Andra Händelser:

• Yrke: Sveakung, Sagokung

Noteringar:

Han har framförallt identifierats med en dansk viking (i frankiska krönikor omskriven som Regnerus) som med en flotta på 120 skepp seglade till Frankrike och uppför floden Seine, där han plundrade omgivningarna och belägrade Paris år 845. Staden var skyddad av Karl den skalliges män, men de flydde då danskarna inför deras ögon avlivade fångar och hängde 111 av dem. Belägringen upphörde först sedan Ragnar erbjudits en danagäld, 7 000 pund silver, på den tiden en oerhört stor summa. Det finns en samtida skriftkälla från ett kloster vid Seine som meddelar följande avseende året 845: ”Detta år kom Regner, vikingarnas anförare, med sin flotta och han nådde Paris, och på den heliga påskafton, som är den 28 mars, inträdde han i staden.”





Ragnar Lodbrok var enligt Ragnar Lodbroks saga son till den svenske kungen Sigurd Ring, som även styrde över Danmark. Han börjar sin bana med att i en rustning av ludna skinn döda en lindorm och befria en jungfru vid namn Tora Borgarhjort, dotter till den östgötske kungen (eller jarlen) Herröd. Hon dör emellertid efter en tid och Ragnar trivs därför inte längre hemmavid utan drar ut på härfärder. En av dessa för honom till Norge. Där träffar han på en underbart skön och klok flicka som kallas Kraka men i själva verket heter Aslög och är dotter till sköldmön Brynhilda och kung Sigurd Fafnesbane. Efter att ha återvänt hem återkommer han till Kraka nästa sommar. Då bestäms att hon skall bli hans drottning. Hon är honom ständigt trofast och blir moder till fyra söner; Ivar Benlös, Björn Järnsida, Vitsärk och Sigurd Ormiöga.På gamla dar drar Ragnar Lodbrok till England för att på ärofullast möjliga sätt erövra landet, men den engelske kung Ella är på sin vakt, tar honom till fånga och kastar honom i en ormgrop, där den döende vikingen hörs yttra de bevingade orden "Grymta månde grisarna om de visste vad den gamle galten lider" (Gnyðja mundu grísir, ef galtar hag vissi). Kung Ella inser då vem fången är och skickar bud till hans söner (se bild) med anbud om mansbot. Tre av sönerna blir då fruktansvärt vreda, utom Ivar som manar dem till besinning. Ella blir då rädd för Ivar men blir snart överfallen av de tre bröderna. De saknar dock tillräcklig mankraft och besegras. Då går Ivar och begär mansboten. Han får då ett område som hette Lundunaborg. Dit drar han sig tillbaka och värvar Ellas närmaste män genom rådklokhet och givmildhet. Med dessa och sina bröder anfaller han senare Ella, som smädligen dödas på ett sätt som kallas att rista blodörn.Efter faderns död delar sönerna upp Norden mellan sig så att bland andra Sigurd Ormiöga får Danmark och Björn Järnsida får Sverige. Efter dessa två skall sedan de danska och svenska kungarna härstamma. Till den svenska kungaätten skall enligt sagorna bland andra Erik Segersäll och hans son Olof Skötkonung höra.

Familj/Make/Maka: Aslög "Kraka" Sigurdsdotter. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Den Stora Hednaarmén (The Great Heathen Army), även känd som ”den stora armén” och "den stora danska armén", var en vikingarmé, som kom från Danmark, men också Norge och Sverige. Den plundrade och erövrade stora delar av England i slutet av 800-talet. Kvarvarande källor ger inga bestämda uppgifter om arméns storlek till skillnad från uppgifter om många andra skandinaviska arméer från denna period, men den var helt klart bland de största styrkorna i sitt slag och bestod av hundratals skepp och flera tusen krigare.Anglosaxiska krönikan använder termen "Great Heathen Army" och innehåller många uppgifter om denna.Ursprunget till armén kan anses vara den skara vikingar som 845 attackerade Paris, kanske under ledning av den legendariske vikingen Ragnar Lodbrok. De invaderade regionen från 850, plundrade upprepade gånger Rouen och olika mindre städer och utgick troligen på sina härjningar från lätt försvarade baser i området. Armén bestod av nordmän och även grupper av friser.[källa behövs]Ledd av Halfdan Ragnarsson och Ivar Benlös, med stöd av Ubbe Ragnarsson, kom armén till Storbritannien i slutet av 865 och landade i East Anglia i avsikt att bosätta sig där. De nordiska sagorna anser att invasionen var ett svar på att Ella av England dödade Ragnar Lodbrok.[1]I slutet av 866 erövrades kungariket Northumbria, och därefter kungariket East Anglia. 871 kom den ”stora sommararmén” från Skandinavien.[2] Denna förstärkte den stora hedniska armén, och tillsammans kunde de 874 erövra Mercia. Belägg för deras vistelse i Derbyshire är en massgrav för 250 personer vid Repton. Samma år bosatte sig en betydande del av dem i de erövrade områdena, följt av en annan grupp 877. Halfdan flyttade norrut för att anfalla pikterna, medan Ubbe och Guthrum blev kvar som krigsledare i söder, och 876 fick de sällskap av ytterligare styrkor och vann slaget vid Wareham. Alfred den store slog dock tillbaka och besegrade slutligen armén i slaget vid Edington 878.[3] Därefter slöts en fred med Alfred och invasionen hejdades.Bosättarna från armén bildade kungariket York,[4] som fanns kvar med flera avbrott fram till 950-talet.[5]

