.jpg)
.jpg)
Bo Lindkvist Hemsida
Min Släktforskning.
Noteringar
Träffar 1 till 50 av 7,881
| # | Noteringar | Länkad till |
|---|---|---|
| 1 | Ätten härstammar på mödernet från en gammal uppländsk frälsesläkt, som skrev sig till Eke i Roslagsbro socken och Karlösa i Söderbykarl socken samt i vanet förde tre röda spetsar uppifrån. Bengt Pedersson till Seglinge upptog i slutet av 1400-talet detta sin moders vapen och ärvde gårdar. Hans sonson Christer Carlsson erhöll 1582 sköldebrev och bapnet "förbättrat" med en liggande halvmåne, då även namnet Månesköld upptogs. | Pedersson, Bengt (I92313)
|
| 2 | : "Enligt Persemöllaanteckningarna var han "medelmåttig till växten och av beskedligt sinnelag". I källorna framstår han som en driftig jordbrukare. Var enligt jordeboken 1681 åbo på 1/1 hemman i Skurups by varunder han även brukade 1/1 hemman i Hylteberga och 1/3 hemman i Ugglesjö. Från 1686 var han åbo på 1/1 hemman i Ugglesjö men hade före 1690 enligt detta års jordebok flyttat till 1/1 mt nr. 29 i Sandåkra, som han brukade till 1715. Åren 1700-1713 brukade han härunder även 1/2 mt nr. 7 i samma by. Alla de nämnda låg i Skurups socken och var utom det sista, som var utsocknes frälse under Näsbyholm, insocknes frälsehemman under Svaneholm. Senast 1709 hade han också erhållit städja på rusthållshemmanet 2/3 mt. krono nr. 14 i Hassle Bösarps by dit han flyttade 1715. Gift 1 med Kerstina Andersdotter. "Levde 1687 i Ugglesjö, Skurup fg. (M) (Katekis 1687 Vemmenhögs kontrakt). Levde mellan 1691 och 1716 i Sandåkra, Skurup fg.. (M). Flyttade ca: 1716 från Sandåkra, Skurup fg.. (M) till Hassle-Bösarp Nr.14, Hassle-Bösarp fg. (M) " Dödsdatum fr. bouppt. Utdrag ur boken "Skurups och Hassle-Bösarps Historia", kap. 1658-1782 av Alf Erlandsson. "Som nedan kommer att visas, blev det stora nordiska kriget, 1700-1718, en svår prövningstid för rusthållarna i Skåne. I Hassle-Bösarp klagade rusthållarna 1717 över att påfrestningarna varit stora, och att rusthållen försvagats. Men de klarade sig över krisen och gick sedan bättre tider till mötes. Efter kriget gjordes åter en uppryckning av rusthållet. Hassle-Bösarps rusthåll förstärktes med s. k. augmentshemman, från vilka rusthållarna fick vissa penningsmedel anslagna, men som de i övrigt inte hade någon dispositionsrätt över. Vid detta tillfälle gjordes åter en beskrivning av jordmånen i Hassle Bösarp: ". . åkern, dels sidlänt och dels höglänt, består av röd och blå lerjord, samt till en del mager sand, är skarp att en del icke lönar mödan att så eller bruka . . . Ängen sur och sidlänt, giver uti vitår ringa bergning, mulbete ganska ringa på backar . . . Med 1726 års indelning stabiliserades rusthållen, och man kan säga, att därmed avslutades det indelningsarbete, som hade påbörjats av generalguvenören Ascheborg 1680-81. 1726 års indelning blev i stort sett bestående århundradet ut. Vi skall ta del av ett par interiörer från rusthållarna i Hassle-Bösarp, vilka interiörer är bevarade tack vare, att man råkat i tvist om rätten till ett par rusthåll och vänt sig till myndigheterna med digra inlagor. Vi får veta, hur det gick till när rusthållen av- och tillträddes och hur de ärvdes. Är 1751 satt som rusthållare på ett rusthåll i Hassle-Bösarp en gammal änka vid namn Kierstena som varit gift mod rusthållaren Sven Tufvesson. Rusthållare hade hon blivit genom arv efter Tufvesson. Detta år uppstod emellertid tvist om arvsrätten till rusthållet. Två av änkans barnbarn Sven Olsson och Sven Larsson vände sig till länsstyrelsen i ärendet. De påstod att deras mostrar: ". . . sig samlat, och utan vår vilja eller vetenskap övertalat vår gamla modermoder och deras moder, att sedan hon rusthållshemmanen nr 1 och 14 i ovannämnda by (Hassle-Bösarp) . . . under sina änkoår skall sägas hava statt, samma rusthållsdelar . . . nu till vår moster, Rasmus Nilssons hustru, avstå, där likväl vi ingen halvöre i arv fått efter vår avledne moderfader Sven Tufvesson . . . änskönt vi efter våra avledne mödrar, äga var, lika så stor arvsrätt i rustningen och munderingen av benämnde hemman, som våra mostrar var särskilt . . .". Det uppges vidare att den gamla rusthållareänkan var ". . .mycket över 80 år gammal och mest i barndom gående". De båda kusinerna föreslog nu att rusthållet skulle klyvas i två lika stora delar. De båda mostrarnas män nämndemannen Nils Hansson i Kallsjö i Skurups socken och rusthållaren Rasmus Nilsson i V. Vemmenhög, inkom med svarsskrivelse. De hävdade, att "efter vår kära svärmoder (rusthållsänkan) äro 33 barnabarn", vilka alla ju var lika mycket släkt med henne som de båda klagandena. Skulle rusthållet delas i 33 delar, blev det inte mycket för var. Det vore bättre att rusthållet såldes och köpeskillingen sedan delades mellan de arvsberättigade. Beskyllningen att de skulle utnyttja den gamla änkans ålderdomssvaghet av visar de med kraft: ". . . Vad det vidkommer, att vi skulle hava tubbat vår gamla, och som berättas, i barndom gående svärmoder, så förtjänar den berättelsen ej annat svar, än (att) den som ljuger bör i följe av lag och kungl. förordningar plikta . . ." - Detta svar fick de båda kusinerna att tänka om. Den 26 mars 1751 inlämnade de en ny skrivelse till landshövdingen, vari de sade sig "i betraktande av lång och obehaglig träta funnit rådeligast, bäst och nyttigast, uppå vår kära mosters . . . trägna begäran, härigenom vår färde klagan och påstående återkalla." Först år 1752 ägde skifte av rusthållare rum. Då överlät rusthållerskan Kierstina Persdotter - vid städsmålskommissionens sammanträde i Dalby 1752 1/6 - rusthållet till sin dotter Mereda Svensdotter och hennes man rusthållaren Rasmus Nilsson mot ersättning av 400 Dal Smt "till de övriga barnen och arvingarna. Det refererade tvistemålet illustrerar, att man ägde full arvsrätt till innehavet av rusthåll samt att innehavaren kunde avyttra rätten att inneha rusthållet, trots att det var kronan som ägde gården." | Tufvesson, Sven (I1497)
|
| 3 | .. juli klockan 9 om e.m. föddes Måns Christens dotter i Gundralöf, christnades den 5 augusti, nämndes BENGTA, hustrun Karna Nilsdotter i Skårby baret. Wittnen: Hans Nilsson, Jöns Christensson, Oluf Christensson, hustru Elna Tufve... , hustru Anna Jöns Pärs .... pigan Töre Andersdotter. | Månsdotter, Bengta (I1133)
|
| 4 | " Arrendator Brandenburg genom sin fullmäktige Mr. Diederich Hansson sig lagl. låtitinstäma efterskrevne torpare under Svaneholm , näml. Nils i Kågen, Olle på Läret, Gierker ibm., Jöns i (Stemnerup), Hans i Judarp, Sören Skomagare i Slemminge, Sven i Hylteberg och Timmerman Hans Mörn uti Skurup s., angående förment resterande dagsverkspenningar efter upprättat kontrakt med Välb. H. Axell Gyllenstierna, och således dess inlaga uti Rätteninsinuerade, som blev uppläst och ad acta lagd, varandes dess innehåll som följer, näml. att ovan nämnde husmän restera och återstår med sina dagsverke, varför arrendatorn nu fordrar refusion och vederlag uti kontante penningar, lika så mycket som de tillförende till Hr. Gyllenstierna avlagt och betalt, och det i förmågo efter kontraktets 2dra punkt.Varemot Välb. Hr. Axell Gyllenstiernas tjänare Rasmus Jönsson uti Rätten inlade sinherres skrifteliga förklaring å böndernas vägnar, som i lika måtto blev uppläst och ad actalagd, givandes och därutinnan den lovl. Rätten tjänstel. till känna huru såsom det synes vara orimmeligt att arrendatorn bör hava eller kan fordra några penningar av benämnde torpare,helst som sådant strider emot själva kontraktet, och finnes icke däruti mentionerat att hanhaver att på 6 år några penningar, emedan de bägge hade kontrakt om gårdens avling och icke om dess landgille, som bönderna jämväl och för honom efter vanligheten brukt, så att han där över med skäl intet haver att klaga, och om han många eller få har till anordnat, kunna vara arrendatorn lika mycket, helst såsom han med ingen bevislig skada tagit, utan alltsammans försvarl. kultiverat och dyrkat. Utom detta hava samma torpare icke uti många årtillförende gjort några dagsverke till herregården, utan därför givet och ännu betala penningar före, vilka arrendatorn uppbäraoch tillåtas, men fast mera förmodade tjänstel. att bönderna för dess tilltal uti detta mål bliva frikända."( Torparna tillfrågas och svarar) " Att varken de eller de andra torparna som bodde långtuti skogsbygden hava sedan Anno 1662 gjort några eckor eller dagsverke, utan allt sådant är omräknat uti deras landgille, och giver de i dess ställe smör, och resten i kontantepenningar." ( o.s.v.)" Dessutan erbjöd sig fullmäktigen om så skulle behövas, att vilja bevisa det Svanholmvarit för detta bortarrenderat uti samfälte 6 år till fogden Välakt. Lennert Jönsson, då de jämväl för eckor och arbete varit förskonte.Välb. Hr. Axel Gyllenstierna intervenundo contesterade det han med benämnde Lennert Jönssons anteckningar ville bevisa, att fogden för samma dagsverkspenningar gjortherrskapet redo och räkning, och icke blivit under arrendesumman förstått eller inräknat, helstsåsom de alla finnes uti Kronans jordebok antecknade för 1/8 hemman, och förmodar således ej kunna anses för husmän." (o.s.v.) | Jönsson, Rasmus (I3430)
