.jpg)
.jpg)
Bo Lindkvist Hemsida
Min Släktforskning.
Noteringar
Träffar 301 till 350 av 7,881
| # | Noteringar | Länkad till |
|---|---|---|
| 301 | Bouppteckning efter Löfving Svensson, närvarande änkan Elin Josephsdotter och 8 st. barn, nämnligen dottern Märta gift med Johannes Jönsson i Rösmåla, sonen Sven myndig, Joseph tiänande i Betet myndig, dottern Elin 22 år, sonen Peter 20 år, Carl 15 år, dottern Ingiär 13 år och Johannes 10 år, till förmyndare för barnen föreslogs Johannes Månsson klockare i Sandsjö. Skulder till nämndemannen Peter Gummesson i Svartsjörås, Johannes i Rösmåla, Per i Grönvik, Peter Pärsson i Värmöllan, Bengt i Svartsjörås, Håkan Månsson, Abram i Kampingemåla. | Svensson, Löfving (I2067)
|
| 302 | Bouppteckning efter Pehr Pehrsson, Balkåkra nr 4, gift med Sissa Jönsdotter,som är syster med Erland Jönsson. Tillstädes: Jöns Pehrsson Gusnafva och dess systerman Anders Andersson Kärragården i Bjäresjö som är gift med Hanna Pehrsdotter, alltså är Bengta syster till Hanna, Jöns och Pehr. | Pehrsson, Per (I1233)
|
| 303 | Bouppteckning efter Per Trulsson förrättades den 14/2 1713.Släktforskare Sven Hansson, Malmö skrev om Per Trulsson:"Per Trulsson övertar gården efter sin fader, som var rusthållare nr. 62 vid Borrbykompani under Södra Sk. Kav.reg. Generalmönsterrullorna för åren 1710 och 11 förmäler att "Pehr Trylssons Interesstienare (alltså sventjänare) hette Pehr Ihl och att ryttarehästen var en Klippare.Enligt katekismilägden kunde Per Trulsson både läsa och skriva (det senare med ett frågetecken), samt kunde sin morgon och aftonbön väl, vilket ger oss efterkommande en god och positiv bild av honom. | Trulsen, Per (I197)
|
| 304 | Bouppteckning efter Sven Marcusson i Bagganäs, närvarande sonen Per Svensson i Bagganäs, samt mågarna Sven Nilsson i Konäs, Jonas Haraldsson i Kroksjöboda, Jon Mattisson i Runnamåla och Börje Månsson i Bagganäs alla myndiga. | Marcusson, Sven (I2245)
|
| 305 | Bouppteckning efter änkan Elin Josephsdotter den 21 january i Rösmåla, 7 st. bröstarvingar, änkan Marta i Dångeboda, sonen Sven i Grönvik, sonen Josef på Långasjö.......torp, dotter Elin, sonen Petter på Hornabäckatorp?, sonen Carl, döttrarna Elin och Ingri i Rösmåla, till förmyndare föreslogs Sven Jonasson i Snedingsmåla. | Josephsdotter, Elin (I2068)
|
| 306 | Bouppteckning Konga härad FII:20 sidan:737-739 Nr:49 registrerad 18161125 upprättad 18150313.Hustru Helena Jonsdtr i Långasjömåla som efter sig lämnat 3-ne barn: sonen Nils 37 år, d-o Johannes 33 år, dottern Nilla 39 år gift med Sven Andersson i Ulfsryd, sonen Magnus död och efter sig lämnat 2-ne barn till förmyndare för de tvenne omyndiga sättas Johan Jönsson i Långasjömåla.Undertecknat av: uppteckningsman Jöns Markusson, arvingarna Nils NBS Bengtsson, Johannes iBS Bengtsson, Sven SAS Andersson, Johan iiS Jönsson, Bengt BOS Olufsson änkl. | Jönsdotter, Helena (I1930)
|
| 307 | Bouppteckning Konga härad FII:22 sidan:231-232 nr:48 registrerad 18200330 upprättad 18200228. Änkl. Bengt Olsson uti Långasjömåla av Tingsås sochn, som efter sig lämnade 3-ne barn: sonen Nils 42 år gl., dito Johannes 38 år, dottren Nilla 44 år gl. gift med Sven Andersson uti Ulfsryd, sonen Magnus död och efter sig lämnadt 2-ne omyndige barn: Johan Jönsson uti Långasjömåla, såsom av vällovl. häradsrätten 18161125, tillförordnad förmyndare.Undertecknat av: Johannes iBS Bengtsson o. Sven SAS Andersson arvingar, Johan Jönsson förmyndare, Nils NBS Bengtsson arvinge och uppgivare på stället.Uppteckningsman: Börje BiS Johansson uti Långasjömåla. | Olofsson, Bengt (I20319)
|
| 308 | Bouppteckning Konga härad FII:28 vinter tinget nr:48 registrerad 18320301 upprättad 18320220 efter undantagsmannen Knut Magnusson död 18320101 i Snärshult.Arvingar: sin hustru änkan Elin Svensdtr och sex stycken dom emellan samman avlade barn äldsta sonen Karl Magnus Gran, dottern Stina gift med Johannes Persson i Snärshult, dottern Maja Stina 24 år gl., dottern Anna Maja 21 år gl., sonen Sven 18 år gl., sonen Johannes 14 år gl. alla de fyra sistnämde omyndiga. Förmyndare Anders Pettersson i Kåranäs.Undertecknat av bouppteckningsmän: Johannes Erngislesson i Byn och Petter Johan Ingelgren i Elofshult, Elin E.S.B. Svensdotter änka, Carl Magnus C.G. Gran, Anders Pettersson förmyndare, Johannes Persson myndig och måg. | Månsson, Knut (I42703)
|
| 309 | Bouppteckning Konga häradsrätt 1796 F.10.s1295, registrerad 1796 sommartinget nr:9, upprättad 17960418, efter avlidne Per Jönsson i Ulfsryd Storegård, arvtagare: 2-ne barn: sonen Johannes Persson, samt dottern Catharina Persdtr gift med Peter Eriksson här gården, testamente 17830225, registerat 22 mars sistlidne till sonen Johannes fördel. | Jönsson, Per (I2172)
|
| 310 | Bouppteckning Medelstad härad 1752 nr:18 registrerad 17520729.Karin Nilsdtr i Norra Siggamåla gift med: Per Jönsson.Arvtagare: son Per 4, dotter Gertrud 5, Ingrid 2 och en son Gumme 10 veckor men död efter modern. | Nilsdotter, Karin (I44788)
|
| 311 | Bouppteckning Medelstad härad registrerad 17411120 nr:11. Per Aronsson i Norra Siggamåla gift med Karin Nilsdtr. Arvtagare sonen Jöns Persson 5 år.Övriga anhöriga på änkans sida Nils Torstensson i Ebbamåla Hoby K. På barnets sida Gise Jonsson i Norra Siggamåla, Sven Jönsson i Östra Hall, Gise Carlsson i Hultet och Nils Jeppesson i Davaremåla. På den avlidne mannens sida dess broder Jöns Aronsson i Östra Hall, Nils Aronsson i Västra Hall och släktingen Jöns Jonsson i Östra Hall. | Aronsson, Per (I42975)
|
| 312 | Bouppteckning: 17370205 Nr 1. Jon Aronsson i Västra Hall.Gift med: Kerstin Nilsdotter. Arvtagare: sonen Gise Jonsson i Norra Siggamåla, Garvaregesällen Nils Jonsson, och sonen Nils Jonsson som nu tillträder del av hemmanet son Per Jonsson 15, Jöns 11, äldsta dottern Karin Jonsdotter 20, Botil 17, Elin 9, Ingier 4. Övriga anhöriga: förmyndare äldsta brodern. | Aronsson, Jon (I42974)
|
| 313 | Brevik 1/8 mtl Olof Månsson o. Gunnel Bengtsdtr köpt 1739-03-26 av sina syskon o. svågrar Nicolaus Hagelberg, Sven Bengtsson, Thomas Humble o. Mattis Bengtsson, för 300 daler Smt., Mor o. Svärmor Ingeborg Håkansdtr. uppbud första gången 1742 vintertinget. | Bengtsdotter, Gunnil (I22147)
|
| 314 | Broder Christen Nilsson i Giödelöv, dödde 1723-08-02, 64 år. | Nilsson, Nils (I1576)
|
