Andra Händelser:

• Yrke: Sveakung

Noteringar:

Erik Emundssons efterträdare blev sonen Björn som enligt Hervararsagan "härskade länge". Snorre Sturlasson preciserar regeringstiden till "femtio vintrar". Enligt den isländska genealogin ska han även ha varit far till Erik Segersäll och Olof. Utöver detta är den enda information vi har om Björn Eriksson ett avsnitt ur Olav den heliges saga från Heimskringla, där Torgny lagman berättar för Olof Skötkonung hur hans företrädare hade skött sig:När det blev tyst sade Torgny: "Sveakonungarnas lynne är annorlunda nu än det var förr. Min farfar Torgny kunde minnas uppsalakonungen Erik Emundsson och berättade om honom att han när han var i sin bästa ålder hade ledung ute varje sommar och drog till olika länder. Han lade under sig Finland och Karelen, Estland och Kurland och drog vida omkring i österled. Man kan ännu se de jordfästningar och andra stora byggnadsverk som han byggde. Och ändå var inte han inte så överlägsen att han inte lyssnade på vad hans män hade att säga. Min far Torgny var en lång tid hos konung Björn. Han lärde känna hans vanor. Björn regerade hela sitt liv med stor kraft och utan att förlora något. Han var god mot sina vänner. Jag kan minnas konung Erik Segersäll . Jag var med honom i många härfärder. Han utvidgade svearnas rike och försvarade det hårdfört. Det var gott för oss att komma till tals med honom.Torgny Lagman är bevisligen inte påhittad av Snorre Sturlasson, men det tal som Snorre låter honom utbrista får nog betraktas som en av de litterära friheter Snorre tog när han skrev sina kungasagor. De isländska uppgifterna om Björn Eriksson tros annars komma från Are Frodes "Æfi Sviakonunga" som dessvärre har gått förlorad. Are har i sin tur förmodligen använt sig av någon isländsk skaldevisa. Teoretiskt skulle Björn Eriksson ha kunnat vara son till Erik Emundsson och far till Erik Segersäll, men det det skulle i så fall innebära att Björn och Erik Segersälls regeringstider täcker in en tidsperiod på över 100 år. Dessa regeringstider går dessutom inte att kombinera med Adam av Bremens uppgifter om en kung Ring som ska ha regerat ca 935 med sina söner Erik och Emund samt en Emund Eriksson som ska ha varit sveakung på 960-talet. Med största sannolikhet är därför den isländska genealogin inte komplett och Björn Eriksson har då använts för att fylla igen en stor lucka. För att förtydliga problematiken finns det längst ned på denna sida ett diagram med tre alternativa genealogier baserade på isländska sagor, Adam av Bremen och Saxo Grammaticus.

Familj/Make/Maka: Okänd. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Kung av Sverige

Noteringar:

Han skiljde sig från Sigrid och gav henne Götaland.Slogs mot sin egen brorson Styrbjörn starke i slaget vid fyrisvollum.Delade riket med sin bror.Hjälpte Waldemar i Gårdarike mot hans brorKung av Sverige omkring mellan 970 och 995. Olof och skall ha varit hans samregent. Död av sjukdom (sötdöden) ca 995 i Gamla Uppsala (Enligt Snorre Sturlason). Dödsåret sätts till sannolikt 995, knappast före detta år. Erik är mest berömd för sin seger över en vikingahär vid Fyrisvollum (ca 985). Vad som berättas om denna strid är sägner; man kan blott säga, att han vann slaget. Efter denna seger har han fördrivit Sven Tveskägg från Danmark (ca 988) och regerat där till sin död, varefter Sven återtog sitt rike. Erik skall i Danmark ca 990 ha övergått till kristendomen men kort därefter återfallit i den gamla tron.

Familj/Make/Maka: Sigrid "Storråda" Tostesdotter. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Kung av Sverige

Noteringar:

Olof Björnsson är en svensk sagokung som skall ha samregerat med sin bror Erik Segersäll. Enligt traditionen dog Olof Björnsson av ett ormbett. Olof omtalas i Styrbjarnar þáttr Svíakappa i Flatöboken.





Olof Björnsson (regeringstid cirka 970–975) är en svensk sagokung som skall ha samregerat med sin bror Erik Segersäll. Enligt traditionen dog Olof Björnsson av ett ormbett. Olof omtalas i Styrbjarnar þáttr Svíakappa i Flatöboken.[1]Han ska enligt traditionen ha varit gift med Ingeborg Thrandsdotter med vilken han fick barnen Styrbjörn Starke och Gyrithe Olafsdotter. Fornvästnordisk sagalitteratur (Styrbjarnar þáttr Svíakappa i Flatöboken) anger att tinget efter Olofs död ansåg Styrbjörn Starke olämplig som kung, varvid Erik Segersäll ska ha utsett sitt ofödda barn till medregent på villkor att det blev en son; vilket det också blev genom Olof Skötkonungs födsel.[2]