|
| 5 | "Att Nils Helgessons dotter Anna f. 1718 är identisk med Anna g.m. Anders Pehrssongrundas på följande. Enl. åldersuppgift i mtl 1776 och även senare skulle visserligenAnders Pehrssons hustru Anna vara f. ca 1709, men någon Anna föddes ej det året eller däromkring i Katslösa. (Reservation: Lucka i födelseboken anger landsarkivet visserligen endast för åren 1703-1704 men det är glest med barn på sidorna kring 1709.) Enda Anna som kan komma ifråga i födelseboken är Anna Nilsdotter f. 1718. Att Nils Helgessons son Helge Nilsson i Katslösa var ständigt återkommande dopvittne hos Anders Pehrsson och h.h. Anna talar för släktskapet, liksom att Anna döpte två döttrar till Töre ett par år efter det att NilsHelgessons hustru Töre dött (Annas första barn döptes efter svärmodern Bengta). Vidare kan nämnas att Anders Pehrsson i Södra Villie var dopvittne hos Helge Nilsson 1745, 1747, 1751 och 1753 men däremot inte hos Helges syster Sissa 1736 och 1737 d.v.s. före vigseln med Anna 1741. Vid dopet 1737 hos Sissa var pigan (d.v.s. ogifta) Anna Nilsdotter i Katslösa dopvittne. Slutligen: Endast 1 Anna Nilsdotter vigs i Katslösa under de år som kan vara aktuella i sammanhanget." | Nilsdotter, Anna (I344)
|
| 6 | "Fader Olof Persson finns i Norra Villie mantal 1663, 1672, 1676. Ture Olsson dyker upprätt sent i böckerna, ungefär parallellt med Karna. Han får barn 1682, 1685 och 1688, finns i mantalslängden 1691 och 1699, men inte 1676 och tidigare. Observera att han bor i Norra Villie 20, inte i Trunnerup. I mantal 1710 återstår änkan Mätta. Förvisso inga starkaskäl att han inte skulle vara far till Karna. Ture måste ha varit utsocknes ett tag, och kanskekommit tillbaka till faderns gård Norra Villie 20 när denne blivit för gammal kan man gissa?" | Olsson, Ture (I1674)
|
| 7 | "Hennes föräldrar var Per Jepsson och Birte Andersdotter i St. Beddinge, Tullstorp socken. Per Jeppsson var åbo på St.Beddinge 2, född c:a 1658 och död i Tullstorp 8/5 1731 och hans hustru Birte Andersdotter född c:a 1665 och död i tullstorp 10/1 1736. Belägg för detta återfinnes i Ö. Vemmenhög C:1 , år 1734: "Den 15 trin. begrofs den Sl. mennskian wid nampn Hans Ibsson, som sin tjd hoos godt och förnämdt folck utj 34 åhr trogit och wäll tient, omsjider tagit sig hemman och uthom äcktenskap, skickel. hållit hemmanet wid lika utj 26 åhr, när han nu medelst ålderdoms swaghet ej förmåtte hemmanet bruka, öfwerlät han dett och gaf sig till sin brordotter Anna Pärsdotter här i byen (Ö.Vem.), hoos henne han warit ett åhr och sex månader, des ålder war 72 åhr och sex månader." Alltså hette Annas far Per Jeps Anna Persdotter dödsorsak: invärtes sjukdom. Efter Anna Persdotter förrättades bouppteckning den 8/7 1757 (nr. 110-111), i valda stycken så lydande: "Åhr 1757 den 8 Julij blef upteckning företagen efter hustru Anna Persdotter, som afled d: 24 aprilis sistledne utj Östra Wemmenhög, efter sig lämbnat encklingen derstädes Rusthållaren Trulls Persson, med 10 barn: 1/Älsta sonen frälse Hemmans Åboen Pehr Trullsson i Östra Wemmenhög. 2/Andra sonen frälse Hemmans Åboen Jöns Trullsson utj Måsby, 3/Tredie sonen drängen Anders Trullsson 26 åhr gl: i Östra Wemmenhög, 4/Fierde sonen Drängen Hans Trullsson i gården tienande ock 24 åhr gl. 5/Fembte sonen drängen Pehr Trullsson den yngre, 22 åhr i gården warande, 6/Äldsta dotteren Bengta gift med Rasmus Persson i Katslösa, 7/Andra dotteren Ellsa gift med Hellje Nilsson i Katslösa, 8/Tredje dotteren Bereta gift med Mårten Larson i Katslösa, 9/Fierde dotteren Kerstena gift med Måns Hansson i Ö.Vemmenhög, 10/Fembte eller yngst, dotteren Karna 20 åhr gl: Hennes rätt under hennes myndighet förswaras och framledes wårdas af äncklingen eller dess fader, som samma sig lagligen nu iklädes. I boet uppgick tillgångarna till drygt 892 daler silvermynt och gälden till drygt 111 daler dito. | Persdotter, Anna (I179)
|
| 8 | "Henning Ditmarsen f. c:a 1640 död 8/5 1709, "lagdis i Kiöpejorden" Vid bouppteckningen efter fadern 1658 var han 18 år och sedan 1½ år i fällberedarelära, varmed han fortsatte ytterligare 1½ år hos styvmodern. Han verkade sedan i många år som fällberedare och ålderman för laget i Kristianstad, där han ägde en gård. Han skrev sitt namn Dijttmarsen. Vart och ett av hans fem efterlämnade barn fick c:a 285 daler smt i arv efter honom.. Gift med gundela Jensdotter, död 1703 13/10 begrovs i "Kiöbejorden". (härefter en uppräkning av makarnas barn) -------------------------------------------------------------------------------- Kristianstad byting d.10 maj 1658 "Hendrick Kockum ger avkall på sin egen och sina syskons vägnar åt deras styvmoder Karne Erlandsdt., som var änka efter Dittmer Henningsen. De övriga syskonen var: Pouell Ditmarsen, Johanne Ditmarsdt., Ellene Ditmarsdt., Karne Ditmarsdt. g.m. Hans Ryttersmed i Ystad, Margrete Ditmarsdt. g.m. Smeden Mogens Svendsen i Kristianstad." ---------------------------------------------------------------- Denne Henning ärvde sitt yrke som fällberedare efter sin fader, Dijtmer Henningsen (alt. Henriksson) Felbereder Kockum Gift med Gundela Jensdotter, död i Kristianstad 13/10 1703 (SoH) ---------------------------------------------------------------- Utdrag från artikeln "Släkten Kockum" av Alvar Platen i Malmö Fornminnesförenings Minnesskrift 1909-1919: "Henning Ditmarsen omförmäles vid bouppteckningen efter fadern 1658 vara 18 år och sedan 1½ år i lära för fällberedarehantverket, varmed han skulle fortsätta ytterligare 1½ år hos styvmodern. Antagligen övertog han av eller efter styvmodern den gamla bällberedareverkstaden. Han verkade sedan i många år som fällberedare och ålderman för laget i Kristianstad, där han ägde en gård. Fällberedare "Henning Dijttmarsen", så skrev han sig, avled den 8 maj 1709, således c:a 69 år gammal och begrovs den 15 maj, "lagdis i Kiöpejorden". Varje av hans fem efterlämnade barn fick c:a 285 daler smt. i arv efter honom | Dittmarsson, Henning (I5861)
|
| 9 | "I Svenstorp har vi Truls Andersson, känd som fadder år 1690 på Jep Svenssons och Ingri Andersdotters barns dop i St. Beddinge, och 1691, 1695 står han fadder på Per Ibssons och Birte/ Bereta Andersdotters barns dop i St. Beddinge. År 1687 är Truls Andersson i Svenstorp fadder på Morten Jensens barns dop i Sandåkra.I Svenstorps katekismilängder är Truls Andersson känd i Svenstorp år 1693 och 1695. År1701 nämns han på Svenstorp nr.3 med hustrun Bengta Jönsdotter."-------------------------Gift med Per Jeppsson, född c:a 1658 och död i Tullstorp 8/5 1731.--------------------------Katekismilängden 1695St.Beddinge (onumr) Per Jeppesson, h: Britta Andersdotter, dreng Swen Mattisson, pigaElna Madtzdotter, poik Jöns Mårtenss.--Katekismilängden 1701:St.Beddinge nummer 2: Per Ibsson, hust. Birtte Andersd. son Jeppa Perss, dot. BengtaPersd, dot. Anna Persd. Dr. Per Perss.--Katekismilängden 1711:St. Beddinge nummer 2: Per Ibss, h: Birthe, s. Jeppa, dito Anders, doter Anna, Dito Karna.--Katekismilängden 1712:St.Beddinge nummer 2: Per Ibss, h: Birte, S: Jeppa, Dito Anders, dr: Anna, Dito Karna--Katekismilängden 1717:St. Beddinge nummer 2: Per Ibss, hust: Britta, son Anders, dotter Karna, poike Clas.--Katekismilängden 1735:St. Beddinge nummer 2: Anders Pärsson, hust: Marna, dr. Anders, pig: Marna, gåsse Matzibm Brigitte.--Katekismilängden 1737:St. Beddinge nummer 2: Anders Pärsson, hust: Marna, dr. Christen, flick: Karna, gåss:Jöns. | Andersdotter, Birte (I1312)
|
