Andra Händelser:

• Yrke: Sveakung

Noteringar:

En svensk 800-tals kung som dock har fått mycket uppmärksamhet i sagorna är Anunds son Erik. Även om just Hervararsagan bara berättar att Erik efterträdde sin far som kung i Uppsala och regerade vid samma tid som Harald Hårfager enade Norge. Denna händelse dateras traditionellt till år 872, men betydligt mer källkritiska historiker hävdar att det skedde först omkring år 900. De flesta historiker tror dock numera att det skedde någon gång på 880-talet.I Snorre Sturlassons Heimskringla har Erik fått efternamnet Emundsson, vilket är felaktigt ifall Anund Uppsala verkligen var hans far. Men Heimskringla innehåller i praktiken all kunskap vi har om honom och därför har efternamnet Emundsson blivit det hävdvunna. I den boken har Snorre en längre episod om hur det gick till när Värmland, Dalsland och Bohuslän erövrades av Harald Hårfager. Enligt Snorre hade sveakungen Erik Emundsson vid den tiden lagt under sig dessa landskap samt Västergötland. Utöver detta hade även flera hövdingar och annat folk längs Oslofjorden erkänt sveakungens överhöghet. Harald Hårfager återvände då till denna region för att återupprätta sitt välde där och bestraffade dem som hade svikit honom. Därefter var det Värmlands tur där den mäktigaste bonden hette Åke. Han hade tidigare varit trogen Haralds far Halvdan Svarte men hade nu gått över till sveakungens sida. När Harald var i antågande bestämde Åke sig för att bjuda in både honom och sveakungen Erik Emundsson till ett gästabud, och för detta ändamål lät han bygga ett nytt långhus där Harald och hans män skulle huseras medan svearna fick nöja sig med det gamla. På samma sätt serverades Harald och hans män med nya kärl och dryckeshorn medan svearna fick använda de gamla. Efter gästabudet erbjöd också Åke sin son Ubbe som tjänare till Harald. När Erik Emundsson sedan frågade Åke varför denne hade behandlat Harald bättre fick han svaret att det berodde på att Erik var gammal medan Harald var i sina fulla blomning. Erik Emundsson blev då så ilsken att han dödade honom med sitt svärd. När Harald fick höra detta ville han hämnas Åke och förföljde Erik Emundsson ända till gränsen till Götaland. Därefter vände Harald tillbaka och lade under sig Värmland och allt land väster om Göta älv samt dödade alla män som var trogna sveakungen.Trovärdigheten i Snorres berättelse är väl högst tvivelaktig, men den rymmer en kärna av sanning. Det område som Harald och Erik stred om låg under 800-talet inom den danske kungens maktområde. Men en försvagning av den danska kungamakten i slutet av detta sekel hade tydligen skapat ett maktvakuum som gjorde det möjligt för Harald Hårfager att, med konkurrens från sveakungen, ena Norge. Den Erik Emundsson som nämns i Heimskringla är förmodligen identisk med den Erik Väderhatt som omnämns av Saxo Grammaticus och Olaus Magnus. Saxo anger dock att hans far var Ragnar Lodbrok. Tillnamnet Väderhatt ska ha syftat på att han hade god vind under sina vikingatåg på andra sidan östersjön. Snorre Sturlasson nämner även att Erik Emundsson dog tio år efter Norges enande, ifall det stämmer bör det ha skett omkring 895.

Familj/Make/Maka: Okänd. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Sveakung

Noteringar:

Erik Emundssons efterträdare blev sonen Björn som enligt Hervararsagan "härskade länge". Snorre Sturlasson preciserar regeringstiden till "femtio vintrar". Enligt den isländska genealogin ska han även ha varit far till Erik Segersäll och Olof. Utöver detta är den enda information vi har om Björn Eriksson ett avsnitt ur Olav den heliges saga från Heimskringla, där Torgny lagman berättar för Olof Skötkonung hur hans företrädare hade skött sig:När det blev tyst sade Torgny: "Sveakonungarnas lynne är annorlunda nu än det var förr. Min farfar Torgny kunde minnas uppsalakonungen Erik Emundsson och berättade om honom att han när han var i sin bästa ålder hade ledung ute varje sommar och drog till olika länder. Han lade under sig Finland och Karelen, Estland och Kurland och drog vida omkring i österled. Man kan ännu se de jordfästningar och andra stora byggnadsverk som han byggde. Och ändå var inte han inte så överlägsen att han inte lyssnade på vad hans män hade att säga. Min far Torgny var en lång tid hos konung Björn. Han lärde känna hans vanor. Björn regerade hela sitt liv med stor kraft och utan att förlora något. Han var god mot sina vänner. Jag kan minnas konung Erik Segersäll . Jag var med honom i många härfärder. Han utvidgade svearnas rike och försvarade det hårdfört. Det var gott för oss att komma till tals med honom.Torgny Lagman är bevisligen inte påhittad av Snorre Sturlasson, men det tal som Snorre låter honom utbrista får nog betraktas som en av de litterära friheter Snorre tog när han skrev sina kungasagor. De isländska uppgifterna om Björn Eriksson tros annars komma från Are Frodes "Æfi Sviakonunga" som dessvärre har gått förlorad. Are har i sin tur förmodligen använt sig av någon isländsk skaldevisa. Teoretiskt skulle Björn Eriksson ha kunnat vara son till Erik Emundsson och far till Erik Segersäll, men det det skulle i så fall innebära att Björn och Erik Segersälls regeringstider täcker in en tidsperiod på över 100 år. Dessa regeringstider går dessutom inte att kombinera med Adam av Bremens uppgifter om en kung Ring som ska ha regerat ca 935 med sina söner Erik och Emund samt en Emund Eriksson som ska ha varit sveakung på 960-talet. Med största sannolikhet är därför den isländska genealogin inte komplett och Björn Eriksson har då använts för att fylla igen en stor lucka. För att förtydliga problematiken finns det längst ned på denna sida ett diagram med tre alternativa genealogier baserade på isländska sagor, Adam av Bremen och Saxo Grammaticus.

Familj/Make/Maka: Okänd. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Kung av Sverige

Noteringar:

Han skiljde sig från Sigrid och gav henne Götaland.Slogs mot sin egen brorson Styrbjörn starke i slaget vid fyrisvollum.Delade riket med sin bror.Hjälpte Waldemar i Gårdarike mot hans brorKung av Sverige omkring mellan 970 och 995. Olof och skall ha varit hans samregent. Död av sjukdom (sötdöden) ca 995 i Gamla Uppsala (Enligt Snorre Sturlason). Dödsåret sätts till sannolikt 995, knappast före detta år. Erik är mest berömd för sin seger över en vikingahär vid Fyrisvollum (ca 985). Vad som berättas om denna strid är sägner; man kan blott säga, att han vann slaget. Efter denna seger har han fördrivit Sven Tveskägg från Danmark (ca 988) och regerat där till sin död, varefter Sven återtog sitt rike. Erik skall i Danmark ca 990 ha övergått till kristendomen men kort därefter återfallit i den gamla tron.

Familj/Make/Maka: Sigrid "Storråda" Tostesdotter. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Kung av Sverige

Noteringar:

Olof Björnsson är en svensk sagokung som skall ha samregerat med sin bror Erik Segersäll. Enligt traditionen dog Olof Björnsson av ett ormbett. Olof omtalas i Styrbjarnar þáttr Svíakappa i Flatöboken.





Olof Björnsson (regeringstid cirka 970–975) är en svensk sagokung som skall ha samregerat med sin bror Erik Segersäll. Enligt traditionen dog Olof Björnsson av ett ormbett. Olof omtalas i Styrbjarnar þáttr Svíakappa i Flatöboken.[1]Han ska enligt traditionen ha varit gift med Ingeborg Thrandsdotter med vilken han fick barnen Styrbjörn Starke och Gyrithe Olafsdotter. Fornvästnordisk sagalitteratur (Styrbjarnar þáttr Svíakappa i Flatöboken) anger att tinget efter Olofs död ansåg Styrbjörn Starke olämplig som kung, varvid Erik Segersäll ska ha utsett sitt ofödda barn till medregent på villkor att det blev en son; vilket det också blev genom Olof Skötkonungs födsel.[2]

Familj/Make/Maka: Ingeborg Thrandsdotter. Ingeborg föddes 886 i Uppsala (C); dog 940. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Andra Händelser:

• Yrke: Kung av Sverige

Noteringar:

Olof skötkonung. Gift 1:o med Edla. Gift 2:o med efterföljande ana. Kung av Sverige ca mellan 995 och 1022. Född troligen ca 980. Tillnamnet "skötkonung" skall sannolikt vara "skattkonung", men tolkningarna är många. Hyllad som kung över svear och göter efter Erik Segersälls död ca 995 eller något senare. I början av sin regering allierad med Sven tveskägg besegrade han tillsammans med denne Olav Tryggvasson, konung av Norge, i sjöslaget vid volder (i Öresund ?) ca år 1000. Han tycks därefter ha behärskat Norge fram till ca 1015, då Olav Haraldsson blev norsk kung. Enligt den äldsta uppgiften var han döpt redan före sitt trontillträde - kanske österut, bland slaverna, där kungaätten hade många släktförbindelser. Hans maka och barn skall ha döpts i Västergötland. Legenden om Olofs dop genom St Sigfrid (en missionsbiskop från England) i källan vid Husaby kyrka i Västergötland är mycket senare och ohistorisk, likaså årtalet ("1008"). Under Olof präglades de första säkert svenska mynten med dennes namn och bild i Sigtuna. På frånsidan anges anglosaxiska myntmästare, som kungen skall ha inkallat i landet. De kan alla dateras till tiden efter 995 och före 1005. Olof skall ha tvingats lämna Sigtuna och bosätta sig i Västergötland mot slutet av sin regering; den främsta orsaken var hans kristna nit, som inte behagade svearna. Möjligen residerade han i Husaby, som var en gammal kungsgård och där kyrkan (av trä, först senare byggd i sten) ersatte en hednisk offerplats. Hans son Anund Jakob synes ha varit medregent från ca 1019; möjligen regerade han då över svearna. Död ca 1022. Olof uppges vara begravd vid Husaby. Stenkistorna utanför kyrkan, som av traditionen utpekas som hans och drottningens, är betydligt senare och åtminstone den ena står ej på ursprunglig plats

Familj/Make/Maka: Edla. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Familj/Make/Maka: Estrid N. [Familjeöversikt] [Familjediagram]

Noteringar:

Enligt traditionen skulle Styrbjörn varit hövding över Jomsvikingarna, och blev sedermera besegrad av Erik Segersäll vid slaget vid Fyrisvallarna efter att han angripit dennes kungasäte i Uppsala.Enligt Styrbjarnar þáttr Svíakappa ("Tåten om Styrbjörn Sveakämpe") i Flatöboken skall hans egentliga namn varit "Björn", och han krävde sin rätt till halva riket när fadern, som samregerat med Erik, plötsligt dog då han var tolv år gammal, ett krav som han enligt tidens sedvänjor uttryckte genom att sätta sig på sin fars gravhög. Erik ansåg dock honom alltför ung och erbjöd honom att bli medregent om han väntade tills han fyllt sexton, och en annan medregent utsågs under tiden. Han fann sig dock inte i detta och ställde till med bråk, och för att bli av med bråkmakaren gav Erik sin brorson, som han kallade "Styrr-Björn" på grund av hans vildsinthet och stridslystnad, en flotta med 60 skepp och skickade iväg honom på vikingatåg. På sin färd, som han inledde med att bekämpa och besegra den nyvalde medregenten, kom Styrbjörn att inta borgen Jomsborg på ön Wollin där Jomsvikingarna höll till.Han besegrade sedan danske kungen Harald Blåtand och äktade dennes dotter Tyra Haraldsdotter. Efter detta utrustade han, med stöd av Harald, ett härtåg mot Sverige. De begav sig sjövägen mot Uppland, men när Styrbjörn landstigit och började tåga mot Uppsala, vände Harald och seglade hem igen. Vid ett slag som varade i tre dagar vid Fyrisvall utanför Gamla Uppsala besegrades Styrbjörns här fullständigt av Erik och den mobiliserade sveahären, och Styrbjörn själv stupade.Styrbjörn Starke kan mycket väl vara historisk, men dokumentationen avseende historiska källor måste uppfattas som ytterst svag.

Familj/Make/Maka: Tyre Haraldsdatter. Tyre (dotter till Harald "Blåtand" Gormsen och Gunhild) dog den 18 Sep 1000. [Familjeöversikt] [Familjediagram]