Familj/Make/Maka: Ingeborg Thrandsdotter. Ingeborg föddes 886 i Uppsala (C); dog 940. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Kung av Sverige

Noteringar:

Olof skötkonung. Gift 1:o med Edla. Gift 2:o med efterföljande ana. Kung av Sverige ca mellan 995 och 1022. Född troligen ca 980. Tillnamnet "skötkonung" skall sannolikt vara "skattkonung", men tolkningarna är många. Hyllad som kung över svear och göter efter Erik Segersälls död ca 995 eller något senare. I början av sin regering allierad med Sven tveskägg besegrade han tillsammans med denne Olav Tryggvasson, konung av Norge, i sjöslaget vid volder (i Öresund ?) ca år 1000. Han tycks därefter ha behärskat Norge fram till ca 1015, då Olav Haraldsson blev norsk kung. Enligt den äldsta uppgiften var han döpt redan före sitt trontillträde - kanske österut, bland slaverna, där kungaätten hade många släktförbindelser. Hans maka och barn skall ha döpts i Västergötland. Legenden om Olofs dop genom St Sigfrid (en missionsbiskop från England) i källan vid Husaby kyrka i Västergötland är mycket senare och ohistorisk, likaså årtalet ("1008"). Under Olof präglades de första säkert svenska mynten med dennes namn och bild i Sigtuna. På frånsidan anges anglosaxiska myntmästare, som kungen skall ha inkallat i landet. De kan alla dateras till tiden efter 995 och före 1005. Olof skall ha tvingats lämna Sigtuna och bosätta sig i Västergötland mot slutet av sin regering; den främsta orsaken var hans kristna nit, som inte behagade svearna. Möjligen residerade han i Husaby, som var en gammal kungsgård och där kyrkan (av trä, först senare byggd i sten) ersatte en hednisk offerplats. Hans son Anund Jakob synes ha varit medregent från ca 1019; möjligen regerade han då över svearna. Död ca 1022. Olof uppges vara begravd vid Husaby. Stenkistorna utanför kyrkan, som av traditionen utpekas som hans och drottningens, är betydligt senare och åtminstone den ena står ej på ursprunglig plats

Familj/Make/Maka: Edla. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Familj/Make/Maka: Estrid N. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Enligt traditionen skulle Styrbjörn varit hövding över Jomsvikingarna, och blev sedermera besegrad av Erik Segersäll vid slaget vid Fyrisvallarna efter att han angripit dennes kungasäte i Uppsala.Enligt Styrbjarnar þáttr Svíakappa ("Tåten om Styrbjörn Sveakämpe") i Flatöboken skall hans egentliga namn varit "Björn", och han krävde sin rätt till halva riket när fadern, som samregerat med Erik, plötsligt dog då han var tolv år gammal, ett krav som han enligt tidens sedvänjor uttryckte genom att sätta sig på sin fars gravhög. Erik ansåg dock honom alltför ung och erbjöd honom att bli medregent om han väntade tills han fyllt sexton, och en annan medregent utsågs under tiden. Han fann sig dock inte i detta och ställde till med bråk, och för att bli av med bråkmakaren gav Erik sin brorson, som han kallade "Styrr-Björn" på grund av hans vildsinthet och stridslystnad, en flotta med 60 skepp och skickade iväg honom på vikingatåg. På sin färd, som han inledde med att bekämpa och besegra den nyvalde medregenten, kom Styrbjörn att inta borgen Jomsborg på ön Wollin där Jomsvikingarna höll till.Han besegrade sedan danske kungen Harald Blåtand och äktade dennes dotter Tyra Haraldsdotter. Efter detta utrustade han, med stöd av Harald, ett härtåg mot Sverige. De begav sig sjövägen mot Uppland, men när Styrbjörn landstigit och började tåga mot Uppsala, vände Harald och seglade hem igen. Vid ett slag som varade i tre dagar vid Fyrisvall utanför Gamla Uppsala besegrades Styrbjörns här fullständigt av Erik och den mobiliserade sveahären, och Styrbjörn själv stupade.Styrbjörn Starke kan mycket väl vara historisk, men dokumentationen avseende historiska källor måste uppfattas som ytterst svag.

Familj/Make/Maka: Tyre Haraldsdatter. Tyre (dotter till Harald "Blåtand" Gormsen och Gunhild) dog den 18 Sep 1000. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Prinsessa av Sverige

Astrid gift Olav "den helige" Haraldsen 1019. Olav (son till Harald "Grenske" Kg av Västfold och Åsta Gudbrandsdotter) dog den 29 Jul 1030 i vid Stiklastad. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Kung av Sverige

Noteringar:

Emund gamle. Kung av Sverige ca mellan 1050 och 1060. Född i slutet av 900-talet. Döpt samtidigt som brodern Anund, därefter uppfostrad i Venden. Efterträdde Anund ca 1050 som den siste av Ynglingaätten. En son, Emund eller Anund, avled före fadern till följd av förgiftning under ett fälttåg mot kvänerna (finnarna?). Emund har fått ett dåligt eftermäle och bär i många medeltida urkunder tillnamnet "slemme", uttolkat av Äldre Västgötalagens kungakrönika som att han var "slisker och ej god att motsätta sig i ty mål, han ville främja". Enligt Adam av Bremen var Emund en ljum kristen. Denna anklagelse beror dock främst på att han gynnade sin biskop Osmundus (Åsmund), som hade östlig, bysantinsk orientering och tillsammans med kungen motarbetade de tyska prästerskapet. Under Emunds regering skedde den första kända gränsdragningen mellan Danmark och Sverige; den ägde rum efter ett möte mellan Emund och Sven Estridsen. Om han därvid avträtt Blekinge, för vilket han beskylles, är osäkert. Med Emunds död omkring 1060 utslocknade Ynglingaätten på manssidan. Hans gravplats är okänd

Andra Händelser:

• Yrke: Prinsessa av Sverige

Ingegärd gift Jaroslav I "den vise" Storfst av Kiev 1019. Jaroslav (son till Vladimir I "den helige" Storfst av Kiev och Ragnhild av Polotsk) dog den 20 Feb 1054. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Svensk Kung

Noteringar:

Anund Jakob, 1007-1050, kung 1019 (1022)-1050.Anund Jakob föddes på Jakobsdagen, 25 juli 1007, som son till Olof Skötkonung och drottning Estrid. Året därpå döptes han till Jacobus, då han fötts på Jakobsdagen.Han blev född och döpt till det kristna namnet Jakob men blev av allmogen vid Ulleråker (som ännu ej var kristna) vald till kung med det nya svenska namnet Anund. Han valdes till sin fars medregent år 1019, och blev vid faderns död år 1022, ensam kung.Anund Jakob slöt i Kongahälla (Kungälv) förbund med sin svåger Olav i Norge 1026. Året därefter härjade han med 420 skepp tillsammans med kung Olav av Norge (Olav Haraldsson) i Skåne och utkämpade slaget i Helge å mot kung Knut den store av Danmark.Lite kuriosa: i slaget vid Helge å var alla inblandade släkt - Knut den store av Danmark var halvfarbror till Anund Jacob och hans halvsyster Astrid. Astrid var i sin tur Olavs av Norge hustru och Olav och Anund Jacob var svågrar!Under åren 1028-1040 hade han i krigstjänst hos sig den skånske kungasonen Svein Ulvsson (Estridsson), som senare blev dansk kung.År 1030 hjälpte han Olav den helige vid tåget till Stiklastad och det misslyckade försöket att återta Norge. Samma år dog Turgot, den förste biskopen i Skara, samt den engelske martyrpredikanten Wolfred.I slutet av sitt liv blev Anund Jakob kallad "kung Anund Kolbränna" för sin stränghets skull-han brände lagbrytares gårdar till "kalla kol".År 1050 dog han "sotdöden" i Sigtuna eller Husaby och begravdes under "eskilstunakista" vid Husaby kyrka.------------------------------------------------------------------------------------------------------Ändringar och tillägg /Sören LindheFödd: 1007 1015 Olof Dalin Svea rikes historia sid 660-61Anund Jakob, " Anund Kolbränna ", 1007-1050, kung 1019 (1022)-1050. Anund Jakob föddes på Jakobsdagen, 25 juli 1007, som son till Olof Skötkonung och drottning Estrid. Året därpå döptes han till Jacobus, eftersom han var född på Jakobsdagen. Han föddes och döpt till det kristna namnet Jakob men blev av allmogen vid Ulleråker (som ännu ej var kristna) vald till kung med det nya svenska namnet Anund. Anund Jakob nämns i de isländska sagorna och hos Adam av Bremen och skall ha gynnat kristendomen och förde en aktiv utrikespolitik. Anund Jakob valdes till sin fars medregent år 1019, och blev vid faderns död år 1022, ensam kung. Anund Jakob slöt i Kongahälla (Kungälv) förbund med sin svåger Olav i Norge 1026. Året därpå härjade han med 420 skepp tillsammans med kung Olav av Norge (Olav Haraldsson) i Skåne och utkämpade och besegrades i slaget på Helge å mot kung Knut den store av Danmark. Under åren 1028-1040 hade han i krigstjänst hos sig den skånske kungasonen Svein Ulvsson (Estridsson), som senare blev dansk kung. År 1030 hjälpte han Olav den helige vid tåget till Stiklastad och det misslyckade försöket att återta Norge. Samma år dog Turgot, den förste biskopen i Skara, samt den engelske martyrpredikanten Wolfred. I slutet av sitt liv blev Anund Jakob kallad "kung Anund Kolbränna" för sin stränghets skull - han brände lagbrytares gårdar till "kalla kol". År 1050 dog Anund Jakob i Sigtuna eller Husaby och begravdes under "eskilstunakista" vid Husaby kyrka.

Familj/Make/Maka: Okänd. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Familj/Make/Maka: Gunhild Svensdotter. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Familj/Make/Maka: Okänd. [Familjeöversikt] [Familjediagram]