| 315 | Brynolf Algotsson var den mest berömde biskopen i Skara genom tiderna. Hans ämbetstid varade mellan 1278-1317. Han anses som en av "den svenska medeltidens namnkunnigaste prelater".Han skickades till Paris redan som elvaårig och studerade i sin ungdom vid Sorbonneuniversitetet. Han blev kvar vid Seine i hela 18 år. Han skaffade sig djupa insikter i kanonisk lag, vilket var en stor tillgång i karriären som biskop.C:a år 1277 återvände Brynolf till Sverige, där han tack vare släktförbindelser - han var son till lagman Algot - erhöll viktiga ämbeten: han blev kanik i Skara och dekan i Linköping. I samband med utnämningarna fick Brynolf också en donation av kungahuset. Formellt överlämnades donationen av ärkedjäknen och jarlasonen Bengt Birgersson, som senare blev biskop i Linköping.År 1278 valdes han till biskop i Skara och kom att bli en av de driftigaste sådana genom tiderna. Som biskop i Skara var Brynolf en av kung Magnus starkaste anhängare, liksom f.ö. hans bröder Peter och Rörik. Men 1288 inträffade skandalen, när Brynolfs bror Folke rövade bort jungfrun Ingrid Svantepolksdotter, med påföljande kunglig hämnd mot hela släktkretsen. En tid efter händelsen måste Brynolf söka skydd i Alvastra, men efter skriftlig kapitulation återkom han som biskop och rådsherre.Han finansierade utbyggnaden av domkyrkan i Skara, utvecklade katedralsskola och domkapitel. Han ville att fler svenskar skulle resa till Paris för att studera och inrättade därför en särskild byggnad i Paris, avsedd främst för studenter från Västergötland - Domus Scarensis - "Skarahuset".Brynolfs starkaste fäste var Läckö på Kollandsö, taktiskt välplacerad på en hög klippudde vid Vänern. Första noteringen om Läckö är från 1294 och Brynolf lade 1298 grunden till en befäst borg, som troligen bestod av två eller tre enkla hus inom en skansmur. Borgen låg strategiskt mitt i det dåvarande stiftet. På sin väg mot Nidaros (nuvarande Trondheim) fann även pilgrimerna att borgen utgjorde en bekväm anhalt. Efter en brand på 1470-talet utvidgades borgen av biskop Brynolf Gerlachsson, men efter reformationen 1527 upphörde Läckö att fungera som biskopsborg.Skarabiskopen Brynolf Algotsson hämtade en gåva från den norske kungen i Lödöse den 2 september 1304. Visserligen var presenten liten, en tagg, men inte vilken tagg som helst utan en från den törnekrona, som hade plågat Jesus vid korsfästelsen.Att Skara domkyrka hade en relik, som sades vara äkta, är tämligen oomtvistat. När en procession förde taggen ur törnekronan från Lödöse till Skara sägs biskopen själv ha vandrat barfota hela den 10 mil långa vägen. Men med tanke på att biskopen var ca 65 år gammal och säkerligen var hans krafter i avtagande, så talar det mesta för att han red...Brynolf Algotsson avled år 1317, och det dröjde inte länge förrän han vördades som helig man inom biskopsdömet eftersom det uppstod rykten om hans helighet och det berättades att folk blev botade vid hans grav. En västgötsk helgonkult med Brynolf i centrum blomstrade således under senmedeltiden. Han skrinlades 1492 och saligförklarades, men så långt som till kanonisering gick det aldrig eftersom reformationen kom emellan.Den medeltida törnekronefesten förlades i Skara stift till den 2 september och det var en glädjens högtid. Glädjen bestod i att Västergötland hade fått en gåva med direkt anknytning till Jesus. Men taggen är försvunnen - ingen har sett den sedan Gustav Vasa genomdrev den kyrkliga reformationen på 1500-talet.På Västergötlands museum i Skara kan Brynolf biskopliga prakt beskådas i form av en mässhake, vackert täckt med broderier i silke och guldtråd, föreställande Kristus, Maria, apostlar, helgon och änglar.(Källor: Dick Harrison - Jarlens sekel och Skara stiftshistoriska sällskap - Biskopen och törntaggen) | Algotsson, Brynolf (I92692)
|
| 316 | Bryske - våbenskjold (coat of arms)En halv sort guldbevæbnet ørn samlet med en halv rød lillie i sølv-felt, på hjelmen en sort ørn med udslagne vinger. Nogle af Bryske-slægtens medlemmer førte som skjoldholder en om skjoldet liggende drage. Den dukker først op i segl fra midten af det 16. århundrede; tidligere havde Iven Bryske 1420 ført en ørn som skjoldholder. | Bryske, Markvard (I97687)
|
| 317 | Bräkne Härads dombok 1721-11-03Bengt Larsson i Evaryd käras av gästgivaren i Hoby angående olaga ölsalu och brännvinssalu. | Larsson Liten, Bengt (I31073)
|
| 318 | Bräkne Härads dombok 1722-06-05Hustru Bengta Joen Larssons i Evaryd kärar hustru Ingrid Persdotter i Evaryd angående skällsord; Rackaretäva och horsdragerska / horsätare / fuxe. Åberopar vittnet sin brors hustru och Ingrids dotter Stina Persdotter. | Larsson, Jon (I31097)
|
| 319 | Bussjö Nr 1 och 2 hade 2 brukare Nils Lasson gammal man och Peder Jönsson värbar 1671. | Nilsson, Olof (I2892)
|
| 320 | BÖRGE, född i S. Villie emellan den 16 och 17 mars af föräldrar Nils Pehrsson och Anna Christina Lehnartsdotter, christnat den 20 juli. Testes: Pehr Tufvesson, Anders Tufvesson, Olof Jönsson, Tufve Pährsson, Elna Andersdotter, Karna sahl. Friderich bar barnet. Jordemoder Karna Nils Ohls i Katslösa. | Nilsson, Börje (I187)
|
| 321 | Börje Erngiselssons hustru Karin Nilsdtr död då hon blev förlöst med en dödfödd dotter 34 år gammal | Nilsdotter, Karin (I29215)
|
| 322 | Carl (son av Jöns, Tab. 2), till Bråhult. Född omkring 1666. Hade varit korpral och (1685) sergeant, men var 1700 dragon vid livdragonregementet. Död före 1704-12-14. Han sålde 1685-12-13 Oby lillegård i Blädinge socken till majoren Alexander Lagergreen (Medd. av P. G. Vejde.) och pantsatte 1696-03-11 fäderneegendomen Bråhult för skuld. Gift med Elisabet Duræa, dotter av kyrkoherden i Kristdala Johannes Bartholdi Duræus och Anna Jönsdotter Hircinia Bock. Barn:Ingeborg, född 1687, död 1758-08-13 Gift 1708-08-14 i Kristdala socken med rusthållaren och nämndemannen i Malghult i Kristdala socken Nils Mattsson, född 1684, död 1766-04-13.Marta, född 1688, död 1758-07-02. Gift 1710-06-29 i Kristdala socken med bonden i Saxtorp i Kristdala socken Måns Larsson, född 1684, död 1769-03-28. Han inlöste från kronan en del av hennes fädernegård Bråhult.Utan känt samband med stamfadern.1) Brita Sabelsköld, levde änka 1696. Gift med inspektören över småtullarna i Nyköping och Västerås Johan Grubb.2) Brita Sabelsköld, jungfru, begraven 1683-11-25 i Kristdala socken.3) Christina Sabelsköld, hustru från Mellingerum i Kristdala socken, begraven 1708-08-09 i Kristdala socken.4) Elisabet Sabelsköld, levde 1715 (medd av P G Vejde). Gift med kornetten vid Smålands kavalleriregemente Axel von Kissel, död 1703-01-04 i Korsberga socken, Jönköpings län.5) Ingeborg Sabelsköld, levde 1704, då hon kvitterade den avlidne mannens pension. Gift med ryttmästaren vid Lybeckers regemente Nils Håkansson Trolle, som levde 1703-12-18.6) Jöns Sabelsköld, begraven 1696-03-06 på Kristdala gamla kyrkogård (C A Carlsson, Anteckningar om Kristdala socken (1900).7) Anna Maria Sabelsköld, född omkring 1692, död 1767-11-20 i Döderhults socken, Kalmar län. Gift där 1715-05-08 med bonden Nils Nilsson i Kvarntorp i Fliseryds socken, Kalmar län.8) Kajsa Sabelsköld, född 1694-03-15. Bodde 1752 som änka på Pramboda soldattorp i Långasjö socken, Kronobergs län. Död där 1759-09-15.9) Margareta Sabelsköld. Gift 1718-09-21 i Kristdala socken med korpralen Jakob Uhrberg, på Läggevi i Fliseryds socken.10) Elisabet Sabelsköld, född omkring 1699. Var gift 1724. Död änka 1780-08-13 i Kristdala socken, 81 år gammal.11) Maria Sabelsköld. Gift 1693-10-14 i Kristdala socken, med fänriken Henrik Häär. | Jönsson Sabelsköld, Carl (I37810)
