.J:s hemmeliga trohet hade han och hans hus visserligen blivit ruinerade och fördärvade"."1683 inköpte generalauditören och häradshövdingen i Oxie, Skytts och Vemmenhögs härader, Joachim Ehrenbusch, frälsehemmanet Rydsgård och sedermera talrika hemman i Villie m.fl. socknar, av vilket allt han grundade en betydande domän, vilken 1684 blev säterietRydsgård. Ehrenbusch var en myndig herre med vilken F.J. snart kom i strid. När 1690 Karl XI var i Ystad, hotade F.J. att anmäla för kungen, att E. aldrig kom till kyrkan, att han endast 2 gånger under sin tid på Rydsgård gått till nattvarden och att församlingens led, efterEhrenbuschs exempel uteblevo från kyrkan. Enl. F.J:s uppgift kallade Ehrenbusch nu F.J. till sig och lovade att komma till absolution och kommunion samt att i allting ställa sig som en kristen människa. men sedan kungen rest "blev han mig för min välmenta påminnelse så hätsk,att han nu varken gitter höra eller se mig". Därtill kom, att Ehrenbusch aldrig betalt någon tionde av alla sina gårdar, varför F.J. ansåg sig ha att fordra 50 tunnor råg, 110 tunnor korn och lika mycket havre. Men F.J. fick nog aldrig ut några sina rättigheter. Ännu 1702 skriver han i en klagoskrift till dåvarande generalguvernören att han nu förgäves supplikerat i 18 år om herrskapet på Rydsgård.
|
.jpg)
.jpg)
- 1706
ca 1640 - 1673 (33 år)
Syskon
Bengta Gabrielsdotter 
2x 