Noteringar:

Vitsärk förekommer i Ragnar Lodbroks saga som en av sönerna till Ragnar Lodbrok och hans hustru Aslög, och därmed en av de så kallade Ragnarsönerna. I sagan synes berättelserna personen Vitsärk handla om olika personer, en av dessa kallas också Halvdan Ragnarsson som var kung i England 876-877.Vitsärk sades ha blivit övermannad och tillfångatagen under ett härjningståg i österled. När han fick valet hur han skulle bli avrättad, valde han att bli bränd på ett bål gjort av människohuvuden. Han skall därefter ha hämnats av sin far, Ragnar.Det har spekulerats i om Vitsärk är den svenska vikingahövdingen Hoskuld (Oskold) som omkring år 866 erövrade Kiev, men sedan dräptes av Oleg år 882. Hoskuld (Oskold) hade tillnamnet Lodbrok (ludna byxor).

Andra Händelser:

• Yrke: Kung i Danmark och Norge, Sagokung

Noteringar:

Sigurd Ormiöga (fornnordiska: Sigurðr ormr í auga) var kung av Danmark och Norge inklusive Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän på 800-talet.[1] Han var bror till Björn Järnsida.Sigurd var enligt Ragnar Lodbroks saga son till Ragnar Lodbrok och Aslög, Sigurd Fafnesbanes dotter. Sigurd ledde s.k. vikingatåg mot England under 800-talet. Det är okänt vem han var gift med, men han efterlämnade tre kända barn:Horda-Knut SigurdssonAslaug SigurdsdotterTora Sigurdsdotter

Andra Händelser:

• Yrke: Kung i England, Sagokung

Noteringar:

Ivar Benlös (Ívarr hinn beinlausi), möjligen död 873 i Dublin,[1] smeknamn på Ivar Ragnarsson, var enligt källorna en vikingahövding som 865 invaderade Östangeln (Östra England) med sina bröder Vitsärk (Halfdan Ragnarsson) och Ubbe Ragnarsson. Fred slöts med östanglerna, men följande år intog han York. Detta verkar ha varit genomtänkt då det rådde inbördeskrig mellan de lokala kungarna Ella och Osberht, varför landet var splittrat. Kungarna slöt dock fred för att besegra sina gemensamma fiender och försökte återta York, vilket slutade i en katastrof där både Ella och Osberht dödades. Enligt senare källor ska nordmännen ha dolt att de var överlägsna i antal och att de lurade in engelsmännen i en strid de inte kunde vinna.Ivar och Ubbe ska därefter ha anfallit Mercia. År 867 belägrade och erövrade Ivars och Ubbes armé Nottingham. Varken kung Burhred eller Æthelred kunde besegra vikingaarmén, utan valde att muta dem istället. Nordmännen återvände till York och gjorde sig redo för nya strider. År 869 invaderade de åter East Anglia. Uppgifterna om huruvida Ubbe stannade kvar i York eller följde med Ivar i fälttåget är icke samstämmiga. Dock ska den östangliske kungen Edmund Martyren försökt ha stoppa vikingarnas framfart, men hans armé besegrades. Förmodligen tillfångatogs Edmund under striden och avrättades på Ivars order, där vikingarna lär ha skjutit pilar i honom tills han dog. Detta ledde till East Anglias slutgiltiga undergång som ett eget kungarike. Därefter verkar Ivar helt ha lämnat över kommandot över armén till Ubbe och Halfdan. Vad det blev av Ivar är okänt. En teori är att han tillbringade resten av sitt liv i Dublin där han ska ha ägt mark.Det finns en kontrovers om anledningen till att Ivar kallades benlös. En del spekulationer har framförts om impotens, medan skandinaviska källor pekar på att en form av osteogenesis imperfecta (se nedan) som drabbat Ivars ben kan vara orsaken. Andra källor menar att han var otroligt vig, varför det framförts att det rör sig om en missuppfattning gällande legenderna om att hövdingen ska ha burits på en sköld efter en seger. Det är också möjligt att han var paralyserad från höften ner, vilket både skulle förklara "benlösheten" och uppgifter om att Ivar saknade "lust och kärlek". Eftersom Vilhelm Erövraren enligt legenden ska ha förstört Ivars grav, är det oklart om sanningen någonsin kommer uppdagas.Nordiska källorIvar Benlös var, enligt Ragnar Lodbroks saga, Ragnars och Aslögs yngsta son. Han hade bara brosk i benen och man fick därför bära honom på en sköld. Han var dock stor, stark och vacker och en av de visaste som någonsin levat. Han var därför rådgivare till sina bröder Björn Järnsida, Sigurd Ormiöga och Vitsärk.När kung Ella av Northumbria hade mördat deras far i en ormgrop blev Ella angripen av Ivars bröder, men lyckades slå tillbaka angreppen. Ivar tog sig till Ella och lovade fred på villkor att han skulle få så mycket land som kunde täckas av en oxhud. Ella gick med på detta, men Ivar skar oxhuden i en så fin rem att han kunde dra den runt hela York (eller London i en yngre saga). Därefter styrde han staden och var så generös att han drog till sig de bästa kämparna.När Ivars bröder angrep för andra gången, huserade de bästa krigarna hos Ivar och Ella förlorade. Bröderna bestämde sig för att rista blodörn på kung Ella och därefter blev Ivar kung av England.