|
| 323 | Carl bor först i Gåsalycke, nämnd 1618, Nämndeman från 1621, sedan i Möllekulla som han köpte 1624, sedan flyttade han till Rössvik 1644 tillsammans med hustrun Ingeborg och sonen Anders. På samma ställe bodde Åke Tufvesson och Kerstin Jonsdotter. | Persson, Carl (I31547)
|
| 324 | Carl Carlsson Gyllenhielm var frukten av Karl IX:s förbindelse med Karin Nilsdotter, prästdotter från Östergötland. Han var således halvbror med Gustav II Adolf. Han uppfostrades på Julita kungsgård, där hertigen ordnade en skola för honom och ett tiotal adliga djäknar. I förläning blev han den förste landshövdingen i Ingermanland och Kexholms län. Han sändes även utomlands för att fullborda sin ståndsmässiga utbildning, bl. a. vid franska hovet, innan han återvände till Sverige för ett långt och tidvis pressat liv i faderns och rikets tjänst.Under kriget med Polen hamnade Carl Carlsson Gyllenhielm 1601 i polsk fångenskap (vid Wolmars fall) och hölls inspärrad i hela 12 år - detta var en hämnd från Sigismund. Efter ett flyktförsök slogs han i bojor. Tiden i fångenskap fördrev han med att skriva och översätta psalmer. I hans gravkapell i Strängnäs domkyrka kan man fortfarande beskåda de fotbojor han bar i många år.Sedan han befriats 1613 upphöjdes han av sin halvbror i tur och ordning till friherre, fältmarskalk 1616 och till landshövding 1617. På den posten stannade han i tre år.1620 blev han riksamiral och medlem av förmyndarregeringen 1632.1615 erhöll Carl Carlsson Gyllenhielm Huseby som förläning. Gyllenhielm lät här anlägga ett järnbruk. Det var ingen slump att det blev ett järnbruk. Här fanns dom rätta ingredienserna: tillgång till vattenkraft från Helige å, skog att göra träkol av och sjömalm från de närbelägna sjöarna Åsnen och Salen. Gyllenhielm drev järnbruket i Huseby med hjälp av förvaltare, en av de främsta var Jon Michelsson. Med hjälp av honom startade Gyllenhielm på 1630-talet tillverkning av kanoner och järnkakelugnar eller sättugnar som de också kallas. Dessa sättugnar skulle komma att bli den typiska Husebyprodukten och tiotusentals tillverkades under 225 år. Under ledning av namn som de Rees, Rudebeck, Hamilton och Stephens har Huseby varit centrum för den sydsvenska järnhanteringen i 300 år.År 1623 fick Carl Carlsson Gyllenhielm av kungen i förläning ett område sydväst om Neva kring floderna Slavjanka, Izjora och Tosna. Vid Slavjankas utflöde i Neva anlades först sätesgårdarna Gudilov och Ribbingeholm. Kring 1632 lät han uppföra sitt "hovställe" Karlberg, föregångaren till Karlbergs slott i Stockholm.Carl Carlsson Gyllenhielm var gift med en dotter till Sveriges riksskattmästare Seved Ribbing. Äktenskapet var barnlöst. Efter Gyllenhielms död 1650 övergick förläningen i Ryssland i familjen Ribbings ägo. År 1703 föll området i ryssarnas händer, men Carlberg finns kvar under namnet Grafskaja Slavjanka ända fram till 1831.Carl Carlsson Gyllenhielm var 1633-1644 medlem av Kristinas förmyndarregering. På sitt gods Sundbyholm i Södermanland inrättade han 1629 landsbygdens första folkskola.Han är även känd för sina memoarer på knittelvers, men han har även efterlämnat några anteckningar på prosa om åren 1597-1601.Det lär vara denne kungason, som Karlstadbiskopen J. A. Eklund haft i tankarna, när han diktade de kända versraderna i "Fädernas kyrka":"Ännu ur fängslets natt och kvalmljöd en kämpes psalm-det var en svensk, som satt fången"(Källor: Svenska vägar till S:t Petersburg av Bengt Jangfeldt och Focus 96) | Carlsson Gyllenhielm, Carl (I102822)
|
| 325 | Carl Håkansson i ????, Anders Hemmingsson i Granhult, Lisa Hemmingsdotter i ........måla, Stina Stensdotter i Grisaby. | Nilsdotter, Christina (I35521)
|
| 326 | Carl Jönsson, adlad Sabelsköld, till Eknäs i Blacksta socken, Södermanlands län och Bråhult i Kristdala socken, Kalmar län ävensom (1631-1641) Bo i Mönsterås socken, Kalmar län. Född 1590-01-02. Fänrik vid Smålands ryttare omkring 1615. Adlad 1617-10-28 (enligt sköldebrevet i UB) (At (Sch).). Var ryttmästare vid Smålands ryttare 1622 (Hk.). Deltog i fälttåget i Livland 1625-1627 och var därunder kommendant på slottet Schedas (Hk.) 1625-07-31-1625-11-04. Introducerad 1627 under nr 122, vilket sedan ändrats till nr 150. Major 1627. Avsked 1629 (Hk.). Död 1663-10-12 på Eknäs och begraven 1664-05-06 i Blacksta kyrka, där hans gravsten, vapen och sorgfana, alla med påskrifter, finnas. Han erhöll 1619-08-21 stadfästelse på sin svärfaders förläningar i Kristdala socken, vilka han hade i underpant för 3,500 daler och vilka hans arvingar 1665-11-23 erhöllo rättighet att tills vidare besitta. Har bl a föräringar givit biblar till Fliseryds kyrka, Kalmar län samt, jämte sin första fru, altardukar och mässhake mm och, tillika med sin andra fru, ett par tennljusstakar med vapen och namn till Riacksta kyrka. Gift 1:o 1616 med Magdalena Strang, död 1628-10-02 på Åsebo i Högsby socken, Kalmar län och begraven 1629-01-11 i Högsby kyrka, dotter av ryttmästaren vid Upplandsfanan Hans Strang och Carin Ragge af Rerga, nr 118. Gift 2:o med Ingeborg Rosenstråle, född 1608-02-24, död 1674 och begraven 1675 i mannens grav i Riacksta kyrka, dotter av ryttmästaren Rörje Jönsson Rosenstråle, nr 37, och Märta Stålarm, nr 32. Hon erhöll 1667-02-08 av drottning Hedvig Eleonora Konfirmerat på sin avlidne mans egendomar (C. A. Carlsson, Anteckningar om Kristdala socken (1900).). Efter makarna hölls arvskifte 1684-02-13-1684-02-14 på Näs (SH, liber caus., vol. 137, p. 2 (OA).) i Bärbo socken, Södermanlands län.Barn:1. Elisabet, död 1659-12-00. Gift 1644 med löjtnanten Magnus Stråle af Ekna, nr 87, i hans 1:a gifte, född 1617, död 1674.1. Brita, till Flenshult i Karlstorps socken, Kalmar län. Gift före 1642 (Medd. av P. G. Vejde.) med löjtnanten Per Nilsson Ulfsax, nr 107, i hans 1:a gifte, född 1619, död 1690.Jöns. Ryttmästare. Död 1696. Se Tab. 2.Carl. Fänrik vid Kronobergs regemente 1656. Löjtnant vid Kronobergs regemente 1657. Uppgives blivit slagen "ogift i fält".2. Birger, till Brånäs i Kristdala socken. Page vid hovet. Kom i tjänst 1653. Fänrik vid Kronobergs regemente 1658. Löjtnant vid Kronobergs regemente 1660. Död 1668 i Malmö efter duell med löjtnanten Olof Höök. Gift 1660-01-28 (morgongåvobrev 1660-01-29) på Götevik i Ekeby socken, Östergötlands län med Agneta Lillie af Greger Mattssons ätt i hennes 1:a gifte (gift 2:o 1684 med åldermannen i skräddarämbetet i Karlskrona Niklas Berg), dotter av kaptenen Knut Lillie af Greger Mattssons ätt, nr 6, och Elisabet von Masenbach.2. Ingeborg, född omkring 1642, död 1711 och begraven 1711-12-08 i Kviinge socken, Kristianstads län. Gift med ryttmästaren Anders Tornerefelt, nr 357, död 1702.2. Svante, till Häckelstad. Född omkring (C. A. Carlsson, Anteckningar om Kristdala socken (1900).) 