| 10 | "Jag har funderat vidare över Mårten Mattsson som fanns på Varmlösa 15 ca 1710-1731. Jag tror bestämt han är bror till Anders Mattsson på Varmlösa 3, men bevisen saknas. Och jagfår inget riktigt grepp om föräldrarna Matts Mårtensson och Karna Turesdotter i Villie.Antagligen finns det två Matts Mårtensson, men uppdelningen dem emellan är kaotisk. Det är inte så enkelt att den ena bor i Norra Villie och den andra i Ekarp. Båda bor i Ekarp, fast baraden ena i Norra Villie, eller tvärt om, eller... Är Matts Mårtensson i Norra Villie och MattsMårtensson i Ekarp olika personer? De förekommer aldrig samtidigt i katekismilängderna. Till 1686 är det N. Villie, därefter EkarpVillie katekismilängd 1684 Norra VillieMatz Mortensdräng Oluff PährsVillie katekismilängd 1686 Norra VillieMatz Mortenspiga KirstinVillie katekismilängd 1691 EggerupMatz Mårtenssonhustrun Karna Turesdot.son Mårten MattssonVillie katekismilängd 1696 EggerupMatts Mortenssonhustrun Karen Turesd.son Morten Matzon Villie katekismilängd 1701 Eggerup 9Madz Mårtenssonhustrun Karnasohn Mårten Madzondito Erich Madzondito Anders Madzondoter Elna MadzdoterVillie katekismilängd 1703 Eggerup 9Madz Mårtenssonhust. Karnasohn Mårten Madzondito Anders Madzondoter Elna MadzdoterVillie katekismilängd 1716 Eggerup 9Anders Mattssonhust. Doroteadrängen Mårtenpigan Annaflickan DoroteaB. Mannen(?) Matz Mårtenshust. KarinVillie katekismilängd 1726 Eggerup 9Måns MattssonJag vet inte om MM i Norra Villie och MM i Ekarp förekommer samtidigt i mantalslängderna. Jag har inte tillgång till dem.Barn till "Matts Mårtensson" i Villie:1) Mårten (ej i födelseboken, men äldre än Erik)2) Erik, f. 13.4.1682 i N. Villie3) Elna, f. 13.4.1684 i N. Villie?4) Elna, f. 8.3.1685 i N. Villie, d. 28.5.16855) Gunnil, f. 2.7.1685 i Ekarp6) Anders, f. 5.12.1686, d. 6.5.1759 i Katslösa (26 D, 4 M, 72 An, dvs född ca 11.12.1686)7) Anders, d. 22.12.1686 i Villie (samma som ovan?)8) Elna, f. 20.6.1690 i Ekarp9) Mårten, f. 17.7.1692 i Ekarp10) "Måns", f. 23.9.1696 i Ekarp, d. 6.6.1766Villie födelsebok C:1 1682Den 13 April Matz Mårtens sohn Erich i N. Willie, faddrar woro Ture Ohlsson, Pähr Ohlsson och Christophers h: i Trun (?)Villie födelsebok C:1 1684D. 13 April Matz Mårtens twilling... (:Elna:). Test. Ture Ohlsson, Hans Tures, PährOhlsson, Kirsten Anders HansVillie födelsebok C:1 1685D: 8 Martii Matz Mårtens doter i Villie, Elna. Test: Hans Turesson, Christopher Olsson,och Boel Pär Ohls etc.Villie dödbok C:1 1685D. 28 Maij Matz Mårtens lilla dotter i N. Willie 12 weckorVillie födelsebok C:1 1685D: 2 Julij Matz Mortens dot: Gunnil i Egerup. Test: ... Pährsson, Jöns Giöng (Göing?),Truls Månsson och Ellna ÅgesVillie födelsebok C:1 1686D: 5 Decembr Matz Mårtens sohn (:Anders:) Test Christopher Ohlsson, Lars Turesson, Pähr Ohls hustru och Börjes hustru.Villie dödbok C:1 1686D: 22 Dec. Matts Mårtens s: Anders i Villie, (ingen ålder)Villie födelsebok C:1 1690Elna, född i Eggerup, d. 20 Junij à parent: Matz Mårtensson och Karna Turesdotter.Christnad 25 dito. Testes [lucka]Villie födelsebok C:1 1692[Inget datum] Mårten föds i Eggerup. Föräldrar Matz Mårtens och Karna Turesd. Christnatd. 17 Julij. Test: Hans Turesson, Jep(?) Ohls, Johanna ... ...Bengta ... bar barnetVillie födelsebok C:1 1696[lucka, Måns?] föds i Eggerup d: 23 september af föräldrar Matz Mortensson och Karna Turesd. Test: Hans Turesson, Per Olsson, Jöns Christens, Bengta Olof Mons, Hans Bengts(?) dotter Ellna, Karna H: Friderick bar barnet etz. Detta barn blef christnat d: 25 SeptemberHär är det riktigt knepigt. Barn födda 1686 och tidigare är födda i Norra Villie, barnfödda 1690 och senare är födda i Ekarp. Dopvittnena Hans Turesson och Per Olsson dyker upp både i Norra Villie och i Ekarp. Undantag: Elna f. 13.4.1684 sägs inte explicit vara född i N. Villie, men notisen är oklar och likheten med Erik före, och Elna efter är slående.Undantag: Gunnil f. 1685 i Ekarp. Hon är förstås döpt efter farmor Gunnel som dog i Ekarp 1684. Dopvittnena är helt egna och finns ingen annanstans. Hon är det första barnet som säkert är född i Ekarp - om notisen är korrekt.Elna f. 8.3.1685 i N. Villie och Gunnil f. 2.7.1685 i Ekarp kan näppeligen ha sammaföräldrar, alltså måste det finnas två familjer Matts Mårtensson.Jag tycker det verkar över måttan rörigt detta. Sonen Erik, t. ex. med sitt för traktenovanliga namn, föddes i N. Villie, men nog är det han som dyker upp i Katekismilängden 1701 i Ekarp? Brodern Anders, som hamnar i Katslösa, får också en son Erik. Anders förresten, men handog ju 17 dagar gammal 22.12.1686, eller...? | Mårtensson, Mats (I201)
|
| 11 | "Jag är nästan övertygad om att Mårten Mattsson å Varmlösa 15, död 1731 var (äldste? ialla fall född före 1682) son till Matts Mårtensson och Karna Turesdotter på Ekarp 9 i Ville.Jag har följt katekismilängderna över Ekarp och Mårten nämns alltid först, och blev uppenbarligenvuxen trots att en lillebror Mårten föddes 1692. Två levande barn med samma namn är ovanligt men inte unikt. Vad gäller Mårten Mattsson, så råkar de flesta av hans barn vara födda på 1720-talet, och då är Katslösa kyrkbok dålig på att skriva ut gudmödrarna. Detenda som finns är att 30/5 1714 bars dottern Mätta av Jacob Zanders hustru (eller Zinders??eller något liknande på Z, vet du vem det är?), intressant nog "Himma i Willie", vilket antyderatt Mårten eller hans hustru kom från Villie. Brodern (Matts Mårtenssons odiskutable son)Anders Mattsson är vittne vid varje tänkbart tillfälle, vilket ju stöder min förmodan, menAnders Mattsson var ju också granne i Varmlösa, så argumentet är inte så väldigt starkt.Dessutom verkar Anders och Matts alltid dyka upp i par som vittnen vid andra barndop i Katslösa.Om jag skulle spela djävulens advokat mot mig själv så dyker MM upp i Varmlösas mantal första gången 1710 (1703 kkl har Lars Mikaelsson i stället). Han har där en son, Hans. Betyder det att sonen är över16 år eftersom han tas med i mantalslängden? Då blir det besvärligt,(men inte hopplöst) Hans kan i så fall vara född senast 1694 och fadern senast runt 1672. De andra barnen är födda 1710, 1714, 1721, 1727 och 1730. Det blir litet för stort gap (?) mellan 1694-1730 och fasligt många sladdbarn i slutet av livet, så jag hoppas det är fel att man skall vara 16 år för att komma med i mantalet." Även efter detta mail har diskussionen förts vidare enligt samma resonemang, av allt att döma är Mårten Mattsson Mats Mårtens' son, samme man som blev bonde på Varmlösa 15.-------------"Jag har nu nästan bevis för att Mårten Mattsson på Varmlösa 15 verkligen är son tillMatts Mårtensson på Ekarp 9. Det sista tvivlet försvann då jag hittade Mårten som parallellbrukare till fadern av Ekarp 9 i mantal 1709. 1710 finns han inte kvar i Ekarp längre, men dåfinns han istället Varmlösa för första gången." | Mattsson, Mårten (I1756)
|
| 12 | "Pigan Bengta Trulsdotter i Munkamölla förekommer som dopvittne på Börje Nilssons och Elna Trulsdotters barns dop 1739 och bör rimligen vara en syster till Elna. År 1741 dog pigan Bengta Trulsdotter i Örsjö och uppges då vara 29 år gammal och således född ca. 1712. Hon är sannolikt en dotter till nämndeman Truls Andersson i dennes andra äktenskap. Truls uppger ju själv år 1716 ( Vem. hd.r) , att han är änkling för andra gången och har "andra barnakullen". I bouppteckningen efter Anders Trulsson den yngres hustru Mätta Mårtensdotter 1757, nämns Anders utlösa sina 3 helsyskon och 7 halvsyskon för rustningsrätten i nr.21 Örsjö. De barn eller barnbarn i nämndeman Truls Anderssons första äktenskap som 1757 kan vara aktuella är, Estred, Elna, Bereta och Anders. Alltså 4 st. barn från Truls första äktenskap. Det bör innebära att minst 3 barn i det andra äktenskapet finns. Pigan Bengta Trulsdt. är troligen ett av dessa barn, men då hon är avliden 1741 bör vi väl ha åtminstone 4 st. barn i Truls andra äktenskap. | Trullsdotter, Bengta (I4552)
|