Andra Händelser:

• Yrke: Sveakung, Sagokung

Noteringar:

Enligt Hervarar saga och Ragnar Lodbroks saga skulle han ha varit en av Ragnar Lodbroks söner, och skall ha deltagit i faderns erövring av Paris.Björn erhöll enligt sagan sitt tillnamn järnsida eftersom han aldrig blev skadad i strid. Detta förklarades med hans mors användning av sejd för att göra honom osårbar. Enligt Hervarar saga fick han Svitjod i arv från sin far medan brodern Sigurd Ormiöga ärvde resten av Skandinavien. De andra Lodbrokssönerna hette Ivar Benlös och Vitsärk.Enligt sagorna skall Björn ha grundat en ny svensk kungaätt, Björn Järnsidas ätt. Enligt Johan Peringskiöld var Björn begravd i Björnshögen vid Husby på Munsö i Mälaren. Flera av hans ättlingar kom att ges namnet Björn. Han fick två söner, Refil och Erik Björnsson, och den sistnämnde skulle enligt sagan ärva Svitjods tron efter honom.

Familj/Make/Maka: Okänd. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Sveakung, Sagokung

Noteringar:

Refil var enligt isländska sagor son till sveakungen Björn Järnsida. Hervarar saga nämner ingenting om att Refil skulle ha varit kung av Svearike, men däremot att Refils son Erik Refilsson skall ha efterträdit Erik Björnsson som kung av svearna.

Andra Händelser:

• Yrke: Sveakung, Sagokung

Noteringar:

Erik Björnsson är en av Sveriges sagokungar och en av Björn Järnsidas söner. Enligt Hervarar saga efterträdde han sin far som kung av svearna. Han hade en kort regeringsperiod och efterträddes av sin brorson Erik Refilsson

Familj/Make/Maka: Okänd. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Sveakung, Sagokung

Noteringar:

Under tiden inträffade det, att sändebud från svearna kom till kejsar Ludvig. Bland andra ärenden framförde de till hans milda majestät, att det bland deras folk fanns många som önskade övergå till den kristna religionen. Även deras kung var välvilligt inställd till att låta Guds präster vistas där, om bara kejsaren var frikostig nog att skicka lämpliga predikanter till dem.Den ovannämnda händelsen inträffade förmodligen under riksmötet i Worms år 829 då kejsar Ludvig den fromme uppvaktades av flera utländska delegater. Den sveakung som hade skickat sändebud dit hette sannolikt Björn, i den latinska originaltexten till citatet nedan kallas han för "Bern". Det egentliga syftet med hans beskickning var förmodligen att sluta någon form av allians med kejsaren som i likhet med svearna hade Danmark som en besvärlig granne. Erbjudandet att skicka predikanter till Sveariket får nog mest ses som en vänlig gest till den djupt kristne kejsaren och det är inte ens klart att inbjudan skedde på kung Björns initiativ, vilket antyds av följande text som beskriver Ansgars ankomst till Birka:Till sist kom de fram till en hamnstad i svearnas rike som kallas Birka. Där blev de vänligt mottagna av landets kung, som hette Björn, och hans sändebud förklarade i vilket syfte främlingarna hade kommit. När kungen hade fått reda på deras uppdrag, diskuterade han saken med sina män och gav dem sedan med allas bifall tillstånd att vistas där och predika Kristi evangelium. Han gav också var och en som ville tillåtelse att uppsöka deras undervisning.Ansgar återvände hem 831 med ett brev till kejsaren som kung Björn hade skrivit på det för svear brukliga sättet (med största sannolikhet är det runor som åsyftas). Ansgars mission i Birka övertogs av en biskop Gautbert som fick ett hedersamt mottagande av både kungen och folket. Senare skulle emellertid folket av någon anledning bli så uppretade att de attackerade missionärerna och fördrev Gautbert från landet. Detta skedde utan kungens inblandning någon gång mellan 837 och 842. Vem som var kung under Gautberts tid som biskop sägs inte uttryckligen men vi får förmoda att det var den ovannämnde kung Björn. Denne är också troligen identisk med sveakungen Björn vid Högen som omnämns i Hervararsagan och som enligt denna hade Brage som skald och regerade tillsammans med sin bror Anund Uppsala:Erik Björnssons söner var Anund från Uppsala och kung Björn; då delades Sveariket ännu en gång mellan bröder, och de övertog styret efter Erik Refilsson. Kung Björn byggde den gård, som heter ’vid Högen’, och kallades därför Björn vid Högen; med honom var Brage skald.Brage Boddasson eller Brage den gamle som ska ha varit verksam hos Björn vid Högen är den äldste kände skalden i den isländska sagotraditionen. Enligt Egil Skallagrimssons saga ska Brage ha råkat ut för sveakungens vrede och för att få behålla sitt huvud skrev han under en natt en tjugo strofer lång hyllningsdikt till Björns ära.Hervararsagan uppger att Björn ska ha fått sitt tillnamn efter en (grav-) hög. Vilken hög det är som åsyftas är inte helt säkert. Men traditionellt har man pekat ut Hågahögen strax utanför Uppsala, ortsnamnet Håga betyder nämligen "högen". Det är också därför som den isländska originaltexten "Björn at haugi" ofta har översatts med "Björn på Håga". Den arkeologiska utgrävning av Hågahögen som genomfördes 1902-1903 visade visserligen att högen var från bronsåldern, men sagan säger inte att det var själva Högen som Björn lät bygga utan snarare en gård som låg vid den ("en plats" i Lönnroths översättning). Sannolikt var det frågan om en kungahall som fungerade som hans säte. Gravhögar ansågs vara heliga och hade en stor betydelse i den hedniska samhället så det fanns goda skäl att anlägga en kungahall vid den mäktiga Hågahögen.

Andra Händelser:

• Yrke: Sveakung, Sagokung

Noteringar:

Högarna vid Gamla Uppsala som var större än Hågahögen var förmodligen platsen för brodern Anunds kungasäte eftersom denne kallas för Anund Uppsala i Hervararsagan och uppges ha varit Björn vid Högens medkung. Nästa gång en sveakung nämns i Ansgarsvitan heter han också Anund och uppges ha blivit fördriven från Sveariket och levt i landsflykt i Danmark. Vilket dock gör Hervararsagans uppgift att de skulle ha varit medkungar tvivelaktig. Omkring år 844 gjorde iallafall Anund ett försök att återta sitt förlorade rike med hjälp av 11 egna skepp samt 21 danska skepp som ställde upp mot löfte att få plundra Birka. Anund överraskande den svenske kungen som var långt borta när han anlände till Birka. Trots att Birkas försvar var svagt lät Anund dock nöja sig med att de betalade 100 pund silver för att slippa plundring. Danskarna blev rasade över uppgörelsen eftersom de ansåg summan så låg att varenda köpman i Birka ägde mer än det och ville därför plundra staden. För att lösa tvisten mellan danskarna och Anund tog man till lottkastning för att rådfråga gudarna. Anund hade lyckats förmå danskarna till detta genom att hävda att Birka skyddades av flera gudar varav den mäktigaste var Kristus. Lottkastningen resulterade i att Birka slapp plundring och danskarna beslöt att plundra en stad i slavernas land istället. Anund stannade dock kvar och gav tillbaka de pengar han hade fått av Birkas invånare eftersom han ville försona sig med sitt folk.

Familj/Make/Maka: Okänd. [Familjeöversikt] [Familjediagram]