1644(?). Löjtnant vid änkedrottningens livregemente. Ryttmästare vid änkedrottningens livregemente (?). Stupade 1677-05-02 vid Kristianstad och begraven 1680 i Kristdala kyrka, varest hans vapen uppsattes. Han gav till julhelgen 1670 ett timglas till Riacksta kyrka. Gift med Anna Brita N. N, som efterlevde mannen med flera barn, död omkring 1683. (At (L).)2. Brita. Gift före 1684 med kommissarien Anders Andersson. [SH, liber caus., vol. 137, p. 2 (OA).] | Jönsson Sabelsköld, Carl (I37827)
|
| 327 | Carl Pedersson i Klasamåla gaf 1640 till kyrkan, till tacknämlighets tacken, att gud halp hans hustru till hälsan efter långlig siukdom. | Persson, Carl (I20346)
|
| 328 | Carl Persson i Hakeqvarn Profoss åtminstone mellan 1609 och 1614. | Persson, Carl (I20346)
|
| 329 | Carl Persson står även i domboken 1625, där han försökte avvärja dråpet på Per Hane. | Persson, Carl (I31547)
|
| 330 | Carl var född och bosatt i Hackekvarn, därefter bodde han i Hösjömåla, där han var nämndeman från 1626. 1634 kom han till Klasamåla, där han var nämndeman. då han gifte sig med Märit Pedersdotter. | Persson, Carl (I20346)
|
| 331 | Carsten Clow var präst i Röddinge och Ramsåsa i 33 år under perioden 1667-1700, dvs. under skånska kriget.Innan dess hade Carsten varit regementspräst vid det skånska fotfolk som utkommenderades år 1658.Var sedan till 1667 regementspräst vid Västerbottens regemente.(Släktnamnet skrevs Clow/Clo/Klow/Klo/Kloo)Carsten Clow, 1622-ca 1700 Gift med Maria Gerdes, 1630-levde ännu 1707Barn: • Anna Elisabeth Carstensdotter Klow, -1736 • Wilhelm Carstensson Klow, nämndes i Färs härads dombok den 12/10 1694 som M Grams hustrus broder (-) • Mathias Carstensson Klow, ryttmästare vid Smålands Kavalleriregemente. • Johan Carstensson Klow, ca 1669-1738 (major, häradshövding och lagman, adlad, död i Prag, Tjeckien). • Christoffer Carstensson Klow, 1660-tal—1709.Kyrkoherde Carsten Matthias Clow (lat. Carstanus Clovius) föddes i Tönder i Holstein den 3/3 1622 och dog i Röddinge den 18/2 1700. Han gifte sig med Maria Gerdes, född 1630 i Greifswald, som vid den tiden var en svensk provins. Hon levde ännu den 26/2 1707, då hon klagade över att Röddinge vägrade betala änkehjälp.Carsten Clow gick i Köpenhamns skola och är med säkerhet identisk med den Carstanus Matthiee som den 25/5 1646 blev student i Köpenhamn. Han meddelade själv att han ”det skonske fodfolch, som anno 1658 in Maio aff landet bleff udcommanderet, med Gudz tieniste som en regimentsprest, dertil jag och da bleff ordineret, nogle aar opwartede och siden under Westerbotniske folch ocksaa Gudz tieniste her i landet forrettede till anno 1667”.År 1663 fick han generalguvernörens rekommendation till Solberga, men fick vika sig för en annan. Vid ett landemöte 1665 nämns han som regementspredikant vid det ”Urniske regementet”, och den 17/5 1666 anhöll han hos vice generalguvernören, greve P F De la Gardie, att från Malmö få kontrakt i Vä med hänvisning till att ”det er mig fattige mand med hustru och börn besverkligt her i Malmö at leffwe, thi baade Cvarter och Servitz bleff mig frataget med forleden sept. maanets udgang.” Den 11/5 1667 erhöll han biskop Winstrups fullmakt att få kyrkoherdetjänsten i Röddinge och Ramsås. Den 12/6 samma år begärde Clow tingsvittne om granskningen av Röddinge prästgård, vilken skulle ha befunnit sig vara ytterst förfallen. Vid en syn 15 år senare, den 13/12 1682, intygade åtta män att Carsten Clow, sedan han övertagit gården, reparerat och återuppbyggt för 300 daler silvermynt, men eftersom den var belägen på en hög backe och utsatt för allt slags väder, hade den fortfarande brister. ”Manhuset och sommarstuvan” behövdes omedelbar reparation för över 100 daler silvermynt.År 1670 instämde Clow sina sockenmän inför Skånes landsting ”angående utbekommande av kvicktionde”. Sockenmännen framlade ett brev från konung Fredrik III, som frikallade dem från detta och landstinget förklarade sig att inte kunna göra något, men hänvisade Clow till Kunglig Majt, eftersom han ”har ingen ringa skäl till sin begäran, då bl.a. bönderna i kallsbrevet vid deras själs ed tillsäga honom tionde av dött och kvickt och hans kall är så ringa att han utan kvicktionden ej kan subsistera.” I en odaterad skrift till Kunglig Majt ber Carsten Clow då om ett bättre pastorat än Röddinge och Ramsåsa ”hvor min condition er heel ringe och Gud haffwer welsignet mig med börn till hwess information jag haffwe ingen middel och wille dog gierne holle dom till boglige konster, aldenstund Gud haffwer benaadet dem med gode ingeniis.”Den 15/10 1690 blev Clows svärson Mattias Gram, Clows medhjälpare. Gram var en mycket rustik, okunnig och bråkig man som till slut blev ihjälslagen av ett par drängar år 1701. Till denne ”uppdrog Carsten Clow den 9/10 1697 sitt kall och anhöll, att biskopen ville rekommendera honom till Kunglig Majt till hans efterträdare.” Han blev dock inte utnämnd. | Mathiasson Klow, Carsten (I3593)
|
| 332 | Casper Witte, adlad von Witten af Stensjö, till Stensjö, Långkvarn och Fiskaby, alla i Svenarums socken, Jönköpings län, vilka han fått i donation och för sina gamla krigstjänster och ålderdomssvaghet fått förbättrade 1649-01-30 under Norrköpings besluts villkor1. Född i Holland. Inkom till Sverige och blev sist kapten. Adlad 1649-03-01 (introd. s. å. under nr 432, vilket sedan ändrats till 450). Död 1659-04-11 utan söner och slöt således själv sin adl. ätt på svärdssidan samt begraven på Svenarums kyrkogård, där hans och hans frus gravsten med deras namn och vapen uthuggna ses. En sorgefana, också med namn och vapen, uppsattes i kyrkans kor. Han upplät 1653-12-19 sina förläningsgods i Svenarums socken till mågen Hillebard.1 Gift med Anna von Rassfelt, död kort efter2 1673-12-23, dotter av överstelöjtnanten Fredrik von Rassfelt och Dorotea Meijer.Barn:Catharina, död 1667 före 11/11 i Kalmar.3 Gift med överstelöjtnanten Erik Axelsson, adlad Hillebard, nr 629, död 1676.Susanna, död efter barnsäng 1645-07-07 och begraven under föräldrarnas gravsten på Svenarums kyrkogård, där likväl hennes dödsår är felaktigt utsatt till 1655. Gift 1644-09-00 med översten Per Jönsson Hammar, adlad Stålhammar, nr 496, i hans 1:a gifte, född 1612, död 1701. | Witte (von Witten af Stensjö), Casper (I51144)