| 13 | "Till dopet bars han av sin halvfarbrors änka Silla Hansdotter. Han gick i fällberedarelära hos fadern, var gesäll 1709 och vid faderns bouppteckning 1710. Han torde strax därefter ha flyttat till Häsingborg där han blev egen mästare. Han ägde där gården N:o 75 i kvarteret Långwinkel vid Engelholmsporten. Antog sin halvfarbrors efternamn, vilket han skrev Kockom. Bouppteckningen hölls efter honom d. 12/2 1748, varvid närvoro sönerna, fällberedaremästarne Henning i Hälsingborg och Lars från Malmö samt döttrarna med respektive män och förmyndare. Behållningen uppgick till 1212 daler smt. Fadern hade efterlämnat två testamenten, ett till fördel för den omyndiga och oförsörjda dottern Elisabeth och ett till äldste sonen Hennings fördel till tack för att denne under hans ålderdom och svaghetstillstånd under en lång tid väl förestått hans verkstad och med villkor att han skulle taga systern Elisabeth till sig och giva henne hem, tills hon bleve gift. Syskonen gillade det förra testamentet, men ville ej godkänna det senare. Slutligen enades de inför rådsturätten på följande sätt: 1)Henning fick tillösa sig faderns gård för 400 daler och en bränvinspanna med tillbehör för 50 daler; 2/han skulle inkassera betalningen för beredda främmande skinn med 297 daler, vilken summa skulle få innestå hos honom till årets slut räntefri, varpå den skulle fördelas mellan syskonen; 3/Elisabeths testamente skulle vidmakthållas och hon få enligt detsamma utom laga arvslott en sjättedel av boets behållning; 4/skulle Lars Kockom från Malmö emottaga och hava omvården om systern Elisabeth men Henning vara hennes förmyndare. Elisabeth fick c:a 499 dl och de övriga syskonen c:a 175 dl. smt. vardera" Utdrag ur Helsingborgs Historia Personhistoriska anteckningar volym VI:I: "Påhl Kockum döpt 1682 -10-06 i Kristianstad, Fällberedare Burskap 1711-10-6 Helsingborg son av Henning Ditmarsen och Gundela Jensdotter gift i Hbg 1711 med Lucia Jönsdotter dotter av Skomak Jöns Larsson i Liden och Inger Swensdotter" Utdrag ur mycket stort släkthistoriskt lexikon å Malmö Stadsarkiv: "Kockum, släkt., vars äldste kände stamfar, Ditmar Hemmingsen eller Henningsen (t 1658), var garvare i Kristianstad. Släktnamnet K. antogs av hans son i första giftet, Henrik Ditmarsen K. (t 1677), från 1672 rådman i Kristianstad. Dennes släktgren utdog sannolikt på manssidan med hans sonson, handlanden, gästgivaren och rådmannen i Kristianstad Henric K. (döpt 1717, fi 1779). En son till Ditmar Hemmingsen eller Henningsen i hans andra gifte, garvaren i Kristianstad Henning Ditmarsen (f. omkr. 1640, ¢ 1709), blev far till garvaren Pofvel (Påhl) Henningsen (döpt 1682, t 1747); denne flyttade till Hälsingborg och upptog sin fars halvbrors efternamn. Hans son, sämskmakaren och rådmannen i Malmö Lars K. (f. 1719, t 1790), blev far till sämskmakaren och rådmannen i Malmö Henric K. (f. 1748, fi 1825), från vilken alla nu i Sverige levande. medl. av släkten härstamma. Hans söner Lorens, Johan Daniel och Berndt K. (f. 1788, fi 1870) blevo stamfäder för släktens tre huvudgrenar." | Henningsen Kockom, Pofvel (I15881)
|
| 14 | "Vid faderns död var Måns Henningsen redan fällberedaremästare i Kristianstad och var han det ännu 1732. Hans öde efter den tiden är okänt. Vid bouppteckning den 28 aug. 1711 efter avlidne buntmakaren i Kristianstad Gustav Bildt, varvid änkan erhöll c:a 1130 och vardera av de tre barnen c:a 370 daler smt, var Måns Henningsen närvarande såsom fästman till husets då artonåriga dotter. Icke långt därefter firade han sitt bröllop med henne. Hennes namn var Anna Catharina Bildt och var hon född 1693." | Henningsen, Måns (I15888)
|
| 15 | "Välboren man" i Lihem 1430-01-01, då han beseglade ett Ulf Lämas och hans hustru Ingrid Dansdotters brev2, utfärdat i Frödingehult (i Frödinge socken, Kalm.). Sigillet är bortfallet (enl. Styffe förde han en kluven sköld). Av Roger Axelsson - söndag den 10 sept 2000 kl. 19.19: [Ändra] Elgenstierna har gjort Ingeborg till svärdotter i stället för dotter till Anders Slatte, se EÄ 7 s 336 under Tabell 15. Av Hans Brasks släktbok (s 76) framgår att Ingeborg Andersdotter var gift med en i övrigt okänd Jöns Trulsson som kanske hade rötter i Möre-trakten. Där finns även uppgift om några av hennes ättlingar. Hans Gillingstam har i Personhistorisk Tidskrift 1962 publicerat en släkttavla som utgår från 'Braskens' Anders Slatte, kallas 1428 Anders Larsson 'nämnder Slatte'. Han bodde i Lidhem, Locknevi sn, söder om Västervik och var häradsdomhavande i Tjusts härad åtminstone 1433. Han förde en liggande halvmåne med ett kors över i sin vapensköld (jfr ättens senare vapenbild). Riddarhusstamtavlornas patronymikon är med andra ord fel och bör utgå. Varken samtida källor eller Brask känner namnet på någon hustru till Anders varför även hennes namn ovan bör utgå. | Larsson Slatte, Anders (I92427)
|
| 16 | (Bpt 1653-03-24 ). Begravd 23 mars 1653 i Malmö, S:t Petri fg. (M). 1616 19/1. Hans Wild guldsmidt svor sitt borgerskap på rådhuset. 1616 27/5. Beviljade Jep Guldsmid och Lauritz Canter guldsmeder, att H:W: må komma i deras lag och lovade denna att göra sitt mästerstycke med det allerförste. | Jensen Vild, Hans (I3257)
|
| 17 | (Bpt 1668 Nr.954). Jens Hansen Vild (Wild) guldsmed i Malmö. Inskrevs 1635 i lära hos fadern och omnämnes som mästare från 1651; bg 1668 27/4 i Malmö S:t Petri - Fadern Hans Jensen Vild var enligt Malmö rådhusrätts dombok 1626 11/9 son till glasmästaren i Malmö Jens Mortensen Vild och Elline Thruidsdotter. Hans Vild blev 1616 guldsmedsmästare i Malmö och fick burskap samma år. Från 1645 var han anförare för nattvakten. Han begrovs 1653 23/3 i Malmö S:t Petri enligt kyrkoräkenskaperna. - Uppgifterna om familjen Wild och guldsmeden Tunzelmann är dels hämtade ur uppslagsverket " Svenskt Silversmide 1520-1850"(Stockholm 1963), dels välvilligt meddelades av fil, dr Einar Bager, Malmö. | Hansen Vild, Jens (I3256)
|
| 18 | (Utdrag från Katekismilängden 1712: Solberga Nr.5 Wilhelm Mickelsson,ogift, drängen Henrik Mickelsson, systern Ingeborg. 1715, 1716: Solberga Nr.5 Wilhelm Mickelsson, hustrun Arrena, ih Anna salige Lars Mörcks, son Henrik Mickelsson än ih Lars Mickelsson skräddare med hustru Elna Olasdotter och son Mickel. 1732: Willem Mickelsson, hustrun Arrena Persdotter, sonen Mickel, pigan Barbro Christensdotter, ih. Lars Mickelsson, hustrun Elna Oladotter, dottern Bengta. 1735: Willem Mickelsson, hustrun Arrena, sone Mickel, dottern Ingar, pigan Anna Christensdotter, pojken Per Jönsson, ih. Elna Lars Mickels, dottern Bengta. 1737: Willem Mickelsson, hustrun Arrena, sone Mickel, ih skräddaren Henrik Magnusson, hustrun Elna Larsdotter, modern Elna Olasdotter. 1744: Änkan Arena Persdotter, drängen Per Jönsson, dotter Ingar Willemsdotter, son Hans Willemsson, son Per Willemsson, änkan Bengta Larsdotter. 1745: Mickel Nilsson, hustrun Arena Persdotter, drängen Per Jönsson, pigan Ingar Welamsdotter | Mickelsson, Wilhelm (I3481)
|
| 19 | ). Adliga släkten Siöblad nr 75 Gammal frälsesläkt introducerad 1625. Häradshövding. Född 1460 i Lunda (D) (Svenska Adelns Ättartavlor<6>). Död 1524 i Nikolai kbfd (D) (Svenska Adelns Ättartavlor<6>). Tilltalsnamn: till Flättna i Nikolai kbfd (D). Adliga ätten Siöbland nr 75 Gammal frälsesläkt inroducerad 1625; utdöd sannorlikt 171 Ätten Siöblad kan icke med säkerhet föras längre tillbaka än till medlet av 1400 talet, då stamfadern med förnamnet Birger, men utan känt fadersnamn, levde. De fyra tidigare släktled, börjande med en Magnus Bosson, som förekomma på riddarhusgenealogien, upptaga endast namn, vilkas bärare icke kunnat identifieras ur bevarade urkunder, och äro med största sannolikhet uppkonstruerade för att erhålla släktskap med personer, som bevisligen förde ett sjöblad i vapnet. Dessa äro Gudserk Bosson, riddare 1301 och konung Birgers löftesman vid förlikningen med hertigarna 1308, vilken uppgives havca stupat 1309 på ruiinerna av Jönköpings slsott och förde ett snedställt sjöblad i ginstyckad sköld, hans son Karl Gudserksson, som på 1330 talet var bosatt i Östergötland, liksom brodern Nils Gudserksson, som levde ännu 1347 och var gift med riddaren och riksrådet Tord Bondes dotter Ingeborg, samt sonson Gudserk Karlsson, som nämnes 1352.- På riddarhusstamtavlan äro dessutom, på grund av namnlikheter, inblandade personer, tillhörande den småländska släkt med Flishult som stamgods, vilken förde en liggande halv hjort i vapnet Utdrag ur Svenska adelns ättelängder/Elgenstierna Band 7 sid 278 Till Flättna som han erhöll genom sitt första gifte; väpnare 1480; var häradshövding i Jönåkers härad 1493 och ännu 1496; var 1499 14/4 Sten Stures fogde på Nyköpingshus; levde ännu 1509 29/9, då han sålde sin gård Furusjö i Hovs socken till sin styvson Olof Ivarsson; död före 1524. Han är förmodligen identisk med Sten Stures sven Lasse Birgersson , vilken lär något liknat her Sten, och som efter dennes död den 14 dec 1503 i Jönköping på hemresa från Danmark tillsammans med Hemming Gadh, då det för Gadh gällde att så länge som möjligt hemlighålla herr Stens död, fick påtaga sig den avlidnes kläder, ringar och riddarkedja och sålunda föreställande riksföreståndaren livslevande åtfölja Gadh på dennes fortsatta resa från Jönköping. Adliga ätten Siöbland nr 75 Gammal frälsesläkt inroducerad 1625; utdöd sannorlikt 171 Ätten Siöblad kan icke med säkerhet föras längre tillbaka än till medlet av 1400 talet, då stamfadern med förnamnet Birger, men utan känt fadersnamn, levde. De fyra tidigare släktled, börjande med en Magnus Bosson, som förekomma på riddarhusgenealogien, upptaga endast namn, vilkas bärare icke kunnat identifieras ur bevarade urkunder, och äro med största sannolikhet uppkonstruerade för att erhålla släktskap med personer, som bevisligen förde ett sjöblad i vapnet. Dessa äro Gudserk Bosson, riddare 1301 och konung Birgers löftesman vid förlikningen med hertigarna 1308, vilken uppgives havca stupat 1309 på ruiinerna av Jönköpings slsott och förde ett snedställt sjöblad i ginstyckad sköld, hans son Karl Gudserksson, som på 1330 talet var bosatt i Östergötland, liksom brodern Nils Gudserksson, som levde ännu 1347 och var gift med riddaren och riksrådet Tord Bondes dotter Ingeborg, samt sonson Gudserk Karlsson, som nämnes 1352.- På riddarhusstamtavlan äro dessutom, på grund av namnlikheter, inblandade personer, tillhörande den småländska släkt med Flishult som stamgods, vilken förde en liggande halv hjort i vapnet Utdrag ur Svenska adelns ättelängder/Elgenstierna Band 7 sid 278 tab 1 (Barn VII:127, s , Far IX:505, s ) Gift 1:o före 1485 med efterföljande ana. Barn:Krister Larsson Siöblad (77460). Född 1485 i Nikolai kbfd (D) (Svenska Adelns Ättartavlor<6>). Död före 1551-05-30 i Nikolai kbfd (D) (Svenska Adelns Ättartavlor<6>). (Se VII:127, s ). Gift 2:o före 1500-04-01 (Svenska Adelns Ättartavlor<6>) med Anna Mattsdotter (157663). Född 146. (www.leifochrosemari.se). | Birgersson Siöblad, Lars (I38967)
|
| 20 | ). Häradshövding / Väpnare. Född omkring 1440 i Hällestad (E) (Sten-Åke Hagenlo). Död 1515 i Slaka (E) (Sten-Åke Hagenlo). Adliga ätten Rosenstråle nr 37 Jöns Eriksson son av Erik Holmstensson, till Sonstorp, som han fick vid arvskiftet efter fadern 1479, Gillberga i Sköllersta socken, Örebro län, som han sannolikt ärvde efter modern, och som han försålde 1506-06-03 samt Slestad i Slaka socken, Östergötlands län, som han ärvde med sin andra hustru. Väpnare. Nämnes 1476 i Sonstorp och bodde där ännu 1492-08-22, men flyttade senare (före 1506) till Slestad. Kallas biskop Henriks i Linköping tjänare 1485 (At) (Sch).). Häradshövding i Hanekind efter svärfadern (Ht 11, sid. 177.). Levde 1515, men dog snart därefter (säkert före 1520). Han sålde gods i Västergötland och Halland, som han ärvt med sin första hustru, dels 1482 till sin frände Karl Bengtsson (Vinstorpasläkt), dels 1492-08-22 till riksföreståndaren Sten Sture. Rörande försäljning av gods i Halland klagar han 1503, att riksföreståndaren tvungit honom till densamma under hot, att det annars gälde hans liv. Gift 1:o före (At (So).) 1473-09-08, med Anna Bengtsdotter Gylta, dotter av lagmannen i Västergötland Bengt Gunnarsson Gylta och Märta Andersdotter (öra). Gift 2:o 1480-01-17 (morgongåva) med Kristina Birgersdotter, som var änka 1520 och levde ännu 1526, då hon upptages i rusttjänstlängden för Östergötland, dotter av häradshövdingen i Hanekinds härad Birger Jönsson (sparre med blad) och Ramborg Andersdotter (tre rutor på en snedbjälke) till Slestad. Barn: 1. Karin Jönsdotter. Fick 1482 ersättning av fadern för den jord, som han givit modern i morgongåva, men sedan sålt till Karl Bengtsson i Vinstorp. Död före 1492-08 -22. 2. Erik Jönsson. Häradshövding. (Barn VII:125, s , Far IX:497, s , Mor IX:498, s ) Gift 1:o (Sten-Åke Hagenlo) med Anna Bengtsdotter Gylta (110844). Född 14.. (Anders Krook). Död 1479 i Rystad (E) (Anders Krook). Gift 2:o med efterföljande ana. Barn:Erik Jönsson Rosenstråle (100226). Född 1490 i Rystad (E) (Sten-Åke Hagenlo). Död 1565 i | Eriksson Rosenstråle, Jöns (I37884)
|
| 21 | ). Sveriges enda kanoniserade helgon, grundare av Birgittinerorden. Född 1303 i Finsta gård, Skederid (AB) (Historiska personer CD). Död 1373-07-23 i Casa de Santa Brigida, Rom, Italien (Historiska personer CD). Begravd 1373-07-27 i Kyrkan San Lorenzo in Panis Perna, Italien (Historiska personer CD). Den heliga Birgitta - maka, mor och helgon- en märklig svensk kvinnas historia. Sankta Birgitta är en världskänd kvinna från 1300-talet Sverige - en vittberest person som både kunde läsa och skriva. Uppväxten i Uppland Den heliga Birgitta föddes 1303 på Finsta gård i Uppland. Ett Uppland, där kvinnan var lagligt jämställd med mannen. Av gården finns inget kvar i dag. Strax före Birgittas födelse var hennes mor med om ett skeppsbrott. Många drunknade men hertig Erik räddade henne. Nästa natt visade sig en man i skinande kläder för henne och sa att hon blivit räddad för det godas skull. Barnet som hon bar skulle bli något särskilt. Birgitta uppkallades efter ett iriskt helgon, kungadottern Brigida. Flera paralleller kan dras mellan henne och Birgitta: de var av hög börd, nekade att gifta sig och grundlade dubbelkloster. Namnet Birgitta betyder den höga och den stolta. Birgitta var dotter till Birger Persson, som var lagman i Uppland. Hennes farfar, morfar och bror var också lagmän. Hon gifte sig med en lagman vars far var lagman, och hon hade också en son och en sonson som var lagmän. Fadern Birger var riddare, medlem av kungens råd och en av sin tids största jorddrottar i Sverige. Han var också med om att redigera Upplandslagen när den nertecknades för första gången i slutet av 1200-talet. Birger Persson var andra gången gift med Ingeborg Bengtsdotter som var dotter till lagmannen i Östergötland Bengt Magnusson och Sigrid, kallad den fagra. Birgittas mor hette Ingeborg Bengtsdotter och var släkt med kungafamiljen. Redan när Birgitta var 11 år dog modern. Birgitta och systern Katarina fick flytta till mostern Ingeborg på Aspenäs i Malexander, Östergötland. På Aspenäs fick hon lära sig att sköta ett hushåll. Ingeborg var gift med lagman Knut Jonsson. Mostern blev en dag vittne till hur någon stod böjd över Birgitta och hjälpte henne att sy; det var jungfru Maria. När mostern en dag ville ge henne stryk gick riset av på mitten i två delar. Det berättas att Birgitta redan som barn var mycket religiös och hade flera uppenbarelser. Som sjuåring fick hon i en syn möta jungfru Maria som satte en krona på hennes huvud. När hon var tio år såg hon för första gången den korsfäste Kristus. Den kristna tron Familjens kristna tro var Maria-centrerad och de hade stora kunskaper om helgonen och kyrkofäderna. I denna hemmiljö präglades Birgittas livsideal som kännetecknas av barmhärtighet och rättfärdighet kombinerad med ödmjukhet. Familjen vördade också flera lokala helgon. Ett sådant helgon var Ingrid av Skänninge som var släkt till Birger Peterssons första hustru. Ingrid hade besökt både Compostella i Spanien och Rom, där hon samtalat med påven. Hon grundade klostret i Skänninge, som blev den första utbildningsanstalten i Sverige avsedd för kvinnor. Det finns forskare som menar att familjen kan ha haft en speciell begåvning som till viss del kan förklara Birgittas syner. Det är känt att Birgitta hade ett väl utvecklat luktsinne. Men hon kan också ha haft ett synminne, en eidetisk begåvning, så starkt att hon efter att ha haft blicken på en Mariabild eller ett krucifix några timmar senare fortfarande kan se det framför sig. Bröllop 1316 stod hennes bröllop på Finsta med den då omyndige 18-årige Ulf Gudmarsson. Samtidigt gifte sig systern Katarina med hans bror Magnus Gudmarsson. Birgitta ville inte gifta sig - egentligen ville hon gå i kloster. Hon ville följa Marias väg och troget tjäna Kristus men tvingades nu bli en vardagsarbetets Marta. "Håll tillbaka den fågel som är min vilja så att den icke flyger längre än det behagar din högt älskad son" På bröllopsnatten tog den 13-åriga Brigitta löfte av Ulf att de skulle leva första året utan sexuellt samliv. Det var inte ovanligt på den tiden. Mostern Ramborg levde hela sitt liv i avhållsamhet, trots att hon var gift och Birgittas dotter Katarina levde också i ett äktenskap med avhållsamhet. Ulf Gudmarsson var en reslig karl. Utgrävningar av hans grav i Alvastra pekar på en man av 180 centimeters längd. Han var lagman och riddare men det var Birgitta som lärde honom att läsa och skriva. Familjeliv på Ulvåsa Birgitta levde därefter i c:a 28 år, från 1316 till 1343, som husfru på Ulvåsa gård. Gården låg längst ut på Djurgårdsudden, "Britas udde", vid sjön Boren några mil öster om nuvarande Motala i nordvästra delen av Östergötland. Birgittastiftelsen, som startades 1920, har ansvarat för att frilägga ruinen efter Ulfåsaborg. Hon skötte huset, men följde också sin man på hans resor. Birgitta födda åtta barn på 18 år, fyra söner och fyra döttrar. Birgitta