|
| 333 | Cecilia 1540-1627, svensk prinsessa, dotter till Gustav Vasa.Den vackra Cecilia hade med greve Johan av Ostfriesland en kärlekshistoria som väckte stor skandal, det s. k. Vadstenabullret.Gustav Vasas äldsta dotter, Katarina hade firat sitt bröllop i Stockholm med greve Edzard av Ostfriesland. Cecilia hade då förälskat sig i brudgummens bror, Johan. Några veckor senare, vid jultiden 1559, skulle brudparet och brudgummens bror, Johan, återvända till Tyskland. Kronprins Erik och hans syster Cecilia följde de nygifta söderut.Eftersom det var sent på året stannade man i Vadstena för att fira jul. Några dagar senare nåddes Erik av skvaller om att greve Edzards bror Johan hade setts nattetid klättra in genom fönstret till det rum, där Cecilia bodde. Erik beslöt att spionera på Johan och, mycket riktigt, några nätter senare kunde man gripa inkräktaren "på bar gärning" i prinsessans sovrum- enligt uppgift "havande näpperligen hosorna på sig".Erik lät arrestera och förhöra Johan, och skickade honom sedan till kungen. Det hela var en mycket pinsam historia för Gustav Vasa, som förbannade Erik tilltag att arrestera Johan. Det blev Eriks och Per Brahes uppgift att ställa allt tillrätta igen. Som enklaste lösningen fann man att lägga skulden på Cecilias kammarjungfrur och sedan försöka gifta bort prinsessan så fort som möjligt.Ett polskt sändebud i Sverige, greve Johan Tenczynski, friade 1561 till Cecilia, men det blev inget äktenskap.Cecilia Vasa levde ett rörligt och äventyrligt liv, oftast över sina tillgångar, och ägnade sig en tid åt fartygskapningar i Östersjön för att försöka få rätsida på ekonomin. Cecilia flyttade till Arboga, som hon fått i förläning, och kallades därför "grevinnan av Arboga". Där tjänade hon pengar genom att ta ut tull och skatt. Den vidlyftiga Cecilia åtnjöt ett stort årligt underhåll, totalt långt mer än vad övriga syskon kostade sammantaget. Likväl klagade hon oupphörligt på sin kunglige broder över resterande delar av sin brudskatt, och den klagolåten fortsatte långt sedan hon 1579 lämnat Sverige för gott.Om Cecilia skrev hennes lärare i en hyllningsdikt: "Pannan är vit som snö, ögonen strålar som solen och de väna läpparna är fagrare än rosor, lockarna lyser skönare än guld".Cecilia blev katolik ca 1570. Cecilia och Kristoffer fick sex barn.Dessutom fick hon som änka en dotter, Charitas. Cecilia hade velat behålla dottern hos sig, men mot hennes vilja sattes Charitas i kloster och avgav senare klosterlöfte. Under maktkampen i Baden förhindrades Cecilia att ha någon som helst kontakt med dottern, det var först i slutet av hennes liv som de åter iick träffa varandra.Att hon som ogift änka födde en dotter bestyrkte hennes redan dåliga rykte ytterligare. I riktigt illasinnade reformerta kretsar spreds också uppgiften att Cecilia bedrev bordellverksamhet med sig själv som främsta lockfågel.Cecilia och Kristoffer fick sex barn. Dessutom fick Cecilia som änka en dotter, Charitas. Cecilia hade velat behålla dottern hos sig, men mot hennes vilja sattes Charitas i klostret Liehtenthal i Baden och avgav senare klosterlöfte. Under maktkampen i Baden förhindrades Cecilia att ha någon som helst kontakt med dottern..I slutet av sitt liv verkar Cecilia ha fått träffa sin dotter. År 1622 skrev Charitas ett brev till Cecilia och vädjade om hjälp med att återvända till klostret i Baden och bad samtidigt om att få besöka sin mor. Aret därpå, då Cecilias sonsöner återfått sina arvländer, fick Charitas komma tillbaka. Hon avled 1629 i det kloster, där hon en gång i tiden avlade sitt klosterlöfte.Cecilia kämpade förgäves för att hennes sista son i livet, Filip, som fängslats av släktingarna i Baden, skulle friges. Men denne hann avlida i fångenskapen 1620.År 1627 hade Cecilia själv gått ur tiden i Bryssel, 87 år gammal. Så Cecilia överlevde alla sina söner medan dottern Caritas avled två år efter henne 1629. Hon slapp uppleva hur hennes sonsöner fördrevs av en annan släkting till henne, brorsonen Gustav II Adolf, som engagerat sig i det pågående trettioåriga kriget.Cecilias sonsons sonsons dotter blev mor till den franske kungen Ludvig Filip I, som regerade 1830-1848. Avlägset släktskap fanns också mellan Cecilia och prinsessan Victoria från Baden, Gustaf V:s maka och Sveriges drottning 1907-1950.-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Författaren Lars Widding har skildrat episoden i Vadstena på följande sätt:På senhösten 1559 giftes Gustav Vasas äldsta dotter, Katarina, bort med den tyske greven Edzard av Ost-Friesland. Efter bröllopet startade det nygifta paret sin resa till Ost-Friesland. De gjorde sig ingen brådska utan reste från Vasaslott till Vasaslott för att beta av smörgåsbord och vinkällare i vanlig ordning.Med på resan var också den nygifte grevens yngste bror Johan och grevens unga svägerska Cecilia. Och dessutom grevens nyblivne svåger Erik (sedermera Erik XIV) samt dennes vapendragare Charles de Mornay, en fransk adelsman som två år tidigare gått i svensk tjänst.I december anlände det kungliga följet till Vadstena slott. Då, 1559, var slottet nybyggt och helt annorlunda än det slott vi ser idag. Själva slottet var en tvåvåningsbyggnad som reste sig mitt mellan två av de fyra försvarstornen. Några murar fanns inte utan istället löpte en brant jordvall mellan tornen.Efter någon veckas ätande och drickande på slottet var det dags för avskedsfest. Dagen därpå skulle det nygifta paret dra söderut och med dem greve Edzards yngre bror Johan. De andra skulle återvända till Stockholm.Avskedsfesten igenom dansade Johan med Cecilia. I hemlighet avtalade de två unga ett möte senare på natten.Avskedsfesten blåstes av och natten gjorde sitt intåg. När Charles de Morney var ute och promenerade på borggården fick han plötsligt se en fasadklättrare som klättrade uppför ett rep som kastats ut från prinsessans fönster.de Mornay begav sig genast till kronprins Eriks kvarter och berättade vad som höll på att hända. Erik var förmodligen ganska berusad så här dags och i fyllan handlade han fullständigt omdömeslöst.Följdaktligen skickade kronprinsen slottsvakten att slå in dörren till Cecilias rum. Där stod Johan med byxorna halvt neddragna. Han grep efter sin värja men slottsvakten lyckades övermanna honom.Vild av ilska gav Erik order om att Johan skulle kastas i slottets fängelsehåla. Den gråtande Cecilia sattes i rumsarrest.Dagen därpå fördes Johan fullt öppet genom Vadstena som en usel fånge. Därefter transporterades han till ett fängelse i Stockholm. Där hanterades han så illa "att han aldrig mera kunde tänka på äktenskap eller kvinnor". Han ska alltså ha blivit kastrerad, men dessa uppgifter är osäkra.På slottet Tre Kronor i Stockholm var kung Gustav Vasa minst sagt ursinnig på sin son Erik, som på detta vis inte bara skandaliserat sin syster utan också hela kungahuset.Den pfalzgreve som man redan gjort upp äktenskapshandel med för Cecilias räkning sa upp kontraktet så snart ryktet om Vadstenaskandalen nått hans öron. Fem år efter händelsen lyckades emellertid kung Erik få sin syster bortgift med en ståndsperson. | Gustavsdotter Vasa, Cecilia (I92205)