har beskrivit hur hon uppfostrade sina barn. Hon slog dem inte och ibland fick barnen godsaker som belöning när de gjort något bra. Birgitta hann också med socialt arbete och diakoni. Hon inrättade ett hospital vid Ulvåsa och tog hand om och hjälpte kvinnor som hamnat utanför samhället, till exempel ogifta kvinnor med barn. Hon tog också prostituerade från Stockholm till Ulvåsa där hon gav dem arbete och såg till att de blev gifta. Barnen hade egen informator; det var Nikolaus Hermanni, en ung student från Linköping som senare skulle bli biskop i Linköping. Där skrev han text och musik till den kända lovsången till Birgitta "Rosa rorans"; den första musik i Sverige som har känd kompositör. Det var också han som 1384 skulle få inviga de första 46 nunnorna vid Birgittas kloster i Vadstena. Äldste sonen Gudmar dog under skolgång i Stockholm. Dottern Märta giftes bort mot Birgittas vilja med Sigvard Ribbing. Hennes dotter Ingegerd uppfostrades tillsammans med drottning Margareta och blev senare abbedissa i Vadstena. Sonen Karl var gift tre gånger. Han följde sin mor till Rom, men dog i Neapel. Dottern Ingeborg placerades i Riseberga kloster. Dottern Katarina var gift men följde sin mor till Rom och blev så småningom abbedissa i Vadstena. Sonen Bengt dog ung och begravdes i Alvastra. Dottern Cecilia inskrevs till Skänninge kloster mot sin vilja, men hon giftes senare med Lars Sunesson och fick tre barn med honom. Sonen Birger var gift två gånger och kom till Rom för att följa sin mor till Jerusalem, där han dubbades till riddare av den heliga graven. Tjänstgöring vid svenska hovet År 1335 kallades Birgitta första gången till hovet för tjänstgöring som drottning Blankas överhovmästarinna. Drottningen var från Frankrike och behövde någon som satte henne in i svenska och seder. Men tidigt kom Birgitta i konflikt med Magnus Eriksson. Den lagadel hon vuxit upp bland var inte särskilt välvilligt inställd till att lämna ifrån sig delar av makten till en kung. Och Birgitta fann snart att kungens levnadssätt stred mot hennes kristna värderingar. Både Ulf och Birgitta var mycket religiösa. I Ulfs släkt fanns flera personer med höga ämbeten inom kyrkan. Både han själv, hans far och farfar och flera av dennes förfäder hade gjort vallfärder till Rom, Compostella och Jerusalem. Pilgrimsfärder Äldste sonen, Gudmars, död i Stockholm blev upptakten till att Birgitta och Ulf drog ut på pilgrimsfärd. Först till Nidaros (nutida Trondheim) sommaren-hösten 1339 och till Santiago de Compostela i Spanien 1341. Birgitta var femte generationen i sin släkt som besökte aposteln Jakobs grav. Under resan fick Birgitta tillfälle att uppleva Frankrike under hundraårskriget där kristna kungar stred mot varandra. Hon besökte och kyrkor. Livet bland präster och munkar var inte alltid sådant som hon föreställt sig. På hemvägen i Arras (nuvarande södra Belgien) blir Ulf sjuk. Birgitta söker hjälp hos Sankt Denis och Ulf tillfrisknar. Väl hemma bosätter sig makarna på Alvastra kloster där Ulf dör 1344. Efter maken Ulfs död Nu står hon plötsligt enligt östgötalagen under sonen Karls förmyndarskap - en vuxen kvinna som vuxit upp med upplandslagens jämlika grundinställning. Hon delar ut sina ägodelar bland barnen och de fattiga. Birgitta låter sin vigselring falla ner i Ulfs grav; nu är hon fri att följa sin andra livsväg. Hon klär sig i enkel dräkt och bor kvar i sitt hus vid Alvastra kloster. Efter Ulfs död stannade Birgitta kvar en tid i närheten av Alvastra. Hon började få uppenbarelser och kände sig kallad att bli "Kristi brud och språkrör". I en uppenbarelse får hon veta att hon skall grunda en ny klosterorden. I en vision på julafton talar Maria om för henne att det Birgitta nu känner under sitt hjärta är samma glädje som hon själv har känt. Klostret skulle vara ett dubbelkloster för både munkar och nunnor, "en ny vingård". Ordensregeln dikterades av Kristus själv för Birgitta. Inom loppet av ett år har Kristus kallat henne sin brud och Maria sin svärdotter. I ett testamente 1346 bekräftar kung Magnus Eriksson att han skänker Vadstena kungsgård till ett kloster mot löfte att kungen och drottningen får sin gravplats i kyrkan. Det blivande klostret får också andra gåvor och rätt till en tredjedel av skatteintäkterna från Norge vilket är 6 000 mark silver. Birgittas uppenbarelser Birgittas cirka 600 uppenbarelser översattes till latin av hennes biktfader Alvastramunken Petrus Olai och Linköpingsmagistern Mattias och samlades i en bok. Den första tryckta upplagan utkom 1492. En del uppenbarelser skrev Birgitta själv ner både på svenska och latin. Många uppenbarelser handlade också om hennes egen samtid. Hon uttalade sig ofta i politiska frågor, kritiserade kungar och krävde att påven, som bodde i Avignon i Frankrike, skulle flytta tillbaka till Rom. Ur Birgittas uppenbarelser: Bön om ståndaktighet Herre Gud, för vilken ingenting är omöjligt och som kan allting, ge mig kraft att göra det goda och att vara uthållig IV, 89 Kristus talar: Men du min brud, bör vara såsom en ost och din kropp såsom ett ostkar, i vilket osten formas ända tills den fått karets form. Så skall din själ, som är mig ljuv och välbehaglig som en ost, prövas och renas så länge i kroppen, till dess kroppen och själen är endräktiga och samstämmiga och båda har samma återhållsamhetens form, så att köttet lyder anden och anden leder köttet till alla dygder. I, 33 Resan till Rom För att få grunda en ny klosterorden måste man ha påvens godkännande, så därför beslutar sig Birgitta att resa till Rom. Innan hon ger sig av besöker hon Skara i början av året. I domkyrkan uppenbarade sig Maria. På hösten 1349 reste Birgitta och hennes följe från Kalmar till Stralsund, vidare genom Tyskland till Basel och genom Brennerpasset till Italien. I ressällskapet fanns prästerna Petrus av Skänninge, som senare skulle bli biktfader för skandinaverna i Rom, och Gudmar Fredriksson, som varit huskaplan på Ulvåsa. I följet fanns också riddaren Magnus Petri Tre Liljor samt tjänare och hästar. Dessutom fanns väninnan Ingeborg Laurensdotter Dannes från Bökeholms gård norr om Växjö med - hon hade lämnat Sverige mot sin mans vilja. De reser genom ett Europa som drabbats av pesten och i Milano är livet slut för Ingeborg. I slutet av 1349 var Birgitta framme i Rom. Men hennes besvikelse blev stor, eftersom staden var fattig och husen illa underhållna. Och att det är jubelår 1350 får inte påven att flytta tillbaka till Rom. Påven bodde nämligen under den här tiden inte i Rom utan i Avignon i Frankrike. Birgitta arbetade hårt på att få påven att flytta tillbaka till Rom och att få sin nya klosterregel godkänd. Först 1370 godkände påven Urban V Birgittinerorden, Den allra heligaste Frälsarens orden. Det skulle bli ett dubbelkloster för både munkar och nunnor med gemensam kyrka och skilda boningshus. De Birgittinerkloster som finns idag är endast för nunnor. Birgitta blir kvar i Rom och hon besöker heliga platser och berömda kyrkor. Många släktingar, vänner och kyrkans män kommer genom åren till Rom och besöker henne. Dottern Katarina ansluter sig till sin mor. Under åren i Rom umgicks Birgitta också med människor i hög samhällsställning, Lapa Buondelmonte var en av dem; de båda kvinnorna kom att stå varandra nära sedan Lapas son Esau hade blivit frisk efter det att Birgitta rört vid honom. Ett av de få brev av Birgittas hand som finns bevarade är skrivet till fru Lapa. Brevet är en inbjudan med många krusiduller, till ett besök hos Birgitta. I Italien blev heliga Birgitta titulerad "prinsessan av Närke", "la principessa di Nerica", eftersom hon var gift med lagmannen i Närke. I Neapel finns en bronsbyst med den felaktiga inskriptionen "Heliga Birgitta - Sveriges drottning". Italienare och i synnerhet neapolitanare har alltid varit titelfixerade, och därmed överdrivit Birgittas ställning. En annan av Birgittas väninnor i Rom var Fancisca Papazurri. Hon gav Birgitta rum i sitt hus vid Campo de Fiori när Birgitta fick lämna det hus, som en av kardinalerna upplåtit åt henne. Under större delen av sina år i Rom bodde Birgitta i detta hus vid Piazza Farnese. Det var här hon dog den 23 juli 1373. Huset skänktes efter hennes död till Vadstena kloster, som gjorde det till ett härbärge för svenska pilgrimer. Sedan 1931 disponeras huset, Casa di Brigida - Birgittahuset, åter av Birgittasystrarna som driver ett gästhem där. Huset har gatuadressen Piazza Farnese 96. Mitt emot Birgittahuet finns f.