|
| 334 | Cecilia blev, liksom systrarna Ingeborg och Katarina, nunna. och kom till dominikanersystrarna i Skänninge kloster mot sin vilja. Men hennes bror, Karl, hyste andra planer. Han hämtade ut henne därifrån och gifte bort henne med kung Magnus hovläkare Lorenz Johansson. Som änka blev hon återigen bortgift, denna gång hette maken Bengt Filipsson. När hon åter blev änka var Vadstena kloster invigt. Cecilia kunde äntligen fullfölja sin nunnekallelse och avled i klostret 1399. | Ulvsdotter, Cecilia (I92503)
|
| 335 | Cecilia Knutsdotter, född 1081/85, död efter 1131, dansk kungadotter. Hon var dotter till kung Knut den helige av Danmark och Adele av Flandern och syster till Ingegärd Knutsdotter av Danmark. Gift med Erik jarl i Västergötland.Då hennes far avsattes år 1086 lämnade hennes mor Danmark och återvände till Flandern, medan Cecilia och hennes syster följde med sin farbror Erik och hans hustru Bodil, som blev deras fosterföräldrar, till exil i Sverige. Systrarna blev båda gifta med svenska stormän. Cecilia återvände till Danmark med sin man, där maken blev Jarl over Falster och paret bosatte sig på Haraldsted vid Ringsted. Hon omtalas senast 7 januari 1131, då Knud Lavard skulle besöka dem sedan han firat julen hos kung Niels i Roskilde. Cecilia misstänkte att Knud skulle bli dödad och försökte förgäves få honom att avstå från sitt möte med Nils son Magnus. Knud mördades alltså (sannolikt) av sin kusin och rival Magnus den 7 januari 1131. Efter helgonförklaring av Knud fick denna dag benämningen Knudsdagen (Tjugondag Knut). I samband med ändring av kalendern under 1600-talet kom Knutsdagen istället att infalla den 13 januari.Cecilia hade sönerna Knut och Carl. | Knudsdatter, Cecilia (I28863)
|
| 336 | Cecilia Magnusdotter (även Månsdotter), född på 1470-talet, död 1522, mor till Gustav Vasa.Cecilia tillhörde Eka-ätten, som kan följas tillbaka till 1300-talets mitt. Den härstammade från västra Småland, men blev snart förankrad i Uppland och kunde räknas till landskapets högadel, om än inte den allra yppersta.Cecilia Magnusdotter gifte sig 1492 med Erik Johansson (Vasa). Hennes make avrättades i Stockholms blodbad 1520 och själv blev hon fängslad.Under det uppror som utbröt under ledning av sonen Gustav fördes Cecilia till Danmark, där hon spärrades in i det Blå Tornet i Köpenhamn. Utöver Cecilia fängslades bl. a. döttrarna Märta och Margareta Eriksdotter Vasa och Cecilias mor Sigrid Banér. Cecilia Magnusdotter och bägge döttrarna avled där efter kort tid, 1522. | Månsdotter Eka, Cecilia (I90742)
|
| 337 | Christer Larsson, till Flättna. Häradshövding i Jönåkers härad 1524-12-00. Låg i borgläger 1525-08-00. Underskrev Västerås riksdagsbeslut 1527. Erhöll Sköldinge socken, Södermanlands län i förläning 1527-07-02. Nämnes bland det rusttjänstskyldiga frälset i Södermanland 1529, 1534 och 1535. Erhöll förläningsbrev på konungsfordringen för år 1534 i Sköldinge socken 1535-07-23 och på Gullestads gård i Östra Stenby socken, Östergötlands län 1535-12-00. Erhöll häradshövdingebrev på Aska härad 1536-01-00 och på Östkinds härad 1537-01-16. En av anförarna för de kungliga trupperna under Dackefejden 15421544 [GIr.]. Död 1551 (GIr.) före 30/5. Arvskifte hölls efter honom (RHD.) 1553-01-01. Gift 1:o före 1530 med »en syster till prästen herr Erik». Gift 2:o med Anna Petersdotter, som levde änka 1555, men var död 1562-10-31, då nedanstående fyra barn höllo arvskifte efter henne (RHD.), dotter av häradshövdingen i Memmings härad i Östergötland Peter Karlsson till Gladhem i Östra Stenby socken.Barn:2. Peder Christersson Siöblad. Hövidsman och slottsloven. Död omkring 1603. Se Tab. 2.2. Margareta Christersdotter. Gift med ståthållaren. Knut Jönsson (Lillie af Greger Mattssons ätt, nr 6, i hans 1:a gifte.2. Brita Christersdotter. Gift 1:o före 1562-03-12 med riddaren Olof Arvidsson (Hvit), till Näs, död före 1575. Gift 2:o med ryttmästaren Anders Eriksson (Rosenstråle, nr 37), död 1602.2. Märta Christersdotter, levde 1596. Gift efter 1562-10-31 med Abraham Germundsson Somme, till Göberg, död 1587-02-15. | Larsson Siöblad, Krister (I38965)
|
| 338 | Christi himmelsfärdsdag begrofs Bodel Pärsdotter, som en gång hade varit uti ecktenskap med Måns Jönsson uti tolf åhr i varande äcktenskap med hvarandra aflar sex barn, fem söhner och en dotter, dess ålder 47 åhr och sex månader. | Persdotter, Bodel (I1355)
|
| 339 | Christier Månsson, född 1595-12-24 på ön Holmland. Skolpilt i Ringköping 1600. Anställd hos sin mödernesläkting, landsdomaren Anders Dresselberg på Själland till dennes död 1613. Kom så till landsherren i Halmstad Mogens Pachs, sedan 1616 till Henrik Gyldenstierne på Svanholm och sist 1621-09-15 i svensk tjänst såsom skrivare hos riksdrotset greve Magnus Brahe. Fogde över Axholms slott och län i Västmanland 1622. Tillika borgare i Västerås 1627. Arrendator av drottning Maria Eleonoras hamrar i Ramnäs med underlydande i Ramnäs, Sura och Bergs socken 1636. Död 1659-01-16 och begraven i Ramnäs kyrka i Västmanland. 'Han fick privilegium på och uppbyggde för egen räkning tre hamrar och sex härdar där i orten, varigenom han samlade en ansenlig förmögenhet'. Gift 1625-11-06 med Carin Eriksdotter, född av ärbara föräldrar i Harakers socken, Västmanlands län. | Månsson, Christiern (I31883)
|
| 340 | Christoffer I, ca 1219-1259, kung i Danmark från 1252, son till Valdemar Sejr (segraren).Han kom i strid med ärkebiskop Jakob Erlandsen i Lund och lät fängsla denne, och påven lyste då interdikt över Danmark. Enligt ryktet förgiftades Christoffer av en abbot. | Valdemarsen, Kristoffer I (I92513)
|
| 341 | Christopher Ohls dotter KIRSTENA i Trunnerup. Testes: Nils Skowholt, Anders Ågesson, Jöns Skräddare och Anna Måns Christophers. | Christoffersdotter, Kerstina (I1083)
|
| 342 | Christopher Ohls sohn NILS. Testes: Nils Skoufholt, Pär Andersson i Trunnerup, Nils Jönsson, Olof Jönsson, Anders Jönsson, Lars Brorssons dotter och Pär Anders dotter ? | Christoffersson, Nils (I1086)
|
| 343 | Cronolänsmannen Olof Rulström tilltalar drängen Jöns Håkansson i Rimshult och lösa qvinnfolcket Ingierd Jönsdotter för med hvarandra begångit lönskaläge och barnaflande. Drängen Jöns Håkansson nekar icke att han haft 8 dagar efter midsommar föregående år olofligt umgiänge med Ingierd Jönsdotter men förmenar sig icke vara rätta barnafadren, utan att Nils Bengtsson i Frankanäs och Nils Börjesson i Inlockahult vara rätta barnafäderna, anför ock att Påfvel Suensson i Trästenshult är med de andra lika delaktiga.Ingierd Jönsdotter nekar till detta och bekiänner sig icke veta någon annan barnafader till sitt 3nne veckor för 2 vårfrudagen en i år framfödde och ..... lefvande gossebarn och att han kommit förbittida, har deraf förutsakat att hon förlöst sig på en garnsäck som var full af garn, med hvilcken hon gått till sjön att tvätta garn, men nekar icke att hon gått i säng och säte med gifte mannen Nils Bengtsson i Frankanäs, som ...... därföre, att det var så trångt om rum i Trästenshult, därest de legat samman.Drängen Jöns Håkansson med Ingierd Jönsdotter tillfrågades hvarest deras umgiänge skieddt? Svar: på Ålshults järnbruk ock emedan saken icke denna gång slutligen kan afgiöras förrän de namngifna och utlagda personer blifva instämda, alt derföre tillsades länsmannen att till nästa hösteting och före tingsdagen instämma Nils Bengtsson i Frankanäs, Nils Börjesson i Inlockahult och Pål Suensson i Trästenshult, såsom de tillnämnde och angifne af Jöns Håkansson att vara fader till Ingierd Jönsdotters oäckta framfödda barn, då ock både drängen Jöns Håkansson och Ingierd Jönsdotter sig infinna böra. Cronolänsmannen Olof Rulström tilltalar enligt utslag i höstetinprtocollet nr 47. Nils Bengtsson i Frankanäs, Påvel Suensson i Trästenshult, Nils Börjesson i Ålshult, Sune Jönsson i Bökemoen och Jöns Håkansson i Rimshult för förment hor och lönskeläge med lösa qvinnfolcket Ingierd Jönsdotter i Sandåsen af hvilcka alla närvarande undantagandes Sune Jönsson i Bökemoen, som blifvit siuk, samt Jöns Håkansson i Rimshult hvilcken förfallelöst uteblifvit.Nils Bengtsson i Frankanäs blef tillfrågat om han har något med det af länsmannen namngifna vittnet gamla Märta Nilsdotter, som föregaf att hon skola tillagt och hon beskyllat, tagit af fram henne hvicket skiedt för 1 1/2 år sedan, ock som tingsrätten på några ...sakande om detta jäfemål, befant det vara updiktat och ........... .. blifver hon för vittne ansedd, hvarföre länsmannen framgaf vittnesmålen som länsmannen på giord förfrågan hos .........henne såsom en var för gammal och öfver 70 år varande - uti nämndemannen Bengt Svensson i Gräflingeberg och Nils Svensson i Karsamåla närvaro eden tagit, och det innehåld, att hon Märta sett Nils Bengtsson i Frankanäs och qvinnfolcket Ingierd Jönsdotter lega tillsammans som äckta folck under ett täcke åtskilliga nätter, fast hon icke sett dem blåtta hvar andras blygd, men till tror sig dock så han aflagde ed dem därifrån icke att befria hafvandes vittnet med och under Ingierds barnafödsel icke annat sett och hört än det att Ingierd straxt efter barnafödselen tagit sin ...... i ett glas och druckit, efter vittnesmålets uppläsande sökte tingsrätten på allt sätt förmå Nils Bengtsson till bekiännelse, men anständigt nekar, fast qvinnfolcket Ingierd på tingsrättens tillfrågan och för ställning straxt vidgick, att han med henne haft 2 gånger kiötsligt umgänge, men hon var halfgången med sitt hafvande barn, men icke hvarcken förr eller sedan.Påfvel Svensson påstår sin oskuld och har därföre instämt sin angifvare Jöns Håkansson i Rimshult hvilcket handlades, qvinnfolcket tillstår ock honom alldeles frihållen det och länsmannen förmenar troligt vara. Drängen Nils Börjesson i Ålshult förebör sin oskuld och Ingierd förmenar sandt vara, ock medan Jöns Håkansson icke är ankommen då uppskiutes dess vidare rannsakan till dess ankomst. Cronolänsmannen Olof Rulström berättar att drängen Jöns Håkansson i Rimshult är ankommen och förlänes vara barnafader till lösa qvinnfolcket Ingierd Jönsdotters på Sandåsen framfödda oäckta barn, hvilcken inkallades och bekiände att han 1738 8 dagar efter mid haft kiötsligt umgänge med henne på Ålshults bruk, hafvades hon fått barnet .. veckor efter vårfrudagen.Länsmannen berättar att han har ett vittne pigan Elin Nilsdotter i Borgön, som han begiär få vittna, hvilcken ojäfvad afleder vittneseden och därpå vittnade att när hon tienter ihop med Ingierd på Ålshult, att hon väl att Ingierd ofta var ute om nätterna stigandes in i en särskild kammare där brukskarlarna plägade ligga, men icke sett något umgänge olofligt förelöpa, hade icke mer att vittna, vittnesmålet upplästes och vidkändes.Cronolänsmannen berättar att han har 3nne vittnen mo Nils Bengtsson i Frankanäs, som äro Abraham Nilsson, Jöns Nilsson och Per Svensson uti Frankanäs, hvicka alla ojäfvade aflade edens utläggande vittnade. Abraham Nilsson, att han väl icke sett något umgänge förelöpa mellan Nils Bengtsson och Ingierd - var några gånger blifvit af Nils Bengtssons hustru tillsagd att komma till henne ock se Nils hora vara hos honom, har intet mer.Jöns Nilsson, att han icke sett något olofligt umgänge förelöpa mellan Nil Bengtsson och Ingierd, utan allenast hört Nils Bengtssons hustru klaga öfver henne för qvinnfolcket att hon hållit sin man misstänkt för Ingierd, vidare har han intet att vittna.Per Svensson, att Nils Bengtssons hustru iförleden ....... kommit till vittnet och bedt honom komma upp och se att Nils Bengtssons hora var hos honom, men han gick icke längre än uti sin förstuga, då han allenast såg hustrun utkomma och mannen, men icke Ingierd, han icke eller sett något kiötsligt olofligt umgänge emellan Nils och Ingierd förelöpa, har icke mer att vittna, utan vittnesmålen upplästes och vidkändes. Tingsrätten lät sig framställa Nils Bengtsson i Frankanäs och qvinnfolcket Ingierd Jönsdotter såsom anklagade för enkelt hor, hvilcka förmenas bekiänna sanningen, men Nils påstod sin oskuld, att vara barnafader till hennes barn. Qvinnfolcket Ingierd säger att hon med honom haft att giöra, när hon var halfgången, men drängen Jöns Håkansson är r5ätta barnafadren. Jöns Håkansson medger sig haft olofligt umgänge med henne 8 dagar efter midsommar 1738, men icke vill tillstå vara barnafadren. Tingsrätten frågade Ingierd enär hon fick barnet, var 7 marty 1739. Nils Börjesson förmentes bekiänna sanningen och tillstå om han med Ingierd haft att giöra, som svarar han icke haft med henne ringaste att giöra utan har Jöns Håkansson honom obevisligen namngifvit. Ingierd frikallar alldeles Nils Börjesson. Jöns Håkansson tillfrågades hvad skiäl han har till Nils Börjessons öfvertygande. Svar: sig intet hafva annat än Ingierds för honom giorda bekiännelse, men Ingierd alldeles nekar och med ..... bedyrelse, säger