ö. det eleganta renässanspalats, Palazzo Farnese, där drottning Kristina bodde ett par år på 1650-talet. Pilgrimsresan till det heliga landet Men det är först när hon fått sin orden stadfäst av påven 1370 som hon kan göra den efterlängtade pilgrimsresan till det heliga landet. 1371-73 vallfärdade Birgitta tillsammans med sina barn Birger, Karl och Katarina till Jerusalem; avresan till det Heliga Landet skedde den 25 november 1371. Karl dör redan i Neapel 1372 och begravs där. Man avseglar från Neapels hamn den 14 mars 1372. Resan var inte utan strapatser och äventyr, men en höjdpunkt för Birgitta. Hon möter både Maria och Kristus i en syn. Efter hemkomsten till Rom dog hon i sitt hus vid Piazza Farnese 23 juli 1373. Den långa resan hem till Sverige I Franciscas brev står att Birgittas barn Birger och Katarina lämnade Rom den 4 december för att resa hem med Birgittas kvarlevor. Deras pass, utställt av staden Roms senator, finns bevarat. Så färdades Birgittas kvarlevor den långa vägen hem från Rom över Alperna och upp de gamla pilgrimsvägarna till Östersjön. Resan gick vidare från Danzig i slutet av maj 1374 till Sikavarp på Ölands östra sida, tvärs över ön och sedan över till Bröms (nära Brömsebro på gamla gränsen mellan Sverige och Danmark). Därefter följde man kusten norrut förbi Kalmar till Söderköping och över Linköping till Vadstena. Det finns många berättelser om mirakel som hände längs vägen; blinda, som rörde vid kistan, kunde se igen och lama kunde gå. Den kraftiga träkistan med järnbeslag finns bevarad i Vadstena och står i Birgittas bönekammare i Bjälboättens palats som blev nunnekloster. Bevarat finns också en tagelskjorta, en mantel och en hätta som tillhört Birgitta samt en bords skiva i valnöt som anses ha varit hennes skriv bord. Delar av Birgittas skelett finns i ett relikskrin bakom högaltaret i Vadstena klosterkyrka. År 1952 undersöktes det som fanns i skrinet. Bland benen fanns några som anses ha tillhört Birgittas dotter Katarina och något som kan vara från Ingrid av Skänninge. Ett lårben kunde jämföras med ett lårben som förvaras i klosterkyrkan San Lorenzo in Panisperna, det vill säga det palats där Birgitta en gång stod lik. De båda benen visade sig vara ett höger och ett vänster som tillhört samma kvinna - den heliga Birgitta av Sverige. Klostret i Vadstena I de första klostren, som byggdes i Sverige för ungefär 800 år sedan, bodde det bara munkar. Klostren i Alvastra, Nydala och Varnhem byggdes av franska munkar som kom till Norden som missionärer för att omvända människor till kristendomen. Lite senare kom också utländska nunnor för att grunda kloster i Sverige 1384 invigdes Vadstena kloster, ett dubbelkloster med både munkar och nunnor. De hade en gemensam kyrka och åtskilda boningshus. Birgitta själv hade bestämt hur klostret skulle se ut och hur det skulle vara organiserat. Birgittas dotter Katarina blev den första abbedissan. Det var abbedissan som bestämde i hela klostret, men när det gällde andliga saker bestämde priorn. Nunnorna skulle sy och hjälpa fattiga och sjuka, munkarna skulle sörja för själavården och predika varje söndag. Skrivarbeten sysslade både munkar och nunnor med. Nunnedräkten är grå med vitt dok, svart slöja och vit krona med fem röda prickar som symboliserar Kristi fem sår. Vadstena kloster blev snabbt ett viktigt pilgrimsmål, framför allt för de nordiska länderna. I klostret kunde avlatsbrev köpas. Avlatsbrev var ett dokument som gav syndernas förlåtelse. De, som var rädda för att hamna i helvetet för något man gjort, kunde köpa ett avlatsbrev så var allt bra igen. Men även efter att handeln med avlatsbrev upphört, kom många pilgrimer till Vadstena för att be vid Birgittas reliker i klosterkyrkan. Klostret var mycket populärt, många ville bli antagna som munkar och nunnor och det var ofta en lång väntelista. Vadstena kloster hade stora rikedomar och var gynnat av kungar och drottningar ända fram till Gustav Vasa. Av de kungar och drottningar som gynnade klostret kan nämnas unionsdrottningen Margareta, som var barndomsvän med Birgittas barnbarn Ingegerd Knutsdotter, abbedissa i klostret. En annan drottning, Filippa gift med Erik av Pommern, ligger begravd i kyrkan.När Gustav Vasa bytte religion i Sverige ville han stänga alla kloster, men det dröjde till 1595 innan Vadstena kloster stängde.Många dotterkloster grundades i Europa, till exempel i England, Tyskland och Italien. Vid slutet av medeltiden fanns det 27 birgittinerkloster. Birgittasystrarna är en modern gren av birgittinorden grundad i Rom 1911 av Elisabet Hesselblad, som även förvärvade det hus vid Piazza Farnese där Birgitta bodde under sina år i Rom tillsammans med en liten svensk koloni. Helgonförklaring Den 7 oktober 1391, Birgittadagen, helgonförklarades Birgitta. Det var efter många och långa utredningar som påven Bonifatius IX den 7 och 8 oktober 1391 kunde göra den högtidliga kanoniseringen; att erkänna Birgitta vara värd altarets heder och vara ett helgon. Kanonisationen bekräftades på konciliet i Konstanz i februari 1415. Påven Bonifacius IX förrättade den högtidliga helgonförklaringen och skrev in Birgitta i helgonens gyllene bok. Utanför ringde alla Roms kyrkklockor. Birgitta är Sveriges enda kanoniserade helgon. Hennes attribut (igenkänningstecken) är pennan, bläckhornet och boken med uppenbarelserna. Dessa saker brukar finnas med när man avbildar Birgitta. I Sverige firas hennes kanonisationsdag den 7 oktober som sankta Birgittas festdag; medan övriga världen firar den 8 oktober. Birgitta som skyddshelgon Sverige fick sitt enda kanoniserade helgon, den heliga Birgitta, 1391 och mer än 600 år senare är hon fortfarande hedrad som helgon och förebild i så hög grad att hon nu utnämndes till Europas skyddshelgon 1999. Tanken på ett skyddshelgon för Europa väcktes i början på 1990-talet. Den heliga Birgitta var en självklar kandidat. Hon var kvinna, hon var framgångsrik, hon var från Norden. Birgittinernunnorna i Rom arbetar hårt för att få Birgitta utsedd till Europas skyddshelgon. l Birgitta möter oss en märklig och högintressant kvinna - en kvinna som uppfostrades och levde i de förnämsta kretsar men var de fattigas vän och ödmjukhetens förespråkare Den heliga Birgitta fick aldrig själv uppleva klostrets iordningsställande i Vadstena, även om hon gav noggranna anvisningar och planer för detta. Inte heller fick hon iklädas ordensdräkten, som hon föreskrev in i minsta detalj att gälla för klostrets munkar och nunnor. Hon blev aldrig själv nunna, än mindre fick hon återse Sverige, eftersom hon lämnade Sverige redan 1349 för att resa till Rom och förblev sedan kvar där fram till sin död. -------------------------------------------------------------------------------- Källor 1) Dick Harrison - Gud vill det - Nordiska korsfarare under medeltiden 2) Torbjörn Nilsson - Guide till Sveriges historia i Europa 3) Luca Cesarini - I den heliga Birgittas fotspår. | Birgersdotter (Finsta-ätten), Birgitta (I91917)
|
| 22 | 1 söndag efter 13 dagen bapt. Christen Jacobs barn här i Lilla Beddinge JACOB wid nampn, hustru sydre Jöran Pärs ibm. hölt thet öfwer dopet. Faddrar: Lars Sörensson, Anders Jacobsson ibm., hustru Ellna Ohla Pärs ibm. | Christensson, Jacob (I587)
|
| 23 | 1 söndagen efter påsk som var den 11 april christnades sh. Pär, Per Carlsson och Ingri Svensdotter i Haslestad ekta son, SVEN, Kierstin Mattises i Skörje bar honom. Faddrar:Pär Olsson i Möllenäs, Anders Olufsson i Skarup, Per Andersson, Ingelöf Olufs i Haslestad, pigan Maria. | Persson, Sven (I1987)
|
| 24 | 1. Nils Joensson Rosenquist, till Åryd samt Åkershult i Korsberga socken, Jönköpings län, som han (före 1605) ärvde med sin hustru. Född omkring 1568. Fick 1596-05-28 i förläning på behaglig tid tre kronohemman i Hemmesjö socken (Medd. av kantor P. G. Vejde.). Fogde i Orreholmens län, (Skarab.) 1604 och i Kinne och Kållands härader 1606 (Al.). Hade varit fången i Danmark, men själv »ransonerat sig», då han 1614-02-10 av konung Gustaf II Adolf erhöll bl a två gårdar i Furuby socken i förläning (Medd. av kantor P. G. Vejde.). Introducerad 1627 under nr 135, vilket sedan ändrades till 164. Uteblev vid riksdagen 1633 (Ridd. o. Ad. protok. 1633.) och torde hava dött 1633. Han och hans hustru köpte 1614 av Jöns Persson och hans syster Karin Jönsdotter, gift med Guttorm Larsson, deras fäderneärvda halva skattegård Himssiö (Hemset i Hemmesjö socken, Kronobergs län), å vilket köp Konga häradsrätt beviljade fasta (KA, ank. brev (OA).) 1614-05-10. Köpte Angseboda i Fröderyds socken, Jönköpings län 1614 (KA, ank. brev (OA).) och Hjärtaryd i Korsberga socken 1622 (Db. för Östra härad (HF).) samt innehade 1625 som pant (Db. för Östra härad (HF).) Bjädesjö i Myresjö socken, Jönköpings län, vilket sonen Nils köpte till frälse 1643. (Hs.) Gift före 1600 (Jönköpings rådhusprotokoll (HF).) med Bengta Bengtsdotter, som levde ännu 1640 (KA, mantalslängd för Kronobergs län 1640 (OA).), då hon skrev sig Silfverdufva och ingav mantalslängd å sitt gårdsfolk vid sina sätesgårdar Åkershult och Hultsvik (i Korsberga socken, vilket förut ägts av hennes broder Nils Bengtsson), dotter av Bengt Duse (nr 119) och hans 2:a fru Brita Tordsdotter.Barn:Ingrid. Gift med kaptenen Sven Stråle af Ekna, nr 87, i hans 2:a gifte.Brita. Gift med Johan Nilsson (Skytte).Joen, född 1608. Kapten. Död 1672. Se Tab. 2.Nils. Major. Död 1667. Se Tab. 24. | Joensson Rosenqvist (af Åkershult), Nils (I51138)