sig det aldrig giort och medan Sune Jönsson i Bökemon som äfvenledes är utlagt med detta qvinnfolck haft olofligt umgänge föregives vara siuk, men har blivit hörd .... .... .... .... Då förelägges Nils Bengtsson i Frankanäs, Jöns Håkansson i Rimshult samt Ingierd Jönsdotter vid nästa ting sig infinna. Efter utslag i sistlidna sommartingsprotokollet äro åter framkomna till ansvar mot cronans länsman Olof Kulström, gifte mannen Nils Bengtsson i Frankanäs, drängen Jöns Håkansson i Södra Rimshult och qvinnfolcket Ingierd Jönsdotter i Sandåsen angående, som Ingierd tilläst bägge benämnda personer , Jöns att vara fader till hennes oäkta barn och Nils att han haft oloflig beblandelse med Ingierd, sedan hon var halfgången med det fostret, som hon och Jöns sammanaflat. Jöns tillstår nu frivilligt, att han rådt Ingierd med barnet. Nils Bengtsson vill alldeles nekat vidgå, att han någonsin med Ingierd haft kiötslig beblandelse däruti han skall kunna fria sig med ed om tingsrätten det pålägger. UtslagJöns Håkansson i Rimshults Södregård dömmes för tillstådt lönskeläge med qvinnfolcket Ingierd Jönsdotter i Sandåsen, att .... efter 53 capitlet ..............balken 10 daler silvermynt, samt att stå kyrkioplickt en söndag uti Almundsryds Kyrka, men i mangel af penningaböter afstraffas Jöns med 14 dagars fängelse. I fosterlön till barnet, så länge det lefver och ej sielf kan förvärfva födan, skall Jöns Håkansson årligen betala 3 daler silvermynt. Hvad angår Nils Bengtsson i Frankanäs hvilcken mycket misstänkt giöras för olofligt umgänge med Ingierd i Sandåsen, så att han .... anständiga påstående ock som att vittnes utslaga få påläggas Nils Bengtsson att på nästa ting härstå dess och på första tingsdagen i länsmannens och Ingierds närvaro med sielf dess ed betyga om han vittnar att han aldrig med Ingierd någon kiötslig beblandelse plägat. | Jönsdotter, Ingierd (I28334)
|
| 344 | Daniel De Rees, (son till Jean Baptiste De Rees Tab 3), född 1595 i Tyskland; bosatt i Västervik. Gift med Catharina Philipsdotter, dotter till Philip Hansson och Anna Larsdotter.Barn:Johan Danielsson De Rees, född omkr 1632; handelsman, rådman; † 1690. se Tab 5.Susanna Danielsdotter De Rees, född 1634-10-09 i Stockholm, † 1692-10-03 i Västervik. Gift 1657 i Västervik med Antonius Fuchs, † 1668.Daniel De Rees, född 1637, † 1690. se Tab 11.Catharina Danielsdotter De Rees, född omkr 1645 i Västervik, † 1719-03-06 i Wångsunda, Törnsfalls sn. Gift 1663-11-22 i Västervik med Nils Jonsson Kåhre.Gertrud Danielsdotter De Rees, född 1647, † änka 1702-06-06 i Västervik. Gift 1676-01-23 i Västervik med köpmannen Johan Olofsson. | De Rees, Daniel (I95288)
|
| 345 | Dansk hertug, illegitim søn af kong Valdemar 2. Sejr, der i 1219 gjorde ham til hertug over Estland. I 1246 støttede Knud, nu som hertug over Blekinge, Abels og Christoffers oprør mod kong Erik 4. Plovpenning. | Valdemarsen Skarsholm, Knud (I90638)
|
| 346 | Dansk kung under åren 1080-86. Knut "den Helige" gifte sig med Adele av Flandern, dotter till Robert I Friso Av Flanderna och Prinsessa Gertrud Av Ssachsen (Adele av Flandern föddes under 1060 och dog under 1115.)Knut fick efter mordet martyrglans och kanoniserades samt skrinlades 1101 19/4. Han räknas som Danmarks skyddshelgonEfter sin död blev Knud helgonförklarad året 1101 av påven Urban II. Knuts jordiska kvarlevor ´ blev gravsatt i St. Knuds kyrka i Odense samma år.Citat från Anbytarforum beträffande Adele av Flandern.........Du säger vidare att du anser det vara ett steg framåt att Adèle av Flandern verkar vara avförd ur diskussionen. ?? Sedan när är Adéle av Flandern avförd ur diskussionen? Och av vem? Såvitt jag vet har inga nya uppgifter framkommit som skulle kunna omvärdera eller kasta nytt ljus över henne och över frågan huruvida hon är respektive inte är mor till Knutsdöttrarna Cecilia och Ingegerd. Att Knut den helige är deras far har vi väl ändå kommit fram till som en rimlig slutsats (se ovan), men jag kan inte se att vare sig Saxo eller någon annan i detta sammanhang säger något bestämt om Adèle. Således finns det ju inga större skäl att gång efter annan bara reprisera de gamla argumenten. Dock kan väl ändå sägas, att Adéle ändå måste anses som "huvudmisstänkt" till moderskapet, eftersom hon är Knuts enda hustru, och att han inte kan beläggas ha haft en enda för eftervärlden känd älskarinna. Tvärtom har han i stället ofta framställts som motsats till sin far, vilken hade mängder av älskarinnor. Dessutom är ju två av Folkungaättens mest frekventa namn Karl och Magnus, alltså Charlemagne = Karl den store. Man kan nämligen använda förekomsten av förnamn som indicier för släktskapsspekulationer - inte frånvaron av dem, vilket jag väl ovan har visat. | Svendsen, Knud "den helige" (I91322)
|
| 347 | Danske Kung Sven Grathes länsman i Halland var Carl, tillhörande det kungliga huset. Han hade en skön gemål och en syster, som var änka. Johan upptändes av kärlek till dessa, bortförde och skändade dem. Detta blev en anledning till krig. Sven trodde tillfället var bra. Kung Sverker var gammal och overksam, partier delade landet. Sven inbröt således i de småländska landskapen Finnveden och Värend. Han valde vintern då man bäst kunde färdas i landet. Den hjälp han räknade med från Knut och Waldemar erhöll han dock inte. Sverker skall ha lämnat landet och bönderna åt sig själva. Men dessa försvarade sig duktigt. Danskarna överfölls av bönderna både i öppen terräng och i bakhåll och de förlorade fälttåget. Anledningen till kriget är bekant bara för Saxo. I berättelsen om dess förloppoch utgång överensstämmer Knytlingasagan noga med Saxo. Fälttåget pågick 1152-53. Ett romerskt sändebud gjorder resor i Skandinavien i sin kyrkas ärende år 1152. Detta sändebud sökte förgäves att avråda Sven från det tilltänkta fälttåget i Sverige.Johan blev för sitt kvinnoröveri ihjälslagen av allmogen på tinget.-1152.Han var Jarl. | Sverkersson, Johan (I92622)
|
| 348 | Datterdatter af Kong Knud den Hellige [1] Der har været diskussion om hendes slægtsskab. Hun skulle være datterdatter af Knud den Hellige. Ifgl. Marianne Johansen og Helle Haldings bog Thi de var af stor slægt er det dog et åbent spørgsmål [2] | Eriksdatter af Falster, Inge (I28861)
|
| 349 | Dec. 17 dog Jan. 5 1815 begrofs Åboen Hans Olsson på nr. 15 iKatslösa." | Olsson, Hans (I663)
|
| 350 | Den 9 september hafde Rasmus Jönsson i Engamöllan och Kari Hendricksdotter en dotter i kyrkian till christendom, som blef kallat MARIA och var födt den 4 september. Faddrar: Hans Nilsson i Hylteberga, Elsa Pehr Hanssons, Kirsten Ollufsdotter, jordegumman Merretha Jöran Albrektssons bar henne till dopet. | Rasmusdotter, Maria (I3437)
|