|
| 25 | 1) Ola Nilsson i Skivarp är Mostersman till Karna. Alltså är Karna och Mallena systrar.2) Ola Nilsson är halfsöstersman till Anders Nilsson. Dvs Olas hustru Mallena halvsystertill Anders.3) Nils Mårtensson är systersman till Anders Nilsson. Dvs Nils' hustru Hanna är systertill Anders.Malena Nilsdotter dog av ålderdom 79 år gammal Där skall finnas ett testamente från 1759 enligt bouppteckning 1779. Det är kanske därför som inte halvsystern Hanna Nilsdotterärver något i bouppteckningen.-----------------------------------Något som säkrar denna Malena som dotter till Nils Andersson är att hon vid flertalettillfällen förekommer som fadder vid farbrodern Christen Anderssons barns dop i Skurup. | Nilsdotter, Mallena (I4758)
|
| 26 | 1/4 Rössmåla Cr SkKöpare Löving Svensson och Elin JosefsdotterSäljare 1/8 av Mattis Nilsson 1/8 Hennes moder Gyrit Nilsdotter i arvBetalas till Johannes i Dammarskulla och Måns Johanssons barn dottern Märta och sonen Olof.Köpebrev 3 Mars 1763 | Svensson, Löfving (I2067)
|
| 27 | ¼ skatte Öljehult av salige Per Jonssons i Skörje omyndiga barns förmyndare Torsten Nilsson och Tor Nilsson, Jon Jönsson i Öljehult till dem sålt för 40 C lån pantsatt, uppbud pantvis 1 gången. | Jönsson Utter, Jon (I2121)
|
| 28 | 11:e juni dödde utsockne frälseåbon på no. 20 Måsby Håkan Olsson af feber. Begrofs den 18 ejusdem. Född den 5 december 1764." | Olsson, Håkan (I512)
|
| 29 | 1250 blir Valdemar Birgersson ny svensk kung. Fadern Birger Jarlblir förmyndare. Birger Jarl sluter avtal med Lübeck om tullfrihetsamt bestämmelsen att de tyskar som bosätter sig i Sverige skafölja svensk rätt.1251 besegrar Birger Jarl stormännen i slaget vid Herrevadsbromellan Västerås och Köpinge. 1253 möter Birger Jarl norske kungenHåkon Håkonsson vid Lindboholmen i Bohuslän. Man förhandlar bl aom att tillsammans gå i fejd mot Danmark. Mötet hålls troligen påborgen på Hisingen.1254 får Birger Jarl påven att stadfästa jarlens förslag ominförande av länsområden för sina söner. Länen ska dock liggaunder den äldste sonen Valdemars kungliga överhöghet. HertigMagnus får Södermanland, Bengt en del av Finland och Erik fårtroligen en del av Småland. 1256 misslyckas Birger Jarl med att, tillsammans med Tyska orden,anlägga ett svensk brohuvud söder om Finska viken. 1261 gifter sig Birger Jarl med Mechtilde av Holstein, änka efter kung Abel i Danmark. Hon kommer att överleva honom och dö1288 i Kiel. 1266 - Birger Jarl dör den 21 oktober på Jälbolung i Västergötlandoch begravs i Varnhems cistercinerkloster. | Magnusson (Folkungaättern), Birger Jarl (I91315)
|
| 30 | 1280 sammen med broderen Stig fradømt godset Ødemark (Nordrup S., Slagelse H.) med skoven *Nørre Diunxvid. Havde gæld til Sønder Vedby Kirke ved sin død. - Bevidnede gave fra sin svigerfar, Johannes Siundesen, til Sorø Kloster 1260/77. Sammen med bl.a. svogeren Magnus Skåning garant på kong Erik V Klippings Lübeck-lån 1272.Gift 1° med datter af Johannes Siundesen. - Gift 2° med Cecilie, datter af Jon Lille, (se II, 106, hun gift 1° medPeder Ebbesen). Da Cecilie overlevede ham må dette ægteskab være det seneste. - Hvis Ingefred Tygesdatter af Nebbe er datter af Cecilie Jonsdatter (se under denne), hvilket er sandsynligt er hun tillige Tyges datter. Det kan ikke afgøres med sikkerhed, om Cecilies øvrige fire børn er af hendes første eller andet ægteskab, men det er her antaget, at det er Tyges. | Jurissen Hvide, Tyge (I97749)
|
| 31 | 1628 blev han ihjälstucken med en kniv av Olof Åkesson i Mårslätt. | Jönsson, Nils (I31660)
|
| 32 | 1629 gaf Jöns i Förnan 4 kopparmynt till kyrkan | Svensson, Jöns (I31600)
|
| 33 | 1630 beskylldes Sven för att ha huggit ner 2 ekar, men frikändes. | Henriksson, Sven (I2288)
|
| 34 | 1630 gaf Sven i Klasamåla, 4 mynt till kyrkan | Nilsson, Sven (I31503)
|
| 35 | 1649-01-01 gaf Nils Månsson i Clasamåla 2 mynt till kyrkan. | Månsson Spegel, Nils (I31450)
|
| 36 | 1650 fick Peder i Förnan betalt för han lagat kyrkomuren som nedfallit. | Månsson, Per (I31598)
|
| 37 | 1650 Samma tid (Dnica 18 Trin. 3 Oct.) Christnades Henrich Berlins datter Karena. Barbro Henrich Pederss bar Barnet. Faddrar Woro: Henrich Jenss, Bent Graa, Bernt Nielss. Mogens Lochris, Dorethe Claes Rabs, Inger Jocumm Lötiker, Metta Jörgens datter. | Henriksdotter Berlin, Karena (I5849)
|
| 38 | 1653 29/4. Utmyndar Elline sina barn (barneboken). | Hansdotter Vild, Elin (I5470)
|
| 39 | 1654 fredagen 28 Apr. Christnades Henrich Berlins Datter Ingebor. Her Pofuels quinde paa Iffö bar Barnet. Faddrar Woro B. Anders Olss. Pouel Apothechers Zachris Svennss. Cort Lyders, Trina Rosenmeijers, In. Jocum Lytkes. Anna Claus datter. | Henriksdotter Berlin, Ingeborg (I5852)
|
| 40 | 1657 Samma gång (Dnica 21 Trin. 18 Oct.) döbtis Henrich Berlins dotter Doretha. Oluf Stenuinkels Quinde bar Barnet. Faddrar Woro: Jocum Lytke. Berent Olss. Casten Jörgenss. Henrich Henrichss. Gertru Möllerss. Margreta Fredrichs d. | Henriksdotter Berlin, Dorothea (I5853)
|
| 41 | 1667-05-12 gaf Peder i Förnan till klockan 2 marker. | Månsson, Per (I31598)
|
| 42 | 1668-01-26 gaf nämndemannen Anders i Rössvik för sin kära sohn 2 daler till kyrkan. | Andersson, Carl (I20342)
|
| 43 | 1674-02-01 gafs för sahl Svens hustru i Klasamåla till testamente 1 marker | Olofsdotter, Elin (I31502)
|
| 44 | 1675 års mtl över Balkåkra: Åge Persson son Jeppa Ågesson, båda gifta. | Persson, Åke (I1624)
|
| 45 | 1676 dömdes Måns Nilsson i Klasamåla för lönskeläge med pigan Botil Svensdotter från Karatorp i Urshults socken, både pigan och barnet dog. | Nilsson, Måns (I31507)
|
| 46 | 1676-06-25 gafs till testamente för sahl Johan på Berget 3 marker | Carlsson, Johan (I22846)
|
| 47 | 1678-12-01 gafs till testamente för sahl Zackris hustru Kerstin i Klasamåla 6 marker. | Jönsdotter, Kerstin (I31528)
|
| 48 | 1680 i tjänst hos hattmakare Otte Groot. | Jensen Vild, Diedrick (I5468)
|
| 49 | 1683 nämns en Ola Trulsson som dräng hos Lasse Mogensen på Snårestad nummer 1 - antagligen handlar det om samme Trulsson, även om han där skrives som "Oluff Trolson tenet". När han sedermera själv blev bonde i byn blev det på Snårestad nummer 14. Sedermera övertog han istället nummer 3 i samma by, där han i bl.a. 1696 års katekismilängd står noterad tillsammans med hustru Sidssa Mortensdotter samt dotter Sidssa Ollufsdotter, dreng Lars Trullsson, dreng Lars Swänsson, piga Boell Jöransdotter och flickan Gryda Ipsdotter. Märkligt nog står Ola Trulsson ännu i 1697 års mantalslängd skriven för nummer 14 i Snårestad, trots att han i katekismilängden för året innan står på nummer 3. Faktum är att han ännu i 1698 års mantalslängd står för nummer 14. Saken har förmodligen sin förklaring i det faktum att man i mantalslängderna stundtals finner ett slags "tröghet". Uppgifterna skulle vandra i flera led och omständigheter han ändras innan den färdigskrivna mantalslängden var ett faktum. Just 1696 förefaller således vara ett troligt år för Olas flytt från Snårestad 14 till nummer 3. I Ludvig Mårtenssons matrikel "Bondeståndets ledamöter 1710-1800" (bl.a. Malmö Stadsbibliotek) nämns att "Ola Trulsson i Snogestad" vid 1719 års riksdag representerade bondeståndet för sitt härad. | Trulsson, Ola (I1688)
|
| 50 | 1684 finns han i hemmet i Örsjö, men inte 1687. Möjligen var Nils Pedersen gift 2 gånger eftersom han får barn 1685 och 1686, men det kan vara en annan Nils smed.I dödboken för Villie finns ingen notis om en annan Nils smed eller en hustru till Nils Pedersen, frågan om det första giftet får stå öppet. | Pedersen, Nils (I199)
|